Vård i rörelse
-En kvalitativ intervjustudie om
erfarenheter av den mobila vården
Författare: Sara Andreasson och Christofer Teske
Abstrakt
Bakgrund: Vård i hemmet tycks bli allt mer nödvändigt när befolkningen blir allt äldre och det förordas i nationella utredningar om framtidens vårdorganisation. Det finns dock stora utmaningar med att förflytta vård av akut sjuka patienter från akutmottagningar till patienters hem.
Syfte: Studiens syfte är att beskriva erfarenheter av den mobila vården.
Metod: Semistrukturerade intervjuer genomförs med 12 personer med erfarenhet av mobil vård i Sverige, så som sjuksköterskor, läkare, tjänstemän och politiker. Kvalitativ latent innehållsanalys användes som analysmetod.
Resultat: Studiens resultat redovisas utifrån ett tema “En holistisk vård given
genom samverkan i patientens hemmiljö”, med tre huvudkategorier “gränslöst samarbete”, “resurser i närmiljö” och “helhetssyn av patienten”.
Studiens resultat visade att samverkan är av stor vikt för fungerande mobil vård. Det behövs både organisatoriskt samarbete mellan olika vårdorganisationer och ett nära samarbete mellan de olika läkare och sjuksköterskor som har hand om samma patient för att de ska kunna ta ett gemensamt ansvar för patienten. Eftersom mobil vård främst används för äldre multisjuka behövs en helhetssyn på patienten, där mobil vård ger patienter och anhöriga en upplevelse av trygghet.
Slutsats: Studien antyder att den mobila vården ses som en rörlig vård som
kommer till den vårdsökande och inte tvärtom. Resurserna fördelas där de gör mest nytta, det vill säga närmast individen. Den mobila vården ses som ett komplement till den traditionella sjukhusvården. Det innebär ett annorlunda arbetssätt som kräver ett tätt samarbete mellan olika personalkategorier och organisationer, där det inte pratas om gränser utan om patientens behov och situation.
Nyckelord: Den mobila vården, nära vård, mobila team, akutsjukvård, trygghet,
Abstract
Introduction: Provision of mobile care at the home of patients appears to become necessary as the population becomes increasingly older. But there are challenges in moving acute care from hospitals to the home of patients.
Aim: The aim of the study is to describe the experiences of the mobile care.
Method: Semi structured interviews are conducted with 12 persons with experience of mobile care in Sweden, such as nurses, doctors, civil servants and politicians. Qualitative latent content analysis was used as an analysis method.
Result: The study's result is presented on the basis of a theme "A holistic care given
through collaboration in the patient's home environment", with three main
categories "borderless cooperation" "resources in the immediate environment" and "holistic view of the patient". The results show that cooperation is of utmost importance to achieve functioning mobile care. Cooperation both on an inter-organizational level and on a close teamwork level is required for all of the involved parties in mobile care to take on a joint responsibility for the patient. As mobile care is foremost provided to elderly multimorbid patients, a comprehensive view on patient care is required in which the patient and its relatives experience security.
Conclusion: This study suggests that mobile care is seen as a moving care that
comes to the seeking person and not the other way around. The resources are distributed where they make the most use, that is, closest to the individual. Mobile care is seen as a complement to the traditional hospital care. This means a different way of working that requires close collaboration between different categories of personnel and organizations, where it does not talk about boundaries but about the patient's needs and situation.
Keywords: Mobile care, close care, mobile team, emergency care, security, patient
Tack
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Bakgrund 2
2.1 Akutsjukvård och Akutmottagning 2
2.2 Patientsäkerhet 3
2.3 Nyttan för patienten 4
2.4 Sjuksköterska med specialistutbildning inom akutsjukvård 5
2.5 Den mobila vården 5
2.6 Den mobila vården som bedrivs i Sverige idag 6
2.7 Teoretisk referensram 7
2.7.1 Lidande och vårdlidande 7
2.7.2 Trygghet 8 3 Problemformulering 9 4 Syfte 9 5 Metod 9 5.1 Design 9 5.2 Datainsamling 10 5.3 Urval 10 5.4 Dataanalys 11 5.5 Etiska överväganden 12
5.6 Studiens risker och nytta 13
5.7 Författarnas förförståelse 13
6 Resultat 13
6.1 Gränslöst samarbete 14
6.1.1 Samverkan över organisationsgränserna 15
6.1.2 Teamsamverkan 15
6.1.3 Gemensamt ansvar 16
6.1.4 Kompetens 16
6.2 Resurser i närmiljö 17
6.2.1 Åtgärder och behandlingar i hemmet 17
6.2.2 Verksamhetsbeskrivning 17
6.2.3 Målgrupp 18
6.2.4 Resurser 18
6.2.5 Vården flyttar hem 19
8 Resultatdiskussion 25
8.1 Samarbete och ansvar 25
8.2 Resurser 26
8.3 Helhetssyn och trygghet 26
9 Slutsats 28
10 Referenser 30
Bilagor
1 Inledning
Är begreppen öppenvård och slutenvård rationella? Är dessa ändamålsenliga eller ska de förändras eller till och med tas bort? Med framtidens behandlingsalternativ och omorganisation inom hälso- och sjukvården kan patienter som tidigare behövt inneliggande sjukhusvård nu behandlas i alternativa miljöer såsom i patientens hem eller i en öppen vårdenhet som är mer lättillgänglig. Den nuvarande strukturen med öppen- och slutenvård är en viktig orsak till ineffektivitet i hälso- och
sjukvårdssystemet (SOU 2018:39).
På grund av framsteg inom medicinsk forskning och människors ekonomiska förutsättningar blir svenskar allt äldre. Ökad ålder ökar också antalet sjukdomar och läkemedel vilket ger den äldre en komplex sjukdomsbild (Lee, Pickstone, Facultad, & Titchener, 2017). I Sverige ökar möjligheten att få akutsjukvård i patientens hem eller på ett äldreboende vilket tidigare varit begränsad till mer kroniskt sjuka patienter.
I utredningen, Effektiv vård (SOU 2016:02) beskrivs det att Sverige är sjukhusfixerat. Slutenvård kan utföras även utanför sjukhus, till exempel på äldreboenden eller i patientens hem. Statens offentliga utredning menar att den mobila vården är framtiden (SOU 2018:39). För att skapa en effektiv vård krävs att patienter får rätt vård, på rätt plats och i rätt tid (Hirshon et al. 2013).
Forskning om mobil vård finns i begränsad omfattning och ytterligare kunskap behövs för att synliggöra vårdvägar för akut sjuka och skadade patienter. Med hjälp av denna studie kring den mobila vården hoppas författarna bidra till utveckling och förbättring av den vård som ses som framtiden.
I studien använder författarna benämningen “Den mobila vården”. Med mobil vård menar författarna: en sammanhållen nära vård i rörelse. En god vård som bedrivs på plats hos patienten utan onödiga sjukhusvistelser.
Uppsatsen ingår i ett nationellt projekt där uppsatsen är en pilotstudie. Syftet med den nationella studien är att kartlägga och skapa en definition av den mobila vården. Den nationella studien är ett forskningsprojekt mellan Linnéuniversitet,
organisationen CISA (Centrum för interprofessionell samverkan och sambruk inom akut vård) och Falck. Det nationella projektet bygger på att arbeta för att få den mobila vården att bli den nära vården. Patientnytta, patienten kan vara kvar i hemmet, ekonomi och integritet är fyra ledord för denna forskning. Akutvård som utgår från den enskilda patientens behov ökar möjligheten för patienter, samt deras närstående, att uppleva kontinuitet, trygghet och delaktighet. Akutsjukvårdens organisation snarare än patientens behov har länge styrt vart patienter får akutvård. Konsekvensen av det är att patienter transporteras med ambulans till akutmottagning för vård som kunde ha tillgodosetts i patientens närmiljö. En tidig identifiering av patientens vårdbehov och organisationer som samarbetar öppnar upp fler vårdvägar och möjliggör tidigt beslut om optimal vårdnivå.
verksamheter mer effektiva. Arbetet utgår från idén om en gemensam plattform för en effektiv samverkan mellan olika aktörer med liknande uppdrag, ansvar och utmaningar för att serva och hjälpa medborgarna. Målet är att samverkan och sambruk resulterar i en utökad service på hemmaplan för att patienten i sin närmiljö erhåller ett snabbt omhändertagande och upplever en god och trygg vård
(Linnéuniversitet, 2019).
Falck Sverige är en räddnings koncern, som bedriver ambulans- och räddningstjänst hos såväl myndigheter som företag. Falcks uppdrag är att förebygga olyckor, sjukdom och nödsituationer. Ge snabb och professionell hjälp till de som behöver det. Falck ansvarar för verksamheter som är nära människors vardag och
representerar en grundläggande trygghet för alla i vårt samhälle (Falck Sverige, 2019).
