Ambulanssjuksköterskors uppfattning av patientens upplevelse av bemötande och omvårdnaden under ambulanssjukvård- en kvalitativ intervjustudie

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Ambulanssjuksköterskors uppfattning av patientens upplevelse av bemötande och omvårdnaden under ambulanssjukvård

- en kvalitativ intervjustudie

Författare: Handledare:

Sanna Eriksson Bibbi Smide

Daniel Johansson

Examensarbete i Vårdvetenskap Examinator:

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Elisa Jobs

2017

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sammanfattning………...3

Abstract……….4

INLEDNING………5

BAKGRUND………..………..5

Historiskt perspektiv på ambulanstransport…………..……….…….5

Patientens situation i modern ambulanssjukvård……….…….….….6

Mellanmänsklig kompetens i ambulansen………....……….……7

Etiskt perspektiv……….………….8

Prehospital vård i samhällsperspektiv……….………..…...…….9

Teoretisk referensram………...………....…...9

Problemformulering ………..…………...12

Syfte………..………...12

METOD………...………...13

Design ……….13

Urval………....13

Kontext………....13

Datainsamlingsmetod……….………....……13

Tillvägagångssätt……….…...14

Forskningsetiska överväganden……….……...….….…..…....14

Bearbetning och analys………..15

Ambulanssjuksköterskors upplevelse av bemötande inom ambulanssjukvården…………...18

Ambulanssjuksköterskors synpunkter angående patientens ålder och kunskap för patientens förmåga att uttrycka lidande………..……....22

Ambulanssjuksköterskors åsikter att utökade behandlingsriktlinjer förbättrar omvårdnaden och minskar patienters lidande………...……….23

DISKUSSION………..………..……….26

Resultatdiskussion………..………..………..26

Resultatet i patient-, vård- och samhällsperspektiv………...………....29

Etiskt perspektiv………...30

Teoretisk utgångspunkt och resultat………...………....…...30

Metoddiskussion………..………..………….32

Styrkor och svagheter………..….………..………...32

Forskningsetiska överväganden………...32

Trovärdighet, giltighet, tillförlitlighet, överförbarhet och författarnas förförståelse………...33

Rekommendation om vidare forskning……….………...34

Slutsats………..………..………35

Referenser ………..……….………….36

BILAGA 1 Frågeguide ……….……...…...40

BILAGA 2 Informationsbrev med förfrågan om deltagande i studie………....….41

BILAGA 3 Tabell 4. Utökad analysering………...42

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Tidigare forskning visar att bemötandet och omvårdnaden av patienten under en ambulanstransport har stor betydelse för patientens upplevda lidande.

Syfte: Syftet var att undersöka och dokumentera ambulanssjuksköterskors uppfattning av patientens upplevelse av bemötande och omvårdnad under ambulanssjukvård.

Metod: Semistrukturerade intervjuer som utfördes på ambulansstationen. Alla intervjuer genomfördes på ambulansstationen. Insamlade data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Denna studie visade att patienter överlag upplevs vara nöjda med bemötandet de får av ambulanssjuksköterskorna, detta på grund av den utsatta situationen och det totala fokus som kan ges till den enskilda patienten. Vidare framkom det i studien att patientens ålder kan ha inverkan på uttrycket och upplevelsen av lidandet, vilket framkom av att yngre personer oftare uttrycker lidandet verbalt och snabbare tillkallar ambulans medan de äldre generationerna oftare biter ihop och väntar med att tillkalla ambulans. Det framkom att omvårdnaden utvecklats inom flera områden med exempel som större möjligheter att bedöma och behandla på plats eller snabbspår för t ex. höftfrakturer. Detta bidrar till att minska patienters lidande.

Slutsats: Ambulanssjuksköterskorna uppfattade det generellt som att majoriteten av patienterna upplevde bemötandet och omvårdnaden i ambulansen som mycket gott men att det försvåras av patientens tillstånd. Detta ställer höga krav på personalen vad gäller lyhörd, empati och respekt för individen. Utvecklingen upplevdes av samtliga ha gått framåt, med exempel som snabbspår, större egna mandat för bedömningar på plats och medicinska behandlingar.

Nyckelord: Ambulanssjuksköterska, bemötande, omvårdnad.

ABSTRACT

Background: Previous research have shown that personal treatment and care of the patient during the ambulance transport have a big impact on the patient's experienced suffering.

Aim: The aim of the current study was to study and document ambulance nurses perception of personal treatment and nursing care in the ambulance setting.

Method: Semi-structured interviews performed at the ambulance station. The gathered data were then analyzed using a qualitative content analysis.

Results: This study showed patients generally seems to be satisfied with the personal treatment that the nurses gave them, this was due to the vulnerable situation and the full focus that can be given to the single patient. Furthermore the study shows that the patient's age can affect the experience and verbal reaction to suffering, which is shown by the fact that younger patients more often verbalize their suffering and is quicker to call for an ambulance while those from the elder generations more often close up while suffering and wait longer before calling an ambulance.

What was also shown was that the availability of care in the ambulance setting has gone forward at several points with examples like bigger possibilities to assess and treat on site and fast tracks to treatment when suffering, for example, a collum fracture. This lessens the suffering of the patient.

Conclusion: The ambulance nurses generally perceived that the majority of the patients

experienced the personal treatment and nursing in the ambulance setting as very good but that it gets hampered by the different conditions of the patients. This demands elevated levels of perceptiveness, empathy and respect for the individual. The progress in caring were experienced as having gone forward, with examples like fast tracks for broken hips, stroke or occluded blood vessels, bigger mandates for assessments on site and giving medical treatments.

Keywords: Ambulance nurse, personal treatment, care.

INLEDNING

Florence Nightingale, som anses som den första omvårdnadsforskaren, gav ut sin bok Notes on nursing år 1860. Hon har beskrivit hur de sårade soldaterna förflyttades till ett lugnt område för att där kunna få en bra omvårdnad. Sedan den tiden har transporten av patienter till sjukhus varit under konstant förbättring och arbete har lagts på att bland annat minska patienternas smärtor.

Dåtiden präglades av hantverksmässiga traditioner och omvårdnaden av patienter lärdes från en mästare i praktiska situationer, medans idag är utbildningen akademisk. Sättet för de akut drabbade att ta sig till ett sjukhus har gått från hästdragna ambulanser i slutet av 1800-talet, där den skadade färdades på ett flak utan möjlighet till smärtlindring, till dagens moderna rullande behandlingsrum. Lidandet för den som färdades på flaket bakom en häst måste ha varit outhärdligt (Kristoffersen 2006). Sannolikt har patienten känt sig utelämnad till de personer som ansvarade för transporterna och de kunde enbart erbjuda transport till vårdinrättning.

Fokus i föreliggande arbete var att genom intervjuer med ambulanssjuksköterskor få en djupare förståelse för hur de uppfattar patientens upplevelse av bemötandet och omvårdnaden inom ambulanssjukvården.

BAKGRUND

Historiskt perspektiv på ambulanstransport

Under senare delen av 1900 talet sågs ambulanstransporter som ett sätt att få patienten till sjukhus

så snabbt som möjligt. Det kan ha medfört stor ångest och lidande för den person som färdades i

ambulans. En orsak till oron under färd kan ha varit ambulanspersonalens utbildningsnivå. På

nittonhundra-sextiotalet fanns endast en tre veckor lång kurs i första hjälpen. Under många år

innebar en ambulanstransport inte mer för patienten än just transporten in till sjukhuset. Det var

själva transporten som var det väsentliga med fokus på det praktiska. Det fanns få möjligheter till omvårdnad eller omhändertagande av den sjuke. Under sjuttiotalet förlängdes utbildningen till en sju veckor lång kurs i ambulanssjukvård. Sjuttiotalet innebar också att försöksprojekt startades med akutbilar och ambulanser med en sjuksköterska som ingick i bemanningen. Under åttiotalet etablerades en tjugo veckor lång kurs för ambulanssjukvårdare och det fanns större tillgång till medicinskt stöd från läkare. Möjligheten till omvårdnad av patienten på plats och under färden till sjukhuset ökade. 1995 fastställde Socialstyrelsen två yrkesgrupper, ambulanssjukvårdare och ambulanssjuksköterska, vilket ytterligare höjde nivån på omvårdnaden under själva

ambulanstransporten, då det i sjuksköterskeutbildningen ingick träning i bemötande av patienten (Franzén, 2008).

