Sjuksköterskors kunskap om smärta och smärtbehandling: En enkätstudie

Beteckning

Institutionen för vårdvetenskap och sociologi

Sjuksköterskors kunskaper om smärta och smärtbehandling

En enkätstudie

Anna Dragon Ulrika Nilsson December 2007

Examensarbete 10 p, C-nivå Omvårdnadsvetenskap

Sjuksköterskeprogrammet 120 p Examinator: Marja-Leena Kristofferzon

Handledare: Annika Nilsson

Abstract

Knowledge regarding rsing that a nurse is

responsible for. Earlier studie f knowledge often results in reatment for pain. The purpose with the study was to describe nurses’ knowledge garding pain and pain treatment at a medical unit in a hospital in central Sweden, and to see

pain and pain treatment is an essential part within nu s have shown that lack of that kind o

inadequate t re

if there was a distinction in knowledge related to professional experience. Data was collected through a questionnaire with questions referring to pain (6 questions) and pain treatment (6 questions). The questionnaire was given to 108 nurses at a medical unit in a hospital in central Sweden. Fifty-two responded the inquiry; whence 50 were woman and two were men. The main result indicated that the majority of the nurses had propitious knowledge regarding pain and pain treatment, since the mean-score of the questions regarding knowledge were 8,1 (67,6 %) out of 12. Forty-nine nurses reported non-pharmacologic methods to alleviate pain such as TENS, acupuncture and massage. There was no significant distinction in knowledge between nurses whom had been working 1-12 years (25 nurses), and those who had been working 13-39 (26 nurses) years. The majority of the nurses experienced they did not have enough knowledge about pain and pain treatment to be able to give adequate pain relief.

Key words: Nurse, pain, knowledge, management, assessment.

Sammanfattning

unskap om smärta och smärtbehandling är en väsentlig del av omvårdnadsarbetet som uksköterskan ansvarar för. Tidigare studier har visat att bristen på sådan kunskap ofta leder

ärta. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors och smärtbehandling vid en medicinsk enhet på ett sjukhus i ellansverige samt att se om det förelåg någon skillnad i kunskap relaterat till antalet

rörde

e

ängen

e som K

sj

till inadekvat behandling av sm kunskaper om smärta

M

yrkesverksamma år. Data samlades in med hjälp av en enkät med kunskapsfrågor som be smärta (6 frågor) och smärtbehandling (6 frågor). Enkäten delades ut till 108 sjuksköterskor som arbetade vid en medicinsk enhet vid ett mindre sjukhus i Mellansverige, 52 besvarad enkäterna varav 50 kvinnor och två män. Huvudresultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna hade goda kunskaper i smärta och smärtbehandling eftersom medelpo på kunskapsfrågorna var 8,1 (67,6 %) av 12 möjliga. Fyrtionio sjuksköterskor uppgav åtgärder för att lindra smärta med icke farmakologiska behandlingsmetoder så som TENS, akupunktur och massage. Ingen signifikant skillnad fanns i kunskap om smärta och

smärtbehandling mellan de sjuksköterskor som hade arbetat 1-12 år (antal 25) och d

arbetat 13-39 år (antal 26). Flertalet av sjuksköterskorna upplevde att de inte hade tillräcklig kunskap om smärta och smärtbehandling för att kunna ge adekvat smärtlindring.

Nyckelord: Sjuksköterska, smärta, kunskap, behandling, bedömning

Förord

i vill rikta ett stort tack till de personer som deltagit i enkäten. Ett särskilt tack till alla vdelningsföreståndare som har hjälpt oss att påminna och samla in enkäterna, till läkaren

om intermedicin som hjälpt oss att analysera enkäterna och inte minst till Annika Nilsson ett oss genom detta arbete!

V a in

som handl

Innehållsförteckning ...Sid

. Introduktion... 1

1:1 Bakgrund ... 1

1:2 Olika typer av smärta ... 1

1:4 Smärtbehandling ... 2

2. 3. 4. 1 1:3 Smärtbedömning ... 2

1:5 Konsekvenser av smärta... 3

1:6 Problemområde ... 4

1:7 Syfte ... 4

1:8 Frågeställningar... 4

Metod... 5

2:1 Design ... 5

2:2 Urval och undersökningsgrupp ... 5

2:3 Datainsamlingsmetod ... 5

2:4 Tillvägagångssätt... 6

2:5 Dataanalys ... 7

2:6 Forskningsetiska övervägande ... 7

Resultat... 8

Diskussion ... 11

4:1 Huvudresultat ... 11

4:2 Resultatsdiskussion ... 11

4:3 Metoddiskussion ... 12

4:4 Allmän diskussion ... 13

5. Referenser ... 14

1. Introduktion

Sjuksköterskans kunskap om smärta är en väsentlig och viktig del i omvårdnad eftersom smärta är ett upplevt obehag av varierande grad och varje person har ett individuellt smärtspektra (1). Sjuksköterskans ansvarsområde omvårdnad omfattar bland annat att

undanröja smärta och obehag, samt att minska lidande och ge möjlighet till en värdig död (2).

