Kring en gravplan : något om gravskicket i Jämtland under vikingatiden Kjellmark, Knut
Fornvännen 35-44
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_035 Ingår i: samla.raa.se
KRING EN GRAYPLAN
NÄGOT OM GRAVSKICKET I JÄMTLAND UNDER VIKINGATIDEN
AV
K N U T K J E L L M A R K
IJämtlands läns fornminnesförenings tidskrift, Bd. V, H. 1, har undertecknad under rubriken Järnåldersgravar i Jämtland, un- dersökta 1909, i korthet redogjort för mina utgrävningar samma år i Hackas, Näs och Ås socknar. I Ås gjordes några komplette- rande grävningar å det förut år 1904 undersökta gravfältet från vi- kingatid å Röstahammarn1 inom det område, där längre ned i slutt- ningen mot Storsjön nyligen förut en del byggnader för Jämtlands läns folkhögskola uppförts och där man även genom trädgårdsan- läggningar och vägar m. m. inkräktat på gravfältet.
Vid Birka — det namn folkhögskolans styrelse givit åt platsen
— undersöktes nu en grav, som var av mer än vanligt intresse.
Då den för nämnda grav upprättade gravplanen ej förut blivit pub- licerad, återges den här i fig. 1 jämte en något utförligare redo- görelse för gravens yttre beskaffenhet och innehåll.
Graven, som låg söder om folkhögskolans byggnader nära Stor- sjö-stranden, utgjordes av ett i bottnen jordblandat röse, 4,5 m i diam. och 0,6 m högt. Under roset träffades lämningar av två grav- sättningar, den ena med obränt och den andra med bränt lik, i in- timaste samband med varandra men vardera med sitt särskilda gravgods. Undre hälften av roset bestod av en tätt packad massa av tämligen små stenar med mull emellan. I bottnen, 0,6 m under rosets toppyta, låg, täckt av ett tunt lager mull e t t o b r ä n t s k e l e t t a v m ä n n i s k a , utsträckt i riktningen S015°0—
NV15°V. Den döde var lagd på rygg med huvudet åt SO och fötter- na åt NV och med armarna sträckta utefter sidorna. Kraniet — spräckt och förskjutet — med ansiktspartiet vänt nedåt (käken
1 Se K n u t K j e l l m a r k , Ett gravfält från yngre järnåldern i As i Jämt- land, Ymer 1905, b. 4, sid. 351 o. f.
36 K N U T K J E I. I. M A Ii K
J v r d - f a s t jf*st
upptogs imder de övriga k r a n i e b i t a r n a ) låg ett p a r decimeter Iran en s t ö r r e j o r d f a s t sten. S k e l e t t e t i ö v r i g t v a r l i k a l e d e s illa medfa- ret. T v å h a l s k o t o r å t e r s t o d o , u n d e r del att de a n d r a k o t o r n a i h a l s - och r y g g r a d s a k n a d e s . S t ö r s t a delen av v ä n s t r a b r ö s t k o r g s h a l v a n s
revben och halva bäckenet voro borta.
Bäst bevarade voro lårbenen. Av hän- d e r n a s och fötternas ben återfunnos endast n å g r a av h ö g r a fotens tåleder.
S t r a x nedanför dessa låg egendomligt n o g e n i t u b r ä c k t b i t a v b ä c - k e n e t . Den upptogs h ä r in situ. — D å de rester av skelettet, som funnos i behåll, med s i s t n ä m n d a u n d a n l a g syntes intaga sitt u r s p r u n g l i g a läge.
och då det ä r alldeles omöjligt, all under det packade roset ett djur kun- nat ta sig in och företa en sådan för- flyttning av bäckenbiten, måste dentri f ö r k l a r a s på a n n a t sätt. varom mera nedan. — Se g r a v p l a n fig. 1.
