Fenomenologi
En litteraturstudie av fenomenologin som presenterades på kandidatprogrammet Socialpsykiatri på Malmö Universitet.
Besma Mohammad Noar Hakaj Examensarbete i Socialpsykiatri 180 hp
Malmö universitet
Socialpsykiatriska kandidatprogrammet Hälsa och samhälle
205 06 Malmö Oktober 2020
Abstrakt:
Bakgrund: Fenomenologin har sin grund inom filosofin och intresserar sig för att studera upplevelser och upplevelsen av personens mening, hur personen upplevde en viss händelse och vad personen upplevde.
Syfte: Syftet med den här studien är att studera den versionen av fenomenologi som beskrivs i kurslitteraturen som användes på kandidatprogrammet Socialpsykiatri på Malmö Universitet.
Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie.
Resultat: Fenomenologerna är intresserade av att gå tillbaka till själva upplevelsen och studera individens livs erfarenheter av respektive fenomen.
Konklusion: Fenomenologin vill studera fenomen och upplevelser för att få ett holistiskt perspektiv av individen. Vid arbete med psykisk ohälsa vill
fenomenologerna att den professionella ska ta hänsyn till personens egna livserfarenheter.
Nyckelord: fenomenologi, Socialpsykiatri, psykisk ohälsa Abstract:
Background: Phenomenology is based on philosophy and is interested in studying experiences and the experiences of the person´s meaning, how the person experienced a certain event and what the person experienced.
Aim: The purpose of this study is to study the version of phenomenology described in the course literature used in the bachelor's program Social Psychiatry at Malmö
University.
Method: The study is a qualitative literature study.
Results: The phenomenologists are interested in going back to the experience itself and studying the individual's life experiences of each phenomenon.
Conclusion: Phenomenology wants to study phenomena and experiences in order to get a holistic perspective of the individual. When working with mental illness, the phenomenologists want the professional to take the person's own life experiences into account .
Innehållsförteckning Abstrakt s.1 Abstract s.1 Innehållsförteckning s.2 1. Introduktion s. 3 2. Syfte s. 5 2.1. Avgränsningar s.5 2.2. Frågeställning s.5 2.3. Kursmaterial s.5
3. Bakgrund och tidigare forskning s.6 4. Teori s.7 4.1. Fenomenologi s.7 4.2. Empati s.10 4.3. Andra discipliner s.10 5. Metod s.11 5.1. Datainsamling s.11 5.2. Analys s.12 5.3. Etiska övervägande s.13 6. Resultat och reflektion/diskussion s.13
6.1 Fenomenologin s.13 6.2. Hallings fenomen s.14
6.3. Hur ska fenomenologin praktiseras? s.16 6.3.1. Fenomenologin i psykiatrin s.17 6.3.2. Fenomenologiska metoder s.20
6.4. Empati och dess koppling till fenomenologi s.21 7. Diskussion s.23 7.1. Metoddiskussion s.23 7.2. Resultatdiskussion s.24 8. Slutsats s.30 9. Referenslista s.31 10. Arbetsfördelning s.33
1. Introduktion
Innan studien inleds med teoretiska och vetenskapliga begrepp, kan det vara intressant att förstå bakgrunden till val av ämne. Eftersom studien kommer att speglas utifrån ett perspektiv inom fenomenologin som lärts ut inom kurser på kandidatprogrammet socialpsykiatri, på Malmö Universitet, kan det även vara intressant att få en inblick på vad programmet handlar om, för att sedan få en bredare förståelse av vald teori och ämne. Kandidatprogrammet inom socialpsykiatri på Malmö universitet lär ut ett holistiskt perspektiv på synen av psykisk
ohälsa. Om man delar upp just ordet socialpsykiatri så kan man säga att inriktningen på utbildningen är just det, en syn på psykiatrin utifrån ett socialt perspektiv (Sandlund, 2017). Att utbildningen med ett brett utbud av kurser gav studenterna redskap att se på människan med psykiska besvär på ett holistiskt sätt var även en stor del i utbildningen. Att man till exempel inte ska fokusera på diagnosen, utan människan bakom diagnosen. Det är känt att människor med svåra psykiska funktionsnedsättningar upplever mycket stigma, just kring deras sjukdom (Ross & Goldener, 2009). Därför blir det även viktigt att se människan på ett holistiskt sätt, det vill säga att se hela människan och inte bara diagnosen. För att minska risken för stigmatisering är det även viktigt att inte inta en expertroll, och sätta den
professionellas färdigheter, både teoretiskt och praktiskt över klienten eller patienten (Ross & Goldener, 2009). Ett av sätten att minska stigmatisering är att ha en annorlunda syn på
psykisk ohälsa, samt ha en djupare insikt i personens upplevelse. Att läsa diverse böcker samt artiklar om psykisk ohälsa är ett sätt att införskaffa kunskap samt minska stigma kring
psykisk ohälsa (Ross & Goldener, 2009). Men fenomenologi är ett användbart sätt att
införskaffa kunskap om något djupare, det vill säga en upplevelse. Det kan antingen vara en persons upplevelse av sin sjukdom eller en persons upplevelse av något annat. Genom att införskaffa kunskap om personens upplevelse, blir det lättare att ha ett helhetsperspektiv på sjukdomen (Englander, 2017). I och med att hälsa och ohälsa är en viktig del för utbildningen Socialpsykiatri på Malmö Universitet så har författarna valt att skriva kort om begreppen hälsa, ohälsa, psykisk ohälsa.
Hälsa, ohälsa, sjuk, frisk, sjukdom med mera, är begrepp som går ihop på flera sätt. Dem alla beskriver tillstånd i vilket en person befinner sig i relaterat till det fysiska men även det
psykiska måendet. Enligt den Svenska Akademins Ordböcker så är sjukdom ett tillstånd som medför en sorts avvikning i en organisms funktionalitet (SO, 2020). World Health
Organization (WHO) definierar hälsa som ett tillstånd av komplett fysiskt, psykiskt samt
socialt välbefinnande. Det innebär att uteblivelsen av sjukdom inte räcker till för att en person ska anses ha fullständig hälsa (WHO, 1948). År 1995 genomfördes den så kallade
psykiatrireformen (Marcelind & Pålsson 1998). Fram till mitten av 1960-talet så var det de mentala institutionerna som dominerade fältet för psykisk ohälsa. Efter den tiden så började man istället med processen av avinstitutionalisering. Processen gick ut på att man tog ifrån institutionernas ansvar för personer med psykisk ohälsa och istället gav ansvaret till
vårdgivare som var mer samhällsbaserade beroende på personens samhälle. Med andra ord så fick kommuner och landsting ansvaret för dessa individer som innan hade varit inlagda på institutioner (Markström 2003). Marcelind och Pålsson (1998) skriver i riksdagsmotionen (1998/99: So349) att ¨Kommunerna fick då ett ökat och förtydligat ansvar för personer med psykisk störning som inte är i behov av sluten aktiv psykiatrisk vård.¨. Vidare utvecklar dem att innebörden med reformen var att öka livskvaliteten för personer som led av långvarigt psykisk ohälsa samt öka deras delaktighet i samhället (Marcelind & Pålsson 1998).
Trots att begreppet psykisk ohälsa är ett begrepp som används internationellt så är det svårt att hitta en klar definition av begreppet, och det råder ingen konsensus om det bland forskare inom olika discipliner. När man diskuterar begreppet psykisk ohälsa så börjar man ofta ta upp begrepp som exempelvis stress, trauma, fobier, tvångssyndrom etc (Vingård, 2015). Vad är psykisk ohälsa egentligen och vad är det som krävs för att bli diagnostiserad med psykisk ohälsa? Vilhelmsson (2014) skriver att utöver begreppet psykisk ohälsa så används även begrepp såsom psykisk hälsa, psykiska problem, psykisk störning, psykisk sjukdom och psykiska funktionshinder. Alla dessa begrepp är ämnade att täcka in allt som skulle kunna ingå i psykiskt lidande. Han beskriver begreppet psykisk ohälsa som ett paraplyterm av en sammanhängande mängd av svåra störningar eller sjukdomar som utgörs av en mängd olika hälsoproblem. Dessa problem visar sig i form av olika symtom som kan se olika ut beroende intensitet och ihållande från person till person och situation till situation. Viktigt att påpeka är att dessa symtom inte alltid behöver resultera i en psykiatrisk diagnos fastän de kan skapa personligt lidande för personen som upplever dem (Vilhelmsson 2014). Så varför resulterar endast vissa symtom i en psykiatrisk diagnos och har den kulturella synen, det vill säga normen att se på psykisk ohälsa relevans för diagnostiseringen?
