Zina Paulus och Lina Zetterlund
Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp, Institutionen för vårdvetenskap Självständigt arbete i vårdvetenskap, 15 hp, VKGT13, VT 2020 Nivå: Grundnivå
Handledare: Birgitta Bisholt Examinator: IngBritt Rydeman
Personers upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2
En litteraturöversiktPeoples experiences of self-management in Type 2 Diabetes A Literature review
Sammanfattning
Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som innebär att personen har
en förhöjd blodsockernivå. Det ställer krav på personen att utföra egenvård och göra livsstilsförändringar för att uppnå hälsa. Sjukdomen kan orsaka alvarliga komplikationer och skapar stort lidande till och med död, om egenvården inte utförs korrekt. Behandlingen för sjukdomen kräver att personen gör ett antal livsstilsförändringar i bland annat kost och motion.
Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av egenvård vid diabetes typ
2.
Metod: En litteraturöversikt där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar söktes fram i
databaserna MEDLINE, CINAHL och PubMed. Artiklarnas resultat analyserades och tematiserades enligt Fribergs fyra stegs metod.
Resultat: Resultatet presenterades i två övergripande teman och fem subteman. Det
första huvudtemat handlar om behov av kunskap och utbildning med tillhörande tre subteman: kostförändringar, grupputbildning och
hälsoinformation. Den andra huvudtemat är behov av stöd med tillhörande
två subteman: stöd från anhöriga och stöd från sjuksköterska.
Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån Dorothea Orems egenvårdsteori.
Livsstilsändringar kan upplevas både som utmanande och meningsfullt. Litteraturöversiktens resultat visar att grupputbildning är en av de viktigaste faktorerna för god egenvård. Stödet från sjuksköterskan och familjen lyfts som en betydelsefull källa vid hantering av diabetes typ 2. Utbildning, ökad kunskap och hälsoinformation kan bidra till att stärka personers självförtroende.
Abstract
Background: Diabetes mellitus type 2 is a chronic disease that entails an increased level
of blood glucose. The illness can cause suffering and changes to the person’s life world that can be increased by complications if selfcare is not maintained properly. The treatment for the illness demands several lifestyle changes from the patient, regarding diet and exercise among other things.
Aim: The aim was to describe experiences of self-care from the view of
person’s with diabetes type 2.
Method: A literature review where ten scientific qualitative articles published in the
databases MEDLINE, CINAHL and PubMed where used. The articles where analysed and themed according to Fribergs four step method.
Results: The result was presented as two main themes with five additional
sub-themes. The first main theme describes the need for knowledge and education. The three related sub-themes being: Knowledge and education,
dietary changes, educational groups and health information. The second
main theme is the need for support with two related sub-themes: support
from extended family and support from nurse.
Discussion: The result is discussed from the viewpoint of Dorothea Orems theory of
selfcare. Lifestyle changes can be perceived as challenging but also rewarding. Support from nurses and extended family can be helpful for the person regardless of selfcare capacity. Increased knowledge, information and health education can increase the person’s self-confidence.
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 1
BAKGRUND ... 1
DIABETES MELLITUS TYP 2 ... 1
ORSAK TILL DIABETES TYP 2 ... 2
KOMPLIKATIONER VID DIABETES TYP-2 ... 2
ATT LEVA MED DIABETES TYP 2 ... 3
EGENVÅRD ... 4 KOST ... 4 SJUKSKÖTERSKANS ANSVAR ... 5 PROBLEMFORMULERING ... 6 SYFTE ... 6 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 6 METOD ... 7 DATAINSAMLING ... 8 URVAL ... 8 DATAANALYS... 9 FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 9 RESULTAT ... 10
BEHOV AV KUNSKAP OCH UTBILDNING ... 10
kostförändringar ... 10 Grupputbildning ... 11 Hälsoinformation ... 12 BEHOV AV STÖD ... 13 Stöd från familjen ... 13 Stöd från Sjuksköterska ... 14 DISKUSSION ... 15 RESULTATDISKUSSION ... 16 KLINISKA IMPLIKATIONER ... 19
FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING ... 20
SLUTSATS ... 20
Inledning
Diabetes typ 2 är en vanligt förekommande folksjukdom och det är många personer som drabbas. Diabetes typ 2 är dessutom en kronisk sjukdom som kan ge komplikationer och det krävs därför att personen genomför egenvård för att reducera komplikationer. Under den verksamhetsförlagda utbildningen kom författarna i kontakt med flertalet vårdande möten mellan sjuksköterska och personer med diabetes typ 2. Det var tydligt att personerna hade tankar och oro kring framtiden och hur den skulle bli. Av den anledningen är det av intresse att söka en djupare förståelse och kunskap om personers upplevelse av egenvård vid diabetes typ 2. Detta är något som vi kommer att möta i vår kommande yrkesroll som sjuksköterskor oavsett vårdkontext.
Bakgrund
År 2014 hade ungefär 422 miljoner människor i världen diabetes av någon typ och år 2012 orsakade sjukdomen 1,5 miljoner dödsfall (World Health Organization, 2016). Diabetes mellitus räknas som en av världens stora folksjukdomar och ungefär fyra till fem procent av Sveriges befolkning har diagnosen. Det finns också ett mörkertal då många får diagnosen först flera år efter att de insjuknat i diabetes typ 2. I Sverige räknas att var tredje person med diabetes typ 2 är oupptäckt (Diabetesförbundet, 2016).
Diabetes Mellitus är en sjukdom som innebär att det är ett kroniskt förhöjt blodsockervärde i kroppen. Förhöjda blodsockervärden kan antingen bero på att det är insulinbrist eller att vävnaderna har nedsatt känslighet för insulin. Det finns flera typer av diabetes men de två vanligaste formerna är diabetes typ 1 och diabetes typ 2. De andra diabetesformer som finns anses var undergrupper till någon av de två större huvudgrupperna. Exempelvis på
undergrupper är latent autoimmune diabetes in the adult (LADA), maturity onset diabetes in the youth (MODY) och graviditetsdiabetes (Ericsson & Ericsson, 2012).
Diabetes Mellitus Typ 2
Diabetes typ 2 är den vanligaste formen av diabetes och det är en folkhälsoepidemi med ett smygande förlopp i jämförelse med diabetes typ 1. Denna form av diabetes debuterar oftast hos personer i vuxen ålder och utvecklas under en längre tid (Whittemore et al., 2019). Sjukdomsförloppet vid diabetes typ 2 börjar med en insulinbrist i de insulinkrävande vävnaderna som kompenserats genom att betacellerna har ökat insulinsekretionen. Efter ca 10–15 år försämras betacellernas insulinproduktion och insulinbrist uppkommer. Vid diabetes
typ 2 har också vävnaderna en nedsatt känslighet för insulin, vilket kallas insulinresistens. Insulinresistens innebär att cellernas känslighet för insulinet minskar och att en större mängd insulin krävs för att uppnå effekt. Insulin är ett hormon som reglerar blodsockret och vid diabetes typ 2 innebär det att insulinets förmåga att frisättas snabbt efter en måltid blir begränsad, vilket då leder till att blodsockernivån blir hög under en viss tid. Insulinet hjälper också till med uppbyggnaden av kroppens äggviteämnen och spelar en betydande roll i kroppen då bristande insulin leder till vävnadsskada (Ericsson & Ericsson, 2012). Symtomen för diabetes typ 2 utvecklas under en längre tid och är av smygande karaktär
(Diabetesförbundet, 2013). Det förhöjda sockervärdet i blodet börjar efter en tid ge kroppsliga diabetessymtomen, som till exempel stora urinmängd, ökad törst, hungerkänslor, viktnedgång, försämrad syn och trötthet vilka är de vanligaste förekommande symtomen vid diabetes typ 2 (Ericsson & Ericsson, 2012; Wu, Tai & Sun, 2019)
Orsak till diabetes typ 2
Tidigare kallades sjukdomen åldersdiabetes eftersom de som insjuknade främst var över 70 år. På grund av ändrad livsstil i det moderna samhället med minskad fysisk aktivitet och ökat intag av fett och socker uppträder sjukdomen nu i allt lägre åldrar (Dammen Mosand & Stubberud, 2011). Genom ohälsosamma levnadsvanor som till exempel mycket stillasittande och en dålig kosthållning ökar risken för fetma och övervikt, vilka är de främsta orsakerna att utveckla diabetes typ 2 (Ericsson & Ericsson, 2012; Koponen, Simonsen & Suominen, 2017). Dessutom har studier visat att stress har en påverkan för att drabbas av diabetes typ 2
(Koponen et al., 2017).