Patientens situation i modern ambulanssjukvård

Dagens patienter bör kunna känna sig trygga med att de redan på olycksplats eller vid insats i hemmet får träffa legitimerad vårdpersonal, som också finns med under ambulanstransporten. Det krävs en grundutbildning till sjuksköterska, minst ett års erfarenhet inom yrket, och därefter en ettårig specialistutbildning för att få tjänstgöra som ambulanssjuksköterska. I dessa utbildningar ingår, utöver det rent medicinska och tekniska, utbildning i patientbemötande och etiskt tänkande över situationer sjuksköterskan kan komma att ställas inför. Det är patientens lidande och

behandling av denna som ska vara i fokus och personalens utbildning bör göra detta möjligt (Socialstyrelsen, 2005).

Med högre medicinsk kompetens och djup kunskap i omvårdnad följer också höga krav på bemötande av patienten. För att kunna förmedla en känsla av trygghet för patienten krävs att ambulanspersonalen har adekvat utbildning för detta och kan känna en trygghet i sin

yrkesutövning gentemot patienten. I en fenomenografisk intervjustudie som inkluderade 15

svenska ambulanssköterskor framkom att brist på träning, övning och feedback från ledning eller

kollegor var framträdande. Vidare ansåg respondenterna i studien att arbetet med att bedöma

patienter var svårt och komplicerat, vilket kan bidra till en osäkerhet i bemötandet av dessa patienter (Abelsson & Lindwall 2012).

En patient som råkar ut för en allvarlig skada och behöver sjukhusvård transporteras idag i moderna ambulanser med goda möjligheter till medicinska behandlingar direkt. Detta innebär att yrkesrollen för dagens ambulanssjuksköterskor blivit mer dynamisk med allt från reponering av frakturer redan på olycksplatsen till avancerade medicinska behandlingar, snabba individuella beslutsfattningar och förlossningar. I och med att patienten vårdas för ett akut medicinskt tillstånd eller trauma i ambulansen medför det att patienten lämnar sig själv helt i andras händer. Patienten kan uppleva att hen är i ett utsatt läge. För det första på grund av traumat eller sjukdomen som orsakat behovet av vård vilket skapar en oviss och för många skrämmande situation. För det andra då patienten är tvungen att lägga sitt liv i en annan persons händer (Johansson & Svensson, 2014).

I en svensk studie från 2013 där 20 ambulanspatienter intervjuades framkom det att det gick att återskapa en del av maktbalansen om personen gjordes delaktig i sin vård med hjälp av anpassad information som möjliggör val. Det uppstår då ett partnerskap mellan patienten och

sjuksköterskan istället för den upplevelse av obalans som kan uppstå då man lämnar sig helt i någon annans händer (Holmberg, Forslund, Wahlberg & Fagerberg 2013).

Mellanmänsklig kompetens i ambulansen

Mötet med patienten sker under kort tid och vårdpersonalen kan till exempel vid vård av patienter med hjärtproblem behöva göra flera åtgärder under väldigt kort tid. Det behöver sättas

pulsoximeter, mäta blodtryck, koppla upp EKG, förbereda defibrillator, sätta PVK samt ge syrgas.

På en väldigt kort tid behöver personalen även skapa en relation med patienten och bygga upp ett

förtroende. Det rent medicinska innehar ofta högsta prioritet. Dock har Wireklint 2010 i en

kombinerad fält- och intervjustudie som innefattar elva sjuksköterskor och sjukvårdare från

omfattande och mer korrekt bedömning av patienten. Helhetsbilden som den personcentrerade vården innebär öppnar då för mer omfattande förståelse av patientens situation och skapar större möjligheter för bättre anpassade behandlingar (Wireklint, 2010). En svensk deskriptiv kvalitativ studie från 2015 undersökte kursinnehållet för specialistutbildningar av ambulanssjuksköterskor.

Forskarna fann tre huvudkategorier: Medicinsk kunskap, omvårdnadskunskap och

kontextkunskap. Den kategori som gavs minst utrymme var omvårdnadskunskaper (Sjölin, Lindström, Hult & Ringsted, 2015).

I boken sjuksköterskans kärnkompetenser beskrivs högt utvecklade mellanmänskliga och sociala färdigheter som en stor del av den professionella kompetensen i fråga om personcentrerad vård.

Detta är en del av grunden för att kunna kommunicera på olika nivåer med patienter i skiftande situationer och från olika demografiska bakgrunder. I rollen som sjuksköterska möter man många olika värderingar och övertygelser. Det innebär att kunskap om och insikt i de egna värderingarna är viktigt för att lättare kunna möta andras möjligtvis motsatta värderingar utan att lägga något värde i dessa (Leksell & Lepp 2013).

Etiskt perspektiv

Transport i ambulans kan av många personer upplevas som att hen är helt utelämnad till den personal som ombesörjer det akuta sjukdomstillståndet. Det är då viktigt att personalen beaktar de etiska reglerna som finns. I ICN’s etiska kod (2014) för sjuksköterskor står det i inledningen (s.3):

“Omvårdnad ska ges respektfullt, oberoende av ålder, hudfärg, tro, kulturell eller etnisk

bakgrund, funktionsnedsättning eller sjukdom, kön, sexuell läggning, nationalitet, politiska åsikter eller social ställning.”

Leksell & Lepp (2013) har refererat till de etiska reglerna och uttryckt det som att för en patient

som avviker från gängse normer eller har avvikande åsikter kan det förvärra situationen som hen

befinner sig i om bemötandet är negativt. För sjuksköterskan i sin yrkesroll gäller det att ha

självinsikt och kunskap om de egna värderingarna, då det blir lättare att möta andras kanske motsatta värderingar, religioner eller livsåskådningar utan att låta dessa påverka bemötandet och omvårdnaden.

Prehospital vård i ett samhällsperspektiv

Den prehospitala sjukvården, den sjukvård som patienten får innan ankomst till en vårdinrättning, spelar en stor roll som ett första steg i vårdkedjan. Detta framkom i en svensk studie där

författarna utförde en kvalitativ innehållsanalys som inluderade 32 avvikelserapporter mot

ambulanspersonal i region Stockholm. Under analysen av det insamlade materialet fann forskarna två huvudanledningar till varför patienter skrev avvikelserapporterna. Båda anledningarna visade på brister i omvårdnaden och bemötande av patienter som grund. Den första var att patienterna upplevde att de blev bli objektifierade av ambulanspersonalen. Den andra var att de inte fick sitt lidande erkänt (Ahlenius, Lindström, & Vicente, 2016). Detta visar att omvårdnaden och

bemötandet av patienten kan ha väldigt stor betydelse trots den begränsade tid och pressade situation som en ambulansfärd innebär. I längden kan detta betyda sämre patientföljsamhet, då patienten från början får ett dåligt intryck av vårdgivaren. Sämre patientföljsamhet kräver i sin tur fler vårdtimmar och kan i värsta fall leda till att patienten inte tar ordinerad medicin eller följer rehabiliteringsprogram som krävs för tillfrisknande. Ur ett patientperspektiv kan detta innebära mer lidande, ytterligare sjukdagar och förlorad arbetsinkomst för den enskilde individen.

