“Budskapet går ofta fram”
En enkätundersökning om gymnasieelevers attityder till språkriktighet.
“The message mostly reaches out”
A study ofhigh school students' attitudes to language correctness.
Felicia Öberg
Fakultet för humaniora och samhällsvetenskap Svenska / Ämneslärarprogrammet
Grundnivå 15 högskolepoäng Handledare Nils Dverstorp
Examinator Judy Ribeck Nyström 08-06-2021
Sammandrag
Syftet med undersökningen är att undersöka hur viktigt gymnasieelever anser att
språkriktighet är i olika kategorier samt deras attityder till enskilda språkriktighetsfrågor. De enskilda språkriktighetsfrågorna är avgränsade till formord och specifikt valet mellan de och dem, han och honom i objektsposition, sina och deras, jämförelseuttryck, före och innan och var och vart samt konstruktioner med dels och eftersom att. Resultatet analyseras för att se hur enhetliga elevernas svar är samt i vilken uträckning kön, gymnasieprogram samt årskurs har betydelse för attityderna till språkriktighet. För att undersökningens syfte ska kunna besvaras har en enkätundersökning genomförts. I undersökningen deltog 217 gymnasieelever från tre olika gymnasieprogram samt från alla tre årskurser.
Resultatet visar att eleverna anser att språkriktighet är viktigt i formella texter som
information från myndigheter samt att det är oviktigt i informella texter som SMS. Resultatet visar också att eleverna accepterar både de och dem samt sina och deras oavsett
satsledsfunktion. De accepterar också var och vart oavsett om det syftar på befintlighet eller riktning. De accepterar inte konstruktioner med han i objektposition utan föredrar honom. För jämförelseuttryck accepteras formuleringen än mig i större utsträckning än formuleringen än jag. För konstruktioner med dels accepteras det till viss del samt att eleverna accepterar konstruktioner med både eftersom att och eftersom. Elevernas svar är relativt enhetliga där det visar sig att attityderna i liten utsträckning påverkas av kön, gymnasieprogram samt årskurs.
Nyckelord: Språkriktighet, attityder, normer, gymnasieelever, formord.
Abstrakt
The purpose of the survey is to investigate how important high school students consider language correctness to be in different categories and their attitudes to individual language correctness issues. The individual language correctness issues are limited to pronouns, prepositions, conjunctions and subjunctions, specifically the choice between de and dem, han and honom in object position, sina and deras, jag and mig in comparative expressions, före and innan and var and vart as well as constructions with dels and eftersom att. The results are analyzed to see how uniform the students' answers are and to what extent gender, high school program and year groups are important for attitudes to language correctness. In order to be able to answer the purpose a survey has been conducted. The survey involved 217 high school students from three different high school programs as well as from all three year groups.
The results show that the students believe that language correctness is important in formal texts such as information from the authority and that it is unimportant in informal texts such as SMS. The results also show that the students accept both de and dem as well as sina and deras regardless of the clause function. They also accept var and vart, regardless of whether it refers to existence or direction. They do not accept constructions with han in object position but prefer honom. For comparative terms, the formulation än mig is accepted to a greater extent than the formulation än jag. For constructions with dels it is accepted to some extent and that the students accept constructions with both eftersom att and eftersom. The students' answers are relatively uniform, where it turns out that attitudes are to a small extent affected by gender, high school programs and year group.
Keywords: Language correctness, attitudes, norms,high school student,pronouns, prepositions, conjunctions and subjunctions.
Innehållsförteckning
1 Inledning 6
1.1 Syfte och frågeställning 7
1.2 Avgränsning 7
2 Bakgrund 8
2.1 Begrepp 8
2.1.1 Språkriktighet 8
2.1.2 Normer 9
2.1.3 Attityder 10
2.2 Formord 11
2.2.1 De eller dem? 12
2.2.2 Han eller honom? 12
2.2.3 Sin eller deras? 13
2.2.4 Jämförelseuttryck 13
2.2.5 Före eller innan? 14
2.2.6 Var eller vart? 14
2.2.7 Konstruktioner med dels 14
2.2.8 Konstruktioner med eftersom att 15
2.3 Tidigare forskning 15
2.4 Teoretisk utgångspunkt 18
2.4.1 Bourdieus begrepp 18
2.4.2 Språkgemenskap 19
2.4.3 Genusperspektiv 20
3 Metod och material 21
3.1 Enkät 21
3.2 Material 22
3.3 Etik 23
4 Resultat och analys 25
4.1 Hur viktigt anser gymnasieelever att språkriktighet är i olika situationer? 25 4.2 Hur ser attityderna till enskilda språkriktighetsfrågor ut bland gymnasieelever? 28
4.2.1 De eller dem? 28
4.2.2 Han eller honom? 31
4.2.3 Sin eller deras? 32
4.2.4 Jämförelseuttryck 33
4.2.5 Före eller innan? 35
4.2.6 Var eller vart? 36
4.2.7 Konstruktioner med dels 38
4.2.8 Konstruktioner med eftersom att 39
4.2.9 Öppen fråga 40
5 Diskussion 41
5.1 Metoddiskussion 41
5.2 Attityder till språkriktighet i olika situationer 42
5.3 Attityder till enskilda språkriktighetsfrågor 42
5.4 Hur enhetliga attityderna är 44
5.5 Attitydernas påverkan av bakgrundsvariabler 45
5.6 Slutsats 45
Referenslista 47
Bilaga A 50
Tabellförteckning
Tabell 1 - Samtliga elever i antal. 23
Tabell 2 - Hur viktigt eleverna anser att språkriktighet är i olika kategorier. 26 Tabell 3 - Hur viktigt eleverna anser att språkriktighet är i olika kategorier kopplat till kön. 28
Tabell 4 - De eller dem? 29
Tabell 5 - De eller dem kopplat till gymnasieprogram. 30
Tabell 6 - De eller dem kopplat till årskurs. 30
Tabell 7 - Han eller honom? 31
Tabell 8 - Sina eller deras? 32
Tabell 9 - Sina eller deras kopplat till kön. 33
Tabell 10 - Jämförselseuttryck. 34
Tabell 11 - Jämförelseuttryck kopplat till gymnasieprogram. 35
Tabell 12 - Före eller innan? 36
Tabell 13 - Var eller vart? 37
Tabell 14 - Var eller vart kopplat till kön. 37
Tabell 15 - Var eller vart kopplat till årskurs. 38
Tabell 16 - Konstruktioner med dels. 39
Tabell 17 - Konstruktioner med eftersom att. 40
1 Inledning
Språkriktighet definieras i Nationalencyklopedin som att följa allmänt accepterade språkliga normer (Språkriktig, u.å.). Detta ska inte förväxlas med definitionen för grammatik som lyder: “Regler för hur ett språks ord böjs och kombineras till ordgrupper och satser.”
(Grammatik, u.å.). Precis som Nationalencyklopedin menar, handlar språkriktighet om språknormer och främst då i skriven text. Det kan till exempel handla om att stava rätt, att inte särskriva, att använda rätt skiljetecken samt valet mellan olika formord, men det kan också handla om att inte skriva i talspråksform. Eftersom språket ständigt är i utveckling tack vare att nya språkvarianter hela tiden uppkommer och sprids uppstår ofta konflikter mellan människor som följer olika språkliga normsystem. När två uttryckssätt och två normer konkurrerar med varandra uppstår det en språkriktighetsfråga (Svenska språknämnden, 2016, ss. 7-10).
Intresset för språkriktighetsfrågor har skapats under ämneslärarutbildningen i ämnet svenska och framför allt under den sista verksamhetsförlagda utbildningen. Tillsammans med elever, framförallt i årskurs tre, kom ofta diskussioner om pronomenval och andra
diskuterade formuleringar som skillnaden mellan var och vart påtal. Diskussionerna ledde till ett ökat intresse för språkriktighet bland just elever. På gymnasiet kommer elever främst i kontakt med begreppet språkriktighet i kursen svenska 1 där det är en del av ett
kunskapskrav. Kunskapskravet för både betyget E, C och A är formulerat: “Eleven kan i huvudsak följa skriftspråkets normer för språkriktighet.” (Skolverket, 2011, s. 163). Det är därför intressant att språkriktighet fortfarande diskuteras och problematiseras i äldre årskurser.
Attityder till språkriktighet har under flera decennier varit ett väl undersökt område.
