Beteendestudier och miljöberikning av gnagare

(1)

BIOLOGI

ht 2004

10 poäng C

______________________________________________________

BETEENDESTUDIER OCH MILJÖBERIKNING

AV GNAGARE

Uppsatsförfattare: Charlotte Andersson

Handledare: Stefan Jonsson

(2)

MNT

BETEENDESTUDIER OCH MILJÖBERIKNING AV

GNAGARE

Charlotte Andersson Skjutbanegatan 25E

723 39 Västerås

ABSTRACT

It is often challenging to create a new enrichment program for any animal. This is especially true with the additional challenge that I wanted to use only naturalistic enrichment, and I’m working with animals some of which are nocturnal. Even with a many hurdles, a little bit of enrichment can do a big difference and make a big difference in activity levels of the animals. Eskilstuna parkens zoo have a house called the MUSeum housing four kinds of rodents. Rodents are generally much more active at night and spend much of the day sleeping out of sight of the public. One of the goals of

starting an enrichment program was to increase the animal’s activity throughout the day to provide an improved guest experience. Many of the guests would stop briefly at the exhibit only seeing the empty exhibit, unaware of that there were animals there. Before starting an enrichment program, I wanted to determine how the rodent was spending their time. By observing the animals’ behaviour for 15 minutes a day at various times throughout the day, for a total of 15 observations, I was able to construct an activity budget for their behaviour. The results obtained were, as expected, that the rodents spent a lot of time resting. By enrichment both with food and the temperature we were able to take the activity to another level, and several new behaviours were observed.

INLEDNING

Visandet av djur i utbildande syfte är en viktig del i djurparkernas arbete. Djurparkernas arbete vilar på fyra ben.

 Bevarande

 Utbildning och information  Forskning

(3)

 Rekreation

Parkens zoo Eskilstuna har fyra arter av gnagare (brun råtta, sebramus, sibirisk jordekorre och taggmus) Gnagarna var inaktiva och visade sig sällan för publik.

Därför ville zoologen på Eskilstuna parken zoo främst aktivera dem mera under dagtid då besökare vistas i parken, men man ville även stimulera till högre aktivitet och flera naturliga beteenden. Uppdraget försvåras genom det faktum att flera av arterna är nattaktiva. Jag vill dessutom endast använda material som är naturliga eller som smälter in i miljön i anläggningen.

HISTORIA

I februari 1991 tog USA: s Drog Administration ett slutgiltigt beslut om att handlare, utställare och forskningsanläggningar måste utveckla,

dokumentera och följa en lämplig plan för miljöberikning för att höja den psykiska hälsan för icke människoprimater. Men vi har hållit djur i

fångenskap långt tidigare än så.

Redan Egyptierna hade samlingar av exotiska djur runt 3000 f. Kr.

Anledningen till att man hade samlingarna var främst av religiösa skäl och att det att det var en statussymbol att kunna hålla sig med samlingar av exotiska djur.

På 1800-talet ökade naturintresset och män som Darwin höll stora samlingar av djur för vetenskapliga studier, det var lättare att studera dem på detta sätt än att behöva åka på långa resor. Detta betydde också att man använde små gallerburar som gjorde det lätt att observera djuren.

1826 öppnade London zoo, de första 20 åren var det bara forskare som var tillåtna att komma in men sedan fick även betalande publik tillträde till djurparken. Strax därefter blev London zoo dränkt i klagobrev, man var upprörd över de höga dödstal som The Times rapporterade om. Det stora antalet döda djur berodde på brist på hygien och det orsakade att djuren dog i sjukdomar. Detta såg man på London Zoo inte som något problem, för naturen sågs som ett outtömligt skafferi och dog djur så åkte man och hämtade nya. Men som svar på publikens reaktion skärptes hygienen. För att kunna hålla rent gjorde man mindre burar med hårt underlag.

Den första lagen om djurs välfärd skrevs av Richard Martin 1826 (The Ill. treatment of horses and cattle bill). Detta var en milstolpe i kampen för

djurs välfärd och förändringen i attityd till djur tillät Darwin att trycka sin

bok The origin of species 1858 som pekade på vårt gemensamma ursprung och vår evolutionära historia Detta var ytterligare ett viktigt steg ur djurens välfärds synpunkt sett, för förut hade man kunnat behandla ett djur illa med argumentet att vi ju är så olika och därför inte kan känna t.ex. smärta på samma sätt. (Young 2003)

Det var inte förrän 1960 då ett ökat intresse för djurens välfärd och insikten om vikten av att bevara djur genom avel i fångenskap som djurparkerna

(4)

började göra mera djurvänliga hägn. 1964 kom Ruth Harryson’s bok Animal Machines ut, i boken kritiserade Harryson behandlingen av lantbruksdjur. Boken provocerade den brittiska regeringen att göra en stor studie med empirisk forskning om djurs välfärd och stora vetenskapliga arbeten utfördes.