Komplikationer vid diabetes typ-2
Diabetes typ 2 är en ökande sjukdom globalt och komplikationerna som följer med
sjukdomen är mångfacetterat. Choi, Song, Chang och Kim (2014) beskriver att personer med denna sjukdom har en större risk att utveckla diabetesrelaterade komplikationer som till exempel hjärt-kärlsjukdom, njurskador, nedsatt syn och försämrade nervfunktioner. Personer med diabetes typ 2 kan drabbas av både hyper- och hypoglykemi. Hypoglykemi innebär att blodsockernivån är för låg, vilket kan förekomma då för hög dos insulin (läkemedel) tagits eller vid ökad fysisk aktivitet, stora alkoholintag eller fel planerad måltid. Vid hyperglykemi är blodsockervärdet för högt på grund av insulinbrist, vilket gör att vävnaderna inte kan ta upp glukosen och börjar istället att förbränna fett. Personen kan då uppvisa symtom som att bli lätt
illamående, få sänkt medvetenhetsgrad och hamna i diabeteskoma (Ericsson & Ericsson, 2012).
Hyperglykemi är en del av insjuknandet för dessa personer, de kan även drabbas av Hyperosmolärt non-ketotiskt syndrom (HNKS) som kan uppkomma vid vätskebrist, detta är ett allvarligt tillstånd och intensivvård kan behövas (Janus info, 2019). Samtidigt leder diabetes typ 2 till stora kostnader för samhället i form av ökat vårdbehov och sjukskrivning. Det är framförallt de sena komplikationerna som är mycket kostsamma, de leder även till ett ökat lidande för personerna. Socialstyrelsen påtalar vikten av att arbeta förebyggande och utifrån hållbar utveckling för att minska risken för skador i de små och stora blodkärlen (Socialstyrelsen, 2018). Ovan nämnda komplikationer kan komplicera livssituationen ytterligare för dessa personer eller närstående.
Att leva med diabetes typ 2
Att få en diagnos som diabetes typ 2 beskrivs ibland som att plötsligt bli en annan person. Detta innebär att personen går från att vara en frisk person till en person med diabetes typ 2. Den nya livssituationen kan skapa rädslor, ångest och en känsla av en påtvingad förändring. Förändringen benämns ofta som transitionsprocess, vilket innebär en förändring för personen som till exempel att ha varit frisk och att bli sjuk (Kneck, 2013). Genom att kunna möta sjukdomen och ha en hälsosam transition innebär det att se de nya sammanhangen i livet. Reaktionerna som kommer är individuella och olika men flertalet reagerar med oro, sorg, förlust och en osäkerhet. När personen befinner sig i denna transitionsprocess är det viktigt att sjuksköterska finns till hands för att stötta personen med det stöd som behövs. Lärande
handlar om att ändra sin syn på omgivningen, sig själv eller att hitta meningen i en förändrad situation (Kneck, 2013).
Behandlingen av diabetes typ 2 fokuserar främst på att hålla blodsockerhalten på en normal nivå samt att undvika hyperglykemi. För att kunna nå dessa mål samt att kunna ändra sin livsstil och sitt levnadssätt är det viktigt att personen är lyhörd och mottaglig för ny kunskap, för att kunna nå ett liv fritt från komplikationer. De primära behandlingsalternativen som i första hand rekommenderas av vården består av kost och motion förändringar. Goda
kostvanor är en viktig del av behandling vid diabetes typ 2 för att kunna hålla blodsockret i en bra balans och bidrar framför allt till att minska de komplikationer som ett högt eller lågt blodsocker kan medföra vilket i förlängningen leder till ökat välbefinnande hos personen. I vissa fall räcker inte en hälsosam kost och ett rörligt aktivt liv utan läkemedelsbehandling
behövs som perorala antidiabetika. Enligt Diabetesförbundet (2016) medicineras ungefär hälften av de som har diabetes typ 2 med insulin inom 10 år efter diagnostiseringen. Denna farmakologiska behandling ökar framförallt leverns insulinkänslighet, vilket leder till att levern producerar mindre glukos (Ericson & Ericson, 2012). Samtidigt beskriver Laursen, Frolich och Christensen (2016) att ökad fysisk aktivitet har en skyddande effekt mot att utveckla diabetes typ 2. Råd om fysisk aktivitet och kost bör därför alltid ingå i utbildning om egenvård vid diabetes typ 2. Boyle, Saunders och Drury (2016) menar att leva med diabetes mellitus typ 2 kan vara fysisk, psykiskt och emotionellt utmanande. Det kan även leda till stress, oro och depression i att klara av sitt dagliga tillstånd.
Egenvård
Egenvård kan definieras på olika sätt, men syftet med egenvård handlar om att personen ska må bra. Det är inte känslan personen har utan de handlingar eller strategier som utförs av personen, som är egenvård. Trots att stöd och råd ges gällande egenvård är det personen själv som ska hantera och aktiv ta beslut om vilka åtgärder som ska användas i deras egenvård (Audulv,2019; Riegel, Dickson & Faulkner, 2016).
Begreppet egenvård definieras enligt Wikblad (2012) som att personen bär ett ansvar för att minska risken för skador och komplikationer. Det krävs att personen till exempelvis får stöd till hälsosamma kostvanor, medicinering, fysisk aktivitet och att kontrollera
blodsockernivån. Egenvård definieras på olika sätt och målet med egenvård vid diabetes typ 2 är att personerna ska kunna hantera sin sjukdom men även att till exempel sjuksköterska stödjer personen och därigenom minska risken för komplikationer genom att stödja personerna att hantera sitt blodsocker optimalt. Stödet möjliggör en ökad känsla av oberoende, skapa en trygghet samt minskar oron för eventuella komplikationer.
Egenvårdsåtgärderna är de mest omfattande delarna vid diabetes typ 2 och det krävs att personen själv kan vidta vissa åtgärder till exempel som att äta en hälsosam kost och att motionera (Ericson & Ericson, 2012; Kousar et al., 2016). Kneck (2013) framhåller att egenvård vid diabetes kan kännas olika beroende på vem man är och hur man har det för tillfället. Egenvård ökar möjligheterna till god livskvalitet för många.
Kost
Ett första steg i kostrådgivningen är att tillsammans med personen se över matvanorna. Att byta ut enskilda livsmedel till mer gynnsamma alternativ är viktigt. Till exempel genom att
öka andelen omättat fett och kolhydratrika livsmedel med lågt glykemiskt index (GI). Fibrerna i kosten sänker upptagningshastigheten vilket i sin tur även ger ett jämnare blodsocker. Genom att anpassa energiintaget till det individuella behovet är det lika viktigt som att introducera nya livsmedel. Kosten är en central del i behandlingen eftersom det är en avgörande faktor för sjukdomsförloppet av diabetes typ 2 och dess relaterade följdsjukdomar. Personer med diabetes skall helst använda sig av de långsamma kolhydraterna då dessa tar längre tid att smälta och därmed ger en långsammare blodsockerstegring (Socialstyrelsen, 2011). Ball et al. (2016) menar att rekommendationer som ges till personer med diabetes typ 2 bör täcka hälsosam och balanserad kost. Kosten ska baseras på högt fiberinnehåll och
kolhydrater med lågt glykemiskt index, det vill säga såsom linser, fullkornspasta och fullkornsris. Det är av samma anledning bättre att äta flera gånger per dag men mindre portioner, än att äta stora portioner färre gånger under dygnet.
Sjuksköterskans ansvar
Sjuksköterskans ansvar enlig International Council of Nurses (ICN, 2014) är att främja personens fysiska och psykiska hälsa och välbefinnande, men även att förebygga ohälsa samt lindra lidande. Sjuksköterskans specifika ansvarsområde är omvårdnad som innefattar både vetenskap och det kliniska arbetet. Enligt kompetensbeskrivningen (Socialstyrelsen, 2018) som sjuksköterskan bör uppfylla vid vård av personer med diabetes typ 2 är ämneskompetens, god pedagogisk kompetens, samt att kunna främja och motivera till egenvård. Sjuksköterskan ska ha kunskap i hur det är att leva med diabetes typ 2, samt arbeta för att stärka personens egna resurser i hanteringen av sjukdomen. Sjuksköterskan ska ha kunskap om medicinsk vetenskap, som till exempel diabetesrelaterade sjukdomar samt kunskap om
läkemedelshantering. För att personen ska kunna ha god egenvård krävs det att sjuksköterskan kan erbjuda personer med diabetes och deras närstående såväl gruppbaserad som individuell utbildning (Socialstyrelsen, 2018).
I sjuksköterskans ansvar ingår att leda utbildning i egenvård för personer med diabetes. Person utbildning har varit och är en högt prioriterad uppgift för sjuksköterskan. Personens utbildning i egenvård är av betydelse för personer med diabetes typ 2 för att ge en ökad förutsättning för en fungerande egenvård. Utbildningen genomförs antingen individuellt eller i grupp och ger en ökad kontroll över sjukdomens riskfaktorer. Det är viktigt att i utbildningen även beakta personens sociala liv då sjukdomen inte bara påverkar personen utan även
personen och sjuksköterskan. Det är av stor betydelse att personerna genom motivation, stöd och kunskap görs delaktig i beslut och planering av den egna vården. Sjuksköterskan skall även ha kunskap om att anpassa informationen och kommunikationen i mötet med personer med diabetes typ 2. Kommunikationen innebär att sjuksköterskan hjälper personen genom svåra beslutsprocesser och ger hen komplex information utefter varje enskilds persons behov (Bartol, 2012; Macdonald et al., 2013; Socialstyrelsen, 2018).