Av gravgods, som s a m m a n h ö r d e med i f r å g a v a r a n d e g r a v a ä t t n i n g , mär- kas följande j ä r n s a k e r . E n s y l —
tatueringsinstrument? — 100 mm
lång, av plattad. 5 mm tjock, upptill Id mm bred, nedåt l å n g s a m t avsmal- nande ten, fanns ett p a r decimeter sö- der om kraniet. Intill och u t a n f ö r högra knäleden cn p i l s p e t s , 142 nun 1., 26 mm bred. Utefter h ö g r a un- derbenet on s p j u t s p e t s med holk, spetsen riktad nedåt, 326 mm 1..
bladet 36 mm br. Vid insidan av h ö g r a knäleden en k n i v , mycket sli- ten, 50 mm 1., tången 26 mm. F i g . 2.
Mellan och på båda sidor om ske- lettets k n ä n fanns l ä m n i n g a r av den a n d r a g r a v s ä t t n i n g e n . D e s s a utgjor-
l O s J r l
Fig. 1.
Plan av grav med bränt och obränt lik i gravfältet vid Birka
folkhögskola i Ås i Jämtland.
Abh. 1. Plan eines Ombes mit verbrann- ter und unverbrannter Leiche im GÄ- berleld bei der Volkshochsehule Birka
in As in Jämtland.
K R I N G E N G R A V I' I. A N 3 7
des av e n s t o r m a s s a b r ä n d a b e n (däribland kraniebitar, tydligen av människa), vilka delvis lågo omedelbart på och t. o. m.
fastsittande vid det obrända skelettets ben på den uppåtvända delen av desamma.
Det gravgods, som tillhörde denna gravsättning var följande.
O v a l d u b b e l s k a l i g s p ä n n b u c k l a a v b r o n s av 900- lalstyp som M. Sv. Forns. 551, liggande mitt emellan skelettets knä- leder upp- och nedvänd och tillsammans med massor av brända ben.
Y t t e r l i g a r e e n o v a l s p ä n n b u c k l a a v s a m m a t y p , likaledes liggande på en bädd av brända ben, fanns utanför vänstra knäleden med spännets båda hälfter skilda åt, den undre upp- och nedvänd och den övre rättvänd. A det förra spännet var nålen för- rostad. Å det senare fanns den i behåll, ehuru avbruten nedtill. — Vid och under spännbucklan mellan knäna i den här liggande mas- san av biända ben hittades nedanstående j ä r n s a k e r . Två h a 1 v- c i r k e l f o r m i g t b ö j d a h a n d t a g , antagligen till skrin el- ler mindre kista, av plattade, ett par millimeter tjocka, omkr. 12 mm breda järnband, det ena med ändarna upphöjda och omsvängda i spiral, 110 mm brett mellan ändarna, del andra likartal men spä- dare och med ändarna hopböjda (ill öglor, som ej äro fullt lika.
E t t f y r k a n t i g t t u n t j ä r n b 1 e c k, 50 X 30 mm, på vars bakre sida mötas tre stycken 20 mm breda tunna järnband, fastade med små nitar vid beslaget. E t t a n n a t n ä s t a n l i k a d a n t b e s l a g a v t u n t j ä r n b l e c k med två nithål, samt y t t e r - l i g a r e e t t s å d a n t med ett nithål, de sista två mera frag- mentariska. — De tunna beslagen med sina band, nitar och nit bal förmodas vara rester av ett l å s . — Av återstående järnsaker märkas e t t t u n t v i n k e l b ö j t 1 0 m m b r e t t b a n d , 3 .-I. c i r k e l r u n d a f e m ö r i n g s s t o r a t u n n a b r i c k o r
(knappformar?), en eggända av e t t 12 mm b r e t t m e j s e l - l i k t f ö r e m å l , 3 s t . s p i k a r delvis krökta, den längsta 10(1 mm lång, 2 si. n i I a r, 45 mm 1., samt 14 större och mindre b i I a r a v s p i k a r eller dylikt. Slutligen fanns bland de brända benen ett antal små b i t a r a v e n b r ä n d b e n k a m med ornament av linjer och triangulära samt rombiska urgröpta fält mellan linjerna.2 — Järntöremålen se fig. 2.