2 Bakgrund
2.1 Akutsjukvård och Akutmottagning
Akut omhändertagande är enligt socialstyrelsen ett vårdande som sker utan tidsfördröjning av sjuk eller skadad utanför sjukhuset, på olycksplatsen eller insjuknande platsen eller på sjukhus (på akutmottagning eller annan mottagning). Akut omhändertagande kan även avse hela flödet, från skada eller insjuknande till definitiv behandling på sjukhuset, på så sätt omfattar begreppet hela vårdkedjan (Socialstyrelsen, 2011).
Definitionen av akutsjukvård är enligt Socialstyrelsen (2013) en plötsligt inträdande sjukdom eller skada, hastigt förlöpande sjukdom eller plötsligt förorsakad skada. Akut vårdande ämnar patienter som behöver omedelbar behandling i öppenvård eller inskrivning i sluten vård. Akutsjukvård omfattar därför åtgärder som inte bör vänta mer än timmar eller högst upp till ett dygn.
I takt med att den äldre befolkningen växer, ökar även deras behov att söka akutsjukvård. Det innefattar livshotande olyckor, exacerbationer av kroniska
sjukdomar och åkommor av icke-livshotande karaktär som ändå kräver akutsjukvård (Hirshon et al., 2013).
Akutmottagning är en enhet som är öppet dygnet runt (med få undantag) och har en hög omsättning av patienter som i olika grad är i behov av akutsjukvård
(Socialstyrelsen, 2011). Akutmottagningen är en enhet som är avsedd för patienter med akut sjukdom och skada (Wikström, 2012). Patienter kommer till
akutmottagningen via ambulans, med liggande transport, med polis eller gående via väntrummet. De patienter som kommer till akutmottagningen kan komma via remiss, från primärvård, via telefonkontakt eller utan någon tidigare
sjukvårdskontakt (Göransson, De Waern, & Lindmarker, 2013). En akutmottagning består vanligtvis av olika kliniker, de flesta akutmottagningar har specialiteterna medicin, kirurgi och ortopedi. Vid ankomst till akutmottagningen är det
Bedömningen av patienten innehåller flera delar och består av att samla in information från patientens symtom och den anamnes som patienten lämnar i kombination med fysiska undersökningar och vitalparameterar (Wikström, 2012). Tidigare sökte människor med akut sjukdom eller skada den sjukhusbelägna akutmottagningen. Nu finns det möjlighet för människor att få akut hjälp vid tex. jourcentraler, vårdcentralers akuttider, specialistmottagningar med akuttider, lättakuter och ambulans i olika former. Även de olika mobila team som studien handlar om, bidrar till det stora organisatoriska spektrum som levererar akut sjukvård i samhället (Socialstyrelsen, 2013).
Besöken på Sveriges akutmottagningar har ökat för varje år och väntetiderna blir längre och längre. Sveriges akutmottagningar hade år 2016 cirka 2 miljoner besök (Socialstyrelsen, 2017). Långa väntetider beror bland annat på brist på antal vårdplatser på sjukhusen, bristande bemanning och det varierande inflödet av patienter. Det har även visat sig att patienter 80 år och äldre har en längre total vistelsetid på akutmottagningen jämfört med patienter 19–79 år (Socialstyrelsen, 2017).
Omhändertagandet av äldre patienter på landets akutmottagningar har visat sig vara bristande, något som delvis beror på att patientens besöksorsak ofta inte är
livshotande och är därmed inte högprioriterade (Socialstyrelsen, 2013). Flera av akutbesöken resulterar i inläggning på vårdavdelning, som då krockar med den rådande bristen på vårdplatser. Det kan delvis bero på att äldres sjukdomstillstånd ofta är komplicerade och därmed tidskrävande i form av omfattande bedömningar och behandlingar, vilket även innebär en längre vistelsetid på akutmottagningen. Långa väntetider medför risk för vårdrelaterade skador, men även för oro
(Socialstyrelsen, 2013). Äldre patienter söker sällan vård för en isolerad åkomma, utan har ofta en komplex sjukdomshistoria och psykosociala vårdbehov. De är mer benägna för fall, depression, kognitiv funktionsnedsättning och tar ofta flera
läkemedel. Dessa omständigheter komplicerar utredningen och hanteringen av äldre på akutmottagningen (Hwang, Shah, Han, Carpenter, Siu, & Adams, 2013).
2.2 Patientsäkerhet
Patienter tillbringar allt längre tid på akutmottagningar i väntan på plats på en avdelning, vilket akutmottagningars bemanning och lokaler inte är anpassade för. Det leder till att patientsäkerheten äventyras, men det ger även en försämrad arbetsmiljö för personalen som arbetar på sjukhusen (Sveriges kommuner och landsting, 2017).
Patientsäkerhet definieras som att skydda patienten mot vårdskada. Med vårdskada menas fysisk eller psykisk skada, lidande eller sjukdom och dödsfall som kunde undvikas om lämpliga åtgärder hade utförts under patientens kontakt med hälso- och sjukvården (SOU 2010:659).
Patientens förlängda vistelsetid på akutmottagningen ökar risken för att
att patienterna upplevde att de fick kämpa hårt för att vårdpersonalen på
akutmottagningen skulle ge dem uppmärksamhet. Patienterna upplevde att de inte blev sedda och därmed inte bekräftade. Patienten kände ett större behov att bli sedd, lyssnad på och involverad i vården då väntetiderna blev långa. Alla patienter i studien menade att de upplevt missnöje och mindre bra omvårdnad från vårdpersonalen under sitt besök på akutmottagningen (Nyström, Nydén, &
Petersson, 2003). Tiden patienten får med vårdpersonalen på en akutmottagning är ofta kort och intensiv och patientens behov av omvårdnad, som i regel är stort, kan inte alltid tillgodoses av vårdpersonalen.
Tillbud sker dagligen på akutmottagningar. Tillbud innebär en händelse där patienten hade kunnat skada sig. Exempel är då patienten ramlar ur sin säng eller stol, felaktig medicinering eller försenade undersökningar. Ett tillbud försummar patientsäkerheten och orsakerna till tillbuden hör bland annat ihop med att antalet patienter överstiger akutmottagningarnas kapacitet (Tighe, Woloshynowych, Brown, Wears, & Vincent, 2005). Enligt en amerikansk studie uppskattade endast 44% av sjuksköterskorna att de kunde observera alla patienter på akutmottagningen på ett adekvat sätt, därför att det inte fanns tillräckligt med personal för att möta patienternas behov. Patienterna upplevde god vård när den enskilda individens behov uppmärksammades (Magid et al., 2009).
Larsson-Kihlgren, Nilsson, Skovdahl, Palmblad och Wimo (2004) menar att en viktig faktor som påverkade patienternas upplevelse av trygghet och
tillfredsställelse är miljön på akutmottagningen. Miljön kunde också ge oro och obehag hos patienten och de upplevde även otrygghet av att bli lämnade ensamma på undersökningsrum eller i väntrum. Samtidigt menar Johansson, Oléni och Fridlund (2002) att patienten som kommer till akutmottagningen förväntar sig att vårdpersonalen har stor kunskap och kompetens och ska fungera som en stödjande vän och rådgivare. En säker omgivning och ett gott samarbete mellan personalen på akutmottagningen stärker patientens upplevelse av trygghet.
Det faktum att patientsäkerheten inte kan upprätthållas bidrar till att patientens rätt till god vård inte kan tillgodoses. Patientsäkerhetslagen (SOU 2010:659) syftar till att främja en hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården. Om sjuksköterskan inte har möjlighet att lindra lidande eller främja hälsan hos patienten, vilket är en huvuduppgift för sjuksköterskeprofessionen (Svensk sjuksköterskeförening, 2017), uppstår lidande för patienten till följd av hälso-och sjukvården, således ett
vårdlidande.
2.3 Nyttan för patienten
2.4 Sjuksköterska med specialistutbildning inom akutsjukvård
Akutsjuksköterska är en sjuksköterska med examen på avancerad nivå medinriktning mot akutsjukvård. Att ge avancerad vård och omvårdnad ställer höga krav på akutsjuksköterskans yrkeskunnande. Akutsjuksköterskan bör främja och utveckla sin professionella kompetens för en hållbar, säker, personcentrerad och
evidensbaserad akutsjukvård. Det förväntas även av akutsjuksköterskan att hen ska främja och utveckla former för att samverka i team och användning av digitala tekniker i vården. Akutsjuksköterskan förväntas även att följa ICNs etiska kod att försöka se brister i sitt yrke och kritiskt granska sin yrkesroll, för att upprätthålla en ständig utveckling, nytänkande och förbättringar (kompetensbeskrivning
legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot akutsjukvård, 2017).
