Huvudområde: Byggd miljö
Examensarbetets nivå: Magisternivå
Kvartersnära återvinning i Kroksbäck
- en social konsekvensbeskrivning
Neighborhood Recycling in Kroksbäck
- a Social Impact Assessment
Kvartersnära återvinning i Kroksbäck
– en social konsekvensbeskrivning
Abstract
As cities grow the amount of waste increases. In order to achieve a sustainable urban
development it is necessary to make waste disposal accessible to households without access to a car. For this purpose, neighborhood recycling centers has been developed. Neighborhood recycling centers are intended to be integrated into the urban environment and thereby make waste management accessible for everyone, but they also intend to encourage social exchange by functioning as a meeting place.
This study is based on VA SYDs project Neighborhood recycling in Kroksbäck. The aim of the study is to identify what impact a neighborhood recycling center might have on the social dimensions of sustainability in Kroksbäck, and to create a project proposal describing how these effects can be implemented and evaluated in three stages during the pilot phase of the project.
We examine how work can be conducted to develop the social objectives of a neighborhood recycling center in Kroksbäck. For this purpose we have chosen to use social impact
assessment to identify potential social effects the neighborhood recycling center might have. The social effects that we identify form the basis for the social objectives and indicators we phrase in our project proposal.
The results show that social impact assessments work well to identify the social effects of alterations in the physical environment. The social impact assessment has contributed to our success in identifying seven social effects as a possible outcome of the neighborhood
recycling center in Kroksbäck: increased security, social equity, interplay integration, inclusion, accessibility, equality and perspective changes linked to sustainable development. Neighborhood recycling centers has also proved to be a good example of a project where social values pay a significant role in the outcomes of the ecological dimension of sustainability.
Since the social dimension of sustainability often seem to be sidelined when physical changes are implemented, we want to emphasize the importance of taking the social dimension into account throughout the planning process, seeing that physical changes can affect the social life on many levels and for a long period of time.
Keywords: social sustainability, neighborhood recycling, social capital, security, equality, interplay integration, interaction, participation, accessibility, perspective changes, social impact assessment
Sammanfattning
I takt med att städer växer ökar även avfallsmängderna. För att uppnå en hållbar
stadsutveckling är det därför nödvändigt att tillgängliggöra avfallshanteringen så att även hushåll som saknar tillgång till bil har möjlighet att på ett enkelt och smidigt sätt hantera sitt avfall. I detta syfte har konceptet kvartersnära återvinningscentraler utvecklats. Kvartersnära återvinningscentraler ämnar integreras i den tätbebyggda miljön för att på så vis
tillgängliggöra avfallshanteringen i form av återanvändning och återbruk, men vad som är speciellt med kvartersnära återvinningscentraler är att de även syftar till att främja socialt utbyte genom att fungera som en mötesplats.
Detta arbete baseras på VA SYDs projekt Kvartersnära återvinningscentral i Kroksbäck. Syftet är att identifiera vilka effekter en kvartersnära återvinningscentral kan ha på de sociala dimensionerna av hållbarhet i Kroksbäck, ge förslag på sociala mål och indikatorer samt föreslå ett projekt för hur dessa kan utvecklas, implementeras och utvärderas. Vi undersöker hur arbete kan bedrivas för att utveckla sociala mål för en kvartersnära återvinningscentral i Kroksbäck och använder oss i det avseendet av en social konsekvensanalys för att identifiera möjliga sociala effekter som den kvartersnära återvinningscentralen kan föra med sig. De sociala effekter som identifieras utgör sedan grunden för de mål och indikatorer som formuleras i vår projektidé och som är tänkta att implementeras under den kvartersnära återvinningscentralens pilotfas.
Resultatet visar på att sociala konsekvensbeskrivningar fungerar väl för att identifiera sociala effekter till följd av förändringar i den fysiska miljön. Den sociala konsekvensbeskrivningen har i vår studie bidragit till att vi lyckat identifiera sju sociala effekter som ett möjligt utfall av den kvartersnära återvinningscentralen i Kroksbäck: ökad trygghet, socialt kapital,
samspelsintegration, delaktighet, tillgänglighet, jämställdhet och perspektivförändringar kopplade till hållbar utveckling. Kvartersnära återvinningscentraler har även visat sig vara ett bra exempel på ett projekt där de sociala värdena har en betydande roll för den ekologiska dimensionens utfall.
Då den sociala dimensionen av hållbarhet ofta underkommuniceras när fysiska förändringar ska genomföras vill vi med detta arbete betona vikten av att den sociala dimensionen tas i beaktande under hela arbetsprocessen, då fysiska förändringar kan påverka det sociala livet på flera nivåer och under en lång tidsperiod.
Nyckelord: social hållbarhet, kvartersnära återvinning, socialt kapital, trygghet, jämställdhet, samspelsintegration, delaktighet, tillgänglighet, perspektivförändringar, social
Innehåll
Abstract ... 2
Sammanfattning ... 3
1. Inledning ... 6
1.1. Bakgrund ... 6
1.2. Syfte och frågeställningar ... 7
1.3. Avgränsningar ... 7 1.4. Disposition ... 7 2. Hållbar utveckling ... 8 2.1. Ekologisk hållbarhet ... 8 2.1.1. Cradle to Cradle ... 8 2.1.2. Avfallstrappan ... 9
2.1.3. Ekologisk hållbarhet och sociala normer ... 10
2.1.4. Kvartersnära återvinningscentraler ... 10
2.2. Social hållbarhet ... 11
2.2.1. Socialt kapital och kollektiv förmåga ... 12
2.2.2. Deltagande och delaktighet ... 12
2.2.3. Segregation och samspelssegregation ... 13
2.2.4. Trygghet ... 14
2.2.5. Jämställdhet och vardagsliv ... 14
2.2.6. Mötesplatser ... 15
3. Metoder för utvärdering av sociala och ekologiska aspekter ... 17
3.1. Social konsekvensbeskrivning ... 17
3.1.1. Social Impact Assessment ... 17
3.1.2. Planeringens sociala innehåll ... 18
3.1.3. Det socialas villkorlighet - den reaktiva och perspektivskapande människan ... 19
3.1.4. Förändringsfaktorer ... 20
3.1.5. Dimensionerna i en social konsekvensbeskrivning ... 21
3.2. Normativa principer ... 21
3.2.1. Indikatorer ... 21
4. Metod ... 23
4.1. Förförståelse ... 23
4.2. Litteraturstudier ... 23
4.3. Nuläges- och konsekvensanalys ... 24
4.5. Framtagning av projektplan ... 25
4.6. Metod- och källkritik ... 26
5. Förutsättningar för en kvartersnära återvinningscentral i Kroksbäck ... 27
5.1. Området Kroksbäck ... 27
5.1.1. Kroksbäck ur ett socialt perspektiv ... 27
5.2. Avfallshanteringen idag ... 28
5.2.1. Sophantering i Kroksbäck ... 28
5.2.2. Kvartersnära återvinningscentral i Kroksbäck ... 28
5.2.2.1. VA Syds målsättning ... 30
5.3. Intresseundersökning inför etableringen av KvÅC i Kroksbäck ... 31
6. Social konsekvensanalys av kvartersnära återvinning i Kroksbäck ... 33
6.1. Konsekvensanalys ... 33
6.1.1. Summering ... 36
7. Normativa principer för social hållbarhet kopplat till KvÅC i Kroksbäck ... 37
7.1. Normativa principer som utgångspunkt för projektidé ... 39
8. Projektidé ... 40
9. Projektplan ... 42
10. Diskussion och slutsatser ... 52
10.1 Reflektioner och rekommendationer för fortsatta studier inom ämnet ... 53
Referenser ... 54
1. Inledning
Idag lever över hälften av jordens befolkning i städer och inflyttningen till urbana samhällen ökar. Den höga densiteten av människor medför en hög konsumtion av livsmedel, vatten, energi och material på en förhållandevis liten yta och gör städerna till knutpunkter för
samhällets resursflöden. Detta innebär att städer är viktiga ur ett hållbarhetsperspektiv. Deras utveckling och förmåga att hantera dessa flöden på bästa sätt har stor betydelse för många människors livssituation och för möjligheten att mildra klimatförändringar och bevara ändliga resurser (Hedenfelt 2013).
Malmös befolkningsmängd har de senaste tio åren ökat med 5 000 personer per år vilket är en trend som kommunen räknar med ska hålla i sig de närmaste 20 åren. Malmö följer
förtätningstrenden och Malmös politiker har beslutat att staden ska växa inåt (Malmö stad 2013). Förtätning anses ha många fördelar ur hållbarhetsperspektiv då det underlättar för att skapa en effektiv infrastruktur för till exempel kollektivtrafik, sophantering och andra
energisystem (Malmö stad 2010). Det innebär att resursflödena koncentreras ytterligare, vilket ökar förutsättningarna för en effektiv hantering av dessa, samtidigt ökar även kraven på att de ska fungera. Detta arbete kommer på sätt och vis att handla både om in- och utflödena i den metabolism som staden, i det här fallet Malmö, står inför. Till synes mer om det senare – utflödena - då vi i detta arbete behandlar kvartersnära återvinningscentraler.
