Sjuksköterskans upplevelse av att
möta kvinnor utsatta för våld i
nära relationer
HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad
FÖRFATTARE: Matilda Berggren, Sina Håkansson, Rebecka Lönnquist HANDLEDARE:Janina Pärssinen
JÖNKÖPING 2021 januari
Kvalitativ litteraturöversikt
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Våldet mot kvinnor kan ta sig uttryck på flera olika sätt, vilket innebär att sjuksköterskan kan möta våldsutsatta kvinnor inom alla områden av vården och dess verksamhet. Bemötandet kan vara avgörande i mötet med en våldsutsatt kvinna för att hon ska känna trygghet och öppna upp om sin historia. Sjuksköterskan har som ansvar att identifiera våldsutsatta kvinnor.
Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer.
Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats där tolv artiklar genom kvalitativ design har analyserats med stöd av Fribergs femstegsmodell.
Resultat: Litteraturöversiktens resultat visar utmaningar i mötet med våldsutsatta kvinnor. Resultatet delades upp i två teman, vilka var utmaningar i vårdmötet och ansvar i vårdrelation.
Slutsatser: Sjuksköterskor upplever att mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer som komplext. Det visade sig att sjuksköterskor behöver utbildning, stöd och tydliga riktlinjer i ämnet för att kunna uppleva trygghet och kompetens i mötet. Vid ökad trygghet och erfarenhet ges möjlighet att identifiera kvinnor som är våldsutsatta, vilket leder till bättre vård. Vidare forskning i ämnet behövs för att kunna förbättra sjuksköterskors arbetssituation.
Nyckelord: Personcentrerad omvårdnad, sjuksköterskor, upplevelser, våld i nära relationer
Title: Nurses’ experiences of meeting women exposed to violence in close relationshi ps. Qualitative literature review
SUMMARY
Background: Violence in close relationships is a global public health issue.
Violence against women can be expressed in several different ways which means that nurses can meet women exposed to violence in all different parts of the healthcare system. The caring can be crucial in the meeting with a woman who has been exposed to violence for her to feel safe and open. The nurse is responsible for identifying women who been exposed to violence.
Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of meeting women exposed to violence in close relationships.
Method: A literature review where twelve articles through qualitative design have been analyzed with the support of Friberg's five-step model.
Result: The results of the literature review showed challenges in the encounter with women exposed to violence. The results were divided into two themes which were challenges in the care meeting and responsibilities in the care relationship. Conclusions: Nurses experience that meeting women exposed to violence in close relationships are complex. It turned out that nurses need training, support and clear guidelines on the subject to be able to experience competence and a sense of comfort in the meeting. With increased comfort and experience, it is possible to identify women who are victims of violence, which leads to better care. Further research on the subject is needed to be able to improve the work situation for nurses.
Key words: Experience, person-centered care, nurses, violence in close relationships.
Innehållsförteckning
1.INLEDNING ... 1
2.BAKGRUND ... 2
2.1VÅLDMOTKVINNORINÄRARELATIONER... 2
2.2VÅLDETSNORMALISERINGSPROCESS ... 3
2.3 VÅLDETSKONSEKVENSER ... 3
2.4 SJUKSKÖTERSKANSANSVAR ... 4
2.5PERSONCENTRERADOMVÅRDNAD ... 6
3.SYFTE ... 7
4.MATERIAL OCH METOD ... 7
4.1DESIGN ... 7
4.2URVALOCHDATAINSAMLING ... 7
4.3DATAANALYS ... 9 5.FORSKNINGSETISKA ASPEKTER... 10 6.RESULTAT ...11 6.1UTMANINGARIVÅRDMÖTET ... 11 6.2ANSVARIVÅRDRELATION... 13 7. METODDISKUSSION ... 16 8. RESULTATDISKUSSION ... 18 9. SLUTSATSER ... 21 10.REFERENSER ... 23 11.Bilagor Bilaga 1 - Sökmatris Bilaga 2 - Granskningsprotokoll Bilaga 3 - Artikelmatris Bilaga 4 - Resultatmatris
1.INLEDNING
Förekomsten av våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem (WHO, 2013a). Var tredje kvinna i världen(World Health Organization, [WHO], 2013a) och var fjärde kvinna i Sverige uppger att de någon gång under sin livstid blivit utsatt för våld i nära relationer (Frenzel, 2014). Under år 2019 anmäldes cirka 28 000 fall av misshandel och cirka 5800 fall av våldtäkt mot kvinnor över 18 år. I drygt 30% av fallen var gärningen utförd av kvinnans nuvarande eller tidigare partner (Brottsförebyggande rådet, 2019). Antalet kvinnor som väljer att anmäla händelsen är låg vilket genererar ett oidentifierat mörkertal (Frenzel, 2014). Våldet mot kvinnor kan ta sig uttryck på flera olika sätt, vilket innebär att sjuksköterskan kan möta våldsutsatta kvinnor inom alla områden av vården och dess verksamhet (Grände et al., 2014). Det är vanligtvis sjuksköterskan som är kvinnans första kontakt med vården (Allard, 2013). Kvinnor kan söka vård för akuta åkommor direkt kopplade till våldet men även för diffusa eller kroniska symtom som uppkommit relaterat till våldet (Grände et al., 2014; WHO, 2013a).
Har sjuksköterskan kunskap om hur våld i nära relationer kan visa sig så kan det ge sjuksköterskan möjlighet att identifiera utsatta kvinnor (Hughes, 2010). Det förekommer att kvinnor inte självmant väljer att prata om att de är utsatta för våld men upplever det sällan som svårt att bli tillfrågade om utsatthet (European union agency for fundamental rights, 2014). Känner sjuksköterskan osäkerhet i mötet med kvinnor som är utsatta för våld kan det leda till att frågan om våldsutsatthet uteblir. Det kan leda till att kvinnan inte får rätt vård och stöd (Grände et al., 2014). Vi vill belysa och undersöka upplevelsen om hur möten med dessa kvinnor påverkar sjuksköterskan.
2.BAKGRUND
2.1 VÅLD MOT KVINNOR I NÄRA RELATIONER
Våld i nära relationer som begrepp kännetecknas av att våldsutsatta kvinnor har en nära relation eller har haft en tidigare nära relation med förövaren (Grände et al., 2014; Taft et al., 2012). Våld som begrepp är brett och förekommer i flera olika former (Moser Hällen & Sinisalo, 2018; Socialstyrelsen, 2016; WHO, 2017). Våld innefattar fysiskt, sexuellt, psykiskt, socialt och ekonomiskt våld. I våld ingår verbala trakasserier och andra icke brottsliga handlingar men de definieras som utsatthet (Moser Hällen & Sinisalo, 2018; Socialstyrelsen, 2016; WHO, 2017). Fysiskt våld definieras enligt Socialstyrelsen (u.å) som knuffar, slag och att dra i håret. Sexuellt våld definieras som en sexuell handling eller som försök till sexuell handling samt att agera mot en persons sexualitet på ett tvångsmässigt sätt (Alexander et al., 2016; WHO, 2013a). Socialstyrelsens (u.å) definition skiljer sig från WHO:s definition, där Socialstyrelsen även ser sexuellt våld som sexuella handlingar som kvinnan inte vågat avstå. Psykiskt våld definieras som direkta eller indirekta hot eller uttal som upplevs förlöjligande (Heimer et al., 2014; Thomas & Scott-Tilley, 2017).
I en befolkningsundersökning kartlades våldsutsatthet och dess koppling till hälsa (Heimer et al., 2014; Socialstyrelsen, 2014) och visade att 22% av kvinnor i Sverige hade blivit utsatta för fysiskt våld och 47% har blivit utsatta för sexuellt våld (Heimer et al., 2014; Socialstyrelsen, 2014). Likaså visar Heimer et al. (2014) att var fjärde kvinna över 15 år någon gång utsatts för fysiskt våld och var tredje kvinna över 15 år har blivit utsatt för sexuellt våld. En femtedel av kvinnorna har någon gång blivit utsatta för psykiskt våld av en nuvarande eller tidigare partner (Heimer et al., 2014).
Socialt, ekonomiskt och materiellt våld ingår i Socialstyrelsens (u.å) definition av våld i nära relationer. Socialt våld innefattar isolering från vänner och familj eller nekande att delta i olika aktiviteter (Socialstyrelsen, u.å). Ekonomiskt och materiellt våld innebär att den utsatta parten kan tvingas till att skriva på dokument och avtal som
innebär ekonomiska konsekvenser för den utsatta eller att personliga tillhörigheter förstörs. Våld eller hot om våld mot husdjur kan också ses som psykisk utsatthet (Socialstyrelsen, u.å). Våld i nära relationer förekommer inom alla socioekonomiska klasser samt i alla åldrar (Grände et al., 2014).