Arbetet som akutsjuksköterska på en akutmottagning skiljer sig en hel del från att arbeta som sjuksköterska på en vårdavdelning (Muntlin, Gunningberg, & Carlsson, 2006). Ingen dag är den andra lik och arbetsdagarna kan anses oförutsägbara. Akutsjuksköterskan kan utsättas för varierande, svåra och hektiska
arbetsförhållanden (McCarthy, Cornally, O´Mahoney, White, & Weathers, 2012). En av de viktigaste uppgifterna för akutsjuksköterskan är att genom professionell bedömning prioritera vårdbehovet hos patienten. Sjuksköterskor som arbetar inom akutsjukvård bör snabbt och effektivt kunna ge vård och behandling till patienterna som de träffar (Elmqvist, Fridlund, & Ekebergh, 2012). När patienten anländer till akutmottagningen så är det på Sveriges akutmottagningar en sjuksköterska som patienten träffar först. Sjuksköterskan gör en initial bedömning av hur akut
patientens tillstånd är och hur brådskande patienten behöver läkarkontakt (Elmqvist, Fridlund, & Ekebergh, 2012). Akutsjuksköterskan behöver därför ha bred kunskap och kliniska färdigheter, samt förmågan att kunna anpassa sig efter rådande omständighet, då det snabbt kan skifta i arbetstempo och allvarlighetsgrad och nya beslut kan behöva fattas omedelbart. Akutsjuksköterskans roll är mycket viktigt då hen är den som tillbringar mest tid tillsammans med patienten (McCarthy, Cornally, O´Mahoney, White, & Weathers, 2012).
2.5 Den mobila vården
Dowell, Moss och Oderdra (2018) menar att sjukhusen har utgjort en grund i beslutsfattande stöd för var den fortsatta vården sker bäst. Genom strukturerad bedömning ökar möjligheten till att patienten ska få optimal vård på rätt vårdnivå och minska informationsöverföringen till nästa vårdgivare. Dowell, Moss och Oderdra (2018) menar också att vård på sjukhus utgör en stor risk för infektioner, brist på integritet och förlust av hemmets bekvämligheter. Många av patienterna som bor på äldreboenden eller serviceboenden har en demensdiagnos, vilket betonar behovet av att undvika att förflytta patienten till en akutmottagning. Eftersom miljöbyten ofta påverkar demenssymtom negativt gör flytten patienten mer förvirrad och kan resultera i längre sjukhusvistelser. Genom att hitta alternativ till
inneliggande sjukhusvård kan man se ekonomiska fördelar samt minskad belastning på sjukhuset. Samma behandling kan ges i hemmet. Dessutom ger det nöjdare patienter och anhöriga (Dowell, Moss, & Oderdra, 2018).
Lee, Pickstone, Facultad och Titchener (2017) menar att ett särskilt team som utför avancerad vård i patientens hem kan bedöma, behandla och hantera en patient med flera allvarliga sjukdomar i hemmet. Både i det akuta skedet, men även i det
kroniska tillståndet. Patienter som vårdas i hemmet är positiva till mobil vård och att få vård i sitt hem som är en välbekant och trygg miljö var positivt för patienten. (Lee, Pickstone, Facultad, & Titchener, 2017; Castor, Landgren, Hansson, & Kristensson-Hallström, 2018). Äldre människor är vanligtvis mer angelägna om att stanna hemma (Lee, Pickstone, Facultad, & Titchener, 2017).
En patient som blev omhändertagen av ett mobilt team vid en akut försämring av sin KOL beskrev hur viktigt han tyckte att det var att få vård i en miljö där han känner sig trygg hemma i sitt hem (Lee, Pickstone, Facultad, & Titchener, 2017). I fallstudien fick patienten akut vård i hemmet till följd av att patienten påkallade hjälp. Det förutsätter att patienten kan påkalla hjälp och att patienten är kopplat till ett mobilt team. Att känna sig osäker på sin egna förmåga att påkalla hjälp vid akuta situationer var något som togs upp i en studie av Slettebø, (2008). Patienten i studien beskrev erfarenheter av att flytta hemifrån till ett särskilt boende. Det framkom att upplevelsen av trygghet ökade på boende jämfört med i hemmet. En av faktorerna var närheten till människor, framförallt vårdpersonal, om det skulle hända någonting.
2.6 Den mobila vården som bedrivs i Sverige idag
Mobil vård är ännu ett outforskat område, då det i dagsläget inte finns någon kartläggning över vilken typ av mobil vård som finns tillgänglig, hur den fungerar och hur den bedrivs i Sverige idag.
Nedan följer exempel på enheter som arbetar med mobil sjukvård i Sverige. Exemplen är valda efter en sökning på internet och en genomgång av deras arbetsbrutiner.
65 år och har ett långvarigt och stort behov av vård och omsorg (Vårdsamverkan i västra Götaland, 2018).
I Malmö utgår ett mobilt akutteam från akutmottagningen på SUS (Skånes
universitetssjukhus) och består av en Läkare och en sjuksköterska. Begäran om vård måste komma från ordinarie vårdkontakt som tex. sjuksköterska på boende eller i hemsjukvården. Insatserna ska medföra bland annat bättre trygghet och
tillgänglighet för den äldre patienten, snabbare akut bedömning, samt minska inflödet till akutmottagningen. Målgruppen för akutteamet är äldre som har kommunala insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) men som har svårt att ta sig till en akutmottagning eller vid en akut försämring av hälsa (Malmö stad, 2019).
Projekt Hälsostaden, är ett projekt som Region Skåne driver. Från Ängelholm utgår ett mobilt akutteam, det är ett av projektets redan startade organisationer. I
Ängelholm ska det akuta teamet vårda äldre multisjuka patienter som får en akut försämring av sin fysiska eller kognitiva hälsa (Projekt Hälsostaden, 2018). Det är likt Malmö Stad (2019) där patientens ordinarie vårdkontakt som ska kontakta teamet. Kriterier för att ingå i teamet liknar det mobila teamet i Malmö. Kronisk sjukdom, flertalet läkemedel och att ha varit inlagd på sjukhus inom de senaste 12 månader är exempel på kriterier för att få ett besök av eller bli inskriven i det mobila akutteamet (Projekt Hälsostaden, 2018).
2.7 Teoretisk referensram
Betoningen på patientens värld i vårdvetenskapen, utgör en grund för professioner inom vårdande och hjälpande discipliner. Vårdvetenskapen är professionsneutral och är ett ämne som är öppet för alla. Genom denna studie som inte fokuserar på en speciell yrkesgrupp kan alla vara delaktiga i den vårdvetenskapliga kunskapen, då vårdvetenskaplig forskning förväntas leda fram till nya ideér och visioner (Eriksson & Bergbom, 2017). Vårdvetenskapen präglas av en holistisk syn, i den mening att patienten alltid förstås i sitt sammanhang. Genom vårdvetenskapen utvecklas en djupare förståelse för patienten och dennes situation, där målet är att utveckla den bästa möjliga vården för patienten (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud, & Fagerberg, 2003). Genom att använda vårdlidande och trygghet som teoretisk referensram skapas ett verktyg för att förstå patienten och se deras behov och förutsättningar. Den teoretiska referensramen kommer användas som utgångspunkt i resultatdiskussion och slutsats.
2.7.1 Lidande och vårdlidande
Den samlade forskningen visar på att lidande förekommer och är något som kan vara förödande för sårbara patienter (Dahlberg & Segesten, 2010). Dahlberg och Segesten (2010) menar vidare att vården inte följer patientens önskningar och individuella behov, utan istället utgår från rutiner och scheman. Vårdlidandet nämns här som en innebörd där vårdaren tycks glömma bort att patienten är en unik
utvecklas genom att vårdpersonalen når en djupare förståelse av fenomenet lidande, där bekräftelse till patienten är ett ledande perspektiv.
Vårdlidande definieras som lidande som orsakats på grund av vårdandet. Det kan ske genom tex missförstånd, bristande kunskap, oaktsamhet, tidspress eller avsaknad av reflektion (Dahlberg & Segesten, 2010).
För att skapa förutsättningar för välbefinnande och hälsa är det viktigt att lyssna till patienten och dess berättelse. Det utan att påverka patientens autonomi eller självkänsla negativt. För patienten sätts vårdsituationen i ett sammanhang där sitt tillstånd, vårdare och även anhöriga är inkluderade. För att minska patientens lidande gäller det att hjälpa patienten att förstå situationen. När patienten inte förstår helheten av sitt tillstånd skapas ett onödigt lidande, varför hen har ont och hur länge det kommer att göra ont, är frågor som vårdaren kan ge information om (Dahlberg & Segesten, 2010).