Problemformulering
Diabetes typ 2 är en folksjukdom som ökar bland människor runt om i världen. Sjukdomen är till stor del relaterad till personens livsstil som till exempel fysisk inaktivitet, ohälsosamma kostvanor, fetma och är till viss del åldersrelaterad. Egenvård har betydelse för att uppnå livsstilsförändringar och att minska risken för komplikationer. Komplikationer av sjukdomen kan leda till försämrad hälsa och nedsatt livskvalité. För att få kontroll över egenvården behövs eget ansvar, vilket upplevs krävande. En stor del av egenvård innebär
livsstilsförändringar som kost och motion vilka är de viktigaste faktorerna i egenvården. Att få stöd av sjuksköterskan har visat sig vara viktigt för att kunna hantera egenvård. Därför behövs mer kunskap om hur personer upplever sin egenvård vid diabetes typ 2. Genom att få en ökad förståelse för hur personerna känner för sin egenvård, ger det även möjlighet för sjuksköterskan att på bästa sätt kunna stötta personen till en god egenvård.
Syfte
Syftet var att beskriva personers upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2.
Teoretiska utgångspunkter
Den valda omvårdnadsteoretikern var Dorothea Orem. Omvårdnadsteori Self-Care Deficit Nursing Theory (Orem, Taylo & Renpenning, 2001) fokuserar på egenvård där Orem belyser tre centrala egenvårds begrepp; Egenvård, egenvårdsbehov samt egenvårdskrav.
Dorothea Orems omvårdnadsteori beskriver att varje enskild person har en inre förmåga att vårda sig själv eller närstående, om de får tillräckligt med stöd och kunskap. När det kommer till diabetes typ 2 är en persons egenvårdskapacitet central, vilket innefattar att Orems
egenvårdsbalans fokuserar på personens egenvård samt att detta kan hjälpa sjuksköterskor till att förstå och stödja personer med diabetes. Orem (2001) menar att människan har en
egenvårdskapacitet och kan skaffa sig de förmågor och kunskaper som behövs för att på bästa sätt vårda sig själv och sina närstående. Enligt Wiklund Gustin & Lindwall (2012) tolkas Orems teori som att hälsa kan förändras genom livet och beror på människans kapacitet samt att förutsättning till hälsa är att ha förmåga till egenvårdskapacitet.
Orems teori om egenvård handlar om att vuxna människor utför egenvårdshandlingar eller aktiviteter på eget initiativ med syfte att kunna upprätthålla ett bra liv, hälsa och
välbefinnande. Dessa egenvårdsaktiviteter är individuella och inlärda. Det betyder att personen ska förstå när egenvården ska utföras, inneha kraft och energi till att upprätthålla detta, uppfatta sitt egenvårdsbehov, motivation för att författa beslut och möjligheter till att utföra dessa. Det gäller även att vara medveten om brister och konsekvenser, samt att erhålla de ekonomiska och de sociala förutsättningar som krävs. Teorin om egenvårdsbrist lyfter fram betydelsen av omvårdnad för personer. Denna teori innebär att en persons egenvårdskrav kan vara större än egenvårdskapaciteten, vilket leder till att egenvårdsbrist uppstår.
Egenvårdskapacitet är beroende till exempel av ålder, hälsotillstånd, utbildning, motivation och praktiska erfarenheter som personen behöver för att tolka sitt egenvårdsbehov (Orem, 2001). Teorin om omvårdnadssystem handlar om egenvårdsbehov som uppkommer vid hälsoproblem. Teorin om omvårdnadssystem delas in i tre delar, ett fullständigt
kompenserande, där personen inte har någon egenvårdande förmåga och där behovet av omvårdnad är fullständigt. Ett delvis kompenserande, omvårdnadssystemet är för personer som kan utföra vissa egenvårdshandlingar men behöver hjälp av sjuksköterska. Vid ett stödjande system syftar Orem till att personen klarar av att utföra saker på egen hand men behöver stöd från sjuksköterska för att utveckla sin egenvårdförmåga till att utveckla sin egenvårdsförmåga (Orem, 2001). I denna litteraturöversikt har Dorothea Orems teori används i resultatdiskussionen.
Metod
För att besvara syftet valdes en beskrivande litteraturöversikt vilket skapar en överblick över det nuvarande kunskapsläge (Friberg, 2017). En litteraturöversikt är en lämplig metod för att identifiera behov för vidare forskning samt att ge fördjupande kunskap i ett ämne. Enligt Friberg (2017) kan både kvalitativa och kvantitativa artiklar användas i en litteraturöversikt, dessa vetenskapliga artiklar ska i sin tur struktureras och studeras på ett systematiskt sätt. I denna studie har det använts kvalitativa artiklar för att uppnå syftet med studien.
Datainsamling
Datainsamlingen har utförts genom sökningar i databaserna CINAHL Complete, Medline och PubMed. CINAHL användes för att hitta relevanta artiklar som var inriktade på
omvårdnadsvetenskap och upplevelser om egenvård vid diabetes typ 2. PubMed och Medline användes för att hitta artiklar som var inriktade på medicinsk vetenskap Östlundh (2017). Nämnda databaser omfattar ämnesområden relevanta för litteraturöversikten och har en bibliografisk post.
Inför sökningen gjordes ett antal testsökningar, för att skapa en överblick och kunna identifiera sökord användbara i sökningarna. När sökorden var identifierade användes ämnesordslistorna MeSH- termer vid sökningar i PubMed och Medline respektive subject headings i CINAHL. En av sökningar i CINAHL gjordes med hjälp av subject headings “diabetes mellitus typ 2”, ”Lifestyle Change” och fritextsökning “patient”. Den andra sökningen i CINAHL gjordes med subject headings ”diabetes”, ”Life Experience” och
”Patient Attitudes”. Båda sökningarna hade begränsningarna Free full text, Peer Reviewed, år
2009–2020. Vid sökningar i databasen Medline användes MeSH- termerna “self-care”, ”diabetes”, ”Coping”. I Medline användes begränsningarna Full text, år 2009–2020 och att artiklarna var skrivna på engelska. Vid sökningar i PubMed användes MeSH- termerna “diabetes mellitus typ 2”, ”Food” och ”Qualitative study”. Begränsningarna som användes i denna databas var Free full text, Peer Reviewed, år 2010–2020. Östlundh (2017) beskriver möjligheten att kombinera olika sökord tillsammans med en sökoperator för att hitta ett bredare urval eller att inkludera två sökord. Sökoperatorn AND användes vid samtliga sökningar för att inkludera Diabetes eller Diabetes mellitus typ 2 tillsammans med det andra valda ordet vid respektive sökning. Sökoperatorn OR användes när författarna hade flertal olika ord med liknande innebörd som kunde användas i sökningen. För mer detaljerad information redovisas sökningarna i en sökmatris (bilaga, 1).
Urval
I urvalet av artiklar för denna litteraturöversikt användes inklusions och exklusionskriterier, för att endast artiklar med önskade kriterier skulle ingå. De inklusionkriterier som användes var att artiklarna skulle vara publicerade mellan år 2009 och 2020, vara skrivna på engelska samt att de personer som ingick i studierna skulle vara vuxna (>18 år). Exklusionskriterier var studier med deltagare under 18 år, artiklar som inte var peer-reviewed. Östlundh (2017) beskriver att vetenskapliga artiklar ska vara peer-reviewedvilket innebär att de tidigare har
publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Östlundh (2017) menar även att detta inte betyder att artikeln är vetenskaplig utan att det krävs att den som läser artikeln granskar den för att försäkra sig om detta. I första steget gjordes en grovsållning där samtliga titlar lästes, var det av relevans och kunde besvara syftet lästes därefter abstraktet. Artiklar som inte kunde besvara syftet valdes bort, till exempel artiklar som handlade om vårdpersonalens perspektiv. Kunde syftet besvaras lästes hela artikeln och kvalitetsgranskades utifrån Forsberg (2016) checklista för kvalitativa artiklar. Denna mall användes för att försäkras om att artiklarna var av god och hög kvalitet. Frågor som behandlades från mallen var exempelvis: vad är syftet, är det tydligt formulerat? Hur är metoden beskriven? Hur har urvalet skett, vilka
inklusionskriterier samt exklusionskriterier har använts? Hur har data analyserats samt vilket resultat har artiklarna kommit fram till? De utvalda artiklarna lästes och granskades noggrant för att sedan diskuteras gemensamt om huruvida de skulle inkluderas eller exkluderas. Totalt inkluderades tio artiklar och 12 artiklar exkluderades. Valda artiklar redovisas i bilaga 2.