2.2 VÅLDETS NORMALISERINGSPROCESS
Våldet kan normaliseras av båda parter i relationen, det i sin tur innebär att våldet ses som en naturlig del i vardagen (Lundgren, 2012). De stunder våldet förekommer förminskas av kvinnan medan de stunder som våldet inte förekommer förstoras, det gör att positiviteten av de bra stunderna överväger de dåliga stunderna. För den våldsutsatta kvinnan innebär våldet en anpassning till vad mannen vill (Lundgren, 2012). Det centrala i normaliseringen och dess process är isolering, kontroll, att kvinnan tar över mannens tankar och värderingar av henne, skifte mellan värme och våld i relationen, förminskningen av våldet hos båda parter samt att mannen bär makten (Grände et al., 2014). Isoleringen kan för kvinnan successivt tillta i förhållande till hur länge kvinnan befinner sig i relation där våld förekommer (Narula et al., 2012). Mannens kontroll kan till en början uppfattas som omsorg för den våldsutsatta kvinnan dock kan kontrollen med tiden upplevas frustrerande av kvinnan (Grände et al., 2014). När känslan av omsorg övergått i frustration kan mannens kontroll ha normaliserats. Växlingar mellan mannens omsorg och våldsamma beteende kan ligga till grund för att kvinnan stannar i relationen (Grände et al., 2014).
2.3 VÅLDETS KONSEKVENSER
Våld mot kvinnor har visat sig vara svåra att identifiera till följd av diffusa symtom som inte kopplas till bakomliggande orsak vilket ger konsekvenser på den våldsutsatta kvinnans välmående (Socialstyrelsen, 2016). Våldet kan leda till fysiska, psykiska, sex-uella och reproduktiva hälsokonsekvenser som kan vara långsiktiga eller kortsiktiga
(Antai, 2011). Exempel på kortsiktiga följder är fysiska skador som frakturer, blåmärken, sönderslagna tänder, bukskador, rygg-/nackskador och syn-/hörselskador (Antai, 2011). Att leva i en relation med inslag av våld kan göra att kvinnan utvecklar långsiktiga konsekvenser som depression, ångest, fobier, humörsvängningar och sömnstörningar (Domenech Del Rio & Sirvent Garcia Del Valle, 2017). Våldsutsatta kvinnor i en nära relation har mer benägenhet att drabbas av alkoholproblem, depression och suicid (WHO, 2013b). Att leva med våld i nära relation kan göra att kvinnan hamnar i beroendeställning till mannen (Alexander et al., 2016). Det innebär att kvinnan anpassar sig efter mannens villkor vilket kan leda till isolering från omvärlden (Alexander et al., 2016). Kvinnornas anpassning till detta är i största utsträckning för att skydda sig själv (Grände et al., 2014). Våldsutsatta kvinnor kan välja att undvika sociala sammanhang för att minimera risken för att bemöta omgivningens tankar om kvinnan (Narula et al., 2012). Våldsutsatta kvinnor kan uppleva skam och skuld för vad de är utsatta för men även rädsla för konsekvenserna om de söker hjälp eller vård (Thomas & Scott-Tilley, 2017).
2.4 SJUKSKÖTERSKANS ANSVAR
Sjuksköterskan har i sin yrkesroll ansvar att ta reda på och att identifiera våldsutsatthet för att kunna ge en adekvat och god vård (Hughes, 2010). I enighet med hälso- och sjukvårdslagen (HSL 2017:30) har alla individer rätt till en god vård på lika villkor. Alla verksamheter inom hälso- och sjukvård har rollen att uppmärksamma och upptäcka våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2016). Verksamheten kan erbjuda vård och omsorg samt att kunna hänvisa till stöd och hjälporganisatorer från andra verksamheter (Socialstyrelsen, 2016). Enligt Socialstyrelsen (2016) så är det den enskilda vårdgivarens ansvar att de rutiner och handlingsplaner som finns är tillgängliga och att sjuksköterskan arbetar efter dessa rutiner för att säkra kvaliteten i arbetet som rör våldsutsatta kvinnor. Socialstyrelsen (2016) rekommenderar även att fortbildning ska ske på arbetsplatsen för att sjuksköterskan ska ha förutsättningar att upptäcka våldsutsatthet. För kvinnor som har blivit helt isolerade i sin relation är hälso- och sjukvården den enda möjligheten att kunna prata med om sin situation (Wendt & Enander, 2013). Våldsutsatta kvinnor är villigare att berätta om sina erfarenheter och upplevelser om frågeställningen är öppen och rak, med fördel tillfrågas kvinnorna upprepade gånger (Bradbury- Jones et al., 2014). Kvinnor kan
söka vård relaterat till våld i nära relation för åkommor som inte är uppenbara skador (Bonomi et al., 2009). Det som kvinnorna kan söka för då är smärta av olika slag så som ledvärk, bröstsmärta, värk i nacke och rygg, magproblematik, yrsel, försämrad psykisk hälsa eller gynekologiska besvär (Bonomi et al., 2009). När sjuksköterskan ser tecken eller symtom som väcker misstanke om våld i nära relation så ska sjuksköterskan i enrum fråga kvinnan om kvinnans situation (SOFS 2014:4). Genom att sjuksköterskan ställer frågan om våld i nära relation så kan förutsättningar skapas för att den våldsutsatta kvinnan ska få förståelse och kunna reflektera över sin egen situation (Björck, 2010; Wendt & Enander, 2013). Sjuksköterskan förmedlar genom sin fråga om våld i nära relation att det innebär en hälsorisk för kvinnan och att hälso-och sjukvården besitter resurser att hjälpa hälso-och stödja den våldsutsatta kvinnan (Berglund & Tönnesen, 2010). I de fall där misstanke kvarstår efter samtal med kvinnan ska sjuksköterskan ta reda på om det finns barn i familjen (SOSFS 2014:4). Om barn finns i familjen så har sjuksköterskan anmälningsplikt till socialnämnden enligt 14 kap 1§ i socialtjänstlag (2001:453). Det är vårdgivarens ansvar att fastställa rutiner för hur skyldigheten att anmäla ska hanteras vid våld där barn förekommer i familjen (SOSFS 2014:4). Berglund och Stenson (2010) lyfter vikten av att frågan om våld i nära relation inte bara ska ställas vid synlig kroppsskada, utan även när kvinnan söker för diffusa symtom eller söker vård upprepade gånger för kroniska besvär. Besvär som till exempel smärtproblematik, försämrad astma eller där en tidigare behandling inte har haft önskad effekt. Som sjuksköterska är det av vikt att veta vilken hemsituation den våldsutsatta kvinnan skickas hem till, därför är samtalet i samband med utskrivning ett tillfälle att fråga om kvinnans hemsituation (Berglund & Stenson, 2010). Rutinfrågor om våld i nära relation skulle kunna vara till hjälp för att upptäcka kvinnor som är utsatta för våld (Socialstyrelsen, 2016). Våldsutsatta kvinnor kan söka till hälso- och sjukvården flertalet gånger utan att orsaken till symtomen identifieras. Kvinnan kan vara omedveten om kopplingen mellan hennes mående och hennes utsatthet (Berglund & Witkowski, 2019).