Ett transcendentalt fenomenologiskt perspektiv stadgar sig på principer som är av stor vikt för både forskning och praktik. Dessa principer inkluderar att varje individ anses vara en driftig verksam faktor i sitt eget liv, att alla erfarenheter anses vara gällande och av stor vikt för mänsklighetens gemensamma världs uppbyggnad, att empati är fortfarande möjlig även i situationer där en individ befinner sig i psykos och sist att approchera, begripa och behandla varje person innanför ramen för den berörda enheten (Davidson, 2003). Davidson (2003) betonar individens intentionalitet som utgör grunden för hennes medvetande. I individens intentionalitet finner man hennes relation till andra. Förkroppsliga motiv kan nu skapa en relation sinsemellan då en intern känsla av mänsklighet finns till grund redan och den är delad (Davidson 2003). Eftersom det inte råder någon konsensus eller objektiv definition för vad psykisk ohälsa är eller vad psykisk hälsa är, blir syftet främst att undersöka djupare inom detta. Ett stort fokus kommer läggas på den fenomenologiska disciplinen, då denna disciplin tar hänsyn till individens egna upplevelse av diagnosen, där denne har en expertroll och återfår sin egenmakt, som även är en essentiell del i återhämtningsprocessen (Englander, 2014; Davidson, 2003).
2. Syfte
Syftet med den här studien är att studera den versionen av fenomenologi som presenteras i kurslitteraturen som användes på kandidatprogrammet Socialpsykiatri på Malmö Universitet. 2.1. Avgränsningar
Den här studien vill ge läsaren en inblick på vilken sorts fenomenologi kandidatprogrammet Socialpsykiatri på Malmö Universitet presenterade för eleverna. Empirin som används i studien är inhämtat från utbildningens kursmaterial. Kursmaterialen bestod av böcker och vetenskapliga artiklar. Studien kommer att ta upp personer som är av vikt för fenomenologin, exempelvis Halling och Husserl, men även begrepp som är grundläggande för
fenomenologin. Exempel på sådana begrepp är intentionalitet och fenomen. Valet av vilka personer som ska tas och vilka begrepp som ska tas upp gjordes i samband med att det var dessa som fokuset låg på under utbildningens gång. Avgränsningen av denna studie kommer
främst att vara kopplat till den fenomenologiska aspekten direkt relaterat till psykisk ohälsa. För att vidare dyka djupare in i det fenomenologiska fältet och relatera det till begreppet psykisk ohälsa, är det emellertid viktigt att förstå grunden till fenomenologin som sådant, för att därmed avgränsa det och koppla det till begreppet. Det kan vara värt att inflika att några andra discipliner kan komma att tas upp i studien, enbart i syfte för att få en bredare förståelse för hur det fenomenologiska synsättet skiljer sig exempelvis från det så kallade
biomedicinska synsättet som tidigare nämnt. Syftet är alltså inte att jämföra dessa i synnerhet, utan snarare att djupdyka inom fenomenologin, men kunna ha andra discipliner som motsats. Detta görs även för att tyda för läsaren att studiens författare är medvetna om att det finns andra discipliner än fenomenologin. En annan del av syftet med denna studie är att upplysa om fenomenologin och dess användning. Genom att upplysa om vikten att applicera ett fenomenologiskt synsätt inom exempelvis diagnostisering av olika psykiatriska diagnoser, eller diverse människobehandlande yrken, kan det vara ytterst egennyttigt för professioner av olika slag inom människobehandlande yrken att implementera ett sådant synsätt. Detta
besvarar studiets syfte också då det hör till fenomenologin. För att förstå fenomenologin som presenterades på kandidatprogrammet Socialpsykiatri på Malmö Universitet så behöver
studien ta upp fenomenologins alla aspekter. 2.2. Frågeställning
Vad studerar fenomenologin enligt det som sägs i kursmaterialet på kandidatprogrammet Socialpsykiatri på Malmö Universitet och på vilket sätt studeras det?
2.3. Kursmaterial
Här kommer det en lista över kursmaterialet som användes som empiri i den här studien. En mer noggrann referens finns i referenslistan. Dessa artiklar nedan följer inte i vanlig ordning med efternamn och årtal sorterat, då författarnas syfte var endast att inkludera artiklarna för läsarna, vidare kommer en fullständig referenslista finnas i slutet av arbetet för läsaren.
- Davidsson, Larry (2003). “Living outside mental illness: Qualitative studies in recovery of Schizophrenia”
- Deegan, Patricia (2005). “The importance of personal medicine: a qualitative study of resilience in people with psychiatric disabilities.
- Englander, Magnus (2014) ¨Empathy training from a phenomenological perspective. - Englander, Magnus (2017). “Socialpsykiatrins grunder - människors villkor”.
- Halling, Steen. (2008) ¨Intimacy, transcendence and psychology closeness and openness in everyday life¨.
- Meehan, Thomas & Glover, Helen (2009). “Using the Recovery Knowledge
Inventory (RKI) to Assess the Effectiveness of a Consumer-Led Recovery Training Program for Service Providers”
- Miller, William & Rollnick, Stephen (2013). “Motiverande samtal: Att hjälpa människor till förändring.
- Richert, Torkel & Johnsson, Björn (2014). “Brukares erfarenheter av och syn på sin behandling: En intervjustudie med 411 LARO-patienter i fem städer”
- Topor, Alain. Borg, Marit. Mezzina, Roberto m.fl (2006). “Others: The role of Family, Friends, and the professionals in the Recovery Process.
- Topor, Alain (2008). “Relationer som hjälper”.
- Vilhelmsson, Andreas (2014). “A Pill for the Ill?: Depression, Medicalization and Public Health.
- Zahavi, Dan (2010). “Empathy, embodiment and interpersonal understanding: From Lips to Schulz”.
3. Bakgrund och tidigare forskning
I relation till tidigare forskning, vid sökningar på olika databaser såsom libsearch, google scholar med flera verkar det inte finnas några exakta träffar som författarna kunde hitta i relation till tidigare forskning kopplat till denna studie. Det finns omfattande forskning och granskad litteratur om man söker enbart på ordet fenomenologi som på engelska kan
översättas till phenomenology. Om man däremot adderar ordet socialpsykiatri eller på
engelska socialpsychiatry, blir resultaten mer avgränsade och även färre. Vid det förstnämnda resulterade sökningen i 1 250 000 artiklar, och den sistnämnda sökningen på svenska
resulterade i 231 artiklar. Samtliga sökningar gjordes på google scholar, varav dessa sistnämnda artiklar fanns det en del som återkommer i kursmaterialet som undervisats i
kandidatprogrammet i socialpsykiatri på Malmö universitet. Däremot verkar inte sökningarna matcha i tidigare forskning relaterat till studien. Som tidigare nämnt finns det en stor del forskning om fenomenologi i olika aspekter, allt från upplevelse av behandlingar till barns upplevelse av förskola med mera. Däremot verkar det inte finnas några artiklar som skriver om hur fenomenologin avspeglas utifrån ett socialpsykiatriskt perspektiv inom någon
utbildning/högre utbildning.
4. Teori
I litteraturen som används i denna studie, kan det tolkas som att författarna eller studien är partisk till fördel av fenomenologin, och därmed blir även blind för andra teoretiska ramverk eller metoder relaterade till psykisk ohälsa. Detta är noterat av författarna till denna studie och därför kommer ett försök med att väga in fördelar med andra discipliner att vägas in i empirin i resultatet och resultatdiskussionen, för att eftersträva att inte vara partisk. Andra teoretiska ramverk, som en medicinsk-biologisk modell och en psykopatologisk modell kommer att spegla synen på psykisk ohälsa. Inte bara av anledningen att vara partisk, utan även av anledningen att få en bredare förståelse för hur fenomenologin speglar begreppet
psykisk ohälsa. Det analytiska verktyget för att analysera den medicinsk-biologiska och psykopatologiska synen på psykisk ohälsa kommer att härstamma från Brülde & Tengland (2003), Vilhelmsson (2014) samt Fahlke (2012). Även om dessa två discipliner kommer att integreras i studien, kommer att det fenomenologiska analysverktyget för att spegla synen på psykisk ohälsa vara till större del den ledande teorin.
Crisp (2011) skriver att ett holistiskt perspektiv syftar på att titta på själva individen och dess miljö. Att utvärdera en individs mående ur ett holistiskt perspektiv syftar på att ta hänsyn till dem som är viktigt för den berörda individen (Crisp, 2011). Att titta på individen ur ett
holistiskt perspektiv är relevant för studien då studien är intresserad av fenomenologin som presenterades på kandidatprogrammet Socialpsykiatri på Malmö Universitet.