Attityderna är främst riktade för att finna och problematisera besvärliga språkfrågor både bland språkvetare och språkbrukare. Enligt Svenska språknämnden (2016, ss. 20-21) handlar inte språkriktighetsdiskussioner om grammatiska fel. Det handlar om uttryckssätt som är etablerade och som har en social acceptans hos språkbrukarna eftersom det är språkbrukarna som styr vad som är accepterat eller ej. Det är därför av stor vikt att undersöka våra yngre språkbrukare som oftast är de som har åsikter om samt skapar nya uttryckssätt i det svenska språket. Det är därför intressant att undersöka vad eleverna anser är accepterat och inte när det kommer till enskilda språkriktighetsfrågor.
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med undersökningen är att ta reda på hur viktigt gymnasieelever anser att språkriktighet är i olika situationer. Undersökningen syftar också till att beskriva
gymnasieelevers attityder till enskilda språkriktighetsfrågor i skriftspråket samt att undersöka om attityderna till språkriktighet går att koppla till olika faktorer. Frågeställningarna är:
● Hur viktigt anser gymnasieelever att språkriktighet är i olika situationer?
● Hur ser attityderna till enskilda språkriktighetsfrågor ut bland gymnasieelever?
● Hur enhetliga är attityderna till språkriktighet bland gymnasieelever?
● I vilken utsträckning spelar faktorer som kön, gymnasieprogram samt årskurs roll för attityderna till språkriktighet?
1.2 Avgränsning
Avgränsningen som har gjorts för att undersökningen inte ska bli för stor, är en avgränsning till språkriktighet som berör utvalda formord. Avgränsningen grundar sig i resultatet från Grünbaums (1976) undersökning - Språknämndens enkät till svensklärare samt Karlsson och Lind Palickis (2016) undersökning - Svensklärares upplevelser av besvärliga
språkriktighetsfrågor där många lärare upplevde pronomenval som en av de besvärligaste språkriktighetsfrågorna. Avgränsningen grundar sig också i vad Svenska språknämnden (2016) anser som problematiskt när det gäller språkriktighet och därmed betonar i
språkriktighetsboken. Begreppen språkriktighet och formord samt undersökningarna kommer att presenteras längre fram i uppsatsen.
2 Bakgrund
I det här kapitlet presenteras tre olika begrepp som är centrala för undersökningen, de valda formorden, tidigare forskning samt teorin för undersökningen.
2.1 Begrepp
Nedan kommer tre olika begrepp att definieras. Begreppen är: språkriktighet, attityder och normer. Begreppen är av vikt för undersökningen och kommer därför att definieras både utifrån litteratur och forskning men också utifrån hur begreppen kommer att användas och tolkas i undersökningen.
2.1.1 Språkriktighet
Språkriktighet används ofta i en ganska vid mening. Begreppet innefattar inte enbart rätt och fel utan berör också normer för vad som är lämpligt eller olämpligt eller vad som är bra respektive dåligt i kommunicerat tal och skrift. Det handlar om vad som är att föredra i olika sammanhang, det vill säga det som stämmer med vår inre grammatik. Den inre grammatiken är det vi kallar för språkkänsla eller språklig intuition. Ofta är vi inte medveten om vår egen inre grammatik utan det sker enbart på instinkt där vi lyssnar på vår inre röst (Svenska språknämnden, 2016, ss. 7-8).
Språkriktighet handlar alltså inte bara om grammatiska fel utan det handlar om uttryckssätt som är normala för språkbrukarna eftersom det är den “samlade sociala acceptansen hos språkbrukarna som styr vad som är korrekt.” (Svenska språknämnden, 2016, s. 21). Vissa språkbrukare accepterar uttryck som det kommer bli bra medan andra inte gör det, vilket är acceptabelt då det handlar om språkkänsla. Däremot är olika uttryck mer eller mindre
accepterat i olika sammanhang såsom i informella eller formella texter, men det är hela tiden språkbrukarna som avgör vilka variationer som är tillåtna och var de är tillåtna (Svenska språknämnden, 2016, ss. 20-21). Lagerholm (2016, s. 116) menar också att vi måste skilja på rätt och fel samt bra och dåligt. Han menar att ett språkbruk inte kan bedömas som varken bra eller dåligt utan ett sammanhang och formulerar därför ett bra språkbruk som: “Ett bra språk är ett funktionellt språk, det vill säga ett språk som är väl anpassat till och format efter språksituationens krav och förutsättningar.” (Lagerholm, 2016, s. 116). Han menar vidare att ett bra språk är ett varierat språk där språkbrukarna kan växla mellan olika varianter och genrer, till exempel tonåringen som ena stunden talar slang med kompisgänget men som andra stunden talar standardspråk med familjen.
Språkriktighet benämns i undersökningen likt definitionen som Svenska språknämnden (2016, s. 7) ger:
Begreppet innefattar inte bara vad som är rätt och fel i snävare bemärkelse. Språkriktighet rör också normer för vad som är lämpligt respektive olämpligt och bra respektive dåligt i kommunikativa hänseende - kort sagt, vad som är att föredra i vissa sammanhang, men kanske inte i alla.
Benämningen i undersökningen innefattar också “den samlade sociala acceptansen hos språkbrukarna som styr vad som är korrekt.” (Svenska språknämnden, 2016, s. 21).
2.1.2 Normer
Språkriktighet är starkt förenad med normer. Gloy (1979, s. 8) definierar normer som “en föreskrift som säger att man ska handla på ett bestämt sätt.”. Vidare menar Gloy (1979, s. 8) att normföreskriften kan vara explicit, kodifierad och implicit. Med explicit menar han normer som är uttryckta i ord, med kodifierad menar han normer som är fastställda och med implicit menar han normer som föreligger som en förväntan.
Teleman (1979, s. 15) delar också upp språkriktighetsnormer i tre delar, dessa är:
kodifierade normer, faktiska normer och upplevda normer. Kodifierade normer är explicita normer som uttrycks i grammatikor, ordböcker och skrivregelsamlingar. Kodifierade normer är medvetet och explicit framarbetade för att hjälpa samhället eller delar av samhället som är i konflikt. Faktiska normer är normer som regelbundet förekommer i det faktiska språkbruket.
Upplevda normer är språkbrukarnas egen språkkänsla och intuition om vad som är korrekt samt vad som är inkorrekt.
Både Gloy (1979) och Svenska språknämnden (2016) menar att normer kan vara av olika slag. Gloy (1979, s. 9) delar upp normerna utifrån fem olika funktioner:
1. förpliktelse att göra (måste göra),
2. förpliktelse att inte göra (måste låta bli att göra) , 3. ensidig tillåtelse (får göra),
4. ensidig tillåtelse att inte göra (behöver inte göra) samt 5. dubbelsidig tillåtelse (kan göra).
medan Svenska språknämnden (2016, s. 21) enbart delar in normerna i två olika slag:
1. vad vi bör göra samt 2. vad vi absolut inte får göra.
Begreppet normer går att utveckla till olika typer av normer såsom språknormer.
Språknormer är den del av normer som explicit eller implicit fastställer vilka språkliga uttryck man får använda samt hur man får använda dem. Målet med språknormerna är att
fastställa det korrekta samt det begripliga (Gloy, 1979, s. 8). Teleman (1979, s. 21) presenterar tre olika aspekter av språkbruket som normerna reglerar, dessa är:
1. vad man kan/får/skall uttrycka,
2. hur man kan/får/skall uttrycka den första aspekten samt
3. när man kan/får/skall uttrycka den första enligt den andra aspekten.
I den första aspekten finns regler för vilken betydelse som kan konstrueras för olika uttryck, i den andra aspekten regleras uttryckens struktur såsom stavning, uttal och syntax samt i den tredje aspekten finns det regler som talar om när man överhuvudtaget bör tala eller när man får tala.
Den här undersökningen kommer att fokusera på de faktiska språknormerna samt de upplevda språknormerna. Detta för att de hänger samman med det faktiska språkbruket samt språkbrukarnas egna språkkänsla över vad som är korrekt eller inkorrekt. Undersökningen kommer också enbart fokusera på svenska språknämndens två olika slag av normer: vad vi bör samt vad vi inte får göra.
2.1.3 Attityder
Normer kan ytterst härledas till de mera grundläggande företeelser som vi betecknar attityder.
