Stenåldersboplatserna inom Mörrumsåns vattenområde Kjellmark, Knut
Fornvännen 39, 257-279
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_257 Ingår i: samla.raa.se
STENÅLDERSBOPLATSERNA INOM MÖRRUMS- ÅNS VATTENOMRÅDE
AV
K N U T K J E L L M A R K f
Vid sin död don 23 juni 1944 efterlämnade Knut Kjellmark en del ofull- bordade manuskript rörande svenska stonåldersfynd, av vilka endast nedan- stående befann sig i så pass fullständigt skick, att det av undertecknad kunde utredigeras till posUmm publicering. Det behandlar ett material av stort in- tresse för svensk stenåldersforskning. Under många år hade Kjellmark in- tresserat sig för de många flintförande boplatserna inom Mörrumsåns vatten- område ovan Blekingegränson, vilken grupp han ansåg representera en ål- derdomlig och specifik art av stenålderns boplatskultur, i stort sett äldre och av helt annat slag än den efter Blekingekusten så rikt företrädda gropkera- miska kulturen. Inom denna sydsmåländska grupp ansåg han sig kunna ur- skilja flera hittills fullständigt obeaktade redskapstyper i flinta: »rivflintor»,
»stötkantflintor», »linjaler» ra. fi, Hans bildmaterial omfattade praktiskt ta- get samtliga dessa nya typer (jämte andra tidigare kända),men i texten hade han endast medhunnit beskrivningen av typen »slingorflintor». Då emellertid bilderna visade, vad han räknade till de övriga nya typerna, vilka dessutom i flera fall klart definierats i hans tidigare publikationer, har undertecknad tillfogat ordagranna referat från dessa, så att härvarande manuskript i varje fall blivit tämligen komplott ifråga om materialframställningen. Av muntliga diskussioner med Kjellmark vet undertecknad, att han ansåg sig i denna
»Mörrumskultur» ha konstaterat en särpräglad sydsvensk motsvarighet till den danska »Gudenaakulluren», som fick sin första utförliga framställning av Therkel Mattihiasscn i Aarböger 1937. — Beträffande typen »linjaler»
vill jag påpeka en viss motsvarighet inom polskt stenåldersmaterial, se här- om J. K o s t r z e w s k i , Sur de memus outils polis, trouvés en Pologne, XV Congrés Intcrnat. tlanthrop. & archeol. préhist. Portugal 1930, Paris 1931.
Stockholm i sept. 1914.
Axel Bagge.
Mö r r u m s å n h a r säkert i h ö g r e g r a d än de övriga å a r n a som från det inro Småland genomflyta Blekinge och falla ut i Östersjön spelat roll såsom i n v a n d r i n g s v ä g till Blekinge och södra S m å l a n d s centrala inland såväl vid bebyggel- s e n s första början som u n d e r fortsättningen. — D ä r o m l ä m n a sten- åldersboplatsfynden n ä r m a s t ån tydliga vittnesbörd. Utefter å n s lopp genom Blekinge h a r endast spridda fynd av b o p l a t s n a t u r gjorts i å s t r a n d e n s närhet. N ä r vi komma över S m å l a n d s g r ä n s e n öka fynd- p l a t s e r n a vid ån i antal ooh bli t a l r i k a r e j u n ä r m a r e vi komma den
17 — ForniJönnen 1944.
258 K N U T K J E I . L M A It K
långa smala sjön »Hönshylte fjord» i Allmundsryds socken.
De på flintföremål mer eller mindre rika fyndplatserna vid In eller dess omedelbara när- het äro följande.
1. Å k e r i n t i l l å n p å n o r r a s i d a n om F r i - d a f o r s j ä r n v ä g s s t a - t i o n (å Karlshamn—Vislan- dabanan). 2. V i d l ä g e n h e - t e n P a r a d i s e t 1 km NO om föregående fyndplats. 3.
S t r a n d e n v i d n o r r a ä n d a n a v T r o t t ö — en ö i Mörrumsån. 4. G r a n ö . Här är att märka fyndplatser p å å n s v ä s t r a s i da, a.
åker vid kvarnen söder om gården, b. åker strax N om gården; vidare p å ö s t r a s i - d a n om å n , c. vid gamla kvarnen i vattnet vid ån och på stranden där. Strax vid si- dan om ån ha vi följande fyndplatser vid Kupersjön samt vid Kupersgöl, vilka små sjöar hava sitt utlopp till Mörrumsån på åns västra si- da. 5. V i d l ä g e n h e t e n S j ö d a 1 e n i åker intill Ku- persjön och landsvägen tili Ryd. 6. »Fl i n t a n s u d d e » , en långt ut i samma sjö utskju- tande udde på Slattesmåla ägor 200—300 m NNV om fö- regående plats. 7. B j o 11 e r- m å l a - »M y r ö n», åker in~
Fig. 1. K a r t a över hoplatsomradet vid Mörrumsån.
S T E N Ä L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M Ö R R U M S Å N 2 5 9
till sydvästra viken av samma sjö. 8. K u p e r s m å l a , åker vid nämnda sjö S om gården med samma namn. 9. K u p e r s g ö l , åker dels vid norra, dels vid södra ändan av gölen. Fyndplat- serna 5—9, som ej ligga vid själva Mörrumsån, hava sannolikt un- der någon del av boplatstiden haft öppnare samband med ån. Invid själva ån O och NO om föregående fyndplatser ha vi: 10. I n- 1 o c k a h u 11, åker NO om byn samt 11. I d e k u 11 a, V om ån. N om landsvägen och förutvarande brons västra brofäste1 (»Färdigs åker») samt O om och intill ån dels i åkrar vid gårdarna S om bron.
dels i en liten åkerlapp NO om förutvarande östra brofästet intill landsvägen.