4.1. Fenomenologi
Fenomenologin har sin grund inom filosofin. Edmund Husserl är ett känt namn inom grenen och byggde vidare på disciplinen och förklarade varför det var viktigt inom olika
människobehandlande yrken, eller i denna studiens fall, definiera begreppet psykisk ohälsa. Inom fenomenologin är man i synnerhet intresserad av subjektets upplevelse av ett objekt (Neubauer, Witkop, & Varpio, 2019). Man studerar alltså inte objektet som sådant, eftersom alla subjekt, det vill säga individer eller personer, har olika upplevelser av olika ting.
Det kan vara två personer som har genomgått en missbruksbehandling och haft ett tidigare missbruk, även om dessa två subjekt har gemensamma nämnare, kan de ha helt skilda upplevelser av händelserna. Med andra ord intresserar sig alltså fenomenologin av
upplevelsen av personens mening, hur den upplevde en viss händelse och vad den upplevde (Neubauer, m.fl, 2019).
Detta har även stor relevans för temat för denna studie, då subjekt kan uppleva symtom olika. Ett primärt exempel på huruvida olika kulturer ser på olika symtom är följande. I mindre industriella och outvecklade stammar i Afrika ser man på det, som i Sverige ses som psykossjukdomar, som något spirituellt och högst önskvärt (Bäärnhielm, 2014). Om en
person alltså har hörselhallucinationer eller synhallucinationer, tillhör denne de högre rangen i hierarkin inom det samhället. Det upplevs alltså inte som patologiskt, eller innehar något lidande då subjekten eller kulturen där inte har stigmatiserat hallucinationerna som
patologiskt utan snarare som något positivt och önskvärt. I mer industriella länder som Sverige eller västvärlden överlag, ser man på både röst- och synhallucinationer som något patologiskt och sjukt. Det hade inte rått konsensus bland läkare i Sverige exempelvis om att personen som upplever dessa symtom bör behandlas för ett friskare liv (Bäärnhielm, 2014). Sammanfattningsvis har man alltså två olika syner på ett och samma fenomen. Det är tydligt då att man inom olika kulturer inte implementerat det fenomenologiska synsättet i relation till syn på psykiatriska diagnoser, symtom eller individens upplevelse av detta.
Davidson (2003) skriver att filosofer började så småningom få upp intresse för individens ego som utgångspunkt i studier. Med individens ego menar Davidson (2003) människans
medvetande som hon utvecklar i förhållande i andra. Med det menar han att för när individen är i en relation med en annan individ så utvecklar hon en känsla av sig själv. När jag som individ ingår i en relation med en annan då börjar jag utveckla en bild av mig själv i förhållande till den andra individen. Vilka egenskaper har jag och och hur ser den andra individen på mina egenskaper? Detta påverkar i sin tur min identitet som är beroende av
¨jag¨ utan ett ¨du¨ och dessa två tillsammans utgör ett ¨vi¨. Davidson (2003) nämner Husslers syn på det psykologiska egot. Han skriver att Husserl presenterar den upplevda världen som ¨vår värld¨ istället för som ¨min värld¨. Med det menar han att världen existerar som en
gemenskap för alla människor och den upplevs så också. Vidare beskriver han uppfattningen av ett objekt. Ett objekt har en direkt uppfattning när den uppfattas som ett objekt utav två olika individer. Tolkningen i sig kan skilja på sig men båda två ska uppfatta varelsen som ett objekt. Om den ena uppfattar ett träd som en subjekt och den andre uppfattar samma träd som ett subjekt så uppstår det ingen direkt uppfattning. Men den ena kan uppfatta det som ett träd och den andra uppfattar det som en stolpe då har objektet en direkt uppfattning då båda
individerna har uppfattat det som en objekt. Här är det förutsatt att ett träd och en stolpe är båda objekt. Det har alltså att göra med hur man i början av tiden uppfattade saker och ting. När det kommer till människor så kan de inte uppfattas på samma sätt. Davidson (2003) skriver att Husserl beskrev människan som en temporär varelse. Människans upplevelser är inte baserade på hennes egna värld utan det är baserad på en värld som är beroende av andra individer. En viss upplevelse, som att titta på tv, är endast möjlig på grund av att andra har haft samma upplevelse och gett uppkomst till den upplevelsen. Som individ så har jag inte en egen upplevelse av världen. Jag, som individ, är ständigt påverkad av andras upplevelser. Davidson (2003) menar att allt detta ligger till grund för Husserl.s utgångspunkt om att den enskilda upplevelsen utgör en viktig grund även för psykologin. Viktigt att påpeka att när man talar om den enskilda upplevelsen här så syftar man främst på känslorna som den medför. Som det nämndes tidigare i det här stycket så är upplevelsen beroende av allt runt omkring och att varje enskilt upplevelse är av stor vikt för helhetsbilden (Davidsson, 2003). Davidsson (2003) tar upp schizophreni som ett exempel på psykisk ohälsa. Han skriver att både utvecklingen av diagnosen och återhämtningen av den är inget som individen går igenom på helt egen hand. Med andra ord så är personen själv beroende av andra
medmänniskor under resans gång. Vidare skriver han att ur ett neurovetenskapligt syn så kan schizofreni beskrivas som en hjärnsjukdom som kan behandlas delvis eller helt med medicin och psykosociala inskridande. Davidson (2003) är alltså kritisk till den modellen då han anser att här missar man människor som upplever en sorts förbättring över tid. Den
neurovetenskapliga kan vara en stor grund men man får inte glömma bort individens sociala miljö. En fenomenologiskt inriktad psykolog kommer att i kontakten med en individ, som lider av exempelvis schizofreni, undersöka individens livserfarenheter men även miljön de äger rum i. Här kommer hänsyn tas till erfarenheternas historik, den sociala kontexten och den kulturella kontexten i vilket de äger rum i. I fall med schizofreni så är upplevelserna av extra vikt. Det är för att en individ som befinner sig i stadier av utveckling av schizofreni kan ibland uppleva upplevelser som sätter personens sammanhängande i tvivel. Deras
erfarenheter som tidigare i livet kanske gjorde de mer sårbara i jämförelse till andra individer eller så kan de få nya upplevelser som människor, vanligtvis, inte upplever. Livserfarenheter kan vara av stor betydelse för att förstå uppkomsten av psykisk ohälsa. Exempelvis kan
upplevelser i barndomen leda till psykisk ohälsa. Davidson (2003) sammanfattar det hela med att skriva att fenomenologin är en jättebra metod att använda vid fokus på erfarenheter från en individs vardagliga liv.
Som tidigare nämnt intresserar sig alltså i grund och botten fenomenologin på subjektets
meningsskapande. Man kan vidare påstå att inom fenomenologin konstruerar varje individ sin egen livsvärld, och denna livsvärld har olika konstituenter som agerar som en axiom för var och en som upplever och känner. Det finns även en rad olika nyckelbegrepp inom
fenomenologin som har en direkt koppling till uppsatsens syfte. För att förstå bakgrunden till fenomenologin kan det vara av vikt att förklara vidare somliga väsentliga nyckelord inom disciplinen. Intentionalitet är ett vanligt förekommande begrepp inom fenomenologin. I korta drag innebär det att människan är meningsskapande, och nästan dömd till mening. Med andra ord kan individer inte sluta uppleva eller känna mening av saker och ting, upplevelser eller händelser (Fahlke, 2008). Även i stunder där människans väsen känner att livet har en brist på mening och att livet är meningslöst, innebär det att just att livet är meningslöst blir
människans upplevelse. Sammanfattningsvis kan man säga att intentionalitet handlar om personens medvetande och vad det är medvetandet tolkar livsvärlden som. Som tidigare nämnt, i relation till synen på psykiska symtom och vad som är avvikande och inte. Här spelar intentionaliteten stor roll, även om kultur också verkar ha stor påverkan i relation till syn och vad man ser som psykiska sjukdomar. Ett sista exempel på intentionalitet och
medvetandets riktadhet hade kunnat vara om en person där en psykiater som diagnostiserar en patient har olika livsvärldar. Läkaren gör sin bedömning utifrån sin livsvärld som är
påverkat av sin indoktrinering av skolan, och samt har ett diagnossystem. Patienten som blir diagnostiserad har kanske ingen patologi, trots symtom. Det vill säga, trots vissa
underliggande symtom så känner inte patienten någon patologi, eller lidande med andra ord (Fahlke, 2008; Craigie & Bortolotti, 2014). Det är dock viktigt att vara objektiv och tänka kritiskt. Även om bakgrunden till denna studie och bakgrunden till fenomenologin grundar sig i en humanistisk psykologisk syn där man vill bland annat främja egenmakten hos
personen som bygger sin livsvärld av konstituenter, är det viktigt att inte gå för långt med det. Detta kommer diskuteras längre fram, men för en objektiv och nyttigt förhållningssätt kring det fenomenologiska synsättet hade följande kunnat vara ett exempel med en läkare och patient. Det råder ingen tvivel om att det hade haft god effekt (Bäärnhielm, 2014) att läkare och andra professionella inom människobehandlande yrken tillämpar ett fenomenologiskt empatiskt förhållningssätt för en godare allians och godare resultat. Det kan vara allt från att läkaren förstår den andres livsvärld innan personen diagnostiseras, till att psykologen som utreder får en bättre förståelse vid informationsinhämtningen vid utredning (Bäärnhielm, 2014). Likaså skapar det bättre förutsättningar för patienten att bli förstådd. Ibland kan det dock krocka mellan en objektiv sanning och subjektiv sanning.