I en studie (3) visade resultatet att endast tre av 27 sjuksköterskor ansåg sig ha tillräckliga kunskaper om smärta och smärtbehandling för att kunna ge adekvat smärtlindring och tre fjärdedelar av sjuksköterskorna ansåg sig inte ha fått någon, eller otillräcklig utbildning i smärta och smärtbehandling.

1:1 Bakgrund

Smärta är ett komplext fenomen och smärtupplevelsen bör därför ses utifrån ett

helhetsperspektiv. Fysiska, psykiska, sociala, andliga och existentiella faktorer kan bidra i olika omfattningar till hur smärtan upplevs och uttrycks (1). International Association for the Study and Pain (IASP) har definierat smärta som en ”obehaglig sensorisk och

emotionell upplevelse som förknippas med faktisk eller hotande vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada” sid 1 (4). Två huvudkomponenter av all form av smärta finns. Den ena är den subjektiva uppfattningen av smärtans intensitet, lokalisation och duration som har en intellektuell karaktär som innefattar ”jag har ont”. Den andra är den emotionella

komponenten som representerar smärtupplevelsen ”jag har obehag” samt innefattar känsla av obehag och den plågsamma upplevelsen som smärtan ger upphov till (5). Temporär smärta som uppstår vid olika typer av vävnadsskada kallas akut smärta och försvinner i regel efter skadans läkning. Smärta som kvarstår efter tre månader eller mer efter förväntad läkning definieras som långvarig smärta (4).

1:2 Olika typer av smärta

Smärta kan delas in utifrån olika aspekter. Vanligen beskrivs olika typer av smärta utifrån

uppkomstmekanismer. Nociceptiv smärta framkallas av skada i vävnaden eller hotande skada

i vävnaden, och utlöses av nociceptorer som aktiverats genom mekanisk, termisk eller kemisk

retning. Vid skador i det centrala eller perifera nervsystemet på grund av mekanisk påverkan,

infektion, tumörväxt eller ämnesomsättningsrubbning uppstår neurogen smärta. Den är av en helt annan karaktär än den nociceptiva smärtan (4). Effektiva behandlingsmetoder för

neurogen smärta skiljer sig också från behandling av nociceptiv smärta (6). Smärta kan även orsakas av bakomliggande psykisk sjukdom och kallas då psykogen smärta. Denna typ av smärta är dock ovanlig. Det finns även smärtillstånd där bakomliggande orsak inte kan hittas, smärta av okänd genes, idiopatisk smärta (4).

1:3 Smärtbedömning

I en smärtbedömning är både kommunikation och observation av patientens smärta viktig men även att använda smärtbedömningsinstrument. Ett av de vanligaste och väl utprovade instrumentet är den visuella analogskalan (VAS). VAS består av en 10 cm lång linje där patienten får placera in sin smärta utifrån ingen smärta till värsta tänkbara smärta. På baksidan finns en numrerad skala från 0 till 10 där 0 representerar ingen smärta och 10 värsta tänkbara smärta (1). Trots att VAS -skalan är ett enkelt hjälpmedel och en rekommenderad metod att mäta smärta använder sig sjuksköterskor inte alltid av den, även om de känner till den (7, 8).

För att uppnå en god smärtbedömning bör det även finnas ett ömsesidigt förtroende mellan patient, sjuksköterska och läkare. Att tro på patientens smärtupplevelse och sjuksköterskans förmåga att sätta sig in patientens situation är en viktig utgångspunkt för omvårdnad (9). En smärtanalys bör göras för att ta reda på orsak och typ av smärta eftersom olika smärttillstånd kräver olika typ av behandling. Patienten får i en smärtanalys beskriva smärtan med egna ord.

Det är även viktigt att i en smärtanalys ta reda på hur smärtan påverkar patientens

välbefinnande och dagliga liv (10, 11, 12). Sjukvårdspersonalen måste respektera patientens upplevda smärta och behandla tills en acceptabel nivå för patienten är nådd (13). En studie visade att dagliga smärtbedömningar värderas mycket positivt av både sjuksköterskor och patienter (14).

1:4 Smärtbehandling

Med smärtlindrande farmaka kan akut smärta, den smärta som uppstår vid skada eller

sjukdom och som går över efter förväntad läkning, ofta lindras. Det är extra viktigt att just den akuta smärtan behandlas på rätt sätt för att hindra utveckling av långvarig smärta (15, 16).

Sjuksköterskor bör ha en god kunskap om smärtlindrande farmaka för att kunna informera och vara uppmärksamma på effekten av givet läkemedel (17, 18, 19). En underbehandlad

2

smärta beror ofta på rädsla för att utveckla ett beroende av läkemedel men risken att utveckla ett beroende är dock liten om given ordination följs (20, 21). Fortlöpande utbildning är en viktig del och kan markant öka sjuksköterskors kunskaper och attityder till smärtbehandling (22, 23, 24). Flera tidigare studier (25, 26, 27, 28) visar att sjuksköterskors kunskap om smärta och smärtbehandling ofta är otillräcklig eller upplevs som otillräcklig av

sjuksköterskorna själva. När det gäller farmakologisk behandling är paracetamol och non steroidal anti-inflammatory drugs, NSAID-preparat idag det vanligaste förekommande vid smärtlindring. Deltagarna i en studie (16) upplevde att de fick smärtstillande medicin när de klagade över smärta dock upplevde en del att smärtan sällan lindrades med annat än medicin.

