En salutogen hållning till livet - resurser för ett gott åldrande

En salutogen hållning till livet

- resurser för ett gott åldrande

A salutogenic approach to life

- resources for a good ageing

Viktoria Arnhed

Caroline Carlsson

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Omvårdnad 61-90 hp

Ht 2008

Sektionen för hälsa och samhälle Box 823

Titel En salutogen hållning till livet – resurser för ett gott åldrande

Författare Viktoria Arnhed, Caroline Carlsson

Sektion Sektionen för Hälsa och Samhälle Högskolan i Halmstad

Box 823

301 18 Halmstad

Handledare Margareta Alm, Universitetsadjunkt

Examinator Margareta Rämgård, Universitetslektor

Tid Höstterminen 2008

Sidantal 20

Nyckelord Gott åldrande, Inre och yttre resurser, Känsla av sammanhang,

Salutogent perspektiv

Sammanfattning Den äldre människans upplevelse av hälsa och livskvalitet påverkas av tillgängliga resurser samt förmågan att tillvarata dem. Omvårdnad utifrån ett salutogent perspektiv söker efter faktorer som skapar hälsa. Att betona den äldre människans resurser är av stor betydelse för ett gott åldrande. Syftet med litteraturstudien var att med ett salutogent perspektiv, med relevans för sjuksköterskans hälsofrämjande arbete, belysa resurser som för den äldre människan främjar och bevarar ett gott åldrande. I litteraturstudien bearbetades 14 vetenskapliga artiklar utifrån en deduktiv ansats, med grund i den salutogena teorin. Resultatet visar att den äldre människan besitter ett stort antal resurser för att uppnå ett gott åldrande. Inre resurser såsom en stark känsla av sammanhang och en positiv hållning till livet bidrar till en ökad livskvalitet samtidigt som de underlättar utnyttjandet av yttre resurser. Yttre resurser som möjliggör den äldre människans upplevelse av livskvalitet är socialt stöd samt god vårdkvalitet och omvårdnad. Ett område för vidare forskning är att utveckla och tillämpa den salutogena teorin som en

gemensam värdegrund i omvårdnadsarbetet. Ett större utrymme bör även ges till att undersöka hur det salutogena perspektivet kan inverka på vårdpersonalens attityder till åldrandet och den äldre människan, samt hur information och utbildning kring ett salutogent förhållningssätt skulle kunna påverka den äldre människans attityder och upplevelser av åldrandet.

Title A salutogenic approach to life – resources for a good ageing Author Viktoria Arnhed, Caroline Carlsson

Department School of Social and Health Sciences Halmstad University

P O Box 823

SE-301 18 Halmstad Sweden

Supervisor Margareta Alm, Lecturer

Examiner Margareta Rämgård, Senior Lecturer Period Autumn 2008

Pages 20

Key words Good ageing, Internal and external resources, Salutogenic perspective, Sense of coherence

Abstract The older person’s experience of health and quality of life is influenced by available resources and the ability to make use of them. Nursing from a salutogenic perspective searches for factors leading towards health.Emphasizing the older

person’s resources is of great importance for good ageing. The aim of the literature study was, with a salutogenic approach with relevance to the nurses health promotional work, to elucidate resources which for the older person promotes and maintains good ageing. In the literature study 14 research articles were processed from a deductive method based on the salutogenic theory. The results illustrate that the older person owns a great deal of resources for achieving good ageing. Internal resources such as a strong sense of coherence and a positive attitude towards life contribute to both an enhanced quality of life as well as facilitate the use of external resources. External resources which produce potential for the older person’s experience of quality of life are social support and good quality of nursing care. Further research is needed to develop and employ the salutogenic theory as a common ethic ground within the nursing

profession. More attention should also be paid to examining how the salutogenic perspective might influence the nursing personnel’s attitudes towards ageing and the older person, further more how information and education about a salutogenic approach might influence the older person’s attitudes and experiences of the ageing process.

Innehåll

Inledning

1

Bakgrund

1

Syfte

6

Metod

6

Datainsamling

6

Databearbetning

7

Resultat

8

Inre resurser

8

Yttre resurser

11

Diskussion

13

Metoddiskussion

13

Resultatdiskussion

14

Konklusion

19

Implikation

20

Referenser

Bilagor

Bilaga I – Tabell 2. Sökhistoria Bilaga II – Tabell 3. Artikelöversikt

Inledning

Åldrandeprocessen innebär såväl biologiska, medicinska, psykologiska som sociala förändringar för människan (Hagberg, 2004a) men dessa bör inte betraktas som hinder för ett framgångsrikt, aktivt och hälsosamt åldrande. Förmågan att hantera dessa livsomställningar är av stor betydelse för upplevelsen av livskvalitet. Inom omvårdnad (Sarvimäki & Stenbock-Hult, 2000) av äldre människor har livskvalitet alltmer

uppmärksammats som en viktig fråga. Begreppet äldre används i Sverige om personer som är över 65 år (Nygren, 2007). År 2007 utgjorde personer över 65 år 17 % av den svenska befolkningen, gruppen av äldre förväntas dessutom öka till ca 23 % fram till år 2030. Den äldre befolkningen utgör en allt större och växande del av dagens samhälle (Regeringskansliet, 2007), vilket även innebär att de kommer att utgöra en allt större patientgrupp inom hälso- och sjukvården.

Kunskap om vilka möjligheter åldrandeprocessen för med sig (Høgseth, 1999; Nordhus, 1999) skulle inom hälso- och sjukvården kunna innebära ett ökat tillvaratagande och främjande av resurser hos den äldre människan. Det finns gott om forskning inom det hälsofrämjande och salutogena området. Det salutogena förhållningssättet i relation till ådrande är dock ett område där forskningen behöver vidareutvecklas. Med ett salutogent förhållningssätt fokuseras och tillvaratas hälsofrämjande resurser hos människan

(Antonovsky, 1987). Förutsättningarna till hälsa och livskvalitet kan förklaras med begreppen känsla av sammanhang (KASAM) och generella motståndsresurser (GMR). I känslan av sammanhang finns människans förmåga att uppleva stressorer som

begripbara, hanterbara och meningsfulla. De generella motståndsresurserna består av faktorer som främjar bekämpandet av stressorer samt gör dessa begripliga. Om en människa har tillgång till dessa resurser är det lättare för henne att hantera livets utmaningar vilket även möjliggör en rörelse mot hälsa. Svensk sjuksköterskeförening [SSF] (2008) betonar sjuksköterskans hälsofrämjande funktion inom

omvårdnadsarbetet. Med ett salutogent förhållningssätt kan sjuksköterskan i sitt hälsofrämjande arbete främja och bevara den äldre personens hälsa trots sjukdom och åldersrelaterade förändringar.

Bakgrund

Perspektiv på åldrandet

Uppfattningen om den äldre människan har sett olika ut i olika kulturer och tidsperioder (Andersson, 2008). Redan under antiken beskrevs åldrandet ur perspektiv som

framtonade både negativa och positiva aspekter av att uppnå en hög ålder. Den negativa inställningen till ålderdomen var den som fick störst genomslagskraft i historien och är det synsätt som i hög grad levt kvar fram till dagens samhälle. En negativ syn på den äldre befolkningen (Nordhus, 1999) skapar en snedvriden bild av ålderdomen som i sin tur påverkar attityderna till den äldre människan. Beskrivningar av åldrandet speglar de allmänna attityder till och förväntningar på åldrandet som råder i samhället.

Åldrande och utveckling (Nordhus, 1999) är begrepp som används för att beskriva processer eller förändring över tid. Begreppet åldrande tolkas som att handla om ett liv som till stor del redan har levts. I kontrast till detta används begreppet utveckling istället ofta för att beskriva processer i ett liv som rör sig i riktning framåt. Då

åldrandeprocessen skildras som en tid av utveckling (Westlund & Sjöberg, 2005) betonas en progress av människans personlighet, visdom och mognad.

Gerotranscendens (Rennemark, 2004a) innebär att se

åldrandet som en tid av utveckling, där nya ideal och livsmönster införlivas. Fokus i livet ligger inte längre på den yttre världen och samhället, utan snarare på att uppnå en ökad självkännedom.

Majoriteten av dem som går i ålderspension har många år framför sig av relativt god hälsa och funktionsförmåga (Larsson & Thorslund, 2005). Trots att förekomsten av sjukdomar och funktionsnedsättningar ökar med stigande ålder är de flesta i den äldre befolkningen förhållandevis friska och har en god funktionsförmåga. Det är svårt att avgränsa normala åldersförändringar från sjukliga förändringar. Begreppet normalt åldrande (Westlund & Sjöberg, 2005) används ofta för att särskilja biologiskt åldrande från sjukdom och avser ett åldrande som är icke-patologiskt.