Som tidigare nämnt kan det finnas fall då en individ föreligger symtom men ingen patologi, alltså inte lider av sina psykiska symtom. Det hade dock kunnat bli farligt att tillämpa ett renodlat fenomenologisk empatiskt förhållningssätt och ge all makt åt patienten exempelvis. I vissa fall hade det kunnat vara så att patienten inte känner patologi över röst- och
synhallucinationer, men där det hade kunnat vara en fara för samhället. Det kan alltså vara nyttigt och ge godare resultat att tillämpa det fenomenologiska förhållningssättet i relationellt arbete, men även härbärgera en del av den objektiva sanningen. Därför finns det exempelvis möjlighet att tvångsvårda i Sverige, när man anser att någon är en fara för sig själv eller andra som exemplet ovan (Lag om psykiatrisk tvångsvård [LPT], SFS 1991:1128).
4.2. Empati
Englander (2017) skriver om empati och dess betydelse för socialpsykiatrin. Han börjar med att säga att socialpsykiatri oftast associeras med vetenskapligt studium och verksamheter som ska bidra till social rättvisa för individer som plågas av psykisk ohälsa. Men Englander
(2017) vill att socialpsykiatrin ska börja placeras inom sociala kontexter där individer möts ansikte-till-ansikte. Dessa sociala kontexter är av fundamental betydelse för den
interpersonella förståelsen. Den primära kunskapen om empati som används inom
socialpsykiatrin verkar vara taget från 1900-talets kliniska och konsulterande psykologi.
Englander (2017) fortsätter sen med att presentera olika syner på empati som har påverkat det socialpsykiatriska uppfattningen av empati. Han börjar med det psykoanalytiska perspektivet och beskriver det som ¨det mest inflytelserika perspektivet¨. (Englander 2017 s.50) Det
psykoanalytiska perspektivet ser på empati som en form av imitation och avbildning. Med andra ord kan man säga att psykoanalytikern vill att man ska försöka sätta sig i den andres sko, liv. Den humanistiska psykologins definition av empati efterliknar den psykoanalytiska definitionen då även här syftar man på empati som en sorts imitation. Englander (2017) tar upp Carl Rogers (1989) definition av empati som säger att i terapi så ska den professionella gå in individens personliga värld som om det var hennes egna men hon ska se sig för att aldrig tappa faktumet att det är individens värld som hon är i och att hon är i den som om det vore hennes egna, understryk som om (Englander 2017).
4.3. Andra discipliner
Forskare definierar sjukdomar och tolkar dess symtom olika, beroende på dess disciplin men även kultur. Detta har en stor relevans för området socialpsykiatri, då inom disciplinen, tar man hänsyn till individens egna upplevelse av sin ohälsa, i kombination med andra
discipliner och synsätt. Ett exempel på detta är synen på hallucinationer och röster. Inom västvärlden, och det såkallade det medicinska paradigmet, fokuserar man på det biologiska som en förklaringsmodell till symtomen (Brülde & Tengland, 2003). Inom den medicinska modellen tittar man enbart på det biologiska och det som avviker från det, bedöms som sjukligt och patologiskt. Alltså tar man inte här hänsyn till individens upplevelse om
symtomen, exempelvis syn- eller hörselhallucinationer. Kulturer styr även vid bedömning av hur samhället ser på psykiska symtom. De kulturella skillnaderna bidrar även till att det blir svårare att råda om konsensus för vad som räknas som psykisk ohälsa eller inte. Om man tar psykossjukdomar som exempel igen, så kan det se väldigt olika ut i hur man ser på det
kulturellt. I västvärlden ser man det som patologiskt som tidigare nämnt, däremot hade det till och med setts som något positivt och spirituellt inom vissa stammar i Afrika exempelvis
(Wikström, 2009). Beroende på just hur man ser på symtom eller psykisk ohälsa, blir det en naturlig påföljd att behandlingen av detta ser annorlunda ut, om ens behandling är nödvändig. Som exemplet ovan i Afrika, behövs ingen behandling utan de ses snarare som något positivt snarare än något patologiskt, medan å andra sidan inom väst råder man att dämpa , oftast med hjälp av läkemedelsbehandling. Inom det teoretiska fältet socialpsykiatri som disciplin, som förövrigt är grundat av bland annat existentiell filosofi med inslag av humanistisk psykologi och fenomenologi, bidrar detta med verktyg för att förstå personens upplevelse av sin egen livsvärld (Englander, 2014). Som Vilhelmsson (2014) tar upp, fokuserar man i västvärlden synnerligen på den så kallade medicinska modellen. Det innebär i korta drag att man ser på psykisk ohälsa som fysisk ohälsa, likt ett brutet ben som behöver läkas. Längre in i studien kommer den medicinska modellen förklaras vidare. Sättet kulturen, professionerna inom vårdyrken eller exempelvis läkare ser på psykisk ohälsa påverkar även behandlingen som tidigare nämnt. I västvärlden fokuserar man alltså på symtomreduktion, vilket har sina
fördelar i en återhämtningsprocess (Vilhelmsson, 2014, Davidson, 2003). Däremot så räcker inte detta i en holistisk återhämtningsprocess. I mångkulturella länder som Sverige, lever det människor med ytterst olika syn och upplevelse av härkomsten av psykiska problem
professionella inom vårdyrket att förstå individens upplevelse, samt viktigt för individen att bli förstådd av sin kulturella eller spirituella upplevelse (Bäärnhielm, 2014).
5. Metod
Den metod som valts att samla in data till denna studie är en kvalitativ litteraturstudie. Just denna studie tycktes passa bäst till syftet av studien. Eftersom att valet av studie och syfte är att spegla hur fenomenologin beskrivs utifrån ett socialpsykiatriskt perspektiv i kursmaterialet på Malmö Universitet, blev det således mest passande att använda en kvalitativ
litteraturstudie.
Eftersom att det fanns brist på tidigare forskning, i alla fall i relation till det specifika syftet av denna studie, blir det således svårt att jämföra tidigare forskning med den empiri och data som redovisas i resultatdelen, som kan ingå i en litteraturstudie (Creswell, 2013). Även om andra discipliner har vägts in i relation till fenomenologin kommer detta inte vara för att driva en metaanalys, utan för att försöka att inte verka partisk av innehållet som analyseras i
resultatdelen (Creswell, 2013). Att motverka partiskhet är ett stort etiskt dilemma som ska uppmärksammas när en litteraturstudie genomförs, det är även av denna anledning som andra discipliner kommer att väga in i teman i resultatet. Återigen är det viktigt att nämna att detta inte är för att driva en metaanalys, men snarare att driva bort partiskhet. Vidare om
litteraturstudien kommer resultatet således drivas med en induktiv innehållsanalys. (Friberg, 2012).
Avslutningsvis är det av ytterst vikt att benämna skillnaden mellan en fenomenologisk studie och en litteraturstudie. Det kan uppfattas i denna studie som att författarna driver en
fenomenologisk studie, vilket inte är fallet. Det som däremot studeras är fenomenologin utifrån en litteraturstudie.
5.1. Datainsamling
Vid insamlingen av tidigare forskning kunde författarna inte hitta någon studie där man har studerat en utbildning och dess kurslitteratur. Dock kunde man hitta vetenskaplig fakta om själva begreppet fenomenologi. Efter det vände sig författarna till utbildningens sida på
Malmö Universitets hemsida. Där gick de igenom alla kurser som har nämnt fenomenologin. Författarna gick även tillbaka till sina egna anteckningar från diverse föreläsningar då båda författarna har varit gått kandidatprogrammet socialpsykiatri. Anteckningarna från
föreläsningar användes för att föra en dialog mellan författarna och kurslitteraturen som har tagit upp fenomenologin. Empirin som står i resultatdelen är alltså inhämtat endast från kurslitteratur. I reflektions delen har författarna vägt in empirin från kurslitteraturen som presenterades i resultatdelen men även empirin som är inhämtade från andra källor och som presenterades i bakgrundsdelen.