Vad är då välfärd för ett djur?

Storbritanniens Farm Animal Welfare Council (1992) tog fram konceptet De fem friheterna har antagits av folk på laboratorier och i djurparker som ett sätt att kunna mäta ett djurs välfärd. (Anonymous 1992)

 Frihet från hunger och törst  Frihet från obehag

 Frihet från smärta, skador och sjukdom  Frihet att uttrycka naturliga beteenden  Frihet från fruktan och oro

När man tänker på djurs välfärd tänker man ofta på djurrättsaktivister och djurens välfärdsrörelser. Det är dock en skillnad mellan dessa. (Young 2003) Djurrättsaktivister anser att djurens välbefinnande inte kan stå i

proportion till mänsklighetens eller artens nytta. Det finns inget som rättfärdigar hållandet av djur om det alls kompromissar med djurets välbefinnande.

Djurensvälfärds-rörelser accepterar att djur hålls om:

*kostnaden för djuret uppvägs av nyttan för mänskligheten eller djurarten.

*allt som går att göra görs för att djuret inte skall lida i onödan. (Young 2003)

Det finns två olika synsätt som används på den miljö som djur i fångenskap lever i.

Naturalistiskt synsätt

Grundar sig på att man har djuranläggningar som efterliknar den naturliga miljön så mycket som möjligt och där miljöberikningsanordningarna liknar naturliga föremål. Som innovatören till detta räknas Carl Hagenbeck på Hamburg zoo som 1907 ville skapa en miljö som var så lik en

landskapsmålning som möjligt. Hagenbecks stora kärlek till konst förändrade miljön på djurparker och ledde fram till en naturalistisk inriktning på berikning.

Artificiella synsättet

Djuranläggningar som främst är funktionella och där

(5)

Robert Yerks lade 1925 fram ett förslag om att apparater i primaternas hägn skulle uppmuntra till lek och arbete, men det var inte förrän 1970 som

metoden började användas av Markowitz. (Young 2003)

Miljöberikning är ett koncept som beskriver hur omgivningen hos ett djur i fångenskap kan förändras till djurets fördel. När beteenden uppstår eller ökar på grund av miljöberikningen kan detta betraktas som

beteendeberikning. (Young 2003)

Vi brukar definiera beteendet hos vilda djur som ”hur beteendet uttrycks under press från omgivande miljö och evolution, med en minimal mänsklig påverkan”. Detta sätt att se på djurs beteende används ofta som ett mått på djurs i fångenskap välfärd (Thorpe 1967). För att lidande ska kunna undvikas måste ett djur kunna utföra alla de beteenden som djur i frihet gör (Thorpe 1965). Senare hävdade Thorpe (1967) att djur lider om de inte får utföra de beteenden som förekommer i störst utsträckning i det vilda. Om man ska godta detta måste man anta att ett djur i frihet, som är friskt troligen har en acceptabel grad av välfärd, så om ett djur i fångenskap beter sig på ett liknande sett upplever även det en liknande grad av välfärd. Antaganden som dessa är inte vetenskapligt bevisade och har förblivit relativt lite ifrågasatta (Markowitz 1982). De har däremot lett till fördömanden av omgivningar där djuren inte kan uttrycka sitt fulla naturliga beteende reportrar. Det kan däremot diskuteras om utförandet av alla beteenden är väsentliga för att djuret ska uppleva välfärd. Att inte bete sig som sina vilda släktingar behöver inte vara detsamma som att inte ha välfärd.

I vilken grad som beteendeskillnader mellan vilda djur och djur i fångenskap kan användas som en indikator på välfärd är en tolkningsfråga. Lika gärna som ett vilt beteendemönster kan vara det samma som välfärd. Är det även möjligt att det inte är beteendet i sig som är det viktiga utan konsekvensen av det. Exempelvis tror man att hälsan hos djur i fångenskap ökar om variationen av föda och stimuli ökar tillsammans med att så många muskelgrupper som möjligt används (Chamove och Moodie 1990). Man har sett ett samband mellan mera naturlig diet och bättre munhälsa hos både Amur Tiger (Panthera tigris altica) och Gepard (Acinonyx jubatus) där djur som fick helkroppsfoder fick mindre plack och färre hål (Lindburg 1988). Det är troligt att djur lider mer av konsekvenserna av att inte få utföra ett beteende än av att inte få utföra beteendet i sig (Veasey et al 1996). Detta kan verka oviktigt då naturligt beteende → konsekvens → bättre välfärd. Men då skulle man bara kunna inrikta sig på konsekvensen och ta bort allt naturligt (som kan vara svårare att utföra och tillfredställa) och istället ha maskiner som tillgodosåg konsekvenserna.