2.5 PERSONCENTRERAD OMVÅRDNAD
Enligt Ekman et al. (2011) grundar sig personcentrerad omvårdnad i en holistisk syn på vården där människan ses som en helhet. Vården ska ges med hänsyn till patientens fysiska, psykiska och existentiella behov och inte enbart vårda sjukdom och symtom. En av grundstenarna i personcentrerad omvårdnad är ett partnerskap mellan sjuksköterskan och patienten. Partnerskap bildas genom att patienten får dela med sig av sin livssituation till sjuksköterskan. En del i partnerskapet är att patientens närstående är involverade och ingår i partnerskapet. Närstående kan vara en familjemedlem eller en nära vän. Patientberättelsen är en annan grundsten och kan ge sjuksköterskan en bild av patientens sjukdom, symtom och dess påverkan på deras liv. För att patientensberättelse ska bli prioriterad så krävs det vilja och öppenhet från sjuksköterskan (Ekman et al., 2011). Bemötandet kan vara avgörande i mötet med en våldsutsatt kvinna för att hon ska öppna upp om sin historia (Grände et al., 2014). Kvinnor, utsatta för våld, som söker vård kan vara nervösa, rädda och avvaktande mot de personer de träffar. För att kvinnorna ska känna trygghet så kan sjuksköterskan ge ett varmt och vänligt bemötande och alltid samtala i enrum. Sjuksköterskan kan berätta om sig själv och sin profession samt bekräfta att kvinnan har kommit rätt (Grände et al., 2014). Sjuksköterskan har enligt offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400) tystnadsplikt vilket sjuksköterskan bör förtydliga för kvinnan. Att skapa ett partnerskap med den våldsutsatta kvinnan som söker vård gör att kvinnans tillit till vården ökar och att de kan känner sig trygga och vågar öppna upp om sin historia (Ekman et al., 2011). Sjuksköterskan bör inte ifrågasätta kvinnans berättelse samt hålla egna värderingar och känslor för sig själv då det annars kan skapa skamkänslor. Den våldsutsatta kvinnans berättelse och känslor ska vara i fokus och som lyssnare ska sjuksköterskan vara lugn, lyssna aktivt och bekräfta att det kvinnan känner är acceptabelt (Grände et al., 2014). Arbete som sker med ett personcentrerat förhållningsätt främjar vårdrelationen mellan sjuksköterskan och kvinnan. Genom att kvinnan är en del av teamet så har det visat sig förbättra hälsoutfallet och att kvinnan känner sig nöjd efter vårdtillfället (Ekman et al., 2011). Våldsutsatta kvinnor som söker akut vård kan befinna sig i en akut kris (Grände et al., 2014). Det kan yttra sig på olika vis, vissa kan gråta och andra kan
verka avstängda. När sjuksköterskan möter dessa kvinnor bör fokus ligga på att göra situationen så lugn och trygg som möjligt. Utifrån ett personcentrerat förhållningssätt så bör sjuksköterskan avsätta tid till kvinnan för att kunna ge en trygg och stabil miljö. En patient i en akut kris kan till exempel ha svårt att ta emot information, komma ihåg saker eller ha ork att ringa samtal. Sjuksköterskan bör därför avsätta tid till mötet för att kunna hjälpa och stötta den våldsutsatta kvinnan på bästa sätt (Grände et al., 2014).
3.SYFTE
Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer.
4.MATERIAL OCH METOD
4.1 DESIGN
Litteraturöversikt valdes som design, vilket innebär att redan befintlig forskning objektivt sammanställdes till en översikt inom ett specifikt område (Dahlborg Lyckhage, 2017; Friberg, 2017b). Litteraturöversikten utgick från artiklar som var kvalitativa med syfte att öka förståelsen för sjuksköterskors upplevelser i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer (Segesten, 2017). Litteraturöversikt var lämplig att använda när en djupare förståelse för en individ, dennes erfarenheter, upplevelser och livssituation skapades (Segesten, 2017).
Litteraturöversikten utfördes med induktiv ansats vilket innebär att fenomenet studerades så förutsättningslöst som möjligt utifrån syftet och resultatet användes för att skapa en ny helhet (Billhult & Henricson, 2017; Priebe & Landström, 2017).
4.2 URVAL OCH DATAINSAMLING
Utifrån litteraturöversiktens syfte användes databaserna CINAHL, Pubmed och PsycINFO. Databaserna valdes ut eftersom de har vården som inriktning. CINAHL
innehåller forskning rörande omvårdnad, sjukgymnastik och arbetsterapi (Karlsson, 2017). Begränsningarna för sökningarna i CINAHL var artiklar publicerade mellan år 2010 och 2019, peer reviewed, fulltext samt publicerade på engelska. Pubmed är en databas inom biomedicin och innehåller omvårdnad, medicin, odontologi, hälso-och sjukvård samt veterinärmedicin (Forsberg & Wengström, 2015). Begränsningarna för sökningarna i Pubmed var artiklar publicerade mellan år 2010 och 2019, engelska, vuxna över 19 samt fulltext. I PubMed var begränsningen peer reviewed inte valbar eftersom alla artiklar generellt är peerreviewed (Logan university, 2020). Vid osäkerhet kontrollerades det om artikeln var peerreviewed i Ulrichs web (Jönköping universitet, u.å.). PsycINFO är en databas som innefattar artiklar av psykologisk forskning inom medicin och omvårdnad (Forsberg & Wengström, 2015). För PsycINFO användes begränsningarna att artiklarna skulle röra vuxna över 18 år, vara peer reviewed, fulltext och skrivna på engelska samt publicerade mellan år 2010 och 2019. Genom att använda begränsningarna så kunde den vetenskapliga grunden för sökningen säkerställas (Östlundh, 2017). Utöver sökningarna i de olika databaserna gjordes en manuell sökning med hjälp av referenslistor i litteratur och tidsskrifter (Forsberg & Wengström, 2015).
Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle innehålla sjuksköterskors upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer, röra kvinnor över 18 år samt vara av kvalitativ metod. Exklusionskriterierna var artiklar som berörde barn, män och djur samt ekonomiskt våld. Från början gjordes en fritextsökning för att se vilka sökord som var mest relevanta till syftet. De sökorden som framställdes relaterat till litteraturöversiktens syfte och som användes vid sökningarna på samtliga databaser var Nurs*, experienc*, identification, ipv, violence, intimate partner violence, woman, battered woman, domestic violence. Sökning har gjorts enligt sökmatris (Bilaga 1). Nurse och experience valdes att trunkeras för att få med samtliga alternativa ändelser av ordet. Den booleska söktermen AND användes för att kombinera flera olika sökord vid sökningarna i databaserna. Genom användning av termen AND säkerställdes det att samtliga ord i sökningen inkluderas (Östlundh, 2017; Karlsson, 2017). Sökningarna resulterade i 270 träffar i databasen CINAHL, 67 träffar i databasen PubMed samt 164 träffar i databasen PsykINFO (Bilaga 1). De artiklar som var betydande för litteraturöversiktens syfte identifierades genom läsning av titel och abstrakt. Kvalitetsgranskningen av valda artiklar skedde
med stöd av granskningsprotokollet (Bilaga 2) som har tagits fram av Hälsohögskolan, Avdelningen för omvårdnad. Detta innebär en granskning av artikelns syfte, bakgrund, datainsamling, design, urval, dataanalys, forskningsetiskt ställningstagande, tillförlitlighet, trovärdighet och resultatet. Del 1 av protokollet riktar sig mot hur artikeln är beskriven. För att artikeln kunde granskas vidare behövde Del 1 ge 4 av 4 poäng. Del 2 innehåller åtta kvalitetsfrågor som gav ett poäng var. För att artiklarna skulle användas till resultatet så skulle de få minst 11 poäng. Ur databasen CINAHL lästes 270 titlar och 33 abstrakt varav åtta passade in på litteraturöversiktens syfte och gick vidare till kvalitetsgranskning. Efter kvalitetsgranskningen gick tre artiklar vidare och användes till resultatet (Bilaga 1). I två resultatartiklar förekommer det andra professioner som läkare, chefer och medicinsk sekreterare i urvalet som kunde urskiljas i resultatet. Ur databasen PubMed lästes 67 titlar och 28 abstrakt varav åtta stycken gick vidare för kvalitetsgranskning. Efter kvalitetsgranskningen gick två artiklar vidare och användes till resultatet (Bilaga 1). I en resultatartikel förekom även läkare i urvalet men i resultatet kunde de urskiljas. Ur databasen PsycINFO lästes 164 titlar och 46 abstrakt varav 18 artiklar passade in på litteraturöversiktens syfte och gick vidare för kvalitetsgranskning. Efter kvalitetsgranskningen gick fem artiklar vidare och användes till resultatet (Bilaga 1). I en resultatartikel förekom även läkare i urvalet men i resultatet kunde de urskiljas. Från den manuella sökningen valdes två artiklar ut som kvalitetsgranskades och användes till resultatet. Totalt användes tolv artiklar till litteraturöversiktens resultat. Resultatartiklarna var utförda i fyra olika länder vilka var USA, Kanada, Sydafrika samt Storbritannien och de var jämnt fördelade mellan länderna.
4.3 DATAANALYS
Enligt steg ett i Fribergs (2017a) modell lästes samtliga 12 resultatartiklar i pappersform flertalet gånger av samtliga författare för att få en överblick av resultatartiklarna. I analysens andra steg gjordes markeringar med överstryckningspenna i resultatartiklarna vid olika nyckelfynd med relevans till syftet. I steg tre skrevs samtliga nyckelfynd in i ett elektroniskt dokument för att få en överblick av materialet. I fjärde steget sorterades nyckelfynden efter likheter och skillnader. Nyckelfynden i form av olika upplevelser som liknade varandra bildade
subteman. I analysens femte och sista steg sammanställdes likheterna och skillnaderna. Nyckelfynden sammanfattades, tolkades och bildade textstycken som sedan tillsammans utgjorde resultatets subteman. När samtliga subteman hade sammanställts diskuterades gemensamma nämnare för det som framställts. De gemensamma nämnarna sammanställdes och skapade resultatets teman. Resultatet redovisades som en helhet i löpandetext med två teman och sex subteman.