Det har gjorts ett försök att insamla tidigare forskning relaterat till syftet av studien. Med andra ord, och som tidigare nämnt har studiens författare försökt att söka på Google Scholar och Libsearch om hur fenomenologi avspeglas inom en socialpsykiatrisk utbildning, utan några intressanta fynd. Däremot finns det en stor del forskning om fenomenologi i relation till området socialpsykiatri.
För att besvara studiens syfte har empiriskt material samlats via kursmaterial. Författarna har granskat kurser som har relevans för huvudområdet, det vill säga fenomenologi och
specifika sökmotorer behövts användas för att inhämta material för vidare analys, då det redan funnits tillgängligt i ett universitetsforum med kursmaterial. Vidare, brukar data
inhämtas via artikelsökning när man använder sig av metoden litteraturstudie (Friberg, 2012). Som nämnt tidigare, eftersom författarna inte behövt använda sig av databaser för vidare sökning av artiklar, fanns det tillgängligt på universitets forum, nämligen Canvas. Författarna studerade noggrant anteckningar från kurser av kandidatprogrammet i socialpsykiatri och valde ut kursmaterial från olika kurser. Kursmaterialet kunde bestå av allt från anteckningar från föreläsningar som författarna använde sig av för att återkalla minnen av ämne som hade relevans inom fenomenologi. Olika böcker och vetenskapliga artiklar utgjorde en större del av materialet som samlades in för vidare analys med en induktiv ansats. Anledningen till att författarna valde att analysera utifrån en induktiv ansats var att författarna skulle åsidosätta sina förutfattade meningar, för att kunna uppfylla syftet av denna studie så bra som möjligt (Friberg, 2012). Med andra ord var meningen att återspegla datan så objektivt som möjligt, för att sedan diskutera den subjektivt. Slutligen kommer de fynd som författarna ansåg var relevanta för att besvara frågeställningarna och uppfylla syftet delas upp i olika teman i resultatet. Urvalet skedde simpelt genom att författarna använde sig av kursmaterial kopplat till fenomenologi. Eftersom det även ska ha relevans inom området socialpsykiatri var det lämpligast att då använda forskning som funnits i programmet, och dessa var då
inklusionskriterierna. I studiens resultat exkluderades således data som inte återfanns i kursmaterialet.
5.2. Analys
Kursmaterialet som inhämtas och kommer att användas till resultatet kommer således
genomgå en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats (Friberg, 2012). Detta innebär att man studerar erfarenheter, händelser, fenomen, eller hur en företeelse nämns i litteraturen. Just den sista meningen är bäst lämpad till att argumentera för varför denna form av analys passar just denna studien bäst. Då syftet är att studera hur fenomenologin presenteras utifrån det socialpsykiatriska kandidatprogrammet i relation till psykisk ohälsa, passar det som nämnts ovan att använda i analys av resultat (Friberg, 2012). Med andra ord kommer alltså analysen ske stegvis utifrån följande steg.
1. Datainsamling (utföra exklusions- och inklusionskriterier samt välja ut relevanta kursmaterial till ämnet)
2. Läsa och granska vald kursmaterial utan en förutfattad mening och studera hur fenomenologin presenteras utifrån kurslitteraturen, för att sedan diskutera det i resultatdiskussionen.
Slutligen, en intressant inflytelse i samband med just denna analysmetoden är att notera
likheterna mellan denna och innebörden av fenomenologi. Vid en fenomenologisk studie eller analys tar man likaså hänsyn till erfarenheter och upplevelser, samtidigt som man åsidosätter sin egen för en objektiv förståelse. Det är inte att blanda ihop detta med studiens valda
analysmetod.
5.3. Etiska övervägande
Eftersom att studien inte har några kvalitativa intervjuer där personer hade kunnat lida men, förutsatt att de exponerar sig själva för mycket, eller något liknande, så är det till en fördel att
studiens data är litteratur, vilket minskar etiska dilemman. Det är däremot viktigt att
uppmärksamma att det kan finnas etiska dilemman även vid litteraturstudier. Sådana kan vara risk för partiskhet vid inhämtning och analys av data. Författarna är även medvetna om att det finns risk för partiskhet, i synnerhet då materialet härstammar från universitets forumet
Canvas samt programmet på Malmö Universitet. Detta kommer författarna jobba hårt mot med att väga in för- och nackdelar för att minska partiskheten exempelvis. Vidare valdes analysmetoden som ovan nämnt, för att agera som en stöttande pelare i att minska partiskhet, då en induktiv analys innebär att forskaren åsidosätter sina förståelser om ämnet eller
litteraturen (Friberg, 2012).
6. Resultat och reflektion/diskussion 6.1 Fenomenologin
I kurslitteraturen som framställs av Halling (2008) skriver han att fenomenologin är den traditionen som lägger stor vikt vid individens erfarenheter av dess vardagliga liv.
Fenomenologerna anser att för att förstå den mänskliga existensen så behövs det detaljer och berättelser. Fenomenologin blommade först upp i filosofin men fick så småningom mer och mer påverkan på andra sociala discipliner inklusive psykiatrin. Fenomenologin syftar på att lyfta upp de olika upplevelser individer upplever och att ge de den rätta beskrivningen. Språket som beskriver upplevelserna är även den väldigt viktig då den påverkar förståelsen av upplevelsen. Fenomenologin vill nå till självaste upplevelsen på en djupare nivå. Tanken är att individen ska komma i kontakt med den sanna upplevelsen på nytt. Halling (2008) nämner Edmund Husserl som fader och grundare till fenomenologin. Fenomenologin
analyserar i tre nivåer. Den första nivån går ut på att titta på en specifik upplevelse. Individen som är ägaren av upplevelsen beskriver sin upplevelse så detaljerat som möjligt. En
detaljerad beskrivning gör det möjligt för fenomenologen att reflektera över händelserna för att sedan komma ut med en förståelse om den specifika upplevelsen men även om individen som upplevt den. Den andra nivån utgör sökandet efter teman som är gemensamma för
liknande upplevelser. Att jämföra en upplevelse med andra liknande upplevelser är essentiell för att kunna komma fram till vad som är essentiellt för dessa upplevelser som är lika
varandra. Detta hjälper fenomenologerna att kunna dra slutsatser om gemensamma teman för den specifika sorten av upplevelser. Den tredje nivån är mer filosofisk och grundläggande för deras disciplin. Här ställer fenomenologerna frågor såsom vad är det som gör så att
människor upplever den här specifika upplevelsen. Vad är det som ligger i människans natur och dess relationer som gör att han/hon får gå igenom liknande upplevelser som kan vara oundvikliga? Fenomenologin vajar fram och tillbaka mellan upplevelse och reflektion då synen på relationen mellan dessa är att det är en två hålls väg. Kontexten är viktig för fenomenologin. Det är i kontexten som upplevelsen förmedlas till mottagaren. Det är
kontexten som skapar relationen mellan mottagaren och upplevelsen. Beroende på kontexten som presenteras kommer mottagaren att bilda en relationen till upplevelsen som beskrivs. Kontexten visar också mottagarens förståelse av upplevelsen. Med andra ord handlar det inte enbart om hur mottagaren tar emot den utan också hur han/hon förstår upplevelsen. Detta kan även komma att påverka hur mottagaren förhåller sig till situationen. Psykoanalysen har
adopterat in vikten av upplevelserna. Psykoanalytikern tar in sin patients upplevelse och erfarenhet av upplevelsen för att själv bilda en upplevelse av patienten (Halling 2008).
Fenomenologi är en metodologi som används för att beskriva den subjektiva upplevelsen av ett fenomen. (Englander, 2014). Fenomenologin är en inriktning som säger emot den
objektiva verkligheten. Däremot förkastar inte fenomenologin den objektiva verkligheten, utan lägger till en viktig punkt, nämligen den subjektiva upplevelsen. Med andra ord kan man säga att fenomenologin alltså studerar relationen mellan varseblivningen och objektet, och det är just detta temat som kommer att återkomma i diskussionen längre fram samt diskutera vad det går att tillämpa i. Exempelvis kan man säga att med hjälp av en fenomenologisk metod hade man kunnat studera ett subjekts upplevelse av ett objekt (Englander, 2014). Vidare är det värt att inflika att fenomenologi kan upplevas som rörigt och svårt att förstå med dess nyckelbegrepp såsom exempelvis intentionalitet, subjekt, livsvärld med flera. Därför är det viktigt i resultatet att reda ut dessa begrepp som går att hitta i litteraturen (Englander, 2014; Zahavi; 2010). För att göra bilden klarare av vad Husserl fenomenologi handlar om kommer det följande att demonstreras. Ett subjekt, det vill säga en person kan leva i samma objektiva verklighet och upplevt en likadan händelse, men däremot ha en helt annorlunda upplevelse av händelsen. Alltså är personernas livsvärld olika och deras subjektiva verklighet ser
annorlunda ut. Ta två personer som har blivit dömda till ett långt fängelsestraff, eller två kvinnor som har fött barn. Det finns en chans att dessa subjekt delar samma upplevelse av händelsen. Däremot finns det en stor möjlighet att dessa individer inte delar samma livsvärld, utan ser annorlunda på den. Av denna anledning beskrevs även empatibegreppet under
avsnittet bakgrund och teori. Just på grund av att det inom akademin diskuteras om
användningen av denna metodologi då den intresserar sig av människans meningsuttryck vilket i sin tur gör det möjligt för forskaren att ta del av subjektets livsvärld som sådant
(Englander, 2014; Zahavi, 2010; Carel, 2011). För att knyta säcken är det högst aktuellt inom ramen för definitionen av vad psykisk ohälsa är.