En vanlig indelning av åldrandet är att skilja mellan biologiskt, psykologiskt och socialt åldrande (Westlund & Sjöberg, 2005). Biologiskt åldrande innebär förändringar i förmågan till fysisk överlevnad, psykologiskt åldrande innebär förändringar i förmåga till anpassning och bemästrande och socialt åldrande innebär förändringar av de roller och förväntningar som följer med ökad ålder. Nygren (2006) poängterar att åldrandet i forskningssammanhang ofta beskrivits utifrån ohälsa, förluster och svagheter och sällan utifrån hälsa, vinster och styrkor. Kunskapen behöver vidgas och även innefatta en ökad förståelse av och kunskap om vilka utvecklingsmöjligheter som finns i denna fas av livet (Nordhus, 1999). Ensidiga bilder av åldrandet och den äldre människan skapas då ett negativt perspektiv accepteras utan närmare reflektion. Hur åldrandet beskrivs är viktigt, Westlund och Sjöberg (2005) menar att det har stor betydelse för hur äldre människors behov, förmågor, rättigheter och skyldigheter uppfattas.

Det goda åldrandet

För att beskriva och förstå ett gott åldrande använder sig Nygren (2006) av begreppen framgångsrikt, aktivt och hälsosamt åldrande vilka inkluderar livets fysiska, psykiska, sociala samt andliga dimensioner. Framgångsrikt åldrande är en process som för individen innebär anpassning och utveckling samt acceptans och försoning med

åldersrelaterade förluster. Dessa förluster menar Westlund och Sjöberg (2005) är de som vi möter inom hälso- och sjukvården. Begreppet framgångsrikt åldrande innebär även anpassning till nya förutsättningar samt utveckling av människans inre kvaliteter. Nordhus (1999) poängterar behovet av ökad förståelse för vilka utvecklingsmöjligheter som finns under åldrandets fas. Aktivt åldrande (Nygren, 2006) kännetecknas av åldrande som en positiv upplevelse och ett fortsatt deltagande i livets olika områden. Aktivt åldrande syftar även till en förlängd tid av hälsa och god livskvalitet. Hälsosamt åldrande (Nygren, 2006) innebär en process av nedtrappning, att tåligt anpassa sig och kompensera för att fungera optimalt och delta i livets alla områden.

Resurser för att uppnå ett gott åldrande är positiva attityder, tänkande och vanor

(Hagberg 2000a) som samlats under livets gång. Förmågan att omorganisera sitt liv och fokusera på det viktigaste är avgörande för ett gott åldrande. Intervjuer med äldre (Statens folkhälsoinstitut, 2007) visar att de flesta har positiva bilder av åldrandet men negativa attityder till åldersrelaterade förändringar som försämrad hälsa, depression och

glömska. God psykisk hälsa ses som en resurs som hjälper individen att växa, lära sig nya saker, njuta av livet och uppleva det som meningsfullt. De äldre människorna betonade själva vikten av fysisk aktivitet som en handlingsstrategi för bevarandet av en hög funktionsnivå, vilket även hade ett nära samband med humör och psykiskt

välbefinnande.

Åldrandet bör enligt Dehlin och Rundgren (2000a) ses i ett livsloppsperspektiv, som inträder långsamt och pågår ständigt och successivt genom hela livet. Olika faktorer påverkar livet och åldrandet hela tiden och det finns möjligheter att agera så att man gynnar det goda åldrandet.Människans åldrande påverkas av de vanor och

beteendemönster (Hagberg, 2004b) som förvärvats under livets gång. Hur åldrandet utformas är beroende av faktorer inom individen, som personlighet och levnadsvanor, och faktorer utom individen som andra människor, anhöriga, kultur och

samhällsmönster.

Ett sätt att förstå det goda åldrandet utifrån är att knyta det till anpassningsbegreppet, vilket handlar om att kunna anpassa sig till yttre och inre förhållanden som förändras i samband med åldrandet (Tornstam, 2001). Det goda åldrandet är en social konstruktion som skiljer sig åt mellan olika kulturer. I den västerländska kulturen ses det goda åldrandet utifrån en betoning av individualism, självständighet och framgång. Detta kan ställas i kontrast till hur annorlunda konstruktionen av det goda åldrandet ser ut i en kultur som istället värderar samhörighet och ett ömsesidigt beroende. För att främja hälsosamt åldrande behöver hänsyn tas till både individens förmåga, hans eller hennes mål och den omgivande miljön (Statens folkhälsoinstitut, 2007). En god balans mellan individens mål och förutsättningar för att uppnå dessa kräver anpassning till den enskildes livssituation.

Känslan av sammanhang

Hälsofrämjande omvårdnadsarbete och ett salutogent förhållningssätt har alltmer hamnat i fokus (Eriksson, 2008) under 2000-talet. Den salutogena teorin härstammar från de intervjuer som Aron Antonovsky genomförde med israeliska kvinnor med erfarenheter från andra världskrigets koncentrationsläger. Flertalet av kvinnorna hade lyckats behålla sin hälsa och livskvalitet trots de svåra upplevelserna.Resultat från studierna ledde under 1980-talet till skapandet av den salutogena teorin. Antonovsky sökte, med den salutogena teorin, svar på frågan hur hälsa skapas.Svaret formulerades i två grundläggande termer, vilka benämndes som en känsla av sammanhang (KASAM) och generella motståndsresurser (GMR).I KASAM-begreppet återfinns svaret på vad som skapar hälsa i en omgivning där människan inte kan undvika stressorer och sjukdomar. En känsla av sammanhang definieras enligt Antonovsky (1987) som:

En global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomgripande och varaktig men dynamisk tillit till att ens inre och yttre värld är förutsägbar, och att det finns en hög sannolikhet för att saker och ting kommer att går så bra som man rimligen kan förvänta sig

(s.17).

KASAM-begreppet omfattar tre komponenter; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet (Antonovsky, 1987). Begriplighet syftar på i den utsträckning

människan uppfattar sin inre och yttre värld som ordnad och sammanhängande snarare än oväntad och oförklarlig. Då en människa med hög känsla av begriplighet utsätts för olika typer av stimuli upplevs de som förutsägbara och förklarbara, även om svårigheter drabbar förmår hon göra dessa begripbara. Hanterbarhet innebär i vilken omfattning människan upplever att det finns resurser att tillgå för att möta krav från omvärlden. En människa med hög känsla av hanterbarhet upplever sig ha handlingskraft till att bemöta livets svårigheter. Meningsfullhet syftar till hur stor motivation en människa känner och om hon anser livets krav vara värda att lägga energi på. Då en utmaning uppstår

kommer människan med en hög känsla av meningsfullhet att söka efter en djupare mening i denna vilket ger livet en känslomässig innebörd. Alla komponenterna i KASAM-begreppet är mer eller mindre betydelsefulla, men komponenten meningsfullhet anses vara den viktigaste. Utan motivationen som upplevelsen av meningsfullhet ger kommer de övriga komponenterna att förlora sin kraft.

Med en salutogen hållning till livet kan de flesta människor uppleva god livskvalitet trots hög stressbelastning. Stressorer ses som de krav människan möter utan att ha tillgång till automatiska anpassningsresurser (Antonovsky, 1987). Om resultatet av det spänningstillstånd som stressorn innebär kommer att visa sig som sjukdom eller hälsa påverkas av hur personen hanterar situationen. Fokus inom det salutogena perspektivet ligger inte på stressorerna utan på vilka copingresurser som finns tillgängliga för människan. Rennemark (2004b) menar att de förändringar som äger rum under

åldrandet gör att individen utsätts för olika stressfaktorer och det sätt på vilket individen bemöter stressorerna påverkar hennes livskvalitet under åldrandet. Åldrandet är

ofrånkomligt men människan kan genom att vidta lämpliga åtgärder leva ett gott liv fram till livets slut (Antonovsky, 1987). Personer med stark känsla av sammanhang kommer att bedöma en hotfull stressor som mindre hotande än en person med svag känsla av sammanhang. Personer med stark känsla av sammanhang kommer att finna motivation för att hantera stressorer då personer med svag känsla av sammanhang lamslås av de hotfulla stressorerna. Det är styrkan i individens känsla av sammanhang som avgör om stressorer kommer att ha en skadlig eller hälsofrämjande inverkan. Generella motståndsresurser innefattar enligt Antonovsky (1987) de faktorer som främjar individens hanterande av stressorer och som gör dem begripliga. De generella motståndsresurserna kan bidra till att skapa stark känsla av sammanhang genom att individen upprepade gånger under livet får erfarenhet av olika sätt att hantera stressorer. Generella motståndsresurser utgörs av biologiska, materiella och psykosociala faktorer såsom socialt stöd, ekonomiska resurser, kunskap, erfarenhet, självförtroende,

hälsosamt levnadssätt, intelligens och livsåskådning. Det viktiga med generella motståndsresurser är att de ger livserfarenheter som främjar utvecklingen och

upprätthållandet av en stark känsla av sammanhang. Då människan under tidens gång prövar och omprövar sina generella motståndsresurser skapas och förstärks känslan av sammanhang. Avsaknaden av generella motståndsresurser kan skapa stressorer, medan tillgång till dessa resurser samt förmågan att använda dem (Eriksson, 2008) gör det lättare att hantera livets utmaningar, vilket i sin tur möjliggör rörelse mot hälsa. Socialt stöd är en viktig resurs som kan ha en positiv inverkan på människan (World Health Organization [WHO], 2008) och anses vara av extra stor vikt för just den äldre människans hälsa och välbefinnande. Medvetenheten om att det finns människor som är engagerade i ens liv utgör ett skydd mot stress i samband med påfrestningar

andra mer positivt och är mer realistiska och effektiva i hanterandet av stressade situationer.