" F y n d e n s inv, nr St. 11. M, 14 202.
38 K N U T K .1 E L L M A R K
Fig. 2. Järnföreinål ur grav vid Jämtlands folkhögskola Birka. a - d spjutspets, pilspets, kniv, syl; e—g delar av två handtag till skrin; /;
nit; i nål, i mejsel(?); k — m beslag med fastnitade band till lås(?); r, spik; o—p knappformar(?). '/,.
Abb. 2. EiseiiKegenstände aus einem Grab bei der Volkshoehschule Birka, Jämtland.
a - d Speerspitze, rfellspitze, Messer, Plriem; t—g Teile von zwei Grillen zu einer Truhe; /( Niete; i Nadel; j Meissel(V); k—m Beschlag mit leshxenleteten Bändern zu
einem Sehloss(?); n Na^el; o—p Knopftormen(r).
K R I N G E N G R A V P I. A N 3 9
Av järnföremålen visade en del av de i närheten av bronsspän- nena ibland de brända benen liggande styckena glödpatina, var- emot spännena tydligen ej voro skadade av eld. De andra järn- sakerna: spjutspets, pilspets, kniv och syl, som hörde samman med den obrända gravsättningen, hade ej glödpatina.
Det syntes till att börja med svårt att förklara det nära samban- det mellan de båda gravsättningarna och förhållandet med styck- ningen av bäckenet och flyttningen av en del av detsamma ned till skelettets fötter. Emellertid torde förklaringen till dessa förhållan- den vara given av förloppet vid gravsättningarna. — Först har en död man begravts obränd jämte sina gravgåvor och en låg hög uppkastats över honom. Sedan någon tid förflutit — man kan tänka sig ett eller annat årtionde — har mitt uppe i högen en gravgrop upptagits för att bereda plats för de hopsamlade brända benen och gravgodset från en likbränning av en död kvinna. Vid grävningen av sistnämnda grop har det obrända skelettets bäcken brutits sön- der av spaden och en av bitarna vid utkastandet av jorden följt med och blivit liggande på den plats, där den vid undersökningen an- träffades nere vid skelettets högra fot.
Att märka är, att man har haft en för oss obekant men antagligen av gällande gravskick föranledd orsak göra en ganska stor grav- grop, då kvarlevorna efter den brända kvinnan skulle gravsättas.
Och man gick så grundligt tillväga, att man blottade hela eller största delen av det förut under högen liggande skelettet. — Möj- ligen har därvid icke blott bäckenet utan även kraniet bräckts och rubbats ur sitt läge, för så vitt ej trycket av högens stenpackning och överliggande röse vållat den senare skadan.
Det ligger nära till hands att gissa på att den brända kvinnan varit en efterlevande anhörig — kanske hustru — till den under högen jordade mannen.
Utom att denna grav, för vilken här närmare redogörelse läm- nats, är av intresse såsom varande e n d u h l i c l g r a v m e d e t t o b r ä n t o c h e t t b r ä n t l i k , erbjuder den även ett upplysande exempel på att under vikingatid i Jämtland likbränning i vissa fall förekom efter det att seden att begrava obränt här vunnit insteg.