1.1. Bakgrund
Städernas utveckling har stor betydelse för många människors livssituation och för
möjligheten att mildra klimatförändringar och bevara ändliga resurser. Idag ligger de allra flesta återvinningscentraler utanför tätbebyggda områden, vilket försvårar tillgängligheten för människor som saknar tillgång till bil. Detta ställer krav på att utveckla avfallshanteringen för att den ska bli tillgänglig och hållbar i ett längre perspektiv. Regeringens avfallsutredning föreslår att kommunerna ska få tydligare ansvar för förpackningar och returpapper genom att erhålla bättre service till hushållen men även genom att aktivt arbeta med att förebygga avfall och främja återvinning (VA SYD 2015; SOU 2012:56).
VA SYD är ett kommunalförbund som har till uppgift att leverera friskt dricksvatten, rent avloppsvatten, samt ta hand om avfallshantering i Malmö, Lund, Burlöv och Eslöv. Utöver detta ska VA SYD även verka för att avfallsmängden minskas, att miljönyttan prioriteras, att hushållens sopor blir hämtade och att kunderna förstår sin roll i systemet (www1). Ett led i detta har kommit att bli utvecklandet av så kallade kvartersnära återvinningscentraler (KvÅC). Syftet med KvÅC är att minska hindren för återvinning genom att dessa ska lokaliseras närmre de boende, med förhoppningen att även återbruk ska stimuleras. VA SYD har för sitt projekt med en kvartersnära återvinningscentral valt ut området
Kroksbäck i Malmö, då de menar att det i Kroksbäck finns god möjlighet att stärka områdets ekologiska och sociala aspekter av hållbarhet. En viktig del i VA SYDs arbete handlar därmed om att den KvÅC som etableras ska öka den sociala hållbarheten genom att generera
arbetstillfällen för de boende i Kroksbäck, samt fungera som en mötesplats (VA SYD 2015). Den kvartersnära återvinningscentralen som ska etableras i Kroksbäck beräknas öppna i april 2017. I skrivande stund håller VA SYD på att utveckla ett antal mål för projektet, kopplade till hållbarhet; socialt, ekologiskt och ekonomiskt. Då VA SYD vanligtvis inte arbetar med sociala frågor har de uttryckt att de kan behöva hjälp i utvecklandet av de sociala målen. Sett
utifrån ambitionen om en hållbar stadsutveckling är det extra viktigt att kunna formulera och utvärdera huruvida de sociala målen uppnåtts, då just den sociala dimensionen ofta tenderar att hamna i skymundan på grund av att den är svår att mäta.
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med detta arbete är att identifiera vilka effekter en kvartersnära återvinningscentral kan ha på de sociala dimensionerna av hållbarhet i Kroksbäck, ge förslag på sociala mål och indikatorer samt föreslå ett projekt för hur dessa kan utvecklas, implementeras och utvärderas. De frågeställningar som ligger till grund för arbetet är följande:
Vilka effekter kan en kvartersnära återvinningscentral ha på de sociala strukturerna i Kroksbäck?
Hur kan arbete bedrivas för att utveckla sociala mål för en kvartersnära återvinningscentral i Kroksbäck?
1.3. Avgränsningar
Arbetet kommer primärt att lägga fokus på den sociala dimensionen av hållbarhet, men även den ekologiska dimensionen kommer att få visst utrymme. Ekonomisk hållbarhet kommer inte att behandlas. Geografiskt begränsar sig arbetet till att hantera bostadsområdet Kroksbäck i Malmö.
1.4. Disposition
Uppsatsen innehåll är indelat i fem delar, vilka är disponerade enligt följande: Bakgrund, syfte och frågeställningar, avgränsningar
Teori och metod
Områdesbeskrivning, nulägesbeskrivning och konsekvensanalys Projektidé och projektplan
Diskussion och slutsatser
Den inledande delen syftar till att ge en presentation av den kvartersnära
återvinningscentralen i Kroksbäck och socialt hållbar utveckling. Den andra delen utgörs av en teoretisk fördjupning inom dimensionerna ekologisk och social hållbarhet, vari
huvudsakligt fokus ligger på den sociala hållbarheten och aspekter som är viktiga att beakta i arbetet mot en socialt hållbar stadsutveckling. Vi väljer även att presentera designteorin Cradle to Cradle, samt ger en förklaring av avfallstrappan för att sätta den kvartersnära återvinningscentralen i en miljömässig kontext.
I uppsatsens tredje del presenteras området Kroksbäck och dess sociala strukturer. Vi ger även en bild av hur sophanteringen fungerar i området idag, samt en bakgrund till VA SYDs
projekt kvartersnära återvinningscentral. Det sista delkapitlet i denna del utgörs av en konsekvensanalys, vari syftet är att identifiera vilka sociala effekter en kvartersnära
återvinningscentral kan ha för området Kroksbäck. Analysen används även för att utveckla ett antal normativa principer som kommer att vara vägledande för vår projektidé.
Projektidén presenteras sedan i arbetets fjärde del. Den femte och avslutande delen av arbetet utgörs av diskussion och slutsatser av resultaten från teori- och analysdelarna.
2.
Hållbar utveckling
För att kunna studera hållbarhet och för att kunna göra bedömningar av den behöver
begreppet hållbarhet diskuteras. När vi talar om hållbarhet hamnar diskussionen lätt vid olika grader av hållbarhet, fast det kanske egentligen handlar om huruvida det är hållbart eller inte. Att öka hållbarheten innebär egentligen att gå från ohållbart till mindre ohållbart (Hedenfelt 2013). Eva Hedenfelt (2013) lyfter fram att det ändå kan finnas en mening med ett uttryck som att ”öka hållbarheten” istället för ohållbart då det är positivt laddat. I många fall är det dessutom så att vi inte vet var gränsen för hållbarhet går. Samtidigt finns det en risk att vi nöjer oss med ”minska ohållbarheten” istället för att uppnå hållbarhet.
Uppfattningen av hållbar utveckling, eller definitionen av begreppet, går hand i hand med hur vi utformar hållbarhetsanalyser och analysmetoderna baseras således på vad vi anser att hållbar utveckling är (Ibid).
Den mest allmänna definitionen av hållbar utveckling definierades 1987 av Brundtlandskommissionen på följande vis:
”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter
att tillfredsställa sina behov” (WCED 1987:44)
Hållbarhet delas ofta in i de tre dimensionerna ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Ytterligare dimensioner läggs ibland till, som till exempel institutionell hållbarhet, kulturell hållbarhet eller hållbar styrning. För att något ska kunna ses som hållbart måste samtliga dimensioner, samt länkarna dem emellan, vara hållbara (Hedenfelt 2013).
2.1.
Ekologisk hållbarhet
Det ekologiska hållbarhetsperspektivet handlar om att använda naturens tillgångar på ett ansvarsfullt sätt som inte degraderar dem. Förnybara resurser ska inte användas i högre takt än vad de tar för dem att återbildas, i annat fall riskerar resursen att utarmas. Målet är att ha så liten negativ påverkan som möjligt på jordens ekosystem så att de bevaras i gott skick till kommande generationer (Ibid).
2.1.1. Cradle to Cradle
Miljödiskussioner handlar ofta om att minska miljöpåverkan. Vi bör köra mindre bil, handla mindre och resa mindre. Det är ett tänkande som kretsar kring att vara mindre ohållbar snarare än att bli hållbar. Det är inte helt fel att försöka lämna lättare ekologiska fotavtryck eftersom det kan innebära att vi vinner mer tid till att ställa om till ett hållbart levnadssätt. Cradle to Cradle bygger på ett kretsloppstänkande där material inte ses som sopor eller avfall, utan som resurser. Cradle to Cradle handlar inte bara om den ekologiska aspekten av hållbarhet utan handlar även om att skapa en cirkulär ekonomi och en social hållbarhet (McDonough & Braungart 2003). I Sverige används sopor för energiutvinning, vilket innebär att de förbränns. På så vis undviks deponi och avfallet blir istället en energikälla (www2). Detta stämmer dock inte helt överens med Cradle to Cradle-konceptet då det handlar om att sluta kretsloppen. Ett företags "slaggprodukt" kan var material till ett annat företags produktion, i annat fall ska produkten vara tillverkad av ett material som gör att den åter kan bli en del av det naturliga kretsloppet -på så vis sluts kretsloppen. Ett vanligt problem som ofta uppstår vid återvinning
materialen, det gäller framförallt tekniska produkter. En viktig del av Cradle to Cradle handlar alltså om produktdesign. Materialflödena delas upp i två kretslopp, det organiska och det tekniska kretsloppet, där det biologiska dels handlar om återanvändning, men även om att materialet ska kunna återgå till naturen utan risk. Det tekniska bygger på olika former av ändliga resurser som till exempel metaller, de behöver tas till vara på ett sätt som gör att de stannar kvar i kretsloppet. Det förklaras som en övergång från linjära flöden och en linjär ekonomi till cirkulära flöden och cirkulär ekonomi. Den linjära modellen beskrivs som Take Make Dispose och resulterar i ohållbart och ofta giftigt avfall (McDonough & Braungart 2002; 2003)
2.1.2. Avfallstrappan
Svensk avfallshantering styrs i hög grad av EU-direktiv. The EU Waste Framework (WFD) implementerades i Sverige 2011 och betonar att lagar och riktlinjer ska följa avfallshierarkin, eller avfallstrappan, som är en metod för i vilken ordning avfall bör behandlas (Bernstad Saraiva Schott et al. 2013).