Attityder har sedan 1970-talet varit ett centralt begrepp inom språksociologin. Ofta
sammanfaller attityder med begreppet beteende vilket inte är helt korrekt. Attityder betecknar inte ett visst beteende, utan attityder betecknar en tendens för ett visst beteende. En definition är “att de innebär en benägenhet att konsekvent reagera gillande eller ogillande mot en viss företeelse. Denna företeelse kan vara en enskild person, en grupp, ett språk, ett språkligt uttryck o.s.v.” (Einarsson, 2009, s. 217). Bijvoet (2013, ss.123-124) menar att
attitydbegreppet är svårfångat men definierar attityder som “en benägenhet som är inlärd snarare än medfödd att reagera på ett konsekvent sätt i fråga om en viss företeelse, ett visst beteende o.s.v.”.
Som precis nämnts är attityder inte medfödda utan att vi socialiseras in i dem. Detta sker på två olika nivåer dels på en primär socialisationen, dels på en sekundära socialisationen. I den primär socialisationen är det främst föräldrar och andra vuxna i barnens närhet som direkt och indirekt påverkar och förmedlar attityder, detta sker ofta omedvetet. Föräldrarnas
attityder överförs till barnen genom att de identifierar sig med föräldrarna samt imiterar deras beteende. I den sekundära socialisationen är det kompisar, andra jämnåriga, skolan och massmedia som påverkar och förmedlar attityder (Einarsson, 2009, s. 219; Garrett, 2010, ss.
22-23). Einarsson (2009, s. 219) menar också att attityder som införskaffas under barndomen är svårare att förändra än de som införskaffas senare i livet.
Attityder utvecklas av olika skäl och kan därför fylla olika funktioner. Einarsson (2009, s.
218) menar att:
Attityders funktion är bl.a. att de hjälper oss att förstå tillvaron genom att de organiserar och förenklar en komplicerad värld. En del av dem hjälper oss att bevara vår självaktning genom att skydda oss från obehagliga sanningar om oss själva. Andra hjälper oss att anpassa oss till rådande världssystem så att vi blir belönade och inte straffade av omgivningen.
Många attitydforskare uppfattar att attityder har en komplex struktur där olika
komponenter eller inslag kan urskiljas. Både Bijvoet (2013, s. 124) och Garrett (2010, s. 23) identifierar tre olika komponenter, en kognitiv från engelskans cognition, en affektiv från engelskans affect och en konativ från engelskans behaviour. Den kognitiva innefattar föreställningar och uppfattningar om attitydobjektet. Föreställningarna och uppfattningarna bygger inte enbart på fakta utan kan vara mer eller mindre sanna. Den affektiva innefattar känslomässiga värderingar om attitydobjektet. Värderingarna går oftast att gradera på olika skalor där man antingen är för eller emot objektet. Den sista komponenten, den konativa, innebär att man är beredd att agera utifrån sina föreställningar och uppfattningar. Enkelt uttryckt handlar de tre komponenterna om en individs vetande, känslor och
handlingsberedskap inför ett attitydobjekt.
2.2 Formord
Syftet med undersökningen är att behandla enskilda språkriktighetsfrågor i form av formord.
Ord kan delas in i dels betydelseord, dels formord. Betydelseorden tillhör bland annat ordklasserna substantiv, adjektiv och verb där orden har ett tydligt innehåll såsom bord, röd och cykla. Betydelseorden finns i en oändlig upplaga då det hela tiden går att skapa nya.
Formorden finns däremot i en begränsad upplaga då de tillhör ordklasserna pronomen, prepositioner, konjunktioner samt subjunktioner. Formordens uppgift är att skapa “relationer mellan betydelseorden och bära upp satsens eller meningens grammatiska struktur.” (Svenska språknämnden, 2016, s. 177).
Typiska formord som också är skriftspråkets nio vanligaste ord är: och, i, som, att, den, det, är, av och på. Flertalet språkriktighetsfrågor är förenade med valet av formord och framförallt valet av pronomen såsom de eller dem, han eller honom, sina eller deras samt jag
eller mig. Andra vanliga formordsproblem är valet mellan före och innan, var och vart samt konstruktioner med dels (Svenska språknämnden, 2016, s. 177).
2.2.1 De eller dem?
För personliga pronomen i plural finns det tydliga direktiv om vad som gäller. I skrift
rekommenderas de för subjekt och subjektspredikativ och dem rekommenderas för objekt och objektspredikativ. I vissa fall är det dock svårare att skilja mellan när de respektive dem ska användas. När pronomen konstrueras med en efterföljande som-sats blir situationen inte lika enkel. Traditionellt gäller samma förhållande som tidigare, att de som används om frasen är subjekt och dem som om frasen är objekt. Däremot har det blivit vanligare att de som även används om frasen är objekt (Svenska språknämnden, 2016, ss. 209-210).
Ett vanligt fel som språkbrukarna gör är att associera de och dem med position istället för satsledsfunktion. När pronomenet kommer efter verbet tenderar språkbrukarna att använda objektsformen även när det är subjekt, exempelvis: vad kostar dem? Motsvarande fel görs inte när subjektet kommer först i satsen. Missuppfattningen beror troligtvis på att objektet oftast kommer efter verbet och subjektet före (Svenska språknämnden, 2016, ss. 207-208).
2.2.2 Han eller honom?
Rekommendationen för han och honom i skrift är att vi bör skilja på han som subjektsform och honom som objektsform, men i talspråk behöver inte en distinktionen upprätthållas. I talspråk är det vanligt att subjektsformen han används även för objektsformen honom exempelvis: jag såg han igår. Användningen av han som objektsform är främst vanligt i dialekter och stadsspråk men även ungdomar använder det frekvent i tal. Uttryck som jag såg han är betydligt vanligare än uttryck som jag såg hon vilket troligtvis har sin hävd från fornsvenskan där konstruktioner med han var det som användes (Svenska språknämnden, 2016, s. 212, 215).
Trots att användningen fortfarande är sällsynt i skrift börjar förändringen smyga sig in i skriftspråket. Om distinktionen mellan han och honom helt försvinner skulle det kunna leda till att språket blir otydligt. I exemplet: Lisa instruerar han i morgon. blir det tvetydigt då han kan stå för båda funktionerna, men i de flesta fallen klarar vi oss dock utan objektsmarkering.
Det är då inte särskilt förvånande om objektsformerna successivt försvinner, men eftersom skriftspråket fortfarande är väldigt homogent när det gäller subjekts- och objektsform gör det att vi fortfarande bör upprätthålla distinktionen mellan han och honom samt hon och henne (Svenska språknämnden, 2016, ss. 213-215).
2.2.3 Sin eller deras?
Rekommendationen för valet mellan sin och deras är att de reflexiva pronomen, sin, sitt, och sina, ska syfta tillbaka på subjektet i samma sats, medan hans, hennes och deras oftast syftar på något led utanför satsen. Trots denna rekommendation kan problem uppstå. Problematiken kring valet av pronomen ligger i när meningar är konstruerade med flera olika tänkbara led som pronomenet kan syfta på. I meningen: Han bad henne hämta sin väska. är det svårt att veta vems väskan är. Antingen kan väskan vara hans eller hennes (Svenska språknämnden, s.
219). Ytterligare ett problem blir när deras syftar tillbaka på subjektet i meningen fast det egentligen syftar på något led utanför satsen. I meningen: De kunde inte hitta deras klassrum blir tolkningen att eleverna kunde inte hitta någon annas klassrum istället för deras eget klassrum (Svenska språknämnden, s. 221).
Främst i ungdomsspråk är det vanligt att deras ersätter sin, sitt och sina vilket troligen är influerat från andra språk. Uttryckssättet strider dock mot språkkänslan hos många
språkbrukare och är därför ännu inte accepterat i standardsvenska (Svenska språknämnden, 2016, s. 221). Eftersom språket inte är konsekvent är det därför svårt att ge konkreta regler för valet mellan sin, sitt, och sina samt hans, hennes och deras. Däremot om
rekommendationerna att använda sin, sitt, och sina för syftning inom satsen och hans, hennes och deras för syftning över statsgränsen följs bidrar det åtminstone inte till något fel.
Rekommendationen löser dock inte alla problem men så länge satsen enbart har ett tänkbart led som pronomenet kan syfta på är rekommendationen tillräcklig (Svenska språknämnden, 2016, s. 219, 223).