Förändringar från det vilda aktivitetsschemat (etogramet) ska därför associeras med negativa konsekvenser eller förhållanden för att räknas som

(6)

nedsatt välfärd. T.ex. uppkommer stereotypiska beteenden i förhållanden och omständigheter som inte är optimala och kan resultera i fysiska skador (Mason 1991).

Det är odiskutabelt att vissa beteenden är viktiga för att uppnå välfärd för djurparksdjur. Man får vara försiktig så att man inte överaktiverar ett djur. Djur som behöver mycket inaktivitet kan då bli stressade.

Inaktivitet hos djur i fångenskap har kritiserats hårt och setts som ett problem i djurparker. Men många predatorer tillbringar stora delar av dygnet med att vila. Lejon är kända för att tillbringa upp till 75 % av dygnet med att vila (Schaller 1972). Djurparkerna har ibland fått oförtjänt dålig kritik för sina inaktiva djur när de tillåter dem att uttrycka en normal grad av inaktivitet.

Varför vill man berika djurs miljö?

Det kan finnas flera orsaker till varför man vill berika ett djurs miljö:  Att öka den allmänna aktiviteten hos djuret

 Att ersätta mindre naturliga aktiviteter med mer naturliga  Att stoppa stereotypa beteenden

 Att öka antalet aktivitetsmöjligheter för djuren  Att bättre exponera djuret för publik

FEM MÅL VID MILJÖBERIKNING

All miljöberikning skall vara målinriktad och bidra till att:  Öka mångfalden beteenden

 Minska antalet onormala beteenden  Öka frekvensen naturliga beteenden  Öka utnyttjandet av omgivningen

 Öka förmågan att möta utmaningar på ett mera naturligt sätt Det första man gör när planerar ett miljöberikningsprojekt för en

individ/art är att inventera artens biologi. Man tar reda på hur arten lever i det fria, så man vet dess naturliga behov och beteenden.

Frågor man bör ställa sig är bl.a.  I vilket klimat lever den?  I vilken biotop lever den?

 Vad äter den? Hur skaffar den sig föda?  I vilken social organisation lever arten?  Är den dag-/nattaktiv?

(7)

 Vilka faktorer förändras under dygnet, året och livet?

 Vilka beteenden har den i det fria inom olika beteendekategorier? Vilka av ovanstående förhållanden uppfylls inte i djurparken? Tänk på att alla djur inte behöver aktiveras.

Sedan inspekteras djurens anläggning.  Uppfyller den artens fysiska behov?

 Vilka beteenden kan/kan inte djuret utföra i anläggningen?  Studera individens bakgrundshistoria som tidigare föda, social

erfarenhet, tidigare djuranläggnings utseende

När man tagit reda på all fakta om arten och individen gör man först en beteendestudie då man får en bild av hur individens aktivitetsschema ser ut. Man använder sedan detta schema för att jämföra med för att se vilken effekt berikningen fått. Utan något att jämföra med är det svårt att veta effekten av berikningen. Därefter:

 Bestäm målet med berikningen. Ingen berikning utan mål, då kan resultatet bli misslyckat såväl som bra.

 Vidta först de permanenta åtgärderna i anläggningen som berikar miljön detta kan vara t.ex. ljus, temperatur, fasta föremål och annat som kommer att finnas kvar i hägnet.

 Bestäm vilka övriga åtgärder som behövs.

 Bestäm hur den dagliga berikningen skall utföras, hur länge åt gången? Hur ofta?

 Gör upp ett berikningsschema.

 Utse en ansvarig för berikningarna, för varje anläggning och djurart.  Kör igång!

GNAGARE

Gnagare tillhör ordningen Rodentia som kommer från rodente = gnaga, nöta Inom ordningen gnagare ryms 40 % av alla däggdjursarter. De lever i alla slags biotoper och ofta i människors närhet. Gnagarna har en enorm

anpassningsförmåga och är opportunister. De flesta gnagare är omnivorer dvs. de äter både vegetabilisk och animalisk föda.

Gnagare utvecklades för mellan 26 – 38 miljoner år sedan och populationen har behållit stora oförbrukade förråd av genetiskt material. Detta skapar förutsättningar för att snabbt kunna anpassa sig till nya biotoper och

levnadssätt. Det genetiska uttrycket ger snabbt utslag eftersom gnagare får många och stora kullar varje år.

(8)

Gnagare visar mindre variation i sin kroppsbyggnad än många andra däggdjursordningar.

De flesta gnagare är små med en kroppsvikt på under 100g. Undantag är t.ex. kapybaran (66kg).

Alla gnagare har en karakteristisk tanduppsättning. Framtänderna kar knivskarpa framkanter och till skillnad från hardjuren så har de bara ett par framtänder i respektive under- och överkäke. Framtänderna växer hela livet och slipas ner genom att djuret gnager. Gnagarna saknar hörntänder men har å andra sidan kraftiga molarer. Oftast har gnagarna inte mer än 22 tänder.