Salutogen omvårdnad

Genom att fokusera på de faktorer som upprätthåller hälsa och livskvalitet hos människan arbetar sjuksköterskan utifrån ett salutogent förhållningssätt (SSF, 2008). Förhållningssättet inom hälso- och sjukvården utgår dock (Eriksson, 2008) till stor del från ett patologiskt perspektiv som fokuserar på de faktorer som leder till att människan drabbas av sjukdom. Med ett salutogent förhållningssätt skulle hälso- och sjukvården istället se vart den enskilda människan befinner sig på ett kontinuum från hälsa till ohälsa (Antonovsky, 1987). Ett salutogent förhållningssätt innebär att se till den enskilda människans totala livshistoria och söka efter de faktorer som bidrar till att skapa en rörelse mot ökad hälsa och livskvalitet. Ett salutogent förhållningssätt (Nygren, 2006) innebär vidare ökat fokus på den äldre människans hälsa och styrka istället för ohälsa och svaghet.

En av sjuksköterskans huvuduppgifter är att stärka patientens tilltro till sin förmåga och egna resurser (SSF, 2008). Ett salutogent förhållningssätt inom omvårdnaden där sjuksköterskan fokuserar på att försöka förstå vad som skapar och upprätthåller en persons hälsa bör eftersträvas. Det är i mötet med den åldrande människan som sjuksköterskor har sin största hälsofrämjande potential och Antonovsky (1987) poängterar att vid varje sådant möte måste frågan ställas om det leder den äldre människan till en upplevelse av förutsägbarhet, balans och meningsfull medverkan. Ett salutogent perspektiv på livskvalitet (Eriksson, 2008) förenar samhälleliga och individuella perspektiv på fysisk, psykisk, social och andlig hälsa, en känsla av

sammanhang är här en viktig resurs för den äldre människans upplevelse av livskvalitet. Livskvalitet ses av WHO som ett subjektivt begrepp förankrat i ett kulturellt och socialt sammanhang. Definitionen av livskvalitet fokuserar på människans uppfattade

livskvalitet och är därmed inte ett mått på symtom, sjukdom eller tillstånd. Livskvalitet har uppmärksammats som en relevant fråga inom omvårdnadens alla områden (Sarvimäki & Stenbock-Hult, 2000), men troligen speciellt vid omvårdnad av äldre människor. Vikten av begreppet livskvalitet i vid gerontologisk omvårdnad kan härledas till det allt högre antalet äldre i samhället som lever med kroniska sjukdomar, svag hälsa och minskad funktionell förmåga. För dessa patienter kan inte målet vara frihet från sjukdom, istället kan dessa patienter hjälpas till en så god livskvalitet som möjligt trots sjukdom och nedsatt förmåga. Vad livskvalitet innebär är till stor del beroende av individens värderingar (Eriksson, 2008) men definieras ofta som personligt välbefinnande eller tillfredsställelse med livet. WHO (1996) definierar livskvalitet:

“Quality of life is defined as individuals’ perceptions of their position in life in context of the culture and value systems in which they live and in relation to their goals, expectations, standards and concerns”.

Den äldre människans upplevelse av hälsa och livskvalitet påverkas av tillgängliga resurser samt förmågan att tillvarata dem. Omvårdnad utifrån ett salutogent perspektiv

söker efter de faktorer som skapar hälsa trots stressorer och påfrestningar. Ett skifte i fokus från att se den äldre människan som drabbad av sjukdom och förluster till att istället lyfta fram och betona den äldre människans resurser är av stor betydelse för att individen ska kunna uppnå ett gott åldrande. För att stärka den äldre människans förmåga att hantera stress och påfrestningar krävs ökad kunskap om det salutogena förhållningssättet inom hälso- och sjukvården samt ett ökat fokus på denna patientgrupp för att främja och bevara livskvalitet högt upp i åldrarna.

Syfte

Syftet med litteraturstudien var att utifrån ett salutogent perspektiv, med relevans för sjuksköterskans hälsofrämjande arbete, belysa resurser som för den äldre människan främjar och bevarar ett gott åldrande.

Metod

Studien genomfördes som en deduktiv litteraturstudie med grund i den salutogena teorin. Den salutogena teorin utgjorde grunden för databearbetningen av de

vetenskapliga artiklarna. Metoden för litteraturstudien är hämtad från Fribergs (2006) beskrivning av att göra en litteraturbaserad studie och syftar till att ge en översikt av tidigare forskning inom området. Pilotsökningar i ämnesspecifika databaser utfördes initialt för att säkerställa att relevant och aktuell forskning fanns tillgänglig inom det valda ämnesområdet. Övrig litteratur söktes via Högskolan i Halmstads bibliotek.

Datainsamling

För att finna vetenskapliga artiklar till resultatet utfördes systematiska sökningar i databaserna Pubmed, Cinahl, PsycInfo och ScienceDirect. Sökningarna gjordes mellan den 26/11/08-27/11/08. De sökord som användes vid sökningar i databaser valdes utifrån det på förhand utsedda syftet med litteraturstudien. Sökorden varierades inom de olika databaserna och omvandlades då detta var möjligt till ämnesord. Då ScienceDirect inte använder sig av ämnesord gjordes här en fritextsökning. Booleska sökoperatorn AND användes i olika kombinationer med sökord och fritext sökord, detta för att få fram artiklar som innehöll alla de valda sökorden. För att i datainsamlingen få fram de artiklar som svarade mot litteraturstudiens syfte användes inklusions- och

exklusionskriterier. De inklusionkriterier som användes var att artiklarna skulle utgå från den äldre (>65år) människans perspektiv, vara refereegranskade, innehålla ett salutogent perspektiv samt vara publicerade inom de senaste fem åren. De

exklusionskriterier som användes var att artiklarna inte skulle gälla enbart för ett specifikt sjukdomstillstånd eller vårdsammanhang samt att de inte skulle vara reviewartiklar.

Tabell 1 Ämnesord, fritext sökord och limits för sökning i databaser

51 abstrakt genomlästes för att finna artiklar som stämde överens med litteraturstudiens syfte. Utav dessa valdes 17 artiklar ut till urval 1. De artiklar som fanns i fulltext skrevs ut och de som inte fanns tillgängliga i fulltext beställdes via Högskolan i Halmstads bibliotek. Artiklarna lästes och sammanfattades och därefter fördes en diskussion för att avgöra om de var användbara i litteraturstudien. Vetenskaplig granskning utfördes utifrån bedömningsmallar för kvantitativa och kvalitativa studier utformade av Carlsson och Eiman (2003), vilka återfinns i bilaga III. Artiklarna värderades från grad I till III, tre artiklar föll bort, en på grund av bristande vetenskaplighet och två på grund av att de inte var relevanta gentemot litteraturstudiens syfte. Efter den vetenskapliga

granskningen kvarstod således 14 artiklar till urval 2 och utav av dessa var fem kvalitativa och nio kvantitativa.

Databearbetning

Resultatartiklarna lästes och deras relevans till litteraturstudiens syfte diskuterades. En systematisk översikt av artiklarnas syfte, metod, urval och slutsats gjordes, vilken återfinns i bilaga II. Resultatartiklarna bearbetades utifrån en deduktiv ansats med grund i den salutogena teorin. Därefter skapades kategorier vilka utgjorde grund för

databearbetningen och presentation av resultatet. För att belysa resultatartiklarnas syfte samt knyta an till den salutogena teorins grundläggande idéer utarbetades de två övergripande kategorierna, inre och yttre resurser. De inre resurserna delades in i underkategorierna, känslan av sammanhang och en positiv hållning till livet. De yttre resurserna delades in i underkategorierna, socialt stöd och resursstödjande omvårdnad.