5.FORSKNINGSETISKA ASPEKTER
Litteraturstudier har inga krav på etiskt godkännande, men även denna typ av studier väcker etiska frågor och funderingar. Bristande kunskap i språket är av vikt att väga in då feltolkningar i översättningar kan påverka bedömningen av data samt återge det felaktigt (Kjellström, 2017). För att minska risken för feltolkningar på engelska texter har samtliga författare läst och bearbetat alla artiklar (Sandman & Kjellström, 2018). Vid forskning behöver forskaren vara medveten om förförståelsen alla bär på (Priebe & Landström, 2017). Förförståelsen syftar på att författarna har en viss förkunskap om ämnet redan innan litteraturöversikten påbörjades. Ämnet våld i nära relationer ingår i utbildningen till sjuksköterska och diskuterades av författarna. Egna erfarenheter av ämnet, både i arbetslivet och i privatlivet, har väckt intresse för hur sjuksköterskor upplever mötet med kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer. Författarnas förförståelse ledde till val av syftet i arbete.Förförståelsen har beaktats vid sökandet av artiklar för att förförståelsen inte ska påverka resultatet (Kjellström, 2017). Enligt Priebe och Landström (2017) påverkar egna värderingar och erfarenheter förförståelsen inför litteraturöversikten och kan därmed påverkar resultatet. Medvetenhet om förförståelsen hos den som forskar kan minska påverkan på forskningsresultat (Priebe & Landström, 2017). Med etisk forskning avses forskning som tar hänsyn till personerna som inkluderas i studien. Forskningspersonens integritet och självbestämmande ska främjas. Författarna har tagit sitt ansvar för att forskningsresultaten användes på ett sätt så att ingen av forskningspersonerna har blivit exponerad för kränkning, kommit till skada eller har utsatts för andra orimliga risker (Helgesson, 2015). Alla artiklar har ett etiskt godkännande. Författarna har övervägt nyttan med examensarbete där förhoppningen var att studien ska öka kunskapen hos sjuksköterskor inför möten med våldsutsatta kvinnor.
6.RESULTAT
Resultatet av dataanalysen resulterade i två teman och sex subteman som beskriver sjuksköterskans upplevelser av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer (Bilaga 4). (Se figur 1).
Figur 1. Teman och subteman som beskriver sjuksköterskors upplevelse av att möta kvinnor utsatta för
våld i nära relationer
6.1 UTMANINGAR I VÅRDMÖTET
Sjuksköterskorna upplever utmaningar i vårdmötet med våldsutsatta kvinnor som är kopplat till sjuksköterskornas kunskap, fördomar och attityder och riktlinjer på arbetsplatsen.
Sjuksköterskans upplevelse av kunskapsbrist i vårdmötet
Sjuksköterskorna upplever sig ha bristande kunskaper gällande upptäckandet av kvinnor som blir utsatta för våld i nära relationer (Beynon et al., 2012; Robinson, 2010; Williams et al., 2017; Williston & Lafreniere 2013). Bristen på kunskap utgör
• Sjuksköterskans upplevelse av
kunskapsbrist i vårdmötet
• Att ha riktlinjer att följa
• Upplevda attityder och fördomar
Utmaningar
i vårdmötet
• Att våga fråga
• Sjuksköterskans upplevelse av
professionellt ansvar
• Sjuksköterskans vårdrelation med den
våldsutsatta kvinnan
Ansvar i
vårdrelationen
svårigheter för ett adekvat bemötande. Sjuksköterskor uppgav att de saknade specifik kunskap om hur de skulle ställa frågor om våld i nära relationer (Al-Natour et al., 2016; Beynon et al., 2012; Williams et al., 2017; Williston & Lanfreniere, 2013). Tillfällen när kvinnan misstänkts vara utsatt för våld upplevdes som utmanande av sjuksköterskorna på grund av bristande kunskap (Jack et al., 2016; McGarry, 2016). Vidare var det svårt för sjuksköterskorna att veta hur de skulle agera i mötet när misstanke fanns om våld men kvinnan förnekade att hon var våldsutsatt (Jack et al., 2016). Sjuksköterskor betonar vikten av livs- och arbetserfarenhet (Beynon et al., 2012; Brykczynski et al., 2011; McGarry, 2016). En brist som lyftes av Beynon et al. (2012) och Brykcynski et al. (2011) var sjuksköterskors bristande kunskap som ett resultat av otillräcklig utbildning i omvårdnad och bemötande av våldsutsatta kvinnor. Genom träning inom området får sjuksköterskor kunskap att se mönster och tecken på våldsutsatthet hos kvinnan i mötet (Al-Natour et al., 2016; Brykczynski et al., 2011; Jack et al., 2016; McGarry, 2016). Sjuksköterskor upplever att erfarenhet är en avgörande del i att kunna ha en känsla av att kvinnan de möter är utsatt för våld i nära relation (Olive, 2016). Egna erfarenheter av våld i nära relationer hos sjuksköterskorna sågs som en främjande faktor för att upptäcka våldsutsatta kvinnor (Beynon et al., 2012). Sjuksköterskor i Johannesburg berättade att de upplevde att deras egna erfarenheter av våld i nära relationer har ökat chansen att upptäcka andra våldsutsatta kvinnor på grund av att sjuksköterskan känner igen sig i deras situation samt att deras självförtroende växte och att de kände sig säkrare i yrkesrollen, som bidrog till en godare och säkrare vård (Beynon et al., 2012; Sprauge et al., 2017). Våld i nära relationer upplevdes som ett komplex ämne med brett spektrum som ofta smälter samman med psykisk ohälsa och andra tillstånd, vilket försvårar sjuksköterskans arbete med att identifiera våldsutsatta kvinnor i vårdmötet (McGarry, 2016).
Att ha riktlinjer att följa
Avsaknad av tydliga riktlinjer och handlingsplaner från organisationen är något som sjuksköterskor upplever kan påverka vårdmötet med kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer (Williams et al., 2016). Sjuksköterskor uppger att riktlinjerna bör innehålla aktuella frågeställningar samt hur de ska agera vid möte med kvinnor där våld i nära relation förekommer (Jack et al., 2016). De upplever osäkerhet om vilka
kontakter de ska ta när misstanke finns om att kvinnan är utsatt för våld (Van der Wath, 2019). Det visade sig att sjuksköterskor inte följde de riktlinjer som fanns på arbetsplatsen (Robinson, 2010) eftersom de upplevde att tiden inte fanns som behövdes för att fråga kvinnorna om våldsutsatthet, på grund av att de hade så många andra arbetsuppgifter som de ansvarade för (Beynon et al., 2012). Sjuksköterorna ansåg det svårt att kommunicera med kvinnorna då de inte hann skapa någon vårdrelation. Kvinnorna kom inte tillbaka, upplevde sjuksköterskorna, om de fick frågan om våld i nära relationer (Williams et al., 2016).
Upplevda attityder och fördomar
Kulturella olikheter kunde vara ett hinder för att upptäcka att kvinnor vad utsatta för våld. Sjuksköterskor upplevde att kvinnorna på mottagningen inte skulle medge att de var utsatta för fysiskt eller psykiskt våld eftersom det är accepterat i kvinnornas kultur (Beynon et al., 2012). De våldsutsatta kvinnorna ville inte bli frågade om sin situation för att de skulle uppleva frågan som stötande (Robinson, 2010). Sjuksköterskor upplevde emellanåt i mötet med kvinnor att de hade förutfattade meningar om vem som var utsatt för våld. Dessa fördomar och förutfattade meningar kunde hindra sjuksköterskorna från att undersöka om kvinnorna var utsatta för våld. Sjuksköterskorna tyckte även att våld i nära relationer inte var ett hälsoproblem utan ett socialt problem (Robinson, 2010).
6.2 ANSVAR I VÅRDRELATIONEN
Ansvar i vårdrelationen är något som påverkar sjuksköterskans bemötande. Sjuksköterskor upplever utmaningar i att våga fråga, ansvar i relation till sin profession och vårdrelationen till den våldsutsatta kvinnan.