Enligt fenomenologin hade man först utforskat individens intentionalitet gentemot objektet, i detta fallet den psykiska åkomman. Medans andra discipliner har andra synsätt.
6.2. Hallings fenomen
Halling (2008) tar upp tre fenomen som ska beskriva den fenomenologiska evenemanget som sker mellan två personer. Dessa två personer kallar han för subjektet och objektet. Subjektet är den som får vara med om själva fenomenet. Objektet är den som fenomenet upplevs i relation till. Det första fenomenet som Halling (2008) nämner är fenomenet ¨seeing a
significant other as if for the first time¨, det andra fenomenet är ¨on being disillusioned by a significant other¨ och det tredje fenomenet är ¨forgiving another, recovering one´s future¨. Det första fenomenet handlar om att man kan titta på en och samma kontext men att ens uppfattning kan ändras beroende på ens antågande. En persons kontext kan vara densamma om och om igen tills menings upplevelsen ändras. Halling (2008) skriver att det första fenomenet, ¨seeing a significant as if for the first time¨, består av fem konstituenter som tillsammans utmynnar i fenomenet. Den första konstituenten har Halling (2008) döpt till ¨surprise and wonder¨. Här menar han att upplevelsen ska vara en överraskning för personen. Med andra ord så kan det ej vara något som personen har planerat in eller jobbat på att det ska uppstå utan personen ska bli överraskad och förvånad. Resultatet ska vara att personen får en ändrad syn på respektive som har med upplevelsen att göra. Den ändrade synen ska också vara en överraskning, det ska ej vara möjligt att arbeta mot det då tanken är att det ska bara ske helt plötsligt. Med andra ord så ska upplevelsen vara en aha-upplevelse. Den andra konstituenten handlar om hur subjektet reagerar när den släpps in i objektets värld och
på en känslomässig nivå samt existentiell nivå. Det tredje konstituenten är ¨recognition av separateness¨. Subjektet är medveten om när den släpps in i objektets värld och är medveten om gränsen av sin egna värld och objektets värld och blandar inte ihop dem. Subjektet kan se slutet på objektet och slutet på sig själv då den är medveten om att det den förstår nu är inte hans/hennes egna värld. Fjärde konstituenten är ¨awakening of the self¨. Man kan lätt
översätta det till den svenska versionen som är uppvaknande av min insikt. I subjektet
närvarande till objektets värld så uppstår det ett uppvaknande i subjektets värld som påverkas av den nya förståelsen av objektets värld. Den femte och sista konstituenten är ¨a horizon of hopefulness¨. Det innebär att upplevelsen resulterar i en ljusglimt gällande relationen mellan subjektet och objektet (Halling 2008).
Det andra fenomenet Halling (2008) tar upp är fenomenet ¨on being disillusioned by a
significant other¨. Det här fenomenet beskriver upplevelsen av en individ som har idealiserat en annan individ och sedan blir desillusionerad. Det uppstår en förtvivlan i relationen. Till skillnad från det förstnämnda fenomenet så uppstår det här ¨a horizon of despair¨ istället för ¨a horizon of hopefulness¨. Fenomenet här ifrågasätter relationens historia och den kan även leda till att framtiden för relationen kan komma att inte existera. När det hä fenomenet
uppstår i en relation där den ena individen har idealiserat den andra individen så krossas idealiseringen och en framtid för relationen är svår att tyda än. Den kan krossas helt eller så kan den byggas upp på nytt. Om den byggs upp på nytt så kan den skilja sig från den gamla relationen. Halling (2008) är tydlig med att påpeka att det krävs att en individ är engagerad i den andra individen för att kunna bli desillusionerad av henne/honom. Vad individen väljer att göra med sin reaktion beskrivs i nästa fenomen som Halling (2008) tar upp. Fenomenet heter ¨forgiving another¨ och som namnet tyder på så handlar det om förlåtelse. Förståelsen ska inte vara något som individen arbetar mot utan det ska ske utav sig själv. Alla dessa fenomen påverkar de inblandade individerna, både objektet och subjektet. Om förlåtelse fenomenet uppfylls så innebär det inte att de tidigare två fenomenen glöms eller lämnas individens minne utan det är mer ett sätt att bearbeta de två första fenomenen. Dessa tre fenomen utgör en process. En individ kanske börjar med att bli desillusionerad av en person han/hon har en nära relation till och sen övergår till förlåtelse fenomenet. Men det är viktigt att understryka att förlåtelse biten ska ske av sig själv. En individ kan alltså ej bestämma sig för att han/hon nu ska förlåta den andra individen. Halling (2008) poängterar att enligt den fenomenologiska synen så står det förflutna, nuet och framtiden i relation till varandra. Det förflutna påverkar nuet och nuet påverkar uppfattningen av det förflutna. Att gå igenom någon av Hallings (2008) fenomen påverkar framtiden. Om en person blir desillusionerad av en annan person så kommer deras framtid att förändras. Deras relation kommer att inte vara sig lik och synen på varandra kan även komma att förändras (Halling 2008).
6.3. Hur ska fenomenologin praktiseras?
Halling (2008) skriver att fenomenologin är inte svårbegriplig utan det är ett förnuftigt tillvägagångssätt. Som tidigare nämnt så är fenomenologerna intresserade av att studera människans upplevelser som första hand resurser. Fenomenologerna studerar de individuella upplevelserna för att sedan kunna dra gemensamma slutsatser som är generella för liknande fenomen. Hallings (2008) fenomen är ett tydlig exempel. Första fenomenet, ¨seeing a
significant other as if for the first time¨, har fem konstituenter som tillsammans bildar
fenomenet. Genom att man har studerat upplevelser av samma natur har man då kommit fram till att det här fenomenet har dessa fem konstituenter som generella drag. Olika berättelser om
fenomenet kommer att ha gemensamma, fundamentala, drag. Halling (2008) skriver att man kan gå så långt som att säga att fenomenologin praktiseras, informellt, dagligen av personer som aldrig hört talas om det. Alla har det i sitt mänskliga drag att lyssna på sina
medmänniskor när de berättar en historia för de. Om de inte lyssnar noga så skulle personerna som berättar välja att inte dela med sig av sitt liv med. Därför kan man även säga att
fenomenologin kan adopteras som en livsstil, ett sätt att tänka innan man inser att det är en filosofisk tanke. Men fenomenologin kräver mer än att bara lyssna på den andre. Den
fenomenologiska filosofin kräver att man även är närvarande. Intentionalitet är viktigt för fenomenologerna då det är den som styr om individen utövar fenomenologin som filosofisk livsstil eller mer som en naturlig mänsklig drag. Intentionaliteten är människans
medvetandets siktadhet. När en person ska utöva fenomenologin i lyssnandet på en annan persons upplevelse av ett fenomen så behöver han/hon ha sin intentionalitet siktad mot den andra personen. Intentionaliteten är personens mening av upplevelsen och därför kan den ej ifrågasättas (Halling 2008).
För att konkretisera stycket ovan kommer ett praktiskt exempel utifrån en fiktiv konversation mellan terapeut och klient presenteras utifrån Englanders (2014) beskrivning av hur man praktiserar fenomenologi. Denna konversation kommer visa hur man använder den
fenomenologiska empatin och hur man riktar sin intentionalitet gentemot det andra subjektet och sätter sina egna tolkningar av världen inom parentes.
Klient: Jag är så rädd att ta bussen, alla människor på bussen kollar på mig och vill döda mig. Terapeut: Okej, så du vill inte ta bussen på grund av att alla kollar på dig och vill till och med döda dig?
Klient: Ja precis, dessutom har jag inte asyl så det gör mig också rädd, att polisen ska fånga mig
Terapeut: Så det är inte bara att folk vill döda dig utan det är även att du är rädd att polisen ska fånga dig på grund av att du inte har asyl?