2.2.4 Jämförelseuttryck
Jämförelseuttryck är en av de mest omdiskuterade språkriktighetsfrågorna. Med jämförelseuttryck menas först och främst uttryck där något jämförs med något annat.
Jämförselseorden är än och som (Svenska språknämnden, 2016, s. 229). Rekommendation är att uttryck som längre än jag och längre än mig är fullt korrekta i både tal- och skriftspråk, detsamma gäller för lika lång som jag och lika lång som mig (Svenska språknämnden, 2016, s. 235).
I de flesta fallen är jämförelseuttryck med än och som inga problem men om det efterföljande jämförelseledet innehållet ett pronomen kan det börja råda osäkerhet.
Meningen: Felicia är längre än Lisa. är helt accepterad, men meningen: Felicia är längre än jag. börjar väcka diskussion om det istället borde vara: Felicia är längre än mig.
Diskussionen beror på att pronomen förekommer i olika böjningsformer. Båda varianterna
med jag och mig är dock etablerade i tal- och skriftspråket även om subjektsformen jag är vanligare i skrift och objektsformen mig är vanligare i tal. Detta leder till att de flesta språkbrukarna fortfarande föredrar uttryck som längre än jag jämfört med längre än mig på grund av att längre än jag är en satsförkortning av längre än vad jag är (Svenska
språknämnden, 2016, ss. 229-230, 235).
2.2.5 Före eller innan?
Hur före och innan ska användas är enligt Svenska språknämnden (2016, s. 182) en
återkommande språkriktighetsfråga. Både före och innan “används för att ange tidsordning mellan olika skeenden som presenteras i en mening.” (Svenska språknämnden, 2016, s. 182).
Före används i prepositionsfraser och i absolut funktion vilket är när ordet står ensamt utan att något bestämningsord följer. På samma sätt kan innan också användas. Innan kan också användas som en subjunktion och inleder då en tidsbisats. Rekommendationerna är därför att före och innan dels kan användas i prepositionsfraser såsom före middagen eller innan
middagen, dels kan användas i absolut funktion såsom dagen före eller dagen innan. Däremot kan enbart innan användas som subjunktion såsom innan vi äter (Svenska språknämnden, 2016, ss. 182, 184-185).
2.2.6 Var eller vart?
I skriftspråket skiljer vi vanligtvis på befintlighet och riktning där det finns ett antal ordpar där ena ordet definierar befintlighet och det andra ordet definierar riktning. Var beskriver olika befintligheter, det vill säga läget för något och vart beskriver olika riktningar, det vill säga en förflyttning. Idag, specifikt hos yngre personer, har det blivit vanligt att i tal använda ordet vart i båda fallen. Eftersom det blir allt vanligare i tal blir det också allt vanligare i skrift. Rekommendationen är dock fortfarande att särskilja på var och vart i skrift. Det heter alltså Var är du? men Vart går du? Dock finns det en acceptans till att använda vart om både riktning och befintlighet i tal (Svenska språknämnden, 2016, s. 192, 197).
2.2.7 Konstruktioner med dels
Konstruktioner med dels har en formell prägel men används även i vardagligt skriftspråk och är absolut inte ovanligt i talspråk. Några vanliga frågor kring användningen av dels är:
● kan dels korrespondera med fler än ett annat dels?
● kan dels föregås av en konjunktion, t.ex. och eller men? eller
● kan ett dels korrespondera med andra ord eller uttryck än dels? (Svenska språknämnden 2016, s. 198).
Enligt Svenska språknämnden (2016, ss. 200-201) bör dels korresponderas med minst ett dels eftersom det aldrig får stå ensamt, men det får också korresponderas med fler än ett dels. Om ett dels står ensamt bör det bytas ut mot något annat ord eller uttryck såsom delvis, bland annat eller framför allt. Om det är fler än två dels kan det sistnämnda dels föregås av en konjunktion men om det enbart är två dels bör det sistnämnda dels inledas med ett kommatecken och ej av en konjunktion. Så här skulle exempelvis meningar kunna
formuleras: Undersökningen omfattar dels enkäter, dels intervjuer. samt Resultatet beror dels på kön, dels på gymnasieprogram och dels på årskurs. Så här bör inte meningar konstrueras:
Att resultatet är lägre i den här undersökningen beror dels på metoden men också på att färre informanter har deltagit.
2.2.8 Konstruktioner med eftersom att
Eftersom benämns av SO (2009), Svensk ordbok utgiven av Svenska akademien, som en subjunktion. I en ruta under förklaringen till eftersom finns en rekommendation på hur
formuleringar med eftersom bör användas, rekommendationen följer “Eftersom bör inte följas av att. Det är alltså inte bra att skriva *han kom inte eftersom att han var sjuk.”. 2021
publicerades en ny upplaga av SO där konstruktionen eftersom att är tillagd som en vardaglig konstruktion till skillnad från tidigare publikationer. Ny upplagan anser att det är okej i vardaglig skrift att skriva “affären är stängd efter som att ägarna har semester” (SO, 2021).
I språkrådets frågelåda (2021) finns en fråga gällande om det heter eftersom eller eftersom att? I svaret rekommenderas det att enbart använda eftersom i både tal och skrift men att konstruktioner med eftersom att blir allt vanligare både i tal och skrift men bör främst
användas i tal och vardagligt skriftspråk. I svaret framgår det att konstruktioner med eftersom att kanske inte är så konstigt eftersom det finnas andra konstruktioner som inleder bisatser som alla konstrueras med att, exempelvis: därför att, på grund av att, genom att o.s.v.
2.3 Tidigare forskning
Attityder till språkriktighet har under flera år varit ett väl undersökt område. Informanterna i tidigare undersökningar är främst språkvårdare som svensklärare men även andra
språkbrukare som elever och folk i allmänhet. Undersökningarna om attityderna är främst riktade för att finna och problematisera besvärliga språkfrågor.
Svenska språknämnden sände 1976 ut en enkät till lärare i svenska med syfte att kartlägga olika problem och svårigheter i den språkliga delen av svenskundervisningen. Avsikten med undersökningen var också att skaffa sig underlag för att utarbeta nya hjälpmedel för lärarna.
Områdena som undersöktes var talspråksformer i skrift, vardagsord i skrift, svåra ord hos eleverna, ordförråd och ordkunskap, språkriktighetsfrågor, intresset för språkriktighet, meningsbyggnad, uttalsfrågor samt riksspråk och dialekter. Resultatet visade att lärarna upplevde att det fanns stora problem och svårigheter hos eleverna när det gäller
meningsbyggnad, syftningsfel, talspråksformer samt en problematik i valet mellan före och innan, var och vart samt han som objekt (Grünbaum, 1976, ss. 3-23).
Undersökningen upprepades 2015 av Karlsson och Lind Palicki i syfte att se om, och i så fall hur, svensklärares attityder till språkriktighet har förändrats över tid. Resultatet av frågan Vilka språkriktighetsfrågor är besvärligast i undervisningen? verkade ha förändrats över tid.
Resultatet i den här undersökningen visade att i toppen av besvärliga språkriktighetsfrågor och det som eleverna inte behärskar är valet mellan de och dem. Därefter kommer
talspråksformer, men även särskrivningar, meningsbyggnad och valet mellan före och innan, var och vart samt han som objekt låg högt, vilket är likt det tidigare resultatet från enkäten som genomfördes 1976 (Karlsson & Lind Palicki, 2016, ss. 93-106).
I undersökningen God Svenska! genomför Norrby och Håkansson en undersökning där syftet var att undersöka attityder till språkliga konstruktioner bland gymnasieelever och deras lärare. Undersökningen bestod både av en enkät samt av fokusgruppssamtal där
informanterna skulle ta ställning till 14 olika språklig exempel. Exemplen var hämtade från autentiskt språk i tal eller skrift och illustrerar språkbruk av olika slag såsom klassiska
språkvårdsexempel, myndighetsspråk, ungdomsspråk och andraspråkssvenska. Informanterna ombads att värdera varje exempel utmed en graderad skala från mycket bra till mycket dåligt.