Att våga fråga
Det upplevdes som personligt att fråga kvinnor om deras liv (McGarry, 2017). Den våldsutsatta kvinnan ville självmant inte pratar om vad hon blivit utsatt för, utan vill
bli tillfrågad av sjuksköterskan för att öppna sig om sin situation (Olive, 2016). Något som sjuksköterskorna (Sprague et al., 2017) upplever beror på om kvinnan upplever sig trygg med sjuksköterskan. Rädsla och oro över att bli involverade låg till grund för att sjuksköterskor inte lyfte frågan om våld i nära relation i mötet med kvinnan (Robinson, 2010). Trots att misstanke om att kvinnan var våldsutsatt fanns och att sjuksköterskan hade en god kontakt med kvinnan har det funnits tveksamheter i att fråga kvinnan då oro för konsekvenserna fanns (Beynon et al., 2012; McGarry, 2016; Robinson, 2010; Williston & Lafreniere, 2013). Sjuksköterskor upplevde att de fick respektera kvinnornas val att inte berätta om sin hemsituation (Brykczynski et al., 2009). Genom att ställa frågor om våld i nära relationer vid olika tillfällen, ville sjuksköterskor öka medvetenheten hos kvinnorna att de lever i en relation som är riskfylld (Brykczynski et al., 2009, Jack et al., 2016).
Sjuksköterskans upplevelse av professionellt ansvar
Avsaknad av tydlig arbetsbeskrivning bidrog till en upplevelse av osäkerhet hos sjuksköterskor om vad som ingick i yrkesrollens ansvar (Beynon et al., 2012; Jack et al., 2016). Ansvaret för upptäckandet av våldsutsatta kvinnor ingår i sjuksköterskans professionen, omvårdnad och att upptäckandet främjades av att sjuksköterskor hade det primära ansvaret (Williams et al., 2017; Williston & Lafrenieres, 2013). Andra sjuksköterskor beskrev att ansvaret för att identifiera våldsutsatta kvinnor låg på samhället och inte på hälso- och sjukvården. Detta hindrade upptäckandet av dessa kvinnor i mötet och bidrog till att frågor om våld i nära relationer bara ställdes när kvinnorna hade uppenbara fysiska skador (Robinson, 2010). Sjuksköterskor upp-lever stöd från sina kollegor och gott samarbete med andra professioner och institutioner som avgörande för att uppleva trygghet i mötet med våldsutsatta kvinnor och i sin yrkesroll (Beynon et al., 2012; Brykczynski et al., 2011; Williams et al., 2017). En upplevelse som visade sig ha negativ effekt på upptäckandet av den utsatta kvinnan var prioriteringen av den fysiska och medicinska omvårdnaden (Al-Natour et al., 2016; Robinson, 2010). Sjuksköterskor från Jordanien prioriterade medicinsk omvårdnad före emotionell omvårdnad (Al-Natour et al., 2016) då de upplevde att emotionell omvårdnad inte var en del av deras ansvarsområde (Robinson, 2010).
Sjuksköterskans vårdrelation med den våldsutsatta kvinnan
En god vårdrelation mellan den våldsutsatta kvinnan och sjuksköterskan är av vikt (Brykczynski et al., 2011; Jack et al., 2016). Sjuksköterskans tid kan ligga till grund för att en god vårdrelation ska kunna skapas (Sprague et al, 2017; Williams et al., 2017). När en förtroendefull vårdrelation mellan kvinnan och sjuksköterskan skapas, främjas möjligheten till att kvinnans situation uppmärksammas i mötet (Williams et al., 2017). En grundläggande del i en god och tillitsfull vårdrelation är förtroende som kan skapas genom att lyssna på kvinnan, visa ödmjukhet samt visa sin närvaro och sitt engagemang (Jack et al., 2016; McGarry, 2016). Sjuksköterskor kan genom att tillämpa personcentrerad vård underlätta identifieringen av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer (Williston & Lanfreniere, 2013). Sjuksköterskor upplevde att en fördjupad vårdrelation gav dem en ökad förståelse för den våldsutsatta kvinnan (Jack et al., 2016). På akutmottagning (Van der Wath et al., 2013) hade sjuksköterskor svårigheter att kontrollera sina känslor när våldsutsatta kvinnor berättade om sin upplevelse. Lika intensivt som sympati för den utsatta kvinnan kände sjuksköterskan hatkänslan för förövaren, starka känslor som de hade svårt att släppa efter mötet. Minnen av skadorna till följd av våld i nära relationer som sjuksköterskan har sett hade en kraftfull påverkan som var svår att hantera. När kvinnan har fått effektiv hjälp och lyckas ta sig ur ett våldsamt förhållande blev det lättare för sjuksköterskan att hantera dessa minnen. Sjuksköterskor från Kanada beskrivit att deras egna känslor blev ett hinder i upptäckandet av våldsutsatta kvinnor (Van der Wath et al., 2013). Förmågan av att inte kunnat styra känslor som frustration, oro och hjälplöshet blev ett hinder i mötet (Robinson, 2010). Rädslan över att förlora tilliten till kvinnan och att hon upplever sjuksköterskan som kränkande är en förekommande känsla som hindrar arbete med att identifiera våld i nära relationer (Robinson, 2010; Williston & Lafreniere, 2013). Sjuksköterskor uttryckte känslor av maktlöshet och frustration när kvinnorna saknade insikt för sin situation och ville gå tillbaka till en våldsam relation (Robinson, 2010; Van der Wath et al., 2013). De uttryckte vidare frustration över att de inte kunde begära att den våldsutsatta kvinnan lämnade sin partner om hon inte själv önskade eller vågade lämna (Jack et al., 2016; Van der Wath, 2019). Det fanns ett antagande hos sjuksköterskorna om att våldsutsatta kvinnor inte vågade ta emot hjälp då de var rädda för konsekvenserna (Van der Wath,
2019). Sjuksköterskor upplevde känsla av tillfredställande och glädje när de ställde frågor om våld i nära relationer eftersom de upplevde att de kunde ge stöd till kvinnan (Al- Natour et al., 2016). Upplevelsen av att kunna göra skillnad för kvinnan bidrog till att sjuksköterskans stress minskades, vilket ledde till att sjuksköterskor kände glädje och lättnad (Van der Wath, 2013).
7. METODDISKUSSION
För att lyfta sjuksköterskans upplevelse valdes att göra en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats för att få en överblick över deltagarnas erfarenheter och upplevelser (Henricson & Billhult, 2017). Metoden används för att kunna skapa en djupare förståelse för sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter (Backman, 2018). Sannolikheten att hitta relevanta artiklar till litteraturöversikten ökar vid sökning i flera databaser, vilket i sin tur ökar trovärdigheten (Mårtensson & Fridlund, 2017). Sökningen utfördes mellan år 2010–2019 då 10 års forskning ansågs vara tillförlitligt. Sökorden valdes i relevans till syftet och användes i avancerad sökning i databaserna. Kombination av sökord samt trunkering gjordes för att öka sannolikheten att hitta relevanta artiklar som stämmer överens med syftet (Östlundh, 2017; Karlsson, 2017). Den booleska söktermen AND användes för att kombinera flera olika sökord vid sökningarna i databaserna. Genom att använda termen AND säkerställs att samtliga ord i sökningen inkluderas (Östlundh, 2017; Karlsson, 2017). Inklusionskriterierna för artiklarna var att de skulle vara peer-reviewed och ha ett etiskt godkännande för att förstärka trovärdigheten (Mårtensson & Fridlund, 2017). Artiklar som användes till resultatet förekom som dubbletter, både gällande sökord samt i de olika databaserna vilket ökar resultatets sensitivitet och trovärdigheten (Henricson, 2017).
Alla artiklar som ingår i litteraturöversikten är skrivna på engelska. Författarna har inte engelska som modersmål vilket medförde en utmaning att förstå artiklarnas innehåll samt att det finns en risk för feltolkningar av materialet (Kjellström, 2017). Ur ett etiskt perspektiv kan eventuella feltolkningar vara en svaghet, dock ökar bekräftelsebarheten då dataanalysen är väl beskriven. För att säkerställa en god etisk forskning var kravet att samtliga resultatartiklar hade ett etiskt godkännande (Kjellström, 2017). Samtliga artiklar som inkluderats i urvalet har kvalitetsgranskat
genom granskningsprotokollet (Hälsohögskolan Avdelning För Omvårdnad, Bilaga 2), vilket ökar litteraturöversiktens pålitlighet (Kristensson, 2014).
Studierna i resultatartiklarna var utförda i USA, Kanada, Sydafrika och Storbritannien. Enligt Mårtensson och Fridlund (2017) stärks överförbarheten och trovärdigheten genom att flera länder inkluderas. Antalet resultatartiklar per land var jämnt fördelat mellan de olika länderna. Det kan förekomma kulturella skillnader mellan länderna i resultatartiklarna vilket kan ha haft påverkan på resultatet dock är sjuksköterskornas upplevelser likvärdiga i samtliga artiklar vilket stärker överförbarheten (Mårtensson & Fridlund, 2017). I fyra av resultatartiklarna inkluderades även andra professioner än sjuksköterskor. De professioner som inkluderades i resultaten var läkare, medicinska sekreterare och chefer. En litteraturöversikts överförbarhet står i relation till resultatets applicerbarhet på andra grupper eller kontext (Mårtensson & Fridlund, 2017). Syftet för litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer, vilket kan ha påverkat överförbarheten till andra sjuksköterskor då andra professioners upplevelser kan förekomma i resultatet för litteraturöversikten.