Vid Hönshyltefjorden är att märka följande platser: 12. N i s s e - R ä v h o l m e n , omkring 350 m N om utloppet, ö i sjön. 13. F å r ö n, ö i sjön omkring 150 m NV om föregående; 12 och 13 äro små oupp- odlade öar. Flintor äro även insamlade på omkring ett 10-tal andra ouppodlade små öar i fjorden. Vidare p å o c h i n t i l l v ä s t r a f j o r d s t r a n d e n : 14. » T r u t a s t u a » , åker invid sjön strax S om Allmundsryds kyrka, omkring platsen för en för länge sedan riven stuga, numera kyrkogård. 15. »S a n d e n», lägenhet vid sjö- stranden intill Ryds badanstalt. 16. F u r u n ä s, lägenhet vid norra gränsen av Ryds municipalsamhälle. 17. S j ö l u n d e n , numera obebyggd tomt strax N om föregående plats. 18. F r i d s b o r g, i lägenhetens trädgård och åker, numera ramponerad genom grustäkt 19. H ö n s h y l t e , åker S om gården. 20. E k r o n s d a l , lägen- het 300 m O om Hönshylte gård, på den östra sidan om den plats, där järnvägen övertvärar landsvägen; fynden äro gjorda i trädgår- den å sjöstranden. Härnäst följer mot norr den största och ursprung- ligen rikaste av alla fyndplatserna: 21. H ö n s h y l t e » S t o r - å k e r», dels utgörande åker å rullstensåsen 200—300 m NO om går- den — hela denna del av fyndplatsen numera bortschaktad — dels åker på östra sidan om järnvägen, mellan denna och landsvägen, S om »Hönshylte skans», dels på västra sidan om banan intill sydöstra stranden av Hönshylte göl. 22. N o r r a r y d , ett vida utbrett område i åkrar O och NO om gården med samma namn och fram till Norra- ryds station, där anläggandet av järnvägen, bangården och lokstal- lama m. m. vållat förstöring; boplatsen sträcker sig i S till en åker
Bron numera flyttad och ombyggd.
2 6 0 K N U T K J g L L M A R K
norr om Hönshylte göl och i O till del här liggande vårdhemmets trädgård. 23. Ek e n a s et, omfattande »Stora Sanden», fjordstran- den O om stationen och en odling strax NO därom ute på den skog- bevuxna udden. P å ö s t r a s i d a n o m H ö n s h y l t e f j o r d e n har följande fyndplatser, ehuru mindre rika, anträffats: 24. A11- m u n d s r y d s p r ä s t g å r d , i åker ned mot sjön. 25. V ä s t r a V r å n g a b ö k e , åker på udden V om västligaste gården. 26.
N o r r a V r å n g a b ö k e , åker intill sjön. 27. B r ä n d e b o r g , åker intill sjön.
Norr om Hönshyltefjorden fortsätta fyndplatserna v i d H a v - b ä l t e f j o r d e n . Här märka vi fyndplats nr 28. B r o t o r p e t, åker intill västra sidan av utloppet, samt 29. B l i d i n g s h o l m , åker på fjordens östra sida N om gården.
Utom dessa fyndplatser, som alla ligga i Allnmndsryds sn är att märka flera sådana i Urshults sn, däribland 30. M y s k h o 1 m e n, belägen vid norra ändan av Havbältefjorden, där den stora sjön As- nens vatten genom forsarna vid Ekefors och Hackekvarn tömmes ut i förstnämnda sjö; vidare 31. H a c k e k v a r n , liggande strax SO om nyssnämnda plats, fynden gjorda vid uppdämning och schaktning i botten av en avloppsarm mitt för byggnaderna av den gamla gården.
32. E k e f o r s , i trädgården till en Kongabolaget tillhörig lä- genhet intill ån, samt 33. S l o t t s h o l m e n (»Kung Hackes slott»), där fyndskiktet från stenåldern täckes av det medeltida kul- turlagret.
Vid sjön Asnen träffa vi efter en etapp på nära 7 km åter en större fyndplats i Urshult, nämligen 34. S u n d s l ä t t p å S i r k ö n , i åker på sydvästra sidan om landsvägen, mellan denna och sjön intill
Alla bilder storlek 1/1. Rh, II, T etc äro förkortningar för fyndplatsen (se ta- bellen). SM framför iuvenlarienumret betyder Smalands museum i Växjö, öv-
riga inventarienummer gälla Statens historiska museum i Stockholm.
Fig. 2: 1—45.
1—6 trekanter. 1 R b 14891: IV, 2 H 14891: IV, 3 P b 14891: IV, 4 Rb 19413: 47f, 5 R b 14891: IV, C Rb SM 10604. 7—79 lancetter. 7 Rb 14705: 8, 8 R b 14891: IV, 9—11 R b 14705:8, 12 H SM 0333, 13 Rb 14891: IV, 14 TS 14891: IV, 15 Rb SM 10604, 16 R b 14280:30h, 17—18 Rb 14891: IV, 19 TS 14891: IV. 20—21 breda lancetter. M 19413:43 c, h. 22—24 trapezer. R b 22—23 14891: IV, 24 SM 10605. 25—31 tväreggade pilspetsar. 25—26 Rb 14280:30, 27 H SM 6333, 28 U 18155:2 a, 29 M 19413:43 b, 30—31 R b 14280:30. 32 rombisk snedpil N SM 10600. 33—45 hullingsp-.tsar. 33—35 T SM 6922, 36 TS 14364: 45; 37, 39, 40, 45 H SM 6333, 38 Rb 14280:30 h, 41 Rb 14891: IV, 42 Rb SM 0450, 43 R b
14280: 30 h, 44 R b SM 6456.
S T E N Å L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M Ö R R U M S Å N 2 6 1
37 38 39
Fig. 2 : 1—45.
2 6 2 K N U T K J E L L M A R K
den punkt, där bron från Vämboö (Urshults fastlandsdel) når ön.
Även andra fyndplatser vid Asnon böra i detta sammanhang näm- nas. På sjöns västra sida i Västra Torsås sn har vi fyndplats 35.
K a l v ä n g e n v i d H o r j e b o d a samt 36. e n å k e r v i d D r a - k a k i s t ä n v i d H o r j e n ä s , båda belägna vid stranden, och 37. U 1 v ö n, en långsträckt grus-sandås gående i N—S några hundra meter utanför Torsås-landet. Längst upp i den mellersta av de tre mot N inskurna djupa vikarna av Åsnen finnes i Kalvsviks sn 1 km SO om Kalvshaga by ej långt från Kalvsviks kyrka på en udde som endast med ett smalt näs är förbunden med fastlandet en rik fynd- plats nr 38. E k e n ä s e t. Vid Asnens östligaste vik mot N, som skär in i Jäts sn, är att nämna en fyndplats i en åker intill sjön, 39.
S a n d v i k , 1ji mil S om Jätsbergs herrgård.
Vid sjön Salen märkes i öja sn bl. a. två fyndplatser: 40. O s , där fynden göras i åker och ända ned till vattenbrynet på södra sidan om själva utloppet av Mörrumsån, samt 41. N ä s u d d e n , några hundra meter NV om Os gård med likartad förekomst i åker och ända ned till och på översvämningsområdet av sjön.
Vid Helgasjön, alltså fortfarande inom sjöns nordliga vattenom- råde böra ihågkommas följande fyndplatser: 42. G r a n e b o i Växjö sn, ej långt från Araby; 43. S v a n e b r o i ö r samt följande tre platser i Tjureda sn: 44. G o a n a b b e n , 1 km N om Lerike, där fynden huvudsakligen gjorts i strandsanden och ett stycke ut i vatt- net, 45. J u 1 e, 1 km N om föregående plats samt 46. V i k e n , 1 km N om föregående, alla tre vid Helgasjöns västra strand.