Födan består mestadels av växtdelar, frukt, frön men även av små evertebrater. Några få lever som rovdjur.

Gnagare är koprofager dvs. de äter upp sin egen avföring och kan på så sätt ta upp 80 % av näringen i födan de konsumerar.

Gnagare är intelligenta djur med stor inlärningsförmåga.

Gnagare är sociala och lever ofta i stora anhopningar. En solitär livsföring förekommer endast hos de arter som lever i öknar och torra gräsmarker. Det har väldigt känsliga sinnen och lukt och hörsel är speciellt

välutvecklade. De har dessutom beröringskänsliga morrhår som gör det möjligt för dem att ta sig fram i absolut mörker. (Bonniers verk om jordens djur nr 5 Gnagare, 1996)

REDOVISNING AV FÖRSÖK Metoder gemensamma för alla försök

Försöken utfördes ett åt gången förutom värmelampan hos taggmössen som ständigt stod på.

Tiden registrerades med en Sony Ericsson K700i. Resultaten nedtecknades på Parkens zoo Eskilstunas miljöberikningsprotokoll.

Försöken dokumenterades med en Canon Pal MV 430 Digital video kamera med 200x digital zoom.

Aktiviteten noterades genom observationer i intervaller om 15 min 5 ggr/dagligen varannan timme kl. 08:00 – 18:00 i 3 dagar.

TAGGMÖSS

Acomys sp.

Nattaktiv

Utbredning: Mellanöstern och Afrika

(9)

Föredrar varmt klimat 30-35°C, köldkänsliga tål ej temperaturer under 10ºC

Föda: omnivorer, sniglar, insekter, säd, växtmaterial. Mycket animalisk föda. Vana att leva på snåla resurser. Kan gå 9 dagar utan att äta eller dricka. Storlek: 7 – 15 cm Vikt: 50 – 90g Ålder: 4 – 5 år Dräktighet: 36 -38 dygn Könsmogna: 3 mån 12 kullar/år, 4 – 5 ungar

Honorna stannar hos ungarna och hjälps åt att uppfostra dem, ungstöld förekommer då alla ungarna anses som gemensamma.

Socialt: Lever i kolonier.

Utseende: ljust guldbruna med vit mage. Hårstråna på bakkroppen är

grövre och ser ut som taggar och används då djuret vill se större ut, är dock ej vassa. (Brinket al. 1960)

Experiment I VÄRMELAMPA:

I det här experimentet ville jag få taggmössen att tillbringa mera tid i sin visningsanläggning i stället för i passagen mellan de två anläggningarna. För att åstadkomma det sänkte jag temperaturen i passagen från 27ºC till 23ºC och satte in en värmelampa i visningsanläggningen som ökade

temperaturen där från 19-20º till 32ºC för att se om värmen skulle göra dem mera benägna att vistas i hägnet.

Fig.1 Taggmössens visningsanläggning med temperaturer före

miljöberikning. 2 x 1m

Material och metoder

Hos taggmössen monterades en värmelampa för djur typ S – 281 med en glödlampa av märket Philips, infraröd, R 125 IR R, 250 watt, lampan hängdes upp i en kedja från taket. Lampan hängde 60cm från taket och 120cm från golvet. Med lampan påslagen uppgick temperaturen till 30-32°C i hägnet. Temperaturen i mellanutrymmet sänktes samtidigt till 23ºC.

Temperaturen var konstant dygnet runt.

Visningshägn 19-20ºC Passag e 27ºC Visningshägn 18-19ºC

(10)

Aktiviteten registrerades genom observationer i intervaller om 15 min 5ggr/dagligen varannan timme från kl. 08:00 – 18:00, i 3 dagar.

Resultat

Från att ha tillbringat mycket tid med att ligga gömda utom synhåll för publik (36 % av dygnet) så tillbringade nu taggmössen all tid framme i visningsanläggningen. Det var endast vid enstaka tillfällen som någon individ vistades i passagen mellan anläggningarna. Aktiviteten ökade från 40 % till 57 %. Dessutom observerades 6st nya beteenden.

TAGGMÖSS 24% 5% 11% 24% 36% putsa äta springa sova gömma sig

Fig 2. Aktivitet i % före berikning värmelampa 43% 27% 10% 15% 2%0%1%1%0%1%0% sova putsa sociala interaktioner utforska äta gnaga strecha bobygga para sig leka komma ut

Fig 3. Aktivitet i % efter miljöberikning med värmelampa.

