LÄRANDE OCH SAMHÄLLE
HISTORISKA STUDIER
Han har klätt av mig min värdighet
bryter ner mig tills inget är kvar…..
Historiebruk och kunskapscirkulation i den historiekulturella
kommunikationskedjan kring Ester Jönsdotter under 300 år
He has undone my honor..breaks me down until nothing is left…
Use of History and Knowledge Circulation in the History Cultural
Communication Chain around Ester Jönsdotter for 300 years
Masteruppsats i Historiska studier
30 hp, avancerad nivå
Therese Möller
Abstract
The purpose of this study is to investigate Ester Jönsdotter as a historical cultural symbol. The questions are are which conceptions were created about Ester during her time, how these conceptions have been used in different historical cultural contexts and how the conceptions about Ester circulate in the historical cultural communication chain. The theoretical framework in this study is a combination of historical cultural theory and knowledge historical theory. The research is based on the historian Klas-Göran Karlsson's definition of historical culture, historical use and historical cultural
communication chains and Simone Lässig's definition of knowledge history as social and cultural history that touches on all areas of human life as well as her analytical reasoning where knowledge is studied as a historical phenomenon. I also take inspiration from Johan Östling and David Larsson Heidenblad's definition of knowledge history and understanding of the concept of circulation. The close reading analysis method is used to gain an understanding of the contemporary texts and to create a basis for the other methods of analysis. To investigate what conceptions of Ester were created in the contemporary texts and to investigate the historical use of these conceptions in the texts of the communication chain, a content analysis is done. Circulation analysis is used to investigate how the contemporary texts and conceptions of Ester have been used over time and to investigate potential changes in the conceptions of Ester as they circulate between different historical cultures. The results clearly show that the conceptions that were created about Ester in the contemporary texts form a significant part of the use of history and how the memory of Ester is portrayed in the historical cultural
communication chain. The conclusion of the study indicates that Esther has been valuable to preserve because she has symbolized something for someone. Ester Jönsdotter has become a cultural symbol of history as the conceptions about her have been adaptable and useful different times and in different cultural contexts.
Keywords: Historical culture, Historical use, Communication chains, Historical cultural
Innehållsförteckning
Abstract ...
Förord ... 1
Inledning ... 2
Syfte och frågeställningar ... 4
Teoretiskt ramverk ... 5 Historiedidaktik ... 5 Historiekultur ... 7 Historiebruk ... 9 Kunskapshistoria ... 11 Cirkulationsbegreppet ... 12
Samverkan mellan teorierna ... 14
Material och metod ... 16
Material ... 16
Samtidens texter och skribenter ... 18
Kommunikationkedjans texter ... 22 Insamlingsmetod ... 23 Analysmetoder ... 26 Närläsning ... 27 Innehållsanalys ... 27 Cirkulationsanalys ... 29 Tidigare forskning ... 31 Historiekulturella forskningsfältet ... 31 Kunskapshistoriska forskningsfältet ... 35
Reflektioner kring den tidigare forskningen ... 38
Föreställningar som skapade bilden av Ester ... 41
Föreställningar om Esters yttre egenskaper ... 41
Esters utseende ... 41
Esters fysiska tillstånd ... 43
Föreställningar om Esters inre egenskaper ... 48
Esters personlighet ... 48
Esters uppenbarelser och syner ... 50
Föreställningar om Esters handlingar ... 55
Dåna och Guds språk ... 59
Esters havandeskap och flykt ... 62
Avsnitt 2 – Historiebruk och kunskapscirkulation ... 66
Historiebruket av de samtida källorna ... 67
Föreställningar om Ester som blivit föremål för historiebruk ... 70
Diskussion och avslutande reflexion ... 81
Referenser ... 89 Otryckta källor ... 89 Samtida texter ... 89 Kommunikationskedjans texter ... 90 Litteratur ... 94 Internet ... 97
Bilaga 1: Visuellt schema - kommunikationskedjan ... 99
Förklaring till visuellt schema ... 100
Bilaga 2: Föreställningar om Ester som har blivit föremål för historiebruk ... 105
1
Förord
Mitt första möte med Ester var för några år sedan, bland gamla dammiga böcker och
dokument låg en grön liten bok, berättelsen om henne.1 Hon som aldrig fått tala men som så många talat om. På ett oförklarligt sätt, trollband hon mig och min fascination av henne höll sig kvar. Därför var valet av ämne inför föreliggande masteruppsats inte speciellt svårt. Det har varit en spännande, lärorik och tidskrävande resa och det är på sin plats att tacka några betydelsefulla personer. Först och främst vill jag rikta ett stort tack till historieprofessor Johan Lundin för handledning och inspirerande diskussioner. Utan din kunskap, åsikter, tips och råd så hade jag aldrig lyckats med detta.
Tack Christian för ditt tålamod och all stöttning under denna resa, du har verkligen bevisat att du finns där i vått och torrt. Tack mina älskade barn; Sebastian, Nellie och Wilma för er ständiga förståelse, trots att ni många gånger har fått stå åt sidan när Ester tagit för stor plats. Er klokhet, nyfikenhet och hejarop har varit en drivkraft under mitt skrivande. Ett stort tack vill jag rikta till min pappa, tack för att du aldrig slutat tro på mig, för din förståelse för det stora arbetet som ligger bakom denna masteruppsats och ditt ständiga ifrågasättande. Slutligen vill jag även tacka övrig familj och vänner för ert överseende av min frånvaro och er stöttning när jag tappat greppet.
1 Jag hittade Erik Rolands text i Espösamlingen som är en privat samling som en gång tillhört riksdagsmannen
Per Nilsson i Espö. Samlingen köptes av allmogen för över 150 år sedan och skänktes till Trelleborgs allmänna läroverk i syfte att bevara Per Nilssons minne samt uppfylla hans önskan om att samlingen generation efter generation skulle vara en källa och inspiration till kunskap.
2
Inledning
Fänaden dör, fränder dö, själv dör du likaledes;
ett vet jag, som aldrig dör: domen som fälls om den döde.2
Strofen Hávamál i den poetiska Eddan diktades på 900-talet och speglar hur den tiden satte värde på minnet efter döden.3 Även om människan dör så lever minnet kvar, men vad är det som gör att en del människor blir ihågkomna medan andra glöms bort? Vem minns vi genom berättelser från det förflutna, långt efter deras död? Vissa människor efterlämnar texter eller blir ihågkomna för sina handlingar och konsekvenserna av dessa. Medan andra glöms bort och endast finns kvar i kyrkoböcker och andra av överhetens rullor. En del människor anses vara viktigare och mer intressanta att föra vidare till eftervärlden, medan andra förblir ett fragment i det förflutna. Enligt historikern Jörn Rüsen så skapas och förändras historia genom att individer, grupper och institutioner uttrycker föreställningar om det förflutna i olika
offentliga sammanhang.4 Den historia som människor möter och kommunicerar måste bedömas vara värdefull eftersom värdet avgör varför en historia är angelägen att minnas, bevara, föra vidare och tillgodogöra sig medan en annan inte är det.5 Historikern Klas-Göran Karlsson menar att det är behov, funktion och användbarhet vid en viss tidpunkt som avgör varför vissa historiska händelser och personer väljs ut respektive bort.6 Historikern Peter Aronsson förklarar att olika aktörer medvetet eller omedvetet kommunicerar vidare en
tolkning av historien, där vissa dimensioner och ett visst innehåll hamnar i fokus medan andra får mindre plats. När historia används i nuet måste den fylla olika funktioner och tillfredsställa specifika behov och intressen. Aronsson betonar att det är samhällets syn på historia som skapar en historiekultur som i sin tur påverkar människors medvetenhet och tankar kring historia samt hur historia används.7 Berättelser om det förflutna på något sätt måste upplevas,
2 Den poetiska Eddan, Hávamál, strof 77, 2., omarb. uppl., Forum, Stockholm, 1964 3 Den poetiska Eddan, 1964
4 Rüsen, 2004, s. 152; Karlsson, 2010, s. 76
5 Karlsson, Klas-Göran och Zander, Ulf (red.), Historien är närvarande: historiedidaktik som teori och tillämpning, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014, s. 65–66
6 Karlsson, Klas-Göran och Zander, Ulf (red.), Historien är närvarande: historiedidaktik som teori och tillämpning, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014, s.65
3
tolkas och levandegöras för att ”finnas till” och leva vidare.8 De döda lever kvar så länge vi minns dem och det gäller även den unga pigan Ester från den skånska slätten. I denna studie undersöks Ester Jönsdotter som historiekulturell symbol, det vill säga på vilket sätt hon blivit något eftervärlden minns och använder i specifika syften.