I sammanhang härmed kan jag anföra ett motsatt fall. — I Hackas å Nordgården i Fäste by undersökte författaren samma sommar (1909) en något större hög (12 m X 1,5 m), vilken likaledes
40 K N U T K J E L L M A R K
innehöll lämningar av två gravsättningar, den ena med obränt och den andra med bränt lik. De ytterst sparsamma lämningarna av det obrända liket, huvudsakligen multnade rester av de grövre extre- mitetsbenen samt ett antal tänder, angivande kraniets plats, lågo
här överst på ett djup av 0,65 m under högens toppyta. De brända benen lågo under denna nivå, spridda ned till älven. — Här sålunda e n d u b b e l g r a v , i v i l k e n g r a v s ä t t - n i n g e n m e d b r ä n t l i k f ö r e g å t t j o r - d a n d e t . — Fynden3 bestod av en liten järn- sölja med beslag för remmen (säkert hörande till det obrända liket), en bit av nål av brons eller av arm av vågbalans, remändbeslag av järn, nit och spik samt spetsig ten (syl?) ax- järn och delar av bränd ornerad benkam med ornament av räta linjer jämte cirklar med me- delpunkt, allt det senare troligen hörande sam- man med den brända graven. — Sannolikt äro båda gravsättningarna från yngre järnåldern
Fig. 3.
Trubbig pilspets av ben med rekonstruktion vi- sande sättet för skatt- ningen. Fr. mansgr. IV
vid Birka, Ås sn, Jämtl. 2/3.
För att återkomma till gravfältet å Rösta- hammarn i Ås, gavs ju redan genom fynden vid grävningarna därstädes 1904 flera viktiga bi- drag till kännedomen om gravskick och grav- gods under slutet av vikingatiden, varav en del Abb. s. stnmpie Heiispitze v o r o r e n a nyheter. Något därav finner jag an-
aus Knochen mit die An- J • o j o
schäftung zetfiender Rekon- ledning h ä r i korthet beröra, varvid j a g h ä n -
struktion. Aus Mannsgrab ° J ö
IV ^^inTaand^' Ås' v i s a r l i l 1 ovannämnda uppsats i Ymer 1905 och avbildningarna där.4
Det visade sig, att de då undersökta gravarna, som alla voro skelettgravar, tillkommit under tiden före eller omkring mitten av 1000-talet. — I två av gravarna — de rikaste — hittades bl. a.
d r a g k r o k e n till det åkdon — troligen en enkel släde — varpå den döde dragits till graven. — I den ena av dessa två gravar
3 St. H. M. 14 202.
4 Jfr även Mbl 1903—1905 sid. 203—209, samt C. M. F i i r s t , Skelett- fynd i Jämtländska gravar från den yngre järnåldern, Ymer 1905, b. 4, sid. 372 o. f. Fynden i St. II. M. 12 42(i.
K R I N G /•; V G R A V 1' L A N Al
( m a n s g r . I V ) h a d e h ä s t e n j ä m t e en h u n d fått följa sin h e r r e . D e båda l å g o vid h a n s sida u n d e r h ö g e n . I h ä s t k r a n i e t s m u n s a t t ett p r o v i s o r i s k t bett till betsel a v t v å l ä n k a r , den e n a g j o r d a v en h ä s t b r o d d , v a r d e r a med sin r i n g för t y g e l n , med r i n g a r n a olikfor- raade. N ä r a h ä s t e n s h u v u d låg den
yxa, varmed man givit l i k d r a g a r e n dråpslaget, och intill h a n s framben fanns ett p a r h ä s t b r o d d a r samt den omtalade d r a g k r o k e n . — Av sådant, som hörde till den döde m a n n e n s per- sonliga u t r u s t n i n g , fanns h ä r bl. a. ett tveeggat s v ä r d med silverbelagt läste med vackert s i r a d benkavle och orne- rad bronsdobbsko på slidan, sköld- buckla, en k n i p p a av 8 pilspetsar av j ä r n , d ä r i b l a n d en mejselformad (tvär- eggad) samt liggande ihop med j ä r n - pilarna e t t e g e n d o m l i g t f ö r e - m å l a v b e n
3 i n y avbildning, som bättre ger före- ställning om dess art. — D å redogörel- sen för de i f r å g a v a r a n d e fynden (1905 i Y m e r ) publicerades, k u n d e betydelsen av detta b e s y n n e r l i g a föremål, som ut- gjorde en ny, förut ej k ä n d f o r n s a k s - typ, icke tolkas. Sedan h a r det emeller- tid kommit till min kännedom, dels att bland de r i k a fynden i »Svarta jorden»
vid B i r k a å B j ö r k ö hittats och av Stolpe tillvaratagits ett p a r s å d a n a fö- remål, dels att vid u t g r ä v n i n g a r n a vid
Fig. 4.