08 :0 0 13 :0 0 18 :0 0 visar sig 0 50 100

aktivitets schema för Taggmöss

visar sig aktivitet

(11)

08 :0 0 13 :0 0 18 :0 0 VISAR SIG 0 50 100 VISAR SIG AKTIVITET

Fig 5. Aktivitetsschema efter berikning med värmelampa. Diskussion

Taggmöss lever i öknar och savanner där klimatet är torrt och varmt, de föredrar en temperatur på 30-35ºC (Alderton, 2002) det var därför inte så konstigt att de föredrog att tillbringa sin tid i passagen där värmen var som högst. Genom att sänka värmen i passagen och höja den ute i visnings

anläggningen så lyckades vi åstadkomma en förändring hos mössen som nu föredrog att tillbringa tid ute i den varmare visningsdelen som har en större ytstorlek och där publiken kan se dem. Förändringen av yta och värme i kombination bidrog till den ökade aktiviteten.

EXPERIMENT II MJÖLLARVER:

Gnagarna tillbringade kort tid med födosök, för att förlänga den tiden och öka aktiviteten i samband med födosök ville vi göra det svårare att komma åt födan. Mjöllarver användes i försöket då de både är välsmakande och innehåller mycket protein, som är en viktig del i gnagarnas diet.

Gnagarna vandes först vid larverna i 3 dagar innan försöket startade. Ett 10 cm långt och 2-3 cm i diameter ihåligt bamburör användes. Hål borrades längs sidorna och båda ändarna lämnades öppna. Röret fylldes med mjöllarver och lades in på botten av buren.

Förändringen i tidsåtgång i samband med födosök uppmättes. Resultat

Både tidsåtgången och aktiviteten ökade när utfodring med larverna startade. Tiden med hög aktivitet ökade från 15 min till 30 min. Men aktivitetstakten sjönk även långsammare i samband med utfodringen av mjöllarver. Tidigare hade det tagit 39 min innan aktiviteten var tillbaka på den nivå den var före utfodringen och med mjöllarver förlängdes tiden till 120 min innan den återgick till samma aktivitetsnivå som före utfodringen.

(12)

08 :0 0 11 :0 0 11 :3 9 15 :0 0 visar sig 0 20 40 60 80 100 visar sig aktivitet

Fig 6. Aktivitetsschema för taggmus med aktivitet runt foder utan berikning.

0 8: 00 11 :0 0 13 :0 0 1 8: 00 visar sig 0 50 100

MILJÖBERIKNING MED MJÖLMASK

visar sig aktivitet

Fig 7. Aktivitetsschema för taggmus med berikning med mjölmask. Diskussion

Taggmöss har en tendens att bli överviktiga och få diabetes (Alderton, 2002) på det här sättet kan vi öka aktiviteten hos dem och förhoppningsvis minska fetman, dessutom gör den längre aktivitetstiden att publiken får större chans att se mössens beteenden, eftersom de är nattaktiva och mest vilar på dagtid (Alderton 2002).

EXPERIMENT III MAJS:

Gnagarna tillbringade kort tid med födosök. För att få upp den tiden och öka aktiviteten i samband med födosök ville vi göra det svårare att komma åt födan. Majs användes i försöket då den är välsmakande och en viktig del i gnagarnas diet.

En 20cm lång koppartråd träddes genom majsen som sedan hängdes upp på grenarna i hägnet.

(13)

Diskussion

Ingen skillnad i aktivitet kunde uppmätas men resultatet blev att mössen inte slängde i sig den relativt feta majsen utan fick tillbringa mer tid åt födosök och mera energi krävdes för att komma åt majsen, dessutom sysselsattes mössen med att leta efter mat istället för att få den serverad vilket bidrar till så väl fysisk som psykisk stimulans. Taggmössen hade svårt att hitta maten i början, detta beror sannolikt på att de är vana vid att fodret alltid serveras på samma plats. För att stimulera mössens psykiskt så

föreslår jag som vidare berikning att man kan placera fodret på olika platser i hägnet för att stimulera ett mera naturligt fodersöksbeteende.

SEBRAMUS

Lemniscomys barbarus

Dagaktiv

Utbredning: Marroco-Tunisien, Senegal, Sudan och Tanzania. Biotop: Torra busklandskap savann och semiöknar.

Föda: omnivorer, växter, frön, rötter, frukt, löv och insekter. Storlek: 105mm, svans 107mm

Vikt: 30g Ålder: 2 år

Dräktighet: 28 dagar, kan få 21 ungar på 4 kullar på mindre än 4 månader. Vanligast 4 -5 ungar. Bygger ett runt bo som de fodrar med hö och löv. Könsmognad: 2 mån

Socialt: rör sig i stora antal 12/hektar, bygger ej egna bon utan utnyttjat termitstackar och andra djurs hålor.

Utseende: gråbruna med 4st mörkare ränder längs ryggen. (Brink et al. 1960) SEBRAMÖSS 22% 9% 13% 19% 37% äta utforska putsa jaga varandra sova

(14)

08 :0 0 11 :0 0 13 :0 0 18 :0 0 visar sig 0 50 100

aktivitets schem a sebram öss

visar sig aktivitet

Fig 9. Aktivitets schema för sebra möss utan berikning. EXPERIMENT IV

MJÖLLARVER:

Gnagarna tillbringade kort tid med födosök, för att förlänga den tiden och öka aktiviteten i samband med födosök ville jag göra det svårare att komma åt födan. Mjöllarver användes i försöket då de både är välsmakande och innehåller mycket protein som är en viktig del i gnagarnas diet.