Enligt primärkällorna så steg Ester 1703 in i Södra Åby kyrka som en vanlig och obemärkt mjölnarpiga och klev ut som något helt annat. Under predikan föll hon plötsligt ut i hysteriskt gråt, vilket blev startpunkten på historien om henne. De kommande tio åren var Ester
sängliggande, levde utan mat och dryck och hade himmelska uppenbarelser.9 Allt som Ester var innan den dagen hon steg in i kyrkan skulle hon aldrig kunna återvända till. Hennes uppenbarelser och märkliga fasta gav upphov till en omfattande uppmärksamhet från allmogen men även från teologiska, vetenskapliga och juridiska institutioner. Intresset för Ester bidrog till att det producerades flera texter om henne och jag utgår från att de föreställningar som framställdes i dessa skapade en bild av Ester som möjliggjort hennes fortsatta existens. Ester var inte enbart relevant för sin samtid, under de följande 300 åren producerades åtskilliga texter om henne. När nya generationer tolkat, omtolkat och
vidareförmedlat hennes historia så har hon fått evigt liv. Men för att få leva kvar så måste det finnas möjlighet att omformas, bli något som andra behöver, något betydelsefullt och
användbart i olika sammanhang och flera olika sätt. För att få leva kvar som en
historiekulturell symbol så måste det finnas något att symbolisera. Dessa texter utgör den historiekulturella kommunikationskedjan som skapats kring Ester och berör vilken historia som förmedlats, hur den har förmedlats och av vem samt till eller för vem den förmedlats. Tidigare forskning visar att det vanligtvis är minnen efter kungar, drottningar och framstående lärda män som hålls levande och som blir föremål för historiekulturella undersökningar. På så sätt är denna piga från den skånska slätten och undersökningen av henne som historiekulturell symbol tämligen unik.
8 Aronsson, Peter, Historiebruk: att använda det förflutna, Studentlitteratur, Lund, 2004s. 61
9 Roland, Erik von, Sanfärdig berättelse, huru en ung piga i Skåne, Ester Jöns dåtter benämd, uti Nårra Åby, i Södre Åbys socken, tre mihl ifrån Malmö, hafwer nu på siunde åhret lefwat utan den aldraringaste mat eller dryck./(Er: Roland.) Lund, tryckt åhr: 1710
4
Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka Ester Jönsdotter som historiekulturell symbol. Studiens frågeställningar är följande:
1. Vilka föreställningar skapades om Ester under hennes samtid?
2. Hur har föreställningarna om Ester brukats i olika historiekulturella kontexter? 3. Hur cirkulerar föreställningarna om Ester i kommunikationskedjan?
Under Esters samtid producerades flera texter och jag utgår från att de föreställningar som framställdes i dessa skapades en bild av Ester som möjliggjort hennes fortsatta existens. Framställningen av Ester skapades inte i ett tomrum utan påverkades till stor del av den kulturella kontexten. Även om de dominerande föreställningarna i ett samhälle har
tolkningsföreträde framför andra så bör man vara medveten om att människor inte uteslutande styrs av dessa utan även av sina egna intressen, föreställningar och värderingar. Min intention är att synliggöra vilka föreställningar som skapades om Ester i de samtida texterna samt när de blivit föremål för historiebruk. Mitt antagande är att när föreställningarna om Ester blivit föremål för historiebruk och cirkulerat över tid så har hon fått symbolisera olika saker. I olika historiekulturer finns det olika sätt att använda det förflutna och olika sätt att tillskrivna det förflutna vissa värden. Det bör då också vara så att föreställningarna om Ester aktiverar olika meningssammanhang när de cirkulerar i olika historiekulturer, och det som är betydelsefullt i en historiekultur behöver inte vara det i en annan. Genom att undersöka vilka föreställningar om Ester som cirkulerat i den historiekulturella kommunikationskedjan samt när och hur föreställningar cirkulerat kan jag närma mig Ester som historiekulturell symbol.
Forskning kring historiekulturella symboler har tidigare genomförts med samma teoretiska utgångspunkter som denna studie använder sig av. Däremot så finns inte någon forskning som på motsvarande sätt undersöker en historiekulturell symbol genom att analysera historiebruk i en kommunikationskedja för att synliggöra hur kunskap cirkulerat över tid genom olika historiekulturer. På så sätt bidrar denna studie till att utveckla detta forskningsfält, eftersom en liknande forskning inte finns att tillgå så kommer den bidra till att fylla en kunskapslucka.
5
Teoretiskt ramverk
Uppsatsen faller inom både det historiekulturella- och det kunskapshistoriska forskningsfältet. I följande kapitel presenteras det teoretiska ramverket och relevanta begrepp. Avslutningsvis förklaras hur teorier och begrepp kommer användas i uppsatsen.
Historiedidaktik
Historiedidaktik är studiet av människors möte med historia eller studier i historiekulturer samt deras förändringar.10 Historiedidaktik kan ses som historisk kommunikationen, som inte bara omfattar innehåll utan även historiens form, funktion, mottagare och mål. Det historiska stoffet ses inte som något isolerat, utan det sätts oundvikligen in i ett större sammanhang och kopplas till olika syften samt saknar värde om det inte kopplas till ett nu och en framtid.11 Inom historiedidaktik finns tre huvudbegrepp; historiemedvetande, historiekultur, och historiebruk. Det centrala i historiedidaktik är hur människans historiemedvetande är
konstituerat och hur det används när människan samverkar med omvärlden. Med begreppen historiekultur och historiebruk har frågor om individers och samhällens meningsskapande och orientering i tid och rum blivit integrerade delar av det historievetenskapliga tänkandet.12 Den tyske historiedidaktikern Karl-Ernst Jeismann benämns som den första att introducera begreppet historiemedvetande. Jeismann illustrerade den symbiotiska relationen i
historiemedvetandet och hur de tre tempusformerna påverkar och samspelar ömsesidigt med varandra.13 Historiemedvetande kan beskrivas som en mental process där den egna upplevda erfarenhetsvärlden kopplas samman med en dåtid som är närvarande i både nutid och framtid, en process i ständig utveckling eller förändring. Vilket innebär att ingen människa kan
betraktas som historielös.14 Flera forskare, däribland Jörn Rüsens, Klas-Göran Karlsson och Peter Aronsson har senare utgått från Jeismanns definitioner när de omformulerat och preciserat sina egna definitioner. Även om definitionerna av historiemedvetande skiljer sig från varandra utgår de alla från samma grund nämligen den temporala dimensionen, då, nu
10 Karlsson, Klas-Göran och Zander, Ulf (red.), Historien är nu: en introduktion till historiedidaktiken, 2.,
[uppdaterade och bearbetade] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 38
11 Karlsson och Zander, 2009, s. 44 12 Karlsson och Zander, 2009, s. 35
13 Karlsson, Klas-Göran, 'Historiedidaktik: begrepp, teori och analys', Historien är nu : en introduktion till historiedidaktiken, 2004, s. 45–46
6
och sedan.Den tyske teoretikern och historiedidaktikern Jörn Rüsen ser historiemedvetande som vägen till en definition av historiekultur. Han förklarar att människans kulturella
tillägnelse av världen och frambringande av sig själv kan ses som ett komplext sammanhang av perception, tolkning, orientering och målsättning, integrerat i de tre tidsaspekterna – det förflutna, nutiden och framtiden. Historiekultur är de observerbara uttryck i ett samhälle som formar och påverkar dessa mentala aktiviteter, tillsammans utgör de det mänskliga livets källor till mening.15 Rüsen menar att meningsdimensionen är en nödvändighet för historiskt tänkande.16 Dock så betonar han att historiekultur inte enbart handlar om historiemedvetande, utan även om det omedvetna. Det medvetna är målinriktat, men samhället styrs även av det förflutna och det som tidigare skett, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Rüsen poängterar att det handlar lika mycket om ett kollektivt minne som ett medvetande.17 På liknande sätt definierar historikern Klas-Göran Karlsson historiemedvetande som de mentala process genom vilken den samtida människan orienterar sig i tid, i ljuset av historiska
erfarenheter och kunskaper, och i förväntan om en specifik framtida utveckling.18 Enligt Karlsson så har alla människor någon grad av historiemedvetande i form av en temporal uppfattningsförmåga som gör att människor kan relatera till varandra i samhället genom att resonera i termer av då, nu och sedan. Enligt Karlsson så finns det lika många
historiemedvetande som det finns människor och ett historiemedvetande kan ha fler
dimensioner och vara mer eller mindre ”synligt”. Han betonar att vi inte skulle kunna existera som samhällsvarelser och individer utan ett historiemedvetande.19
15 Rüsen, Jörn, Berättande och förnuft: historieteoretiska texter, Daidalos, Göteborg, 2004, s. 21 16 Rüsen, 2004, s. 18, 151–154
17 Rüsen, 2004, s. 152
18 Karlsson och Zander, 2009, s. 46–47 19 Karlsson och Zander, 2009 s. 48–49
7
Historiekultur