Databaser Ämnesord Fritext sökord Limits

Cinahl Thesaurus: Nursing Elderly, Sense of

coherence, Salutogen*, Quality of life, Health promotion 2003-2008, 65+ years, Research article

PsycInfo Thesaurus: Nursing,

Quality of life, Health promotion Sense of coherence, Salutogenesis, Elderly, Antonovsky, Inner strength 2003-2008, 65+ years, English

Pubmed MesH: Health

promotion, Nursing Sense of coherence, Salutogen*, Antonovsky, Quality of life 5 years, 65+ years

ScienceDirect Elderly, Sense of

coherence, Antonovsky

Resultat

Inre resurser

Känslan av sammanhang

Hög ålder innebar ett växande hot av förluster, försämrad funktion och hälsoproblem (Read, Aunola, Feldt, Leinonen & Ruoppila, 2005) och visade sig drabba de med låg känsla av sammanhang hårdare då de i högre grad lät sig påverkas av sina hälsoproblem vid värdering av upplevd livskvalitet (Høie, 2004). Samtidigt framkom att hög ålder hade en positiv inverkan på informanterna i studien, såväl upplevelsen av känslan av sammanhang, upplevelsen av livskvalitet (Høie, 2004) som självskattad hälsa

(Saevareid, Thygesen, Nygaard & Lindstrom, 2007) steg med åldern. Enligt Høie (2004) visade det på att utveckling och växt skedde hos deltagarna även i livets sista faser. En stark känsla av sammanhang hos äldre människor bidrog till god livskvalitet (Høie, 2004), välbefinnande (Wiesmann & Hannich, 2008; Høie, 2004), fysisk hälsa (Wiesmann & Hannich, 2008; Read et al., 2005), psykisk hälsa (Høie, 2004; Nygren et al., 2005; Drageset et al., 2008; Read et al., 2005), social hälsa (Read et al., 2005) samt ett framgångsrikt åldrande (Myall et al., 2008).

Den äldre människans känsla av sammanhang stärktes av att ha en god kognitiv förmåga (Read et al., 2005). God kognitiv förmåga visade sig dessutom ha positiv inverkan på informanternas psykiska, fysiska och självskattade hälsa (Read et al., 2005; Saevareid et al., 2007). Informanterna framhöll utbildning som en resurs som gav dem en ökad förståelse för världen och de egna livserfarenheterna, vilket i sin tur visade sig vara en hjälp i hanteringen av stressorer och att skapa stark känsla av sammanhang (Wiesmann & Hannich, 2008). Deltagare i studier av Berg, Sarvimäki och Hedelin, 2006 och Markle-Reid et al., 2006 upplevde utbildning om hälsa och hälsosam livsstil som en resurs för att upprätthålla och förbättra den egna hälsan. Gruppdiskussioner kring åldrandeprocessen upplevdes av äldre som en resurs för ökad förståelse för livet och därigenom ökad känslan av sammanhang (Wadsten, 2005). Samtalet gav struktur till tankar och känslor, medförde en mer positiv bild av åldrandet och innebar att deltagarna kände att de kunde vara sig själva.

En stark känsla av sammanhang beskrevs av deltagare i flertalet studier som bidragande till funktionell självständighet (Cole, 2007; Wiesmann & Hannich, 2008), möjligheten att dra nytta av yttre resurser såsom socialt stöd, familj och omvårdnadsinsatser (Høie, 2004), möjlighet till en mer aktiv egenvård (Cole, 2007), motståndskraftighet (Nygren et al., 2005), lägre grad av sårbarhet (Myall et al., 2008), god hantering av hälsoproblem och därmed minskad påverkan av hälsoproblem i relation till upplevd livskvalitet (Høie, 2004) samt en minskad risk för att drabbas av depression (Myall et al., 2008).

Majoriteten av informanterna med god funktionell status upplevde en starkare känsla av kontroll i livet (Cole, 2007). Att ha kontroll inverkade i sin tur positivt på känslan av sammanhang. Både känslan av sammanhang och upplevelsen av välbefinnande (Wiesmann & Hannich, 2008) visade sig stärkas av fysisk hälsa och av att vara

funktionellt oberoende av andra människor. Att inte lida av fysiska begränsningar (Berg et al., 2006) samt att uppleva sig ha styrka påverkade deltagarnas upplevelse av hälsa. Möjlighet att vara så rörlig och aktiv som kunde förväntas vid den aktuella åldern

(Bergland & Narum, 2007) innebar ökad livskvalitet. En praktisk syn på hälsa och att kunna göra de saker man är van vid att göra kan leda till ökad livskvalitet.

Självförtroende upplevdes av flertalet deltagare i en studie genomförd av Wiesmann och Hannich (2008) som en viktig resurs för att på ett lämpligt sätt kunna hantera vardagens problem. Självförtroende representerade hanterbarhetsaspekten i KASAM-modellen. Självförtroende var också viktigt för deltagarnas upplevelse av styrka (Drageset et al., 2008). Självförtroendet påverkades av förlust av kroppsfunktion (Franklin, Ternestedt & Nordenfelt, 2006) och i samband med detta upplevde de som deltog i studien att andra människors beteende mot dem förändrades. Upplevelsen av att inte längre kunna styra över kroppens funktioner var mycket stark då den innebar ett beroende av andra samt förlust av kontroll över vardagslivet. För flertalet av studiens deltagare resulterade detta i en alltmer isolerad tillvaro.

I en studie av Nygren et al. (2005) utvärderades olika resursers samband med informanternas fysiska och mentala hälsa. Motståndskraft belystes av de intervjuade som förmåga till flexibilitet och anpassning vilket kunde bidra till upprätthållande av självständighet och välbefinnande. De äldre i studien upplevde känslan av sammanhang som ett sätt att se världen och sig själva samt som en källa till motivation. Även

upplevelsen av syfte i livet beskrevs som en källa till motivation. Processen av

självtranscendens beskrevs av informanterna som en resurs för mognad och utveckling. Ett samband återfanns bland resultaten vilket tolkades som att de olika

mätinstrumentens koncept innefattade någon form av gemensam nämnare. Alla mätinstrument syftade till en process av inre växt och styrka. Resultatet visade att följderna av denna inre styrka var psykologiskt välbefinnande. En stark känsla av sammanhang hos deltagarna i studien bidrog till inre styrka (Franklin et al., 2006), känsla av syfte i livet samt självtranscendens (Nygren et al., 2005).

Känslan av att ha ett syfte i sitt liv hade ett signifikant samband med fysisk och psykisk hälsa (Nygren et al., 2005). Detta visade sig även vara av stor betydelse för

informanternas upplevelse av personligt värde (Franklin et al., 2006). Att som äldre fortfarande kunna hjälpa andra människor gav deltagarna en känsla av att vara viktig och betydelsefull. Drageset et al., (2008) fann att möjlighet till omhändertagande av andra spelade en viktig roll gällande de äldre deltagarnas upplevelse av social funktion. Hälsa (Berg et al., 2006) beskrevs av informanterna som möjligheten att vara den jag är, brukade vara och vill vara. Det innebar att vara en levande person, att vara en del utav någonting och att vara en signifikant person med betydelse för andra. Familj och socialt nätverk representerade viktiga delar då de skapade identitet och känslan av att tillhöra någon eller något.

Deltagande i meningsfulla aktiviteter visade sig enligt Bergland och Kirkevold (2006) kunna bidra till framgång på ett äldreboende. Meningsfulla aktiviteter ansågs av de äldre vara musikevenemang, gudstjänster eller sjukgymnastik. Upplevelsen av deltagande och av att vara betydelsefull (Bergland & Narum, 2007; Berg et al., 2006) framkom som viktig för hur de äldre upplevde sin hälsa och livskvalitet. För

upplevelsen av livskvalitet (Bergland & Narum, 2007) var möjligheten att vara aktiv i olika organisationer eller kommittéer, att utföra uppgifter, att delta i samhället och att ha en hobby eller ett intresse viktig. Möjligheter att kunna göra som man vill, vad man känner för och brukar göra upplevdes av deltagarna som att äga hälsa (Berg et al., 2006). Begreppet hälsa innebar även för deltagarna att vara funktionellt oberoende och

kunna bo kvar i det egna hemmet som var förenat med livshistoria och identitet. Att vara självständig visade sig vara viktigt för de äldres hälsa.

Positiv hållning till livet

Informanterna upplevde att strävan efter god livskvalitet i sig ledde till att livet

berikades oavsett om livskvalitet uppnåddes eller inte (Bergland & Narum, 2007). Det var den äldre människans attityd till åldrandet (Bergland & Kirkevold, 2006; Franklin et al., 2006) som visade sig vara av stor betydelse för framgångsrik utveckling och

livskvalitet. Även Myall et al. (2009) fann att en positiv attityd till livet spelade en direkt roll för framgångsrikt åldrande. Informanterna associerade en positiv attityd till livet med ökat välbefinnande, ökad motståndskraft mot negativa effekter av upplevd sårbarhet och andra negativa stressorer.