Teoretisk referensram

I detta arbete Joyce Travelbees omvårdnadsteori valts som teoretisk referensram som detta arbete ska avspeglas i. Enligt Kirkevold (2000) handlar omvårdnadsteorin om en mellanmänsklig

dimension som fokuserar på omvårdnaden. Genom att förstå vad som händer mellan

sjuksköterskan och patienten växer en förståelse fram om vad omvårdnaden är och borde vara

genom att se hur de interagerar med varandra och hur detta möte upplevs av sjuksköterskan och

Människan

Travelbee ser människan som individ, mening, kommunikation, mänskliga relationer och lidande.

Utgångspunkten som teorin har är att man ska se människan som oersättlig och en unik person som bara en gång existerar i denna värld. Att människor är lika varandra men även är olika

individer som kommer att leva och har någon gång levt. Man ska inte gruppera som sjuksköterska och patient utan se en människa med en medicinsk kompetens och en människa som behöver just den kunskapen den andra personen besitter. Människan reagerar på lidande olika. Enligt

Travelbees teori finns två olika reaktioner: ¨Varför inte jag?¨ och ¨Varför jag?¨. Det förstnämnda är en ovanlig reaktion och det innebär att människan accepterat sin sjukdom och lidande. Det är att människan på ett sätt accepterar och har en livsfilosofi om att lidande och sjukdom är en del i människans liv som är naturlig. I reaktionen ¨Varför jag?¨ har människan svårt att acceptera och förstå varför hen har drabbats av lidandet eller sjukdomen. Att idandet kan upplevas orättvist och meningslöst och är den vanligaste reaktionen (Kirkevold, 2000).

Miljö

Travelbees teori nämner termen miljö väldigt sparsamt. Det som framhävs är att patientens upplevelse av lidande och sjukdom kan påverkas av kulturella bakgrund och patientens anhöriga.

Teorin är mer centrerad kring patientens roll och lidande (Kirkevold, 2000).

Hälsa

Hälsa inom Travelbees teori beskrivs väldigt sparsamt. Det som påpekas som negativt på hälsa och välbefinnande hos människan är en subjektiv upplevelse som sjuksköterskan har ett ansvar att bemöta (Kirkevold, 2000).

Omvårdnad

Travelbee menar att omvårdnad är en slags process mellan en individ, samhälle eller familj som

får hjälp av en professionell omvårdnadspraktiker. Det kan handla om att klara av ellerförebygga upplevelser kopplat till lidande och sjukdom. Omvårdnadens viktigaste syfte i Travelbees teori är att människor i sina livserfarenheter och upplevelser får hjälp. Det handlar om att människan behöver känslan av att något eller någon behöver en och att det blir en mellanmänsklig relation som etableras. En omvårdnadsprocess för Travelbee är upplagd genom att sjuksköterskan går igen dessa steg;

1. Utforska och observera om patienten behöver vård.

2. Genom samtal med patienten kunna bekräfta eller motbevisa behov.

3. Att avgöra om sjuksköterskans kompetenser räcker eller om patientens tillstånd kräver annan kompetens.

4. Planera hur behovet för omvårdnaden ska tillgodoses och utföras (Kirkevold, 2000).

Föreliggande arbete kommer att anknytas till Travelbees omvårdnadsteori genom att det som ska undersökas är bemötande och omvårdnad inom ambulanssjukvård. Det är

ambulanssjuksköterskornas uppfattning av patienters upplevelse av bemötande och omvårdnad som är i fokus. Denna omvårdnadsteori bör vara applicerbar, då ambulanssjukvården är specifik i sina snabba och intensiva möten, omvårdnadshandlingar och kommunikation.

Problemformulering

Bemötandet och omvårdnaden under ambulanstransporten kan ha stor betydelse för hur patientens lidande kan minskas och hur den fortsatta vården kan genomföras. Den specifika kompetens som ambulanspersonalen har i omvårdnad bör möjliggöra att patienten känner sig trygg. Få studier har beskrivit ambulanssköterskors uppfattning om patientens upplevelse av bemötande och

omvårdnad under ambulanstransport. Intresset i föreliggande arbete är att öka kunskapen inom detta område.

Syfte

Syftet var att undersöka och dokumentera ambulanssjuksköterskors uppfattning av patientens

upplevelse av bemötande och omvårdnad under ambulanssjukvård

METOD

Design

I föreliggande studie användes en kvalitativ semistrukturerad intervjustudie enligt Kvale och Brinkman (2014). I en kvalitativ studie försöker författarna genom respondenternas svar skapa sig en uppfattning om hur dessa upplever världen och därigenom skapa sig en förståelse av fenomenet de ska studera. För att få en djupare förståelse av vad som framkom under intervjun analyserades innehållet enligt Graneheim & Lundman, 2004.

Urval

Deltagare till studien identifierades enligt ett lämplighetsurval och strategiskt urval vid

ambulanssjukvården. Antalet respondenter skulle vara 6-8 för att möjliggöra att mättnad skulle uppnås. Två av respondenterna kontaktades genom institutionen. De övriga fem respondenterna arbetade de dagar författarna besökte ambulanssjukvården. Ingen person nekade till deltagande i studien. Inklusionskriterier var sjuksköterskor med specialistutbildning inom ambulanssjukvård och att de skulle ha varit yrkesverksamma under minst åtta år inom ambulanssjukvården.

Exklusionskriterier var ambulanssjukvårdare, sjuksköterskor som inte arbetar inom ambulanssjukvården och respondenter som inte hade någon vidareutbildning inom ambulanssjukvården.

Kontext

Intervjuerna utfördes på en ambulansstation, i ett konferensrum och skedde under drop-in, då deltagarna deltog i mån av tid mellan uppdrag. Miljön var på detta sätt välbekant för

respondenterna och fullt fokus kunde ges åt intervjun.

Datainsamlingsmetod

Intervjuer genomfördes med hjälp av en semistrukturerad intervjuguide. Samma person intervjuade samtliga respondenter, medans den andre antecknade. I den semistrukturerade

intervjun ställdes likartade frågor med viss möjlighet att styra intervjun med specifika följdfrågor (Polit & Beck, 2013). Frågorna var åtta i antal och utformades utifrån syftet med studien och berörde patientbemötande och omvårdnad vid ambulanssjukvård (Bilaga 1).

Tillvägagångssätt

Telefonkontakt togs med utbildningsansvarig sjuksköterska på ambulansstationen och denne mailades informationsblad med frågor samt projektplan för godkännande av verksamhetschefen.

Efter godkännande postades information med frågeformuläret på stationens anslagstavla för påseende av intresserade.

En vecka efter detta gav författarna en kort presentation av studien och dess syfte på morgonmötet i ambulanssjukvårdens lokaler. Respondenterna gavs ytterligare information om studien i form av informationsbladet (bilaga 2) och gavs tid att återigen reflektera över frågorna innan intervjun startade. Respondenterna kunde välja att deltaga genom att komma in i konferensrummet som författarna var placerade i och godkänna sitt deltagande. De informerades om att intervjuerna spelades in och att deltagandet var frivilligt. Efter detta fick de godkänna sitt deltagande med underskrift på ovan nämnt informationsblad. Intervjuerna spelades sedan in på ambulansstationens konferensrum med en diktafon och tog cirka 12-22 minuter.

Forskningsetiska överväganden

Studien är empirisk och behövde därmed godkännas av den ansvariga inom verksamheten där studien ska göras innan insamling av data. Författarna till studien måste vara insatta i den litteratur och kunskap som undersöks och har även det största ansvaret till att forskningen är moraliskt godkänd och har en god kvalitet (CODEX, 2016). Författarna fick verksamhetschefens

godkännande att få utföra intervjuerna. Enligt Centrala etikprövningsnämnden m.fl. (2013) måste

det vara ett samtycke från respondenten, då det är personliga uppgifter som används och att ljudupptagning från intervjuerna kommer ske. Deltagande sker frivilligt efter delgivande av information och frågeformulär. I CODEX-Informera samtycke (2016) finns riktlinjer som påvisar att information om studien ska ges så att respondenterna förstår innehållet, med till exempel ett språk de förstår. Det ska i regel ges både muntlig och skriftlig information innan intervjun (CODEX, 2016). Inför denna studie har information om studien och frågorna som ställs getts genom uppsättande av informationsblad på den allmänna tavlan på verksamheten. Det gavs muntlig och skriftlig information innan intervjun startades och respondenterna skrev under ett avtal om sitt godkännande av deltagande.