Det återges h ä r i fig. Trubbig pilspets av järn, fr. gravn.
å Slottsholmen i U r s h u l t s sn, Kro- nobis län. 2/3.
Abb. 4. Stumple 1'Ieilspitze aus Eisen, aus Grabungen auf Slottsholmen im
Ksp. Urshult, Län Kronoberg.
Fig. 5.
Isbrodd av j ä r n , u r mansgr. I I I v. Birka, Ås sn, Jänitl. 2j3. V a l s g ä r d e U t a n f ö r U p p s a l a l i k n a n d e Abb 6. Eisnagel aus Elsen, aus Manns-
° grab 111 bei Birka, Ksp. Äs, Jämtland.
föremål anträffats och att de a n s e s ut-
g ö r a ett s l a g s trubbiga pilspetsar, avsedda för j a k t å p ä l s b ä r a n d e mindre djur."'
' Tolkningen härrör från fil. lic. Greta Arwidsson, som närmare kom- mer att behandla dessa benpilar i en kommando publikation om gravarna vid Valsgärde. — I samband härmed vill jag nämna följande. E n t r u b -
42 K N U T K .1 E I. I. M A II K
Av övriga fynd i mansgr. IV må nämnas vågapparat av brons, ett kufiskt mynt, långt skifferbryne, fordralförsedd benkam, pik och kniv av järn, remstycken och större fyrkantiga stycken av en väska av skinn med vackra beslag av brons, prydda med ornament av dels växtmotiv (palmetter o. s. v.), dels djurmotiv av en art, son vittnar om förbindelser med ostliga länder (Ryssland—Ural—Sibi- rien o. s. v.),6 hank av järn med två märlor samt ett antal pryd- nadsspikar såsom rester av en träspann (till att vattna hästen?) m. m.
I den andra graven med dragkruk (mansgr. 111) hade nian ej
Fig. 6. Isbrodd av j ä r n , tr. grävn. å Slottshohnen, Ursbnlt, Kronob.-s län. 2/3. Abb. 6. Eisnagel aus Eisen, aus Grabungen anf Slottsholmen, Ksp. Urshult, Län Kronoberg.
Fig. 7.
Henredskap för okänd an- vändning, fr. m a n s g r . II, Birka, As sn, J ä m t l a n d . 2/s- Abb. 7. Knoehengerät unbe- kannter Verwendung, aus Mannsgrab II, Birka, Ksp.
Ås, Jämtland.
lagt hästen under högen, men i stället hittades här utom drag- kroken och en mängd spikar, järnbot och beslag, utgörande läm- ningar efter släden, ett välgjort munbett till betsel med silverbe- slagna hängen och rembeslag för tyglar och betselremmar, en för- gylld selbågsprydnad av brons, bjällror av stål och annat, som hört till hästmunderingen. — Hästen hade fått sin egen grav, som upp- dagades under en sänka å flata marken några meter från högen, där hans herre med sitt eget personliga gravgods av olika slag, däribland spjut, kniv, våg med vikter, en del (tidsbestämmande) sönderklippta silvermynt som betalningsmedel, iklädd skodon med t r i a n g e l f o r m a d e i s b r o d d a r (se nedan) fastade under b ig p i l s p e t s av j ä r n med h o l k . (ig. 1, vilken från början antogs vara avsedd fiir jakt på pälsb&rande mindre djur har av förf. anträffats vid utgrävningar 1925 å cn borgplats från högmedeltid på Slottsholraon i Åsncn vid Hakekvarn i Urshult, Kronobrs län. — Fynden från Slottshol- men finnas på Smål:s Museum i Växjö.