Figur 1. Avfallstrappans olika steg. Källa: DÅVA DAC (hämtad 2015-05-13).
Det första steget, minimera, innebär att förhindra att avfall skapas, eller så lite som möjligt genereras, vilket är det bästa sättet att minska förbrukningen av jordens resurser och påverkan på miljön.
Det andra steget innebär att återanvända det avfall som finns. Exempel på återanvändning kan vara kläder som går till second hand eller pantflaskor i glas som lämnas tillbaka för att
användas igen.
Det tredje steget handlar om att återvinna det material som inte går att återanvända. Även om produkten i sig är förbrukad ska materialet den är gjord av tas till vara så att det kan användas till något annat. Det gör vi idag till exempel med förpackningar och tidningar, men också genom kompostering eller rötning av mat- och trädgårdsavfall.
Om avfallet inte kan materialåtervinnas ska energin i avfallet utvinnas genom förbränning. Deponi är det sista alternativet, vilket innebär att avfallet läggs på en soptipp. Sedan 2005 är det dock förbjudet att deponera organiskt avfall i Sverige (www2).
2.1.3. Ekologisk hållbarhet och sociala normer
De många tekniska lösningar som innebär energibesparingar är exempel på åtgärder som potentiellt skulle kunna minska ohållbarheten. Ann Thorpe (2009) menar dock att det vi tjänar på effektiviseringar av olika slag ofta leder till ökad konsumtion på annat håll, exempelvis avhjälper en bränslesnål bil inte den totala bränsleanvändningen, men däremot kan den på individnivå medföra ekonomiska besparingar som kan bekosta en extra semesterresa. Förhoppningen har varit att övervinna de ekologiska kostnaderna av vår konsumtion genom tekniska framsteg och effektiviseringar. Hållbar design har varit fokuserad på att göra produkter renare och grönare vilket gör att vi kan använda dem mer och ha fler av dem (Thorpe 2009).
Avfallsmängderna förväntas öka, detta oberoende av ekonomisk tillväxttakt. Ur historiskt perspektiv har avfallsmängderna följt den ekonomiska tillväxten väl, men en frikoppling av sambandet mellan dessa kräver ett helt nytt förhållningssätt till konsumtion (Avfall Sverige 2013). Thorpe (2009) menar att det inte räcker med tekniska effektiviseringar utan att det behövs förändrade sociala normer och en annan syn på användning av material och konsumtion.
”If we're serious about finding alternatives to consumerism, to shopping and acquiring positional goods, then we need civic places that catalyze
these alternatives.” (Thorpe 2009)
En del i att förändra de sociala normerna innebär att designa ett nytt socialt språk som handlar mer om inre utveckling och välmående istället för materiella ting. Designen i det offentliga rummet är också en viktig del. Thorpe (2009) nämner bland annat att det är viktigt att skapa offentliga rum som inte bygger på konsumtion. Det är viktigt att skapa möjligheter i det offentliga rummet för det gemensamma åtagandet kring hållbar utveckling. Det är dock inte bara offentliga investeringar som behövs utan även mer involverade, aktiva medborgare. 2.1.4. Kvartersnära återvinningscentraler
Att styra mot en minskning av avfallet i enlighet med avfallstrappan är både svårt och viktigt. För avfallsbranschen är detta en utmaning som innebär att den i högre utsträckning måste samarbeta med andra aktörer för att en minskning av avfallen ska kunna uppnås. Att etablera kvartersnära återvinningscentraler kan vara en del i detta, då dessa skapar nya möjligheter för medborgarna att förebygga, återanvända och återvinna avfall (Avfall Sverige 2013).
Kvartersnära återvinningscentraler skiljer sig från konventionella återvinningscentraler genom att de eftersträvar att erhålla service till fler invånare på ett enklare sätt och kan därmed ses som ett komplement till de återvinningscentraler som riktar sig till den bilburna besökaren. I arbetet mot en hållbar stad har avfallshanteringen stor betydelse, varför det är viktigt att den är tillgänglig för alla. Förutom att de kvartersnära återvinningscentralerna syftar till att minska avfallet hos hushållen syftar de även till att fungera som mötesplats, genom att goda
förutsättningar för möten skapas genom den vardagliga syssla avfallshantering innebär (Ibid; VA SYD 2015).
En måttstock för de kvartersnära återvinningscentralerna brukar vara att de lokaliseras inom gångavstånd från de tilltänkta brukarna, samt att de bör integreras i den täta bebyggelsen genom att ligga i anslutning till naturliga rörelsestråk. Genom samarbete med lokala
föreningar är det även tänkt att det ska kunna skapas lokalt förankrad bemanning (Avfall Sverige 2013).
I Köpenhamn och Oslo finns redan ett antal kvartersnära återvinningscentraler etablerade, dessa är belägna i tätbebyggda områden och ligger vanligtvis utomhus, men det finns även skillnader mellan dem. I Köpenhamn är det fastighetsägaren som upplåter marken då dessa anses ha ett ansvar för de boendes avfall, medan det i Oslo är kommunen som äger eller hyr marken (Ibid). Gemensamt är att de alla strävar efter att vara tillgängliga, användaranpassade och återbruksfrämjande.
2.2.
Social hållbarhet
Begreppet social hållbarhet kan närmast förklaras genom ord som rättvisa och tillit. Då rättvisa kan ses som en i hög grad ideologisk fråga kan det finnas en problematik i att fastställa en allmängiltig definition av vad social hållbarhet innebär, då definitionen kan medföra en viss politisk laddning (Davidson 2009). Bristen på ett teoretiskt koncept gällande innebörden av social hållbarhet, samt svårigheter kring hur sociala frågor kan mätas innebär att den sociala dimensionen av hållbarhet ofta underkommuniceras i planprocessen, en vidare definition av begreppet skulle således kunna leda till att social hållbarhet i högre grad tas i beaktande i samhällsutvecklingen (Ibid; Olsson 2006).
Olsson (2012) väljer att förklara hållbarhetsbegreppet som ett orienterande begrepp - att dess innehåll är beroende av existerande normer och värderingar. Inom stadsplanering skulle social hållbarhet kunna kopplas till den påverkan den byggda miljön har på människors vardagsliv, hur de samverkar, identifierar sig och upplever omgivningen. Människors tillgång till staden och dess resurser har således betydelse för den sociala hållbarheten.
Abrahamsson (2013) beskriver social hållbarhet utifrån social rättvisa och hållbarhet
i det lokala grannskapet. Social rättvisa handlar i detta fall om jämlik fördelning av resurser. Alla invånare ska ha möjlighet att utnyttja dessa resurser, samt ha tillgång till stadens
gemensamma rum, vilket gäller så väl transporter som rent vatten, bostäder, skola, vård, kultur, mötesplatser och annan samhällsservice. Frågan om tillgänglighet är följaktligen central för social rättvisa. Hållbarhet i det lokala grannskapet handlar om att samhället ska ha förmåga att reproducera sig själv som en fungerande samhällsorganism. I detta fall handlar hållbarhet till stor del om samhällets förmåga att hantera komplexa problem, vilken är beroende av individernas självkänsla, möjlighet att förstå sammanhangen och själva hantera situationen de befinner sig i. Hållbarhet i det lokala grannskapet kan därmed sammankopplas med social sammanhållning, dvs. människors relationer till varandra och social tillit.