Känsliga personuppgifter, det vill säga uppgifter som avslöjar politiska åsikter, ursprung, personuppgifter som rör hälsan eller sexualiteten, religion, medlemskap i fackförening, etniskt ursprung eller filosofiska övertygelser (Centrala etikprövningsnämnden m.fl., 2013) har inte diskuterats, informeras om eller undersökts då det inte tillför eller är en del av syftet. Enligt Helsingforsdeklarationen (2014) har författarna till en medicinsk forskning en plikt att skydda respondenternas liv, värdighet, privatliv, hälsa, självbestämmanderätt, integritet och

personuppgifter.

Bearbetning och analys

Det inspelade materialet transkriberades av författarna. Båda författarna har läst igenom och bearbetat samtliga intervjuer och innehållet diskuterades kontinuerligt under analysens gång.

Genom en kvalitativ innehållsanalys av B. Lundman och U. Hällgren Graneheim analyserades

materialet. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim delas materialet från transkriberingen in i

meningsbärande enheter, vilket är stycken, ord eller meningar som genom sitt sammanhang och

innehåll hör ihop. Nästa fas i analysen är att få fram en kondenserad meningsenhet. Det är en

process som gör texten mer lätthanterlig genom att göra texten kortare men bevarar den centrala

dess centrala innebörd genom att man sätter en etikett på det. Koderna delades in i underkategorier och kategorier. Dessa ska vara liknande men även skilja sig från andra kategorier i sitt innehåll (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012).

Tabell 1. Exempel på innehållsanalys

Meningsbärande enhet

Kondenserad meningsenhet

Kod Underkategori Kategori

#3 ...att man blir lyssnad på och sedd.

Och tagen på allvar.

[...] Jag… min upplevelse är väl att de är oerhört tacksamma över vad vi gör.

Patienterna är oerhört tacksamma över att bli sedda och tagna på allvar.

Patienterna känner oerhört tacksamhet.

Ambulanssjuksköters kornas uppfattning om patienters positiva upplevelser vid bemötande.

Ambulanssjuksköters kors upplevelse av bemötande inom ambulanssjukvården

I bilaga 3 presenteras innehållsanalysen vad gäller alla identifierade kategorier.

RESULTAT

Under analysen av innehållet identifierades tre huvudkategorier och åtta underkategorier. I tabell 3 nedan presenteras kategorier och underkategorier. Kategorierna blev: Ambulanssjuksköterskors upplevelse av bemötande inom ambulanssjukvården, Ambulanssjuksköterskors uppfattning om huruvida patientens ålder och kunskap påverkar patientens förmåga att uttrycka lidande och Ambulanssjuksköterskors uppfattning att utökade behandlingsriktlinjer förbättrar omvårdnaden och minskar patienters lidande. Dessa fick tillsammans åtta underkategorier, vilka presenteras i löpande text efter tabell 2. Citaten presenteras med hashtag och nummer, ex #5, för att markera vilken respondent citatet refererar till.

Tabell 2. Identifierade kategorier och underkategorier

Kategorier Underkategorier

Ambulanssjuksköterskors upplevelse av bemötande inom ambulanssjukvården.

Ambulanssjuksköterskornas uppfattning om patienters positiva upplevelser vid bemötande.

Ambulanssjuksköterskornas beskrivning av patientens behov av respekt.

Ambulanssjuksköterskornas uppfattning om vad gäller svårigheter vid patienters specifika

tillstånd.

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om huruvida patientens ålder och kunskap påverkar patientens förmåga att uttrycka

lidande.

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om att patientens kunskap ökar delaktigheten i

omvårdnaden.

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om att patientens uttryckande av lidande är

generationsboende.

Ambulanssjuksköterskors uppfattning att utökade behandlingsriktlinjer förbättrar omvårdnaden och minskar patienters lidande.

Ambulanssjuksköterskors åsikter att omvårdnad enligt utökade

styrdokument/riktlinjer minskar patientens

lidande.

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om att snabbspår minskar patienters lidande.

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om förbättrad omvårdnad och mindre lidande för

patienten genom bedömning och behandling innan avfärd.

Ambulanssjuksköterskors upplevelse av bemötande inom ambulanssjukvården

I intervjuerna framkom att patienter överlag upplevs som positiva över vården och bemötandet före och under ambulansfärden. Detta kan till stor del bero på att sjuksköterskorna kan ge sin fulla uppmärksamhet till en enda patient, i en för patienten ofta väldigt svår situation som föranlett att man ringer efter ambulans. Utöver detta finns det tillfällen då patientens behov inte kan

tillfredsställas av olika anledningar och då uppkommer lätt svårigheter. Till exempel vid onykterhet eller om man av någon anledning ej kan ge den behandling patienten önskar.

Ambulanssjuksköterskornas uppfattning om patienters positiva upplevelser vid bemötande Den allmänna uppfattningen bland respondenterna var att majoriteten av patienterna hade en positiv upplevelse av bemötandet. De ansåg att det till stor del berodde på att personalen kan ge full uppmärksamhet och omvårdnad till en enda individ som befinner sig i en utsatt situation.

Detta upplevdes i sig ha en lugnande effekt på patienten. Genom att de dessutom hjälper individen bort från en potentiellt farlig situation och tar dem till sjukhuset är det lätt att patienterna

automatiskt ser dem som en räddare i nöden.

#5 “Många upplever ju att, fördelen med våran verksamhet är ju att vi har en enda individ att ta hänsyn till i det enskilda fallet, vi har en individ som lider, oavsett om den är ett halvår eller nära döden så har

vi en individ som vi kan ge hundra procent, och det är det många som har sagt det till mig under mina år.”

Citatet nedan belyser vad flera av deltagarna kallade “hålla handen-effekt”. Respondent nummer ett reflekterade över hur viktigt bemötandet är som en del i omvårdnaden av patienterna och deras fortsatta välmående. Bara genom att visa att de finns där för patienten skapar de en trygghet som kan ge en sänkning av det upplevda lidandet.

#1 “Men många gånger så bara att vi kommer och hjälper så hoppar de ner några steg i VAS-skalan bara där liksom, det är jag övertygad om. Den lugnande effekten har väldigt bra behandlingsmetod om man kan ge ett tryggt förhållningssätt för patienten.”

Ambulanssjuksköterskornas beskrivning av patientens behov av respekt

Ett behov av respekt möts på många sätt av sjuksköterskan i hens profession. Exempel på detta som framkom i intervjuerna var att möta patienten på samma nivå, att man försöker överbrygga den obalans som kan uppstå då patienten hamnar i en svår situation och behöver hjälp. Detta genom att informera och försöka göra patienten delaktig. Ett annat exempel var att visa

objektivitet och utgå från vad patienten säger sig känna och uppleva och sedan bekräfta detta. I vissa situationer kan sköterskan också behöva gå ur det empatiska och bemöta olika sorters lidande på andra sätt för att bättre kunna behandla personen eller avstyra ett visst beteende.

#3 “ Om vi säger någon som får panikångest till exempel om jag går då in i...om man möter en människa med panikångest och man bemöter den i samma nivå så kommer ju ingen i den närheten må bra. Utan då kan det vara så att ibland måste man gå in och bryta det på ett barskt sätt om man inte varit med om en sådan händelse tidigare men just där och då kan det behövas den stunden för att bryta en jobbig upplevelse. [...] Det är lite som att reponera, det kan ju göra jävligt ont just när du grovreponerar men sen när du får den på plats så är det skönt.”