Dessa önskade att sjuksköterskorna också skulle ersätta och komplettera smärtstillande mediciner med bland annat mer tid för samtal och massage.

Icke farmakologiska metoder har smärtlindrande effekter och kan användas i många situationer (1). Resultatet i en studie (29) visade att patienter som fick lyssna på

avslappningsövningar upplevde reducerad smärta och en ökad kontroll över situationen.

Resultatet i en annan studie (30) visade att kognitiv beteendeterapi (KBT), som är en

psykologisk behandlingsmetod för att hantera de svårigheter som är relaterade till sjukdomen, hjälpte deltagarna att hantera/leva med smärta (31). Att kunskapen om smärta och

smärtbehandling inte sprids tillräckligt aktivt samt att kompetensen hos sjukvårdspersonal varierar kan leda till att patienter inte får den hjälp som finns (32).

1:5 Konsekvenser av smärta

Lidande är den negativa konsekvensen av smärta. Otillräcklig smärtlindring vid akuta

smärttillstånd kan medföra att smärtan kvarstår efter förväntad läkning av skadan. Detta kan

leda till långvarig smärta (33). Att leva med långvarig smärta kan innebära en försämrad

livskvalitet (34). Smärtan påverkar kroppen på olika sätt och leder till fysiska, kemiska,

fysiologiska och psykiska reaktioner. Några effekter av inadekvat behandlad akut smärta är

försämrad lungfunktion, ökat stressvar, cardiovaskulära förändringar, psykologiska effekter

och fördröjd postoperativ mobilisering (1). Många av de personer som har akut eller långvarig

smärta behöver olika former av behandling. Det innebär höga kostnader både för individen

och för samhället. För individen i form av fysiskt och psykiskt lidande samt sjukskrivning och

förlorad arbetsinkomst, för samhället i form av bl.a. höga hälso- och sjukvårdskostnader och

för utebliven produktivitet (35).

1:6 Problemområde

För att bibehålla och öka sina kunskaper behöver sjuksköterskor regelbunden fortbildning inom smärta och smärtbehandling (36). Lika viktigt är att sjuksköterskor tar del av

forskningsresultat i sitt dagliga kliniska arbete. Trots att smärtproblematik utgör en risk för komplikationer både inom medicinska och kirurgiska sjukdomstillstånd behandlas inte smärtan i den utsträckning som är möjlig. Metoder för smärtlindring och olika typer av

analgetika utvecklas ständigt, men rädslan/oviljan för användandet av dessa verkar hänga ihop med osäkerhet och bristande kunskap hos sjukvårdspersonal. För att kunna fördjupa

sjuksköterskornas kunskap om smärta och smärtbehandling är det av största vikt att kartlägga den befintliga kunskapen, och även se inom vilka områden kunskapsbristen är som störst.

1:7 Syfte

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors kunskaper om smärta och smärtbehandling vid en medicinsk enhet på ett sjukhus i Mellansverige samt att jämföra skillnaden i kunskap relaterat till antalet yrkesverksamma år.

1:8 Frågeställningar

1. Vilka kunskaper har sjuksköterskorna som arbetar på en medicinsk enhet om smärta och smärtbehandling?

2. Finns det någon skillnad i kunskap relaterat till antalet yrkesverksamma år som sjuksköterska?

4

2. Metod 2:1 Design

Studien har en beskrivande och jämförande design för att undersöka sjuksköterskors kunskaper om smärta och smärtbehandling.

2:2 Urval och undersökningsgrupp

Genom ett bekvämlighetsurval har förfrågan om deltagande gått ut till verksamhetschefen för den medicinska enheten vid ett sjukhus i Mellansverige. Samtliga sjuksköterskor vid fyra vårdavdelningar och en medicinmottagning som arbetade under tiden enkäten lämnades ut tillfrågades om deltagande i undersökningen. Inga övriga urvalskriterier användes. Utav 108 enkäter som lämnades ut besvarades 52. Av de 52 sjuksköterskor som besvarade enkäten var 50 kvinnor och två män. Åldersfördelningen var mellan 23 och 61 år med en medelålder på 46 år. Antalet yrkesverksamma år som sjuksköterska var mellan 1 och 39 år med ett medeltal på 16 år. Antalet sjuksköterskor som arbetade heltid var 42 och 10 sjuksköterskor arbetade deltid. Fyrtiofyra sjuksköterskor hade dagtjänstgöring, en sjuksköterska arbetade endast nätter. Tre sjuksköterskor arbetade både vid dag- och nattskift. Fyra sjuksköterskor besvarade inte frågan som berörde dag- och nattjänst. Vid den medicinska enheten fanns 110

sjuksköterskor anställda. Två av sjuksköterskorna var inte på plats under veckan som enkäterna fanns ute på avdelningarna.