Enligt Abrahamssons resonemang skulle social hållbarhet kunna definieras på följande vis: ”Social hållbarhet handlar om ett samhälles förmåga att hantera komplexa
samhällsfrågor och att utifrån en sådan förmåga reproducera sig själv som en fungerande samhällsorganism. Denna förmåga formas och upprätthålls av sådana strukturella förhållanden som ger utrymme för individers delaktighet och möjlighet att förstå sammanhang och känna självtillit. En socialt hållbar stad: är en rättvis och trygg stad med många offentliga rum utan diskriminering och där de som bor,
vistas och arbetar känner social tillit och samhörighet. Det kräver att invånarna såväl är faktiskt delaktiga som att de känner sig delaktiga i samhällsutvecklingen”
Med utgångspunkt i ovanstående definition av social hållbarhet har vi nedan valt att presentera ett antal aspekter som vi anser är betydelsefulla i arbetet mot en socialt hållbar stadsutveckling, detta för att öka förståelsen för den sociala hållbarhetens komplexitet. 2.2.1. Socialt kapital och kollektiv förmåga
Socialt kapital kan definieras som den typ av kapital vi får via sociala sammanhang eller möten med andra människor. På individnivå kan det handla om familjemedlemmar eller grannar som stöttar vid motgång eller hjälper till i vardagen. När det gäller grannskap diskuteras socialt kapital ofta i samband med ord som tillit eller förtroende. I detta fall är det möjligt att dela in socialt kapital i fyra dimensioner: nätverk, organisering, normer och kollektiv förmåga (Ek et al. 2014). Nätverk kan beskrivas som graden av otvungen kontakt mellan människor i området, vilket underlättar spridningen av information och andra resurser. Organisering är mer formell och handlar om att organisationer genom att uppmuntra till samarbete och aktiviteter hjälper till att stärka den kollektiva handlingsförmågan. Normer inbegriper de värderingar som präglar grannskapet och kan ses som en slags oskrivna regler som sätter ramarna för vad som är socialt acceptabelt. Kollektiv förmåga handlar om den tillit eller sammanhållning som finns i grannskapet, vilken kombineras med viljan och förmågan att handla för det gemensamma bästa (Gerell 2014).
Det är även möjligt att dela in socialt kapital i sammanbindande socialt kapital och överbryggande socialt kapital. Sammanbindande socialt kapital inbegriper ofta homogena grupper, vars religion eller inkomst binder dem samman men samtidigt exkluderar individer med annan bakgrund eller andra normer. Överbryggande socialt kapital är i kontrast till det sammanbindande sociala kapitalet inkluderande och öppnar upp möjligheter för individiden att lära känna människor med annan bakgrund (Putnam 2006).
Kollektiv förmåga kan kopplas till såväl nätverk som organisationer och normer, i ett grannskap med tydliga normer och hög grad av organisering förväntas därför hög kollektiv förmåga. Stark kollektiv förmåga innefattar förtroende mellan de boende, samt även en förväntan om att agera för att upprätthålla ordning, exempelvis genom att ingripa vid oönskat beteende. För att förstå varför våldsbrott, klotter, skadegörelse och annan oordning uppstår är det viktigt med kollektiv förmåga, då denna ofta är lägre i områden med hög utsatthet.
Bostadsområden med stora andelar låginkomsttagare tenderar ha lägre sammanhållning och svagare sociala nätverk vilket påverkar den kollektiva förmågan. Brottslighet är således vanligare i områden som präglas av segregation och fattigdom, men kopplingen kan även klargöras av att dessa områden har lägre kollektiv förmåga (Gerell 2014).
2.2.2. Deltagande och delaktighet
Behovet av nära kontakter har visat sig vara essentiellt för god hälsa och ett gott liv, men människor har även ett behov av kontakter med andra utanför detta. Betydelsen av så kallade weak ties, dvs. kontakter som inte är så nära eller intima, för med sig kunskaper och
information från sammanhang där en själv inte har kunskaper och erfarenheter och överbryggar därmed olika sociala sammanhang och grupper. Detta har betydelse för att människor ska känna sig delaktiga i större sammanhang. Mindre nära kontakter med andra människor ses ofta som en förutsättning för att människor ska kunna organisera sig och agera utifrån gemensamma intressen. Ur ett samhälleligt perspektiv är det viktigt att människor känner sig delaktiga och det är därför av stor betydelse att människor med olika bakgrunder blir synliga för varandra i det offentliga rummet (www3).
Elinor Ostrom (2000) menar att människors motivation att agera utifrån ett gemensamt
intresse kan trängas undan av yttre incitament, dvs. att när människor upplever att det finns ett offentligt ansvar slutar de ta ansvar själva. Den inre motivationen påverkas negativt i de fall då människor upplever att externa insatser inkräktar på deras självbestämmanderätt. På samma sätt går det att tala om hur den inre motivationen främjas om människor uppfattar externa insatser som stödjande för deras självbestämmande. Ostrom (2000) menar därför att nuvarande hierarkiska system behöver bytas ut för att medborgarna ska kunna få en mer effektiv roll i styrningen av det demokratiska samhället. Allmänhetens val bör spela roll i beslut som påverkar produktionen av samhällstjänster (Ostrom 2000). Att medborgare i högre grad får komma till tals och påverka beslutsfattandet skulle därför kunna ge förutsättningar för en ökad delaktighet, både upplevd och faktisk sådan, i det samhälleliga livet.
2.2.3. Segregation och samspelssegregation
Segregation beskrivs ofta i betydelsen liknande sammansättning av bostadstyper och
upplåtelseformer och en socioekonomiskt homogen befolkning. Områden som är skilda från övriga staden genom fysiska eller mentala barriärer medför ofta en tydligare segregation (Dock 2013). Boendesegregation innebär fysisk åtskillnad mellan olika befolkningsgrupper och kan definieras genom dimensionerna demografisk segregation - åldersgrupper eller hushållstyper, socioekonomisk segregation - olika inkomst- eller yrkesgrupper, samt etnisk segregation - grupper med olika religion eller nationaliteter. Ofta används begreppet segregation när det talas om utsatta eller marginaliserade bostadsområden, men det är inte områdena som är segregerade utan staden. Boendesegregation tenderar dock att leda till att de mest resurssvaga grupperna koncentreras till de minst attraktiva bostadsområdena, med sämre välfärdsutveckling än i andra delar av staden (Boverket 2010a). Konsekvenserna av
segregation kan vara både positiva och negativa, positiva i bemärkelsen att det kan upplevas som tryggt att bo bland människor i liknande situation som en själv, men negativt i
bemärkelsen att människor med olika bakgrund och erfarenheter inte möts på ett naturligt sätt i vardagen, vilket kan leda till ökad risk för motsättningar och intolerans mellan olika
samhällsgrupper (Ibid).
Ett annat perspektiv på hur segregation skulle kunna förstås förklaras genom begreppet samspelssegregation(Olsson 2005). Till skillnad från exempelvis boendesegregation
fokuserar samspelssegregation på hur människor åtskiljs i det offentliga rummet. Ur ett socialt perspektiv är detta betydelsefullt då samspel och möten mellan människor med olika
bakgrund kan uppmuntra tolerans och ha betydelse för social och kulturell mångfald. Idén kring samspelssegregation synliggör även teorier kring att människor har ett behov av både ytliga och nära kontakter med andra människor (Gehl 2010), dvs. att se eller interagera med andra individer. Samspelsintegration kan ses som en viktig mekanism för att överbrygga okunskap och fördomar mellan människor och sker när människor med olika bakgrund möts (www3). Potentialen för samspel mellan människor i det offentliga rummet avgörs därför inte enbart utifrån var människor bor, utan även utifrån var människor arbetar eller uträttar sina vardagliga aktiviteter (Olsson 2005). Den fysiska miljön har därmed stor betydelse för samspel och möten på offentliga platser då detta till stor del är beroende av tillgänglighet. Likaledes kan den fysiska miljön även försvåra samspelet mellan människor (Legeby 2010). Boendesegregation och samspelssegregation hänger ihop och skönjer två olika perspektiv på segregation. Boendesegregation handlar om ifall man har grannar från olika samhällsgrupper och med olika bakgrund, medan samspelssegregation handlar om huruvida olika
samhällsgrupper har möjlighet att dela det offentliga rummet, samt om det finns potential att offentligt liv utvecklas på offentliga platser i specifika områden. Legeby (2010) menar att för att vi ska kunna få en bättre förståelse för hur människor använder staden och förflyttar sig i den är det viktigt att ha förståelse för att segregation i det offentliga rummet skapar en distans mellan olika stadsdelar och människor i staden. Samspelssegregation belyser därför ett vidare perspektiv på frågan där möjligheterna för urbant liv har stor betydelse för social segregation (Legeby 2010; Olsson 2005). För att skapa samspelsintegration är det därför centralt att se till att ha en variation av verksamheter och en tilltalande fysisk och offentlig miljö. Offentliga stadsrum med mötesplatser som inte är förbehållna vissa människor möjliggör för individer att möta varandra och se varandras olikheter (Olsson 2006).
2.2.4. Trygghet
Trygghet upplevs på olika sätt av olika individer. Det finns tydliga skillnader mellan hur män och kvinnor upplever otrygghet; kvinnor känner sig mer än fyra gånger så otrygga som män och fler kvinnor än män uppger dessutom att otryggheten lett till att de förändrat sitt beteende. Faktorer som ålder, funktionsförmåga, etnicitet med flera samverkar också i hur trygg
respektive otrygg individen känner sig. I resursstarka områden känner sig både män och kvinnor generellt sett tryggare än kvinnor och män i resurssvaga områden, men skillnaden mellan könen kvarstår fortfarande (Boverket 2010b).