Patienter tyckte att det var svårt att få den hjälp som de behövde och särskilt att få den hjälpen i tid. Vårdandet borde endast vara välbefinnande för patienten. Vårdlidande kan ses som ett onödigt lidande som bör elimineras menar Dahlberg (2002). Eriksson (1994) beskriver vårdlidandet som effekten av bristande vård. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) ska patienten ges individuellt anpassad information gällande de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Hälso- och sjukvården ska dessutom bygga på respekt för patienternas självbestämmande och integritet. Vården och behandlingen skall även i den mån det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten
Samtidigt menar svensk sjuksköterskeförening (2017) sjuksköterskans
huvudområde är omvårdnaden och de fyra grundläggande ansvarsområden är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande.
2.7.2 Trygghet
Patienter ska kunna uppleva trygghet när de söker kontakt med sjukvård. Trygghet är ett fenomen som ska stå i relation till hälsa och välbefinnande (Dahlberg & Segesten, 2010). Att människor ska uppleva trygghet är ett krav inom vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30). Yttre faktorer såsom miljö, relationer, kunskap och kontroll kan påverka upplevelsen av trygghet. Trygghet innefattar såväl fysiska som sociala och psykologiska synvinklar, vilket försvårar definitionen av begreppet. Ordet trygg har olika betydelser beroende på i vilken kontext det nämns. Enligt nationalencyklopedin (2019), betyder trygg fri från oroande eller hotande inslag i sin omgivning, en trygg person benämns också som lugn och obekymrad.
Miljön på akutmottagningen är en viktig faktor som påverkade patienternas upplevelse av trygghet. Miljön kunde åstadkomma oro och obehag hos patienten. Särskilt upplevde patienter som besökte akutmottagningen för första gången otrygghet och oro kring att bli lämnade ensamma i väntrum eller undersökningsrum (Larsson-Kihlgren, Nilsson, Skovdahl, Palmblad & Wimo, 2004).
Sjukdom innebär oftast ett hot mot människan och kan skapa otrygghet. Kan
få kontroll över sin sjukdom och därmed också känna trygghet (Dahlberg & Segesten, 2010).
Således är vårdlidande något som för patienten kan förknippas med akutmottagning eller sjukhusvistelse, medan trygghet är någon som patienten känner i sitt hem. Samtidigt kan det vara precis tvärtom, att patienten upplever trygghet på
akutmottagningen eller på sjukhuset, då patienten vet att hen är i goda händer och får specialistvård.
3 Problemformulering
Trycket på minskade antal vårdplatser på sjukhusen, ökad befolkningstillväxt och en åldrande befolkning innebär att vårdande i hemmet är en tjänst som blir alltmer nödvändig. Att onödig exponering i sjukhusmiljön för att undvika vårdrelaterade infektioner, fall, förvirring osv behöver minska är inte något nytt. Det innebär att människor behöver akuta vårdinsatser i hemmet och de vårdstrukturer som finns idag täcker inte det behovet. Sjukvården behöver hitta andra säkra vårdalternativ än vård på akutmottagningar. Genom att tillhandahålla koordinerad vård i patientens egen miljö, som då har sitt fokus på patienten, främjas patientens självständighet trycket på akutmottagningar och sjukhus samtidigt lätta. Det är en utmaning med att förflytta vården av akut sjuka patienter från akutmottagningarna till patientens hem relaterat till patientsäkerhet och de begränsningar som finns i patientens hem. Om den mobila vården ska vara en del i den akuta sjukvården nationellt krävs mer forskning på området. Den mobila vården är inte ett definierat begrepp vilket innebär att det finns utmaningar i att förklara vad det innebär och vilka enheter som är inkluderade. Författarna utför därför denna pilotstudie för att belysa ämnet och eventuellt skapa frågeställningar inför nya forskningsprojekt.
4 Syfte
Studiens syfte är att beskriva erfarenheter av den mobila vården.
5 Metod
5.1 Design
5.2 Datainsamling
Datainsamling genomfördes under våren 2019 genom semistrukturerade intervjuer. För en oerfaren forskare ställer den semistrukturerade intervjun inte samma krav på dig som intervjuare som vid helt öppna intervjuer (Kristensson, 2014).
Semistrukturerade intervjuer innebär att forskaren utgår ifrån specifika teman som ska beröras under intervjun. Intervjuprocessen är flexibel. Frågor som inte är förutbestämda men som dyker upp under intervjun kan också ställas (Bryman, 2018). Teman är förutbestämda och är beskrivna i intervjuguiden (se bilaga D). En provintervju genomfördes för att dels prova intervjufrågorna och intervjuguiden och för att prova intervju som metod då det är något författarna har lite erfarenhet av. Den korrigerade och slutgiltiga intervjuguiden finns att finna i slutet av arbetet (bilaga D).
På grund av den geografiska spridningen av deltagare intervjuades flera av
deltagarna via Skype. En länk skickades till deltagaren dagen innan för att de skulle kunna testa länken och deras utrustning innan intervjun. Intervjuerna som
genomfördes öga mot öga ägde rum på deltagarnas arbetsplats, en plats som deltagarna själva fick välja. Kirstensson (2014) menar att det är viktigt att deltagaren själv väljer plats för intervjun. Det är med fördel en avskild plats med liten risk för störning. Författarna använde antingen datorn som inspelningsenhet eller en medtagen inspelningsenhet. I kvalitativa studier är intervjuaren både intresserad av vad som sägs och hur det sägs. Att spela in intervjuerna är en fördel då intervjuaren kan fokusera helt på intervjun. Både det som verbaliseras och känslan av intervjun kan då tas i beaktning vid analysen (Kristensson, 2014; Bryman, 2018). Intervjuerna som genomfördes tog mellan 30-65 minuter. När intervjun var slut skrevs tankar ned om hur väl den genomfördes och hur
intervjuguiden och följdfrågorna upplevdes. Dessa togs i beaktning och diskuterades författarna sinsemellan.
5.3 Urval
I studien intervjuades 11 personer. Fördelningen var enligt följande att 4 primärt arbetar inom vården, 5 är politiker eller tjänstemän/kvinnor med förtroendeuppdrag och 3 är enhetschefer. Av deltagarna var det 6 kvinnor och 5 män.
För att hitta lämpliga informanter och få en riktning i sökandet av deltagare kontaktade författarna hälso- och sjukvårdsstrateger i region Kalmar samt Region Östergötland. Organisationen CISA och Falck som ingår i den nationella studien har även gett förslag på deltagare till studien. Denna expertgrupp innehåller
sjuksköterskor, tjänstemän och politiker som har en förkunskap om ämnet. Urvalet är en kombination av ett ändamålsenligt urval och ett snöbollsurval.
Ändamålsenligt urval innebär att man väljer ut personer till studien baserat på deras egenskaper för att få ut bästa möjlig information. Författarna handplockar således personer baserat på deras relevans för studien och baserat på deras kunskap eller erfarenhet inom området (Polit & Beck, 2017). Snöbollsurval innebär att de
(2014) menar att ett snöbollsurval är ett bra tillvägagångssätt om man ska intervjua personer inom en speciell grupp. Polit och Beck (2017) skriver att det i slutändan brukar utvecklas till ett ändamålsenligt urval för studien genom snöbollseffekten.
5.4 Dataanalys
För analysen användes kvalitativ latent innehållsanalys med en induktiv ansats (Graneheim & Lundman, 2004). Graneheim och Lundman (2004) menar att det är en lämplig analysmetod när begrepp ska tolkas eller beskriva dess
användningsområde. Den induktiva ansatsen innebär att författarna genererar en teoretisk förståelse genom en förutsättningslös analys av data. Att söka mönster i materialet, både likheter och skillnader, är karakteristiskt för den induktiva ansatsen.
Det transkriberade innehållet lästes igenom ett antal gånger av båda författarna för att skapa en helhet av materialet. I texten identifierades meningsbärande enheter som svarade på studiens syfte, därefter kondenserades meningsbärande enheten till kortare meningar. Genom att skapa en abstrakt bild av de korta meningarna sattes en kod av författarna som på så sätt beskrev innehållet. Koder som liknade varandra bildade subkategorier och huvudkategorier. Innehållet i kategorierna är
närbesläktade men skiljer sig från innehållet i de andra kategorierna. Ett tema växte sedan fram utifrån de underkategorier och huvudkategorier som tidigare hade identifierats (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017). Det tema som bildades utgjorde sedan underlag för rubriker i resultatet studien.