Förmågan att kunna njuta av livets små ting trots olika förluster var tydlig bland de äldre i en studie av Franklin et al., (2006). Livets glädjeämnen hade förändrats och informanterna uppskattade nu i högre grad de små sakerna i vardagen (Wadenstam, 2005). Hälsa uppfattades inte längre som enbart hur man har det, utan även hur man tar det (Høie, 2004). Deltagarnas psykiska attityd visade sig vara den viktigaste aspekten för upplevelsen av framgångsrikt åldrande på ett äldreboende (Bergland & Kirkevold, 2006). En bestämd attityd att vilja utvecklas framgångsrikt innebar att deltagarna fattat ett beslut om att äldreboendet var den enda möjliga platsen för dem att bo på. Ett beslut som för dem innebar att göra det bästa av situationen, att fokusera på de positiva aspekterna med äldreboendet samt att skilja mellan sitt tidigare liv och livet på äldreboendet bidrog till ett framgångsrikt åldrande.

Livskvalitet uppfattades av informanterna (Bergland & Narum, 2007) som något personligt som formades av individens möjligheter till förändring, att kunna identifiera vad som är viktigt och oviktigt samt beslutsfattande i vardagen. God livskvalitet innefattade även saker så som god hälsa, tillräckligt minne och intellekt för att kunna läsa böcker och tidningar samt att kunna delta i diskussioner. Livskvalitet beskrevs även som utmanande och en förmåga som kom inifrån individen själv. För informanterna innebar det en förmåga att kunna känna glädje och avfärda hopplöshet och förtvivlan då svårigheter omgav dem, att anpassa sig till en svår situation utan att låta problemen påverka känslan av tacksamhet och glädje.

Deltagarna i en studie genomförd av Wadenstam (2005) diskuterade upplevelser från processen av självtranscendens. För informanterna innebar processen ett skifte från egoism till altruism, minskad självcentrering, förändrad mening och betydelse av relationer, minskat intresse för relationer, större behov av tid för reflektion, ensamhet och vila. Informanterna ansåg att de genom sina livserfarenheter hade utvecklat och uppnått en vardagsvisdom som innebar att de inte längre dömde andra människor på samma sätt. En ökad förståelse för sitt liv genom återupptäckt av barndomen samt konfrontation av sina goda såväl som dåliga sidor gav informanterna insikt och

förståelse för att livets pusselbitar utgjorde en helhet. Slutligen uttryckte informanterna en oro för hur deras sista tid i livet skulle se ut men de upplevde att rädslan för döden minskade.

Strategier för att hantera livet på ett äldreboende beskrevs av deltagarna i en studie av Franklin et al., (2006). De äldre upplevde att bo på äldreboendet som en trygghet då de visste att de kunde få hjälp när de behövde det. Studien visade att det fanns svårigheter associerade med livet på äldreboendet men även att de äldre människorna fann strategier för att hantera livet på äldreboendet. Förutsättningarna för framgång på ett äldreboende innefattade att minska förväntningarna på livet jämfört med tidigare (Bergland & Kirkevold, 2006). Deltagarna som kunde lämna sina tidigare uppfattningar om

framgång bakom sig och acceptera ett nytt synsätt på detta fenomen kunde även uppleva sig vara framgångsrika

En stark känsla av sammanhang speglade inte bara informanternas inre resurser (Høie, 2004) utan innebar för dem även en möjlighet att dra nytta av de yttre resurser som fanns tillgängliga såsom socialt stöd, sociala relationer och tillgänglig hälso- och sjukvård.

Yttre resurser

Socialt stöd

Stödjande attityder från vårdpersonal och anhöriga gav deltagarna möjligheter till att bevara sin värdighet och identitet trots stressorer de utsattes för (Franklin et al., 2006). Socialt stöd i form av samhörighet (Drageset et al., 2008), att känna tillgivenhet, att få ta hand om andra och att få sitt värde bekräftat gav en bättre psykisk hälsa, hälsorelaterad livskvalitet, social funktion och en högre vitalitet hos majoriteten av deltagarna i

studien. Upplevelsen av socialt stöd bidrog även till informanternas förmåga att hantera stressorer (Wiesmann & Hannich, 2008), gav en starkare känsla av sammanhang och ett bättre välbefinnande. Markle-Reid et al. (2006) påvisar dessutom att informanternas upplevelse av socialt stöd ökade då omvårdnaden hade ett hälsofrämjande fokus. Stöd, hopp och simulans utav personal eller närstående ansågs av flertalet deltagare i studien vara hälsofrämjande (Berg et al., 2006). För att främja den äldre människans fysiska och mentala hälsa (Read et al., 2005; Drageset et al., 2008) var sociala kontakter och aktiviteter av avgörande betydelse. Positiva relationer mellan vårdtagare på ett äldreboende (Bergland & Kirkevold, 2006), där erfarenheter kunde delas med någon i liknande situation samt att få regelbundna besök från anhöriga bidrog till en upplevelse av framgång för många äldre människor i studien.

Många äldre kvinnor upplevde en känsla av ensamhet sedan deras närstående hade dött (Bergland & Narum, 2007). Majoriteten av informanterna på äldreboendet levde som änkor eller änkemän (Drageset et al., 2008) och deras höga ålder kunde ofta innebära att de hade förlorat människor från sin egen generation som stod dem nära. Upplevd

samhörighet med andra spelade då en socialt kompensatorisk roll. Relationer med andra människor (Bergland & Narum, 2007), framförallt de yngre medlemmarna i den egna familjen, var en viktig del av de äldre kvinnornas uppfattning om vad begreppet livskvalitet innefattade. Informanternas tankar på barnbarnen, fotografier eller andra saker som påminde om viktiga händelser var betydelsefulla för känslan av engagemang och tillhörighet vilket i sin tur stärkte känslan av sammanhang (Franklin et al., 2006).

Andra människors negativa attityder till åldrandet visade sig, i motsats till socialt stöd, ha en negativ inverkan på informanternas inre styrka, identitet och självuppfattning (Franklin et al., 2006) och kunde hindra upplevelsen av värdighet. Bristande respekt från andra människor, att inte ses som en individ samt att bli avvisad på grund av sin ålder (Bergland & Narum, 2007) innebar en försämring av livskvaliteten. Då

studiedeltagarna blev respekterade och bekräftade i mötet med vårdpersonal gav flertalet av informanterna en bättre bedömning av sitt hälsotillstånd samt upplevde att återhämtningen efter en längre immobiliseringsperiod underlättades. Bekräftelse av det personliga värdet (Drageset et al., 2008) bidrog för många till upplevelsen av högre vitalitet. Även att få uppleva en känsla av kompetens och självförtroende påvisades som viktiga för vitaliteten.

Resursstödjande omvårdnad

Vårdarnas attityder till de äldre var viktig. Det var av stor betydelse att personalen i studien reflekterade över sin egen syn på värdighet relaterat till åldrande och äldre människor (Franklin et al., 2006), då personalen spelade en särskilt viktig roll i

informanternas vardagsliv och deras upplevelser av värdighet. Sjuksköterskans attityd till åldrandet (Bergland & Kirkevold, 2006; Franklin et al., 2006) var av stor betydelse för en framgångsrik utveckling och upplevelse av värdighet för majoriteten av

deltagarna i studien. För att bevara informanternas värdighet (Franklin et al., 2006) kunde vårdarna se och respektera dem som individer, visa intresse och en önskan att lära känna personen samt utforma en individuell omvårdnad. Stödjande attityder från vårdpersonal var bidragande för informanternas möjlighet att bevara sin värdighet och identitet trots alla stressorer de utsattes för. Vårdpersonalens attityder upplevdes av somliga informanter som ett hinder för framgångsrikt åldrande (Bergland & Kirkevold, 2006). De många förändringar som en flytt till ett äldreboende innebar ansågs av

deltagarna i studien som svåra att hantera (Franklin et al., 2006), att på äldreboendet inte få sina behov tillfredsställda upplevdes som förnedrande och som ett hot mot

självkänslan. Somliga informanter kände rädsla över vårdpersonalens beteende och om personalen inte visade tillgänglighet på ett känslomässigt plan blev det svårt för dem att hitta mening i vardagslivet.

God vårdkvalitet innebar (Bergland & Kirkevold, 2006) att vårdarna var skickliga, kunniga, respektfulla och trevliga samt att de utgjorde ett stöd för informanternas egna försök till framgångsrik utveckling. Kontinuitet bland vårdarna samt positiva relationer med dessa bidrog till en känsla av trygghet som förstärktes av att informanterna visste att de skulle få hjälp med sina dagliga behov. Förtroende för dem som gav omvårdnaden (Berg et al., 2006) ökade informanternas känsla av att vara omhändertagna vilket

skapade meningsfullhet och begriplighet i situationen. Majoriteten av studiedeltagarna upplevde att sjuksköterskan spelade en viktig roll (Wadsten, 2005; Drageset et al., 2008) i främjandet av deras hälsa och livskvalitet genom att förse dem med god omvårdnad och trygghet.