Forskning har visat att det finns ett flertal kännetecken för vad som gör att en plats upplevs som trygg. Otrygga platser är obefolkade, svåra att orientera sig i, inbjuder inte till kontakt med omgivningen och är inte överblickbara. Det finns ett flertal platser som ofta omnämns i diskursen kring otrygga miljöer, samtidigt finns det inslag i det offentliga rummet som påverkar hur vi känner när vi rör oss utomhus. Parkeringsmiljöer är ett exempel på platser som ofta omnämns som otrygga. Parkeringshus upplevs ofta som instängda, trånga och otrygga och kan vara utformade på så vis att det är lätt för någon att sitta i en bil eller stå gömd utan att synas (Ibid).
Hur ett bostadsområde fungerar att leva i rent praktiskt beror till stor del på kommunikationer, kollektivtrafikförbindelser och trafikföring, men även hur sambandet med staden ser ut har stor betydelse för vilken roll ett bostadsområde har i förhållande till staden i övrigt.
Kommunikationer har stor betydelse för tryggheten, så även tillgängligheten och
integrationen. (Boverket 2010a). Att det finns naturliga mötesplatser för de boende i området är också väldigt viktigt. Upprustning av redan existerande och allmänna platser förväntas ge positiva sociala effekter och kan bidra till en ökad känsla av trygghet och samhörighet för hela området (Ibid).
2.2.5. Jämställdhet och vardagsliv
Jämställdhet avser jämlikhet mellan könen och brukar definieras som att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, möjlighet och skyldigheter. Arbetet med jämställdhet kan ske utifrån både ett kvantitativt och ett kvalitativt perspektiv. Kvantitativ jämställdhet innebär att en jämn könsfördelning mellan män och kvinnor eftersträvas på exempelvis arbetsplatser eller
utbildningar, medan det kvalitativa jämställdhetsarbetet har kvinnors och mäns olika villkor i fokus. Ett kvalitativt jämställdhetsarbete innebär således att ta sig an normer, attityder och ideal som påverkar kvinnors och mäns möjlighet till påverkan inom olika samhällsområden (www4).
Utifrån ett planerings- och vardagslivsperspektiv är det viktigt att kvinnor och män ska ha samma rätt att kunna ha ett jobb och försörja sig själva, vilket inte enbart kan åstadkommas genom planering, men där planeringen däremot kan bidra till att människor oavsett kön får samma möjligheter att kombinera arbete med familjeliv och fritid (Larsson & Jalakas 2008). Vardagen utgör grunden för urban social hållbarhet och vardagslivets komplexitet behöver därför beaktas i planeringsarbetet. Det är idag vanligt att förorterna breder ut sig och hamnar långt ifrån stadens centrum, vilket påverkar förflyttningstiden för både män och kvinnor när de ska ta sig mellan arbete, bostad, mataffär, fritidsaktiviteter och dylikt. Tillgång till bil är ofta ett krav för att det ska vara möjligt att få vardagslivet att fungera. Den ökade pendlingen kan bli ett problem för många, då det sociala livet begränsas och att lösa livspusslet med arbetsresor och omsorg för familj försvåras. Kvinnors och mäns livspussel skiljer sig dessutom åt, då kvinnor oftare har ett mer komplicerat förflyttningsmönster eftersom de lägger mer tid på obetalt arbete än män, exempelvis ta hand om barnen eller uträttar andra ärenden. När staden utglesas får detta därmed större negativa konsekvenser för kvinnor än för män (Boverket 2010b).
För att lösa problematiken med ojämställdhet till följd av den ökade pendlingen finns förslag kring att det bör satsas mer på den sociala infrastrukturen, dvs. ”anläggningar och driften av dessa, som utgör grunden för försörjningen och förutsättningarna för att produktionen skall fungera” (Larsson & Jalakas 2008), vilket enklare förklarat innebär de verksamheter som ofta ses som mjuka, men som är direkt avgörande för ett fungerande samhälle. En utveckling av den sociala infrastrukturen skulle kunna underlätta för vardagslivets organisation och därmed främja mer jämställda villkor för män och kvinnor (Larsson & Jalakas 2008).
2.2.6. Mötesplatser
Att olika samhällsgrupper, oavsett ålder, inkomst, religion eller etnisk bakgrund kan mötas ansikte mot ansikte i vardagslivet har stor betydelse för den sociala hållbarheten. Genom att se och interagera med andra människor skapas förståelse för sammansättningen av människor i samhället, vilket även bidrar till att människor känner sig tryggare och får mer tillit till andra (Gehl 2010).
I planeringsarbetet för människors möten och kontakter är Gemensam Neutral Arena (GNA) ett användbart begrepp. Ur ett grannskapsperspektiv skulle det gå att tala om GNA utifrån beskrivningen att Gemensam syftar till att platsen upplevs tillhöra dem som bor i grannskapet, Arena som en plats där de boende blir synliga för varandra och Neutral att det, förutom
synligheten, är upp till individen att bestämma om denne vill förhålla sig aktivt eller passivt i rummet, men att det finns möjligheter att delta i det sociala livet. En GNA kan finnas i form av en gata, en gård eller ett trapphus och ger, om den är bra, goda förutsättningar för ett fungerande socialt liv i grannskapet, vilket kan stärka grannskapets förmåga att lösa gemensamma problem (www3).
Sören Olsson (2006) menar att goda förutsättningar för en gemensam neutral arena kan skapas genom bland annat begränsad biltrafik som inte får ta upp för stor del av gaturummet, ytor där människor kan stanna till, småskaliga verksamheter och möjligheter till att bedriva
verksamheter. Variation i miljön gör den mer intressant, vilket inte minst gäller för husens bottenvåningar, då det är en fördel om dessa är ”pratsamma” snarare än slutna. I ett lokalt sammanhang finns det behov av offentliga platser för att upprätthålla och skapa kontakter, en social plats där igenkänningen är stor men kravet på vad man ska göra är begränsad (Ibid).
Jan Gehl (2010) menar att människors sociala aktiviteter är beroende av andra människors närvaro i det offentliga rummet - exempelvis konversationer, lek eller passiv kontakt som att se och höra andra människor. Människor söker sig till platser med liv och rörelse, vilket signalerar att platsen är trygg och säker att vistas på. Trygghet och rörelse kan därför ses som två tätt sammankopplade aspekter som bidrar till att det offentliga rummet upplevs som attraktivt. Vid brottsförebyggande arbete läggs ofta stor vikt vid att stärka gemensamma utrymmen så att mötet mellan människor från olika samhällsgrupper blir en del av det
vardagliga livet. Det går därmed att tänka på närhet, tillit och ömsesidig hänsyn som en direkt motsats till väggar, grindar och mer polisnärvaro på gatorna (Gehl 2010).
3.
Metoder för utvärdering av sociala och ekologiska aspekter
För att kunna avgöra huruvida stadsutvecklingen främjar en mer hållbar utveckling än tidigare krävs det metoder som mäter detta. Ekonomisk och ekologisk hållbarhet är relativt enkla att mäta och sätta siffror på, medan den sociala dimensionen ofta underkommuniceras eller faller bort i planprocessen till följd av svårigheter att mäta dess värden. I detta avsnitt kommer vi att presentera social konsekvensbeskrivning som metod för att analysera den sociala påverkan fysiska förändringar kan medföra. Vi kommer även att beskriva hur normativa principer kan användas för att fastställa vad som är hållbart eller inte hållbart, samt hur detta kan mätas genom så kallade indikatorer.
3.1. Social konsekvensbeskrivning
Social konsekvensbeskrivning är inget etablerat begrepp och det finns ingen etablerad metod för hur den ska genomföras eller vad den ska innehålla. Det centrala i en social
konsekvensbeskrivning är att den snarare än att utformas som ett standardiserat ramverk, måste utgå från det specifika i varje enskilt fall och i den kommande förändringen. Social konsekvensbeskrivning är från början en överflyttning från det naturvetenskapliga
miljökonsekvensbeskrivning och är ett sätt att inkludera den sociala aspekten i
hållbarhetsarbetet. Det är inte ovanligt att göra denna typ av begreppsförflyttningar. Ordet biotop är ett annat exempel som i samband med beskrivning och planering av grönområden inspirerat till begreppet sociotop som syftar till områdets sociala och kulturella värden (www5).
Davidson (2009) förklarar att det som inte är definierat eller formulerat i någon form av policy lätt kan förbises. Detta drabbar framförallt den sociala hållbarheten då det saknas ett tydligt teoretiskt koncept för social hållbarhet. Inom de ekonomiska och ekologiska
ramverken är det lättare att mäta och sätta siffror och statistik på hållbarheten. Det är bland annat därför som det görs denna typ av begreppsförflyttningar. För att social hållbarhet ska tas i beaktande i högre grad behöver det definieras policys och verktyg för att analys av sociala konsekvenser ska kunna tas fram.