Resultatet visade att det både fanns likheter och skillnader mellan elev- och lärarsvaren. En likhet är att båda grupperna ger låga poäng till meningar hämtade från andraspråkstalare samt att båda grupperna värderar huvudsatsordföljd i bisats olika beroende på bisatstyp. En tydlig skillnad som fanns mellan grupperna var att lärarna ville behålla de etablerade
skriftspråksnormerna gällande skillnaderna mellan jag och mig, sina och deras samt de och dem medan eleverna hade en friare inställning till standardnormerna (Norrby & Håkansson, 2011, ss. 234-243).
Håkansson och Norrby gav 2013 ut en artikel som presenterar en delstudie från undersökningen God Svenska!. Delstudien gick ut på att analysera sju av
fokusgruppssamtalen som genomfördes i tidigare undersökning. Syftet med delstudien var att
i detalj kunna beskriva elevernas argumentation samt ge förklaring till några av
språkexemplen. Hon såg han väldigt tydligt samt Alla elever ansåg att sina lärare borde använda mer bilder var två språkexempel som analyserades. Resultatet visade att eleverna i studien inte är belastade av grammatiska terminologi, utan eleverna använde egna ord för att beskriva språkliga konstruktioner. Eleverna gjorde det här på två sätt, “dels genom att lansera egna grammatiska benämningar, dels genom att göra en intuitiv analys av ett språk som man behärskar till fullo och har implicit grammatisk kunskap om.” (Håkansson & Norrby, 2013 s.159). Författarna menade att resultatet ur ett folklingvistiskt perspektiv har givit dem nya ingångar till hur folk resonerar om språk samt hur man kan se på en viss konstruktion. De menar vidare att sättet som framförallt elever diskuterar språkexemplen på utmanar det rådande grammatiska förhållningssätten genom att eleverna skapar egna regler. De menar också att elevers språkliga intuitioner bör tas på allvar i skolsammanhang då det kan förbättra perspektivet på grammatikundervisningen (Håkansson & Norrby, 2013, ss.151-160).
I undersökningen Folk och språkvetare - om attityder till svenska språket är Josephsons syfte att undersöka skillnader i attityder till svenska språket mellan folk i allmänhet och språkvetare. I undersökningen undersökte han attityder till att kunna läsa och skriva, svårt språk i offentliga sammanhang, ungdomsspråk, skola och språkförsämring, svordomar samt låneord. Resultatet visade att folk och språkvetare är överens om att det är viktigt att kunna läsa och skriva, att myndigheter och politiker uttrycker sig alltför komplicerat samt att svordomar märks i språket. Till viss del är grupperna oense om lånordens roll men om attityderna till enskilda ord granskas ser man att skillnaderna inte blir så stora. Det som språkvetare och folk däremot inte är överens om är att folk tror att svenskan försämras vilket inte språkvetare tror då de är mer accepterande till stavfel, svordomar och svårbegripligt ungdomsspråk (Josephson, 1999, ss. 4-13).
I undersökningen Fula ord – eller? En enkät om attityder till svordomar och andra fula ord. som genomfördes 2010 av Stroh-Wollin framgick det att graden av acceptans skiljer sig mellan män och kvinnor och mellan yngre och äldre. Undersökningens syfte var att få veta hur vanliga svenskar ser på fula ord i allmänhet och svordomar i synnerhet. I undersökningen deltog 68 män och kvinnor i olika åldrar. Exempel på frågor som ställdes i enkäten var: Vet du vad uttrycket ”runda ord” står för?, Tycker du illa om svordomar? och Ge exempel på tre riktigt fula svordomar. Resultatet visade att män i högre grad tolererar svordomar än kvinnor samt att unga män är de som har minst motstånd till svordomar. Resultatet visade också att yngre män och kvinnor i högre grad accepterade svordomar gentemot äldre män och kvinnor (Stroh-Wollin, 2010, ss. 5, 7, 25-26).
I rapporten Könsskillnader i skolresultat visade nationell statistik för grund- och gymnasieskolan att flickor generellt har bättre skolresultat än pojkar. Mönstret som framträder visade att flickor generellt uppnår högre resultat inom ämnesområden som är kopplade till läsförståelse till exempel språk, samhällsvetenskap och humaniora, medan skillnaderna i matematik är jämförelsevis små. För grundskolan visade resultatet också att flickor i större uträckning än pojkar är behöriga till gymnasieprogram. För gymnasieskolan visade resultatet att en högre andel kvinnor uppnår gymnasieexamen samt blir behöriga till universitet eller högskolor jämfört med män (Sveriges Kommuner och Landsting, 2019, ss.
1-20).
2.4 Teoretisk utgångspunkt
Nedan kommer tre teorier att presenteras som ligger till grund för att undersökningens resultat ska kunna analyseras. Den första teorin utgår från tre av Bourdieus begrepp, den andra teorin utgår från Einarssons begrepp språkgemenskap och den sista teorin utgår från differensmodellen utifrån genusperspektivet.
2.4.1 Bourdieus begrepp
Den första teorin är hämtad från Pierre Bourdieu som är en fransk sociolog. Bourdieu är en av många som har studerat språkets sociala och kulturella betydelse men benämns ofta som kultur- och utbildningssociolog trots hans breda perspektiv om språk (Nordmark 2014, s.
227). Bourdieus mest centrala begrepp är kapital, habitus och fält. Kapital är ett begrepp som Bourdieu hämtade från Marx. Begreppet fick dock en annan innebörd då Bourdieu inte enbart belyste ekonomiska aspekter utan även sociala och kulturella aspekter av klass (Nordmark 2014, s. 230). Kapital är enkelt sagt symboliska och materiella tillgångar där Bourdieu delar in kapital i fyra olika former: ekonomiskt, socialt, kulturellt och symboliskt kapital. I den här undersökningen är det främst kulturellt kapital som är av intresse då kulturellt kapital bland annat innebär att ha kunskap och kännedom om utbildning, ett bildat språk samt att ha en viss utbildning (Broady, 1998, s. 3, 6; Nordmark 2014, ss. 230-231).
För att utveckla och för att få en djupare förståelse till kulturellt kapital utvecklade Bourdieu begreppet utbildningskapital som en speciell form av det kulturella kapitalet.
Processen går till så att det kulturella kapitalet konverteras till utbildningskapital, som sedan i sin tur konverteras till andra former av kapital som kan vara användbara i den övriga sociala världen (Bourdieu 1997, s. 10). Frågor som ställs inom denna del av teorin handlar om vilka
förhållanden det finns mellan ett givet utbildningskapital, till exempel en viss utbildning, och andra kapitalarter, till exempel en viss kunskap (Bourdieu 1997, s. 5, 19).
Bourdieus andra begrepp habitus är ett resultat av människors bakgrund samt erfarenhet och påverkar hur individen upplever och agerar i sin omgivning. Habitus handlar därför om olika system av dispositioner som tillåter människor att handla, tänka och orientera sig i den sociala världen. En människas habitus grundläggs genom de vanor individen förenas med i familjen samt skolan och fungerar sedan som ett omedvetet handlingsmönster, det vill säga olika normer och attityder skapas (Broady, 1998, s. 6; Nordmark 2014, s. 231).
När Bourdieu talade om sista begreppet, fält, menade han inte hela samhället utan han definierar fält som ett system av relationer mellan positioner. Fälten beskriver hur handlingar inom specifika områden i samhället reproducerar maktrelationer och kan definieras som ett utrymme där en grupp människor med gemensamma intressen strider mot liknande mål.
Fälten kan exempelvis delas in efter kön, ålder, utbildning och så vidare (Broady, 1998, s. 6;
Nordmark, 2014, s. 231).
2.4.2 Språkgemenskap
Till Bourdieus tre begrepp skulle termen språkgemenskap kunna kopplas samman.
Språkgemenskaper “kännetecknas av att de hålls samman av vissa gemensamma normer, d.v.s konventioner som reglerar språkliga och icke språkliga beetenden i gemenskapen.”
(Einarsson, 2009, s. 35). Alla människor ingår i en och samma språkgemenskap på grund av att vi tillhör arten Homo sapiens och att vi skiljer oss från andra gemenskaper genom vår språkförmåga. Språkgemenskaper kan också vara begränsade till ett fåtal individer, eller olika grupper av individer på grund av att de har och använder gemensamma ord som markörer för just den gemenskapen. Familjen, skolklassen och idrottslaget skulle kunna vara exempel på olika gemenskaper där speciella familjeord, slanguttryck och hemliga språk kan förekomma (Einarsson, 2009, s. 35).