En viktig del i omvårdnaden upplevdes vara att inte låta de egna värderingarna färga bemötandet av patienterna. Oavsett personliga värderingar av patienters livsförhållanden eller vad patienten söker vård för ansåg de att det inte skulle färga omvårdnaden och bemötandet som ges. Detta nämndes av flertalet av respondenter.

#2 “Återigen oavsett vad jag tycker personligen så får man någonstans ‘fake it til you make it’ även fast man tycker “Det här jävla nageltrånget! Varför ringde du?” Så får man ändå försöka vara att “okej, du har ont i nageln där. Ja, vi ska se vad vi kan göra. Det här har vi att erbjuda.

[...] Att man ger samma vård till alla så långt det går. Och såhär, det är lite klyschigt att säga det här men det är iallafall någonstans i min värld, det är det viktigaste! För vem är jag att lägga värdering i vad jag tycker att den här personen ska tycka [...]”

Ambulanssjuksköterskornas uppfattning om vad gäller svårigheter vid patienters specifika tillstånd

Samtliga respondenter rörde vid ett antal tillstånd hos patienterna som kan kräva mer av

personalen i bemötandet. Tillstånden som kom fram var språkförbistringar, demens, aggressivitet, onykterhet, drogpåverkan, stress samt när det är barn som råkat illa ut. Dessa tillstånd kan verka som hinder mellan patienten och vårdpersonalen. Vid möten med personer av annan etnicitet sågs språket som en svår barriär då sjuksköterskan inte kunde få en korrekt anamnes eller vad personen sökte för. Många gånger fanns det dock anhöriga som kunde engelska eller lite svenska så det gick att bilda sig en uppfattning om problemet därigenom. Pekningar och minspel upplevdes kunna ge ytterligare djup till bilden. En av respondenterna nämnde en språkapp som tagits fram för vården specifikt, ¨Språk i vården¨, som hen har använt. Aggressivitet, ofta då kopplat till onykterhet, uppgavs ge svårigheter då det blev svårt att få till stånd en bra kommunikation då patienten var agiterad. Tidigare negativa kontakter med uniformerad personal ansågs även spela in. Personer demens utgjorde ytterligare en utmaning, då kommunikation blev lidande även där. Anhöriga eller personal som kände personen i fråga upplevdes då kunna hjälpa till med hur personen var i

normaltillstånd. Här spelade det kliniska tillståndet och vitalparametrarna en större roll då det ej

gick att få en detaljerad muntlig redogörelse av problemet.

Om det handlar om ett barn som råkat illa ut och ej kan tala relaterat till ålder eller eventuell åkomma gör att man måste försöka kommunicera längs andra vägar vilket i sig kan innebära problem, vilket citatet nedan belyser.

#5 “säg att det är barn då som är ett år och ännu inte har talet. Då har du ju ett intervjuproblem för du kan ju inte fråga barnet om alla specifika saker som man kan göra till en vuxen, och då måste du ju gå...via kanalen förälder. Då är frågan om: hur är föräldern? Är föräldern vid sina sinnens fulla bruk?

Eller får jag icke-relevanta svar?”

Citaten nedan från deltagare #7 och #1 belyser en viktig aspekt att ha i åtanke. Om patienten förväntar sig en viss behandling och sjuksköterskan av någon anledning inte kan ge denna så är det lätt att det uppstår en konflikt där. Respondenterna upplevde en frustration över att bli stående i en diskussion om vilken behandling som de ansåg sig vilja ha, kontra vad personalen bedömde vara rätt väg att gå. I slutändan blev de tvungna att rakt ut fråga varför personen ifråga sökt hjälp eller om hen ens vill åka med. Uppriktighet och ärlighet upplevdes vara det bästa sättet att ta sig förbi liknande situationer.

#7 “Jag skulle tro att dom som är besvikna är väl dom som inte fått sina egna förväntningar tillgodosedda.”

#1 “Och ibland finns det medicinska orsaker till att man inte gör vissa behandlingar och som de kanske inte vet och då framstår man som elak liksom. Till exempel om man har en patient som har...är väldigt onykter eller tagit droger och sen har de ramlat och brutit foten och då är jag lite försiktig med morfinet fast de säger att de har ont och då tycker patienten och kanske anhöriga eller kompisar att jag är….

“men fan, behandla då” liksom…[...] Däremot kan det bli...det kan dra mot sin spets att man diskuterar så mycket att de vill inte och jag vill och till slut kommer frågan “Får jag fråga varför du ringde oss om du inte vill ha hjälp. [...] De äldre patienterna frågar ingenting utan de bara tar det man...tackar och

bockar liksom så där.”

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om huruvida patientens ålder och kunskap påverkar patientens förmåga att uttrycka lidande

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om att patientens kunskap ökar delaktigheten i omvårdnaden

Med större tillgång till information online och tillgång till den egna journalen kan patientens delaktighet i vården öka och göras enklare. Detta kan även försvåra situationen om man söker efter information om en sjukdom utifrån ett eller två symtom och av dessa drar en slutsats om ett tillstånd eller sjukdom som överhuvudtaget inte är aktuellt. Det är då lätt att det uppstår

diskussioner om diagnosens relevans eller önskemål från patientens sida som är orimliga relaterat till den kliniska bilden och sammantagna parametrar.

#1 “Ja, de är mer kunniga generellt, ifrågasätter mer. Vilket mestadels tycker jag, är mer stimulerande för då måste ju jag vara beredd på att svara, vilket är helt rätt ju, på vad jag gör liksom. ”

#2 “De har varit inne och googlat på någonting och så har de ställt diagnos på sig själv och sen när man förklarar “det är en möjlig orsak men utifrån det vi ser här och nu så kanske det här är mer troligt”

“nej, men det är nog det här! Det här vill jag ha hjälp med!” “Ja, men jag ser att det är det här du behöver kanske hjälp med just nu utifrån dina parametrar och det kliniska tillståndet.” Så det kanske är det negativa. Och det kan ju också leda till att de ringer ambulans lite oftare. [...] Men det tycker jag folk har blivit mer ...ja...pålästa. Och därmed mer involverad i vården, på gott och ont.”

Som en följd av en ökad kunskap framkom också att patienter anmäler mer nu för tiden mot

tidigare, detta för att man vet mer om sina rättigheter. Deltagare #3 och #4 nämner detta men inte

som något negativt, utan mer som ett verktyg för att kunna upptäcka systemfel eller områden som

behöver förbättras.

#3 “Och det finns ju kontrollverktyg om patienten känt sig orättvist behandla på något sätt eller att vi har felbehandlat patienten på något sätt så har man ju möjlighet nu [...] att anmäla så att det startas någon slags utredning och sånt är bra!”

#4 “Ibland kanske man behöver en smäll på kinden för att vakna till”

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om att patientens uttryckande av lidande är generationsboende

Genomgående i intervjuerna var upplevelsen av att de äldre generationerna generellt sett bet ihop och drog sig för att ringa ambulans och kunde vänta flera dagar med att ringa. Detta kunde försvåra fortsatt behandling. Det fanns en upplevelse av att de inte ville var samhället eller anhöriga till last. De yngre generationerna upplevdes istället ha lättare att uttrycka sitt lidande.

Dels framkom upplevelser av att de var mer vana att uttrycka sig verbalt, men också att de var mer medvetna om rättigheter och vad det fanns för behandlingsalternativ.

#1 “...de yngre generationerna är väldigt generellt, kanske är mer...eh...hjälpsökande snabbare liksom.

Så att...och kanske har lättare att uttrycka smärta till exempel och såna saker än vad en som har lärt sig att bita ihop.”

#7 “Den äldre generationen….ehh…..ja, känner inte efter i onödan känns det som. Medans yngre generationerna kanske gör det...ehhh”

Det framkom också en upplevelse av att det fanns en tendens hos yngre patienter att överdriva för att bli tagen på allvar.

#2 “Jag tror att det finns att man på något sätt måste spela över lite generellt inom sjukvården för att få den hjälp man behöver. [...] Det har nog blivit så generellt för att man ska bli tagen på allvar.”