Utom dessa 46 uppräknade fyndplatser äro många andra sådana kända från stränderna av Mörrumsåns vattenområde. Endast do vik- tigaste äro här medtagna. Det som är gemensamt för ifrågavarande fyndplatser med avseende på belägenheten är, såsom framgår av vad förut sagts, l ä g e t i n t i l l s t r a n d e n a v å e l l e r s j ö . De flesta insamlingarna äro gjorda å s a n d i g a o c h g r u s i g a å k r a r . Sådana fyndplatser äro 1, 2, 4 a och b, 5. 7—11, 14, 18, 19, 21, 22, 23 (delvis), 24—29, 32—41, 43, 45 och 46. Fyndplatser på själva stran- den, i strandsanden å översvämningsområdet eller i sandavlagring allra närmast över vattnet äro 3, 4 c, 6, 12, 13, 15—17 (delvis), 20, 23 (delvis), 30, 39, 42, 44. På en av fyndplatserna, nr 31 Hackekvarn, äro fynden samtliga upptagna från bottnen och en eller flera deci- meter under bottenytan av Mörrumsån. Här äro inga fynd från mar-
S T E N Ä L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M Ö R R U M S Å N 2 6 3
Fig. 3:46—57.
46—57 slingerjlinlor. 46—47 Rb 14280: 30 h, 48 M 19413: 47, 49, 54 M 19413: 43, 52, 55 R b 14891: IV, 5 1 , 56, 57 Näsudden 14364:49.
2 6 4 K N U T K J E L L M A R K
ken ovan vattenytan. Även vid Granö gamla kvarn, fyndpl. nr 4 c, på östra sidan, om ån lågo flintorna i vattnet och inga fynd äro mig ve- terligt gjorda på land där. Å nr 30 Myskholmen hittas flintorna dels i torven och gruset närmast under torven på den delvis tvärbranta stranden, dels i mängd nere på åns botten ned till 1 m djupt vatten under ytan. Det är troligt att man efter en noggrann undersökning skulle finna att flintorna på flera av de andra ovan uppräknade plat- serna — kanske på alla — även finnas under vattnet vid och närmast utanför stranden. Bland de insamlade fynden, som förf. haft tillfälle granska, har från flera av platserna funnits bruna eller gula flintor, vilket med säkerhet visar, att de länge legat i vattnet eller i vått jord- lager. »I diatomacéjord från stranden av Mörrumsån vid utloppet ur Hönshyltefjorden» fann geologen P. A. Gustafsson ett brunfärgat i två sidokanter retuscherat spånliknande avslag av Ifl, möjligen en pilspets, ett fynd som tyder på att vi möjligen här har att finna boplatslager, täckta av gyttja eller boplatslager inom ett gyttjelager.
Huvudmassan av fynden har uppsamlats på ytan i grusiga och sandiga åkrar, såsom förut nämnts. Och fyndplatserna äro ö p p n a b o p l a t s e r . Ett flertal provgrävningar har företagits. Endast i följande två fall har det visat sig att ett »kullurlager» med knlhaltig jord förefanns jämte flintavslag på hithörande platser. Å F å r h o l - m e n (13) vid åns utflöde ur Hönshyltefjorden, där en mängd fliul- förcmål förut hade hittats på ytan, fann docent Uno Sundelin vid un- dersökning år 1916 (Sundelin 1920) å den lilla ön som höjde sig högst 3 m över vattenytan, åtskilliga flintor i o t t k o l r i k t m u Il- l a g e r c:a 0,1—0,5 m under ytan. I detta lager anträffades invid ett större flyttblock vid grävning å 1,2—2 dm djup under ytan ett lager skörbrända, mest flata s t e n a r , med undantag av en huvudstor, ungefär knytnävstora. Såväl över som under detta stenlager ned lill moränen, c:a */j m under ytan, fanns delvis skörbränt flintavfall ooh spånor samt lergods och kolbitar. Något högre träffades även järn- slaggklumpar och limonitkonkretioner, väl härrörande från primiliv järntillverkning på platsen under mera framskriden tid. Fynden ut- gjordes av: 3 spånbitar och 15 oregelbundna avslag av Ifl. — samt- liga stycken skörbrända —; några kvartsbitar, som syntes slagna;
c:a 12 bitar av bränt lergods, möjligen klining; ett par bitar, som antogs vara av förhistoriskt lerkärl; några brända och obrända bon samt kol. Man synes ha starka skäl anlaga, att Sundelin här påträf-
S T E N Ä L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M Ö R R V M S A N 2 6 5
Fig. 4:58—72.
5S—61] spånkärnor. 58 G 14705: 9, 59 H 14280: 28, 00 H 19912: 27, 61 H 19912:7. 62—64 handtagskärnor. 62 F 14364:73, 63 Rb 14280:30, 64 Kupers- måla 19912: 1. 65—68 mikroskrapor. 65 R SM 1920: IV, 00 N SM 6618, 67 R SM 1929: IV, 68 H 19912:7. 69—71 (mikro-)slicklar. M 19413:43. 72 handspels.
In 19912:6.
2 6 6 K N U T K J E L L M A R K
fat e n h y d d b o t t e n f r å n s t e n å l d e r n , en åsikt, vartill jag kom vid en efterundersökning på samma plats. Sundelin iakttog även på en annan holme, N i s s e r ä v h o l m e n , strax söder om före- gående, vid ett par grävningar i sanden på ön, som ej höjde sig mer än 1 m över vattenytan, ett liknande kulturlager vid resp. 0,25 och 0,5 m under markytan och i nivå med vattenytan. 1 lagret hitta- des några flintskärvor. Vid provgrävningar på övriga fyndplatser har intet kulturlager anträffats. Fynden hava i allmänhet insamlats på ytan i åkrarna eller vid grustäkt och trädgårdsarbeten.
Även annat hava dessa fiskeboplatser gemensamt, icke endast det topografiska — läget intill å eller sjö — samt att de äro öppna bo- platser inom samma vattenområde. De likna varandra också i det avseendet att s t ö r s t a d e l e n a v f l i n t f ö r e m å l e n såväl de av sydvästskånsk flinta (här nedan betecknad Ifl) som de av Kris- tianstadsflinta (nedan betecknad krfl) ej äro stora utan märkbart små, vilket särskilt gäller yxor samt kärnor och knutor. Det är ej heller med avseende på myckenheten av flinta något särskilt stort ma- terial vi har att behandla. — Vi befinna oss i ett område, dit flintan måst importeras från Skåne—Danmark samt från Blekinges syd- västra del. Redan där Mörrumsån passerar gränsen till Allmundsryd är vi mellan 2 och 3 mil från Kristianstadsflintans och 7—8 mil från den sydvästskånska flintans naturliga utbredningsområde.