Språkgemenskapen hålls inte enbart samman av gemensamma normer utan också utav tre andra faktorer som är språklig likhet, interaktion och symbolisk integration. För faktorn likhet tar man fasta på hur likt olika språkgemenskaper är varandra i till exempel skrift och uttal. I ett utifrånperspektiv skulle därför andra länder anse att svenska, norska och danska är ett och samma språk med regionala varianter eftersom syntaxen är likartad och de vanligaste orden är i stort sett gemensamma. Däremot skulle troligtvis inte den svenska språkgemenskapen säga sig tillhöra den danska språkgemenskapen eftersom språken har stora skillnader i uttal (Einarsson, 2009, ss. 37-38).
För faktorn interaktion handlar det om att medlemmarna i gemenskaperna kommunicerar ofta. Här bortser man från att det finns olika språk och dialekter och anser att de som talar med varandra ingår i en gemenskap. Gemenskaper som knyter an till interaktionsfaktorn ligger nära termen nätverk som fokuserar på de kontakter människor har med andra
människor. Här fokuserar man på frågor som vem talar med vem? när? och hur? Begreppet nätverk kan vara användbart när man vill studera orsaker och attityder till språkliga
förändringar (Einarsson, 2009, s. 38).
Sista faktorn, symbolisk integration, gäller medlemmarnas känsla av att tillhöra gemenskapen. Faktorn tar fasta på den upplevda normen att tillhöra istället för på det upplevda språkbruket. Attityderna till gemenskapen spelar därför stor roll (Einarsson, 2009, ss. 38-39).
2.4.3 Genusperspektiv
Normalt sett skiljer man på kön och genus. Kön är det som brukar uttryckas som det biologiska könet, att vi antingen föds till flickor eller pojkar medan genus uttrycks som det sociala konstruerade könet, det faktum vad det innebär att vara flicka eller pojke. Det handlar alltså om hur vi hela tiden skapar normer för kvinnligt och manligt i vår vardag bland annat genom kroppsspråk och val av kläder. I Nordisk språkforskning används enbart ordet kön där begreppet definieras som både det biologiska och det sociala könet. Begreppet kommer att användas på liknande sätt i den här undersökningen (Ohlsson, 2013, ss. 158-162).
Forskare menar att det finns få skillnader mellan flickors och pojkars språkbruk som kan vara relaterade till det biologiska könet. De anser att det flesta skillnaderna mellan flickors och pojkars språkbruk är socialt inlärda och därmed förvärvande genom interaktion med andra människor (Ohlsson, 2013, ss. 164-165). Utifrån detta behövs därför en modell att förhålla sig till för att skillnaderna mellan flickors och pojkars språkbruk ska kunna analyseras. Modellen som kommer att tillämpas i den här undersökningen är
differensmodellen.
Differensmodellen utgår från att flickor och pojkar använder språket på så olika sätt vilket gör att kommunikationen mellan dem kan liknas vid en tvärkulturell kommunikation. Detta på grund av att flickor och pojkar mestadels umgås i enkönade grupper och därmed tillägnar sig olika samtalsstilar som leder till olika språkgemenskaper. Modellen utgår från att båda stilarna är bra och att båda är accepterade trots att de är så pass olika. Detta grundar sig i testen olika men lika mycket värda (Ohlsson, 2013, ss. 166-167).
3 Metod och material
Inom attitydforskning finns det tre metoder som är lämpliga att använda, dessa är: analys av språkanvändning och språkbehandling, direkt mätning och indirekt mätning. I metoden analys av språkanvändning och språkbehandling utgår man från direkta observationer, deltagandeobservationer och etnografiska studier. För metoden direkt mätning utgår man istället från intervjuer och enkäter. För sista metoden, indirekt mätning, utgår man inte från lika tydliga tillvägagångssätt utan undersökningens syfte är inte lika uppenbart och uttalat på grund av att man ofta vill studera undermedvetna attityder. För den här undersökningen lämpar sig metoden direkt mätning bäst. Genom metoden är det möjligt att komma åt människors medvetna attityder till språkliga företeelser (Bijvoet, 2013, ss. 132-135). För undersökningen har enkät valts som datainsamlingsmetod. Varför metoden enkät har valts är för att enkät lämpar sig när man vill nå många människor, svar från en större grupp ger kraft åt resultatet. Möjligheten att generalisera blir också större vilket ger större trovärdighet (Stukát 2011, s. 47; Persson, 2016, ss. 89-90). Nedan kommer enkäten, materialet och en etisk utgångspunkt att presenteras.
3.1 Enkät
Enkäten som har använts i undersökningen redovisas i sin helhet i bilaga A. Enkäten inleds med tre bakgrundsfrågor där informanterna fyller i kön, gymnasieprogram samt årskurs.
Bakgrundsfrågorna är konstruerade med fasta svarsalternativ där informanterna väljer ett av alternativen. Enligt Stukát (2011, s. 48) är bakgrundsfrågorna relevanta för resultatet då resultatet kan redovisas efter svaren i bakgrundsfrågorna och inte enbart utifrån svaren för en hel grupp. Bakgrundsfrågorna är därmed kopplade till frågeställningen: I vilken utsträckning spelar faktorer som kön, gymnasieprogram samt årskurs roll för attityderna till
språkriktighet?
Efter bakgrundsfrågorna fortsätter enkäten med en informationsruta om vad språkriktighet är. Därefter fortsätter enkäten med fyra frågor med slutnasvarsalternativ med en svarsskala som är bipolär. En bipolär skala används ofta för att mäta attityder där skala sträcker sig från en pol till dess motpol, till exempel Mycket bra - Mycket dåligt. En bipolär skala har också en naturlig mittpunkt mellan den ena och den andra polen, till exempel Varken bra eller dåligt (Persson, 2016, ss. 100-101). Huruvida svarsskalan ska inledas med den hög eller låga änden finns det för lite forskning om och det finns därför ingen tydlig rekommendation. Däremot kan det ha betydelse för resultatet. En informant med låg motivation till att delta i
undersökningen försöker troligtvis genomföra enkäten med minsta möjliga ansträngning och kan därför vara mer benägen att välja alternativet som kommer tidigare i svarsskalen än ett senare alternativ. Denna förseelse är svår att designa bort men bör finnas i åtanke när resultatet ska sammanställas (Persson, 2016, s. 97).
Den första frågan med en bipolär svarsskala är förenad med frågeställningen: Hur viktigt anser gymnasieelever att språkriktighet är i olika situationer? Frågan ger exempel på elva olika kategorier där eleverna ska värdera hur viktigt de anser att språkriktighet är i de olika kategorierna. Svarsskalan går från: Mycket oviktigt - Oviktigt - Varken oviktigt eller viktigt - Viktigt - Mycket viktigt. Efter den här frågan har eleverna chansen att i en öppen fråga
kommentera varför någon kategori är mer eller mindre viktig. Öppna frågor har både fördelar och nackdelar. Fördelarna är att svaret från informanterna kan få ett annat djup än frågor med fasta svarsalternativ samt att svaret inte är avgränsat till forskarens syn på saken. Nackdelarna är däremot att svaren kräver en ansträngning från informanterna samt att mer kodning och efterarbete krävs av forskaren (Persson, 2016, s. 127).
De sista frågorna som enkäten innehåller består av tre frågor som utgår från en bipolär skala samt en öppen fråga. Frågorna är förenade med frågeställningen: Hur ser attityderna till enskilda språkriktighetsfrågor ut bland gymnasieelever? Frågor som utgår från en bipolär skala grundar sig i ett antal konstruerade meningar utifrån formorden som presenterades i avsnitt 2.2. Här ska informanterna ta ställning till om de anser att meningarna är bra eller dåligt formulerade. Skalan går från: Mycket dåligt - Dåligt - Varken dåligt eller bra - Bra - Mycket bra. Enkäten avslutas med att informanterna ges möjligheten att kommentera någon/några meningar från de tidigare frågorna.
3.2 Material
Materialet som har använts i undersökningen är de 217 enkätsvar som har inkommit.