Ambulanssjuksköterskors uppfattning att utökade behandlingsriktlinjer förbättrar

omvårdnaden och minskar patienters lidande

Genom den utveckling som skett inom området har ambulanssjuksköterskorna fått utökade möjligheter att behandla på plats och att styra den fortsatta vården av patienten. Detta för att göra vårdförloppet snabbare och med det minska patientens lidande. Det har även tillkommit snabbspår för olika åkommor, exempelvis för höftfrakturer eller vid stroke.

Ambulanssjuksköterskors åsikter att omvårdnad enligt utökade styrdokument/riktlinjer minskar patientens lidande

Med färdiga riktlinjer för olika typer av tillstånd och trauman kan omhändertagandet av patienten förenklas när man arbetar mot färdiga mallar.

#6 “Mycket lösare då på något vis. Mycket seriösare nu, eller seriösare vet jag inte om man kan kalla det, men det är ju stor skillnad kan jag ju säga. [...] jag menar man har det att luta sig emot, man har färdiga program för många typer av patienter. Nu är det inte alltid man vet vad folk lider av men[...]

Så det mesta är ju uppstyrt i vårdprogram och PM. Det blir enklare att jobba helt enkelt.”

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om att snabbspår minskar patienters lidande

Genom snabbspår till olika instanser beroende på sjukdomstillstånd kan vårdkedjan kortas ner och minska väntetider för patienter. Flertalet respondenter nämner också snabbspår som ett verktyg att underlätta för både patienter och vårdpersonal. Detta hjälper till att minska lidande och

komplikationer för patienten som kan uppkomma vid ett mer utdraget förlopp. De nämner också möjligheten att vårdstyra patienterna i större utsträckning och att detta också bidrar till att minska lidandet för patienterna då de kan slippa väntetider eller behöva slussas runt till olika instanser.

#5 “Och att vi kan vårdstyra patienten idag… tidigare körde man ju mycket bara till akuten[...]. Men idag har vi så kallade linspår som gör att vi kan vårdstyra patienter till helt andra nivåer. Vi har höftspår som man kan komma med patienten mer eller mindre direkt upp till röntgen på ett eventuellt collum…vi vårdstyr till vårdcentraler osv.”

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om förbättrad omvårdnad och mindre lidande för patienten genom bedömning och behandling innan avfärd

Med större möjligheter att på eget mandat behandla mer medicinskt på plats har man kunnat minska lidandet för patienterna. Genom att man stannar kvar och skaffar sig en överblick över patienten och fördjupar sig i dennes specifika problem istället för att bara lasta in och köra som man gjorde förr i tiden kan man i nutid stabilisera patienten på ett helt annat sätt jämfört med tidigare. Sett ur ett bemötandeperspektiv kan detta bidra till en större trygghet för patienterna då personalen kan lägga tiden på att skaffa sig ett helhetsperspektiv av patienten och lyssna in eventuella bakomliggande orsaker.

#5 “Den tiden när jag började var det mer “vårda med gaspedalen”. [...] Medans man idag till och med på larm kan komma fram till en adress och lämna båren för vi har så mycket mediciner att man kan göra patienten nästan gåbar ner till bilen efter en vettig medicinsk behandling i hemmet. Som man kanske inte gjorde för femton år sedan. [...] Med mandatet i medicinerna står vi mycket mer stilla.”

DISKUSSION

Denna studie har visat att ambulanssjuksköterskorna uppfattar att majoriteten av patienterna är nöjda med bemötandet de får inom ambulanssjukvården, detta troligen på grund av den utsatta situationen och det fulla fokuset som kan ges till den enskilda patienten. Vidare visade den att patientens ålder och kunskap kan ha inverkan på uttrycket och upplevelsen av lidandet, vilket framkommer av att yngre oftare uttrycker lidandet verbalt och snabbare tillkallar ambulans medan de äldre generationerna oftare biter ihop och väntar med att tillkalla ambulans. Det framkom att omvårdnaden upplevdes ha gått framåt på flera punkter som bidrar till att minska lidandet för patienterna. Större möjlighet till att självständigt administrera läkemedel, fler styrdokument och vårdplaner för olika akuta tillstånd och snabbspår som möjliggör en kortare tid för patienten till eventuell behandling, röntgen eller operation.

Resultatdiskussion

Tidigare forskning av Ahlenius et al. (2016) styrker studiens resultat om aptientens behov av respekt i bemötandet. I den studien undersökte författarna anledningar till varför patienter gjorde avvikelserapporter och fann där två huvudanledningar, objektifiering och att inte få sitt lidande erkänt. Författarna till denna studie såg att just bemötandet framstod som en viktig del i

omvårdnaden av patienter trots den korta tid som en ambulansfärd ofta innebär. Flertalet av

respondenterna nämnde respekten i bemötandet som en viktig del. Vidare sågs även kunskap om

de egna värderingar viktigt för att inte låta dessa färga bemötandet eller påverka omvårdnaden av

patienten. Sjölin et al. rapporterade från en studie från 2015 att det kunskapsområde som gavs

minst utrymme i specialistutbildningen av ambulanssjuksköterskor var omvårdnad. De diskuterade

även om varför och argumenterar att det kan vara för att de anser att sjuksköterskeutbildningen

innehåller tillräcklig utbildning i området som därför överförs till ambulanssjukvården och de

speciella förhållandena som råder där (Sjölin, Lindström, Hult & Ringsted, (2015). Detta kan

också relateras till vad Abelsson & Lindwall fann i sin studie då ambulanssjuksköterskor upplevde

en brist på träning, övning och feedback från kollegor och ledning (Abelsson & Lindwall 2012).

Möjligen visar de resultaten på att det kan behövas specifik utbildning i omvårdnad och

bemötande för den speciella situation som ambulanssjukvård innebär. Det som framkom i denna studie var däremot att samtliga hade de verktyg som krävdes för att handskas med de situationer som uppkom. Detta kan bero på den långa erfarenhet respondenterna hade, med ett minimum av åtta år som specialistsjuksköterska.

Ambulanssjuksköterskors upplevelse av bemötande inom ambulanssjukvården

Flertalet ambulanssjuksköterskor som medverkade i studien ansåg att majoriteten av patienterna påvisade att de fick ett gott bemötande i ambulansen. Detta kan kopplas till det fulla fokus de får av personalen då dessa vårdar en patient åt gången i en svår situation vilket stämmer överens med en studie av Ahl, (2012). Resultatet styrks också av en studie utförd i England av Togher, Davy, &

Siriwardena, (2013) som visade att patientens upplevelse kunde förbättras då känslomässiga och

sociala behov tillgodosågs. Under intervjuerna med ambulanssjuksköterskorna framkom också att

dessa behov tillgodosågs till viss del bara de kom fram till patienten. Författarna anser detta styrks

då flertalet respondenter påpekade patienters tacksamhet över omvårdnaden och bemötandet av

patienten. Fynd i den här studien visade att kommunikationen och bemötandet försvåras av ett

antal tillstånd eller faktorer. Dessa innefattade språkförbistringar på grund av annan etnicitet,

demens, onykterhet, aggressivitet och vid tillfällen då små barn är drabbade. Författarna anser att

detta beror på att bemötandet försvåras då patienten av olika anledningar är oförmögen till att

kommunicera. Resultatet visade att effektiv kommunikation identifierades som en stor del av

relationen mellan vårdare och patient och denna försvåras av de tillstånd som framkommit i denna

studie. Resultaten i studien styrks genom att det framkom av Togher et als. studie att det fanns

skillnader i vad patienten och sjuksköterskan upplevde var positiva faktorer till en bättre

upplevelse av vården och bemötandet. Ett exempel på detta i denna studie är när patienten och

ambulanssjuksköterskan har olika åsikter om vilket som är den relevanta vårdnivån som behövs

och då kan kommunikationen och bemötandet bli skadat och ogynnsamt.