Utom vad ovan sagts om inbördes överensstämmelse mellan de här behandlade boplatserna är att märka att b e n (brända eller obrända djurben) i regel å dem saknas. — Att något enda bränt ben kan hit- tas i åkrarna, är ju klart. Men då är det ganska sannolikt sådant, som i senare tid kommit ut med sopor efter att förut ha blivit bränt i någon eldstad. I enstaka fall kan ju brända ben i åkrarna härröra från förstörda brandgravar från järnåldern. — Djurben eller bear- betade föremål av ben eller horn, såsom yxor, harpuner, ljusterspetsar och dylikt hava ej anträffats och kunna säkerligen ej väntas bli funna å de ifrågavarande boplatserna. De bevaras ej i den kalkfattiga jorden här. Icke heller i mossarna eller i sjöarnas bottengyttjelager lika litet som i lermarker har för övrigt något enda sådant fynd gjorts i Kronobergs län och kommer säkerligen ej att göras.
Slutligen är att nämna, att samtliga dessa boplatser med ett par enstaka nedan närmare omtalade undantag s a k n a k e r a m i k . Keramikens frånvaro behöver dock ej betyda att tillverkningen av
S T E N Ä L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M Ö R R U M S Å N 2 6 7
—_____t—
Fig. 5: 73—89.
73—76 jigurllinlor. 73 N SM 6620, 74, 76 G SM 0437, 75 H SM 6734. 77—SO rivjlinlor. 77, 78 Rb 14280:30, 79, 80 11 SM 1929: IV. 81—86 linjaler. 81 M 14364: 50, 82, 83, 85 M 19413: 43, 84 TS 14364: 45, 86 M 18880: 15. 87 kanl- stickel. G SM utan nr. 88—89 kittelslenar. 88 H SM 1929: IV, 89 H 19413:47.
2 6 8 K N U T K J E L L M A R K
lerkärl för boplatsernas bebyggare varit något okänt. På sådana öppna boplatser med allt material liggande nära under ytan eller, där platsen varit odlad, jorden av plog och harv o. s. v. rörts om och krukresterna, om sådana funnits där, tidtals lagts upp i ytan och utsatts för vittring genom frost, regn och solsken i ständig väx- ling, lyser vanligen keramiken, särskilt den från stenåldern, med sin frånvaro. I alla fall få vi med nämnda undantag beteckna boplat- serna här som keramiklösa.
Innan vi låta de nu påvisade likheterna boplatserna emellan gälla som bevis för samtidighet eller kulturgcmenskap, är det emellertid nödvändigt granska det på varje plats insamlade sten- och flintrcd- skapsmaterialet, det onda här förefintliga materialet, som kan ge en föreställning om på vilket kulturstadium boplatsfolket stått och even- tuellt en möjlighet att avge förslag till tidsbestämning, varvid hänsyn särskilt bör tagas till det förhållandet, att alla dessa boplatser hava en sådan belägenhet att de från tiden för den första kolonisationen och sedan alltjämt dragit till sig f i s k a r e och i någon mån för sjö- fågelsjakt samt för jakt på bäver och utter j ä g a r e , varför starka skäl finnas för att vi på dessa fyndplatser skola anträffa redskap från stenålderns olika skeden. Den tidsbestämning som här kan ifråga- komma torde i bästa fall knappast bli annat än ett angivande av tiden för kolonisationens begynnelse och upphörande. Först genom fynd, som kunna vara att vänta i framliden i något täckt kulturlager helst i direkt samband med någon av nedan omtalade fyndplatser eller å nyfunnen sådan fyndplats, t. ex. i mosse med helt eller delvis lik- artat fornsaksinnehåll som närbelägen öppen boplats, kanske det blir möjligt vinna klarhet i berörda avseende.
Vid redogörelse för fynden å boplatserna skall i det följande först särskilt behandlas d e v i k t i g a s t e f y n d p l a t s e r n a i n o m A l l m u n d s r y d s o c k e n s a m t on s å d a n p l a t s , M y s k - h o l m e n , i U r s h u l t s o c k e n (so tablån).
Insamling å boplatsen å Myskholmen har företagits av lands- antikvarie Egil Lönnberg samt av förf. A Allmundsrydsboplatserna har uppsamlingen av flintföremålen gjorts huvudsakligen av barnen i Ryds folkskola samt i ett par av de övriga folkskolorna. Även ägarna till de gårdar och lägenheter där fyndplatserna äro belägna ha varit flitiga insändare.2 Lärarna vid Ryds folkskola, särskilt övor-
! Särskilt bör bland dem nämnas lokchbirc Berg (v. Fridsborg och Norra-
S T E N Å L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M O It It U M S Å N 269
Fig. 6:90—102.
90—91 stölkant/Uiilor. Kflcr Baggc-Kjcllmark: stenåldcrsboplatserna vid Sire- torp 1939, pl 15: 32, 33. Från den gropkeramiska boplatsen. 92—95 lancetter.
92—94 Bastanäbbet vid Börringesjön 12324, 95 Råbelöfsjön 14876:1. 96 tre- kant. Råbelöfsjön 14870: III. 97 hullingspels. Bastanäbbel 12324: y2a. 98—102
rombspetsar. Bastanäbbet 12324.
lärarna H. Johansson och V. Sjöstrand hava bistått förf. med alt i möjligaste mån organisera insamlingsarbetet genom skolbarnen och genom att tillvarataga fynden. Utom från Myskholmen har förf. själv från flera av de andra boplatserna bl. a. från Brotorpet, Norraryd, Hönshylte, Fridsborg, Idekulla och Granö uppsamlat och hemfört material. Det bör nämnas att då skolbarnen insamlat flintorna ha de, trots den uppmaning do fått att hålla fynden från olika platser väl åtskilda, i stor utsträckning blandat tillsammans — »lagt i samma
2 7 0 K N U T K J E L L M A R K
påse» — fynd från olika i närheten av varandra belägna lokaler.
Rubriken å Tablå I : R y d b o p l a t s e r n a utan närmare lokali- sering innefattar fynd från sådan hoprörd insamling. Det allra mesta dithörande är från Hönshylte Storåker, men även saker från andra fyndlokaler i Hönshyltetrakten och Rydtrakten ha här kom- mit med.