Gnagarna vandes först vid larverna i 3 dagar innan försöket startade. Ett 10 cm långt och 2-3 cm i diameter ihåligt bamburör användes. Hål borrades längs sidorna och båda ändarna lämnades öppna. Röret fylldes med larverna och lades in på botten av buren.

Ingen förändring i aktivitet kunde uppmätas i försöket med mjöllarver. Diskussion

Sebramössen var intresserade av mjöllarverna men tyckte antagligen att det var för mycket arbete med att få ut dem i relation till den mera lättåtkomliga frukten och brydde sig då inte om dem.

EXPERIMENT V MAJS:

Gnagarna tillbringade kort tid med födosök. För att förlänga den tiden och öka aktiviteten i samband med födosök ville vi göra det svårare att komma åt födan. Majs användes i försöket då den är välsmakande och en viktig del i gnagarnas diet.

(15)

En 20cm lång koppartråd träddes genom majsen som sedan hängdes upp på grenarna i hägnet.

Förändringen i tidsåtgång i samband med födosök uppmättes.

08 :0 0 11 :3 3 15 :0 0 visar sig 0 50 100

sebramöss med majs

visar sig aktivitet

Fig 10. Sebramöss med berikning av majs Resultat

Tidsåtgången ökade när utfodring med majs startade. Tiden med hög aktivitet ökade från 33 min till 53 min. Men aktivitetstakten sjönk inte

långsammare i samband med utfodringen av majs. När majsen var slut avtog aktiviteten snabbt.

Diskussion

Tiden för hög aktivitet i samband med utfodring med majs ökade. Detta är bra eftersom mössen tidigare hade slängt i sig majsen och endast de

starkare individerna fick del av den. Det uppstod mycket aggression i samband med foder. Genom att maten blev mera svåråtkomlig minskades aggressionerna och dessutom fick fler individer tillgång till majsen.

SIBIRISK JORDEKORRE

Tamias sibiricus

Dagaktiv

Utbredning: Norra Europa, Asien, Japan

Biotop: Palearctic, skogar, samma habitat som lärk och tall

Föda: omnivorer, vegetabilier, nötter, svampar, säd, insekter, fågelungar och ödlor. Gräver ner vinterförråd 5cm under markytan.

Storlek: 12 – 17cm + svans som är 1/3 av längden Vikt: 100-150g

Ålder: 1-2 år

Dräktighet: parar sig i 2: a halvan av april efter vinterdvalan, får 4 -6 ungar i slutet av Maj – juni, 1-2 kullar beroende på breddgrad.

Könsmognad: 5 mån

Socialt: putsar sig själva och varandra flitigt. Klättrar otroligt bra eftersom de har klor som är spetsiga som nålar. Lever för det mesta på marken

(16)

Utseende: stora kindpåsar, starkt färgad päls i alla varianter från brun-grå till ockragul, 4 ljusa och 5 mörka sträck på ryggen, färgad svans som är ljusbrun med en svart linje på mitten och smala vita kanter. (Brink et al. 1960) Sibirisk jordekorre 25% 11% 19% 5% 12% 13% 15% sitter tittar ut äta putsa sig labyrint sova gömma sig

Fig11. Aktivitet i % utan berikning

08 :0 0 13 :0 0 18 :0 0 visar sig 0 50 100

Aktivitets schema för Sibirisk jordekorre

visar sig aktivitet

Fig 12. Aktivitetsschema för sibirisk jordekorre utan mijöberikning. EXPERIMENT VI

MJÖLLARVER :

Gnagarna tillbringade kort tid med födosök, för att förlänga den tiden och öka aktiviteten i samband med födosök ville jag göra det svårare att komma åt födan. Mjöllarver användes i försöket då de både är välsmakande och innehåller mycket protein som är en viktig del i gnagarnas diet.

Gnagarna vandes först vid larverna i 3 dagar innan försöket startade. Ett 10 cm långt och 2-3 cm i diameter ihåligt bamburör användes. Hål borrades längs sidorna och båda ändarna lämnades öppna. Röret fylldes med larver och lades in på botten av buren.

En liten förändring skedde i samband med utfodringen med mjöllarver, från att aktivitets schemat inte förändrats alls i samband med utfodring skedde en uppgång i aktiviteten från 0 min till 5 min i samband med utfodring med

(17)

mjöllarver. Dessutom observerades tre nya beteenden och aktiviteten ökade från 35 % till 44 %

Diskussion

Trots att aktiviteten bara ökade marginellt i samband med utfodring så blev det en helt annan ökning i aktivitet under dygnet. Det ökade intaget av protein var antagligen orsaken till att jordekorrarna kom i brunst och sång av hannen såväl som interaktioner och parning observerades. En ökning av protein kan därför rekommenderas i samband med parningssäsong då detta verkar vara viktigt för igångsättningen av brunsten.