2:3 Datainsamlingsmetod

Insamling av data gjordes via en enkät med 9 strukturerade och 18 ostrukturerade frågor som utgår från fyra områden: kunskaper om smärta (13 frågor), olika begrepp inom smärtfysiologi (4 frågor), kunskaper om olika typer av analgetika samt vid olika smärttillstånd analgetika används (5 frågor) och smärtanamnes (1 fråga). En demografisk del innehållande frågor om kön, ålder, antal yrkesverksamma år som sjuksköterska och om arbetet är på hel eller deltid samt dag eller natt inleder enkäten. Enkäten är utformad utifrån en tidigare undersökning utförd i Sverige (3).

Frågorna som berör kunskapen om smärta handlar om sjuksköterskan känner till några

patientkategorier som innefattar smärttillstånd, om han/hon anser att smärtbehandling tillhör

sjuksköterskans ansvarsområde, om han/hon anser sig ha tillräckliga kunskaper om smärta och smärtbehandling för att kunna ge adekvat smärtlindring, om grundutbildningen innehållit tillräcklig undervisning i smärta och smärtbehandling, samt om han/hon anser sig kunna påverka ordinationen av patientens analgetikabehandling. Dessa frågor besvaras dikotomt med ja eller nej. En fråga om möjligheten att påverka analgetikabehandlingen har även svarsalternativet ”ibland”, en fråga om vilka åtgärder patientansvarig läkare ordinerar vid rapportering om smärta hos patienten besvarades med ett öppet svarsalternativ och en fråga om utvärdering av analgetika dokumenteras kontinuerligt besvarades med ett ja eller nej.

Därefter kommer en rad frågor där sjuksköterskorna ombeds förklara olika begrepp såsom refererad smärta, hyperalgesi, portteorin, nociceptiv smärta, idiopatisk smärta, neurogen smärta och psykogen smärta. I delen som berör kunskapen om analgetika frågas det efter minst ett preparat ur grupperna perifert verkande analgetika, svaga opioider och starka opioider. Det frågas även vid vilket/vilka smärttillstånd de använder antidepressiva samt antiepileptiska läkemedel. Övriga frågor handlar om att kunna beskriva smärttrappan, vilka icke farmakologiska smärtlindringsåtgärder som finns och vad som är viktigt att ha med i en smärtanamnes.

2:4 Tillvägagångssätt

Tillstånd för att få genomföra undersökningen söktes hos verksamhetschef på berörd medicinklinik. Efter godkännande kontaktades avdelningscheferna. Enkäterna samt informationsbrev (missivbev) lämnades ut till avdelningsföreståndaren vid respektive

avdelning tillsammans med en svarslåda att lägga ifyllda enkäter i. Avdelningsföreståndarna i sin tur vidarebefordrade enkäterna till samtliga sjuksköterskor och ansvarade för att de ifyllda enkäterna lades i svarslådorna. Avdelningsföreståndarna ombads även att informera och uppmana sjuksköterskorna att besvara enkäten vid morgon och eftermiddagsmöten. Från utlämnandet hade sjuksköterskorna en vecka på sig att besvara enkäten. Vid insamling av svarslådor lämnades ett adresserat kuvert till varje avdelningsföreståndare att skicka ev enkäter som inte hunnit lämnats in. En påminnelse skickades via mail till

avdelningsföreståndarna, där de ombads att uppmana sjuksköterskorna att fylla i enkäten.

6

2:5 Dataanalys

För att beskriva vilken kunskap sjuksköterskorna hade om smärta och smärtbehandling samt jämföra skillnaden mellan yrkesverksamma år och kunskap, bearbetades data med hjälp av statistikprogrammet, SPSS 15.0 (37) med beskrivande och jämförande statistik (frekvenser, procent medelvärde och z-värde). För att se om det fanns någon skillnad i kunskap delades sjuksköterskorna in i två grupper utifrån medianvärdet 13 av hur många yrkesverksamma år de hade. I grupp 1 fanns 25 sjuksköterskor som arbetat mellan 1 till 12 år. I grupp 2 fanns 26 sjuksköterskors som arbetat mellan 13 till 39 år. Det som jämfördes var poängen på

kunskapsfrågorna (max 12 poäng). Ett Mann-Whitney Test användes där sjuksköterskornas resultat från kunskapsfrågorna (12 frågor) jämfördes mellan grupp 1 och grupp 2.

Kunskapsfrågorna rättades med hjälp av litteratur (4). En specialist inom internmedicin anlitades som gick igenom svaren på kunskapsfrågorna.

2:6 Forskningsetiska övervägande

Eftersom deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst utan att orsaken behövde

uppges fanns inga etiska hinder för att genomföra studien. Inga personuppgifter registrerades

då enkäten besvarades anonymt. Alla svar behandlades konfidentiellt, det vill säga att ingen

enskild person eller avdelning kan identifieras i resultatet. I missivbrevet som delades ut

tillsammans med enkäten beskrevs syftet med studien, att anonymitet garanterades samt namn

och telefonnummer till författarna och handledare.