Genom förf. har största delen av fynden från de å Tablå 1 upp- räknade boplatserna tillförts Statens historiska museum samt Små- lands museum i Växjö.3 Någon liten del har av finnarna skänkts till Allmundsryds hembygdsförenings samlingar i Ryd. Å Tablå I äro fynden från nämnda tre olika samlingar sammanslagna. Före insän- dandet av fynden i fråga till museerna har förf. granskat och gjort upp listor över dem. Särskilt har emellertid allt som från början tedde sig som oregelbundna flintavslag (avfall) senare måst göras till före- mål för förnyad noggrann undersökning, varvid ett ganska stort an- tal förut ej uppmärksammade småredskap framkommit. Vid genom- gåendet och uppräkningen av materialet har ursprungligen skilts på avslag och redskap av sydskånsk flinta (Ifl) och Kristianstadsflinta (krfl). Å tablån har hänsyn ej tagits därtill, utan en sammanslagning har gjorts. Detta beror på att det visat sig att de båda olika slagen av flinta i ungefär lika hög grad kommit till användning. Utrymmes- skäl har också talat för en sammanslagning. Av sistnämnda skäl har likaledes å tablån begreppet skrapor (resp. utbuktade, inbuktade, raka o. s. v.) fått innefatta skrapor av vad sorts flintavslag — spå- nor, skivor eller skärvor — de än äro gjorda. Detsamma gäller kni- var, borrar ooh pilspetsar.
Bland redskapen av flinta har å tablån vid sidan av de konventio- nella, sedan gammalt kända typerna, de av förf. urskilda delvis nya specialredskapen »rivflintan», »linjalen», »stötkantflintan» och »sling- erflintan» uppförts. Rubriken »diverse andra bearbetade avslag» in- nefattar stycken med mera oregelbunden bearbetning, dels (enstaka) med råare, grövre tillslagning, dels (det stora flertalet) med retusche- ring, allt av sådan form, att man ej kan föra dem till någon av de kända redskapstyperna. En del dithörande stycken kunna emellertid vara obestämbara fragment av kända redskap.
Av kartan se vi att vissa boplatser ligga varandra mycket nära, vil-
* En av förf. upprättad s. k. lappkatalog över samtliga ifrågavarande fynd finnes i Vitterhetsakademiens arkiv (undantag för inv.nr 19912).
S T E N Ä L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M Ö R R U M S Å N 2 7 1
ket man är böjd tro måste bero på samhörighet i ett eller annat av seende. Särskilt är detta fallet med de inom området från Norraryd ned till Ryds badanstalt liggande boplatserna. — I verkligheten kan ingen bestämd gräns mellan dem uppdragas. De flyta samman oeh kunna betraktas som ett enda stort bebyggelseområde eller kanske hellre som en enda stor boplats. Som vi nedan få se, lämna även fyn- den belägg härför. Om på en av fyndplatserna någon viss fornsakstyp ej anträffats eller är dåligt representerad men däremot på alla eller några av do övriga platserna hittats i ett eller flera exemplar kan saknaden av nämnda redskapstyp på den förra platsen bero på att här insamlingen försiggått i alltför liten skala. Saknaden av ty- perna »linjaler» och sticklar vid Norraryd eller saknaden av spån- pilar, sticklar och linjaler vid Fridsborg eller frånvaron av spån- pilar och sticklar vid Ryd behöver därför icke betyda att ej dessa typer vid en förnyad grundligare insamling skulle kunna anträffas på dessa platser.
Området Norraryd—Ryd, som vi i det följande kunna kalla för H ö n s h y l t e o m r å d e t , har en utsträckning av c :a 2 500 m i längd och 75—250 m i bredd. Det omfattar Norraryd, Ekenäset (med Stora Sanden), Hönshylte Storåker (med Ekronsdal), Fridsborg samt Ryd (med Sjölunden, Furunäs och Sanden). Centrum för området är H ö n s h y l t e S t o r å k e r . Det är att märka att sammanhanget mellan dessa boplatser åtminstone delvis blivit förstört genom an- läggningarna vid Norraryds station med den stora bangården och lokstallama samt bebyggelsen här utom av grustäkt, vidare genom järnvägens och landsvägens framdragande genom området. Den tidi- gasto förstöringen har skett genom uppförande under medeltiden av Hönshylte skans.
Omkring 900 m S om sydgränsen för förutnämnda boplaiskomplex komma vi till boplatsen »Truta Stua». På samma avstånd finna vi sydost därom området med fyndplatserna omkring Idekulla på ömse sidor om Mörrumsåns utlopp ur Hönshyltefjorden, till vilket område ansluter sig förekomsterna på öarna norr om utloppet, och på lik- nande avstånd S därom Inlockahultsområdet, där insamling skett på olika ställen, företrädesvis på nordöstra sidan om gårdarna. Omkring 1 000 m V om sistnämnda fynd- eller boplatsområde vidtar ett annat likartat, ehuru något mer omfattande fyndområde med de enskilda mer eller mindre sammanhängande boplatserna vid norra och södra
2 7 2 K N U T K J E L I. M A R K
ändan av Kupersmåla göl och Kupersjön (med boplatserna vid Ku- persmåla gård, Sjödalen och Flintans udde). Alla dessa 5 insamlings- platser torde vara att betrakta som en från början sammanhängande boplats. Sambandet dem emellan har ramponerats genom landsvägen och järnvägen och genom sand- och grustäkt. Ungefär 1/2 km S om sistnämnda fyndplatskomplex träffa vi ett nytt sådant omkring Granö och ytterligare 500 m S därom Trottöns nordända med sin likartade fyndplats. De i fortsättningen mot S intill ån anträffade boplatserna ligga mera isolerade. Så är även fallet med en fyndplats vid Kuper- sjöns sydvästra hörn Bjellermåla-Myrön liksom med en fyndplats i åker S om Hönshylte gård, vilken i tablån förts samman med övriga i Hönshyltetraktcn under rubriken Hönshylte. Några av do åter- stående fyndplatserna vid Hönshyltefjorden nämligen de vid Brände- borg, N. och V. Vrångaböke ligga ö om Hönshyltefjorden och täm- ligen nära det stora Hönshylteboplatsområdet men isolerade av fjor- den. De två vid Havbältefjordens utlopp belägna: Brotorpet och Bli- dingsholm ligga rätt nära varandra men på längre avstånd från öv- riga boplatser. Från den närmaste av dem, Brändeborg, är avståndet till Blidingsholm 4,2 km.
Mest isolerad från boplatserna i Allmundsryd, av de fyndplatser, som här något utförligare skall behandlas, ligger den intressanta Myskholmen, vid Mörrumsåns utlopp från Åsnen i »Havbältan». Vi ha här ett litet boplatsområde med do fyra förut omnämnda särskilda fyndplatserna belägna helt nära varandra men dock ej samman- hängande. Två av dem, nämligen den vid Ekefors (»Jaktslottet») och den på Slottsholmen föra keramik. De skola närmare omtalas längre fram. Boplatsen på M y s k h o l m e n har med avseende på sitt inne- håll av flintföremål stor likhet med Allraiindsrydsboplatserna och be- handlas därför i samband med dessa. Avståndet till Myskholmen från den nordligaste av dem, den vid Blidingsholm, är fågelvägen 4,6 km.