Klient: Exakt!
Vid ovan exempel uttrycker klienten sitt meningsuttryck och delar med sig av sin livsvärld till terapeuten. Englander (2014) menar på att det är vid såna specifika tillfällen som intervjuaren ska sätta sina egna tolkningar av sin livsvärld inom parantes, då det är väldigt lätt att blanda dom med klientens livsvärld, och om detta är fallet blir det inte en fråga om fenomenologisk empati, utan då tar spegelneuronerna över som Englander (2014) och Zahavi (2010) skriver. Alltså, även om inte terapeuten känner att det som klienten stämmer, för att klienten kan exempelvis ha vanföreställningar eller befinna sig i en urartad psykos, så är det dennes verklighet. Detta tar terapeuten hänsyn till som praktiserar fenomenologisk empati och går vidare med att repetera meningsuttrycken. I exemplet ovan är meningsuttrycken att
människorna på bussen kollar på klienten, vill döda klienten och det föreligger rädsla över att polisen ska fånga klienten på grund av att hen inte har asyl.
Naturvetenskapen har länge präglat psykologin och dess tänkare. Men en del har fått upp ögonen för kritiken på att försöka få psykologin att efterlikna exempelvis fysiken och kemin. Halling (2008) nämner psykologen Giorgi som motsatte sig idén om att separera psykologin och filosofin. Detta presenterad Giorgi år 1970. Psykologer började inse att djupare mentala fenomen behöver studeras kvalitativt. Filosofin är en stor del av psykologin och går ej att undvika. Eftersom psykologin är en mänsklig lära så krävs det att den studeras på ett sätt där den involverade individen är huvudpunkten. Halling (2008) nämner en mainstream syn på psykologi som lyfter fram en kvantitativ syn på psykologi. Motsatsen är den beskrivande synen på psykologi. Vidare skriver Halling (2008) att Giorgi kritiserade den dåvarande psykiatrin eftersom den hade missat att förkovra metoder som studerar människans erfarenheter utifrån ett holistiskt perspektiv. Man menar att psykologin har adapterat en naturvetenskaplig filosofi och missat den mänskliga erfarenheten i psykisk ohälsa. Inom psykologin så är det de vardagliga livs erfarenheterna som ska studeras. Halling (2008) nämner även Giorgis förslag som är baserade på tre antagande. Det första antagandet är att studera människor som fenomen istället för som personer, att vara speciell uppmärksam på unika mänskliga fenomen, här faller Hallings fenomen som exempel, och sist men inte minst att kunna erkänna det mänskliga livets privilegium i relationer. Giorgi försökte alltså ge
psykologin en ny definition och den nya definitionen syftar på psykologi som mänsklig vetenskap. Den nya definitionen är möjlig enligt Halling (2008) då själva begreppet
¨vetenskap¨ härstammar från det latinska begreppet scientia som betyder ¨att veta¨. Skillnaden mellan politisk vetenskap och naturvetenskapen är att den förstnämnda har skillnader inom sig själv. Exempelvis kan politiska forskare ej med 100 procentig säkerhet förutse vad som kommer att hända efter ett val men en naturvetare kan förutse vilken kemisk reaktion som kommer att uppstå vid blandningen av två olika kemiska ämnen (Halling 2008).
Vidare är det väldigt gediget och värt att nämna och jämföra psykologins definition av empati och jämfört med fenomenologins. Inom psykologin tas det upp att det överlag går att förstå en individs upplevelse genom att personens egna spegelneuroner aktiveras. Innan man vidare jämför dessa två discipliners synsätt kan det vara värt att förklara vad spegelneuroner är. I korta drag är detta neuroner i hjärnan som aktiveras när indivden ser eller förknippar något med ett minne eller upplevelse som man själv har upplevt. För att demonstrera i ett exempel, om man ser någon ramla från en cykel och skrapa upp sitt ben och förutsatt att man själv har skrapat benet och varit i ungefär liknande sits, aktiveras då spegelneuronerna (Englander, 2014; Zahavi, 2010). Ett annat exempel kan vara att man går in till en snabbmatskedja
exempelvis och ser någon äta en burgare och man börjar salivera i munnen. Likaså aktiveras spegelneuronerna här, återigen förutsatt att man själv har ätit en burgare innan. Detta menar alltså psykologin kan ge förutsättningar till att simulera fram en förståelse samt ha sympati för den andras upplevelse. Detta kan vara fördelaktigt i somliga fall, inom psykiatrin
exempelvis för att skapa allians. Däremot blir det problematiskt med denna modell och
definition om man möter en person vars upplevelser man inte kan relatera till och därmed kan man inte heller simulera fram sympati och förståelsen. Denna anledning, och även att det finns en chans att även om två personer har upplevt samma sak så har de två individerna helt olika upplevelser av fenomenet. Om man tar exemplen ovan med det skrapade benet och burgaren igen i en hypotes, och två personer äter burgare. Det hade kunnat vara så att den ena personen avnjuter burgaren och tycker den är väldigt god, medan det andra subjektet upplever det som väldigt osmakligt. Vid exemplet med det skrapade benet kan man även där ha två skilda upplevelser. Å ena sidan kan det första subjektet ha upplevt det som extremt ont och ha
en omfattande skada och känna stor smärta, å andra sidan kan det vara så att det andra
subjektet inte fick ont alls. Alltså blir det tydligare att personer kan uppleva samma fenomen men ändå ha olika förståelser om fenomenen (Englander, 2014; Zahavi, 2010). Av denna anledning kan det möjligtvis vara så att den fenomenologiska empatin är mer fördelaktig att använda i praktiken i synnerhet i klientarbete där man inte haft samma upplevelser men ändå vill kunna förstå den andra personen. För att knyta säcken med ett sista exempel, kan man med hjälp av fenomenologin förstå personer med psykossjukdomar i schizofreni spektrat, där individerna har röst- och synhallucinationer utan att den professionella måste ha upplevt det själv. Värt att inflika är däremot att man inte ska förminska simuleringsteorin inom
psykologin. Det är känt idag och finns numera yrkesroller inom specifika verksamheter som anställer peers. Ordet står för personlig egen erfaren resurs. Detta är då en person som
antingen har haft en sjukdom eller lever med en sjukdom som personen habiliterar och jobbar med personer i liknande situationer (Meehan & Glover, 2009). Det har även visat sig vara fördelaktigt för båda parterna i återhämtningsarbete inom psykiatrin. För personen med egen erfaren resurs visar det sig att rollen fyller mening i livet och livskvalitén överlag ökar,
särskilt i synnerhet med att sjukdomen används som något positivt istället för något negativt. Den andra fördelen är att personen som tar emot vård, det vill säga klienten, har ofta lättare att skapa en god allians när individen förstår att den professionella också har erfarenhet om dennes livssituation. Som tidigare nämnt behöver det inte riktigt vara på detta viset, men att det finns en förförståelse mellan klient och professionell, hjälper en lång bit på vägen i relation skapandet som i sin tur behövs för ett lyckat samarbete för informationsinhämtning bland annat i återhämtningsprocessen (Meehan & Glover, 2009; Topor, 2008).