Ambulanssjuksköterskors uppfattning om huruvida patientens ålder och kunskap påverkar patientens förmåga att uttrycka lidande

Ett framstående fynd i studien var att det var en stor generationsbunden skillnad i hur patienter upplevdes uttrycka sitt lidande. Patienter från de äldre generationerna upplevdes bita ihop mer överlag, vänta med att tillkalla ambulans och inte vilja vara en belastning för samhället. Detta styrks av Ahl et al’s. studie från 2006. Där undersöktes patienters erfarenhet av att tillkalla

ambulans. Några av fynden som gjordes var att det inte sågs som ett lätt beslut, att den som ringde blev tvungen att inse sina egna begränsningar och att man inte ville vara en belastning för

samhället eller släktingar (Ahl, Nyström, & Jansson, 2006). De yngre generationerna upplevdes som bättre på att uttrycka sin smärta och snabbare tillkalla ambulans. Flera av respondenterna påpekade dock att det var generaliseringar och inget som var konstant, det fanns undantag ur både de äldre och yngre generationerna. Det upplevdes även att de yngre generationerna ansåg sig behöva överdriva sina symtom för att bli tagna på allvar. Det säger kanske mer om hur belastningen på vården ser ut idag, men kan sannolikt också kopplas till mer lättillgänglig information ifråga om symtom, behandlingar och rättigheter.

Patienternas kunskap i denna studie sågs som att den bidrog till att patienterna kunde ställa mer krav på vården men även ställa frågor om behandlingar och alternativ och kräva förklaringar.

Detta på gott och ont då det kunde utmynna i diskussioner om varför eller att patienten hakar upp sig på något enstaka symtom och ställer en irrelevant, ofta mycket allvarligare, diagnos än vad som kanske är aktuellt i fallet.

Ambulanssjuksköterskors uppfattning att utökade behandlingsriktlinjer förbättrar omvårdnaden och minskar patienters lidande

I en studie från 2010 framkom det flertalet fynd som styrker författarnas resultat i denna studie.

Bland annat det att personalen, genom att skapa en ömsesidig relation där patienten känner sig

bekväm, kan bidra till en ökad effekt av den medicinska behandlingen (Holmberg, 2010). Detta belyser vikten av att använda ett professionellt bemötande av patienter som ett verktyg i

omvårdnaden. En del av utvecklingen som skett inom ambulanssjukvården är att det finns större möjligheter att styra den fortsatta vården av patienten. I studien från 2010 lyfte även fram möjligheterna att behandla patienten på plats, vilket även upplevdes av respondenterna i denna studie som en stor skillnad mot tidigare. Ambulanspersonalen har en större möjlighet att själv administrera läkemedel för att kunna stabilisera patienten och därefter kunna styra den fortsatta vården exempelvis till en vårdcentral om det inte behövs mer akuta åtgärder.

Ett annat fynd i denna studie var implementering av snabbspår för olika återkommande

patientkategorier exempelvis stroke, höftfrakturer och ockluderade kärl. Genom möjligheten till ett så kallat snabbspår till röntgen, behandling, operation eller bedömning av specialister kan långa väntetider på akuten eller annan avdelning undvikas. Detta ansågs av respondenterna minska lidande och risken för eventuella komplikationer som kan uppkomma då patienten fastnar i

vårdkedjan vilket författarna anser vara god omvårdnad ger en bättre upplevelse för både patienter och vårdpersonal då det går snabbare att få vård.

Resultatet i patient-, vård- och samhällsperspektiv

Författarna hoppas att studiens resultat ska kunna ge betydelse för patienten och vården genom att personalen på ambulansen, men även andra instanser, ska få en bättre kunskap om

ambulanssjuksköterskans upplevelse av patientbemötandet och den specifika omvårdnaden inom

ambulanssjukvård. Personalen kan genom resultatet från studien se vad som kan vara svårigheter i

bemötandet och vad som kan hjälpa patienten i det. Genom att personalen får bättre kunskap om

vad patienten ser som bra bemötande kan dessa applicera det i sitt arbete och genom det ge

patienterna bättre bemötande vilket kan bidra till att minska patientens lidande. Genom

utvecklingen av riktlinjer och styrdokument kan vårdkedjan göras effektivare, vården blir

snabbare och genom det skapas mindre lidande för patienten som därigenom kan känna en större trygghet i situationen.

Etiskt perspektiv

Enligt ICN´s etiska kod (2014) för sjuksköterskor ska omvårdnad ges med respekt oberoende av kön, ålder, tro, nationalitet, hudfärg, social ställning, sexuell läggning, sjukdom,

funktionsnedsättning, etniskt eller kulturell bakgrund. I resultaten i denna studie har det påtalats att respekten från sjuksköterskan till patienten är viktig och att det används. Det påvisades även i resultatet att patienten är i stort behov av respekt i en sådan utsatt situation som

ambulanssjukvården innebär och detta gör sjuksköterskorna genom att respektera, lyssna och inte låta egna värderingar påverka bemötandet. Leksell & Lepp (2013) skriver om vikten att ha kunskap och självinsikt i sina egna värderingar som sjuksköterska för att inte låta dessa påverka omvårdnaden och bemötandet av den enskilda individen.

Teoretisk utgångspunkt och resultat

I denna studie var Joyce Travelbees omvårdnadsteori den teoretiska referensramen. I

konsesusbereppet människan står teorin för att människor är oersättliga och unika personer som är

lika varandra men ändå olika individer (Kirkevold, 2000). I resultatet i denna studie påvisas det att

patienten behöver ses med respekt och att ambulanssjuksköterskankan behöva möta patienten på

dennes nivå och sätta sig in i patientens känslor och uttryck. Travelbee påpekar även att reaktioner

som är vanliga hos patienter är ¨Varför jag?¨ vilket kan göra det svårt att acceptera sitt tillstånd

eller sjukdom. Resultatet i studien påvisar att patienten kan vara stressad över sin situation och

svår att nå i bemötandet. Detta gör att ambulanssjuksköterskan måste vara lugn för att kunna lugna

ner patienten och därigenom kunna minska lidandet hos hen. Författarna anser detta som viktigt

att ambulanssjuksköterskan för att lugna ner patienten ser denne i sin helhet, lyssnar och ger ett

respektfullt bemötande.

Vid konsensusbegreppet miljö berättar Travelbee väldigt sparsamt. Det som påpekas är att

kulturella bakgrunder och patientens anhöriga kan påverka patientens lidande (Kirkevold, 2000). I resultatet i studien har det poängterats att språkförbristningar kan ge svårigheter i bemötandet och då göra vården och lidandet svårare.

Hälsa är ett begrepp som beskrivs av Travelbee som en subjektiv upplevelse för patienten när hälsan påverkas negativt och det är sjuksköterskans ansvar att bemöta det (Kirkevold, 2000). I denna studies resultat kom det fram att patienten har positiva upplevelser av bemötandet från ambulanssjuksköterskan. Att sjuksköterskan gav patienten hänsyn, full uppmärksamhet och visar respekt inför den subjektiva upplevelsen som patienten har. Detta kände respondenterna att patienterna uppskattade mycket. Det kom även fram i resultatet att sjuksköterskan få sätta sig in i att detta tillstånd som patienten är i kan vara det värsta som hen har upplevt. Vilket innebär att personalen behöver utgå ifrån detta utan att lägga egna värderingar i det vilket författarna tycker är viktigt för att kunna ge en god omvårdnad och ett respektfullt bemötande.

Det sista konsensusbegreppet är omvårdnad som Travelbee beskriver som en slags process mellan en individ, samhälle eller familj som får hjälp av en professionell omvårdnadspraktiker.