Den tyske historikern Jörn Rüsen anser att alla historiska framställningar bör betraktas som kulturprodukter med en samhällskontext. Han förklarar att historiekultur både handlar om det målinriktade medvetna och det omedvetna. Samhället styrs av det förflutna, oavsett om det ligger medvetet hos en människa eller inte och på så sätt skapas eller uteblir ett minne medvetet eller omedvetet. 20 Historia skapas och förändras genom att individer, grupper och institutioner uttrycker föreställningar om det förflutna i olika offentliga sammanhang.21 Enligt Rüsen så omfattar historiekultur både institutioner och relationerna mellan dem samt de specifika berättelser eller berättelsefragment som artikuleras inom de olika delarna av historiekulturen.22 Historiskt berättande beskriver inte enbart fakta och orsaker ur händelser och handlingar i det förflutna, utan formar även ett meningsfullt sammanhang med narrativ struktur, det vill säga en berättelse. Rüsen menar att det är genom berättande som människan skapar mening i sina liv och framförallt historisk mening.23 Likt Rüsen anser historikern Klas-Göran Karlsson att historia som förmedlas genom historiekultur är en konstruerad
kulturprodukt och han förklarar hur historia skapas och förändras i människors möte med det förflutna. Karlsson definierar historiekultur som ”de kommunikativa sammanhang inom vilket
medvetandet och minnet verkar och det förflutna tillskrivs mening”, det vill säga de platser i
samhället där historia kommuniceras, diskuteras och brukas.24 Historikern Peter Aronsson definierar historiekultur som de källor, artefakter, ritualer, sedvänjor och påståenden som refererar till det förflutna och binder samman dåtid, nutid och framtid.25 Precis som Rüsen och Karlsson så menar Aronsson att historiekultur formas på platser där historia kommuniceras, påverkar och influerar människor genom begreppsanvändning, uppfattningar och
uttrycksformer.26 När människor uttrycker föreställningar om det förflutna i olika offentliga sammanhang, värderas och bedöms vilken historia som är användbar och relevant. Den historia som människor möter och kommunicerar måste bedömas vara värdefull eftersom värdet avgör varför en historia är angelägen att minnas, bevara, föra vidare och tillgodogöra
20 Rüsen, Jörn, History: narration, interpretation, orientation, Berghahn Books, New York, 2005, s. 132 21 Rüsen, 2004, s. 152; Karlsson, 2010, s. 76
22 Rüsen, 2004, s. 22 23 Rüsen, 2004, s. 18
24 Karlsson, Klas-Göran, Europeiska möten med historien: historiekulturella perspektiv på andra världskriget,
förintelsen och den kommunistiska terrorn, Stockholm: Atlantis 2010, s.76–77
24 Karlsson, 2010, s. 76.
25 Aronsson, Peter, Historiebruk: att använda det förflutna, Studentlitteratur, Lund, 2004, s. 17–18, 32 26 Aronsson, 2004, s. 17–18
8
sig medan en annan inte är det.27 Enligt Karlsson så styrs urvalet av historiska händelser och personer med intentionen att tillfredsställa specifika behov och intressen. Vad som blir historia bestäms utifrån behov, funktion och användbarhet vid en viss tidpunkt.28 Aronsson förklarar att urvalet styrs av det historiska minnet, människors konkreta uppfattningar av det förflutna samt hur de tar till sig det förflutna påverkar vilka delar av historien som väljs ut. Däremot så betonar han att det är samhällets syn på historia som skapar en historiekultur som i sin tur påverkar människors medvetenhet, tankar kring historia och hur historia används.29 Karlsson betonar att historiekulturen redan innehåller gjorda erfarenheter och redan berättade historier och de meningssammanhang och tolkningsramar som till viss del redan är givna styr och bestämmer hur nya erfarenheter uttolkas och presenteras. Förändringar av historiekulturer hör samman med samhälleliga och kulturella förändringar där frågorna till det förflutna förändras i och med att de samtida kulturella behoven förändra.30 Hur det förflutna tolkas och förmedlas beror på vad som anses vara viktigt i samtiden, och sker genom nuvarande ramar istället för det som var gällande i det förflutna. Konkret innebär det att när historia framställs i form av en ny berättelse så är den inte helt och hållet ny eftersom den integreras i historier som redan berättats. 31 Enligt Karlsson så berör förmedling av historia ett stort kommunikativt sammanhang i vilken historia både produceras, kommuniceras och mottas eller konsumeras.32 För att hålla en historiekultur levande behövs olika aktörer, en aktör kan både vara avsändare, förmedlare och mottagare av historia, tillsammans bildar aktörerna en historiekulturell
kommunikationskedja.33 Den historiekulturella kommunikationskedjan berör vilken historia som förmedlas, hur den förmedlas, vem som förmedlar den samt till eller för vem den förmedlas.34 Eftersom det är min intention att undersöka vilka förställningar om Ester som blivit föremål för historiebruk och cirkulerat i kommunikationskedjan så riktas fokus mot vilken historia som förmedlas. I kommunikationskedjan är texten ett konkret uttryck för vad någon vill förmedla och hur detta förmedlas, samtidigt som den är ett avtryck av den
kulturella kontexten som texten skapats i och verkar inom. Den kulturella kontexten avgör
27 Karlsson, Klas-Göran och Zander, Ulf (red.), Historien är närvarande: historiedidaktik som teori och tillämpning, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2014, s. 65–66
28 Karlsson och Zander, 2009, s. 38–39
29 Aronsson, Peter (red.), Makten över minnet: historiekultur i förändring, Studentlitteratur, Lund, 2000, s. 19 30 Karlsson och Zander, 2014, s. 17
31 Karlsson, 2010, s. 76.
32 Karlsson och Zander, 2014, s. 25 33 Karlsson och Zander, 2014, s. 37–38 34 Karlsson och Zander, 2009, s. 37-38
9
vilka föreställningar och värderingar som förekommer i ett samhälle och i alla tider har människans upplevelser och agerande styrts av kulturella föreställningar.35
Historiebruk
Historikern Klas-Göran Karlsson anses vara den som introducerade begreppet historiebruk i Sverige. Han förklarar att historiebruk är de processer som sker när delar av historiekulturen görs verksamma för att fylla en funktion - det vill säga att skapa mening eller uppmana till handling.36 Karlsson förklarar att historia är utvalda delar av det förflutna som presenteras utifrån olika perspektiv, vilket innebär att det kan finnas olika versioner av samma del historia. Enligt Karlsson så är det omöjligt att fullständigt frigöra sig från sin egen person, tillvaro och sin samtid och historiebruket och den berättelse det ger upphov till utgår alltid ifrån oss själv. Eftersom en aktör alltid är färgad av sina egna intressen, verklighet och sin tids anda så blir historiebruket en form av berättelse, en berättelse där historiska händelser eller personer tjänar nutida syften.37 Karlsson har formulerat en typologi som kan användas när behov, brukare och funktion analyseras och kategoriseras utifrån historiekulturella premisser. Typologin beskriver hur historia kan användas på olika sätt för att skapa mening eller
uppmana till handling och Karlsson preciserar hur historia kan brukas i olika syften;
vetenskapligt, existentiellt, politisk-pedagogiskt historiebruk, ideologiskt, kommersiellt och icke-bruk.38 Han förklarar att alla former av historiebruk i stort sett tjänar samma syfte och på så sätt ger legitimitet och förstärker varandra. Däremot så påpekar han att historiebruken oftast går in i varandra och det därför är vanligt att flera historiebruk används samtidigt.39 På liknande sätt förklarar historikern Peter Aronsson begreppet och definierar historiebruk som de processer då delar av historiekulturen aktiveras för att forma bestämda meningsskapande och handlingsorienterade helheter.40 Enligt Aronsson innehåller historiebruk alltid ett motiv, ett syfte som ofta i form av normer och värderingar appliceras på tolkningen av historien.41 Aronsson menar likt Rüsen att historiebruk består av både omedvetna och målmedvetna
35 Karlsson och Zander, 2009, s. 37-38 36 Karlsson, 2010, s. 65–66
37 Aronsson 2004, s. 17, 18, 37 38 Karlsson och Zander, 2009, s. 69 39 Karlsson och Zander, 2009, s. 69 40 Aronsson, 2004, s. 17–18 41 Aronsson, 2004, s.17
10
handlingar i vilka delar av historiekulturen aktiveras.42 Han menar att i produktionen av historia så skapas den betydelsefulla historien genom att den bidrar till att ge mening, legitimitet och möjlighet att hantera förändring i människors liv.43 Aronsson anser att
meningsdimensionen är grundläggande i produktion av historia och även en förutsättning för