0 S o T. J. A r n c, Sveriges förbindelser med östern under vikingatiden.
Fornv. 1911, sid. 1 o. t.
K R I N G E N G R A V P L A N 4 3
hålfoten o. s. v., jämte den nyss omtalade hästmunderingen, lig- gande på släden fått sin sista viloplats. — I h ä s t g r a v e n låg invid hästkraniet ett munbett av enklaste slag av en i ändarna till ögla omböjd järnlänk utan tygelringar — en särskild gravgåva till hästen.
1 ännu en grav (mansgr. II), där den döde lagts obränd under hög, fanns under fötterna av skelettet ett par t r i a n g e l f o r- m a d e i s b r o d d a r , alldeles lika de i mansgr. III anträffade
(fig. 5). Dessa föremål voro förut okända men på grund av sitt läge i gravarna här lätta att identifiera. — En nästan alldeles lika- dan triangelformad isbrodd upptogs vid förfis utgrävningar på fornt omtalade borgplats från högmedeltid på Slottsholmen i Urs- hult. Fig. 6. Bland övriga fynd i nämnda grav märkas 5 st. pilspet- sar, kniv och yxa av järn, eldstål med flinta, benkam samt ett under- ligt benredskap av en mot ena ändan smalare, tunn, 4,5 cm lång ben- skiva med ett cirkelrunt, 10 mm i diam. stort hål i den bredare ändan, vilket redskaps betydelse ännu ej kunnat utrönas. Fig. 7.7
En annan av de i gravfältet här undersökta gravarna (mansgr. I) skall här för fullständighetens skull i korthet omnämnas. Graven visade en man jordad under hög, där det synnerligen väl bevarade skelettet, som genom professor C. M. Fursts försorg blev hopsatt och uppmonterat och finnes uppställt i Statens Hist. Museum, be- fanns liggande mellan de båda halvorna av en kluven, omkr. 3 dm i diam. tjock furustock med »klovens» släta sidor inåt. Ännu d. 16 och 17 juni, då undersökningen gjordes, låg allt här in fruset 1 m djupt i jorden. — Av lämningarna av den jordades gravgods må nämnas 3 st. pilspetsar, kniv och yxa av järn, elddon av eldstål och flintbitar, bryne med hål upptill, viktsats av 5 vikter — vågen fanns ej spår av — samt slutligen en benkam.
Under en annan hög hade en kvinna, iklädd halsband av olika slags pärlor, jordats jämte sin hund. I åter en annan grav, som upp- täcktes under en avlång sänka å marken, avtäcktes ett skelett av en kvinna, som med gravgods av en sliten järnkniv och ett hals- band av 14 olikartade pärlor jordats i en kanot, huggen ur en slam.
Även en b a r n g r a v undersöktes i samma gravfält, med två barn — det ena omkr. 10, det andra omkr. 2 år gammalt — jordade tillsammans. Graven utmärktes av en sänka under flata marken.
Föremålet fragmentariskt. Hålet ursprungligen cirkel runt.
4 4 K N U T K J E L L M A R K
I gravfältet fanns även >b r a n d g r a v a r» u n d e r s ä n k o r.
Detta jämtländska vikingatidsgravfält å Storsjö-stranden i Ås visade sig, såsom synes av ovanstående kortfattade översikt, märk- ligt genom de många växlingar i gravskicket, som där kommit till synes.