Litteraturöversiktens data analyserades utifrån Fribergs (2017a) femstegsanalys. I början delade författarna upp artiklarna som framkom i sökningen vilket kan ses som en svaghet (Kristensson, 2014). Samtliga utvalda artiklar till resultatet lästes tillsammans för att stärka tillförlitligheten (Kristensson, 2014). En god vetenskaplig kvalitet i studier med kvalitativ metod bygger på indikatorer som trovärdighet, pålitlighet, överförbarhet och bekräftelsebarhet (Lincoln & Guba, 1985). Under tiden som arbetet skapades granskades alla delar i arbetet vid fyra handledningstillfällen av handledaren och medstudenter. Alla läste och granskade utkastet av litteraturöversikten. Granskning och återkoppling av medstudenterna anses som en styrka och bekräftelsebarheten ökar (Mårtensson & Fridlund, 2017). Medstudenterna och handledaren gav stöd genom att kontrollera vid fyra tillfällen om arbetet svarar på syftet (Henricson, 2017). Inför litteraturöversikten fanns en medvetenhet och förförståelse om sjuksköterskans bemötande av våldsutsatta kvinnor. Att låta andra personer granska arbetet för att se att den egna förförståelsen inte har påverkat resultatet är ett sätt att öka trovärdigheten (Mårtensson & Fridlund, 2017). Det beaktades vid granskningen att det fanns en ökad
risk att förförståelse även fanns hos medstudenterna genom omvårdnadsstudierna. Granskningen anses bidra, oavsett, med flera perspektiv som är av nytta för att skapa ett neutralt resultat (Mårtensson & Fridlund 2017).
8. Resultatdiskussion
Litteraturöversiktens syfte var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Diskussionen utgår från tre av resultatets subteman. Det som diskuteras är Sjuksköterskans upplevelse av kunskapsbrist i vårdmötet, att ha riktlinjer att följa samt sjuksköterskans vårdrelation med den våldsutsatta kvinnan.
Litteraturöversiktens resultat visar på att ökad kunskap och tidigare erfarenheter hos sjuksköterskor ger dem förutsättningar att ge en god omvårdnad till kvinnor utsatta för våld. Sjuksköterskans upplevda brist på kunskap och behovet av utbildning och dess effekt på sjuksköterskors arbete med våldsutsatta kvinnor är något som lyfts i resultatet. Björck (2010) och Sundborg et al. (2012) påvisar att brist på kunskap och erfarenhet är ett problem vid identifiering av våld. Att förstå våldets konsekvenser och kunna läsa av kvinnornas kroppsspråk är ett stöd för sjuksköterskan i arbetet med att identifiera kvinnor som är utsatta för våld i nära relationer (Grände et al., 2014). Genom att arbeta personcentrerat med kvinnan i fokus tas hänsyn till kvinnans värdighet, behov och rättigheter. I den personcentrerade omvårdnaden är kvinnans berättelse central. Våldsutsatta kvinnor som valde att dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter gav möjlighet för sjuksköterskan till lärande och utveckling enligt Forsberg (2016). Socialstyrelsen belyser i sina föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relation (SOSFS 2014:4, kap.4) sjuksköterskors behov av kunskap om våld i nära relationer för att ha förutsättningarna att ge våldsutsatta personer en god och säker vård. Sjuksköterskans brist på kunskap har visat sig vara en utmaning för deras förmåga att uppmärksamma våld i nära relationer (Leppäkoski et al., 2013). Bristande kunskap kan bidra till att sjuksköterskans bemötande av kvinnan inte blir förtroendegivande (Björck, 2010). Utbildning om våld i nära relationer kan tänkas ligga till grund för sjuksköterskors förmåga att bemöta och vårda kvinnor utsatta för
våld i nära relationer vilket styrks av Leppäkoski et al. (2013), Sundborg et al. (2012) och Ambuel et al. (2013). Trots det så framkom att drygt hälften av de tillfrågade sjuksköterskorna hade erhållit utbildning inom ämnet (DeBeor et al., 2013; Husso et al., 2011; Sundborg et al., 2012).
Kvinnor som blivit utsatta för våld i sin relation upplevde att frågan om våld inte ställs direkt eller öppet (Narula et al., 2012; Leppäkoski et al., 2010). Sjuksköterskor kan inrikta sig på fysiska symtom relaterat till våld vilket kan bidra till att frågan uteblir om kvinnan inte visar kända fysiska symtom (Narula et al., 2012). Enligt Sundborg et al. (2012) frågade sjuksköterskorna om våld i nära relation när kvinnorna hade synliga skador. Sjuksköterskorna kände sig osäkra på hur de skulle ställa frågan till kvinnorna samt vad de skulle göra med svaret. När sjuksköterskorna hade identifierat våldsutsatta kvinnor så blev de hänvisade till läkaren.
I litteraturöversiktens resultat framkom sjuksköterskans upplevda utmaningar med riktlinjer i arbetet. Det framkom att tydliga riktlinjer och strategier från organisationen underlättade för sjuksköterskor i mötet med kvinnor utsatta för våld samt att det inbringade en trygghet. Tillit och förtroende i vårdrelationen mellan sjuksköterskan och den våldsutsatta kvinnan är av vikt. Sjuksköterskan har som ansvar att identifiera kvinnor som blir utsatta för våld i nära relationer och enligt Socialstyrelsen (2016) så är det den enskilda vårdgivarens ansvar att de rutiner och handlingsplaner som finns är tillgängliga och att sjuksköterskan arbetar efter dessa. Att verksamheten inte har riktlinjer och strategier påvisas i flera resultatartiklar vilket styrks av Husso et al. (2011), Leppäkoski et al. (2013) och Sundborg et al. (2012). Avsaknad av riktlinjer och strategier inom verksamheten bidrog till att sjuksköterskan inte frågade kvinnorna om våld i nära relationer i samma utsträckning (Leppäkoski et al., 2013). Sjuksköterskorna upplevde att i de verksamheter där riktlinjer fanns inte utgjorde någon hjälp för arbetet (Sundborg et al., 2012). Det ligger på sjuksköterskans egen ansvar att hålla sig uppdaterade gällande verksamhetens riktlinjer (International Council of Nurses, 2012). Att som sjuksköterska kunna se situationen ur patientens perspektiv samt att försöka förstå patienten som får vård är centralt för personcentrerad omvårdnad (Ekman et al., 2011). Sjuksköterskans förmåga till detta ger möjlighet att kunna skapa en förtroendefull vårdrelation mellan patienten och sjuksköterskan vilket är en central del i personcentrerad omvårdnad, något som försvåras vid otillräcklig tid (Ekman et
al., 2011). Våldsutsatta kvinnors värderingar och förutsättningar bör vara centralt i omvårdnaden. Tillit utgör grunden för att sjuksköterskor ska kunna skapa en god vårdrelation till den våldsutsatta kvinnan. För att skapa tillit är det av vikt att sjuksköterskan visar empati, är lyhörd och visar sin närvaro (Grände et al., 2014). Tilliten i vårdrelationen mellan sjuksköterskan och den våldsutsatta kvinnan som är utsatt för våld i nära relationer påverkade om kvinnorna vågade berätta om sin situation (Bradbury-Jones et al., 2011). Enligt DeBoer et al. (2013) upplevde sjuksköterskor att tidsbristen och bristen på träning och utbildning var de största utmaningarna. Sjuksköterskor kunde även uppleva svårigheter i att formulera sig i mötet med kvinnan samt att respekten för kvinnans integritet var avgörande i mötet (Häggblom et al., 2005). I föreliggande studie upplever sjuksköterskor brist på tid som ett hinder i mötet med kvinnan då annat arbete prioriteras. När tid inte finns ges inte sjuksköterskor samma möjlighet till, att på ett adekvat sätt, bemöta kvinnan samt kunna få en inblick i kvinnans rådande livssituation. Bristen på tid kan bero på personaltätheten, vårdtyngden och antalet patienter, vilket ger högre arbetsbelastning på sjuksköterskor. Problematiken som beskrivs styrks av Wyatt et al. (2019) som lyfter sjuksköterskors upplevelse kring tidens påverkan på samtalet med kvinnan och möjligheten att identifiera våld. Sjuksköterskors möjlighet att skapa en förtroendefull vårdrelation till kvinnan ger förutsättningar för att kvinnan ska våga tala om sin livssituation, något som tidsbristen hindrar (Leite et al., 2016). I DeBeor et al. (2016) uppger 80% av sjuksköterskorna att de har tillräckligt med tid i mötet med kvinnan för att kunna identifiera våld i nära relationer, något som motsäger sig litteraturöversiktens resultat.