Informanterna från enkäten är från tre olika gymnasieprogram, Estetiska programmet, Naturvetenskapsprogrammet och Samhällsvetenskapsprogrammet samt en klass från varje årskurs per gymnasieprogram med undantag för Samhällsvetenskapsprogrammet. Här deltog två klasser från årskurs 3 på grund av att för få enkätsvar inkom från den första tänka
undersökningsklassen. Totalt deltog alltså tio olika klasser i undersökningen. Från det Estetiska programmet deltog 64 elever där 33 elever definierar sig som tjejer, 13 som killar och 8 som varken tjej eller kille. En elev valde att inte svara på frågan. Från
Naturvetenskapsprogrammet deltog 72 elever där 41 elever definierar sig som tjejer, 30 som killar och en som varken tjej eller kille. Från Samhällsprogrammet deltog 81 elever där 54
elever definierar sig som tjejer och 27 som killar. I tabell 1 nedan utläses materialet i sin helhet för respektive gymnasieprogram.
Tabell 1. Samtliga elever i antal.
Gymnasieprogram
Estetiska programmet Naturvetenskaps- Samhällsvetenskaps-
programmet programmet
Årskurs
Kön 1 2 3 1 2 3 1 2 3 Totalt
Tjej 14 11 16 17 10 14 11 15 28 136
Kille 4 3 6 7 11 12 18 4 5 70
Annat 3 4 2 0 1 0 0 0 0 10
Vill inte 1 0 0 0 0 0 0 0 0 1
svara
Totalt 22 18 24 24 22 26 29 19 33 217
När resultatet redovisas utifrån kön kommer enbart svarsalternativen Tjej och Kille att inkluderas men för övriga bakgrundsvariabler kommer alla fyra kategorier för kön att inkluderas.
3.3 Etik
Vetenskapsrådet (2002, ss. 5-6) betonar att forskning är viktigt både för individens och samhällets utveckling. För att forskning ska bedrivas med hög kvalite har samhällets
individer ett krav om skydd mot insyn i ens privatliv samt att individerna inte får utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller kränkning. Kravet är det som kallas för individskyddskravet. Individskyddskravet kan delas upp i fyra allmänna huvudkrav på forskning, dessa är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera informanterna om deras uppgift i undersökningen samt att deras deltagande är frivilligt och att de när som helst under
undersökningen kan avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet innebär att informanterna själva har rätt att bestämma över sin medverkan vilket betyder att forskaren ska inhämta informanternas samtycke innan undersökningen påbörjas. Konfidentialitetskravet innebär att uppgifterna från undersökningen ska förvaras säkert samt att obehöriga inte ska kunna ta del av dem. Till sist så innebär nyttjandekravet att uppgifterna enbart får användas för
forskningsändamål och får inte lånas ut för kommersiellt bruk (Vetenskapsrådet, 2002, ss.
7-14).
Informationskravet och samtyckeskravet uppnåddes genom enkätens informationstext samt genom samtyckesformuläret som inledde enkäten. Här framgår det i vilket syfte undersökningen genomförs samt informanterna roll i undersökningen, men också att
informanterna är anonyma och när som helst kan avbryta deltagandet. Konfidentialitetskravet och nyttjandekravet uppnåddes genom att alla uppgifter har behandlats konfidentiellt
eftersom ingen obehörig har eller kan ta del av uppgifterna samt att uppgifterna enbart har använts i min undersökning.
4 Resultat och analys
I det här kapitlet presenteras resultatet baserat på enkätundersökningen. Kapitlet är uppdelat i två avsnitt. I det första avsnittet presenteras resultatet från frågeställningen om hur viktigt eleverna anser att språkriktighet är i olika situationer och i det andra avsnittet presenteras resultatet från frågeställningen som behandlar elevernas attityder till enskilda
språkriktighetsfrågor. Avsnitten kommer också att sammanställas med bakgrundsfrågorna som inledde enkäten för att kunna besvara undersökningens sista frågeställning om resultatet har något samband med kön, gymnasieprogram samt årskurs.
4.1 Hur viktigt anser gymnasieelever att språkriktighet är i olika situationer?
Utifrån informanternas svar på fråga fyra i enkäten, som förtydligas i tabell 2 på nästa sida, framgår det att språkriktighet värderas lågt i kategorierna SMS och Chatt. För kategorin SMS anser drygt hälften att språkriktighet antingen är oviktigt eller mycket oviktigt. För kategorin Chatt anser betydligt fler än hälften att språkriktighet antingen är oviktigt eller mycket oviktigt. För kategorierna: Facklitteratur, Skönlitteratur, Dagstidning, Internettidning, Månadstidning, Information från myndigheter, Skoluppgifter och Uppgiftsbeskrivning anser majoriteten av informanterna att språkriktighet antingen är viktigt eller mycket viktigt.
Kategorin Information från myndigheter är den kategorin där informanterna är mest enhetliga i sitt svar där hela nio av tio informanter anser att språkriktighet är mycket viktigt. För
kategorin Blogg råder det inget enhetligt svar om. Här anser två av tio att språkriktighet är oviktigt medan knappt fyra av tio anser att språkriktighet antingen är varken oviktigt eller viktigt samt viktigt. Resultatet för fråga fyra visas i sin helhet i tabell 2 nedan.
Tabell 2. Hur viktigt eleverna anser att språkriktighet är i olika kategorier. Svarsandel i procent.
Svarsalternativ Mycket oviktigt Oviktigt Varken oviktigt eller viktigt Viktigt Mycket viktigt Info. från
myndighet 1 1 2 7 89 Facklitteratur 1 1 2 15 81
Skoluppgift 1 1 5 32 61
Dagstidning 1 2 7 33 57 Internettidning 1 1 8 36 54 Uppgifts-
beskrivning 1 1 9 39 50
Skönlitteratur 1 2 11 40 46
Månadstidning 1 3 24 42 30
Blogg 5 20 36 34 5
SMS 30 34 21 11 4 Chatt 35 37 18 7 4 Till fråga fyra hade informanterna möjlighet att i en öppen fråga ge en kommentar till varför någon kategori var mindre eller mer viktig. Av de svar som har inkommit så förtydligar nästan alla att det anser att språkriktigheten i SMS och chattar inte är så viktig eftersom det är ett personligt forum och att man ofta skriver med någon man känner.
Informanterna förtydligar också att i bland annat information från myndigheter, nationella prov och facklitteratur är språkriktigheten betydligt viktigare eftersom informationen som ges bör vara trovärdig och pålitlig men också för att missförstånd inte ska uppstå. Så här
formulerar sig två olika informanter:
Chatt meddelanden mellan vänner är oftast bara anpassade för att någon specifik ska förstå, dessutom skriver man ofta så kort det bara går och därför är det mindre noga. I Np uppgifter och facklitteratur är det mycket viktigt eftersom brist på språkriktighet kan leda till förvirring.
Det är viktigt att t.ex. tidningsartiklar, facklitteratur och information från myndigheter är språkriktiga eftersom de går ut till en större massa och för att det inte ska ske något missförstånd. De kan även verka mindre trovärdiga om de
mycket oviktigt, enligt mig, hur språkriktig texten är eftersom det bara handlar om att man ska bli förstådd av den man kommunicerar med, blir det några missförstånd kan man lätt förklara igen vad man menar. En blogg tycker jag bör vara mer språkriktig än ett SMS eftersom det går ut till fler läsare. Skönlitterära böcker tycker jag är viktigt att de stavar rätt och använder skiljetecken på rätt sätt, men jag tycker att det kan vara okej att använda talspråk. Skillnaden mellan NP och en uppgift från läraren är att NP-instruktioner inte ska kunna missförstås och ska vara tydliga. En lärares instruktioner är inte lika viktiga eftersom det mest handlar om att eleverna ska förstå uppgiften och undrar man något kan man bara fråga läraren. Det är dock bra om läraren kan visa hur en text ska skrivas så att eleverna känner att det är viktigt att kunna skriva korrekt.
Några informanter gav i den öppna frågan även ett allmänt perspektiv på språkriktighet utan att rikta det till någon speciell kategori. Informanterna menade att utan språkriktighet skulle språket försämras och fler stavfel och särskrivningar skulle ske vilket skulle kunna leda till missförstånd och ett obegripligt språk. Så här formulerade två informanter sig: “Jag tycker det är viktigt med språkriktighet utan språkriktighet tror jag språket skulle försämras, det skulle uppstå mycket missförstånd särskilt särskrivningar och ibland grammatiska regler.”
samt “Jag tror språket skulle försämras om inte språkriktighet fanns därför att ett samhälle som håller ihop bygger på att människor kan kommunicera på ett effektivt och lättbegripligt sätt”.