Konsekvensbeskrivningar utgår från att något ska göras eller inträffa. Till exempel när en väg eller ett nytt bostadsområde ska byggas. Vid sådana tillfällen kan konsekvensbeskrivningar göras för att pröva vilka följder som det planerade projektet kan få (www5).
3.1.1. Social Impact Assessment
Det motsvarande engelska begreppet för social konsekvensbeskrivning är Social Impact Assessment (SIA). SIA beskrivs som processer för att analysera, övervaka och hantera avsiktliga och oavsiktliga sociala konsekvenser, både negativa och positiva, av planerade förändringar. SIAs främsta syfte är att få till stånd en mer hållbar, rättvis och mänsklig fysisk miljö (www6).
Internationellt är den teoretiska diskursen kring sociala konsekvensanalyser, eller Social Impact Assessments, mer utbredd. Det finns flera organisationer som tagit fram metoder och riktlinjer för hur sociala konsekvensbeskrivningar bör genomföras. En av dessa organisationer är The Inter-organizational Committee on Principles an Guidelines for Social Impact
Assessment (IOCGP) som består av etablerade forskare från olika discipliner. IOCGP beskriver innebörden av social konsekvens (Social Impact) på följande vis:
”By social impacts we mean the consequences to human populations of any public or private actions that alter the ways in which people live, work, play, relate to one another, organize to meet their needs and generally cope
as members of society. The term also includes cultural impacts involving changes to the norms, values, and beliefs that guide and rationalize their
cognition of themselves and their society.” (IOCGP 2003:231)
Det handlar alltså inte bara om hur det påverkar människors levnadsvillkor utan kan även handla om hur det kan tänkas påverka sociala normer, människors syn på sig själva, på samhället och sin plats däri.
IOCGP beskriver SIA som ett beslutsverktyg som tillhandahåller information om sociala och kulturella faktorer som behöver beaktas när beslut fattas. SIA hjälper till att inkorporera lokala kunskaper och värden i beslut och kan hjälpa en beslutsfattare att identifiera den mest socialt förmånliga åtgärden för lokala, regionala och nationella intressen (Ibid).
Frank Vanclay (2004) lyfter fram vikten av SIA men problematiserar samtidigt utförandet och förhållningssättet till dem:
“SIA failed to obtain sufficient legal mandate, so it is rarely done, and when it is done, it is rarely done well. Because of being done badly, too often it is
seen as legitimating bad development, rather than being a path to good development. The potential role of SIA is inadequately understood, and many groups including academics, government agencies and the general
public are frequently completely ignorant of SIA” (Vanclay 2004:280).
Sören Olsson (2006) problematiserar också social konsekvensbeskrivningens utveckling i en svensk kontext. Socialtjänstlagen arbetades fram på 1970-talet, tanken var att kommunernas socialtjänst skulle medverka i samhällsplaneringen. Kunskap skulle samlas in om den sociala situationen genom inventeringar, så kallade “bostadssociala inventeringar” för att sedan tjäna som underlag i planeringsprocessen. Det resulterade i tjocka luntor som dock sällan kom att ha någon betydelse för kommunens planering eller i den fysiska samhällsplaneringen (Olsson 2006).
3.1.2. Planeringens sociala innehåll
Sören Olsson (2006) påpekar att det är uppenbart att fysiska planer görs för att det som ska byggas ska användas av människor, fyllas av verksamheter, hyras ut, bebos, säljas osv. Gator och platser ska vara tillgångar för människor, intressanta att vistas på och användbara för kommunikation. Trots detta är det ovanligt att det i samband med planering sker någon mer systematisk och utförlig analys av vilken roll de planerade förändringarna kommer att få för enskilda individer och för samhället. Olsson (Ibid) menar att det sociala underkommuniceras i dokument och i hela planprocessen.
Planering av fysiska miljöer har betydelse för människor som ska använda dem. Så varför görs då inte analyser av den frågan oftare och mer systematiskt? Det finns många anledningar till detta och Olsson (Ibid) pekar ut några av orsakerna:
Planer som läggs fram görs för att någon eller några vill bygga eller på annat sätt förändra den fysiska miljön. Planeringen styrs i stor utsträckning av det förändringstryck som existerar.
Även om det är kommunens politiker som fattar beslut, och dess förvaltningar som till stora delar bereder ärenden, har intressenter stor betydelse för planprocesserna. Detta eftersom det inte finns någon större anledning att planera om det inte finns en uttalad byggvilja. När planer och program läggs fram ligger detta med som centralt moment och det är ofta ett samarbete mellan kommun och intressent för att ta fram ett förslag. Markägare, byggföretag och bostadsföretag arbetar idag på en huvudsakligen kommersiell marknad, i planer finns därför intentionen att övertyga politiker och eventuella remiss- och samrådsaktörer om det positiva i planen och inte problemen och nackdelarna. Olsson (Ibid) menar att de sociala frågorna delvis har en sådan problematiserande karaktär.
Planprocessen styr bara delar av den miljö som skapas. Den som äger mark eller får
markanvisning av kommunen kan genom en detaljplan få möjlighet att bygga, men måste inte göra det. Detaljplanen medger som regel dessutom stora friheter kring byggnationens
utformning även om bygglov också ska ges. Ekonomiska övervägande spelar ofta en central roll för den som ska bygga och för vad som sker i praktiken. Vilken typ av verksamheter som etableras kan regleras utifrån vilka funktioner som ska tillåtas i olika byggnader. Men
planeringen har ofta begränsade möjligheter att styra genomförandet då mycket ligger i en förändringsprocess som inträffar efter att en plan beslutats. Kommunen kan påverka detta genom nära samarbete med intressenten eller genom att själv, i bolagsform, bli
byggintressent. Men det finns ett osäkerhetsmoment i planprocesserna kring hur en miljö kommer att se ut och fungera i slutändan. Olsson menar att denna osäkerhet har betydelse för svårigheten att göra en social konsekvensanalys (Ibid).
Planprocessen ska reglera fysiska förhållanden, till exempel hur marken används,
byggnadernas utseende och dess funktion. Teknik, design och miljökonsekvensbeskrivningar bli centrala inslag i planarbetet. Mycket bygger på naturvetenskaplig logik och estetisk bedömning. Olsson menar att sociala förhållanden måste analyseras utifrån andra perspektiv och med en villkorlighet som handlar om att planen skapar förutsättningar för det sociala livet. Många av de som deltar i planeringsprocessen är medvetna om de villkor som skapas men har kanske svårigheter att framställa dem vilket också kan leda till att det sociala underkommuniceras (Ibid).
3.1.3. Det socialas villkorlighet - den reaktiva och perspektivskapande människan
I konsekvensbeskrivningar finns en ambition om att försöka beskriva det sociala, alltså hur människor kommer att reagera på en förändring och hur samhället som en mer komplex enhet kommer att förändras. Olsson (2006) förordar två olika typer av sociala framtidsanalyser, som konsekvensbeskrivningar kan sägas vara. Den ena utgår från människan som reaktiv och samhället som reaktivt. Den andra utgår från människan som perspektivskapande och att samhällen eller delar av dem kan skifta styrande perspektiv i sitt sätt att fungera.
Utvecklingen kan förstås utifrån att människan och samhället är reaktivt. Med vilket han menar att människor reagerar på de omständigheter som finns runt omkring dem och utnyttjar möjligheterna som finns till buds. Förändringar i vår närmiljö eller tekniska framsteg påverkar hur vi lever och vårt sociala beteende. Begreppet den reaktiva människan ligger nära den ekonomiska modellen för utbud och efterfrågan men utan att begränsas till ekonomi. När ny teknologi blir tillgänglig som till exempel vid IT-revolutionen, bilen eller Tv:n påverkas människor av detta. Den här typen av förändringar med ökad tillgänglighet kan förändra den sociala världen.
Den sociala världen är inte bara reaktiv. Människor skapar även meningar och innebörder som inte är givna följder av den situation som de befinner sig i – den är perspektivskapande
Människan är perspektivskapande för att få ett sammanhang i den värld de lever i. Det anknyter till resonemang om människors val, ideologier och visioner. Tillvaron är inte förutbestämd även om villkor och omständigheter spelar roll. ”Den perspektivskapande människan” är det andra sättet att ta sig an det sociala i framtidsanalyser. Olsson (2006) menar att detta sätt kan vara mer svårhanterat men likväl viktigt och kan ge annorlunda resultat. Som exempel nämns sophantering som gått från att ses som något som bara lämnas bort i en ospecificerad påse till att det finns en dominerande uppfattning om att sopor sorteras, det användbara ska tas om hand för att användas på nytt. Det innebär inte att alla människor tycker det eller sköter detta. Men den dominerande uppfattningen innebär att det för de flesta är självklart och att de som inte sköter sig kan ifrågasättas och anklagas.