legitimitet och förändring.44 Berättande i sig ger mening till historien och gör att det blir lättare för människor att relatera till och förstå historien.45 Berättelserna som skapas av historien kan ge nya perspektiv och därigenom bidra till en förändring.46 Rüsen menar att historiskt berättande inte bara beskriver fakta och orsaker ur händelser och handlingar i det förflutna, utan formar även ett meningsfullt sammanhang med narrativ struktur, det vill säga en berättelse. Han anser att det är genom berättande som människan skapar mening i sina liv och framförallt historisk mening.47 Även Aronsson gör en indelning av olika historiebruk, dock inte lika tydligt som Karlsson men han rekommenderar bland annat ett vetenskapligt, ett pedagogiskt och ett politiskt historiebruk. Han påpekar att historiebruken inte bör betraktas som kompletta, utan istället ses som analytiska redskap och idealtyper att följa när historiska områden undersöks. Han förklarar även att historiebruken kan överlappa varandra och på så sätt finns möjlighet att använda flera historiebruk samtidigt.48
42 Aronsson, 2004, s. 17–18. 43 Aronsson, 2004, s.57 44 Aronsson, 2004, s.57 45 Aronsson, 2004, s. 61 46 Aronsson, 2004, s. 63 47 Rüsen, 2004, s. 18 48 Aronsson 2004, s. 285-286
11
Kunskapshistoria
Kunskapshistoria handlar om kunskapens plats i historien, hur kunskap formas och omformas när den befinner sig i rörelse.49 Under 2010-talet har det kunskapshistoriska fältet etablerat sig i flera länder. I det tyskspråkiga Europa förekommer en utvecklad metodisk och teoretisk diskussion och redan 2000 etablerades Wissensgeschichte som ett akademiskt område. De senaste åren har ett samarbete mellan Max Planck Institute for Science of Science i Berlin och de tre universiteten i den tyska huvudstaden inletts för att skapa ett centrum för
Wissensgeschichte i Berlin. Ett mer utvecklat centrum finns däremot På Zentrum Geschichte des Wissens i Zürich finns redan ett utvecklat centrum med utbildning och forskningsmiljö inom det kunskapshistoriska fältet. De schweiziska historikerna Philipp Sarasin och Andreas Kilcher utgår från att kunskap cirkulerar mellan människor, grupper och institutioner. De menar att kunskap utvecklas, förändras och förverkligas i de processer där kunskap
kommuniceras inom olika områden i olika samhälleliga sammanhang.50 Fokus är inte vilken kunskap som är bra eller dålig, användbara eller inte, utan det intressanta är hur när och varför en viss typ av kunskap som visas och eventuellt försvinner samt vilka effekter den har och vem som transporterar den.51 Även historikern Simone Lässig betonar att kunskap bör
studeras som ett historiskt fenomen och hon definierar kunskapshistoria som en form av social och kulturell historia som berör alla områden i mänskligt liv.52 Enligt Lässig så är det inte intressant att undersöka om huruvida kunskapen är sann eller falsk eller om kunskapen är empiriskt bevisbar eller inte.53 Lässig förklarar att det inom det kunskapshistoriska forskningsfältet inte enbart riktas fokus på kunskap som en produkt, utan även på aktörer, bruk och skeende som är involverade i att skapa, sprida och förändra kunskap.54 Hon menar att kunskapshistoria utgår från ett bredare perspektiv och en komplexiteten av kunskap och kultur som bidrar till en fördjupad förståelse för hur människor har skapat kunskap i det förflutna.55 I den engelskspråkiga världen har history of knowledge fått en ökad
uppmärksamhet de två senaste decennierna. I artikeln Knowledge in Transit” i Isis 2004 argumenterade den amerikanska historikern James Secord för en ny vetenskapshistoria som
49 Östling, Johan, ‘Vad är kunskapshistoria? ‘Historisk tidskrift 135:1, 2015, s. 111
50 Sarasin, Philipp och Kilcher, Anderas, ‘Editorial’, Nach Feierabend: Zürcher Jahrbuch für Wissensgeschichte 7‘, 2011, s. 165
51 Sarasin och Kilcher, 2011, s. 165
52 Lässig, Simone, History of Knowledge and the Expansion of the Historical Research Agenda, 2016, s. 19, 22 53 Lässig, 2016, s. 19, 22
54 Lässig, 2016, s. 21 55 Lässig, 2016, s. 19, 22
12
inte fokuserade på vetenskaplig kunskapsproduktion, vilket föranledde den vetenskapshistoriska diskussionen om kunskapscirkulation. Enligt Secord har
vetenskapshistoria dominerats av specifika aktörers produktion av historia och mindre vikt har lagts på vad som händer med kunskapen därefter. Han menar att kunskap är en slags
kommunikation och han betonar att all vetenskaplig verksamhet bör betraktas som en form av kommunikation. 56 Secord förespråkar i artikeln att historiker istället fokuserar på hur kunskap cirkulerar: alltså hur kunskap går ifrån att vara en sak som berör få personer, till att bli en del som berör en större mängd människor.57 Det senaste decenniet har kunskapshistoria även etablerat sig som ett nytt fält inom historievetenskapen i Norden. I Sverige är Johan Östling en förgrundsgestalt och medskapare av det nordiska nätverket History of Knowledge som har etablerats i Lund. Kunskap som forskningsobjekt är inget nytt fenomen, utan ett ämne som intresserat historiker inom vetenskaps, teknik och utbildningshistoria. Studier av kunskap har även varit framträdande inom socialhistoria, miljöhistoria och genushistoria. Inom
kulturhistoria har analyser av kunskap och kunskapssystem haft stor betydelse och med fokus på ritualer, trossystem och maktrepresentationer har flera olika aspekter av kunskap
undersökts. Däremot så är det systematiska reflekterandet över kunskapens plats i historien, de system och samhälleliga sammanhang som kunskapen ingått i ett nytt och outvecklat fält inom den historiska disciplinen.58
Cirkulationsbegreppet
Det teoretiska begreppet cirkulation utgör en viktig del av området och det är framförallt de schweiziska historikerna Philipp Sarasin och Andreas Kilcher som fokuserat på att förklara begreppet. Sarasin och Kilcher tar avstånd från begrepp som spridning, förmedling och utbyte då de anser att dessa begrepp antyder på att kunskap lätt kan delas och överföras. Sarasin och Kilcher definierar kunskap som ett kommunikativt fenomen som alltid kräver ett medium eller en bärare, som i sin tur påverkar och formar den kunskap de transporterar.59 De utgår från att kunskap cirkulerar mellan människor och grupper och kan överskrida
institutionella, sociala, politiska och geografiska gränser. På så vis kan kunskap enligt Sarasin och Kilcher förmedlas och integreras i andra kunskapsfält och inom olika samhälleliga
56 Secord, James, ‘Knowledge in Transit ‘, i Isis, 2004 s. 660–664 57 Secord, 2004, s. 655
58 Östling, Johan, ‘Vad är kunskapshistoria‘, i Historisk tidskrift, 135:1, 2015, s. 1 59 Östling, 2015, s. 111
13
sammanhang. Genom cirkulation mellan olika samhälleliga sfärer så utvecklas, förändras och förverkligas kunskap på nytt, däremot innebär det inte att kunskap sprids fritt och är jämnt fördelad.60 Sarasin och Kilcher presenterar fyra olika kunskapsingångar för att undersöka kunskap. För att undersöka hur den vetenskapliga kunskapen avgränsas, definieras, dokumenteras samt vilka ideal som finns inom området är utgångspunkten kunskapens
systematisering.61 I undersökningar av hur kunskap förändras eller inte, när den transporteras genom olika medier och genrer utgår man från kunskapens representation och medieformer.62 För att synliggöra aktörers spridning av kunskap genomförs en granskning av kunskapens
aktörer; producenter, avsändare och mottagare.63 Genom att undersöka kunskapens
genealogier riktas fokus på de maktförhållanden som finns inom kunskap, vad presenteras
som sanning, vilken kunskapsordning finns och kunskapens legitimitet i ett samhälle och så vidare.64 Östling och Larsson Heidenblad kritiserar Sarasin och Kilcher och påpekar att de varken lägger vikt vid de kommunikativa sammanhang som kunskapen transporteras inom eller lyfter fram hur rivaliserande kunskapsanspråk påverkar den samhälleliga
kunskapscirkulationen. Östling och Larsson Heidenblad menar att dessa aspekter har en central betydelse och bör tas i beaktande i cirkulationsanalyser, de har lanserat en egen förståelse av begreppet cirkulation som de kallar samhällelig kunskapscirkulation. De menar att begreppet cirkulation riktar den vetenskapliga uppmärksamheten mot hur kunskap rör sig och hur den kontinuerligt formas i processen och när kunskapens cirkulation undersöks bör det analytiska intresset riktas mot när, hur, varför och med vilka konsekvenser som kunskap cirkulerar i ett vidare samhälleligt sammanhang.65 De presenterar sex analytiska ingångar som de anser lämpliga att använda i cirkulationsanalyser. För att analysera när ny kunskap blir en del av allmänhetens medvetande används Interventioner, det kan vara när kunskap ifrågasätts och debatteras. Det andra sättet är Kriser av olika slag, exempelvis: krig och sjukdomar och hur dessa påverkar kunskap. Kunskap som förflyttar sig mellan olika platser och domäner kan analyseras utifrån Översättningar, vilka även kan syfta på en social förflyttning. Vilka
Förutsättningar som finns för kunskapscirkulation, exempelvis: politiska, materiella och
ekonomiska faktorer. Genom att undersöka Krafter riktas fokus mot intuitioner och andra
60 Östling, 2015, s. 71
61 Sarasin och Kilcher, 2011, s. 167 62 Sarasin och Kilcher, 2011, s. 168–169 63 Sarasin och Kilcher, 2011, s. 169–171 64 Östling, 2015, s.110–116
65 Johan Östling och David Larsson Heidenblad, ”Cirkulation-ett kunskapshistoriskt nyckelbegrepp”. Historiskt
14
aktörer och hur de upprätthåller, blockerar eller sätter igång kunskapscirkulationen.