Z U S A M M E N F A S S U N G
K N U T K J E L L M A R K : Vm einen Grabplan. Einiges fiber die B e s t a t t u n g s w e i s e in J ä m t l a n d w ä h r e n d d e r W i k i n g e r z e i t . Boi Ausgrabungen auf oisonzeitlichen Gräberfeldern in Jämtland 1909 zogen besonders zwei Gräber aus der jiingeren Eisenzeit die Aufmcrk- samkeit auf sich, da jedes derselben ein Grab mit unverbranntom Skelett und ausserdem die Reste einer Bestattung mit Leichenbrand enthielt. — Abb. 1 zeigt den Grabplan (nicht vorhcr veröffentlicht) des einen dieser
»Doppelgräber», in einem Gräberfeld bei der Volkshochsehule Birka im Ksp. Ås in Jämtland. Es bestand aus einem mit Erde vermischten Stein- haufen, unter dem e i n u n v e r b r a n n t e s (männliches) S k e l e t t nobst folgenden Eisensachen als Beigaben angetroffen wurde: Messer, Pfeil- spitze und Speerspitze längs dem rechten Bein sowie Pfriem (Tätowie- rungsinstrumont?) nalie dem Schädel. Direkt auf den Kniogelonken des Skoletts ohne Erdsohicht dazwischon lag innerhalb eines bogrenzten Flocks ein grosser Haufe v e r b r a n n t e r S k e l e t t r e s te. horriihrend von einer später erfolgten Leichenbrandbestattung, nebst dazugehörigen Beigaben: 2 ovale Bronzospangen (Typ 10. Jahrh.), Knoeheiikanimstiicko usw. sowie Griffe und möglicherweise Teile eines Schlosses zu einer Truhe.
Es ist anzunchnien, dass der Leichenbrand von einer Kran lierriihrte, ver- mutlich einer Ångohörigon, vielleicht der Gattin des zuvor hier bestatto- ten Mannes, Einige Zeit muss zwischen don Bestattungen verflossen sein.
donn boi der Herrichtung der (Irabnmlde fiir die Leichenbrandbestattung sind Teile des unvorbrannton Skeletts aus ihrer Lage verrlickt worden nnd anclerswohin gekommen; so lag z. B. ein Stiick des Beckenbeins bei den Fiissen des Skeletts. — Das andere Doppelgrab war ein Hiigelgrab heim Hof Nordgården im Dorf Fäste, Ksp. Hackas, Jämtland. Hier ist die Leichenbrandbestattung der Skelettbestattung vorausgegangen.
Fcrnor wird in dom Aufsatz ein kurzer Uberblick uber dio Wandlungen der Bestattungsweise zu Ende der Wikingerzeit gegeben, wie sie das Gräberfeld bei Birka in Jämtland crkennen lässt, sowie tiber gewisse bomorkenswerte, teilweise zuvor unbekannto. zum (Irabinventar gehörigo Gegenstände. die boi don vom Verf. dort 1904 vorgenommenen Grabungen gohoben wurden. — Hier wurden Gräber der verschiedensten Arten unter Hiigeln angetroffen. U. a. wurden unter zwei Hiigeln Zughakon und ge- wisse Beschläge gefunden, dio darauf deuten, dass dera Toten der ein- facho Schlitten, auf dem or zum Grabe gefahren wurde, bei der Bestattung beigegeben wordon ist. In dera einen dieser Hiigel fand sich auch das Skelett eines Hundes und des Pferdes, das seinen Herrn auf seiner letzten
Fahrt gezogen hatte. In dem andern Htigel hatte das Pferd nicht zur Seite seines Herrn liegen dtirfen, sondern hatte ein eigenes Grab erhalten — ein
»Pferdegrab> — das unter einer Bodenvertiefung dicht neben dem Hiigel angetroffen wurde. Das interessante und reiche Gräberfeld enthielt im iibri- gen u. a. unter Vertiefungen des flachen Bodens ein Frauengrab, in ilas die Tote in einem aus einem Stamm gehaiienen Kanu bestattet worden war, ein Kindergrab sowie auch Gräber mit Resten verbrannter skelette.