För att etablera ett förhållande av förtroende mellan patient och sjuksköterska ansåg informanterna att det var nödvändigt att skapa kontinuitet i vårdpersonalen, att det gavs tid till patienten och att patienten fick hjälp då hon eller han behövde det. Förtroende i vårdsituationen kunde även skapas då vårdpersonal såg informanten som en individ, förmedlade hopp och motivation (Berg et al., 2006) samt gav kunskap och information

(Markle-Reid et al., 2006). Den äldre människans upplevelse av förtroende (Berg et al., 2006) för vårdpersonalen hade en positiv effekt på återhämtningsprocessen hos somliga informanter. Ett väl fungerande samarbete mellan sjuksköterska och patient gav även deltagarna i studien en ökad känsla av kontroll och trygghet (Høie, 2004), vilket stärkte hanterbarhetskomponenten i KASAM begreppet.

Vårdpersonal som tillhandahöll hopp, stöd och motivation uppfattades som

hälsofrämjande av flertalet informanter i en studie av Berg et al., (2006). Vidare menade Markle-Reid et al. (2006) att en hälsofrämjande omvårdnad till sårbara äldre människor där många led av nedstämdhet och funktionsnedsättning främjade såväl livskvalitet som fysisk och psykisk hälsa hos informanterna utan att öka kostnaden för hälso- och

sjukvården. Studiedeltagare som uppfattade sig själva som mycket sårbara individer utgjorde en grupp speciellt utsatta för risken att drabbas av depression (Myall et al., 2009). De uppvisade även lägre nivåer av psykiskt och fysiskt välbefinnande.

Upplevelsen av sårbarhet framkom även i en studie av Franklin et al., (2006) i vilken somliga av informanterna upplevde sig vara mycket sårbara i en livssituation som präglades av rädsla och oro för framtiden.

Ett utvecklande av metoder med inriktning på att stärka den äldre människans känsla av sammanhang skulle kunna innebära en minskad effekt av upplevd sårbarhet och andra negativa stressorer (Myall et al., 2008). Med ett salutogent förhållningssätt inom hälso- och sjukvården skulle dessutom mer effektiva och individutformade

omvårdnadsinsatser enligt Cole (2007) kunna utformas. Genom att undersöka och främja de resurser hos informanterna som bidrog till god hälsa (Read et al., 2005) skapades insatser som kunde främja en hög livskvalitet. Dessa insatser skulle kunna innebära att varaktiga sociala kontakter skapades samt att aktiviteter utvecklades med syfte att främja fysiska och psykiska förmågor.

Diskussion

Metoddiskussion

I den deduktiva litteraturstudien valdes den salutogena teorin som utgångspunkt. Syftet var att utifrån denna teori belysa det valda ämnet. Den deduktiva ansatsen innebar en ökad tydlighet i artikelsökningen samt urvalsprocessen då den innebar att sökord, inklusions- samt exklusionskriterier tydliggjordes genom den grundläggande teorins begrepp. En svårighet med den deduktiva ansatsen var att bevara öppenheten inför resultatartiklarnas syfte och resultat. Detta medförde att överrensstämmelse mellan litteraturstudiens resultat samt artiklarnas syfte saknades. På grund av den bristande överensstämmelsen bearbetades materialet grundligt i olika stadier och utifrån olika perspektiv vilket får ses som en styrka med litteraturstudien. Genom omarbetning av materialet uppnåddes således en ökad öppenhet för materialet vilket gav ett tydligare och till ett med artiklarna mer samstämmigt resultat.

Under datainsamlingen söktes artiklar i databaserna Pubmed, Cinahl, PsycInfo och ScienceDirect då dessa ansågs vara lämpliga för litteraturstudiens syfte. Försök gjordes att använda sökord utifrån syfte samt den salutogena teorins grundläggande begrepp, då det var möjligt omvandlas dessa till ämnesord, det vill säga Thesaurus för Cinahl och PsycInfo samt MesH-termer för Pubmed. Då ScienceDirect inte använder sig av

ämnesord gjordes här fritextsökningar. En svårighet i valet av sökord var att de salutogena begreppen inte fanns tillgängliga som ämnesord i de olika databaserna. I flertalet sökningar kompletterades därför dessa begrepp med ämnesordet health promotion för att bättre kunna fånga essensen av litteraturstudiens syfte. Detta gav ett gott resultat. I en sökning kan detta dock ses som en svaghet då den resulterade i 71 träffar, ett så stort antal träffar som dessutom enbart genererade två artiklar till urval 2 då det i detta fall innebär att sökorden inte var tillräckligt preciserade gentemot

litteraturstudiens syfte. Tre sökningar valdes bort från den sammanställda sökhistorien, då de inte gav några träffar och därmed inte var relevanta för litteraturstudiens resultat. Datainsamlingen resulterade i sammanlagt 217 träffar. Flertalet av dessa valdes bort då titeln antingen inte stämde överrens med litteraturstudiens syfte eller då den innebar att artikeln handlade om ett specifikt sjukdomstillstånd. Utöver detta var även ett stort antal som exkluderades reviewartiklar efter denna första urvalsprocess kvarstod 51 artiklar vars abstrakt lästes igenom. Detta får anses vara ett ansenligt antal artiklar med hänsyn till litteraturstudiens begränsade syfte och deduktiva ansats. Det synliggör även den salutogena teorins internationella spridning. Till urval 1 begränsades mängden ytterligare till 17 artiklar, resterande artiklar valdes bort på grund av att de inte var relevanta gentemot litteraturstudiens syfte eller artiklar skrivna på tyska och spanska. I detta skede lästes de 17 artiklarna noggrant igenom samt granskades utifrån

vetenskaplighet. En artikel svarade inte mot kraven på vetenskaplighet enligt

bedömningsmallen, två på grund av att de inte var relevanta gentemot litteraturstudiens syfte. 14 artiklar kvarstod således till urval 2.

Utav de 14 för resultatet utvalda artiklarna var fem genomförda med kvalitativ metod och nio med kvantitativ metod. Flertalet av de vetenskapliga studierna var genomförda i Skandinavien vilket ger en god representativitet för litteraturstudiens resultat och

implikation vilken ska kunna appliceras i Sverige. Resterande artiklar hade sitt ursprung i Tyskland, USA, Kanada och Australien. En styrka hos artiklarna är att de var

publicerade mellan åren 2004 och 2008, vilket innebär att litteraturstudien har ett aktuellt datamaterial. Resultatartiklarnas vetenskapliga grad är av stor betydelse då de utgör grunden för litteraturstudiens tillförlitlighet.

Ett grundligt arbete genomfördes för att utifrån artiklarna skapa relevanta och tydliga kategorier för resultatet. Kategorierna utarbetades med den salutogena teorin och med den äldre människans upplevelser i fokus. Detta i kombination med en öppenhet inför artiklarnas resultat resulterade i ett övergripande tema som berörde den äldre

människans resurser för att uppnå en god livskvalitet samt ett gott åldrande. Resurserna delades in i två kategorier varav de inre resurserna bestod av känslan av sammanhang och positiv attityd till livet, de yttre resurserna bestod av socialt stöd och

resursstödjande omvårdnad.

Resultatdiskussion

Efter genomförd vetenskaplig granskning uppnådde elva artiklar grad I på den

vetenskapliga granskningsskalan vilket innebär att de enligt Carlsson och Eiman (2003) har en hög vetenskaplig kvalitet. En av artiklarna uppnådde grad II och två av artiklarna grad III vilket innebär låg vetenskaplig kvalitet. Då flertalet av litteraturstudiens

även för litteraturstudiens resultat. Artikelgranskningen utfördes i två omgångar, den första enskilt och sedan i samråd med varandra. Den initiala vetenskapliga granskningen som utfördes upplevdes som komplicerad och subjektiv, av den anledningen gjordes en gemensam andra granskning. Trots den subjektiva aspekten får detta anses som en styrka då stor noggrannhet har ägnats den vetenskapliga granskningen.

Resultat från den vetenskapliga granskningen visade att majoriteten av artiklarna hade ett gott urval. De kvantitativa artiklarna som använts i litteraturstudiens resultat har alla utom en över 100 deltagare med god representativitet för studiernas syfte, vilket ger möjlighet till stor generaliserbarhet av studiernas resultat. De kvalitativa artiklarna som använts i litteraturstudiens resultat uppvisar stora variationer i antalet deltagare. Detta anses dock inte vara av någon större betydelse för studiernas vetenskapliga kvalitet eftersom en kvalitativ studie inte syftar till generaliserbarhet utan istället söker efter mänskliga företeelser. En svaghet i artiklarnas urval är den snedställa könsfördelningen, 13 av 14 studier har en övervägande majoritet av kvinnliga deltagare. En svaghet är alltså en bristande representativitet för den äldre befolkningen som helhet.