När resultatet analyseras mot kön, gymnasieprogram samt årskurs framkom det att tjejer värderar språkriktighet i kategorierna skönlitteratur, dagstidningar och internettidningar högre än vad killarna gör. Majoriteten av tjejerna anser att språkriktighet är mycket viktigt medan majoriteten av killarna anser att språkriktighet i kategorierna är viktigt, detta
förtydligas i tabell 3 nedan. Övrigt går det inte att finna några andra skillnader mellan svaren, utan svaren är relativt enhetliga där varken gymnasieprogram eller årskurs har någon
betydelse.
Tabell 3. Hur viktigt eleverna anser att språkriktighet är i olika kategorier kopplat till kön.
Svarsandel i procent.
Svars- Mycket Varken oviktigt Mycket alternativ oviktig Oviktigt eller viktigt Viktigt viktigt
Tjej 1 1 8 36 54
Skönlitteratur
Kille 1 3 18 44 34
Tjej 0 0 7 28 65
Dagstidning
Kille 0 3 7 46 44
Tjej 0 0 7 32 61
Internettidning
Kille 0 3 10 49 38
4.2 Hur ser attityderna till enskilda språkriktighetsfrågor ut bland gymnasieelever?
Fråga sex, sju och åtta i enkäten innehåller nio stycken meningar var där informanterna tog ställning till om meningarna var bra eller dåligt formulerade. Till frågorna hade
informanterna sedan i en avslutande fråga chansen att ge en kommentar till någon eller några meningar. Resultatet kommer inte att redovisas utifrån de tre frågorna utan kommer att
redovisas utifrån indelningen av formord som presenterades i avsnitt 2.2 för att sedan kopplas samman med den avslutande öppna frågan.
4.2.1 De eller dem?
För frågorna där rekommendationerna är att använda subjektsformen de anser ungefär tre av tio informanter att meningarna Tycker du om dem här? och Vad kostar dem? är dåligt
formulerad. Knappt tre av tio anser också att meningarna är varken dåligt eller bra formulerad samt ungefär tre av tio anser istället att meningarna är bra formulerad. Meningarna lutar inte mot någon pol utan vissa informanter accepterar formuleringarna medan andra inte gör det.
En informant gav kommentaren: “Vad kostar de? Rättat”.
Meningarna Det här är den perfekta julklappen för alla dem som gillar fotboll. samt Vi ska åka hem till de för att äta middag. lutar dock åt varsin pol. Rekommendationen för meningen Det här är den perfekta julklappen för alla dem som gillar fotboll. som innehåller en
som-satser är både subjektsformen de samt objektsformen dem. Här anser majoritetet av
informanterna att meningen varken är dåligt eller bra samt bra formulerad. För meningen Vi ska åka hem till de för att äta middag. är rekommendationen att använda objektsformen dem.
Här anser majoriteten att meningen är dåligt formulerad men många anser också att meningen är både mycket dåligt och varken dåligt eller bra formulerad. Resultatet visas i sin helhet i tabell 4 nedan.
Tabell 4. Hur bra eller dåligt eleverna anser att meningarna är formulerade. Svarsandel i procent.
De eller dem?
Svarsalternativ Mycket dåligt Dåligt Varken dåligt eller bra Bra Mycket bra
Tycker du om dem här? 10 34 29 19 8
Det här är den perfekta
julklappen för alla dem 8 3 26 25 10
som gillar fotboll.
Vi ska åka hem till
de för att äta middag. 18 48 23 8 3 Vad kostar dem? 7 27 27 28 11
När resultatet analyseras mot bakgrundsvariablerna kön, gymnasieprogram och årskurs framkom det att det finns en tendens till att alla elever på Naturvetenskapsprogrammet samt alla elever i årskurs 3 anser att meningarna som rekommenderas att konstrueras med
subjektsformen de är dåligt formulerade. Drygt fyra av tio elever på
Naturvetenskapsprogrammet anser att meningen Tycker du om dem här? är dåligt formulerad och drygt två av tio anser att meningen Vad kostar dem? är mycket dåligt formulerad.
Betydligt färre elever från det Estetiska programmet och Samhällsvetenskapsprogrammet anser likadant. För årskurs 3 anser knappt två av tio elever att den första meningen är mycket dåligt formulerad och drygt en av tio anser likadant för den andra meningen. För årskurs 1 och 2 anser inte ens en av tio likadant för båda meningarna. Inga tendenser kunde finnas gällande kön. Resultatet visas i sin helhet i tabell 5 och 6 nedan.
Tabell 5. Hur dåligt gymnasieprogrammen anser att meningarna är formulerade där subjektsformen de rekommenderas. Svarsandel i procent.
De eller dem?
Svars- Mycket Varken dåligt Mycket
alternativ dåligt Dåligt eller bra Bra bra
Estet. 11 34 30 18 7
Tycker du om dem här? Natur. 8 42 22 20 8
Samhäll. 11 28 32 20 9
Estet. 5 23 27 31 14
Vad kostar dem? Natur. 15 29 27 18 11
Samhäll. 1 28 26 35 10
Tabell 6. Hur dåligt årskurserna anser att meningarna är formulerade där subjektsformen de rekommenderas. Svarsandel i procent
De eller dem?
Svars- Mycket Varken dåligt Mycket
alternativ dåligt Dåligt eller bra Bra bra
Åk. 1 7 39 25 21 8 Tycker du om dem här? Åk. 2 3 29 31 25 12 Åk. 3 18 35 29 12 6 Åk. 1 3 28 31 28 10 Vad kostar dem? Åk. 2 5 29 27 27 12 Åk. 3 12 25 22 29 12
Resultatet visar att många elever accepterar objektsformen dem även i meningar där
rekommendationen är att använda subjektsformen de. Vissa elever ställer sig dock fortfarande frågande till formuleringarna och accepterar formuleringarna till viss del då de anser att meningarna är bra men inte mycket bra formulerade. Resultatet visar även att det finns en tendens till att Naturvetenskapsprogrammet samt årskurs 3 inte accepterar meningar med fel formulering.
4.2.2 Han eller honom?
Rekommendationen för meningarna Hon såg han väldigt tydligt även fast det var mörkt ute.
och I verkligenheten är jag lång jämfört med han. är att använda honom istället för han. Här visar resultatet att majoriteten av informanterna anser att meningarna är dåligt formulerade.
För båda meningarna anser drygt tre av tio att den första meningen är mycket dåligt formulerad och att den sista meningen är varken dåligt eller bra formulerad. En informant förklarade på följande sätt “Jag tycker att meningarna var dåligt formulerade när han/hon användes istället för honom/henne.”.
För meningen Lisa ringde till honom för att diskutera morgondagens grammatikprov. där rätt rekommendationer har använts anser hälften av informanterna att meningen är bra formulerad och knappt tre av tio anser att meningen är mycket bra formulerad.
Resultatet för meningen Det kommer att gå bra på provet för Malin har hjälpt hon med läxorna. visar att majoriteten av informanterna anser att meningen är antingen dåligt eller mycket dåligt formulerad. En informant gav kommentaren “Meningen med Malin förstår man inte vem som hjälpt vem, vem är "hon"?.” och en annan informant gav kommentaren
“Meningen, det kommer gå bra för Malin har hjälpt hon med läxorna, fungerar inte bra eftersom man när man läser inte förstår vems prov som går bra. Och i första delen av
meningen låter det som att provet går bra för Malin”. Här går det inte att utläsa om resultatet beror på att hon har använts istället för rekommendationen henne eller om meningen enbart är svårtolkad. Hela resultatet redovisas i sin helhet i tabell 7 nedan.
Tabell 7. Hur bra eller dåligt eleverna anser att meningarna är formulerade. Svarsandel i procent.
Han eller honom?
Svarsalternativ Mycket dåligt Dåligt Varken dåligt eller bra Bra Mycket bra Hon såg han väldigt
tydligt även fast det 25 41 18 15 1 var mörkt ute.
Det kommer att gå bra för
på provet för Malin har 41 37 14 7 1 hjälpt henne med läxorna.
Lisa ringde till honom
för att diskutera morgon- 1 3 19 52 25
dagens grammatikprov.
I verkligheten är
jag lång jämfört 16 40 28 15 1 med han.