3. Resultat

Resultatet presenteras i löpande text, tabeller och figurer. Av de 52 sjuksköterskor som besvarade enkäten uppgav 51 någon eller några patientkategorier (sjukdomstillstånd) som innefattar smärta. De patientkategorier som nämndes var tumörsjukdomar och reumatiska sjukdomar. Nedan i tabell 1 redovisas resultatet i frekvens och procent av frågorna som besvarades med ja, nej eller ibland.

Tabell 1

Redovisning av sjuksköterskornas svar på frågorna som besvarades med ja, nej eller ibland

Frågor ^{Ja (%) Nej (%)} Ibland (%) Ej svarat (%) Totalt (%) Anser du att smärta och smärtbehandling

tillhör sjuksköterskans ansvarsområde

omvårdnad? 47 (90,4) 5 (9,6) 52 (100)

Anser du dig ha tillräckliga kunskaper om smärta och smärtbehandling för att ge

adekvat smärtlindring? 14 (26.9) 35 (67.3) 3 (5.8) 52 (100)

Anser du dig ha fått tillräcklig undervisning om smärta och

smärtbehandling i din grundutbildning? 15 (28.8) 34 (65.4) 3 (5.8) 52 (100)

Anser du att du kan påverka den analgetikabehandling patienten

ordinerats? 17 (32.7) 1 (1.9) 33 (63.5) 1 (1.9) 52 (100)

Anser du att utvärdering av analgetika dokumenteras kontinuerligt?

7 (13,5) 41 (78.8) 4 (7.7) 52 (100)

Trettiosex sjuksköterskor hade efter sin sjuksköterskeexamen ytterligare någon form av utbildning om smärta och smärtbehandling: 6 sjuksköterskor angav en smärtutbildning via apoteket, 6 en tiopoängs smärtutbildning, 2 en utbildning om smärta via arbetet. Sjutton sjuksköterskor angav olika former av fortbildning som t ex föreläsningar om smärta av olika specialister inom ämnet och att de läst på egen hand. Fem angav flera alternativ. Sexton sjuksköterskor hade ingen utbildning i smärta och smärtbehandling efter examen.

Farmakologisk behandling uppgav 42 av sjuksköterskorna som den oftast ordinerade åtgärden av patientansvarig läkare vid smärta. En sjuksköterska hade även svarat TENS och

8

akupunktur som åtgärder. Kombinationsbehandling hade en sjuksköterska uppgett. Sex sjuksköterskor kunde inte uppge vilken åtgärd som oftast ordinerades och tre besvarade inte frågan. De 12 kunskapsfrågorna redovisas i tabell 2. Frågan som handlade om att beskriva portteorin togs bort eftersom mer än hälften inte hade besvarat den.

Tabell 2. Redogörelse av kunskapsfrågorna som berör smärta och smärtbehandling.

Frågor Svarat rätt (%) Svarat fel (%) Ej svarat (%)

Vad menas med

refererad smärta? 28 (53,8) 11 (21,2) 13 (25)

Vad står

hyperalgesi för? 31 (59,6) 4 (7,7) 17 (32,7)

Förklara kortfattat:

Nociceptiv smärta 28 (53,8) 11 (21,2) 13 (25)

Idiopatisk smärta 31 (59,6) 4 (7,7) 17 (32,7)

Neurogen smärta 46 (88,5) 1 (1,9) 5 (9,6)

Psykogen smärta 38 (73,1) 5 (9,6) 9 (17,3)

Nämn minst 1preparat ur gruppen perifert

verkande analgetika 41 (78,8) 5 (9,6) 6 (11,5)

Nämn minst 1 preparat ur gruppen

svaga opioider 40 (76,9) 4 (7,7) 8 (15,4)

Nämn minst 1 preparat ur gruppen

starka opioider 47 (90,4) 0 5 (9,6)

Vid vilket smärttillstånd används antidepressiva

läkemedel? 34 (65,4) 5 (9,6) 13 (25)

Vid vilket smärttillstånd används antiepileptiska

läkemedel? 32 (61,5) 2 (3,8) 18 (34,6)

Vad är

smärttrappan? 26 (50) 8 (15,4) 18 (34,6)

Av de 52 sjuksköterskorna som deltog kände 49 sjuksköterskor till andra åtgärder att lindra smärta förutom farmakologisk behandling. Åtgärder som inte var farmakologisk behandling uppgavs av sjuksköterskorna enligt följande: 39 sjuksköterskor uppgav TENS, 26 akupunktur, 18 massage, 17 värme/kyla, 16 sjukgymnastik alternativ bassängbad, 7 strålbehandling, 5 nervblockader, 5 lägesändringar, 7 samtal, närvaro samt tid och 4 uppgav samtal med psykolog. Tre uppgav motion och aktivitet, 2 avslappningsövningar och 3 trygghet och tillit.

Andra åtgärder som uppgavs av enstaka sjuksköterskor var kunskap, omvårdnad/ompyssling,

zonterapi, kvaddlar, empati, fysikalisk behandling, vila, beröring, amputation, operation och

gips. Under frågan om icke farmakologiska åtgärder uppgav även 3 sjuksköterskor

steroider/kortisoninjektioner, 2 att behandla orsaken. Fyra sjuksköterskor hade inte besvarat frågan om vad som var viktigt att informera sig om i en smärtanamnes. Övriga redovisas i figur 1. Under kategorin ”annat” redovisas de som svarat följande: ”när gör det ont”,

”familje/social situation”, ”vad förbättrar/förvärrar”, ”orsaker”, ”behandlingsalternativ och egenvård”.

