Förenade målen C-68/94 och C-30/95
Republiken Frankrike m. fl.
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
" G e m e n s k a p s k o n t r o l l av företagskoncentrationer — Kollektiv dominerande ställning"
Förslag till avgörande av generaladvokat G. Tesauro föredraget den 6 februari
1997 I-1381 Domstolens dom av den 31 mars 1998 I - 1453
Sammanfattning av d o m e n
1. Talan om ogiltigförklaring — Fysiska eller juridiska personer — Rättsakter som berör dem direkt och personligen —· Kommissionens beslut i vilket vissa villkor uppställs för att en kon- centration skall kunna förklaras förenlig med den gemensamma marknaden — Utomstående företag som påverkas av åtaganden av parterna i koncentrationen — Upptagande till sak- prövning
(EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket; rådets förordning nr 4064/89, artikel 8.5 b)
2. Talan om ogiltigförklaring — Rättsakter mot vilka talan kan väckas — Begrepp — Rättsak- ter som har tvingande rättsverkningar — Beslut i vilket beaktas att ett företag som deltar i en koncentration och som är delägare i ett bolag har åtagit sig att omstrukturera det bolaget •—·
Talan väckt av den andra aktieägaren i nämnda bolag — Avvisning (EG-fördraget, artikel 173; rådets förordning nr 4064/89, artikel 8.2)
3. Talan om ogiltigförklaring — Berättigat intresse att få saken prövad — Omöjligt att följa domen om ogiltigförklaring — Saknar betydelse — Grund för en eventuell skadeståndstalan (EG-fördraget, artiklarna 173 och 176)
4. Konkurrens — Koncentrationer — Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden — Villkor som gör det möjligt att fastställa att det saknas samband mellan kon- centrationen och en försämring av konkurrensstrukturen
(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2.2)
5. Konkurrens — Koncentrationer — Bedömning av förenligheten med den gemensamma marknaden — Relevant marknad — Geografisk avgränsning
(Rådets förordning nr 4064/89)
6. Konkurrens — Koncentrationer — Tillämpningsområde för förordning nr 4064/89 — Kollek- tiv dominerande ställning — Omfattas
(EG-fördraget, artiklarna 85 och 86; rådets förordning nr 4064/89)
7. Konkurrens — Koncentrationer — Kommissionens undersökning — Ekonomiska bedöm- ningar — Befogenhet att företa skönsmässig bedömning — Domstolsprövning — Gränser (Rådets förordning nr 4064/89, artikel 2)
8. Talan om ogiltigförklaring — Kommissionens beslut avseende kontroll av företagskoncentra- tioner — Delvis ogiltigförklaring — Villkor
(EG-fördraget, artikel 173; rådets förordning nr 4064/89, artikel 10.5)
1. Ett beslut av kommissionen, i vilket vissa villkor uppställs för att förklara en kon- centration förenlig med den gemensamma marknaden, berör ett företag som står utanför koncentrationen direkt, i den mening som avses i artikel 173 fjärde stycket i fördraget, när dessa villkor inne- fattar åtaganden gentemot kommissionen av parterna i koncentrationen, vilkas full- görande såväl rättsligt som faktiskt påver- kar det utomstående företagets situation.
Även om det i det hänseendet är riktigt att de villkor som kommissionens beslut är förenade med endast kan inverka på detta företags intresse om parterna i kon-
centrationen fullgör de åtaganden som villkoren innefattar, kan det emellertid inte råda något tvivel om att, då dessa parter gentemot kommissionen åtagit sig att vidta vissa åtgärder i utbyte mot att koncentrationen förklaras förenlig med den gemensamma marknaden, den vilja som parterna i koncentrationen manifes- terar i fråga om att fullgöra sina åtagan- den är fast och orubblig, i synnerhet som kommissionen enligt artikel 8.5 b i för- ordning nr 4064/89 kan återkalla sitt beslut, om de berörda företagen åsidosät- ter ett åläggande som beslutet är förenat med.
FRANKRIKE M. FL. MOT KOMMISSIONEN
Vidare berör ett sådant beslut samma utomstående företag personligen, dels då detta har yttrat sig under det administra- tiva förfarandet vid kommissionen, vilket har beaktats av denna i beslutet, dels då villkoren för att koncentrationen skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden är ett resultat av kommissio- nens bedömning av den konkurrenssitua- tion som skulle uppkomma genom kon- centrationen, vid vilken den i huvudsak har beaktat situationen för det utomstå- ende företaget som en del i ett duopol tillsammans med det gemensamma bolag som uppkommer genom koncentratio- nen, och, slutligen, att dessa villkor, som syftar till att lösa upp banden mellan en av parterna i koncentrationen och nämnda utomstående företag, i huvudsak gäller den senare enhetens intressen och är av sådant slag att dess marknadsställ- ning väsentligt påverkas.