Dataanalys
Dataanalysen genomfördes i fyra steg (Friberg, 2017). I första steget lästes alla artiklar i sin helhet ett flertal gånger, för att få en förståelse och en helhet över innehållet i artiklarna. I nästa steg delades artiklarna mellan författarna för att sammanställa resultatet i varje artikel. Resultatet skrevs ner i ett gemensamt dokument, för att kunna skapa en översiktlig bild av det insamlade materialet. Efterföljande steg var att varje analys sammanfattades med syfte, metod och resultat som dokumenterades i artikelmatrisen (bilaga 2). Efter det skrevs artiklarna ut och tillsammans gjordes understrykningar med färgpennor för att se likheter och skillnader. Detta för att kontrollera att innehållet speglade syftet. Fynden diskuterades för att slutligen kunna formulera teman och subteman. Dataanalysen resulterade i två teman med tillhörande subteman.
Forskningsetiska överväganden
Kjellström (2017) förklarar vikten av att kontinuerligt ha en forskningsetisk reflektion under arbetes alla delar, för att värna om personens integritet, självbestämmande och värde.
Forskningsetik handlar om de etiska överväganden som forskare fattar inför och under arbetes gång. Det är nödvändigt att känna till de principer, normer och värderingar som ska
efterföljas. Att använda sig av forskningsetik skyddar personers rättigheter och grundläggande värde. I Sverige finns det lagar som reglerar forskningsetiken. Framför allt lagen som innebär
att forskningen kan göras om respekt och hänsyn tas till bland annat hälsa, mänskliga
rättigheter och säkerhet (lagen om etikprövning av forskning som avser människor 2003:460). All information som kan hänföras till en levande person ska skyddas, för att värna om
personens personliga integritet och den personliga sfären (personuppgiftlagen 1998:204). I denna litteraturöversikt har Belmontrapporten som beskrivs av Kjellström (2017) varit aktuell under hela processen för att tillse att de studier som valts följer principerna göra-gott-principen, rättviseprincipen och respekt för personen. Till exempel inkluderas enbart studier i vilka deltagarna har gett informerat samtycke till att delta i studien. Även att studien haft ett gott syfte och skyddar sårbara personer samt att deltagarna fått likvärdig behandling. Endast artiklar som varit etiskt granskade och godkända av etisk nämnd eller motsvarande är
inkluderade. I denna studie har data hanterats källkritiskt och utan förfalskningar. Vidare har inget material exkluderats som svarat på översiktens syfte.
Resultat
Under analysen av artiklarna framkom två övergripande teman och fem subteman, vilka presenteras i resultat. Det första huvudtemat handlar om behov av kunskap och utbildning med dessa tre subteman: kostförändringar, grupputbildning och hälsoinformation. Den andra huvudtemat är behov av stöd med tillhörande två subteman: stöd från familjen och stöd från
sjuksköterskan.
Behov av kunskap och utbildning
Temat visade att personer med diabetes typ 2 hade behov av mer kunskap och utbildning om sjukdomen och dess komplikationer som kan uppstå. Ökad kunskap och utbildning visade sig ge personerna ökad kontroll av sjukdomen och därmed bättre förmåga att hantera sjukdomen. Grupputbildning och hälsoinformation framkom tydligt vara ett behov för att personerna ska kunna hantera sin diabetes. I synnerhet med anledning av den utökade förståelsen som kan upplevas i samband med att man får ta del av andras individuella utmaningar såväl som dela med sig av sina egna.
Kostförändringar
Flertalet studier beskrev att många av deltagarna med diabetes typ 2 upplevde att det var svårt att äta den kost de inte tyckte om eller som de uttryckt varit gott tidigare. Deltagarna framhöll att det var svårt att bryta sina vanliga mönster när det gällde matvanor och det ansågs vara
både utmanande och krångligt. Deltagarna uppgav även att ett hinder var att de inte ville vara en belastning för sin familj då de behövde en annan typ av kost än övriga i familjen (Carolan, Holman & Ferrari, 2014; Mathew, Gucciardi, De Melo & Barata, 2012; Pikkemaat,
Bengtsson, Boström, & Strandberg, 2019; Straw et al., 2019; Wermeling, Thiele-Manjali, Koschack, Lucius-Hoene & Himmel, 2014). I studien av Carolan et al. (2014) framkom att flertalet deltagare beskrev hur kostförändringar påverkande deras vardagsliv negativt. De saknade den tidigare kosten som till exempel ris, pasta och bröd vilket kändes som att det var svårt att avstå från detta. Även rekommendationerna de fått flera gånger om att äta mindre portioner, var svårt att förhålla sig till för deltagarna.
Zhang, Monro, och Venn (2018) beskriver i sin studie att deltagarna hade ett behov av att få praktiska råd bland annat när det gällde kosten. Deltagarna kände att de saknade kunskap i näringslära och hade svårt att veta vilken kost som var lämplig eller olämplig. De önskade att de kunde få enkla tips och råd i matlagning. Efter att de fått rådgivning om
livsstilsförändringar stärktes deltagarnas självförtroende. I en studie av Jutterström, Isaksson, Sandström och Hörnsten (2012); Mathew et al. (2012); Rise, Pellerud, Rygg och Steinsbekk (2013); Zhang et al. (2018) framkom att många deltagare beskrev att det var lättare att äta en mer hälsosam kost efter att de fått kunskap om kost samt att de fått nya idéer om kostens innehåll. Deltagarna framhöll att koständringar tycktes vara en viktig fråga för att de skulle kunna anpassa sig till den nya livsstilen. Detta gjorde att de lättare kunde äta en mer hälsosam kost. De framhöll även att det hade fått nya idéer och inspiration om nya ingredienser. Efter att de fått kunskap i näringslära och hur det påverkar blodsockret ansåg deltagare att det inte var så stora svårigheter utan att de ändå kunde leva ett tämligen normalt liv. Detta resulterade även till att deras självförtroende ökade vid matlagningen.
Grupputbildning
Grupputbildning är en utbildningsform som personer i en studie uppgav som givande i sin egenvård gällande diabetes typ 2. Deltagarna kände att grupputbildning gav en uppfattning om att de blev mer insatta i sin sjukdom, då de fick kunskap om vad blodsockervärden och liknande står för. Den största delen av kunskapen sågs komma från grupputbildning som gav mer allmän information än den individuella utbildningen. Det kändes vara en fördel att deltagarna var i olika åldrar och hade olika stadier av diabetes typ 2 vid utbytet av
erfarenheter. Det uppfattades vara lättare att kunna ta till sig och förstå när andra deltagare delade med sig av sina erfarenheter och berättelser. Deltagarna uppfattade att de kunde säga det med andra ord och även att det var flera personer som sa samma sak men på olika sätt,
vilket gjorde att det kunde uppfattas lättare. Deltagarna hade lättare att förstå hälsoinformation när den kunde relateras till någon annan (Straw et al. 2019).
De flesta av deltagarna beskrev att stöd genom grupputbildning var positivt och de framförde även att det var en möjlighet att träffa andra personer som också drabbats av diabetes och som var i samma situation. Att lära känna andra med diabetes typ 2 kändes som positivt. Deltagarna kunde utbyta erfarenheter och diskutera med varandra och kände en förståelse från de andra i gruppen. Dessutom kände deltagarna en lättnad i det faktum att de inte var ensamma. Genom att delta i grupputbildningar fick de en bättre förståelse för problemet med sjukdomen. Samt att höra hur de andra hanterat olika svårigheter i vardagen med diabetes typ 2 samt själv dela med sig av sina tips och lösningar kring olika problem. Deltagarna ansåg att grupputbildning gav en mer övergripande information och kunskap (Herre, Graue, Hope- Kolltvit & Gjendedal, 2016; Rise et al., 2013; Straw et al., 2019).
Hälsoinformation
Hälsoinformation kan handla om till exempel, fysisk aktivet, kost och kontroll av blodsocker som deltagare med diabetes typ 2 beskrev i studier av Mathew et al. (2012) och Carolan et al. (2014). Det kan även handla om personens medicinering, oro, ångest och rädsla för framtiden samt stresspåverkan. I detta är det viktigt att anpassa informationen för att personen som drabbats ska känna sig delaktig i sin egen vård. I studien av Rise et al. (2013) visade det sig även att deltagarna kände att de fått ny hälsoinformation under egenvårdsutbildning de genomgått. Genom fördjupad hälsoinformation uppstod däremot en ny förståelse för
diagnosen samt vilka komplikationer sjukdomen medför. Hälsoinformationen gav motivation att ändra livsstilsvanor, men även att vara mån om sin hälsa och att ha kontroll över sitt blodsocker.