EXPERIMENT VII MAJS:

Gnagarna tillbringade kort tid åt födosök. För att öka den tiden och öka aktiviteten i samband med födosök ville jag göra det svårare att komma åt födan. Majs användes i försöket då den är välsmakande och en viktig del i gnagarnas diet.

En 20cm lång koppar tråd träddes genom majsen som sedan hängdes upp på grenarna i hägnet.

Ingen förändring i aktivitet inträffade i försöket med majs. Diskussion

Sibirisk jordekorre lägger upp vinterförråd och under vinterperioden går den i halvdvala (Alderton, 2002). Detta förklarar antagligen att det inte uppstod någon förändring i aktiviteten runt föda, då jordekorrar i det vilda, normalt sett redan har påbörjat sin vinterdvala vid tiden då

berikningsförsköken utfördes. BRUNRÅTTA

Rattus norvegicus

Nattaktiva

Utbredning: finns överallt men ursprungligen från Östasien, kom till Sverige på 1700 talet

Biotop: tempererat till tropiskt

Föda: omnivorer, växter och djur, egna döda artfränder, kycklingar, frukt Storlek: 20 – 25cm + svans 17 – 20cm

Vikt: 140-600 g

(18)

Dräktighet: 24 – 25 dagar. 3 -6 kullar/år, 6 -8 ungar i varje. Fler honor delar bo och alla honorna tar gemensamt hand om ungarna. promiskuösa

Könsmognad: 2 – 2, 5 mån

Socialt: kooperativ, fler honor tillsammans som domineras av en hanne. Storleken bestämmer rangordningen. Gillar vatten och simmar bra men bona byggs på torra platser och lågt i skydd för fiender. Rör sig 20 – 30m från boet.

Utseende: gulbrun – gråbrun, mage och insida av lår gråvita. Dålig syn men bra hörsel och känsel. Svans utan päls. (Brink et al. 1960)

brun råtta 23% 5% 34% 2% 13% 23% äta putsa utforska kika ut sova gömma sig

Fig 13. Aktivitet i % för brun råtta utan berikning.

0 8: 00 11 :3 2 13 :0 0 visar sig 0 50 100

Aktivitets schema för Brun råtta

visar sig aktivitet

Fig 14. Aktivitetsschema för brun råtta utan berikning.

EXPERIMENT VIII

MJÖLLARVER :

Gnagarna tillbringade kort tid med födosök, för att förlänga den tiden och öka aktiviteten i samband med födosök ville vi göra det svårare att komma åt födan. Mjöllarver användes i försöket då de både är välsmakande och innehåller mycket protein som är en viktig del i gnagarnas diet.

Gnagarna vandes först vid larverna i 3 dagar innan försöket startade. Ett 10 cm långt och 2-3 cm i diameter ihåligt bamburör användes. Hål borrades längs sidorna och båda ändarna lämnades öppna. Röret fylldes med larver och lades in på botten av buren.

(19)

Resultat

Både tidsåtgången och aktiviteten ökade när utfodring med mjöllarver startade. Tiden med hög aktivitet ökade från 32 min till 59 min. Men aktivitetstakten sjönk även långsammare i samband med utfodringen av mjölmask. Tidigare hade det tagit 90 min innan aktiviteten var tillbaka på den nivå den var före utfodringen, med mjöllarver som en del av fodret förlängdes tiden till 105 min innan den återgick till samma aktivitetsnivå som innan utfodringen.

08 :0 0 11 :5 9 13 :0 0 visar sig 0 50 100

Brun råtta med mjöllaver

visar sig aktivitet

Fig 15. Aktivitetsschema för brun råtta efter berikning med mjölmask. Diskussion

Råttor visar intresse för allt som är nytt och gnager gärna på föremål. (Lagerström, 2004). Det är svårt att säga om det var nyhetens behag eller larverna som sådana som bidrog till den ökade aktiviteten. En studie under längre tid kunde ge klarhet i detta, men effekten blev att tiden för fodersök ökade och det var det som var meningen med försöket.

EXPERIMENT IX BADBALJA:

Jag ville ge råttorna tillfället att få uttrycka behovet av att få simma och stimulera nya muskler och öka den fysiska aktiviteten.

En 60cm i diameter stor plastbalja fylldes med 20cm 10-12ºC kranvatten. Baljan ställdes in på botten av hägnet hos brunråttorna.

Aktiviteten noterades genom observationer i intervaller om 15 min 5 ggr/dagligen i 3 dagar.