Det är även känt idag att olika personer inom psykiatrin eller vården överlag intar det som är känt som expertroll. (Englander, 2014.) Miller & Rollnick (2013) skriver i boken att det är mer än vanligt förekommande för den professionella som innehar kunskapen, forskningen exempelvis. Likaså som föräldrar till barn uttrycker att föräldrarna alltid vet vad barnens bästa är. Detta är ett ämne som är värt att diskutera, och som för övrigt har en direkt koppling till fenomenologin och psykiatrin. Det stämmer att den professionella, vare sig det är läkare, psykolog, sjuksköterska eller beteendevetare har teoretisk kunskap som är akademiskt
baserad. Detta i relation till praxis inom fältet ger den professionella mandat att ha något att säga om. Men som nämnt är det vanligt förekommande att den professionellas åsikt
överskrider klientens autonomi och egenmakt (Richert & Johnsson, 2014; Topor, Borg, Mezzina, 2006). I några fall är det mycket möjligt att expertens interventioner har en god effekt på klienten som följer råden, men det är långt ifrån alla fall. Man försöker i dagsläget skifta fokus och dela makten mellan professionell och brukare för att kunna jobba med delat beslutsfattande, det vill säga att båda ska få inta expert roller inom olika ämnen, den
professionella med den teoretiska kompetensen, och klienten med kunskapen om sig själv (Miller & Rollnick, 2013). Syftet med detta är allt från att det ska öka klientens delaktighet, egenmakt och försöka öka klientens autonomi genom att båda experter har ett delat
beslutsfattande. Vidare ger det utrymmer för klienten att dela med sig mer av vad individen upplever hjälper i en återhämtning, eller får arbeta kognitivt och finna sin egen väg till en individuellt anpassad återhämtning (Miller & Rollnick, 2013). För att göra det tydligare, kommer exempel ges i följande stycke samt referenser som styrker påståendet att dämpning av symtom och återhämtning är mycket individuellt. Ta exempelvis en person som söker upp vård för sina depressiva symtom som har pågått under en längre period, eller en person som söker vård för sitt missbruksproblematik. Vid det första exemplet vore det ytterst vanligt att en tränad och medicinsk utbildad psykiater som har ett naturvetenskapligt sätt att se på
psykisk ohälsa generellt, intar en expertroll. Denna läkare ger möjligtvis tips om fysisk aktivitet då det är bevisat att det frigör känslomässigt reglerade substanser i kroppen. Alternativt blir individen insatt på läkemedelsbehandling, eftersom i västvärlden är det i dagsläget det mest vanliga sättet att behandla depression på (Vilhelmsson, 2014). I det andra exemplet med missbruk får individen möjligtvis psykologisk behandling tillsammans med läkemedelssubstitution, exempelvis metadonbehandling, då detta är vanliga insatser vid missbruk (Richert, Johnsson, 2014). Vidare är det värt att nämna att i Richert & Johnssons (2014) studie där LARO-patienter behandlades med läkemedel, tillfrågades om vad som hjälpt mest under behandling, och de flesta svarade att vikten av kontaktmannaskap hade en omfattande betydelse. Detta påstående styrks även av Topor (2008) som skriver av vikten av enbart människokontakt inom psykiatrin, inte minst för utsatta grupper med svåra psykiska sjukdomar som är ännu mer isolerade än den generella befolkningen i övrigt.
Exemplet ovan demonstrerar även hur den utbildning den professionella har påverkar sättet att se på den psykiska åkomman, och därmed vad som behövs för intervention. Som i början av studien nämnt, är väst präglat av en medicinsk syn på psykisk sjukdom, och därmed
fokuseras det mestadels på medicinsk behandling med, även om det sociala har större betydelse i många fall. Däremot är det ytterst viktigt att inflika vikten och fördelarna med medicin och läkemedelsbehandling. Det är inte enbart så att den medicinska modellen har nackdelar, I Davidsons kvalitativa studie (2003) intervjuar han ett stort antal personer med levd erfarenhet av psykossjukdomar, där majoriteten svarar att de inte hade kunnat klara sig utan läkemedelsbehandling just på grund av symtomreduktion. Däremot fanns det ett antal personer i minoritetsgruppen som svarade mycket individuella svar. Det fanns exempel på allt från att personer kollade på skräckfilm för att avleda tankarna, röster med mera. Andra svar innefattade att individer räknade matte eller ritade för att kunna hantera symtomen, dessa svarade även att läkemedelsbehandlingen inte hade någon effekt. Detta fenomen är känt som personlig medicin (Deegan, 2005). Det är alltså ett alternativ till läkemedelsbehandling men som bevisligen har ungefär likadan effekt som läkemedlet i sig. För att knyta säcken till att professionella intar expertrollen alltför ofta i klientarbete, och som demonstrerat i exemplen ovan blir vikten av delat beslutsfattande tydligt. Genom då exempelvis fenomenologisk empati intervjuer kan man på ett kvalitativt sätt förstå och gräva fram vad för intervention som kan hjälpa klienten, och viktigast är att detta görs tillsammans med klienten. (Englander, 2014). Man kan däremot i fall där klienten har enormt dålig sjukdomsinsikt argumentera för att det då är gediget att inta en mer expertroll. Om klienten inte är mottaglig för rådgivning exempelvis eller inte är samarbetsvillig och är i ett psykotiskt tillstånd och vill skada sig själv eller någon annan är den professionella skyldig att ingripa. Detta är ett etiskt dilemma
relaterat till egenmakten och autonomin, men samtidigt kan expertrollen i sällsynta fall rädda liv.
6.3.2. Fenomenologiska metoder
Halling (2008) skriver att fenomenologin studerar fenomen genom exempelvis intervjuer. Dessa intervjuer studeras sedan för att kunna dra en generell bild av liknande fenomen. Den generella bilden ger en grunden till dessa fenomen. Fenomenologerna vill nå till essensen av en upplevelse. Att bli kär är ett bra exempel. En fenomenolog kommer att titta på den här upplevelsen från alla möjliga håll och försöka komma fram till fenomenets essens. Vad är det som skiljer det fenomenet från alla andra fenomen och som inte går att utesluta?
variation¨ och den andra är en ¨empirisk variation¨. Den fantasifulla variationen tar ett visst fenomen och använder fantasin för att växla fenomenet tills essensen uppnås. En stol är ett bra exempel. Fenomenologen kommer att titta på stolen och försöka klura ut dess naturliga essens. Vad är det som gör en stol till en stol? Måste den ha ett visst antal ben? Det fortsätter så tills man kommer fram till att stolens essen är att det är en möbel som är designad för människor att sitta i. Stolen möjliggör det för oss, människor, att faktiskt sitta. Den empiriska variationen tittar på ett antal konstaterade skildringar av ett fenomen för att se vad dessa har gemensamt som också är avgörande för respektive fenomen. Inom psykisk ohälsa kan man ta en diagnos och titta på vad som krävs för att en person ska bli diagnostiserad med den
diagnosen. Essensen utgör sen kriterierna som ska finnas för att en person ska kunna bli diagnostiserad. Den fantasifulla variationen är den metoden som är bäst känd inom
fenomenologin och även den mest använda metoden. Den empiriska metoden använder sig utav dialoger med individer. (Halling 2008) Oavsett vilken metod som man väljer att använda så är huvudpunkten att klura ut essensen av fenomenet. Detta gör det enklare att klura ut vad det är som leder till olika psykiska diagnoser då man kan veta essensen i de. Om man kan komma fram till missbrukets essens då kanske man kan klura ut varför vissa människor
hamnar i ett missbruk. Har de något gemensamt i sin barndom som är essentiell för missbruk eller handlar det om något som utvecklas i deras biologi? Man kan då även titta på vad som skiljer olika diagnoser åt. Essensen för psykisk ohälsa är ju grunden och utan den så existerar inte fenomenet.
En fenomenologisk studie börjar med att man väljer ut ett fenomen som man vill studera. Andra steget är att välja vilka frågor deltagarna i studien ska besvara. Detta kan ske via enkäter eller via intervjuer (Halling 2008). Halling (2008) citerar här Giorgi och skriver ¨Could you describe in as much detail as possible a situation in which learning occurred for you?¨. Med den här frågan vill Giorgi få sin deltagare i studien att beskriva en upplevelse så detaljerat som möjligt. Giorgi är här intresserad av en upplevelse som har bidragit med lärdom för deltagaren. Men Giorgi definierar inte vad han menar med lärdom utan han lämnar den parten till deltagaren. Deltagaren får här själv definierar begreppet och avgöra vilken upplevelse han/hon vill dela med sig. Men frågan är specificerad, i mån av vilken upplevelse Giorgi är ute efter, men den är fortfarande en öppen fråga och lämnar plats åt deltagaren att själv fylla på slutet. Giorgi tar sedan beskrivningen av upplevelsen som deltagaren delar med sig av och bearbetar den i sju följande steg. Det första steget är att mottaga beskrivningen. Ett förslag här är att forskaren kan själv skriva ner en egen
beskrivning i början. Detta är för att forskaren ska kunna urskilja sin förförståelse. Att kunna skilja ur sig egna förförståelse gör det enklare för forskaren att komma i djupare förståelse med upplevelsen som beskrivs. Andra steget är att läsa beskrivningarna om och om igen. Här vill forskaren försöka förstå och få en inblick i deltagarnas aspekt av upplevelsen. Här
behöver forskaren, med hjälp av sin fantasi, försöka sätta sig in deltagarens upplevelse men utan att jämföra hans/hennes egna reaktioner med deltagarens reaktioner till upplevelsen. Tredje steget är att dela in beskrivningarna i så kallade ¨meningsenheter¨. En meningsenhet är saker ur upplevelsen som står varandra som ett urskiljbart ögonblick i den totala upplevelsen. Det kan handla om några meningar eller ibland ett helt stycke. Fjärde steget går ut på att hitta ett primärt tema för varje meningsenhet. Femte steget forskar de teman som forskaren kom fram till och forskaren ska försöka se om dessa teman handskas med frågorna som ställdes åt deltagarna i studien. Meningsenheternas ordalydelse är beroende av kontexten den befinner sig i upplevelsen. Sjätte steget handlar om att forskaren sammanställer en sammanfattning av vad som är essentiell för den specifika upplevelsen. Detta kallas för en ¨situated structure¨.