Deltagare i flera studier (Carolan et al., 2014; Herre et al., 2015; Zhang et al., 2018) beskrev att de saknade hälsoinformation om diabetes från vården. De behövde mer
hälsoinformation och därmed ökad kunskap om diabetes för att kunna genomföra egenvården på ett positivt sätt. Detta påvisades i flera studier (Zhang et al., 2018; Pikkemaat et al., 2019) när deltagare uttryckte en hälsoinformation- och kunskapsbrist från sjuksköterska, framför allt om vad som händer i kroppen och dess eventuella komplikationer. Deltagarna önskade
information om vad de skulle vara uppmärksamma på i framtiden. Det väcktes även en känsla av osäkerhet och oro över familjen. Deltagarna beskrev att de saknade hälsoinformation om ärftlighet vid diabetes då en oro fanns kring huruvida deras barn också skulle drabbas. Vidare
framkom att de var osäkra på vilka krav och förväntningar som var rimliga att ställa på sjuksköterskan. Även i en studie av Wermeling et al. (2014) uttryckte vissa deltagare att de hade inte tillräckligt med hälsoinformation om hur de skulle hantera sin sjukdom. Till exempel hur de kan tillhandahållas med information om hur de skulle få kontroll över sitt blodsocker och vilka egenvårdsaktiviteter, som höll blodsockerhalten i en bra balans. Detta kändes av deltagarna som hinder för egenvård. Vissa av deltagarna uttryckte en önskan om att läkaren skulle varit mer ärlig och sagt vad som kommer att hända.
Behov av Stöd
Temat beskriver att familj, vänner eller närstående till deltagarna var ett positiv stöd för egenvård och även bidrog med praktiska stöd. Det framkom även att sjuksköterskans stöd värderades högt, vilket ansågs var en viktig källa till att få stöd och hjälp.
Stöd från familjen
Deltagare med diabetes typ 2 ansåg att familj och närstående hade en betydelsefull roll att spela då en förändring av levnadsvanor skulle förändras (Mathew et al., 2012; Carolan et al., 2014; Straw et al., 2019). Stödet från familjen ansågs mycket viktigt i samband med att de skulle hantera sin sjukdom och livsstil. Uppmuntran var även en betydelsefull komponent som deltagarna framhöll.
I studien av Rise et al. (2013) beskrevs att deltagarna som hade lyckats öka sin fysiska aktivitet fick stöd av familj och vänner.
Närstående hade en stor betydelse när det gällde att motivera, stötta och uppmuntra samt att hjälpa till med att göra hälsosamma val. Att kunna ha någon att samtala med angående sin sjukdom, sitt välmående och varför blodsockernivån fluktuerat gav upphov till en trygghet och bättre förståelse av sjukdomen. När det gäller medicineringen hade en del deltagare stöd från familjen och närstående där de blev påminda när medicinering skulle tas. Samt andra deltagare var noggrant informerade när medicineringen skulle tas samt att kunskapen var noggrann delgiven. Att få uppmuntran från familjemedlemmar var främjande för deltagarnas egenvård (Carolan et al., 2014).
I en annan studie beskrev män sina fruar och barn som stöd, medan kvinnor beskrev annat stöd från någon familjemedlem, särskilt andra betydelsefulla kvinnor i deras liv exempelvis döttrar, systrar och vänner. Att uppfatta sig ha en funktion i ett sammanhang och känslan av att andra bryr sig, gav en upplevelse av trygghet och kamratskap (Mathew et al., 2012).
Stöd från Sjuksköterska
Stödet från sjuksköterskan har visat sig vara viktigt för följsamheten till egenvård och för att nå livförändringar hos personer med diabetes typ 2. Följsamheten till egenvård och att nå livsförändringar hos personer med diabetes typ 2 har visat sig var goda när de fått stöd från sjuksköterskan. Deltagarna beskrev att en viktig strategi för att kunna hantera sin diabetes var att acceptera sin sjukdom (Edwall, Danielson & Öhrn 2009; Jutterström et al., 2012).
I en studie av Edwall et al. (2009) beskrev deltagarna att de behövde bli bekräftade och sedda från sjuksköterskan för att känna sig unik som människa. Sjuksköterskan bidrog till att utveckla deltagarnas vilja att genomföra egenvård och därmed öka sin livskvalitet. Deltagarna kände en oro över att de skulle drabbas av komplikationer för att undvika det kämpade de med sin egenvård. För att orka med att fullfölja sin egenvård samt att inspireras till det upplevde deltagarna sig beroende av sjuksköterskans stöd. Deltagarna upplevde sig beroende av sjuksköterskan för att orka med att fullfölja sin egenvård samt att inspireras till det.
Deltagarna hade fått enkla och tydliga råd av sjuksköterskan vilket gjorde att en del deltagare ansåg att det var lättare att genomföra egenvård samt att det gav ett ökat välbefinnande.
Ny diagnostiserade deltagare behövde extra stöd för att klara av att hantera sin diabetes. Deltagarna tyckte att utan detta extra stöd ökar risken att de faller tillbaka till sina gamla vanor. Många deltagare kände att de behövde stöd, regelbunden hälsoinformation men även att inte bli lämnad ensamma. Flera tyckte att sjuksköterskan spelade stor roll i att motivera deltagarna till att praktisera sin egenvård. Stödet från sjuksköterska resulterade till att deltagarna blev villiga att ta ansvar för sin egenvård (Edwall et al., 2009; Pikkemaat et al., 2019).
I en studie visade det sig att flertalet av deltagarna kom till en förändring gällande sin sjukdom efter att de fått en känsla av trygghet att genomföra egenvård på ett bra sätt. Detta var på grund av det stöd och den hjälp som gavs av sjuksköterskan efter att deltagarna insett den oro som sjukdomens utveckling kan innebära för en person. Genom att göra deltagarna medvetna om sjukdomen på ett bra och framförallt individanpassat sätt ökar deltagarnas chans att lyckas med förändring. Deltagarna kände att regelbunden rådgivning och stöd av
sjuksköterskan gynnade dem i längden, egenvård blev lättare att hantera (Jutterström et al., 2012).
Diskussion
I metoddiskussionen diskuteras metodens styrkor och svagheter samt hur avgränsningarna och urval hanterats. I resultatdiskussionen kommer litteraturöversiktens resultat diskuteras med koppling till den valda teoretiska utgångspunkten och tidigare forskning.
Metoddiskussion
En litteraturöversikt har genomförts och resultatet bygger på tio kvalitativa artiklar.
Anledningen till att använda studier med kvalitativ metod var dess lämplighet för att kunna besvara syftet med litteraturöversikten. Genom att endast använt tio kvalitativa artiklar i litteraturöversikten finns risk för en ofullständig överblick i materialet då det är ett begränsat antal deltagare i varje studie. I studierna var det cirka 20–35 deltagare per studie, totalt sett var det ett hundratal personer. Detta kan ses som en svaghet genom att det är en begränsad grupp som fått dela sina berättelser. Fördelen är att det belyser personernas berättelser genom att använda kvalitativa artiklar. Informationssökningen genomfördes i tre olika databaser; CINAHL Complete, PubMed och Medline för att kunna genomföra en bred sökning av vetenskapliga artiklar. Litteraturöversikten hade inklusionskriterier som engelska, full text, årtal 2009–2020 och att artiklarna var peer-reviewed. Genom att använda peer-reviewed artiklar stärks studiens trovärdighet, för att artiklarna har granskats av forskare innan de publicerats (Karlsson, 2017). Det ansågs vara viktigt i föreliggande litteraturöversikt att använda trovärdiga data och att artiklarna blivit etiskt granskade. Genom att göra flertalet testsökningar kunde sökord identifieras utifrån vad artiklarna var taggade med. Kosten är en viktig del i egenvården vid diabetes typ 2 och därav inkluderades sökordet Food vid
datainsamlingen. Detta för att få en större bild av kostens betydelse vid egenvård.
I litteraturöversikten användes ämnesordslistorna subject headings respektive MeSH i kombination med boolesk sökteknik, sökoperatorerna AND och OR användes. Även
fritextsökning användes tillsammans med sökoperator. För att kunna inkludera ordet Diabetes eller Diabetes Mellitus typ 2 tillsammans med annat sökord användes sökoperatorn AND vid samtliga sökningar. Sökoperatorn OR användes vid ord med liknande syfte som kunde användas i sökningen. Vissa sökningar resulterade i ett stort antal artiklar trots
inklusionskriterier. Konsekvenserna blev att ett stort antal artiklar granskades och i första sorteringen inkluderades artiklar efter titel som skulle kunna besvara syftet. Detta kan ses som en svaghet då viktiga faktorer kan ha gått förlorat genom att endast titeln lästes och inte hela
abstraktet. I det första skedet valdes att ha åren 2009–2019, men vid starten av
datainsamlingen framkom det att resultat fanns publicerat från år 2020. Det fattades då beslut om att öka årtalet till 2020, vilket ansågs vara en styrka för att inte gå miste om någon aktuell artikel. Genom beslutet att ha använt begränsningen att artiklarna skulle vara tillgängliga i ”full text”, finns risk att viktig kunskap inte kommit fram och därav gått miste. Samtidigt gavs möjlighet till att läsa de artiklar som funnits intressanta. Det finns en mer omfattande
forskning inom ämnesvalet och därav kunde troligen antal år minskas utan att missa viktig information. En styrka är att alla artiklar lästes av båda författarna. Genom detta stärks granskningens trovärdighet (Henricsson, 2017).