Endast en studie hade ett bortfall större än 20 procent, tre studier hade ett bortfall på mellan 5-20 procent, fyra studier hade ett bortfall på mindre än fem procent och i fyra studier angavs inte om något bortfall förekom. Då de flesta av studierna hade endast ett ringa bortfall av deltagare och orsaken till bortfallet fanns förklarat innebär det ingen betydande förlust av vetenskapligt värde. I två studier förekom dock ett bortfall med betydelse för resultatet som förklarades med antingen deltagares brist på ork att fullfölja studien eller deltagares död. Samtliga studier uppvisade mycket god kvalitet i sina analyser och endast tre av 14 studier saknade etiska ställningstaganden. Sammantaget höll de vetenskapliga artiklarna god kvalitet vilket även belyses i resultatet för de vetenskapliga granskningarna där elva studier uppnådde grad I.

Antonovsky (1987) menar att en individs känsla av sammanhang är färdigutvecklad vid 30 års ålder och att det därefter endast sker mindre förändringar. Flertalet artiklar visar att känslan av sammanhang stiger med åldern samt att hög ålder har en positiv inverkan på individen. Upplevelsen av en känsla av sammanhang, livskvalitet (Høie, 2004) samt en god självskattad hälsa (Saevareid et al., 2007) steg med åldern. Detta tyder enligt Høie (2004) på att utveckling och växt sker även i livets sista faser. I litteraturstudiens resultat framkommer den äldre människans syn på sig själv som övervägande positiv (Myall et al., 2009) och hon upplever sig ha resurser för och möjligheter till livskvalitet och ett gott åldrande. Inom forskningen har det emellertid tagits för givet att en negativ självbild är det som dominerar bland de äldre (Andersson, 2008). Westlund och Sjöberg (2005) och Nygren (2006) poängterar att beskrivningar av den äldre människan och åldrandet är viktiga för hur attityder till den äldre människan skapas. Den uppfattning den äldre människan har om sig själv avgör enligt Andersson (2008) om en positiv eller negativ bild av hög ålder bildas. Ett salutogent perspektiv på åldrandet innebär att fokus ligger på den äldre människans styrkor och resurser.Det är viktigt att belysa åldrandet utifrån ett positivt perspektiv vilket innebär möjlighet till utveckling och god

livskvalitet. För att förändringar till det bättre ska kunna ske är det samtidigt viktigt att granska och ifrågasätta de negativa attityder till åldrandet och äldre människor som existerar.

Resultatet visar att den äldre människans strävan efter god livskvalitet i sig leder till att livet berikas oavsett om livskvalitet uppnås eller inte (Bergland & Narum, 2007). Just

strävandet efter att uppnå olika mål anser Hagberg (2000b) bidra till att uppnå ett gott åldrande. Hur hanterandet av de förändringar som hör till åldrandet ser ut anses vara väl så viktigt som själva förändringarna i sig. I litteraturstudiens resultat påvisas detta genom de äldres uppfattningar av hälsa, som ses inte enbart som hur man har det, utan även som hur man tar det (Høie, 2004). SSF (2008) framhåller att stärkandet av patientens tilltro till sin egen förmåga och egna resurser utgör en av sjuksköterskans huvuduppgifter. I resultatet beskrivs livskvalitet som en inifrån individen kommande förmåga att kunna anpassa sig till svåra situationer utan att låta problemen påverka känslan av tacksamhet och glädje (Bergland & Narum, 2007). I omvårdnadsarbetet är det således angeläget att den äldre människans förmåga att hantera och tillvarata sina resurser förstärks för att öka upplevelsen av god hälsa och livskvalitet.

Begriplighet syftar på i den utsträckning människan uppfattar sin inre och yttre värld som ordnad och sammanhängande snarare än oväntad och oförklarlig (Antonovsky, 1987). I litteraturstudien framkommer utbildning som en resurs som stärker

komponenten begriplighet. Utbildning ger den äldre människan en ökad förståelse för världen och de egna livserfarenheterna och bidrar till en stark känsla av sammanhang (Wiesmann & Hannich, 2008). Gruppdiskussioner kring åldrande processen är en annan resurs för ökad begriplighet som ger struktur av tankar och känslor samt ökad förståelse för livet och därigenom en stärkt känsla av sammanhang (Wadsten, 2005). Hanterbarhet innebär i vilken omfattning människan upplever att det finns resurser att tillgå för att möta de krav omvärlden ställer (Antonovsky, 1987). Sättet att förhålla sig till och förmågan att hantera de förändringar som åldrandet medför är av avgörande betydelse för den äldre människans livskvalitet (Rennemark, 2004b). Äldre människor har en mängd olika strategier för att hantera sin situation, hålla sig aktiva och engagerade och bevara en hög funktionsnivå. Självförtroende framhålls i litteraturstudien som en viktig resurs (Wiesmann & Hannich 2008) för att på ett lämpligt sätt kunna hantera vardagens problem. Meningsfullhet avser i vilken utsträckning människan känner motivation till och anser livets krav vara värda att lägga energi på (Antonovsky, 1987). Då människan upplever meningsfullhet får livet en känslomässig innebörd. Komponenten

meningsfullhet ses som den viktigaste i KASAM-begreppet då den inbegriper en motivationsfaktor som krävs för att de övriga komponenterna ska fungera. I

litteraturstudiens resultat framkommer känslan av sammanhang samt upplevelsen av att ha ett syfte i livet som källor till motivation (Nygren et al., 2005). Den äldres upplevelse av ett syfte i sitt liv visade sig ha ett signifikant samband med fysisk och psykisk hälsa. Bergland och Kirkevold (2006) visar att äldre genom att hjälpa andra människor upplevde en känsla av att vara viktiga och betydelsefulla.

En positiv attityd och de positiva vanor som en individ samlar under livets gång är resurser för att uppnå ett gott åldrande (Hagberg, 2000a). Det som är avgörande för ett gott åldrande är förmågan att reorganisera och fokusera på det som i stunden är

viktigast. Detta stämmer väl överens med litteraturstudiens resultat som belyser den äldre människans attityd till åldrandet som betydelsefullt för utveckling (Bergland & Kirkevold, 2006; Franklin et al., 2006; Myall et al., 2009) och av stor betydelse för framgångsrikt åldrande och livskvalitet. Resultatet visar även ett tydligt samband mellan en positiv attityd till livet och ett ökat välbefinnande samt motståndskraftighet gentemot negativa effekter utav uppfattad sårbarhet och andra negativa stressorer (Myall et al., 2009). Fokus inom det salutogena förhållningssättet är inte på stressorerna utan på vilka resurser, i detta fall en positiv attityd, som finns tillgängliga för människan. En stark känsla av sammanhang sammanfaller med en grundhållning till livet som kännetecknas

av tillit, öppenhet och optimism vilket i sin tur kan leda till att verkligheten upplevs som en meningsfull helhet (Kallenberg & Larsson, 2000). En positiv hållning hos den äldre människan är en resurs värd att uppmärksammas och stärkas i omvårdnadsarbetet då den spelar en avgörande roll för förmågan att hantera livets svårigheter.

Socialt stöd anses av WHO (2008) ha stor betydelse för den äldre människans hälsa och välbefinnande samt framhålls som en viktig aspekt i den salutogena definitionen av livskvalitet (Eriksson, 2008). Ett väl fungerande socialt nätverk är en resurs som kan ha hälsofrämjande effekter (Hallberg, 2001). Litteraturstudiens resultat visar att

upplevelsen av socialt stöd har en positiv inverkan hos äldre människor. Socialt stöd kan hjälpa den äldre människan att bevara sin känsla av värdighet (Franklin et al., 2006), känna tillgivenhet och få sitt värde bekräftat (Drageset et al., 2008), att hantera stressorer, skapa en starkare känsla av sammanhang, få ett bättre välbefinnande

(Wiesmann & Hannich, 2008) samt att återhämta sig efter sjukdom (Berg et al., 2006). De resurser som enligt Rennemark (2004b) ingår i det sociala nätverket utgörs av nära vänner, familj samt andra personer i individens närhet. Bergland och Narums (2007) studie visar att relationer med de yngre medlemmarna i den egna familjen, men även andra människor är viktiga för de äldre kvinnornas upplevelse av livskvalitet. Vidare kan en människas sociala nätverk stärkas (Statens folkhälsoinstitut, 2007) av

engagemang i föreningsliv. Då ingen av artiklarna i litteraturstudiens resultat gör en direkt jämförelse med det sociala stödets inverkan på livskvalitet hos äldre människor kan begreppens relation inte påvisas med direkt samband. Flertalet bevis för den positiva inverkan det sociala stödet har för den äldre människan kan dock

sammanknytas med den salutogena definitionen av livskvalitet, där det sociala stödet anses vara en viktig resurs.