Figur 1. Siffrorna visar antalet sjuksköterskornas svar på frågan om vad som är viktigt att informera sig om i en smärtanamnes.

23 19

9 6 6 5 5 9

44

13 11

8

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50

Karaktär Lok

alisation

Debut VA

S

Pat ient

upplevelse Intensiteet

Ana lget

ika Duration

Aktivitetsutlös t

Ana mnes

Dygnsvariation Annat

Det fanns ingen signifikant skillnad (z-värde=-1,095, p=0,27), mellan sjuksköterskor med 1-12 år yrkesverksamma år jämfört med dem som hade 13-39 yrkesverksamma år.

10

4. Diskussion 4:1 Huvudresultat

Huvudresultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna hade goda kunskaper i smärta och smärtbehandling eftersom medelpoängen på kunskapsfrågorna var 8,1 (67,6 %) av 12

möjliga. Frågorna om olika smärtbegrepp och typer av smärta kunde över hälften av

sjuksköterskorna svara rätt på. Ännu fler svarade rätt på frågor som berörde smärtbehandling.

Fyrtionio sjuksköterskor kunde uppge åtgärder för att lindra smärta med icke farmakologiska behandlingsmetoder som TENS, akupunktur och massage. Resultatet visade ingen signifikant skillnad i kunskapen mellan sjuksköterskor med 1-12 yrkesverksamma år och de med 13-39 yrkesverksamma år.

4:2 Resultatsdiskussion

Nästan alla sjuksköterskor kunde nämna någon eller några patientkategorier på avdelningen vars tillstånd innefattar smärta. Majoriteten av sjuksköterskorna som deltog i studien ansåg att smärta och smärtbehandling tillhör området omvårdnad, trots detta var det endast 14

sjuksköterskor som ansåg att de hade tillräckliga kunskaper om smärta och smärtbehandling för att ge adekvat smärtlindring. Detta överensstämmer med resultatet från tidigare studier (3, 26, 27, 28). I föreliggande studie ansåg mer än hälften av sjuksköterskorna att de inte fått tillräcklig kunskap i smärta och smärtbehandling i sin grundutbildning. Ännu fler hade skaffat sig ytterligare någon form av smärtutbildning efter sin examen, till skillnad mot sjuk-

sköterskorna i en tidigare studie (3), där mindre än hälften fått utbildning om smärta och smärtbehandling efter sjuksköterskeexamen. Socialstyrelsen allmänna råd (38) om att sjuksköterskornas kompetens ska tas tillvara och utvecklas där det finns behov för

vidareutbildning kan styrka resultatet i föreliggande studie. Ett flertal av sjuksköterskorna ansåg att de ibland kunde påverka den analgetikabehandling som ansvarig läkare ordinerat.

Det kunde även sjuksköterskorna i den tidigare studien (3) som ligger till grund för

föreliggande studie. Resultatet visade att de flesta sjuksköterskorna hade en god kunskap om

olika typer av analgetika och vid vilka smärttillstånd de olika preparaten gavs. Detta är för

patienternas säkerhet oerhört viktigt att sjuksköterskorna har rätt kunskap om till exempel

olika typer av analgetika (17). Endast sju sjuksköterskor ansåg att utvärderingen av analgetika

dokumenteras tillräckligt, vilket överensstämmer med resultatet från en tidigare studie (39), som visade att dokumentation ofta brister i omvårdnadsarbetet. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (1993:20) ska dokumentation vara ett underlag för en utvärdering av omvårdnadsinsatser (40).

I föreliggande studie ansåg 42 av sjuksköterskorna att läkemedel ofta sattes in som första åtgärd vid rapportering att patienten har smärta. Detta resultat överensstämmer med en tidigare studie (3) om att ordination av läkemedel sätts in som första åtgärd. De flesta sjuksköterskor i undersökningen nämnde flertal förslag på icke farmakologiska åtgärder för att lindra smärta. Nästan alla sjuksköterskor i denna undersökning nämnde flera alternativ som de ansåg vara viktiga att informera sig om i en smärtanamnes. I en tidigare studie (33) framkom att sjuksköterskor sällan använde VAS-skalan utan baserade sig på patienternas självrapporterade smärta och andra symtom och tecken. Detta stämmer överens med föreliggande studies resultat där endast 13 av sjuksköterskorna uppgav VAS som viktig information. I föreliggande studie fanns ingen signifikant skillnad i kunskap relaterat till antal yrkesverksamma år som sjuksköterska. Författarna fann inga tidigare studier som berörde detta ämne.