I resultatet framkom det att vårdrelationen mellan sjuksköterskan och kvinnan var en utmaning då sjuksköterskan hade svårigheter att kontrollera sina känslor som frustration, oro och hjälplöshet när våldsutsatta kvinnor berättade sin historia. Enligt Grände et al. (2014) bör sjuksköterskan hålla egna värderingar och känslor för sig själv vid mötet med den våldsutsatta kvinnan, då det annars kan ge henne skamkänslor. Personcentrerad omvårdnad är en grundpelare i mötet med kvinnor som utsatts för våld. Genom att respektera, bekräfta och lyssna på kvinnans upplevelser kan alla aspekter synliggöras (Grände et al., 2014). Patientberättelsen innefattar att dela erfarenheter och på så sätt lära sig av varandra. Genom att lyssna och samtala skapas en gemensam förståelse för erfarenheten av situationen
(Ekman et al., 2011). Genom att sjuksköterskan har en förståelse för kvinnans situation kan en god kommunikation skapas. I Bradbury-Jones och Taylor (2013) uttryckte sjuksköterskor hur emotionellt påfrestande arbetet är med att stötta våldsutsatta kvinnor. Dock upplevde sjuksköterskorna att stöttning och möjlighet att samtala runt sina känslor underlättar arbetet (Bradbury-Jones et al., 2013). I Bradbury-Jones et al. (2011) berättade kvinnorna om deras starka känslor inför mötet med sjuksköterskan och kvinnans ansträngningar för att sjuksköterskan inte skulle uppmärksamma hur de verkligen mådde. Skuld- och skamkänslorna nämns som hinder i samtalet (Bradbury-Jones et al., 2011).
9. SLUTSATSER
Litteraturöversiktens syfte var att sammanställa sjuksköterskors upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Sjuksköterskor upplever olika utmaningar i mötet med kvinnan. Att ämnet våld i nära relationer är ett komplext ämne återspeglar sig i resultatet då skilda upplevelser har framkommit. Sjuksköterskor upplevde kunskap, erfarenhet och de egna känslor som viktiga komponenter för att kunna möta den våldsutsatta kvinnan. Kunskap och erfarenheter stärker sjuksköterskans självförtroende och ökar modet att ställa frågor om våld i nära relationer, vilket i sin tur leder till god vård för kvinnan. Sjuksköterskor upplevde att kunskap och erfarenhet är avgörande för att kunna lita på sin intuition i mötet med kvinnan och de sjuksköterskor som hade egna erfarenheter hade god förståelse för kvinnan och lättare att uppmärksamma signaler i mötet. Upplevda utmaningar som tidsbrist och avsaknad av tydliga riktlinjer påverkar mötet negativt. Tidsbrist kan bidra till upplevelse av frustration hos sjuksköterskor att de inte känner att de kan ge kvinnan den omvårdnaden de önskar att ge. Sjuksköterskor upplevde en stark känslopåverkan i mötet, vilket visar att sjuksköterskor behöver stöd för att kunna hantera sina känslor. Utan stöd blir dessa känslor ett hinder i mötet, vilket kan leda till att kvinnan inte vågar berätta sin historia.
Resultatet av litteraturöversikten kan bidra till att sjuksköterskor känner att de inte är ensamma med att uppleva arbete med våld i nära relationer som utmanande och komplex. För att kunna hjälpa flera kvinnor som befinner sig i en utsatt situation behöver sjuksköterskan känna sig trygg i sin kompetens, i mötet och i att anmäla vid misstanke. Litteraturöversikten kan bidra till en ökad förståelse för problematiken kring arbete med våld i nära relationer. Resultatet stärker att mer utbildning behövs för att sjuksköterskor ska kunna känna sig tryggare i mötet. Författarna upplever att ämnet våld i nära relationer behöver en större plats i grundutbildningen. Likaså är behovet stort av kompetensutbildning för utbildade sjuksköterskor. Vidare forskning i ämnet behövs för att kunna förbättra sjuksköterskors arbetssituation samt omhändertagandet av de våldsutsatta kvinnorna. Fortsatt forskning i ämnet med fokus på grundutbildade sjuksköterskor anser skulle vara av vikt för att kunna förbättra upptäckten av våldsutsatthet i större delar av samhället.
10.REFERENSER
Artiklar som använts i resultatet är markerade med asterix (*)
Alexander, K. A., Volpe, E. M., Abboud, S., & Campbell, J. C. (2016). Reproductive coercion, sexual risk behaviors and mental health symptoms among young low-income behaviorally bisexual women: implications for nursing practice. Journal of clinical nursing, 25(23–24), 3533–3544.
https://doi.org/10.1111/jocn.13238
Allard, C. (2013). Caring for people who experienced domestic abuse. Emergency nurse, 21(2), 12-16. https://doi.org/10.7748/en2013.05.21.2.12.e1145
*Al‐Natour, A., Qandil, A., & Gillespie, G. L. (2016). Nurses’ roles in screening for intimate partner violence: a phenomenological study. International Nursing Review, 63(3), 422–428. https://doi.org/10.1111/inr.12302 Ambuel, B., Hamberger, L., Guse, C., Melzer-Lange, M., Phelan, M., & Kistner, A.
(2013). Healthcare Can Change from Within: Sustained Improvement in the Healthcare Response to Intimate Partner Violence.
Journal of Family Violence, 28(8), 833–847. https://doi.org/10.1007/s10896-013-9550-9
Antai, D. (2011). Traumatic physical health consequences of intimate partner violence against women: what is the role of community-level factors? BMC
Women’s Health, 11(1), 56.
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Studentlitteratur.
Berglund, A., & Stenson, K. (2010). Att ställa frågan om våld. I Berglund
(Red.). Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. (s.19– 30). Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK).
Berglund, A., & Tönnesen, E. (2010). Varför ska frågan om erfarenhet av våld ställas? I Berglund (Red.). Att fråga om våldsutsatthet som en del av
anamnesen. (s.15–17). Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK).
Berglund, A., & Witkowski, Å. (2019). Mäns våld mot kvinnor. I G. Heimer, A. Björck, U. Albért & Y. Haraldsdotter (Red.). Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar (s.165–198). Studentlitteratur.
* Beynon, C. E., Gutmanis, I. A., Tutty, L.M, Wathen, N. C., & MacMillan, H. L.
(2012). Why physicians and nurses ask (or don’t) about partner violence: a qualitative analysis. BMC Public Health
Björck, A. (2010). Fråga om våldsutsatthet inom hälso- och sjukvården kräver
utbildning. I Berglund (Red.). Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen. (s.191-196). Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK).
Bradbury-Jones, C., Duncan, F., Kroll, T., Moy, M., & Taylor,
J. (2011). Improving the health care of women living with domestic abuse . Nursing Standard (through 2013), 25(43),
35-40. https://doi.org/10.7748/ns2011.06.25.43.35.c8594
Bradbury‐Jones, C., Taylor, J., Kroll, T., & Duncan, F. (2014). Domestic abuse
awareness and recognition among primary healthcare professionals and abused women: a qualitative investigation. Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.), 23(21-22), 3057-3068.
https://doi.org/10.1111/jocn.12534
Bradbury-Jones, C., & Taylor, J. (2013). Domestic abuse as
a transgressive practice: Understanding nurse’s responses through the lens of abjection. Nursing Philosophy, 14(4), 295-304.
https://doi.org/10.1111/nup.12031
Brottsförebyggande rådet (BRÅ). (2019). Kriminalstatistik 2019: Anmälda
brott. BRÅ. https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de5304e1 0e/1585653308304/Sammanfattning_anmalda_2019.pdf
*Brykczynski, K. A., Crane, P., Medina, C. K., & Pedraza, D. (2011). Intimate partner violence: advanced practice nurses clinical stories of success and
challenge. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 23(3), 143–152. https://doi-org./10.1111/j.1745-7599.2010.00594.x Bonomi, A., Anderson, M., & Reid R. (2009). Medical and psychosocial
diagnosis in women with a history of intimate partner violence.
Arch Intern Med. 169:18, s.1692–97.
https://doi.org/10.1001/archinternmed.2009.292 Dahlborg Lyckberg, E. (2017). Kunskap, kunskapsanvändning och
kunskapsutveckling. I F. Friberg (Red.). Dags för uppsats - vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s.25–36). Studentlitteratur.
DeBoer, M. I., Kothari, R., Kothari, C., Koestner, A. L., & Rhos Jr, T. (2013). What Are Barriers to Nurses Screening for Intimate Partner Violence? Journal of Trauma Nursing, 20(3), 155–
160. https://doi.org/10.1097/JTN.0b013e3182a171b1 Domenech del Rio, I., & Sirvent Garcia del Valle, E. (2017).