Perspektivförändringar sker inte utan sammanhang och oftast inte heller utan materiella förändringar. De som strävade efter sopsortering i början av 1990- talet hade ofta inte det lätt med renhållningsföretag och andra ovilliga aktörer. Först med utveckling av nya system för sophantering kunde perspektivet föras vidare och så småningom segra. Frågan inför
framtiden är vilka perspektivförskjutningar som kommer att ske och vilken roll de kommer att spela. Hur kommer vi att se på transporter, avfall, resurser och annat i framtiden? Kommer vi att se likadant på bilar, tåg och flyg som idag? Vilken roll kommer stundande
klimatförändringar att ha och så vidare? 3.1.4. Förändringsfaktorer
Det som idag kan ses som stora förändringsfaktorer framöver är två begränsande hot mot den nuvarande utvecklingen och antagligen en faktor med stor utvecklingspotential. Det handlar om energibehovet till bland annat våra transporter (ändliga resurser och förhöjda oljepriser), det handlar om miljöförändringar som ett resultat av vår energiförbrukning och det handlar om den fortsatta utvecklingen och användningen av elektroniska kommunikationsapparater och dess betydelse för nätverkssamhället. Dessa tre förändringsfaktorer kan komma att få stor betydelse för resandet, samhället och det sociala livet. Den här typen av förändringar kan först ses i förhållande till ”den reaktiva människan”, människor kommer att försöka finna lösningar på att resandet blir dyrare genom att ändra bosättningsmönster och fritidsresor, långväga varutransporter blir dyra, alternativa bränslen tas fram och successivt förändras stora delar av samhället. Men förändringen kan också ses som ”den perspektivskapande människan”. Förändringarna kan komma att innebära att synen på olika transportmedel och deras konsekvenser för människa och miljö kommer att bidra till en förskjutning i människors perspektiv. Framförallt i takt med att klimatförändringarna märks av. I en analys av vad förändringarna kan leda till blir frågan om det lokala central. Tillgången till billiga transportmedel och billig energi de senaste 150 åren har inneburit en utveckling som successivt gjort människor mindre beroende av det lokala. Bilsamhällets framväxt och det ökade utlandsresandet har lett till att det lokala så som närmiljö, närhandel, grannar och nöjen i närheten fått mindre betydelse. Men det lokala är inte utan betydelse, vi är fortfarande platsbundna både identitetsmässigt och på annat sätt. Men människors liv utspelar sig i stor uträckning på många platser och inte sällan med långa avstånd emellan. Med en förändrad syn på resor och transporter, samt en enkelhet i att kommunicera med omvärlden utan att förflytta sig, är det inte orimligt att förutspå att det lokala kan komma att öka i betydelse (Olsson 2006).
3.1.5. Dimensionerna i en social konsekvensbeskrivning
Som tidigare nämnts så är det ingen självklarhet vad en social konsekvensbeskrivning ska innehålla. Men det beror delvis på att en konsekvensbeskrivning är specifik i den meningen att den utgår från en planerad förändring. Det är konsekvenserna av den specifika
förändringen som är intressant och handlar därför inte om alla tänkbara sociala förändringar. Olsson listar upp fyra typer av sociala förhållanden som kan vara utgångspunkter vid sociala konsekvensbeskrivningar:
Hur påverkas det sociala livet utanför bostaden? Här finns tre olika nivåer att utgå ifrån: det centrala stadslivet, det lokala livet och livet i närmiljön, i det lilla
grannskapet.
Trygghetsfrågorna kan ses som en aspekt av det föregående men behöver lyftas fram i en särskild analys eftersom det finns ett sådant intresse och en sådan
kunskapsutveckling kring frågorna.
Om jämställdhet kan samma sak sägas, här finns idag ett stort intresse och en stor kunskapsutveckling.
Samhällets uppdelning i olika grupper och kategorier, dvs. det som brukar beskrivas som segregation, är också ett centralt tema (Ibid).
3.2. Normativa principer
Normativa principer är principer för vilka normer som ska gälla i ett hållbart samhälle och kan bestämmas utifrån plats, kultur eller människor. Att definiera hållbarhet är direkt relaterat till normativa principer och det är därmed den eller de normativa principer som väljs som utgör definitionen (Hedenfelt 2013).
Vid utformning av indikatorer kan normativa principer användas för att fastställa gränser för vad som är hållbart eller inte, vilket i synnerhet gäller för den sociala hållbarhetsdimensionen då denna till stor del grundar sig på subjektiva bedömningar om människors rättigheter respektive skyldigheter. Ekologiska gränser baseras i större utsträckning på tröskelvärden och dylikt och avgörs inte av människan på samma sätt som sociala gränser (Ibid).
Normativa principer skulle kunna ses som mål eller kriterier för hållbarhet och kan därmed uttryckas på olika sätt och kan användas som utgångsläge för att i varje enskilt fall definiera vad hållbar stadsutveckling ska innebära. Normativa principer kan därtill även ligga som grund för framtagning av indikatorer, vilka bedömer hållbarheten i staden och dess delsystem (Ibid).
3.2.1. Indikatorer
För att kunna besvara frågan ”är vi mer hållbara idag än igår?” kan indikatorer användas. Dessa kan ses som måttstockar för att se om samhället, utifrån de hållbarhetsmål som satts upp, utvecklas i rätt riktning. Förutom att bedöma framsteg kan indikatorer även bidra till större förståelse för sociala och miljömässiga problem (Ibid).
Indikatorer kan indikera tillstånd - stadens hållbarhet - eller förändring – stadsutvecklingens hållbarhet och kan vara antingen kvantitativa eller kvalitativa. Att analysera social hållbarhet görs bäst med hjälp av kvantitativa indikatorer då dessa speglar människors värderingar, åsikter eller bedömningar. Ekologisk hållbarhet analyseras däremot bäst genom kvantitativa indikatorer så som exempelvis energiförbrukning eller andel utrotningshotade arter (Ibid).
Vid utvecklingen av indikatorer brukar det talas om ett antal viktiga indikatoregenskaper och för att lättare minnas några av dessa används ibland akronymen SMART, som står för
specific, measurable, achievable, relevant och time related. För att indikatorernas relevans inte ska minska behöver de kontinuerligt uppdateras, de bör dessutom vara flexibla för att kunna anpassas till nya förutsättningar (Ibid).
4.
Metod
4.1. Förförståelse
Förförståelsen för arbetet och projektet har framförallt gällt den teoretiska delen. Vi har under utbildningen Hållbar stadsutveckling: Ledning och organisering behandlat normativa
principer och indikatorer, både vad det gäller ekologiska, sociala och ekonomiska
dimensioner. Även teori kring hållbarhet och Cradle to Cradle är teoretiska perspektiv vi studerat tidigare. Det som varit nytt är användningen av social konsekvensbeskrivning, både som begrepp och som metod. Även fördjupningen inom den sociala hållbarhetsdimensionen har lett oss till nya kunskaper och nya perspektiv.
Vad det gäller den empiriska förförståelsen så har vår kunskap om området Kroksbäck varit ytlig, vår kunskap om området baseras främst på den tidigare forskning samt med de
intervjuer och utredningar som vi tagit del av. Det empiriska projektet KvÅC var nytt för oss och kunskapen har vi tillgodogjort oss under arbetets gång. Arbetet var en möjlighet för oss att applicera våra teoretiska förkunskaper på ett verkligt och pågående projekt.
4.2. Litteraturstudier
Uppsatsen inleds med en litteraturstudie som kan delas upp i fyra delar: hållbar utveckling, ekologisk hållbarhet, social hållbarhet och metoder för utvärdering av sociala och
miljömässiga aspekter. Den första delen är översiktlig för att sedan övergå till mer djupgående studier för varje del som byggs på. För att kunna följa upp syftet med arbetet har vi till en början gjort en litteraturstudie över hållbarhet. Vi beskriver först kort allmän hållbarhet, detta för att ge en introduktion till begreppet och skapa en förståelse för den komplexa diskurs som det medför. Eva Hedenfelts Hållbarhetsanalys av städer och stadsutveckling. Ett integrerat perspektiv på staden som ett socioekologiskt, komplext system (2013) fungerar bra för att forma en översiktlig lättförstådd bild av begreppet och diskursen då hon gör en
sammanställning av mycket av den forskning som gjorts inom området. I den andra delen beskriver vi först översiktligt ekologisk hållbarhet, för att sedan förklara några teorier närmre kring social hållbarhet.