Boplatsernas fornsaker.
Stor likhet i fråga om flintmaterialets och de av flinta tillverkade föremålens utseende, allmänna beskaffenhet och tillformning råder mellan do behandlade boplatserna. I stort sett äro typerna desamma på de olika boplatserna.
K n a c k s t e n a r föreligga huvudsakligen i fragment. Av de 60 å tabellen finns ett antal fullständiga, rätt små, oftast tämligen oforrn-
S T E N A I. D E II S II fl P I. A T S E R O .1/ K R I N G M li It It U M S i N 2 7 3
liga stycken. Det är knutor och kärnor, som vanligen kommit till an- vändning som knackstenar oftast blott med någon del av ytan. Elt antal k ö r t l a r eller flintstycken med hela den ursprungliga skor- pan eller en större del därav kvarsittande å ytan äro anmärkta. De flesta hit räknade visa ett par eller några skärvavslagningar. K n u- t o r n a äro i allmänhet små och ej fullt typiska. Endast få äro större eller medelstora och typiska.
Något mindre än hälften av k ä r n o r n a (tills. 922) äro för av- slagning av större eller medelstora spån. Resten äro kärnor för små och mikrolitiska spån. Cylindriska kärnor äro sällsynta. Kärnorna för större spån äro huvudsakligen tämligen oregelbundna eller frag- mentariska. De för små spån äro bättre formade och (bättre beva- rade) barett- eller toppmössformade eller handtagskärnor. Av sist- nämnda typ äro 121 tillvaratagna.
Vid undersökningen av på flintavslag rikare boplatser från sten- åldern finner man en hel rad småredskap av olika slag. På de flesta av dem ha vi »hävdvunna» namn. Det är först och främst de genast i ögonen fallande långsträckta mer eller mindre jämnbreda avsla- gen, som vi givit det kansko ej så lämpliga namnet spånor, samt större eller mindre brottstycken av sådana. Vidare är det m i k r o- l i t e r , p i l s p e t s a r , k n i v a r , b o r r a r , s k r a p o r , s t i c k - l a r , e l d s t e n a r o. s. v. Inom var och en av dessa huvudtyper har man urskilt undertypcr, vilka i sin ordning uppträda i namngivna varianter. Man finner vanligen även i berörda material en hel del andra avslag med tydliga märken efter bearbetning. En del av dessa kan kansko bestämmas som brottstycken av namngivna redskap. För andra har man ej haft annan utväg till bestämning än att uppföra dem under beteckningen: » d i v e r s e a n d r a b e a r b e t a n d e av- s l a g » eller » f ö r o b e k a n t ä n d a m å l b e a r b e t a d e f l i n t - a v s 1 a g». Den övriga delen av materialet, som ej visat särskild bear- betning ooh som vanligen utgjort den till antal största delen har ur- skilts under namnet » a v f a l l » eller » o r e g e l b u n d n a a v- s 1 a g».
I det följande är ej meningen att närmare kritisera denna förut givna terminologi, ehuru det kunde vara lockande nog att göra det för att eventuellt kunna fastslå vissa beteckningar såsom lämpliga och urskilja andra såsom olämpliga eller i alla händelser ställa hela denna terminologi under diskussion. Då emellertid förf. vid gransk-
18 — Fornuönnen 1944.
2 7 4 K N U T K J E L L M A II K
ningen av materialet från ett ganska stort antal på flintavslag rika boplatser, nu senast från Siretorp samt från fyndplatser intill Mör- rumsån och.de sjöar — »fjordar» — denna å genomtlytor i Allmunds- ryds och Urshults socknar i södra Småland, funnit att vi utom förut väl kända — konventionella — flintredskap i den skiftande massan av dessa hundratusentals flintavslag hava att uppmärksamma några små, delvis nya, ej förut bekantgjorda, delvis förut alltför knapphän- digt beskrivna och otillräckligt avbildade specialredskap, som hädan- efter, där de påträffas, ej är lämpligt uppföra under rubriken »di- verse andra bearbetade flintavslag» utan under särskilda namn böra upptagas på fyndlistorna, skola dessa i det följande få sin behand- ling. Detta är av vikt, då det så småningom kan komma att visa sig att förekomsten av det ena eller andra slaget av dessa redskap kan vara av betydelse för boplatsernas tidsbestämning. Dessutom är det ju en klar sak att varje nytt bidrag till kännedomen om stenålders- människornas redskapsinventarium är en vinst, då vi därigenom komma dessa våra föregångare närmare och närmare in på livet. På- visandet av nya förut ej kända redskap från forntiden har sin bety- delse även om man ej för närvarande kan bestämt eller ens gissnings- vis säga vartill varje sådant redskap använts. Framtida fynd kunna giva lösningen på de dunkla gåtor av detta slag vi nu stå inför.
»S l i n g e r f 1 i n t o r». Jag går nu först att beskriva ett egen- domligt flintföremål som bl. a. påträffats i rätt stort antal i några av ovan nämnda boplatser vid Mörrumsån. Det utgöres av tjocka, kraf- tiga ursprungligen bredare spånor eller spånliknande avslag, som i båda sidoeggarna bearbetats med från avslagets undersida uttryckt tydlig och »hög» retusch, vilken i de flesta fall ej förlöper rätliuigt fram utan bildar en liksom vågformigt slingrande eller ibland vink- lig linje. Genom denna kraftiga retuschering har flintavslaget — spå- nen o. s. v. — förlorat ungefär hälften av sin ursprungliga bredd.
Retuschen hos ett fullständigt stycke är sammanhängande utefter båda långsidorna. Basaländan med slagbucklan är ej retuscherad.
Däremot kan den övre spets-toppändan visa en vanligen mindre regel- bunden retusch tydligt avvikande från typisk skrapkantretusch. Den hos eldstenarna runda, ofta blanka avnötningen av ena eller båda ändpartiema finnes ej, vilket visar, att här ej kan vara fråga om eldstenar. En egendomlig avtrubbning eller nötning av retuschens
S T E N Ä L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M Ö R R U M S Å N 2 7 5
k a n t mot styckets u n d e r s i d a k a n i de flesta fall i a k t t a g a s , tydande på något s l a g s a n v ä n d n i n g och slitning.