2. En sådan del av ett beslut avseende kon- troll av företagskoncentrationer, i vilken kommissionen noterar åtagandet hos ett företag, som är part i en koncentration, att omstrukturera ett bolag vars aktier till lika delar innehas av det företaget och ett utomstående företag, kan inte ge upphov till bindande rättsverkningar som kan påverka det sistnämnda företagets intres- sen genom att på ett tydligt sätt förändra dess rättsliga läge, även om det antas att denna del av beslutet vore rättsligt bin- dande för det företag som är part i kon- centrationen, eftersom det utomstående företagets situation, inte kan påverkas av åtagandet annat än om det av fri vilja medverkar till detta.
3. Enbart den omständigheten att den insti- tution som har utfärdat rättsakten, med hänsyn till omständigheterna, skulle vara förhindrad, i händelse av att den angripna rättsakten ogiltigförklaras, att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 176 första stycket i fördraget, innebär inte att en talan om ogiltigförklaring skall avvisas på den grunden att det saknas berättigat intresse av att få saken prövad. I ett sådant fall fyller talan om ogiltigförklaring i varje fall en funktion som grund för en eventu- ell skadeståndstalan.
4. Enligt artikel 2.2 i förordning nr 4064/89 skall en koncentration förklaras förenlig med den gemensamma marknaden om den inte är orsak till att en sådan domine- rande ställning skapas eller förstärks som påtagligt skulle inverka på konkurrenssi- tuationen på den relevanta marknaden.
Kommissionen kan med giltig verkan anta ett beslut i vilket den anser att en koncentration uppfyller det kriterium om att orsakssamband saknas som anges i artikel 2.2 i förordning nr 4064/89 och förklara koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden, om det står klart att
— det förvärvade företaget snabbt skulle försvinna från marknaden om det inte övertogs av ett annat företag,
— det förvärvande företaget skulle överta det förvärvade företagets marknadsan- del, om detta försvann från markna- den,
— det inte finns något förvärvsalternativ som skulle vara mindre skadligt för konkurrensen.
I det hänseendet är det inte i sig en grund för att det omtvistade beslutet är ogiltigt att de villkor, som enligt kommissionen skall vara uppfyllda för att ett orsakssam- band inte skall anses föreligga mellan koncentrationen och försämringen av konkurrensen, inte fullständigt överens- stämmer med de villkor som ingår i den amerikanska teorin om "failing company defence".
Även om kriteriet avseende övertagandet av marknadsandelar enligt kommissionen inte i sig kan anses som tillräckligt för att utesluta att koncentrationen är skadlig för konkurrensen, bidrar det till att säkerställa att koncentrationen är neutral i förhållande till försämringen av konkur- rensstrukturen på marknaden, vilket överensstämmer med det orsakssam- bandsbegrepp som anges i artikel 2.2 i förordning nr 4064/89. Utan detta krite- rium skulle nämligen en koncentration, under förutsättning att övriga kriterier är uppfyllda, inte kunna anses vara orsak till försämringen av konkurrensstrukturen på marknaden, även om det skulle stå klart att det företag som genomför förvärvet, i avsaknad av koncentrationen, inte skulle
överta hela det förvärvade företagets marknadsandel. Ett orsakssamband mel- lan koncentrationen och försämringen av konkurrensstrukturen på marknaden skulle således kunna uteslutas, även om konkurrensstrukturen på marknaden skulle försämras i mindre utsträckning utan koncentrationen. Införandet av detta kriterium avser nämligen att säkerställa att förekomsten av nämnda orsakssam- band endast kan uteslutas för det fall den försämring av konkurrensstrukturen som blir följden av en koncentration skulle uppkomma även utan en koncentration.
5. En riktig avgränsning av den aktuella marknaden är en nödvändig förutsättning för och måste föregå en bedömning av en koncentrations effekter på konkurrensen.
I det avseendet utgörs den geografiska marknaden av en bestämd geografisk zon inom vilken den ifrågavarande produkten saluförs och inom vilken konkurrensvill- koren är tillräckligt homogena för samt- liga ekonomiska aktörer, så att det är möjligt att göra en rimlig bedömning av den anmälda företagskoncentrationens effekter på konkurrensen.
6. Förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer är, med hänsyn till dess ändamål och allmänna systema- tik, tillämplig på fall av kollektiv domine- rande ställning. Denna förordning är, till skillnad från artiklarna 85 och 86 i fördra- get, avsedd att tillämpas på samtliga kon- centrationer med en gemenskapsdimen-
FRANKRIKE M. FL. MOT KOMMISSIONEN
sion för det fall dessa, med avseende på sina verkningar på konkurrensstrukturen inom gemenskapen, kan visa sig vara oförenliga med den ordning som i enlig- het med fördraget skall säkerställa att konkurrensen inte snedvrids. En koncen- tration som skapar eller förstärker en dominerande ställning som intas av de berörda parterna i koncentrationen till- sammans med en enhet som står utanför koncentrationen kan emellertid visa sig oförenlig med den ordning som i enlighet med fördraget skall säkerställa att kon- kurrensen inte snedvrids. O m det skulle godtas att förordningen enbart var till- lämplig på koncentrationer som skapar eller förstärker en dominerande ställning som intas av parterna i koncentrationen, skulle ändamålet med förordningen delvis motverkas. Förordningen skulle i så fall förlora en icke obetydlig del av sin ända- målsenliga verkan, utan att detta vore nödvändigt med hänsyn till den allmänna systematiken i gemenskapens bestämmel- ser om kontroll av företagskoncentratio- ner.