Konjunkturer används för att analysera hur kunskap kan vara något aktuellt till att bli något
som glöms bort över tid och som sedan kan bli aktuell igen.66 Östling och Heidenblad är övertygade om att begreppet kunskapscirkulation har potential att förändra historisk
forskning, och de anser att det är ett sätt att förnya och återuppliva kulturhistorien. De menar att kunskapshistoria gör det möjligt för kulturhistoriker att se på det förflutna från ett nytt perspektiv.67
Samverkan mellan teorierna
De kommunikativa aspekterna är framträdande inom båda fälten. Inom det historiekulturella fältet utgår man från att historia skapas på olika arenor och att förmedlingen av historia är ett stort kommunikativt sammanhang i vilken historia både produceras, kommuniceras, mottas eller konsumeras.68 På liknande sätt så utgår man inom det kunskapshistoriska fältet från att historisk kunskap cirkulerar mellan människor, grupper och institutioner och att kunskapen i dessa processer utvecklas, förändras och förverkligas när kunskapen kommuniceras inom olika områden i olika samhälleliga sammanhang.69 Inom både det historiekulturella och den kunskapshistoriska forskningsfältet intresserar man sig för hur olika aktörer, bruk och skeende skapar, sprider och förändrar historisk kunskap.Även om det finns skillnader så möjliggör likheterna en kombination av de båda forskningsfältens teoretiska och metodologiska ramverk. Jag lutar mig mot Klas-Göran Karlssons definition av historiekultur och historiebruk. Vanligtvis så har forskning som närmat sig historiebruk och historiekultur använt olika historiebrukstypologier för att sortera samt för att identifiera olika historiebruk och vilken funktion bruket av det förflutna fyller för människor. Begreppet historiebruk definieras i denna uppsats som historia när den används för ett specifikt syfte och
historiebrukets huvudfunktion är att synliggöra vilka föreställningar om Ester som har brukats i kommunikationkedjans texter och på så sätt närma mig Ester som historiekulturell symbol. Därav kommer jag inte använda Karlssons typologi för att undersöka historiebruket, istället
66 Östling och Larsson Heidenblad, 2017, s. 279–280, 283-284
67 Sandmo, Erling, Östling, Johan, Sandmo, Erling, Larsson Heidenblad, David, Nilsson Hammar, Anna &
Nordberg, Kari H., Circulation of knowledge: explorations in the history of knowledge, Nordic Academic Press, Lund, 2018, s. 17.
68 Karlsson och Zander, 2014, s. 25 69 Sarasin och Kilcher, 2011, s. 165
15
används cirkulationsbegreppet för att undersöka historiebruket i kommunikationskedjan. I den historiekulturella kommunikationskedjan så är texten ett konkret uttryck för vad någon vill förmedla och hur detta förmedlas, samtidigt som den är ett avtryck av den samhälleliga situationen som texten tillkom i och verkar inom.70 Det centrala är att undersöka texternas innehåll, hur innehållet används, vilket innehåll kommuniceras samt i vilken kontext det sker. Rent konkret innebär det att jag undersöker vilka föreställningar om Ester som cirkulerat över tid samt vad som sker med dessa när de brukas och sätts i rörelse. Jag utgår från Simone Lässig och hennes definition av kunskapshistoria som social och kulturell historia som berör alla områden i mänskligt liv samt hennes analytiska resonemang där kunskap studeras som ett historiskt fenomen. Jag tar även inspiration från Johan Östling och David Larsson Heidenblad förståelse av cirkulationsbegreppet och i cirkulationsanalysen används deras analytiska ingång, konjunkturer. Den analytiska ingången konjunkturer förklaras ytterligare i kapitlet
Analysmetoder.
I detta kapitel har jag presenterat uppsatsens teoretiska ramverk; det historiekulturella- och det kunskapshistoriska fältet samt centrala begrepp; historiekultur, historiebruk och cirkulation. Jag har även visat hur teorier och begrepp samverkar med varandra och hur de kommer användas i uppsatsen. I nästa kapitel beskrivs uppsatsens empiriska material samt insamlingsmetod.
16
Material och metod
I följande kapitel beskrivs studiens empiriska material och insamlingsmetod. Jag har valt att begränsa det empiriska materialet till svensk historiekultur, men är medveten om att det finns ytterligare material om Ester i bland annat engelsk, fransk och tysk historiekultur. Jag har även valt att inte använda mig av tidningsartiklar om Ester även om det hade varit intressant att undersöka hur hon framställdes där. Ytterligare begränsningar av materialet hade troligtvis resulterat i en snäv och felaktig framställning av Ester. Min intention var att försöka hitta allt som producerats om Ester i svensk historiekultur och med största sannolikhet har jag lyckats med det. Men trots min ambitiösa arbetsinsats så finns det inga garantier för att det inte finns ytterligare källor. Däremot anser jag inte att ytterligare källor skulle påverka materialet eller studiens resultat.
Material
Det empiriska materialet är omfattande och består av nittio texter som producerade under tidsperioden 1707–2018. Min avsikt är inte att undersöka de samtida texterna utifrån några källkritiska kriterier. Jag har inte heller någon avsikt att applicera dessa kriterier på de texter som finns i kommunikationskedjan. Däremot så anser jag det väsentligt att förklara
distinktionen mellan olika källtyper. Allt som vi bygger vår kunskap på är kunskapskällor, vilka kan vara i skriftlig form, i muntlig form eller i materiell form.71 Källor delas in i primär- och sekundärkällor och förstahands- och andrahandskällor. Primärkällorna kommer från den berörda tidsperioden och anses mer trovärdiga än sekundärkällor eftersom de inte har
traderats.72 Dock bör man vara medveten om att bara för det är en primärkälla så behöver det inte betyda att det är sanningen, även primärkällor kan ha blivit påverkade. En källa kan även innehålla en blandning av primära och sekundära inslag. En förstahandskälla är en
ögonvittnesskildring, en redogörelse för något självupplevt. Medan andrahandskällor är en redogörelse för något som man inte själv observerat utan fått upplysningar om i andra hand, eller i tredje eller fjärde hand.73 Även om en andrahandskälla stödjer sig på en
förstahandskälla, så behöver det inte betyda att andrahandskällor alltid är mindre tillförlitliga. Tvärtom kan de ibland utmönstra felaktigheter i sitt underlag genom ett kritiskt
71 Thurén, Torsten, Källkritik, 3., [rev. och omarb.] uppl., Liber, Stockholm, 2013, s. 9 72 Thurén, 2013, s. 53
17
förhållningssätt.74 De samtida texterna är primärkällor och består av sexton texter som skrevs mellan åren 1707–1721.75 Av dessa är åtta stycken garanterat förstahandskällor, två är
tveksamma förstahandskällor och sex stycken räknas som andrahandskällor. Det är tveksamt om Magnus Gabriel Blocks texter och Jesper Svedbergs texter som skrevs innan 1718 kan räknas som förstahandskällor eftersom det inte tydligt framgår om de träffat Ester
personligen.76 Döbelius text Inquisitio judicialis super Estheræ Norre Obyensis som skrevs 1714 är en primärkälla. Texten skulle kunna benämnas som en förstahandskälla men eftersom det inte är originaltexten utan en översättning av Sven Hallenborgs rannsakningsprotokollet från den 9 November 1713 till latin, så betraktas den som en andrahandskälla. Texten En
andelig Wijsa från 1711 är en primärkälla men det går inte att avgöra om det är en
förstahands- eller andrahandskälla. Eftersom materialet är av skiftande karaktär och omfång samt fyller olika funktioner i uppsatsen så har texterna delats in i två huvudkategorier; samtida texter och kommunikationkedjans texter. De samtida texterna används för att undersöka hur Ester framställdes samt vilka föreställningar om Ester som skapades under hennes samtid. Kommunikationkedjans texter är sekundärkällor och de används för att undersöka när de samtida texterna brukats samt vilka föreställningar om Ester som har blivit föremål för historiebruk.