Som blivande sjuksköterskor är det viktigt med en djupare förståelse av egenvård vid diabetes typ 2. Detta oavsett etnicitet och geografiskt ursprung, därav valdes artiklar från hela världen och inga geografiska exklusionskriterier bestämdes. I synnerhet är detta av betydelse med anledning av att Sverige är ett mångkulturellt land. Alla artiklarna som använts var skrivna på engelska, vilket gjorde att det fanns en risk för feltolkning, då författarna inte hade engelska som modersmål. I denna litteraturöversikt användes lexikon för korrekt översättning för att minimera risken för misstolkningar. I resultatet beskrevs liknande berättelser vilket gjorde det tydligare att tematisera olika teman. Det underlättade sedan arbetet med att analysera och tematiseras för subteman, vilket resulterade i två teman och fem subteman. I denna litteraturöversikt har författarna varit lika delaktiga och haft ett nära samarbete.
Visionen har varit den samma under hela arbetet och författarna har stöttat och hjälpt varandra i både med och motvind. Samarbetet har fungerat mycket bra och gett många fina minnen att dela.
Resultatdiskussion
Syftet med litteraturöversikten var att undersöka personers upplevelser om egenvård vid diabetes typ 2. I litteraturöversiktens resultat framkom det att deltagarna som hade fått kunskap, utbildning, hälsoinformation och stöd ansåg det enklare att vara följsam i sin egenvård. Detta överensstämmer med vad Dorothea Orem påvisar i egenvårdteorin om att människan är en kapabel person och har förmågor till att själv utföra, planera och förstå sin egenvård efter att ha fått den kunskap som behövs (Orem, 2001). I denna litteraturöversikts resultat framkom att de förändringar av kost som rekommenderats påverkar personer med diabetes typ 2 både positivt men även negativt. Egenvård innebär att personen utför egna handlingar för att bibehålla hälsa, liv och välbefinnande (Socialstyrelsen, 2019). Detta
överensstämmer med vad ett flertal personer i studien upplevde, där det framkom att
deltagarna utförde handlingar för att hantera egenvård med koständringar för att stärka hälsan. För att bibehålla hälsa, liv och välbefinnande använde sig deltagarna med diabetes typ 2 från en del av studierna av olika kostförändringar. Till exempel på dessa kostförändringar var bland annat att minimera portionen. Samt begränsa åtkomsten av ohälsosam kost för att minska risken för komplikationer, detta överensstämmer med resultaten i studier av (Carolan-Olah & Cassar 2018; du Pon et al., 2019). Däremot framkom även att personer med diabetes typ 2 i resultatet hade känslan av att leva i en ny kropp med andra prioriteringar än tidigare gjorde att personerna kände sig begränsade i sitt vardagsliv. Deltagarna kände att det var särskilt svårt när de behövde göra omfattande kostförändringar. Personerna beskrev det som ett krav mer än att bara ändra sina kostvanor. Detta kan förklaras med Orems teori (2001) om att människan är formad av sin sociala och kulturella miljö, där det också har skapats roller som intas i relation till en annan människa. Rollerna är styrande i förhållandet till en annan person, det kan tänkas bli svårt att genomföra förändringar om personerna alltid låtit familjens behov gått före sina egna Orem (2001). Tanenbaum, Kane, Kenowitz och Gonzalez (2016) menar att ändrade kostvanor kunde innebära att deltagarna kände en extra belastning för familjen samt uteslutna ur sammanhang när maten varit en stor del av vardagen. I en studie av O Brien, Van Rooyen och Ricks (2015) menar de att flertalet personer med diabetes typ 2 upplevde många utmaningar för att uppnå ett optimalt hälsotillstånd i sin situation. Dessa utmaningar sträckte sig från emotionella problem till praktiska överväganden för att förbättra personernas hälsotillstånd. En del av deltagare kände att det tvingades till förändringarna och att det tog tid att acceptera sjukdomen och dess förändringar.
Resultatet i föreliggande litteraturöversikt visade att familjens och närståendes stöd hade en positiv inverkan på att motivera deltagarna att fortsätta med egenvård. Motivationen ökade känslan till att se egenvård som en enkel uppgift vid diabetes typ 2. Den stöttning,
uppmuntran och kärlek som gavs av familj och vänner under utbildningen genererade en positiv uppfattning om hälsan och gjorde att deltagarna i större utsträckning kämpande på. Deltagarna som hade en partner som var hjälpsam och till exempel tillagade mat eller hjälpte till med kosten kändes som mycket uppskattat i hanteringen av diabetes. Detta bekräftas även i en studie av Oftedal (2014) menar att de deltagare som hade familjens stöd och fick hjälp hade en känsla av att inte vara ensam med sina ansträngningar. Dessa uppoffringar hjälpte deltagarna i att hantera sin diabetes typ 2 i det dagliga livet. Samt att en närstående till personen med diabetes typ 2 spelade nyckelroller i att ansluta sig till och bibehålla en hälsosam kost. Genom att stötta och vägleda personen med egenvårdbrist menar Orem att
sjuksköterskan även kan undervisa samt vägleda familj och närstående vilket kan ha en betydande roll i situationen (Wiklund Gustin & Lindwall, 2014).
Resultatet av denna litteraturöversikt visade att stödet från sjuksköterskan var en viktig aspekt för att hjälpa och stödja personerna i deras sjukdom. Framförallt genom att öka förståelsen och betydelsen av livsstilsförändringar i samband med diabetes typ 2. Sjuksköterskan spelade en viktig roll genom vägledning till ökad självständighet, vilket resulterade i att deltagarna tog en mer aktiv roll i självhanteringen av diabetes typ 2.
Deltagarna beskrev att information och kunskap från sjuksköterska gjorde att de ändrade sitt beteende kring kost, fysiska aktiviteter och andra hälsoinsatser som var avgörande för deras välmående. I relation till detta menar Rygg, Rise, Lomundal, Solberg och Steinsbekk (2010) att rätt sorts stöd är viktigt och att det hjälper personerna med praktiska problem. Dessutom förbättras förmågan att själv kunna hantera sjukdomen och genomföra livsstilsförändringar. Orem (2001) menar att det krävs kunskap om egenvård för att personen ska vara kapabel att bevara liv, hälsa eller välbefinnande. För att detta ska kunna uppnås bör sjuksköterskan hjälpa och finnas närvarande för att kunna stötta person till egenvård. Sjuksköterskans Stöd i
omvårdnadssystemet är väsentligt för att stötta då en person behöver undervisning. Till exempel på undervisning är att ge kostråd till en person med högt blodsocker. Sjuksköterskan kan undervisa personen och sedan finnas där som stöd. Om detta inte sker kan det leda till att personen blir försämrad i sin sjukdom och det stödjande/undervisande omvårdnadssystemet är inte längre aktuellt.
I litteraturöversiktens resultat framkommer betydelsen av kunskap och hälsoinformation vid diabetes och vilken betydelsen detta har för personernas egenvårdskapacitet.
Hälsoinformation om de kroppsliga fördelarna med egenvården samt betydelsen av att få ökad kunskap och information gjorde personerna mer motiverade att fortsätta. När personerna fått kunskapen och stödet av sjuksköterskan ökade det bland annat personernas självförtroende och motivation. Även tilliten till sjuksköterskan ökade efter att deltagarna fått kunskapen vilket gjorde att personerna upplevde en bättre egenvård. Detta kan även ses i en studie av Kneck, Klang och Fagerberg (2012) som visade betydelsen för att personer med diabetes typ 2 ska klara av sin egenvård hänger ihop med vikten av att personen som informerar har kunskap samt förståelse för vad personen upplever.