Eftersom KvÅC-projektet i huvudsak utformas efter ekologiska hållbarhetspremisser så behövde vi även presentera teorier kring ekologisk hållbarhet för att skapa en begriplig förståelsegrund för projektets mål och utformning. Här har vi bland annat valt att presentera Cradle to Cradle och Avfallstrappan för att på så vis ge en bild av hur hållbarhet skulle kunna se ut i praktiken och vilka direktiv som pekar ut utvecklingens riktning, vilket även förklarar grundtanken bakom utvecklingen av kvartersnära återvinningscentraler.
I den tredje delen presenterar vi social hållbarhet som är den aspekt som vi går djupast in på eftersom det är arbetets huvudfokus. För att kunna göra djupare litteraturstudier inom det sociala hållbarhetsfältet behövde vi en definition av hållbarhet för att kunna skapa ramar för vad som kunde vara intressant att lyfta fram. Vi fann att Hans Abrahamssons definition i Makt och dialog i rättvisa och socialt hållbara svenska städer (2013) stämde överens med vår egen syn på social hållbarhet. Utifrån Abrahamssons och kontexten KvÅC i Kroksbäck valde vi ut kategorier inom social hållbarhet som vi ansåg viktiga för socialt hållbar utveckling och de mål för social hållbarhet som kunde kopplas till utvecklingen av KvÅC. De
fördjupningsområden som vi valt ut inom social hållbarhet har baserats på riktlinjer kring konsekvensbeskrivningar och från studier kring det lokala området Kroksbäck.
Den fjärde delen riktar in sig på hur vi kan använda oss av teorin i praktiken. Sociala konsekvensbeskrivningar (SKB) har vi valt att presentera med hjälp av både nationell och internationell forskning. Internationellt är forskningen inom SIA mer utbredd, men vi har ändå valt att lägga fokus på Sören Olssons (2006) teori kring social konsekvensbeskrivning då den är framtagen i en svensk kontext. Den internationella forskningen har varit ett sätt att bredda vår kunskap om sociala konsekvensbeskrivningar. Teorin kring SKB har presenterats för att kunna fungera som ett verktyg för analys senare i arbetet. Samma sak gäller teorin för normativa principer och indikatorer. Teorin förklarar hur vi kan använda oss av dessa verktyg för att sätta mål och ramar för hur resultaten av en social konsekvensbeskrivning kan
struktureras i praktiken.
Teorin har växt fram successivt där det ena har lett till det andra. Litteraturen kring social konsekvensbeskrivning har lett fram till ett antal aspekter som är viktiga att ta hänsyn till i arbetet med social hållbarhet, men även förståelsen av området och dess möjligheter och utmaningar har påverkat valet av litteratur.
4.3. Nuläges- och konsekvensanalys
Denna del består av nulägesbeskrivning och konsekvensanalys. Vad det gäller
nulägesbeskrivningen av Kroksbäck så har det funnits en hel del information att tillgå genom tidigare forskning vad det gäller fysiska och sociala faktorer, exempelvis Gerell (2013) och Tykesson (2002). Kapitlet inleds med en övergripande beskrivning av områdets utformning och helhet för att sedan gå närmare in på de sociala faktorer i området som vi bedömt som relevanta. För att bedöma de sociala effekterna och sätta upp mål för social hållbarhet är det viktigt att sätta sig in i den lokala kontexten, vilket den tidigare forskningen hjälpt oss med. Nulägesbeskrivningen tar även upp var projektet KvÅC befinner sig i dagsläget. Denna information kommer från VA SYD (2015) och förklarar hur det är tänkt att projektet ska utformas och vilken målsättning de har med projektet. Vi har även utfört en intervju med MKBs husvärdar i Kroksbäck, samt tagit del av tidigare intervjuer som gjort för att undersöka intresse och tankar kring etablerandet av KvÅC. Den tidigare studien har genomförts av Emmeli Stenberg under september-november 2014 i syfte att undersöka intresset kring en kvartersnära återvinningscentral i Kroksbäck. Denna utgår ifrån ett antal intervjuer med potentiella intressenter till den kvartersnära återvinningscentralen – däribland HSB:s ordförande samt MKB:s husvärdar. Om denna går att säga vad mer? Stenbergs rapport används i vår nulägesbeskrivning som ett komplement till den intervju vi genomfört och ger en god förståelse för hur boende i Kroksbäck ställer sig till en kvartersnära återvinningscentral i sitt bostadsområde.
När informationen var insamlad var det dags att applicera den på den teori vi presenterat. Olssons (2006) teori utgör grunden för detta, men vi har även stöd i de fördjupade kapitlen som förklarar olika aspekter av social hållbarhet. Även om det är de sociala aspekterna som vi främst lagt fokus på så blir de miljömässiga aspekterna ändå en del av analysen och
beskrivningen då det handlar om hur det sociala kan inverka på det miljömässiga och vice versa. Tanken med den sociala konsekvensbeskrivningen var att identifiera viktiga aspekter för social hållbarhet som kan påverkas av KvÅC och vilka synergieffekter som kan uppstå, eftersom det kan ge konsekvenser i båda riktningar precis som Olsson (2006) beskriver med den reaktiva och perspektivskapande människan. Ambitionen var att genomföra en social konsekvensbeskrivning som underlag för de normativa principer vi utformat.
För att utforma normativa principer har vi valt att utgå ifrån teorier kring social hållbarhet och har genom att tillämpa metoden social konsekvensbeskrivning analyserat den kvartersnära återvinningscentralens möjliga sociala effekter på området Kroksbäck. Genom att studera områdets sociala strukturer och sätta dem i ett sammanhang, samt genom att titta på den kvartersnära återvinningscentralen utifrån funktionen mötesplats har vi lyckats identifiera ett antal möjliga sociala effekter. Den sociala konsekvensbeskrivningen har därmed bidragit till att vi lyckats bilda oss en uppfattning om hur en fysisk förändring, i detta fall en kvartersnära återvinningscentral, kan komma att påverka Kroksbäck ur ett socialt perspektiv. De principer som utformats har sedan fungerat som riktlinjer för att försöka ta fram realistiska och mätbara mål kopplade till social hållbarhet, vilka har sin utgångspunkt i den kvartersnära
återvinningscentral som skall etableras i Kroksbäck. 4.4. Intervju
Vi har utfört en intervju med två husvärdar på MKB vilken kan beskrivas som en kvalitativ intervju, detta innebär att vi betonat det generella i våra frågeställningar och lagt tyngd på intervjupersonernas egna synsätt och uppfattningar (Bryman 2011). Vi har även låtit intervjun röra sig i olika riktningar för att ta tillvara vad intervjupersonerna funnit viktigt och relevant. Intervjun har därmed varit flexibel i den mån att viktiga frågor som dykt upp under
intervjuerna kunnat fångas in (Ibid). Fördelarna med att intervjuerna inte varit strukturerade är att vi kunnat ta del av perspektiv vi tidigare inte tänkt på och således kunnat skapa oss en större förståelse för ämnet.
Intervjupersonerna valdes ut med anledning av att de har nära kontakt med hyresgästerna i MKB-grannskapet och dessutom har god inblick i förvaltningen av husen, däribland
sophanteringen i området. Intervjupersonerna kontaktades via e-post, vari vi förklarade vårt ärende. Intervjun genomfördes sedan på MKBs områdeskontor i Kroksbäck och inleddes med att vi bad intervjupersonerna att berätta om sina erfarenheter av sophanteringen i området. Därefter följde en relativt flexibel diskussion, med utrymme för intervjupersonerna att själva ställa frågor eller ta upp sådant de kände var relevant. De frågor vi förberett besvarades kontinuerligt under intervjun. Stämningen under intervjun kan beskrivas som god och vi upplevde att intervjupersonerna gärna delade med sig av information och erfarenheter gällande både sophanteringen och planerna för den kvartersnära återvinningscentralen. Intervjun har även spelats in, något vi försäkrade oss om var okej för intervjupersonerna, och transkriberades senare. Då intervjun varit flexibel har det material som framkommit ur denna främst bestått av intervjupersonernas erfarenheter kring sophanteringen i Kroksbäck, vilket använts som en del av underlaget för vår nulägesbeskrivning av sophanteringen i området. 4.5. Framtagning av projektplan
Framtagning av projektplanen har pågått parallellt med övrigt uppsatsarbete. Det var från början inte helt självklart vad vår projektidé skulle utgå ifrån, men idén föddes efter att vi varit i kontakt med Savita Upadhyaya på VA SYDs, då hon uttryckte ett behov av stöd vid utformning av sociala mål för VA SYDs projekt Kvartersnära återvinningscentral. Vår ambition var att knyta an målen för den kvartersnära återvinningscentralen till området Kroksbäck, varför vi bestämde oss för att titta på områdets sociala sammansättning och fysiska struktur och förhålla oss till detta utifrån teorier kring social hållbarhet Vi bestämde oss därefter för att analysera de faktorer vi valt ut som extra betydelsefulla för att uppnå social hållbarhet i Kroksbäck och har genom analysen kunnat identifiera ett antal möjligheter vari