En analystabell är lämpligt att använda, då det gör det enklare för både handledare och läsare att kunna följa analysprocessen (se tabell I nedan) (Danielsson, 2017). Exempel ur analysens olika faser
Tabell I
Meningsbärande enhet Kondenserad
meningsenhet
Kod Subkategori Huvudkategori
Att vi kan erbjuda bättre vård och vi kan undvika mycket vårdskador. Många får ju vårdskador pga att dom är inlagda på sjukhus. Dom flesta mår bättre att vara hemma. Framförallt om man är multisjuk. Dom mår inte så bra på sjukhus. Kan dom få en bra och god vård hemma så är det värt jättemycket.
Fördelen är att vi kan erbjuda bättre vård och undvika vårdskador. Undviker vårdskador
Patientsäkerhet Helhetssyn av patienten
Då är det bättre att tillhandahålla tjänsterna så nära patienten som man kan och då ofta i hemmet. Får då får du ju veta hur funkar den här människan i hela sin livssituation.
Tillhandahålla tjänster nära och ofta i hemmet så vården kan se människan i hela sin livssituation. Hela människan i sin livssituation
5.5 Etiska överväganden
Inför studien har en etisk självgranskning utförts via Etikkommittén sydosts
formulär (se Bilaga A). Självgranskningen innebar att författarna besvarade ett antal frågor för att se om behov fanns för godkännande av etikprövningsnämnd. Vid något “ja” eller kanske” svar på någon av frågorna 1–6 kan studien behöva godkännande vid en etikprövning av regional etikprövningsnämnd (EPN). Etikkommittén Sydost har tagit del av den planerade studien och ser inga etiska hinder till att den genomförs som planerat (diarienummer: EPK 548-2019).Syftet med att skriva om etisk rådgivning är att få råd från etikexperter om vad som skulle behöva förtydligas för informanterna. Det forskningsetiska ställningstagandet behöver således noga reflekteras kring studien.
Kristersson (2014) sammanfattar fyra centrala principer när han beskriver forskningsetik:
- Autonomiprincipen: Individens självbestämmande ska respekteras i en undersökning
- Nyttoprincipen: Nyttan ska alltid överväga risken med forskningen - Inte-skadaprincipen: Fysisk eller psykisk skada ska minimeras och helst
undvikas inom forskningen.
- Rättviseprincipen: Deltagarna i undersökningen ska behandlas rättvist och på lika villkor.
Ett etiskt förhållningssätt ska prägla all forskning. Författarna tar ansvar för att personer som ingått i undersökningen har behandlats med respekt och att den data som samlats in har behandlats på ett korrekt sätt (Kristensson, 2014).
Ett E-postmeddelande skickades tillsammans med det bifogade informationsbrevet och samtyckesformuläret (bilaga B och C) till deltagaren. Brevet fungerade som ett missivbrev där det framgick att intervjun var frivillig. I brevet framgick även studiens syfte.
Författarna har utgått från Helsingforsdeklarationen vid etiska ställningstaganden inför och under studiens gång, vilken innefattar etiska riktlinjer för forskning som involverar människor. Deklarationen innehåller informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav samt nyttjandekrav, för att skydda informanternas hälsa, rättigheter, integritet och självbestämmande (Helsingforsdeklarationen, 2017). Utifrån Helsingforsdeklarationens krav formulerade författarna informationsbrev och samtyckesformulär. Informationsbrevet innehåller förutom studiens syfte, frivillighet, rätten av att avbryta sitt deltagande och information angående konfidentialitet.
5.6 Studiens risker och nytta
Författarna till denna studie har ur ett etiskt perspektiv utgått från risk- och nyttoprincipen inför studien. Det innebär att forskningens nytta ska överstiga riskerna (Kristensson, 2014). Författarna diskuterar risk- nytto-principen, där de potentiella riskerna för informanterna identifieras som: tidsförlust, i den mån informanterna avsätter sin tid för att delta i intervjustudien. En risk skulle kunna vara att informanterna påverkas av informationen som de har fått kring studiens syfte och känslomässigt genom att öppna upp sig och samtala om eventuella brister och upplevelser. Nyttan som studien bidrar med till informanterna identifieras som: en god känsla av att få bidra med något samhällsnyttigt. Det kan skapa reflektioner och möjligtvis ger större insikt i den egna organisationen. Författarna anser att vinsterna anses övervägande och studiens syfte utgör större vinster än vad det finns för risker för informanterna att delta i studien.
5.7 Författarnas förförståelse
Förförståelse innebär enligt Rosberg (2008) att författarna har tidigare erfarenheter, kunskaper eller insikter kring det som ska studeras. Författarna har själva inte arbetat i något mobilt team, men har en viss förförståelse inom ämnet då båda arbetar inom sjukvården och har samarbetat eller arbetat nära olika typer av mobila team.
6 Resultat
Studien antyder att den mobila vården ses som en rörlig vård som kommer till den vårdsökande och inte tvärtom. Resurserna fördelas där de gör mest nytta, det vill säga närmast individen. Den mobila vården ses även som ett komplement till den traditionella sjukhusvården. Det innebär ett annorlunda arbetssätt som kräver ett tätt samarbete mellan olika personalkategorier och organisationer, där det inte pratas om gränser utan om patientens behov och situation. Intervjupersonerna säger att den mobila vården är ett vårdsätt där man måste samarbeta över gränserna och hjälpa varandra, för att få en bättre helhetssyn där man vårdar hela patienten.
Tabell II
Tema En holistisk vård given genom samverkan i patientens hemmiljö
Huvudkategori Gränslöst samarbete Resurser i närmiljö Helhetssyn av patienten
Subkategori Samverkan över
organisationsgränserna
Åtgärder och
behandlingar i hemmet
Skapa trygghet
Teamsamverkan Verksamhetsbeskrivning Helhetsbild
Gemensamt ansvar Målgrupp Patientsäkerhet
Kompetens Resurser
Vården flyttar hem
6.1 Gränslöst samarbete
Denna huvudkategori innehåller subkategorier som beskriver hur organisationen fungerar och hur teamsamverkan gör det möjligt att arbeta över
organisationsgränserna för patientens bästa. En subkategori handlar om att alla som arbetar kring patienten har ett gemensamt ansvar. För att beskriva personalen som arbetar med patienten i hemmet växte subkategorin kompetens fram.
6.1.1 Samverkan över organisationsgränserna
Den mobila vården som bedrivs idag är en gemensam satsning mellan kommunerna, regionen och primärvården för att förbättra vården för patienten. Utökade resurser på vårdcentralerna har delats ut för att kunna avsätta mobil hemsjukvårdsläkare, samt läkare och sjuksköterskor från specialistsjukvården på sjukhusen.
“Det är många aktörer, kulturer och organisationer som ska samarbeta och vara ute hos patienterna utanför sjukhusväggarna. Det är en stor utmaning” (1). Skulle patienten behöva sjukhusvård, kan patienten läggas in direkt från hemmet till en vårdavdelning, istället för att behöva passera akutmottagningens långa väntetider. Direktinläggning är möjlig både från det mobila teamet och från hemsjukvården. Då tas direktkontakt med bakjour på sjukhuset.
“Man har också möjlighet att direktinlägga patienten på sjukhuset om det skulle behövas, för att undvika att patienten hamnar på akutmottagningen” (5). Resultatet visade att det var lika viktigt att ledningsstrukturen är bra och att medarbetarna har förtroende och tillåtelse att gå in i varandras verksamheter, även på chefsnivå. Detta för att undvika gränsdragningar och avtal utan genom samarbete erhålla synergieffekter som är positiva för patienten.
“Det handlar om hur vi förmedlar våra tjänster, det är ett annorlunda arbetssätt att arbeta utanför väggarna, arbetar man i patientens hem så måste man samarbeta på ett helt annat sätt än vad man gör i den traditionella vården, det är ett stort
kulturarbete, där vi inte pratar några gränser, utan utgår från patientens behov och situation” (3).
I en region i Sverige utförs satsningar för att involvera och förbättra 1177 och 112. Det finns en önskan om framtida utveckling; att om patienten ringer till 1177 ska 1177 kunna skicka ut en bedömningsbil eller kunna kontakta närmaste
kommunsjuksköterska i tjänst för en bedömning.
6.1.2 Teamsamverkan
Samarbetet mellan olika organisationer och enheter visade sig ge ett bra kunskapsutbyte mellan personalen och olika yrkeskategorier. Det gav en bättre insyn och förståelse för hur kollegorna arbetade. Ett exempel på samverkan var att sjuksköterskor från sjukhus och kommun hade gemensamma utbildningar. Något som genererade i att de tog del av samma kunskap, men även att de fick tillfälle att träffas och diskutera hur man kan förbättra vården kring patienten samt att det ökar gemenskapen.