74 Thurén, 2013, s. 53
75 Bilaga 1: Visuellt schema - kommunikationskedjan
76 Block, Magnus Gabriel von, Judicium de Esthere illa, puella Scanica, 1714, Specialsamlingarna: Handskrifter,
Uppsala universitetsbibliotek; Block, Magnus Gabriel, Blocks betänckiande öfwer Ester Jöns-dotters långwariga fastande &c. &c. i Skåne, yttrat uti ett swar uppå kongl. Götha hoffrättz bref af den 29. april an. 1714; Swedberg, Jesper, Gudelige dödstanckar, them en christen altid, helst i thesza dödeliga krigs- och pestilens tider, bör
hafwa. Skrifne och vtgifne af Jespero Swedberg ... Med kongl. maj:tz nådiga frihet. Skara, 1711; Swedberg,
Jesper, Biskopens i Skara, d. Jesperi Swedbergs Bref, til thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft, angående
theras begrafningar, som dö af pestilentien. Samt thesz gudeliga böne-psalm. Som i thenna fast bedröfweliga krigs och pestilens tiden,: ju i enskylt andacht, brukas kan. Skara, 1711; En andelig Wijsa/Ach Herre/ o min Gud/ etc. Sjunges som: then Wederwärdigheet/etc. stäld öfwer Den Bonde Piga / benämnd ESDRE uthi Norra
Åbo och Wämmenhögds härad uti Skåne. Lund, 1711; Swedberg, Jesper, Gudz barnas heliga sabbatsro; vti
christeliga predikningar öfwer söndags och högtidzdags evangelierna, med kongl. maij:tz nådiga frihet, gudeliga förestellt af Jespero Swedberg. Skara, 1710; Swedberg, Jesper, Gudz heliga ödnalag, wid menniskions timeliga och ewiga welferd eller oferd. Wyrdsamliga föresteld, wid prestamötet, vti en christelig predikan, i Skara domkyrkio, then 17. junii 1712. Skara, 1713
18
Samtidens texter och skribenter
Texterna skiljer sig åt i omfattning, innehåll samt i perspektiv och tolkningar, de vittnar om att Ester väckte stor uppmärksamhet och att intresset för henne både förekom bland allmogen och inom teologiska, vetenskapliga och juridiska institutioner. Eftersom min intention har varit att undersöka vilka föreställningar om Ester som skapades i de samtida texterna så anser jag inte det relevant att göra en klassificering av texterna varken utifrån deras omfattning eller
perspektiv, däremot är det väsentligt att ha en kännedom om dessa skillnader. Dessutom så krävs även en viss kännedom om skribenterna för att kunna förstå och tolka texterna och de föreställningar som skapades om Ester.
Johan Johansson var kyrkoherde i Södra Åby kyrka mellan åren 1684–1720 och i Lunds stifts
herdaminne beskrivs han som ordningsam, omtyckt och förtroendeingivande. Han var ”ett föredöme för andra uti kristligt leverne och lärdom” och skötte pastoratet föredömligt.77
Johansson är den första som skriver något om Ester, i september 1707 skriver han en rapport på två sidor till ärkebiskopen Mathias Steuchius och Domkapitlet i Lund där han redogör för hur en piga i hans församling vid namn Estrid levt i flera år utan föda.78 Han skriver att Esters fasta är värd förundring och försäkrar att hennes relation med Gud är sannfärdig. Rapporten vittnar om att Johanssons är en mycket troende man och att han är övertygad om att Ester är ett bevis på Guds aktiva ingripande i världen. Tre år senare skrev prästen Petrus Gudhemius texten ”Sanferdig berettelse, huru en vng piga i Skåne, Esther Jönsdotter, try mil ifrå Malmö
vti Norre Åby, hafwer vti samfelte sex åhr lefwat vtan mat” på åtta sidor där han berättade om
Ester, som han besökt vid fyra tillfällen, två gånger 1708 och två gånger 1709. Han bedyrar att allt som han skrivit i sin berättelse är sanning, efter vad han hört av trovärdigt folk och vad han själv upplevt.79 Samma år skrev fältsekreteraren Erik Roland sin text om Ester på
tjugofyra sidor, där han utförligt beskriver Esters långvariga fasta, utseende och
uppenbarelser. Likt Gudhemius bedyrar han sanningen i berättelsen och skriver att han är en troende man som varken är lättrogen eller någon visionär.80 Däremot klargör han att han fullt
77 Cavallin, Severin, Lunds stifts herdaminne / 2, Gleerup, Lund, 1855
78Gudhemius, Petrus och Johannaeus, Johannes, Sanferdig berettelse, huru en vng piga i Skåne, Esther
Jönsdotter, try mil ifrå Malmö vti Norre Åby, hafwer vti samfelte sex åhr lefwat vtan mat. Skara, 1710 79 Gudhemius, 1710, s. 1
80 Roland, Erik von, Sanfärdig berättelse, huru en ung piga i Skåne, Ester Jöns dåtter benämd, uti Nårra Åby, i Södre Åbys socken, tre mihl ifrån Malmö, hafwer nu på siunde åhret lefwat utan den aldraringaste mat eller dryck. Lund, 1710
19
ut tror på att Gud aktivt kan ingripa i människors liv och att mirakel kan ske.81 Roland arbetade som fältsekreterare åt greve Magnus Stenbock mellan åren 1700-1710 och därefter som fältsekreterare vid svenska armén i Skåne. Han var en bildad man som gjort
vetenskapliga resor både i Sverige och i mellersta och västra Europa. Hans dagbok där han bland annat berättar om sin europeiska bildningsresa vittnar om att han var en troende man. Han beskriver dåtidens Europa och kritiserar den katolska världen, med förakt beskriver han falska reliker i Rom och benämner Florens som den mest sedeslösa staden i Italien, full av sodomi och otrohet.82 Året efter skrivs ”En andelig Wijsa”, den är på åtta sidor och består av en bakgrundsbeskrivning av Ester samt visan på tjugofyra verser. Det framgår inte vem som har skrivit visan, däremot så är det uppenbart att skribenten tagit inspiration från Rolands text. Visan riktar sig till alla kristtrogna människor för välment underrättelse och kristlig
eftertanke.83 En av 1600- och 1700-talens mest betydande gestalter inom den svenska kyrkan var Biskopen Jesper Svedberg.84 Av sin samtid har han karaktäriserats som ”en storvulen
svensk med hett blod och en ödmjuk kristen med fromt hjärta.” En myndig och barsk
stiftschef som kunde driva sin vilja emot Domkapitlets övriga ledamöter och även emot landshövdingarna såsom företrädare för statsmakten.85 Teologiskt så rörde han sig mellan ortodoxin och pietismen.86 Svedberg ansåg att han hade änglavakt och stod under Guds påtagliga beskydd och han hade en fast förtröstan på änglarnas vård och stod öppen för apokalyptiska perspektiv. Med sitt intresse för änglavärlden så föll det sig naturligt att Ester väckte biskopens intresse. Han kom att se Ester som en gudomlig sändning och fascinerades av henne och framförallt hennes uppenbarelser och resor till den vita kyrkan. I flera av sina texter skriver han om Ester och han återkommer ofta till henne i sina predikningar.87 Svedberg publicerar 1711 predikan ”Gudeliga Dödstankar” där två sidor handlar om Ester, samma år återkommer han till Ester i ett brev på sexton sidor till prästerskapet i Skara stift.88 Året efter förekommer Ester på sex sidor i hans predikosamling ”Guds barnas andeliga sabbats ro uti
christeliga predikningar ofver Söndags och högtidsdags evangelierna”. Svedberg infogar
81 Roland, 1710, s. 1
82 Bengtsson, Anders, En grand tour genom franskan i Språktidningen, 2016 83 En andelig Wijsa/Ach Herre/ o min Gud/ etc. Lund, 1711
84 Bexell, Oloph, Jesper Swedberg. Svenskt biografiskt lexikon, s. 434 85 Bexell, s. 434
86 Bexell, s. 434
87; Lizell, Gustaf, Svedberg och Nohrborg, En homiletisk studie, Teologiska fakulteten: Uppsala, 1910, s. 45 88Svedberg, Jesper, Biskopens i Skara, d. Jesperi Swedbergs Bref, til thet wyrdiga presterskapet i Skara stifft,
angående theras begrafningar, som dö af pestilentien. Samt thesz gudeliga böne-psalm. Som i thenna fast bedröfweliga krigs och pestilens tiden,: ju i enskylt andacht, brukas kan. Skara, 1711
20
även Gudhemius text om Ester i sin predikosamling.89 Han återkommer till Ester på en sida i predikan ”Ödnalag” 1713.90 Därefter dröjer det till 1723 då Ester sammanlagt behandlas på tio sidor i Svedbergs levnadsbeskrivning ”Skarahandskriften”.91 En annan känd och vältalig man var provinsialläkaren Johan Jakob Döbelius. Han var en framstående läkare och av sin samtid beskrevs han som en uppriktig kraftkarl som höll fast vid sina åsikter och