Även Orem beskriver i sin omvårdnadsteori, om kunskap saknas eller om förmågan att utföra egenvård saknas bör stöd och vägledning erbjudas. Orem menar även att egenvårdskapacitet handlar om personens kunskap, erfarenhet, motivation och förmåga eller förståelse för att kunna utföra egenvårdskraven. Finns inte allt som behövs för att utföra sina egenvårdskrav
talar Orem om egenvårdbrist, vilket innebär att personen inte kan utföra det som behövs. I resultatet framkom grupputbildningen gav deltagarna tid att diskutera sin sjukdom med andra personer i samma situation. Samt att utvärdera och reflektera kring sina individuella
livsstilsvanor, vilket bidrog till att öka deras förståelse för komplexiteten i sjukdomen. Det framkom också att deltagarna fann det motivationshöjande att höra andra berätta hur de klarat av att hantera sin sjukdom. Ett flertal deltagare framkom efter grupputbildning att deras egenvårdsbrist minskat efter att ha de fått stöd Även att ett flertal deltagarna efter
grupputbildning tyckte att deras egenvårdsbrist minskat efter att ha fått stöd. Detta genom att deltagarna kan stötta varandra och kunnat dela berättelser gällande sjukdomen. Vidare bekräftar Henderson, Wilson, Roberts, Munt och Crotty (2014) att grupputbildning där deltagarna kan dela erfarenheter samt kunskap med varandra upplevs som en drivkraft för att öka egenvårdskapaciteten. Samt att de positiva aspekterna av grupputbildningen var att de fick möjlighet att träffa andra deltagare med samma diagnos. De fick en möjlighet att dela med sig och ta del av råd om hur de kan sköta sin diabetes, vilket även motiverade dem till fortsatt deltagande i grupputbildningen. Socialstyrelsen (2018) rekommenderar att
gruppbaserad personutbildning bör erbjudas inom diabetesvården. Det anses även att
utbildningen bör ledas av personer med både pedagogisk kompetens och ämneskompetens för att uppnå bästa behandlingsresultat.
Kliniska implikationer
Eftersom flera människor insjuknar i diabetes typ 2 är det viktigt med god och effektiv egenvård, vilket kan bidra till minskat lidande och att komplikationer som kan uppkomma i samband med sjukdomen skulle kunna undvikas. Genom att ta del avpersoners upplevelser med egenvård vid diabetes typ 2 kan underlätta för sjuksköterskan att hjälpa dem med råd, stöd och dess hantering av utförandet av egenvårdsrutiner.I resultatet framkom att en stor del av deltagarna uppskattade informationen i grupp då möjlighet fanns till att dela erfarenheter och att stötta varandra. Litteraturöversikten påvisade även behovet av ökad hälsoinformation kring egenvård. Det skulle därmed vara av godo att i samband med diagnos erbjuda
personerna gruppundervisning parallellt med individuell. Författarna anser att
grupputbildning borde etableras och erbjudas till alla personer vid behandling av diabetes typ 2. Att göra detta kan öka personens främjande av egenvård. Eftersom sjukdom och egenvård påverkar vardagen, kan denna information ha stor vikt inom sjukvården och under utbildning kring diabetes, till exempel sjuksköterskestudenter under utbildning.
Förslag till fortsatt forskning
Diabetes typ 2 är ett växande problem över hela världen, genom fortsatt forskning finns möjligheten till att minska ökningen. I denna litteraturöversikt framkom bland annat att information gällande kosten saknades, men även att personerna önskade få informationen i grupp. Genom detta skulle det vara av intresse att fortsätta forskning rörande
gruppundervisning och kön för att se om skillnader i följsamheten och behållning av kunskap påvisas. Detta skulle fördelaktigast kunna ske med en kvalitativ intervjustudie.
Slutsats
Resultatet i denna litteraturöversikt har visat att många personer upplevde att egenvård var en krävande uppgift och att diabetes typ 2 är en sjukdom som till en början kan vara svår att acceptera. Att få diagnosen diabetes typ 2 innebär stora livsförändringar för personen. För att lättare utföra sina egenvårdsrutiner var kunskap och utbildning viktigt för att kunna hantera sin egenvård och förebygga sena komplikationer. Med rätt stöd och hälsoinformation ökar personens förmåga att förändra sina livsstilssvanor som i sin tur ökar personens motivation till egenvård. Kosten visade sig var utmanande att hantera, men med stöd upplevdes det lättare. I översikten framkom att ett flertal personer framfört önskemål om grupputbildning för att kunna stötta varandra och utbyta erfarenheter.
Referensförteckning
Audulv, Å. (2019). Egenvård. I F. Friberg & J. Öhlén (Red.), Omvårdnadens grunder:
perspektiv och förhållningssätt (3. uppl., s. 679–702). Lund: Studentlitteratur
Ball, L., Davmor, R., Leveritt, M., Desbrow, B., Ehrlich, C., & Chaboyer, W. (2016). Understanding the nutrition care needs of patients newly diagnosed with type 2
diabetes: a need for open communication and patient-focused consultations. Australian
Journal of Primary Health, 22(5), 416-422. doi:10.1071/PY15063
Bartol, T. (2012). Improving the treatment experience for patients with type 2 diabetes: Role of the nurse practitioner. Journal of the American Academy of Nurse Practitioners, 24, 270–276. doi:10.1111/j.1745-7599.2012.00722.x
Boas, L C. G-V., Foss, M. C., de Freitas, M. C. F., & Pace, A. E. (2012). Relationship among social support, treatment adherence and metabolic control of diabetes mellitus patients.
Revista Latino-Americana de Enfermagem (RLAE), 20(1), 52-58.
doi:10.1590/S0104-11692012000100008
Boyle, E., Saunders, R., & Drury, V. (2016) A qualitative study of patient experiences of Type 2 Diabetes care delivered comparatively by General Practice Nurses and Medical Practitioners. Journal of Clinical Nursing (John Wiley & Sons, Inc.) 25(13-14), 1977-1986. doi:10.1111/jocn.13219
*Carolan, M., Holman, J., & Ferrari, M. (2015). Experiences of diabetes self-management: a focus group study among Australians with type 2 diabetes. Journal of Clinical Nursing
(John Wiley & Sons, Inc.), 24(7-8), 1011-1023. doi:10.1111/jocn.12724
Carolan-Olah, M., & Cassar, A. (2018). The Experiences of Older Italian Migrants With Type 2 Diabetes: A Qualitative Study. Journal of Transcultural Nursing, 29(2), 172–179. doi:10.1177/1043659617696974
Choi, S., Song, M., Chang, S-J & Kim S-A. (2014). Strategies for enhancing information, motivation, and skills for self-management behavior changes: a qualitative study of diabetes care for older adults in Korea. Patient Preference & Adherence, 8, 219-226. doi:10.2147/PPA.S58631
du Pon, E., Wildeboer, A. T., van Dooren, A. A., Bilo, H. J. G., Kleefstra, N., & van Dulmen, S. (2019). Active participation of patients with type 2 diabetes in consultations with their primary care practice nurses - what helps and what hinders: a qualitative
study. BMC Health Services Research, 19(1), 1–11. doi:10.1186/s12913-019-4572-5 Dammen, R, & Stubberud, G. (2011). Omvårdnad vid diabetes mellitus. I H. Almås, D.
Stubberud & R. Grønseth (Red.), Klinisk omvårdnad 1 (2. uppl., s. 499–529). Stockholm: Liber.
*Edwall, L., Danielson, E, & Öhrn, I. (2010). The meaning of a consultation with the diabetes nurse specialist. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 24 (2), 341-348.
doi:10.1111/j.1471-1471-6712.2009.00726.x
Ericson, E. & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar: patofysiologi, omvårdnad,
behandling (4. uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier: Värderingar, analys och presentation av omvårdnadsforskning (4. uppl.) Stockholm: Natur och kultur.
Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:
Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (3. uppl., s. 140–151). Lund:
Studentlitteratur.
Friberg, F. (2017). Tankeprocess under examensarbetet. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats:
vägledning för litteraturbaserade examensarbete (3. uppl., s. 37 - 48). Lund:
Studentlitteratur.
Henderson, J., Wilson, C., Roberts, L., Munt, R & Crotty, M. (2014). Social barriers to Type 2 diabetes self-management: the role of capital. Nursing Inquiry, 21(4).
doi:10.1111/nin.12073
Henricson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig
teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 111–117)
Lund: Studentlitteratur.
*Herre, A. J., Graue, M., Kolltveit, B. H., & Gjengedal, E. (2016). Experience of knowledge and skills that are essential in self-managing a chronic condition- a focus group study among people with type 2 diabetes. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 30(2), 382-390. doi:10.1111/scs.12260
Janusinfo Region Stockholm. (2019) Hämtad 2020 5 april från:
https://janusinfo.se/behandling/akutinternmedicin/endokrinologidiabetes/endokrinolog idiabetes/diabeteskomahyperosmolartickeketotisktsyndrom.5.1ea9f2b5161097babdcb2 9b.html
*Jutterström, L., Isaksson, U., Sandström, H., & Hörnsten, Å. (2012). Turning points in self-management of type 2 diabetes. European Diabetes Nursing, 9(2), 46-50b.
doi:10.1002/edn.205
Karlsson, E-K., (2017). Informationssökning. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och
metod: från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 81–96) Lund:
Studentlitteratur.
Kjellström, S., (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.) Vetenskaplig teori och metod:
från idé till examination inom omvårdnad (2. uppl., s. 57–80) Lund: Studentlitteratur.
Kneck, Å. (2013). Lärandet i livet med långvarig sjukdom. I B. Klang Söderkvist (Red.).