Genom att man har separata läkare som arbetar med hemsjukvårdspatienterna har hemsjukvårdsläkaren ingen ordinarie vårdcentralsverksamhet. Den tiden är läkaren med kommunsjuksköterskorna, undersköterskorna eller hemma hos patienten. Kommunikationsvägarna har därför visat sig vara enklare och sparar mycket tid. Tidigare fick sjuksköterskorna ofta jaga personer, framförallt läkare, för att få något besked, men nu arbetar läkare och sjuksköterska i samma team och har
Kommunen består av många delar: hemtjänst, hemsjukvård, biståndshandläggare, arbetsteraupeuter med flera, så ett nära samarbete med det mobila teamet krävs för att alla ska vara förberedda och beredda på att sätta in utökade insatser när det sviktar för patienten, så att inte patienten behöver vänta i flera dagar.
“Man såg att kommunsjuksköterskorna hade dålig eller obefintlig kontakt med vårdcentralens läkare. Kommunsjuksköterskorna fick aldrig hjälp av vederbörande läkare för en medicinsk bedömning eller hjälp med läkemedelsordinationer” (7). “Vi arbetar väldigt tätt med både kommunens sjuksköterskor och vi arbetar även med tex med dietister om vi uppmärksammar att patienten har olika besvär och där dietisten behöver tex. skriva ut näringsdrycker osv” (9).
6.1.3 Gemensamt ansvar
De patienter som är inkopplade i den mobila vården har vanligen hemtjänsten eller hemsjukvården som bas, så det är oftast kommunsjuksköterskan i hemsjukvården som tillsammans med hemsjukvårdsläkaren har det övergripande patientansvaret. Har kommunsjuksköterskan fullt upp och inte hinner med något, ska sjuksköterskan i det mobila teamet kunna gå in och hjälpa till med de patienterna som man har gemensamt. Eftersom man har gemensamma patienterna, blir patienterna allas ansvar. Resultatet visade att det är ett kulturarbete för att få den mobila vården att fungera. Kulturer som ska brytas mot varandra. Vårdpersonalen är vana vid att agera bara inom sitt ansvarsområde. Det är viktigt att kunna ge och ta i situationer som innebär att man gör någon annans arbete eller tar över ett område som tillhör en annan vårdenhet. Det är ett delat ansvar att göra det så bra som möjligt för patienten.
6.1.4 Kompetens
Resultatet visade att rätt kompetens krävs för en fungerande mobil vård. Yrkeskategorierna är oftast läkare och sjuksköterska med spetskompetens i det första ledet i det mobila teamet. För att arbeta inom de mobila teamen bör man vara bekväm med att arbeta i en mindre kontrollerad miljö och vara flexibel. Det mobila teamets läkare är ofta specialistläkare inom geriatrik eller internmedicin. Det är viktigare att läkaren i teamet är erfaren och intresserad, än att läkaren innehar en viss yrkestitel eller är specialist inom ett visst område. Flera av läkarna roterar mellan det mobila teamet och det sedvanliga arbetet på sjukhuset. Det har genererat i en ökad kunskap som läkarna har nytta av även på sjukhuset eftersom de då är medvetna om vad det är som patienten skrivs ut till. Resultatet visade att läkaren får en ökad helhetssyn på patienten och kan utföra en bättre planering inför utskrivning från sjukhuset. Sjuksköterskorna i de mobila teamen bör vara specialistutbildade eller ha lång arbetslivserfarenhet. I intervjuerna framgår att det finns ytterligare kompetens att tillgå, i form av en bakjour, om situationen kräver.
Även hemsjukvårdsläkaren och kommunsjuksköterskan behöver ha bred kunskap för att kunna utföra kvalificerade bedömningar och behandlingar i hemmet. Vad som kan göras i hemmet visade sig vara beroende på de involverade läkarnas kompetens.
6.2 Resurser i närmiljö
Den andra huvudkategorin innehåller subkategorier som verksamhetsbeskrivning och vilka behandlingsmöjligheter som de mobila teamen har. Subkategorin
målgrupp innehåller vilka typer av människor som får ta del av den mobila vården. För att beskriva tillgången på personal, pengar eller tid har subkategorin resurser växt fram. I subkategorin vården flyttar hem innebär att den mobila vården är en vårdenhet som flyttar ut från fysiska vårdinrättningar och kommer hem till patienten.
6.2.1 Åtgärder och behandlingar i hemmet
Om man betraktar akutsjukvård som ett avsteg från människans normala liv innebär det att en bedömning bör ske för att se om människan behöver högspecialiserad sjukvård eller om människan kan behandlas i hemmet. Den primära bedömningen kan ske i hemmet med anamnes, vitalparametrar och eventuell provtagning där provsvar på blodgas kan fås direkt i anknytning till patienten. Det är mycket av det som idag görs på sjukhus som skulle kunna hanteras av en mobil vårdenhet. “Ska man ligga på sjukhus är det för att du behöver någon form av urakut åtgärd tex att ditt hjärta stannar. Då är det inte så bra om du är i hemmet. Då är det bättre att vara på sjukhus för att kontinuerligt övervakas. Annars kan du egentligen om man tex vill övervaka någons hjärtrytm utan att det föranleder någon åtgärd då kan du lika gärna göra det i hemmet” (10).
Vanliga diagnoser som behandlas i den mobila vården är infektioner, hjärtsvikt och elektrolytrubbningar. I behandlingsväg är det mesta möjligt i hemmet. Exempel på behandlingar är intravenös diuretika, antibiotika, smärtlindring eller blodtransfusion. Det är viktigt att vårdpersonal som vanligtvis inte arbetar inom den mobila vården känner till vilka behandlingsmöjligheter som finns för att kunna tillämpa det på människor som kan vara aktuella för behandling i hemmet.
“Jag har handlett många läkare. Vad har man för behandlingsmöjligheter osv. i hemmet så dom får en bild av vad man kan göra i hemmet” (7).
6.2.2 Verksamhetsbeskrivning
De mobila teamen utgår oftast från ett sjukhus och arbetar kontorstider. På kvällar och helger är det hemsjukvårdsteamet som tar över. För att skapa en uppfattning om de patienter som tillhör teamen i den mobila vården rondas patienter precis som på sjukhus fast i hemmet. Det är läkare och sjuksköterska från sjukhuset som deltar och om möjlighet finns ska kommunsjuksköterskan närvara. Det ska finnas en tydlig vårdplan för patienten och man arbetar med proaktiv planering så att all
vårdpersonal ska kunna känna sig trygga i sitt arbete.
Inom den mobila vården handlar det både om akut verksamhet och icke akut verksamhet. Vårdpersonalen åker till patienten på planerade besök men kan
“8-17, måndag till fredag kan dom alltid komma i kontakt med oss via sin
kommunsjuksköterska som först måste kontaktas för att göra en första bedömning. Målet är att det ska finnas en tydlig plan så kommunsjuksköterskan vet vad den ska göra om någonting inträffar” (5).
6.2.3 Målgrupp
Resultatet visade att alla människor tillhör den mobila vården i olika former. Det är behovet som styr vem som kan ta del av den mobila vården. Målgruppen ska styras av hur det ser ut i det aktuella området. Det kan handla om demografiska eller geografiska omständigheter som gör att en viss målgrupp passar eller inte.
“Det är väl behovet som styr och inte vad som står i passet eller i sjukhistorien. Det kan vara en astmatiker som är tjugo år eller en KOL-patient som är 90 år” (11).
Den mest förekommande patientkategorin i de mobila vårdteamen är den äldre multisjuka patienten och som ofta är vårdsökande. De mobila teamen har
inklusionskriterier som innebär att: för att få tillgång till den mobila vården krävs att vissa kriterier uppfylls. Exempel på kriterier är: en viss ålder som patienten ska ha uppnått, polyfarmaci, fler än en enstaka kronisk diagnos samt återkommande inneliggande sjukhusvård.
Det handlar även om människor som i större utsträckning inte har möjlighet att ta sig till en vårdinrättning eller där en sjukhusmiljö kan vara stressande för den vårdsökande. Den förstnämnda kan innefattas av den multisjuka äldre, medan den andra kategorin kan omfatta barn eller människor med funktionshinder.
“Är man tex. ensamstående mamma och ett barn har ramlat och slagit i huvudet. Då är det ju skönt att någon kommer hem och gör en bedömning istället för att du ska packa ihop de andra barnen också för att göra en bedömning på akuten” (6).
Resultatet visade att det inte ska vara en diagnos eller ålder som ska styra vilka som inkluderas i den mobila vården, utan behovet och situationen.