övertygelser.92 Hans kristna tro framkommer tydligt i hans texter och man kan tolka Döbelius som en man med ett öppet sinne då han inte helt övergav tanken om Guds inblandning i fallet Ester. Dock hade hans intresse för Ester sin grund i den medicinska vetenskapen och hans motiv var uteslutande att försöka förstå och förklara Esters tillstånd utifrån ett medicinskt perspektiv. Enligt egen utsago ska Döbelius den 8 augusti 1708 skrivit ett brev till Mr. D Leopoldo i Lübeck angående Ester och hennes fasta, brevet publicerades i Nova Literariis Germaniae i april 1709.93 Mellan den 7 juli 1710 och till mitten av april 1711 undersöks och observeras Ester av Döbelius och hans studenter; Ulmgren, Turfenius, Bergdahl och
Mellenberg, vilket resulterar i en disputation ”De vita absque cibo et potu” på tio sidor om
fallet Ester Jönsdotter.94 Döbelius intresse för Ester kvarstår och 1714 översätter han Sven Hallenbergs protokoll på från rannsakningen den 9 november 1713.95 Året efter utger han texten ”Historia inediæ diuturnæ Estheræ Norre-Obyensis” på fyrtio sidor.96 Samma år publiceras hans akademiska avhandling på tjugoåtta sidor ”Discursus academicus de Estheræ
Norre-Obyensis” tillsammans med den latinska översättningen av rannsakningsprotokollet på
fyrtioåtta sidor.97 Häradshövdingen Sven Hallenberg var en kristen och välansedd man som tidigare arbetat som auskultant i Svea hovrätt och som hovrättsadvokat innan han blev häradshövding i Oxie, Skytts och Vemmenhögs härader i Skåne 1708. Vid rannsakningen rörande Esters lönskaläge den 9 november 1713 skrev Hallenberg protokollet på fyrtioåtta
89Svedberg, Jesper, Gudz barnas heliga sabbatsro; vti christeliga predikningar öfwer söndags och högtidzdags
evangelierna, med kongl. maij:tz nådiga frihet, gudeliga förestellt af Jespero Swedberg. Skara, 1710
90Svedberg, Jesper, Gudz heliga ödnalag, wid menniskions timeliga och ewiga welferd eller oferd. Wyrdsamliga
föresteld, wid prestamötet, vti en christelig predikan, i Skara domkyrkio, then 17. junii 1712. Skara, 1713 91 Svedberg, Jesper Skarahandskriften, Lefwernes beskrifning, 1723
92 Hildebrand, Bengt, Johan Jacob Döbeln, von. Svenskt biografiskt lexikon, s. 728
93 Hallenberg, Sven, Inquisitio judicialis super Estheræ Norre Obyensis morbo, ob diuturnam inediam aliaq'; symptomata notabili, habita a judice territoriali dn. Svenone Hallenberg & in latinum sermonem translata a Joh. Jacobo Döbelio. Lund, 1714
94 Döbeln, Johan Jacob von, De vita absque cibo et potu, 1711 95 Hallenberg, 1714
96 Döbeln, Johan Jacob von, Historia inediæ diuturnæ Estheræ Norre-Obyensis, Scanicæ, Lund, 1715 97 Döbeln, Johan Jacob von, Discursus academicus de Estheræ Norre-Obyensis angelo, stella, templo albo & deliquiis. Occasione quæstionis: an Estheræ inedia decennis ad morbos ab incantatione, vel ad miracula, vel ad res prænaturales referri debeat. Lund, 1715
21
sidor. Göta Hovrätt anlitade provinsialläkaren Magnus Gabriel Block 1714 för ett
expertutlåtande rörande Esters fall. Block var en framstående och mycket skicklig läkare, vid sidan av medicinen och sina stora språkkunskaper ägnade han ett särskilt intresse åt kemi, alkemi, mineralogi och han var även en god teolog och jurist. Av sin samtid beskrevs han som en vältalig man med stor dialektisk förmåga, men han var även känd för sitt hetsiga lynne och bristande behärskning och ansågs inte speciellt sympatisk. Han var en from kristen som inte kunde övertalas till världsförklaringar utan en personlig Gud, men han var även klarsynt och avvisade all vidskepelse och proklamerade sitt djupa förakt för undergörare, andeskådare och falska profeter.98 I april 1714 delger han sitt svar på tjugofyra sidor till Göta Hovrätt i texten ”Magnus Gabriel Blocks betänckiande öfwer Ester Jönsdotters långwariga fastande i Skåne”, dock dröjer det fram till 1719 innan hans text publiceras.99 På Uppsala universitetsbibliotek i specialsamlingarna finns även en handskriven kladd på åtta sidor av Blocks betänkande, ”Judicium de Esthere illa, puella Scanica”.100 Som framgår så fanns det skillnader i
skribenternas sociala ställning, deras föreställningsvärldar och de tillhörde skilda institutioner vilket avspeglas i vilken typ av text de skapat samt texternas innehåll. Skillnader i perspektiv och tolkningar ser jag som en metodisk styrka när jag försöker närma mig Ester och hur hon framställdes under sin samtid samt en fördel då de i vissa fall kan bekräfta och bestrida varandra. Jag har tyvärr inte funnit något material som skrivits av Ester, däremot finns hennes röst med i en del av de samtida texterna. I de samtida texterna och i kyrkoböcker benämns Ester Jönsdotter antingen som Ester, Esther eller Estrid och i denna uppsats har jag valt att använda mig av namnet Ester.
98 Hult, O.T. Magnus Gabriel Block, von. Svenskt biografiskt lexikon, s. 783
99 Block, Magnus Gabriel von, Magnus Gabriel Blocks betänckiande öfwer Ester Jönsdotters långwariga fastande i Skåne, yttrat uti ett swar uppå kongl. Götha hoffrättz bref af den 29. april an. 1714. Stockholm, 1719 100 Block, Magnus Gabriel von, Judicium de Esthere illa, puella Scanica, 1714
22
Kommunikationkedjans texter
Kommunikationskedjans texter består av sjuttiofyra texter som producerade under åren 1723-2018 och de utgör den historiekulturella kommunikationskedjan som finns byggd kring Ester. Även om kommunikationkedjans texter precis som de samtida texterna är av skilda slag både i omfattning, karaktär och perspektiv så har jag inte gjort en ingående analys av dessa texter och skribenter. Motiveringen till detta val är att jag inte anser det relevant då mitt syfte varit att undersöka när de samtida texterna brukats samt vilka föreställningar om Ester som blivit föremål för historiebruk i kommunikationkedjans texter. För att skapa ett underlag för analys så strukturerades materialet genom att texter delades in i kategorier utifrån det århundrade de producerats. Under 1700-talet skrevs 6 texter, under 1800-talet skrevs 20 texter, under 1900-talet skrevs 34 texter och under 2000-1900-talet skrevs 14 texter. För att få en överblick av den historiekulturella kommunikationskedjan och visa hur de olika texterna relaterat till varandra samt för att översiktligt visa hur kunskapen om Ester cirkulerat genom tiden så gjordes ett visuellt schema.101
Kommunikationkedjans texter består bland annat av historieböcker,
avhandlingar och populärvetenskapliga texter. Exempelvis så har Per-Erik Wahlund skrivit en utförlig essä om Esters historia i boken ”Landkänning” och Tore Hällström samt David Dunér har använt Ester som historiskt exempel i sina texter om anorexia och självsvält.102 Sten Lindroth framför i ”Minnesanteckningar över Block”, Blocks synpunkter på Ester och hennes uppenbarelser såsom de framställdes i betänkandet till Göta hovrätt.103 I Karin Johanisson bok ”Kroppens tunna skal” används Ester Jönsdotter som ett exempel när hon skriver om flickors dårskap, självsvälterskor, religiösa extatiker och psykotiska flickor som fyllde 1700-talet med förundran.104 Enligt Johannisson var det under 1700-talet som religionen och medicinen stred om dårskapens definitioner, en kamp som avgjordes till vetenskapens förmån och som speglar en initial fas i den långa medikaliseringsprocessen av mänskligt beteende.105 På liknande sätt studerar Mia Häggblom extatiska uttryck som handlingsmönster utifrån ett genusperspektiv i ”Den heliga svagheten”. Hon undersöker hur kvinnor, däribland Ester Jönsdotter skapade sig101 Bilaga 1: Visuellt schema - kommunikationskedjan
102 Wahlund, Per Erik, Landkänning: tjugo essäer från tjugofem år, Bonnier, Stockholm, 1981; Dunér, David,
'Tio år utan mat eller dryck', Folkets historia (Årsbok)., s. 115–123, 2009; Hällström, Tore, 'Självsvält under 1500 år: verk av Gud, djävulen eller viktfixering', Läkartidningen., 1999