I förordningen föreskrivs inte uttryckli- gen att företag, som står utanför koncen- trationen men som anses utgöra en extern beståndsdel i det dominerande oligopolet, skall beredas tillfälle att på ett ändamåls- enligt sätt tillkännage sin mening i de fall då kommissionen avser att förena "god- kännandet" av koncentrationen med vill- kor eller ålägganden som kan medföra nackdelar för just dessa företag. Det- samma gäller då kommissionen avser att förena godkännandet av en koncentration som enbart skapar eller förstärker en individuell dominerande ställning med villkor eller ålägganden som är till nack- del för utomstående företag.
Även om det antas att kommissionens konstaterande att den planerade koncen- trationen skapar eller förstärker en kol- lektiv dominerande ställning mellan de berörda företagen och ett utomstående företag i sig kan vara till nackdel för det sistnämnda företaget, utgör iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som kan leda till en rättsakt som går en bestämd person emot en grundläggande gemenskapsrättslig princip, som under alla omständigheter skall säkerställas även i avsaknad av reglering av förfarandet i fråga. Det kan med beaktande av en sådan princip och förordningens ändamål, såsom detta angivits ovan, inte anses att den omständigheten, att gemenskapslag- stiftaren inom ramen för förordningen inte uttryckligen har inrättat ett förfa- rande för att säkerställa en rätt till försvar till förmån för utomstående företag som antas inta en kollektiv dominerande ställ- ning tillsammans med de företag som är parter i koncentrationen, utgör ett avgö- rande bevis för att nämnda förordning inte är tillämplig på fall av kollektiv dominerande ställning.
7. Inom ramen för den kontroll av företags- koncentrationer som fastställs i förord- ning nr 4064/89, är kommissionen skyldig att, utifrån en analys av referensmarkna- dens kommande utveckling, bedöma om den koncentration som undersökningen gäller kan ge upphov till en sådan situa- tion som medför att den effektiva kon- kurrensen på den ifrågavarande markna- den påtagligt hämmas av de företag som är parter i koncentrationen och av ett eller flera företag som står utanför kon- centrationen, vilka tillsammans, bland annat på grund av vissa band dem emel- lan, kan inta samma hållning på markna- den och i betydande omfattning uppträda utan att behöva ta hänsyn till andra
konkurrenter, kunder och, slutligen, kon- sumenter. En sådan bedömning förutsät- ter en noggrann undersökning av bland annat de omständigheter som i varje enskilt fall visar sig relevanta för bedöm- ningen av koncentrationens effekter på konkurrensen på referensmarknaden. Det kan i detta hänseende påpekas att förord- ningens materiella regler, och i synnerhet artikel 2, tillerkänner kommissionen ett visst handlingsutrymme, bland annat vad gäller ekonomiska bedömningar. Följakt- ligen skall gemenskapsdomstolens pröv- ning av utövandet av denna befogenhet, vilket är en förutsättning för fastställandet av regler i fråga om koncentrationer, göras med beaktande av det bedömnings- utrymme som bildar underlag för de nor- mer av ekonomisk art som ingår i kon- centrationsbestämmelserna.
8. En ogiltigförklaring av en del av ett beslut, begränsad enkom till de i beslutet angivna villkoren, är möjlig under förut-
sättning att dessa villkor kan skiljas från beslutet i övrigt. I detta hänseende är en ogiltigförklaring av en del av ett beslut som kommissionen fattat avseende kon- troll av företagskoncentrationer en av de möjligheter som uttryckligen föreskrivs i artikel 10.5 i förordning nr 4064/89.
Då emellertid de villkor som kommissio- nen har uppställt för att en koncentration skall kunna förklaras vara förenlig med den gemensamma marknaden är resultatet av att kommissionen har gjort en negativ bedömning av koncentrationen, såsom denna hade anmälts, och av kommissio- nen anses som absolut nödvändiga för att denna koncentration skall kunna förkla- ras vara förenlig med den gemensamma marknaden, utgör dessa villkor och förklaringen att koncentrationen är fören- lig med den gemensamma marknaden en oskiljaktig enhet, och en ogiltigförklaring av endast den del av beslutet som innehål- ler nämnda villkor och skyldigheter är inte möjlig utan att beslutet ändras i sak.