Resultat

Aktiviteten hos råttorna ökade med 5 %, den mesta ökningen skedde nattetid.

(20)

råtta med bad 23% 6% 34% 2% 10% 23% 2% äta putsa utforska kika ut sova gömma sig bada

Fig 16. Aktivitet i % för brun råtta efter berikning med badbalja. Diskussion

Råttor vill definitivt ha tillgång till vatten då det tillgodoser många behov hos dem. Det stimulerar många muskelgrupper och ökar aktivitetsnivån men det är även en viktig del i deras pälsvård för råttor är väldigt renliga djur. Råttor lever gärna på fuktiga platser (utom bona som de vill ha på torra områden. (Alderton, 2002). Råttorna utnyttjade vattnet mest nattetid och om observationerna vi gjorde hade pågått även på natten hade vi antagligen fått en högre grad av ökning i aktivitet.

SAMMANFATTANDE DISKUSSION

Det första försöket som gjordes var att sätta in en värmelampa hos taggmössen. Anledningen till det var att få djuren att vistas ute i sin

anläggning. Försöket gick över förväntan bra. Alla mössen tillbringade nu nästan all tid ute i anläggningen där besökarna kan se dem. Nästa försök var att fodra gnagarna med mjöllarver i ett bamburör. Jag hoppades att det skulle få dem mera aktiva och att gnagarna skulle lägga mera tid på födosök men också kunna få utlopp för gnagning på bamburöret. Alla gnagarna var med i försöket. Resultatet för gnagarna blev blandat. Taggmössen

reagerade positivt, ökade sin aktivitet och gnagde så att flisorna rök. Råttornas aktivitet ökade också men inte i lika hög grad som hos

taggmössen. Sebramössen gav upp mjöllarverna efter ett par sekunder utan att få ut några. De sibiriska ekorrarna visade först inget särskilt intresse men efter ett par dagar med mjöllarver så började de att brunsta. Både bobygge och parning observerades dagarna därpå. Detta var ett mycket oväntad men positiv reaktion. Sedan var det dags för försöket med majs. Majs är väldigt gott enligt Eskilstunas gnagare, men det är också väldigt energirikt. För att förlänga tiden för att äta majsen och för att flera individer skulle få tillgång till majsen, hängde vi upp majsbitarna i koppartråd på grenar i hägnet. Alla gnagarna utom brunråtta var med i försöket då deras hägn inte lämpar sig för detta försök. Reaktionen var även här blandad. Sebramössen och taggmössen ökade tidsåtgången för att äta majsen även om taggmössen i början hade svårigheter att hitta majsen, de är dessutom sämre klättrare än sebramössen. Fler individer fick tillgång till majsen och det gjorde att aggressiviteten hos sebramössen gick ner. Ingen skillnad gick att rapportera hos de sibiriska jordekorrarna. Det sista försöket som gjordes

(21)

var att sätta in en badbalja till råttorna. Denna balja användes flitigt (mest nattetid), detta var helt klart uppskattat.

Referenser

Alderton D, Goda råd om dina smådjur, 2002 Prisma

Anonym, 1992 FAWC updates of the five freedoms. Veterinary Record 131: 357

Bonniers stora verk om jordens djur nr 5, 1996 Bonnier Lexikon AB Brink P, Dahl E, Hanström B, Johnels A, Kauri H, Löwgren Y, Ulfstrand S, 1960 Djurens värld nr 12 Däggdjur, Förlagshuset Norden AB

Chamove A S and Moodie E M, 1990 Are alarming events good for captive monkeys? Applied Animal Behaviour Science 27: 169-176 Harryson R, 1964 Animal Machines, V. Stuard, London

Lagerström L, 2004 muntlig information

Lindburg D G, 1988 improving the feeding of captive felines through application of field data. Zoo Biology 7: 211-218

Markowitz H, 1982 Behavioural Enrichment in the zoo. Van Nostrand Reinhold: New York, USA

Mason G J, 1991 Stereotypes: a critical review. Animal Behaviour 41:1015-1037

Schaller G B, 1972 The Serengeti Lion: A study of predator-prey relation. University of Chicago Press: Chicago, USA

Thorpe W H, 1965 The assessment of pain and distress of animals in intensive livestock husbandry systems In: Bramble FWR (chaired) Report of the technical Committee to enquire into the Welfare of Animals Kept Under Intensive Livestock Husbandry Systems pp 71-79. Her Majesty’s Stationary Office: London.

Thorpe W H, 1967 Discussion to part II. In: Carter T C (ed)

Environmental Control in Poultry Production pp 125-134. Oliver & Boyd: Edinburgh, UK

(22)

Veasey J S, Waran NK, Young RJ, 1996 Animal welfare on comparing behaviour of zoo housed animals with wild conspecifics as a welfare indicator, s 13-24, UFAW

Young R J, 2003 Environmental Enrichment for Captive Animals Blackwell Publishing