För att öka folkhälsan bör vården satsa på att inkludera sårbara grupper. Det innebär att vården måste hitta flexibla lösningar för att nå ut till en målgrupp som annars inte söker sig till vården i den vårdform som vi normalt är vana vid, en vårdcentral eller ett sjukhus.
”Befolkningen idag är ju heterogen och då måste man ha flexibla lösningar för att integrera sårbara och marginaliserade grupper och där kan mobil vård ha en särskild plats inom vården” (1).
6.2.4 Resurser
“Jag tror att den mobila vården i framtiden kommer att öka och öka…det bygger på att man samarbetar och utnyttjar våra gemensamma resurser på ett bättre sätt och det behöver vi om vi ska klara av framtiden” (3).
“Vi ser ju verkligen att det har goda effekter. Sen är det viktigt att se att det är ekonomiskt effektivt och att vi kan använda de resurser vi har och att det inte bara blir fristående projekt. Utan att man kan implementera det på ett bra sätt” (6).
“Det måste gå att spara både pengar och resurser genom att utveckla den mobila vården inom den palliativa vården bättre. Denna patientgrupp ska inte behöva åka in och ut till sjukhuset eller till akuten på grund av tex smärta” (4).
Behovet upplevs som större för de mobila teamen än vad det i dagsläget finns resurser för. Det finns ett stort vårdbehov för de som inte alltid har möjlighet att ta sig till sjukhus.
6.2.5 Vården flyttar hem
Den mobila vården är en vårdform som kommer från olika inriktningar. Den innefattar ambulans, hemsjukvård och olika mobila team som utgår från sjukhus med palliativa team, geriatriska team, närsjukvårdsteam eller mobila
psykiatriteam. Det är vårdenheter som kommer till patienten istället för att patienten ska söka sig till vården. Initiativen från dessa specialiteter bygger på kunskapen om att människor spenderar större delen av sitt liv hemma och inte på sjukhus. Eftersom det är då du ser hur patienten fungerar i hela sin livssituation. “Det tror jag man måste förstå att bara för att vården är mobil så betyder det inte att det är samma vårdnivå. Det måste inte vara samma primärvårdsnivå utan det kan vara högspecialiserad vård. Det tror jag att folk förstår bättre om man exemplifierar med tex hospital at home, regelrätt sjukhusverksamhet som också kan utföras utanför den fysiska sjukhusbyggnaden” (1).
Den mobila vården ska vara ett vårdalternativ, ett komplement till den traditionella vården. Det innebär att vården flyttar ut resurserna där de gör mest nytta, närmast patienten. Hjälpa människor i sitt sammanhang, där dem är. Bristen på inneliggande vårdplatser bidrar till att alternativa vårdformer behöver konstrueras.
“Jag tror inte att vi kommer få fler sjukhussängar i framtiden, utan vi kommer behöva vårda fler och fler patientgrupper i hemmet” (3).
“Ju mer vi digitaliserar vården och ju svårare det blir att upprätthålla
slutenvårdsplatser, vilket jag tror att det kommer att bli så kommer behovet av att vårda patienter i hemmet öka och dessutom kommer möjligheten att göra det öka” (10).
“Ta hand om patienterna i hemmet istället för att dom ska behöva komma till sjukhus” (9).
6.3 Helhetssyn av patienten
Den tredje kategorin benämns som Helhetssyn på patienten. Den växte fram ur tre subkategorier. Skapa trygghet, Helhetsbild och Patientsäkerhet. Kategorin belyser behovet av att vården utgår från en personcentrerad vård och ser hela människan och dennes behov. Kategorin belyser den mobila vårdens möjligheter att begränsa mängden vårdskador men också att det finns utmaningar inom den mobila vården som rör patientsäkerhet.
6.3.1 Skapa trygghet
För att skapa trygghet hos en patient som vårdas i hemmet är en av förutsättningarna att vården ska vara tillgänglig. Patienter ska ha möjlighet att kontakta eller att få prata med någon om sitt hälsotillstånd. Det är även personalen som vårdar patienten i hemmet som ska känna en trygghet. För att en personal ska känna sig trygg med situationen kring patienten ska det finnas en tydlig plan och möjlighet att kontakta en läkare vid försämring.
Att anhöriga är delaktiga i patientens upplevelse av trygghet och för att skapa trygghet var ett resultat i studien. För att anhöriga ska kunna skapa trygghet hos patienten var information till patient och anhöriga viktigt. Genom att inte bara se patientens sjukdom utan hela patienten, som inkluderar patientens sociala nätverk, fick anhöriga kännedom om patientens tillstånd och på så sätt bidra till ökad tillit till den vård som bedrevs. Deltagare i studien menar att människor känner sig trygga när de vårdas i sitt hem. För att skapa trygghet var mänsklig närvaro en bidragande faktor. Att uppleva trygghet kan vara olika för människor.
“Ja skulle vilja säga att patienten mår bättre och är tryggare i sitt hem om dom har människor runt omkring sig…, Tryggheten kan vara att du upplever den när du har människor runt omkring dig alltid. Eller att den kan bestå av att någon kommer och tittar till dig” (7).
Sjukhuset är en plats med personal dygnet runt, men det innebär inte att mänsklig närvaro är ett faktum för patienten. Avsaknaden av vårdpersonal var något som inte ansågs som något negativ för tryggheten eftersom det inte behöver vara
vårdpersonal som befinner sig nära patienten. Det skulle kunna vara anhöriga eller hemtjänstpersonal.
6.3.2 Helhetsbild
När patienten befinner sig i sin hemmiljö upplevs det lättare för vårdpersonalen att utföra bedömningar jämfört med om patienter vårdades i en sjukhusmiljö. Det beskrivs som att verkligheten ser annorlunda ut på sjukhus än i hemmet. En underlättad bedömning från vårdpersonalen men också en bekväm miljö för
patienten att delge information kring sin situation. Att förmedla känslig information är lättare hemma.
“När man har en patient i hemmet så kan man ju göra mycket säkrare bedömningar också, därför att kommer patienten till ett rum på sjukhuset, så är det ju inte alls så det fungerar för patienten här hemma?” (3).
Det belyses hur viktigt det är att utgå ifrån en personcentrerad vård där människans behov är i fokus. Det framkom att det är viktigt att vården anpassas utefter
patientens behov. Resultatet visade att sjukvården lätt placerar människor i fack som vi tycker att de borde tillhöra men att det inte speglar patientens verklighet.
“Det viktiga i detta är personcentrerad vård, dvs vården ska utgå från vad den här patienten behöver, det kanske inte är fininställd diabetes utan det kanske är
smärtlindring och ångestlindring som är det viktigaste, så man fokuserar på det som är det viktigt i samtalen med patienterna” (8).
“Vi måste komma ifrån att dela in vården i speciella organ, diagnoser, byggnader och istället, vad fungerar för människan i deras liv” (1).
6.3.3 Patientsäkerhet
Patienter som ingick i de mobila teamen var ofta multisjuka och krävde vård från många olika delar i hälso-och sjukvårdssystemet. Patienten vet inte alltid var den ska vända sig vid olika sjukdomsbesvär. Eftersom de mobila teamen fungerar som en samordnare kring patienten och har hand om patientens hela livssituation upplevdes en hög patientsäkerhet. Det framkom att patienter inte alltid har någon som kan hjälpa till med att kontakta vården vid behov eller inte orkar att boka en lämplig transport vid ohälsa eller en känsla av att vilja bli bedömd av en vårdpersonal. Det kan medföra att patienten väntar för länge med att söka vård och resulterar i onödig försämring av sin hälsa. Det kan då förhindras genom att ett mobilt team bedömer patienten i sitt hem.
“Det blir ett mörkertal där som hamnar mellan stolarna för att det är egentligen ingen som ser till så dom kommer till en vårdcentral och det är för omständligt att boka en liggande transport eller en sjukresa… Vilket gör att många inte söker hjälp förrän dom är så dåliga som dom måste komma till akuten” (9).
Resultatet visar flertalet exempel på vårdskador som kan förhindras genom att undvika en sjukhusmiljö. Patientsäkerheten uppgavs som hög och till fördel för vård i hemmiljö.
det ännu bättre hemma osv. Du minskar troligtvis konsumtionen av sömntabletter och minskar falltillbud. Dom är i en ovan miljö. Så jag tror mer potential i det än hot” (10).
Det ska alltid finnas möjlighet för patienten att åka till sjukhus om situationen kräver. Det sågs som en förutsättning om patientsäkerheten ska upplevas hög av personalen som arbetar med patienter i hemmet. Det ska inte finnas en stolthet som hindrar patienten att överlämna ansvaret till en mer högspecialiserad vård om det anses nödvändigt.
Att utföra behandlingar i hemmet som kräver att patienten har en PVK med en infusion eller liknande medför att personalen får göra en noga avvägning om patienten kan hantera det.