4:3 Metoddiskussion

Enkäten som användes var inte originalenkäten, eftersom den inte gick att få tag i. Enkäten i föreliggande studie utformades dock för att i mesta möjliga mån bli så lik originalet som möjligt, utifrån artikeln som ligger till grund för föreliggande studie (3). Det stora bortfallet (54 %) tyder kanske på att ett annat mätinstrument hade passat bättre, med multiple choice som svarsalternativ främst när det gällde kunskapsfrågorna. Detta kan styrkas genom en kommentar om att frågorna ansågs svåra att besvara utan att först ha möjlighet att läsa på, som en av sjuksköterskorna hade skrivit på baksidan av enkäten. Författarna önskade presentera studien muntligt för urvalsgruppen, men detta visade sig vara svårt att få till, eftersom det var flera olika avdelningar med personal som arbetade skift. Alla hade olika tider för

arbetsplatsträffar och ingen större sådan var inplanerad under den tid enkäten fanns ute.

Enkätfrågorna var utformade för att kunna kartlägga sjuksköterskornas kunskap om smärta och smärtbehandling. Kanske intervjuer med några sjuksköterskor varit en bättre metod att använda för att få fram vilken kunskap sjuksköterskorna hade och vilken kunskap de saknade när det gällde smärta och smärtbehandling. Författarna valde att använda sig av en enkät för att kunna fånga upp ett större antal sjuksköterskor med en förhoppning om att så många som

12

möjligt skulle besvara enkäten. Eftersom svaren rättades med hjälp av litteratur och sedan dubbelkollades med en specialist inom internmedicin anser vi att validiteten är hög. Trots det skulle svaren till de frågorna med öppna svarsalternativ kunna ha tolkats annorlunda av någon annan person. Eftersom sjuksköterskorna hade en vecka på sig att besvara enkäterna fanns även en liten risk att hjälpmedel har används, till exempel Internet. Det som inte efterfrågades i denna undersökning var om sjuksköterskorna använde sig av de icke farmakologiska

metoder de kände till, vilket skulle vara intressant att veta.

4:4 Allmän diskussion

Undersökningen visar att sjuksköterskorna besitter en hel del kunskap om icke

farmakologiska metoder för smärtlindring Används denna kunskap i det dagliga kliniska

arbetet i den utsträckning som det borde? Detta bör studeras och utvecklas ytterligare

eftersom det många gånger är betydligt billigare och skonsammare för patienten. Trots att

resultatet i föreliggande studie visar att sjuksköterskorna hade ganska goda kunskaper om

smärta och smärtbehandling så upplevde mer än hälften av dem att de inte hade tillräckliga

kunskaper för att ge adekvat smärtlindring. Tyder detta på att vi i enkäten ställt fel frågor,

eller är det så att många sjuksköterskor underskattar sin egen förmåga? För att utröna om detta

eventuellt kan vara ett typiskt kvinnligt fenomen vore det intressant att se om resultatet blev

detsamma i en liknande studie med enbart manliga sjuksköterskor. Utifrån resultatet på

föreliggande studie skulle det kanske också vara önskvärt att det fanns en möjlighet att införa

obligatorisk smärtutbildning för sjuksköterskor i tjänst. Patienter ska ges en omsorgsfull,

trygg och säker vård och därmed behövs kunskap som ökar förståelsen och respekten för

patientens smärtupplevelse och som leder till målinriktade åtgärder för att lindra smärta

På grund av att deltagarantalet i studien var lågt och dessutom med ett stort bortfall kan dock

resultatet inte generaliseras till andra sjuksköterskor. Föreliggande studie kan ligga till grund

för att fortbildning inom smärta och smärtbehandling är önskvärd av många yrkesverksamma

sjuksköterskor. Ytterligare forskning behövs dock, särskilt då många av de studier som finns

är gamla.

5. Referenser

1. Almås H,(red). Klinisk omvårdad del 1. Stockholm: Liber AB; 2002.

2. Socialstyrelsen, Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS 1993:17

http://www.sos.se/FULLTEXT/11D/2001-110-6/2001-110-6.PDF. [Åtkomst 2007-03- 28].

3. Stridsberg M, Billing E. Sjuksköterskors kunskaper om smärta och smärtbehandling. Vard Nord Utveckl Forsk 1999;4:41-46.

4. Werner M, Strang P. Smärta och smärtbehandling. Falköping: Liber AB; 2003.

5. Mannheimer C. Ny serie: Smärta och smärtlindring en försummad specialitet.

Läkartidningen 2001;98:1634-7.

6. Forde G. Adjuvant analgesic for the treatment of neuropathic pain:Evaluting efficacy and safety pofiles. J Fam Pract 2007;Febr;56:3-12.

7. Aubrun F, Paqueron X, Langeron O, Coriat P, Riou B. What pain scales do nurses use in the postanaesthesia care unit? Eur J of Anaesthesiol 2003;20:745-749.

8. Dihle A, Bjolseth G, Helseth S. The gap between saying and doing in postoperative pan management. J Clin Nurs 2005;15:469-479.

9. Holley S, McMillan S, Hagan S J, Pallacios P, Rosenberg D. Pain resource nurses:

Believing the patients, believing in themselves. Onk Nurs Forum 2005;4(32):843-848.