En av sjuksköterskans huvuduppgifter är enligt SSF (2008) att stärka patientens tilltro till de egna tillgängliga resurserna. Enligt Eriksson (2008) och Antonovsky (1987) ses psykosociala faktorer och socialt stöd som viktiga generella motståndsresurser med potential att förstärka individens känsla av sammanhang. Endast medvetenheten om att det finns människor som är engagerade i ens liv utgör enligt Rennemark (2004b) ett skydd mot den negativa stress som kan uppstå vid olika typer av påfrestningar. Då den äldre människan tänker på barnbarnen eller tittar på fotografier som påminner om viktiga händelser i livet skapas en ökad känsla av engagemang, tillhörighet och

sammanhang (Franklin et al., 2006). Eriksson (2008) menar vidare att om en människa har tillgång till socialt stöd samt förmågan att använda sig av detta är det lättare för henne att hantera livets utmaningar och en rörelse mot bättre hälsa blir möjlig. I motsats till detta kan avsaknaden av socialt stöd (Antonovsky, 1987) däremot innebära en stressor för människan. Då omvårdnadens utformning underlättar och uppmuntrar den äldre människan till sociala kontakter med närstående och vänner bedriver

sjuksköterskan således en hälsofrämjande omvårdnad. Öppenhet för och en deltagande attityd då den äldre människan vill samtala kring närstående eller andra signifikanta personer i livet kan ha en positiv inverkan på den äldre människans känsla av tillhörighet och livskvalitet. Genom att fokusera på och söka efter generella

motståndsresurser hos människan (Eriksson, 2008) kan det salutogena förhållningssättet inom omvårdnad främja den äldre människans rörelse mot hälsa. SSF (2008) menar i samma anda att ett salutogent förhållningssätt hos sjuksköterskan innebär ökat fokus på de faktorer som upprätthåller hälsa och livskvalitet hos människan.

En människas åldrande innebär (Westlund & Sjöberg, 2005) en förändring i den sociala funktionen och Rennemark (2004a) menar att allt eftersom människan åldras skiftas fokus i livet från den yttre världen och samhället, till den inre världen. Wadenstam (2005) framhåller i sin studie att en förändrad mening och betydelse av relationer visar sig då en människa uppnår hög ålder. Äldre människor upplever ett minskat intresse för relationer med andra och har istället ett ökat behov av att i ensamhet få reflektera kring livet. Sjuksköterskan bör vara uppmärksam inte bara på den äldre människans behov av social samvaro, utan även på behovet av möjlighet till stillhet och eftertanke. Att utgå ifrån att alla äldre människor har ett behov av socialt stöd i sin vardag skulle kunna innebära att mognadsprocesser relaterat till åldrandet motarbetas.

En syn på den äldre befolkningen som drabbad av sjukdom (Høgseth, 1999) skapar en snedvriden bild av ålderdomen som i sin tur påverkar attityderna till den äldre

människan (Nordhus, 1999). Bergland och Kirkevold (2006) framhäver att sjuksköterskans attityd till åldrandet är av särskild betydelse för en framgångsrik utveckling och upplevelse av värdighet för den äldre människan. Inom sociologin betraktas fördomar eller den diskriminering som riktas mot den åldrande människan (Rennemark, 2004a) som ålderism. En ensidig bild av åldrandet förstärks enligt

Nordhus (1999) av att människor oreflekterat accepterar den. Den stereotypa bilden av äldre människor samt att bli avvisad på grund av sin ålder innebär enligt Bergland och Narum (2007) en försämring av livskvaliteten hos den äldre människan. Andra

människors negativa attityder till den äldre individen har en destruktiv inverkan på inre styrka, identitet och självuppfattning samt kan enligt Franklin et al., (2006) hindra upplevelsen av värdighet. Sjuksköterskan bör i omvårdnadsarbetet med den äldre människan reflektera över sin syn på åldrandet och sin attityd gentemot äldre människor. Genom ökad medvetenhet om de egna attityderna och deras möjliga

påverkan på den äldre människans livskvalitet kan sjuksköterskan bidra till att förstärka en god självuppfattning hos den äldre patienten.

I mötet med den åldrande människan har sjuksköterskan (SSF, 2008) en stor

hälsofrämjande potential. Det salutogena perspektivets influens (Eriksson, 2008) inom den hälsofrämjande omvårdnaden har under senare tid varit stor. SSF (2008) framhäver att utgångspunkten för hälsofrämjande omvårdnad är att det hos alla individer finns möjligheter att uppnå hälsa och välmående oberoende av sjukdom och ohälsa. I litteraturstudiens resultat påvisas att sjuksköterskan har möjlighet att främja den äldre människans fysiska, mentala och emotionella hälsa (Markle-Reid et al., 2006),

livskvalitet (Read et al., 2005; Wadsten, 2005), social funktion och vitalitet (Drageset et al., 2008), känsla av värdighet (Franklin et al., 2006), förmåga till framgång (Bergland & Kirkevold, 2006), upplevelse av miljömässigt stöd, känsla av meningsfullhet och begriplighet (Berg et al., 2006) samt förmåga till hanterbarhet (Høie, 2004). Ett salutogent perspektiv inom hälso- och sjukvård skulle således enligt litteraturstudiens resultat innebära många vinster för den äldre människans upplevelse av holistisk livskvalitet och hälsa.

Omvårdnadsarbetet ska enligt Socialstyrelsen (SOSFS 1993:17) främja hälsa och förebygga ohälsa samt respektera behov hos patienten av säkerhet och integritet. Målet för hälsofrämjande omvårdnad av äldre människor med åldersrelaterad ohälsa kan dock enligt Sarvimäki och Stenbock-Hult (2000) inte vara frihet från sjukdom, utan måste istället fokuseras mot ett bevarande och främjande av livskvaliteten. I litteraturstudiens resultat återfinns flertalet faktorer som är av betydelse för att uppnå en god och

hälsofrämjande vårdkvalitet i omvårdnaden av den äldre människan. Vårdarnas kunskap och bemötande (Bergland & Kirkevold, 2006) är av stor betydelse för att gynna den äldre människans egna försök till framgångsrik utveckling och upplevelse av trygghet i vårdsituationen. Franklin et al., (2006) menar att genom ett respektfullt bemötande med intresse för den äldre som person kan den äldre människan bevara sin värdighet och identitet trots de stressorer vårdsituationen innebär. I mötet med den äldre människan är det även enligt Antonovsky (1987) viktigt att sjuksköterskan reflekterar över huruvida det skapas förutsättningar för upplevelser av förutsägbarhet, balans och meningsfull medverkan hos patienten. Vårdpersonal som ser människan som en individ, som förmedlar hopp och motivation (Berg et al., 2006) samt ger kunskap och information (Markle-Reid et al., 2006) innebär att ett förtroende skapas i vårdsituationen. Den äldre människans upplevelse av förtroende för omvårdnadsansvarig personal skapar i sin tur meningsfullhet och begriplighet i situationen. Förtroende i form av ett väl fungerande samarbete mellan sjuksköterskan och den äldre patienten framhävs av Høie (2004) som viktigt för upplevelsen av kontroll och trygghet vilket stärker hanterbarhetsaspekten i KASAM-begreppet. Hur omvårdnaden av den äldre människan utförs är av stor innebörd för dennes upplevelser av livskvalitet i vårdsituationen. Genom ökad reflektion kring den betydelse sjuksköterskans bemötande och agerande har för den äldre patienten skulle relationen mellan sjuksköterska och patient samt dennes välbefinnande kunna främjas.

Konklusion

Den äldre människan besitter ett stort antal resurser för att uppnå ett gott åldrande. Inre resurser såsom stark känsla av sammanhang och positiv hållning till livet bidrar till en ökad livskvalitet samtidigt som de underlättar utnyttjandet av yttre resurser. Yttre resurser som möjliggör den äldre människans upplevelse av livskvalitet och hälsa är socialt stöd från närstående och vänner samt resursstödjande omvårdnad. Då

omvårdnadsarbetet och den äldre människans hållning till livet genomsyras av ett salutogent perspektiv skapas förutsättningar och insatser som bidrar till ett gott åldrande.

Ett salutogent perspektiv på åldrande ger den äldre människan en positiv syn på sig själv, vilket innebär att hon upplever sig ha resurser för och möjligheter till livskvalitet och ett gott åldrande. För en stark känsla av sammanhang är utbildning och

gruppdiskussioner kring åldrandeprocessen resurser som stärker den äldre människans känsla av begriplighet. För känslan av hanterbarhet är ett gott självförtroende en viktig resurs. Upplevelsen av att ha mening med livet samt att vara viktig för andra människor stärker upplevelsen av meningsfullhet. En stark känsla av sammanhang och då främst upplevelsen av meningsfullhet bidrar till den motivation som krävs för att uppnå ett gott åldrande. En positiv hållning till livet är ytterligare en resurs för att uppnå ett gott åldrande.

Socialt stöd kan hjälpa den äldre människan att skapa en stark känsla av sammanhang och har stor betydelse för hennes hälsa och välbefinnande. Då den äldre människan har tillgång till socialt stöd samt förmågan att använda sig av detta är det lättare för henne att hantera livets utmaningar och en rörelse mot bättre hälsa blir möjlig. En

hälsofrämjande omvårdnad innebär att sjuksköterskan underlättar och uppmuntrar den äldre människan till sociala kontakter med närstående och vänner. I mötet med den äldre