Kneck, Å., Klang, B., & Fagerberg, I. (2012). Learning to live with diabetes - integrating an illness or objectifying a disease. Journal of Advanced Nursing (John Wiley & Sons,
Inc.), 68(11), 2486–2495. doi:10.1111/j.1365-2648.2012.05947.x
Koponen, A. M., Simonsen, N., & Suominen, S. (2017). Determinants of physical activity among patients with type 2 diabetes: the role of perceived autonomy support, autonomous motivation and self-care competence. Psychology, Health & Medicine,
22(3), 332-344. doi:10.1080/13548506.2016.1154179
Kousar, R., Apostolopoulos, V., Stojanovska, L., Mayhew, M., Totikidis, V., Skaria, A., & Lewandowaski, P. (2016). An Effective Model for Prevention and Management of Type 2 Diabetes. Qualitative Health Research, 26(5), 603–612.
doi:10.1177/1049732315578401
Laursen, D. H., Frølich, A., & Christensen, U. (2017). Patients’ perception of disease and experience with type 2 diabetes patient education in Denmark. Scandinavian Journal
of Caring Sciences, 31(4), 1039–1047. doi:10.1111/scs.12429
Macdonald, L., Stubbe, M., Tester, R., Vernall, S., Dowell, T., Sew, K., Kenealy, T., Sheridan, N., Docherty, B., Gray, L., & Raphael, D. (2013). Nurse-patient
communication in primary care diabetes management: an exploratory study. BMC
Nursing,12(1), 20–29. doi:10.1186/1472-6955-12-20
*Mathew, R., Gucciardi, E., de Melo, M., & Barata, P. (2012). Self-management experiences among men and woman with type 2 diabetes mellitus: a qualitative analysis. BMC
Family Practice, 13(1), 122–133. doi:10.1186/1471-2296-13-122
O’Brien, C. A., van Rooyen, D., & Ricks, E. (2015). Self-Management Experiences of Persons Living with Diabetes Mellitus Type 2. Africa Journal of Nursing &
Midwifery, 17(2), 103–117. doi:10.25159/2520-5293/229
Oftedal, B. (2014). Perceived support from family and friends among adults with type 2 diabetes. European Diabetes Nursing, 11(2), 43–48. doi:10.1002/edn.247
Orem, D. E., Taylor, S. G., & Renpenning, K. M. (2001). Nursing: concepts of practice. St. Louis, Mo.: Mosby.
*Pikkemaat, M., Boström, K. B., & Strandberg, E. L. (2019). ” I have got diabetes!” – interviews of patients newly diagnosed with type 2 diabetes. BMC Endocrine
Disorders, 19(1), N.PAG. doi:10.1186/s12902-019-0380-5
Riegel, B., Vaughan Dickson, V., & Faulkner, K. M. (2016). The Situation-Specific Theory of Heart Failure Self-Care. Journal of Cardiovascular Nursing, 31(3), 226-235. doi:10.1097/JCN.0000000000000244
*Rise, M. B., Pellerud, A., Rygg, L. Ø., & Steinsbekk, A. (2013). Making and Maintaining Lifestyle Changes after Participating in Group based Type 2 Diabetes
Self-Management Educations: A Qualitative Study. PLoS ONE, 8(5). 1-7. doi:10.1371/journal.pone.0064009
Rygg, L. Ø., Rise, M. B., Lomundal, B., Solberg, H. S., & Steinsbekk, A. (2010). Reasons for participation in group-based type 2 diabetes self-management education: A qualitative study. Scandinavian Journal of Public Health, 38(8), 788–793.
doi:10.1177/1403494810382475
Socialstyrelsen. (2019). Egenvård. Hämtad 2020 april 3 från
https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker/riskomraden/egenvard
Socialstyrelsen. (2011). Kost vid diabetes –en vägledning till hälso- och sjukvården. Hämtad 2020 mars 24 från
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18471/2011-117.pdf Socialstyrelsen. (2018). Nationella riktlinjer för diabetesvård. Hämtad 2020 april 2 från
https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/nationella-riktlinjer/slutliga-riktlinjer/diabetes/
*Straw, S., Spry, E., Yanawana, L., Matsumoto, V., Cox, D., Cox, E., Singleton, S., Houston, N., Scott, L., & Marley, J. V. (2019). Understanding lived experiences of Aboriginal people with type 2 diabetes living in remote Kimberley communities: diabetes, it don`t come and go, it`s stays! Australian Journal of Primary Health, 25(5), 486–494.
doi:10.1071/PY19021
Svensk sjuksköterskeförening. (2018). Nationella riktlinjer för diabetesvård- stöd för styrning och ledning. Hämtad 2020 mars 25 från https://www.swenurse.se/Sektioner-och- Natverk/Svensk-forening-for-sjukskoterskor-i-Diabetesvard-SFSD/Riktlinjer-och-dokument/nationell-riktlinjer-for-diabetesvard--stod-for-styrning-och-ledning/ Tanenbaum, M. L., Kane, N. S., Kenowitz, J., & Gonzalez, J. S. (2016). Diabetes distress
from the patient’s perspective: Qualitative themes and treatment regimen differences among adults with type 2 diabetes. Journal of Diabetes & Its Complications, 30(6). 1060–1068. doi:10.1016/j.jdiacomp.2016.04.023
*Wermeling, M., Thiele- Manjali, U., Koschack, J., Lucius-Hoene, G., & Himmel, W. (2014). Type 2 diabetes patients` perspectives on lifestyle counselling and weight management in general practice: a qualitative study. BMC Family Practice, 15(1). 1-13.
doi:10.1186/1471-2296-15-97
Whittemore, R., Vilar-compte, M., De La Cerda, S., Marron, D., Conover, R., Delvy, R., Lozano-Marrufo, A., & Pérez-Escamilla, R. (2019). Challenges to diabetes self-management for adults with type 2 diabetes in low-resource settings in Mexico City: a qualitative descriptive study. International Journal for Equity in Health, 18(1). N. PAG. doi:10.1186/s12939-019-1035-x
Wiklund Gustin, L. & Lindwall, L. (2012). Omvårdnadsteorier i klinisk praxis. (1. uppl.) Stockholm: Natur & kultur.
Wikblad, K. (2012). Egenvårdutbildning. I K. Wikblad (Red.), Omvårdnad vid diabetes. (2. uppl., s.129–157). Lund: Studentlitteratur.
Wu, F.-L., Tai, H.-C., & Sun, J.-C. (2019). Self-management Experience of Middle-aged and Older Adults With Type 2 Diabetes: A Qualitative Study. Asian Nursing
Research, 13(3), 209–215. doi:10.1016/j.anr.2019.06.002
*Zhang, Z., Monro, J., & Venn, B. J. (2018). Carbohydrate knowledge and expectations of nutritional support among five ethnic groups living in new zealand with pre- and type 2 diabetes: A qualitative study. Nutrients, 10(9). doi:10.3390/nu10091225
Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning
Bilaga 1. Sökmatris
Databas Sökord Antal
träffar
Begränsningar Antal lästa
abstrakt
Antal lästa artiklar Valda artiklar till resultat, se bilaga 2. CINAHL Complete 12/3–2020 (MH” Self-Management”) OR “experience” AND (MH” Diabetes Mellitus Type 2”)
177 Full text, Peer Reviewed, 2010–2020, English
16 11 Straw S., Spry E.,
Yanawana L.,
Matsumoto V., Cox D., Cox E., Singleton S., Houston N., Scott L. & Marley J. (2019) Pikkemaat M.,
Bengtsson Boström K. & Strandberg E. L. (2019)
Jorunn Herre A., Graue M., Hope Kolltveit B-C & Gjengedal E. (2015) Jutterström L., Isaksson U., Sandström H., & Hörnsten Å. (2012) Edwall L-L., Danielson E. & Ohrn I. (2009)
CINAHL Complete 13/3–2020 (MH” Diabetes Mellitus Type 2”) AND (“MH Lifestyle Change”) AND patient
100 Full text, Peer Reviewed, 2010–2020, English
13 3
Wermeling M., Thiele-Manjali U., Koschack J., Lucius-Hoene G. & Himmel W. (2014) Carolan, M., Holman, J. & Ferrari, M. (2015)
Medline with full text 14/3–2020 Self- care AND Diabetes AND Coping 72 Full text, 2009-2019, English 9 4 Collins M-M.,Bradley C-P., O'Sullivan T. & Perry I-J. (2009)
CINAHL Complete 14/3–2020 Diabetes AND Life Experience AND Patient Attitudes
3 Full text, Peer Reviewed, 2009-2019
3 2 Mathew R., Gucciardi
E., De Melo M., & Barata P. (2012)
PubMed 16/3–2020
Diabetes mellitus type 2
AND Food AND
Qualitative study
53 Free full text, Peer Reviewed, 2010–2020
5 2 Zhang Z., Monro J., J.
Venn B., (2018)
Rise M., B., Pellerud A., Rygg L., Q., Steinsbekk A. (2013)