10. PUNK-handboken, Primärvårdens Utveckling Nationell Kvalitet, Riksföreningen för distriktssköterskor. http://www.distriktskoterska.com/punk/kap10_4.htm [Åtkomst 2007- 03-17].

11. Chandra A, Ozturk A.Quality of life issues and assessment tools as they relate to patients with chronic nonmalignant pain. Healthcare and public policy 2005;83(1):33-37.

12. Nisell R, Lundeborg T. Smärta och inflammation. Lund: Studentlitteratur; 1999.

13. Idwall E, Berg K, Unosson M, Brudin L. Differences between nurse and patient assesment on postoperative pain management in two hospitals. J Eval Clin Pract 2005;11(5):444- 451.

14. de Rond M, de Wit R, van Dam F, van Campen B, den Hartog Y, Klievik R, et al. Daily pain assessment: value for nurses and patients. J Adv Nurs 1999;29:436-444.

15. Karolinska Universitetssjukhuset, Tema Smärta

http://www.karolinska.se/templates/Page_358628.aspx?epslanguage=SV [Åtkomst 2007- 03-15]

16. Kehlet H, Jensen T S, Woolf C. Persistent postsurgical pain: risk factors and prevention.

Lancet 2006;367:1618-25.

17. Simonsen-Rehn N, Sarvimäki A. Cancerpatienters upplevelser av vården vid smärta. Vard Nord Utveckl Forsk 2000;3:4-9.

18. Eriksson U, Chiappe I, Sellström E. Att vårdas på sjukhus. Vad är patienter missnöjda med? Vard Nord Utveckl Forsk 2003;23:36-39.

19. Cole E et al. Assessment of the patient with acute abdominal pain. Nurs Stand 2006;20:67-75.

20. Hanks-Bell M, Halvey K, Paice J. Pain assessment and management in aging. Online J issues Nurs 2004;9 (3):8.

21. Stanos S. Approprite use of opioid analgesics in chronic pain. J Fam Pract 2007;23-32.

22. Brantley Erkes E, Parker V, Carr R, Mayo R. An examination of Critical Care Nursés and attitudes regarding pain management in hospitalized patients. Pain Manage Nurs 2001;2:47-53.

14

23. McCaffery M, Ferrell BR. Correcting misconceptions about pain assessment and use of opiods analgesic: educational strategies aimed at public concerns. Nurs Outlook 1996 Juli- Aug;44(4):184-90.

24. Twycross A. Educating nurses about pain management. J Clin Nurs 2002;11:705-714.

25. Huang Chiu L, Trinca J, Meng Lim L, Tuazon J. A study to evaluate the pain knowledge of two sub-populations of final year nursing students: Australia and Philippines. J Adv Nurs 2003;41:99-108.

26. Coulling S. Nurse´s and doctor´s knowledge of pain after surgery. Nurs Stand 2005;May 4-10;19(34):41-9.

27. Puls-McColl PJ, Holden JE, Tank Buschmann M. Pain management: An assessment of surgical nurse´s knowledge. Medsurg Nurs 2001;10;4:185-191.

28. Ruxhton P, Egget D, Sutherland C W. Knowledge and attitudes about cancer pain management. A coparison of oncology and nononcology nurses. Onk Nurs Forum 2003;30:5:849-855.

29. Roykulcharoen V, Good M. Systematic relaxtion to relieve postoperative pain. J Adv Nurs 2004;48(2):140-148.

30. Paulson M, Norberg A, Danielson E. Men living with fibromyalgia-type pain: experiences as patients in the Swedish health care system. J Adv Nurs 2002;40:87-95.

31. SBU:s sammanfattning och slutsatser. Metoder för behandling av långvarig smärta.2006;177/1+2

http://www.sbu/Filer/Content0/publikationer/1/smarta_sammanfattning.pdf [Åtkomst 2007-03-28].

32. Carleson B. Cancerrelaterad smärta – riktlinjer för smärtbedömning, patientundervisning och komplementär smärtbehandling. Spri och Svensk sjuksköterskeförening SSF 1999;

Omvårdnad 7.

33. Manias E. Pain and anxiety management in the postoperative gastro-surgical setting. J Adv Nurs 2003; 41(6):585-594.

34. Widar M, Ahlström G, Ek A-C. Helath-related quality of life in persons with long-term pain after a stroke. J Clin Nurs 2004;13:497-505.

35. McCarberg B, Billington R. Consequences of neuropathic pain: Quality of life issues and associated cost. AM J Manag care 2006;12:263-268.

36. Eklöf I. Äldre patienters smärta – ur sjuksköterskans perspektiv. Äldreforskning NordVäst; 2003; FoU-rapport nr 7.

37. Aronsson Å. SPSS - En introduktion till basmodulen. Lund: Studentlitteratur; 1999.

38. Socialstyrelsen, Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS (1995:15) http://www.sos.se/sosfs/1995_15/1995_15.htm [Åtkomst 2007-11-09]

39. Idvall E & Ehrenberg. Nursing documentation of postoperativ pain management. J Clin Nurs 2002;11:734-742.

40. Socialstyrelsen, Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS (1993:20)

http://www.sos.se/sosfs/1993_20/1993_20.htm [Åtkomst 2007-08-26]