Eftersom det finns begränsade möjligheter till övervakning av patientens vitala parametrar i hemmet ses det som negativt ur ett säkerhetsperspektiv. Deltagarna är överens om att det genom digitala lösningar, finns förutsättningar att monitorera patienten i hemmet.
“Riskerna är ju att du utför en punktinsats. Och har ingen möjlighet till övervakning. I alla fall i dagsläget. Det kommer säkert med digitaliseringen” (11).
7 Metoddiskussion
7.1 Design
För att skapa förtroende hos läsaren har författarna beskrivit vilka val som utförts och motiverat dem utifrån studiens syfte. Det är viktigt för att bekräfta studiens kvalité och tillförlitlighet (Polit & Beck, 2017; Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017).
I den kvalitativa forskningen är diskussionerna många om vilka begrepp som ska användas när kvalitén på forskningen värderas. Begrepp som validitet och
reliabilitet, som vanligtvis används, härstammar från den kvantitativa forskningen och måste appliceras på rätt sätt om de används (Kvale & Brinkmann, 2014). Författarna har istället använt trovärdighet som begrepp för att diskutera studiens kvalité. Trovärdighet är ett begrepp som används inom den kvalitativa forskningen för att säkerställa en hög kvalité (Graneheim & Lundman, 2004).
Metodvalet utgår från syftet som var att beskriva erfarenheter av den mobila vården. En kvalitativ ansats är lämplig då den fokuserar på att förstå människors
7.2 Urval
Kristensson (2014) skriver att urvalet för en intervjustudie ska göras utefter att de som intervjuas har något att berätta om det som ska undersökas. Den kvalitativa designen gör det möjligt att rekrytera fler intervjupersoner allteftersom studien fortgår. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att det är viktigt att tänka på att det är bättre med få intervjuer med fylligt och bra innehåll, än många som innehåller korta svar utan något djup. I studien ingår 11 intervjuer vilket var ett rimligt antal i förhållande till författarnas tidsperspektiv. En provintervju
genomfördes för att utvärdera intervjuguiden. Författarna med hjälp av handledarna har valt att inkludera provintervjun i resultatet.
Författarna använde sig av ett ändamålsenligt urval och valde strategiskt deltagare ur olika yrkeskategorier och med olika geografisk hemvist som är handplockade baserat på deras relevans för studien och baserat på deras kunskap eller erfarenhet inom området (Polit & Beck, 2017). Det innebär också svårigheter att tolka hur pass generaliserbart resultatet är. Kristensson (2014) säger att det då blir upp till
författarna att avgöra variationen på deltagarna. Författarna valde att intervjua personer från liknande enheter men på olika geografiska områden. Detta för att minska risken för skevhet eftersom olika personer intervjuades i olika sammanhang (Kristensson, 2014). Genom att studera mer än en miljö och använda ett varierat urval ökar trovärdigheten (Ahrne & Svensson, 2015; Graneheim & Lundman, 2004).
Olika yrkeskategorier intervjuades för att få en spridning i urvalet. Sjuksköterskor som arbetar inom den mobila verksamheten intervjuades eftersom de arbetar närmast patienten och har direkt patientkontakt. Ansvariga för dessa enheter
intervjuades för att få en mer överskådlig bild av den mobila vården och hur enheten är uppbyggd. Personer som ingår i expertgruppen intervjuades för att få en annan infallsvinkel kring den mobila vården.
Med snöbollsurval fick deltagarna i studien också föreslå nya personer att intervjua som tidigare beskrivits. Det föreföll negativt ur ett tidsperspektiv då det innebar en lång process för författarna att hitta de deltagare som föreslogs.
7.3 Genomförande
deltagarna vilket underlättar kommunikationen (Danielson, 2017). Även om video är att föredra framför enbart verbal kommunikation via telefon, menar Seitz (2015) att kroppsspråk och ickeverbal kommunikation är svårtolkat via video. För att minimera kommunikationshinder kontrollerades bildkvalitén på intervjun samt läget för kameran för att fånga eventuella handrörelser. Författarna genomförde
skypeintervjuerna tillsammans. Den ena förde anteckningar och den andra fokuserade på att ställa frågor. Det var då lättare att ställa följdfrågor, samtidigt minimerades risken att frågor missades.
7.4 Analys
Som analysmetod användes latent innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Innehållsanalysen utgår från en konkret struktur vilket är att föredra då författarna har begränsad erfarenhet av att analysera texter. Den kvalitativa innehållsanalysen är enligt Kristensson (2014) en bra analysmetod för nybörjare eftersom den fokuserar på att hitta likheter, skillnader och mönster i
datainsamlingen.
Svårigheten med kvalitativa data är att kondensera materialet utan att viktig datainsamling går förlorad (Polit & Beck 2017). Kondenseringen av data till meningsbärande enheter utfördes enskilt av författarna för att sedan jämföra
varandras resultat. Resultat överensstämde i stort och skillnader diskuterades mellan författarna. Att kondenseringen utförs enskilt ökar tillförlitligheten (Lundman & Hällgren-Graneheim, 2017).
Lundman och Hällgren-Graneheim (2017) menar att genom att beskriva författarnas förförståelse ökar studiens trovärdighet. Förförståelse för ett fenomen innefattar dels den teoretiska kunskapen och tidigare erfarenheter men också författarnas
förutfattade meningar. De menar vidare att viss förförståelse alltid kommer att prägla resultatet i en analys av data. Författarna är sjuksköterskor och arbetar inom akutsjukvård och vid diskussioner sinsemellan har det bekräftats att viss
förförståelse föreligger. Författarna har begränsad med erfarenhet av den mobila vården i den mening att arbeta i mobila team eller inom den prehospitala vården. Eftersom författarna har varit i kontakt med den mobila vården och vårdat patienter som sedan knutits till den mobila vården, har uppfattningar om den mobila vården skapats. Polit och Beck (2017) menar att det krävs viss kunskap inom det ämne som undersöks inom kvalitativ forskning och då framförallt vid intervjustudier. För att begränsa inflytandet av författarnas uppfattningar i analysarbetet har förförståelsen diskuterats fortlöpande genom arbetet. Det anses därför stärka trovärdigheten för studien.
7.5 Generaliserbarhet
Kritiker till kvalitativ forskning menar att kvalitativa forskningsresultat är svåra att generalisera. Att det kan vara svårt att applicera resultatet i en annan kontext än i vilken den producerades (Bryman, 2016). Graneheim och Lundman (2004) menar att kvalitativa studier inte syftar till att generalisera på samma sätt som kvantitativa studier gör. Det är mer en rimlighetsbedömning som utförs av läsaren. I studien har en noggrann beskrivning av deltagarna och i vilken kontext intervjun ägde rum. Det är ett sätt att stärka generaliserbarheten (Graneheim & Lundman, 2004). Ett anspråk på generalisering är huruvida resultatet är applicerbart på andra personer eller i andra miljöer (Ahrne & Svensson, 2015). Intervjuerna är utförda med respondenter från olika geografiska regioner och från olika yrkeskategorier för att bredda
observationerna. Det kan då öka generaliserbarheten och öka trovärdigheten (Ahrne & Svensson, 2015). Den varierande demografiska och geografiska datan på urvalet stärker generaliserbarheten i studien medan antalet deltagare, som är få, begränsar generaliserbarheten. Ett sätt att öka generaliserbarheten för studien skulle vara om ytterligare studier som handlar om den mobila vården konfirmerar resultatet (Ahrne & Svensson, 2015). Det finns internationella studier som stärker resultatet som diskuteras i resultatdiskussionen. Däremot är den mobila vården i Sverige är ett område som är relativt ostuderat och kan därför sänka graden av generaliserbarhet eftersom det finns få studier att jämföra med.
En strukturerad innehållsanalys utfördes för att kategorisera informationen och för att försöka hitta generaliserbara slutsatser om hur den mobila vården fungerar.
8 Resultatdiskussion
8.1 Samarbete och ansvar
Vården har ett gemensamt mål och det är god vård på lika villkor för hela
befolkningen (SFS 2017:30). Resultatet i studien visade att en förutsättning för att den mobila vården ska fungera är att samarbetet över organisatoriska gränser måste förbättras och är oundvikligt i framtiden. För att kunna ge god vård krävs det att vårdpersonalen ser bortom de organisatoriska gränserna och istället sätter patienten i fokus. Den mobila vården ska inte ses som en ny konkurrerande organisation utan en alternativ vårdform för redan befintliga delar av hälso- och sjukvårdssystemet. Brody, Arbaje, DeCherrie, Federman, Leff och Siu (2019) har undersökt vilka barriärer som uppmärksammas när alternativ till inneliggande akutsjukvård