Upplevelser kopplat till lidande och sjukdom ska klaras av och förebyggas genom omvårdnad (Kirkevold, 2000). Resultatet i studien visade att ambulanssjuksköterskorna jobbar mycket med att lindra patientens lidande genom olika omvårdnadsmoment. Respondenterna berättade om

styrdokument, riktlinjer, snabbspår och bedömning och behandling innan avfärd till sjukhuset, allt

som ska göra att vårdförloppet går snabbare och att då lidandet blir mindre. Det kom också fram

att en lugn och respektfull ambulanssjuksköterska som lyssnar och bekräftar patientens känslor ger

patienten en bra omvårdnad vilket uppskattas av patienterna. Detta anser författarna är en viktig

grund för ett bra bemötande.

och går att hänvisa till samtliga konsensusbegrepp.

Metoddiskussion

Styrkor och svagheter

En styrka är att deltagarna i studien har arbetat så pass länge att de har en stark yrkesidentitet och är vana att möta alla slags patienter i olika situationer. En annan styrka är att författarna

kontinuerligt diskuterat innehållet i intervjuerna och vad det kan innebära för resultatet.

Därigenom har en genuin förståelse för innehållet skapas.

En svaghet med studien var ett begränsat urval av respondenter på grund av hur arbetslagen var sammansatta. De som fanns tillgängliga var alla män i åldrarna 34 till 58 med som lägst åtta år inom yrket. Det hade varit intressant att få med fler kvinnliga respondenter i studien för att se om resultat blivit mer nyanserat eller om mättnad uppnåtts lika fort. En svaghet som kan påverka resultaten är att studien är uppbyggd på respondenter som är ambulanssjuksköterskor och att de ska svara på hur de upplever att patientgruppen känner och tycker kan göra att man missar viktig information. Det kan också tänkas vara en svaghet att författarna inte har gjort några intervjuer innan vilket kan göra att intervjuerna inte ger så mycket information som skulle kunna uppdagas.

Forskningsetiska överväganden

Författarna till studien fick godkänt av verksamhetschefen att få göra intervjuerna. Enligt både

Centrala etikprövningsnämnden m.fl. (2013) och CODEX-informera samtycke (2016) måste det

finnas samtycke från respondenterna då det är intervjuer som spelas in. I denna studie fick

respondenterna information om studien först en vecka innan intervjuerna genom information på

den allmänna tavlan på verksamheten. Sedan gavs information både muntligt och skriftligt innan

intervjun startades vilket författarna anser gett deltagarna goda möjligheter att ta till sig informationen. Enligt Helsingforsdeklarationen (2014) har författarna en plikt att skydda

respondenternas privatliv, integritet, personuppgifter med mera. I denna studie har författarna tagit sekretessen på stort allvar och har därför kodat intervjuerna och inte ställt frågor om integritet eller privatliv. De uppgifter som behövts till studien har efterfrågats respondenterna som i sin tur har godkänt att data om kön, ålder och verksamma arbetsår som ambulanssjuksköterska får vara med.

Inga namn på respondenter har nämnts i studien. Författarna anser att det är en styrka med att respondenterna är anonyma då det kan ge respondenterna mer lugn med informationen de ger och kan ge kanske mer information eftersom det inte kommer kunna spåras tillbaka till dem.

Trovärdighet, giltighet, överförbarhet, tillförlitlighet och författarnas förförståelse

För att gå in på resultatet trovärdighet i denna studie kommer begreppen giltighet, överförbarhet, tillförlitlighet och delaktighet diskuteras enligt Lundman och Hällgren Graneheim, 2012.

Studien kan värderas att vara giltig genom att respondenternas ålder skilde 23 år mellan den yngsta och den äldsta respondenten. Även att respondenterna har haft olika många arbetsamma år inom ambulanssjukvården och ett brett spektrum av patienter. Likaså kan giltighet i studien påvisas genom citat som används och redovisas i resultatdelen. Överförbarhet stärks i studien genom en utförlig beskrivning på urvalet även genom utförlig beskrivning av inklusion- och exklusionskriterier. I metoddelen har analysprocessen och metoden för datainsamlingen redogjorts så specifikt att studien skulle kunna återskapas. I metoddelen står det även noggrant hur

intervjuerna genomfördes. Tillförlitligheten i studien är stärkt genom en fördjupad och grundlig

beskrivning av arbetet med analysen vilket också beskrivs utförligt i metoddelen. För att minska

risken för vinklingar har den data som samlats in kontinuerligt diskuterats författarna sinsemellan

(Lundman & Hällgren Graneheim, 2012).

Förförståelsen hos författarna består i att de utbildar sig till sjuksköterskor och innehar kunskap om ämnen som rör denna studie och även haft praktik på ambulansverksamheten på akademiska sjukhuset. Det skulle kunna utgöra en nackdel med denna förförståelse då det kan påverka hur författarna tolkar och inriktar analysen och resultatet men även något positivt då viss insyn ökar förståelsen för den insamlade datan.

Rekommendation om vidare forskning

Forskning inom detta område är i viss omfattning begränsad och studier som gjorts har varit

kvalitativa med begränsat antal urval. I framtida studier skulle det behövas kvalitativa studier där

patienter är respondenter vilka kan ge mer personlig erfarenhet utifrån ett patientperspektiv. Det

kan göra att resultatet med större tyngd kan appliceras. Ett större antal respondenter skulle även ge

ett bredare resultat då mättnad kan uppnås i större utsträckning.

Slutsats

Ambulanssjuksköterskorna uppfattade det generellt sett som att majoriteten av patienterna upplevde bemötandet i ambulansen som mycket gott. Detta kan till stor del bero på den hjälp de får av ambulanspersonalen i en utsatt situation. Bemötandet kan försvåras av tillstånd som t ex.

demens eller onykterhet vilka ställer höga krav på lyhördhet och respekt från personalen. Vidare upplevde respondenterna att patienternas ålder och kunskap hade inverkan på hur de uttryckte sitt lidande och hur delaktiga de var i vården eller vad de ställde för krav. Utvecklingen upplevdes av samtliga som att ha gått framåt, med exempel som snabbspår, större egna mandat för medicinska behandlingar och bedömningar på plats. Resultatet av studien visar hur omvårdnad och bemötande till stor del kan påverka patienten i dennes lidande. Ett respektfullt lyhört bemötande, större

möjligheter att behandla på plats och snabbspår framkommer i studien som verktyg för att minska patienters lidande.

REFERENSER

Abelsson, A. & Lindwall, L. (2012) The Prehospital assessment of severe trauma patients`

performed by the specialist ambulance nurse in Sweden – a phenomenographic study.

Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation & Emergency Medicine, doi: 10.1186/1757- 7241-20-67

Ahl, C. (2012) To handle the unexpected - the meaning of caring in pre-hospital emergency care.

International Emergency Nursing, 20(1) 33-41 DOI:10.1016/j.ienj.2011.03.001

Ahl, C., Nyström, M. & Jansson, L. (2006) Making up one’s mind: -Patient’s experiences of calling an ambulance. Accident and Emergency Nursing, 14(1) 11-19 DOI:

10.1016/j.aaen.2005.10.00

Ahlenius, M., Lindström, V., Vicente, V. (2016) Patient's' experience of being badly treated in the ambulance service: A qualitative study of deviation reports in Sweden. International Emergency Nursing, doi: 10.1016/j.ienj.2016.07.004. [Epub 2016 Aug 24.]

Centrala etikprövningsnämnden, Datainspektionen, Socialstyrelsen och statistiska centralbyrån (2013). Personuppgifter i forskningen- vilka regler gäller?.s. 4, Hämtad 10 maj, 2017.

https://www.datainspektionen.se/documents/faktabroschyr-pul-forskning.pdf

CODEX. (2016). Forskarens etik. Uppsala: CODEX - Centrum för forsknings- & bioetik. Hämtad den 9 Maj 2017, från http://www.codex.vr.se/forskarensetik.shtml

CODEX. (2016). Informera samtycke. Uppsala: CODEX - Centrum för forsknings- & bioetik.

Hämtad den 10 Maj 2017, från http://www.codex.vr.se/manniska2.shtml