» L i n j a 1 e r». »Ett a n n a t litet egendomligt r e d s k a p hittades vid g r ä v n i n g e n . Det u t g ö r e s av ett litet brottstycke av en medelstor flint- spån, som fått de vassa e g g a r n a a v s l i p a d e . Samma r e d s k a p h a r j a g funnit i mängd på boplatserna k r i n g M ö r r u m s å n i Allmunds- r y d . . . J a g tolkar redskapet såsom r e t u s c h e r i n g s r e d s k a p .1
Det h a r med a n d r a ord a n v ä n t s att t r y c k a ut de s m å s k ä r v o r n a vid bearbetningen — r e t u s c h e r i n g e n —• av de tunna, vassa k a n t e r n a på mikrolitiska flintspetsar och a n d r a av t u n n a flintor gjorda små- redskap.»
Knut Kjellmark, Stenåldersboplatsen vid Draftinge i Västboäs. Meddelan- den från Norra Smålands fornminnesförening VII 1924, s. 96—97.
» S t ö t k a n t f l i n t o r.» » E n a n n a n g r u p p ä r s å d a n a avslag av olika form och tjocklek, som utefter en del av kanten h a en bearbet- ning, troligen uppkommen genom att avslagets k a n t i vinkelrät rikt- n i n g stötts eller t r y c k t s emot ett h å r d a r e u n d e r l a g eller genom att kanten bearbetats med slag eller stötar vinkelrätt mot densamma av ett a n n a t h å r t föremål (sten, slagstock av h o r n eller dyl.). Små s k ä r - vor ä r o på ett oregelbundet sätt u t s l a g n a eller u t t r y c k t a å k a n t e n s båda sidor, och kanten ä r därigenom avtrubbad. N å g o n r e t u s c h i egentlig mening k a n m a n h ä r ej tala om (se a v b i l d n i n g a r i A. Bagge—
K. K j e l l m a r k : Stenåldersboplatserna vid Siretorp i Blekinge, Stock- holm 1939, pl. 15: 32, 33, pl. 16: 5). E n s å d a n bearbetning b e n ä m n e s i det följande ' s t ö t k a n t b e a r b e t n i n g ' , och på ett s å d a n t sätt bearbetade flintor föras till g r u p p e n f l i n t a v s l a g m e d s t o l - k a n t . De k u n n a möjligtvis h a gjort tjänst som r e t u s c h e r i n g s - redskap.»
Knut Kjellmark i Stenåldersboplatserna vid Siretorp 1939, s. 89.
»R i v f 1 i n t o r.» D e s s a r e d s k a p , vilka av förf. första g å n g e n be- skrevos i Stenåldersboplatserna vid Siretorp 1939 » h a r förut av för- fattaren u p p m ä r k s a m m a t s , bl. a. i s t e n å l d e r s b o p l a t s e r n a o m k r i n g Mör- r u m s å n vid Ryd, A l l m u n d s r y d s sn, s ö d r a Småland, vidare i en boplats å N ä s u d d e n i ö j a s n n ä r a Alvesta i Småland och en a n n a n vid K l a n g - hult vid Vombsjön i S k å n e . I materialet från boplatsen i D a g s mosse
* » . . . en tolkning, som dock får anses osäker.» K. K j e l l m a r k i Sten- åldersboplatserna vid Siretorp 1939, s. 90.
276 K N U T K J E L L M A R K
B o p l a t s e r n a s n n e h å 1 1
B o p l a t s e r
S a k e r a v
_ • _ . c n
u
-
v a M
•
B •
L i
O 3
£
«
3
Urshults sn M Myskholmen.
Almundsryds sn BL Blldingshohn Br Brotorpet . . . V Vrångaböke . E Hkcnäsct . . . N N o r r a r y d . . . .
H Hönshylte.
F Fridsborg . . . R R y d
TS»Truta Stua».
I Idekulla G Granö T Trottö In Inlockahult . R b R y d b o p l a t - \
serna utan ( närmare lo-1 kalisering . j
17
(ill 12
28
152
374 (11
177
15 2 22 12 26 8 4
203
599 63
32
250
B FH
bi
>Ö G
»
BC
>
a
• 3 c
i
3
"ö>
OJ
o
si
i: o
:» -si
t-, Cl .•a
° S 3.
ty:
o ^!
C •=
111
73 2 074
21 177 18 908 483
7 092
830 280 402 2 5 1 0 729 887 520
10 502
124 28 105 309
4 29 27 13 87
738
37 109 90 301 116 53
2 291 192
1 34
200
10 27 30 15 112 37
180
n
14
13
28
4 228 805 115 20
•in
12
16 1
100 56
in
:,1 19
48
90
197 24 173 189 12 37
1 7
113
211
S T E N Å L D E R S B O P L A T S E It O M K R I N G M O R R U M S A N 277 a v f o r n s
f l i n t a
L.
H 3 2 t?
li
.
• •
— —
11
3 8
—"
_
—
«
36
U
E >
s
15
4
•—
5 5
6
2 4 10
1 1
01
114 u o c g
C «
S
55
7
2
—
— 1 2
20
4 1 19 1 9 20 5
36
bl
o. O
i E
eu
• O a
fi 3 .Q
3
43
1 3 9 3 0
111
19 6 20 33 24 5 4
180
tv.
i . ~
t- Vi
•O B
cs
fi
17
__
1 2
~ 1
11
3
— 2 2 2 1 1
2 1
a k
O
E
in M a
cS
27
—
1 1 2
23
19 6 15 6 7 1
61 e r
5 oc S 9
C5 cn
m _ 5
c -o ra ra
• i i
fe ^
•? -°
309
5 19 52 10 25
548
33 24 124 270 150 00
932
_
>>
>
1/3
la
1
2
2
2 1
— 2
1"
5 u B X CB ^.
-_ - a,
y:
63
—
21
— l«
4>
2 1
1 1' 2 '
2
31
130|467|67|l69|2 573|l7|59 Saker 1 av sten
.É a
_> w
• ^ c_
o 2 •/, -
1
1
— —
3
1
— —
—•
—
u g M
>>
B c-
1
1
'
82
3 21
— —
o M
9
'•£
s U,
—
—
1- l«
1-
1"
4
6JSM
1
1
Andra föremål av flinta eller
av sten
1 körtel 1 stötvapen
1 snedpil rombisk)
5 körtlar, 1 kul- form, knacksten av- granit, 1 skaflhåls- j y x a , 1 benknotfor- mad slipslen, 1 eld- sten, 4 spånsägar, I sjöborrc, 2 kittel - stenar av flinta 6 körtlar, 1 sjö- borrc
Kittelslcn Körtel, 2 köl- skrapor 2 kölskrapor 13 körtlar, 1 stöt- vapen, 1 hjärtfor- mig pilspets, 2dolk- bitar, 2 eldstenar, 13 fignrflintor
Anmärkningar
1 mikrost!cklar,
2 osäk. fragment,
3 obestämbara fragment
1 mittstickel
1 därav 1 skrapa u t b .