The Consequences of Intimate Partner Violence on Health: A Further Disaggregation of Psychological Violence—
Evidence From Spain. Violence Against Women, 23(14), 1771– 1789. https://doi.org/10.1177/1077801216671220
Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., Carlsson, J., Dahlin-Ivanoff, S., Johansson, I-L., Kjellgren, K., Lidén, E., Öhlén, J., Olsson, L-E., Rosén, H., Rydmark, M., & Sunnerhagen, K-S. (2011). Person-centered care – Ready
for prime time. European Journal of Cardiovascular Nursing, 10(4), 248–251. https://doi.org/10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008
European union agency for fundamental rights. (2014). Våld mot kvinnor: en undersökning omfattande hela EU. Resultat i korthet. Luxemburg: Europeiska unionens byrå för grundläggande
rättigheter. https://fra.europa.eu/sites/default/files/fra-2014-vaw-survey-at-a-glance-oct14_sv.pdf
Forsberg, A. (2016). Omvårdnad på akademisk grund- att utvecklas och ta ansvar. Natur och Kultur.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier. Natur och Kultur.
Frenzel, A. (2014). Brott i nära relationer - En nationell kartläggning.
BRÅ. www.bra.se/download/18.9eaaede145606cc8651ff/1399015861526 /2014_8_Brott_i_nara_relationer.pdf
Friberg, F. (2017a). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.). Dags för uppsats - Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s.129–140). Studentlitteratur.
Friberg, F. (2017b). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.). Dags för uppsats - Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s.141– 1152). Studentlitteratur AB.
Grände, J., Lundberg, L., & Eriksson, M. (2014). I arbete med våldsutsatta kvinnor. Gothia fortbildning.
Helgesson, G. (2015). Forskningsetik. Studentlitteratur.
Heimer, G., Andersson, T., & Lucas, S. (2014). Våld och hälsa- En
befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt koppling till hälsa. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK).
Henricson, M. (2017). Diskussion. I M, Henricson (Red.). Vetenskaplig Teori och Metod. Från idé till examination inom omvårdnad (s. 411–
420). Studentlitteratur.
Henricsson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I Marie Henricson
(Red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s.111–120). Studentlitteratur.
Hughes, J. (2010). Putting the pieces together: How public health nurses in rural and remote Canadian communities respond to intimate partner violence. Online journal of rural nursing & health care, 10(1),
Husso, M., Virkki, T., Notko, M., Holma, J., Laitila, A., & Mäntysaari, M. (2011). Making sense of domestic violence intervention
in professional health care. Health & Social Care in the Community, 20(4), 347–355. https://doi.org/10.1111/j.1365-2524.2011.01034.x
Häggblom AME, Hallberg LR, & Möller AR.
(2005). Nurses’ attitudes and practices towards abused women. Nursing & Health Sciences, 7(4), 235–242.
https://doi.org/10.1111/j.1442-2018.2005.00242.x
International Council of Nurses. (2012).
The icn code of ethics for nurses. https://www.icn.ch/sites/default/files/ inline-files/2012_ICN_Codeofethicsfornurses_%20eng.pdf
* Jack, S, M., Ford-Gilboe, M., Davidov, D., & MacMillan, H, L. (2016). Identification and assessment of intimate partner violence in nurse home visitation. Journal of Clinical Nursing, 26(15-16), 2215-2228.
http://doi.org/10.1111/jocn.13392
Jönköping University. (u.å.). Peer review. Högskolebiblioteket.
Hämtad 5 december, 2020, från https://guides.library.ju.se/lar-dig-soka/peer-review
Karlsson, E-K. (2017). Informationssökning. I M, Henricson (Red.). Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination i omvårdnad (s. 82–83). Studentlitteratur.
Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I Marie Henricson (Red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s.57–
80). Studentlitteratur.
Kristensson, J.
(2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för student er inom hälso- och vårdvetenskap. Natur & kultur.
Leite, J.T., Beserra, M.A., Scatena, L., da Silvia, L. M. P., & das Graças Carvalho Ferriani, M. (2016).
Coping with domestic violence against children and adolescents from the perspective of primary care nurses. Revista Gaúcha de Enfermagem, 37(2). https://doi.org/10.1590/1983-1447.2016.02.55796
Leppäkoski, T., & Paavilainen, E. (2013). Interventions for Women exposed to acute intimate partner violence: emergency professionals' perspective. Journal of Clinical Nursing, 22(15-16), 2273-2285. http://doi.org/10.1111/j.1365- 2702.2012.04202.x.
Lincoln, Y.& Guba, E. (1985). Naturalistic Inquiry. Sage publications.
Lundgren, E. (2012). Våldets normalisering och andra våldsförståelser.
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks).
Logan University. (2020). Tutorials: PubMed.
https://libguides.logan.edu/tutorials/pubmed
*McGarry, J. (2016). Domestic violence and abuse:
an exploration and evaluation of a domestic abuse nurse specialist role in acute health care services. Journal of clinical nursing, 26(15-16), 2266-2273. https://doi.org/10.1111/jocn.13203
Moser Hällen, L., & Sinisalo, E. (2018). Vad är mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I E. Sinisalo (Red.)., & L. Moser Hällen (Red.). Våld i nära relationer socialt arbete i forskning, teori och praktik (s. 27–52). Liber.
Mårtensson, J., & Fridlund, B. (2017). Vetenskaplig kvalitét i examensarbete. I M, Henricson (Red.). Vetenskaplig Teori och Metod. Från idé till
examination inom omvårdnad. (s. 421–438). Studentlitteratur. Narula, A., Agarwal, G., & McCarthy L. (2012). Intimate partner violence:
patients’ experiences and
perceptions in family practice. Family Practice, 29(5), 593– 600. https://doi.org/10.1093/fampra/cms008
*Olive, P. (2016). Classificatory multiplicity: intimate partner violence diagnosis in emergency department consultations. Journal of clinical nursing, 26(15-16), 2229-2243. https://doi.org/10.1111/jocn.13673
Priebe, G., & Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar - grundläggande vetenskapsteori. I Marie Henricson (Red.). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s.25–41). Studentlitteratur.
*Robinson, R. (2010). Myths and
stereotypes: how registered nurses screen for intimate partner violence. Emergency Nursing Advocacy, 36(6), 572–
576. https://doi.org/10.1016/j.jen.2009.09.008
Sandman, L., & Kjellström, S. (2018). Etikboken: etik för vårdande yrken. (2 uppl.). Studentlitteratur.
Segesten, K. (2017). Att välja ämne och modell för sitt examensarbete. I F. Friberg (Red.). Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensar beten (3. uppl., s. 105–108). Studentlitteratur.
SFS 2001:453. Socialtjänstlag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialtjanstlag-2001453_sfs-2001-453
SFS 2009:400. Offentlighets-och sekretesslag.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/offentlighets--och-sekretesslag-2009400_sfs-2009-400
SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-
lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
Socialstyrelsen. (u.å). Våld i nära relationer. https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/
Socialstyrelsen. (2014). Att vilja se, vilja veta och att våga fråga - Vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka
våldsutsatthet. www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/vagledning/2014-10-30.pdf
Socialstyrelsen. (2016). Våld - Handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära
relationer. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2016-6-37.pdf
SOSFS 2014:4. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer. Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/
sharepoint-dokument/artikelkatalog/foreskrifter-och-allmanna-rad/2014-5-7.pdf
*Sprague, C., Hatcher, A. M., Woollett, N., & Black, V. (2017). How Nurses in Johannesburg Address Intimate Partner Violence in Female Patients: Understanding IPV Responses in Low- and Middle-Income Country Health Systems. Journal of Interpersonal Violence, 32(11), 1591–1619. https://doi.org/10.1177/0886260515589929
Sundborg, E. M., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Törnkvist, L. (2012). Nurses’ preparedness to care for women exposed to Intimate Partner Violence: a quantitative study in primary health care. BMC Nursing, 11(1), 1–
11. https://doi.org/10.1186/1472-6955-11-1
Taft, A. J., Small, R., Humphreys, C., Hegarty, K., Walter, R., Adams, C., & Agius, P. (2012). Enhanced maternal and child health nurse care for women experiencing intimate partner/family violence: protocol for MOVE, a cluster randomised trial of screening and referral in primary health care. BMC Public Health, 12(811). http://doi.org/10.1186/1471-2458-12-811 Thomas, L., & Scott-Tilley, D. (2017). Intimate Partner Violence:
The Lived Experience of Single Women. Issues in Mental Health Nursing, 38(3), 202–
211. https://doi.org/10.1080/01612840.2016.1261211