103 Lindroth, Sten, Magnus Gabriel von Block, Norstedt, Stockholm, 1973
104 Johannisson, Karin, Kroppens tunna skal: sex essäer om kropp, historia och kultur, Norstedt, Stockholm,
1997, s. 145–148
23
ett handlingsutrymme genom att använda tidigare kodade och accepterade roller som till exempel profetissor och visionärer i ett samhälle där ramar och gränser för kvinnors handlande och tankar var begränsade.106 Häggblom menar att Ester tillhör kategorin
utpräglade svältkonstnärer men placerar henne i den äldre traditionen med heliga anorektiker. Enligt Häggblom är det sannolikt att Ester haft ett stort inflytande och fungerat som en förebild för senare kvinnor.107 I ”Miracula eller Mirabilia? Esther Jönsdotter och hennes
religiösa extas” har Örjan Ohlsson försökt ge en bild av de religiösa och kulturella
världsbilder som framträder i berättelserna och uttalandena om Ester Jönsdotter.108
Insamlingsmetod
Insamlingen av det empiriska materialet har gjorts på olika sätt och en del av materialet har varit lätt att hitta medan annat varit betydligt svårare. Arbetet har det inneburit en hel del besök i arkiv och på bibliotek samt sökande på internet. Jag har funnit material på Lunds landsarkiv, Riksarkivet i Stockholm och Uppsala universitetsbibliotek. En stor del av materialet har även hittats digitaliserat på Kungliga biblioteket och på plattformen Alvin.109 En del av materialet har hittats av en slump då jag bearbetat materialet samt när jag gått igenom fotnoter och källförteckningar i andra källor. Min metod skulle kunna beskrivas med uttrycket ”Att leta efter trådar i det förflutna”. Förutom att det krävs tålamod och kunskap om den historiska kontexten så krävs kunskaper i paleografi, att läsa gamla handskrifter när man letar efter trådar i det förflutna.110 Enligt Bägerfeldt bör man vara bekant med tecken och bokstäver som användes i Sverige från 1600-talet och framåt.Handskrifternas utformning och utseende följer vissa grundläggande stilar, dels beroende på den aktuella tiden när de har tillkommit, dels som en följd av vilken typ av handling som det är fråga om. Även
återgivningen av handskrifter följer vissa principer, vars huvudprincip är att alla bokstäver återges korrekt, i rätt ordning och med rätt stil.111 De samtida texterna är gamla handskrifter
106 Häggblom, Mia, 'Den heliga svagheten: handlingsmönster bland predikande kvinnor i det svenska riket under
1700-talets senare hälft', Historisk tidskrift för Finland., 2006(91):2, s. 101–138, 2006
107 Häggblom, 2006, s. 124–125
108 Ohlsson, Örjan, Miracula eller mirabilia? Esther Jönsdotter och hennes religiösa extas, Lund Universitet,
2009, s. 10
109 Alvin, en nationell plattform för långsiktigt bevarande och tillgängliggörande av digitaliserade samlingar och
digitalt kulturarvsmaterial. Plattformen utvecklas och drivs av Uppsala universitetsbibliotek i samarbete med Göteborgs universitetsbibliotek och Universitetsbiblioteket vid Lunds universitet.
110 Bägerfeldt, Lars, Bokstäver och gamla handskrifter: Att läsa handskrifter från Vasatiden och Storhetstiden
samt tidiga kyrkoböcker, s. 21
24
vilket både är spännande och intressant men även tidskrävande. Men genom att följa de trådar som jag har funnit har nya insikter och nya berättelser om Ester uppenbarat sig och medfört att en mer komplex historia av Ester tagit form. Det har varit en givande metod men
tillvägagångssättet har varit tidskrävande och flera gånger har jag hamnat på villovägar. Däremot är jag övertygad om att metoden medfört att jag funnit trådar som jag annars inte hade gjort. Ett exempel på en sådan tråd är den samtida källan ”En andelig wijsa”.112 I Olof
von Dalins bok ”Valda skrifter” från 1872 framkom att det funnits en visa om Ester, men varken i de samtida eller i kommunikationkedjans texter fanns den presenterad.113 Det
verkade helt enkelt som den försvunnit, men med en förhoppning om att finna den så inledes en omfattande undersökning. Slutligen hänvisades jag till Svenskt visarkivs hemsida, däremot visades sig att det inte var alldeles lätt att söka i visarkivets samlingar.114 Jag började med att söka i förstaradsregistret, det är ett register som innehåller 70 000 visor över äldre material som inte finns i andra samlingsutgåvor. Trots ihärdigt sökande så gav det inget resultat så jag fortsatte sökandet i ämnesregistret, ett register där man kan söka på ämnesord i över 30 000 katalogkort. Eftersom jag inte visste vad jag letade efter så hade jag ingen strategi i sökandet utan sökte på alla möjliga ord som skulle kunna ha en koppling till Ester, exempelvis; Norra
Åby, fasta, mirakel och pigan. När detta inte gav några resultat så ändrade jag på hur orden
stavades, exempelvis så gjordes sökningar på namnet Ester med stavningarna;
Ester/Esther/Estrid/Esdre. På sökordet: Esdre fann jag ett katalogkort: Jönsdotter, Ester. Se: Ack Herre o min Gud. Eftersom svenskt visarkiv endast har tillgång till katalogkortet så
hänvisades jag till Kungliga biblioteket och efter att ha sökt igenom de flesta av Kungliga bibliotekets kortkataloger så fann jag till sist tre katalogkort i skillingtryckskatalogen.115 Efter en intensiv mailkontakt med Östen Hedin på Kungliga biblioteket lyckades jag få fram att katalogkorten hänvisade till två olika tryck med signum Z 1711 a. En visa som är tryck i Lund 1711 och en visa med tryckår 1762. Visorna i de båda trycken innehåller 24 strofer och den med tryckår 1762 har även ett träsnitt. Sökandet efter trådar i det förflutna resulterade i att jag slutligen fann visan om Ester.116
112 En andelig Wijsa/Ach Herre/ o min Gud/ etc. Lund, 1711
113 Dalin, Olof von, Valda skrifter, Bohlins boktryckeri, Örebro, 1872
114 Svenskt visarkiv är en enhet inom Musikverket som har till uppgift att samla in, bevara, bearbeta och
publicera material inom bland annat folkliga och andra äldre visor.
115 Bilaga 3: Katalogkort från Kungliga biblioteket, s. 106 116 En andelig Wijsa/Ach Herre/ o min Gud/, 1711
25
I kapitlet har jag beskrivit uppsatsens empiriska material och insamlingsmetod. Jag har förklarat hur materialet har delats upp i kategorierna; samtida texter och
kommunikationkedjans texter för att skapa ett underlag för analys samt hur
kommunikationkedjans texter strukturerats utifrån de århundrande de skapats inom. För att undersöka texterna krävs operationaliserbara metoder och i nästa kapitel redogör jag för studiens analysmetoder.
26
Analysmetoder
I detta kapitel redogör jag för studiens analysmetoder; närläsning, innehållsanalys och
cirkulationsanalys. Analysmetoderna utgår både från historiekulturella och kunskapshistoriska teorier och valet av metoder motiveras främst genom sin lämplighet att besvara studiens frågeställningar. Jag är medveten om att metoderna närläsning och innehållsanalys till stor del påminner om varandra men eftersom de har olika funktioner så anser jag att de var för sig tillför viktiga aspekter i analysprocessen. De samtida texterna utspelar sig till största del i Skåne under tidigt 1700-tal och framförallt kring Vemmenhögs och Skytts härad. Eftersom jag tidigare förvärvat mig kunskap och insikt om den historiska kontexten som de samtida texterna tillkom i så utgör även min egen förförståelse ett viktigt tolkningsredskap. Jag utgår från antagandet att det som forskare är omöjligt att frångå sina egna erfarenheter och
kunskaper. En text förstås olika beroende på vem som läser den och därför är det inte möjligt att genomföra en objektiv läsning och tolkning. Jag är vet att mina tidigare erfarenheter och kunskaper medvetet eller omedvetet påverkar mina tolkningar. Likaså att tolkningarna styrs av min inlevelseförmåga och öppenhet inför frågor som kan framträda i materialet. Men eftersom jag är medveten om detta faktum så bör det inte ses som en negativ aspekt utan snarare som en fördel då andra aspekter kan tillföras till tolkningsprocessen.