1 tunnackig, a 1 tjocknackig
1 kulformig,
2 tunnackig,
3 håleggad (full- ständig)
1 3 lunnack, 2 1 tjocknack, 2 2fa- cetterade
1 håleggad
1 otypisk
1 1 håleggad,
2 tjocknackad
1 1 håleggad,
2 osäker
1 med rännfor- mig egg
2 7 8 K N U T K J E L L M A R K
n ä r a A l v a s t r a finnes även denna redskapsform.» — — — Den »ut- g ö r e s av ett vanligen något l å n g s t r ä c k t r e k t a n g u l ä r t , b r e d a r e eller s m a l a r e , 2—7 mm tjockt, i medeltal 35 min långt och 20 mm brett av- slag av flinta (en sidoskiva av k ä r n a eller en plattad sista rest av k ä r n a , en tjockare spånbit eller l i k n a n d e ) , som fått en säregen bear- betning genom att från ena eller båda ä n d k a n t e r n a å avslagets bred- sidor, ofta mer på ena än på a n d r a sidan, avskilts s m a l a s p å n o r eller flisor, s å att den på s å sätt bearbetade ä n d k a n t c n fått en ojämnt vässad egg. Att m ä r k a är, att bearbetning oeh utseende av denna egg ä r o helt a n n o r l u n d a än beträffande förut omtalade 'stolkant'. Sär- skilt ä r eggen s k a r p a r e , n ä s t a n vass eller rivande i förra fallet, vil- ket ej ä r förhållandet med den avtrubbade 'stolkanten'. Ser man
föremålet vinkelrätt mot bredsidan, ä r o de båda bearbetade ä n d k a n t e r n a eller åtminstone den ena av dem tämligen rätlinig eller i alla h ä n d e l s e r ej väsentligt bågböjd eller a v r u n d a d . B e t r a k t a s åter föremålet i dess l ä n g d r i k t n i n g med en bearbetad k a n t vänd mot åskå- daren, visar s i g kanten oftast v a r a bågböjd och lik eggen på en hål- eggad mejsel.
D å m a n fått u p p m ä r k s a m h e t e n riktad på dessa g a n s k a k a r a k t e r i s - tiska små föremål, får m a n s n a r t ett bestämt intryck av att de u t g ö r a en redskapstyp, v a r s a n v ä n d n i n g för n ä r v a r a n d e ä r omöjlig att ut- reda, även om m a n ej k a n u n d e r l å t a att m ä r k a , att föremålen i fråga ä r o lämpade att hålla mellan tummen och pekfingret och väl borde k u n n a a n v ä n d a s att s k r a p a , s k r u b b a eller r i v a med, t. ex. vid av- b a r k n i n g av kvistar, vid bearbetning av b e n r e d s k a p och dylikt. F ö r - slagsvis ges h ä r åt denna r e d s k a p s t y p namnet 'r i v f l i n t a'.»
Knut Kjellmark i Stenåldersboplatserna vid Siretorp 1939, s. 89—90.
Ovanstående fyndmaterial fördelar sig på följande inventarienummer i Statens historiska museum (SHM) och Smålands museum i Växjö (SM):
SHM 14280: 28, 30, 14364: 45, 48, 50, 73, 14705: 8, 9, 14799, 14891: IV: 119—
151, 153—156, V I I I : 255—267, X I : 289—294, 18155: 2a—f, 1880:1—12, 19413:
43, 47, 19912: 1, 3, 4, 6—10, 12, XVII A, B. SM 4190, 41%—99, 4201—2, 4205
—9, 4211, 4393, 6285, 6290, 6294—301, 6307—8, 6310—12, 6329, 6333, 6342, 6344, 6384, 6437, 6450—1, 6453—7, 6460—74, 6479—86, 6488—93, 6495, 6497—
9, 6502, 6527—30, 6533—8, 6588, 6595. 6599, 6603, 6608—11, 6631—33, 6636—8, 6641, 6646—9, 6653—61, 6669—74, 6676, 6679—80, 6682—3, 6686—93. 6697, 6700—5, 6708—9, 6715—21, 6729—30, 6732—4, 6922, 9302, 10603—5, Ryd 1920: II—V, VII, IX—X, 1922: I, 1923: III, 1928: I—V, 1929: I—VI, 1930:
I - V .
S T E N Ä L D E R S B O P L A T S E R O M K R I N G M Ö R R U M S Å N 2 7 9
Z U S A M M E N F A S S U N G
KNUT KJELLMARK: Die Steinzeilwohnplätze in unmillelbarer Umgebung des Mörrumbaches.
Bei seinem Tod 1944 hinterliess Knut Kjellmark ein fast fertiges Ma- nuskript, das oin Material von grossem Interesse fiir die schwedische Stein- zeitforschung behandelt. Es enthält Funde von einer grossen Gruppe Steinzeilwohnplätze in unmittelbarer Umgebung des Mörrumbaches im siid- lichen Småland. Nach Kjellmark stellt diese Gruppe eine altertiimliche und besondere Art der steinzeitlichen Wohnplatzkultur dar, im grossen und ganzen älter und von völlig anderer Art als die die Blekingekiiste cntlang so reich vertreteno grubonkeramische Kultur. Innerhalb dieser Gruppe des siidlichen Småland, dio an ihren violen Wohnplätzen nicht die geringsten Keraraikspuren binterlassen hat, glaubt er, mehrere, bisher völlig unbeachtete Flintgorättypen unterscheiden zu können: Wellenkant- flinten (Abb. 3), Figurflinten (Abb. 5: 73—76), Reibflinten (Abb. 5: 77—
80), Linealflinten (Abb. 5: 81—86), Stosskanttlinten (Abb. 6: 90—91), die in einem Flintgerätschaft.smilieu von ausgesprochen mikrolitischem Cha- rakter vorkommen, zusammen mit Dreieckflintcn (Abb. 2: 1—6), Lanzctt- flinten (Abb. 2: 7—19), breite LanzettfUnten (Abb. 2: 20—21), Trapez- flintcn (Abb. 2: 22—24), querschnoidige Pfeilspitzen (Abb. 2: 25—31), rhom- bische Schrägpfeilspilzen (Abb. 2: 32), Kerbspitzen (Abb. 2: 33—45), kleine zylindrische Klingenkcrnstcine (Abb. 4: 58—61), Griffkernsteine (Abb. 4: 62—64), Mikrokratzer (Abb. 4:65—68), Mikrosticheln (Abb. 4:
69—71), Kantsticheln (Abb. 5: 87) und kleine Handspitzen (Abb. 4: 72).
Kjellmark betrachtet diese »Mörrumså-Kultiir» als ein ausgesprochen siid- schwodisches Gegenstiick zu der dänischen Gudenaa-Kultur (wie sie Th.
Mathiassen in Aarböger 1937 veröffentlicht bat).
