EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 13.11.2007 KOM(2007) 696 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH

REGIONKOMMITTÉN

Rapport om resultatet av översynen av EU:s rambestämmelser

om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i enlighet med direktiv 2002/21/EG

och

sammanfattning av 2007 års förslag till reformer

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH

REGIONKOMMITTÉN

Rapport om resultatet av översynen av EU:s rambestämmelser

om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i enlighet med direktiv 2002/21/EG

och

sammanfattning av 2007 års förslag till reformer

(text av betydelse för EES)

1.INLEDNING

Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster är en grundläggande komponent i EU:s ekonomiska struktur och samhällsstruktur. Utbredd tillgång till säkra bredbandsnät till rimliga kostnader är en förutsättning för att förverkliga tillväxt- och sysselsättningspotentialen i EU – ett centralt mål i den förnyade Lissabonstrategin. Som ett led i strategin lade kommissionen i juni 2005¹ fram initiativet i2010 som ska stimulera till en öppen och konkurrenskraftig digital ekonomi, och efterlyste ett gemensamt europeiskt informationsområde. Det viktigaste instrumentet för det informationsområdet är reformen av EU:s regelverk för elektronisk kommunikation.

Reformen kommer att utgöra en viktig hörnsten i översynen av den inre marknaden, eftersom elektronisk kommunikation har potential att bidra kraftigt till marknadsintegration genom att

– ge större utdelning för allmänheten och småföretagen, – bättre utnyttja globaliseringens fördelar,

– öppna nya områden för kunskap och innovation,

– få med en betydande samhällelig och miljörelaterad dimension.

Det här meddelandet utgörs av en rapport om resultatet av kommissionens översyn av rambestämmelserna för elektronisk kommunikation enligt artikel 25 i direktiv 2002/21/EG². Här beskrivs också de viktigaste ändringarna av strategin i kommissionens förslag (härefter hänvisade till som 2007 års reformförslag). Ytterligare information finns i kommissionens förslag till lagstiftning³ och tillhörande konsekvensbedömning⁴.

1 KOM(2005) 229.

2 EGT L 108, 24.4.2002, s. 33.

3 KOM(2007) 697; KOM(2007) 698; KOM(2007) 699.

4 SEK(2007) 1472.

2. MÅL FÖR ÖVERSYN OCH SAMRÅD

2.1 Översynens bakgrund och mål

EU:s regelverk för telekommunikationer fastlades på 1990-talet för att bana väg för konkurrens på nationella marknader som fram till dess hade dominerats av statligt ägda monopol. Processen kulminerade med avregleringen av nationella marknader 1998.

Ytterligare ett steg togs 2002 när de nuvarande bestämmelserna antogs, i vilka hänsyn tas till att teknikområden konvergerar. De gäller för alla former av ”elektronisk kommunikation”.

Modellen för bestämmelserna i rambestämmelserna från 2002 är i huvudsak baserad på att en gemensam uppsättning EU-bestämmelser genomförs av nationella tillsynsmyndigheter med ansvar för att övervaka marknaderna. Med ramen från 2002 infördes också principen om dominerande ställning enligt konkurrenslagstiftningen som tröskelnivå för förhandsregleringar; detta för att garantera att regleringar endast införs för företag som anses ha ett betydande inflytande på marknaden.

Kommissionen har under 2006 och 2007 sett över hur EU:s regler fungerar i förhållande till dess huvudmål, det vill säga att främja konkurrens, stärka den inre marknaden och gynna medborgarnas intressen. Kommissionen anser att det krävs en avgörande reform av reglerna mot bakgrund av den tekniska utvecklingen och marknadernas utveckling, särskilt den ökade konkurrensen på vissa områden, men också den fortsatt starka ställningen för en eller ett fåtal operatörer på ett antal centrala marknader, liksom den fortsatt bristande gemensamma marknaden för elektroniska kommunikationer. Därtill har skillnaderna i tillämpningen av bestämmelserna ökat i det utvidgade EU. Kommissionens reformförslag år 2007 kan grupperas i tre pelare: bättre lagstiftning, fullföljande av den gemensamma marknaden och kontakt med medborgarna.

i) Bättre reglering för konkurrenskraftig elektronisk kommunikation

Med 2007 års reformförslag vill kommissionen först och främst förenkla och höja kvaliteten på regelverket genom att minska förhandsregleringen i de fall marknadsutvecklingen tillåter detta och genom att förenkla rutinerna för översyn av marknaderna. Bättre reglering av radiospektrum – genom förenklad tillgång till och användning av denna knappa resurs och överföring till en mer marknadsorienterad tilldelning av spektrum – kommer dessutom att förbättra konkurrensen inom trådlösa tjänster och frigöra spektrumens ekonomiska potential.

ii) Genomföra den gemensamma marknaden för elektronisk kommunikation

Enligt gällande bestämmelser har de nationella tillsynsmyndigheterna stor frihet i genomförandet av regelverket, men deras ambitioner har i stort sett stannat innanför de nationella gränserna, trots insatser för att förbättra samordningen via Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter (ERG), ett gemensamt forum för nationella

tillsynsmyndigheter. Detta har lett till bristande samstämmighet mellan bestämmelser och snedvridning av konkurrensen, vilket hindrar framväxten av en gemensam europeisk marknad där företag kan agera friktionsfritt över gränserna och där privata kunder och företagskunder kan gynnas av tillgänglighet till jämförbara

kommunikationstjänster, oavsett geografiska faktorer. Kommissionen föreslår därför att en oberoende europeisk marknadsmyndighet för elektronisk kommunikation inrättas som kan utnyttja den samlade sakkunskapen vid de nationella

tillsynsmyndigheterna och förbättra nuvarande samordningsmekanismer. Samtidigt

föreslår kommissionen att de nationella myndigheternas oberoende och

genomförandebefogenheter stärks. På så sätt kan (av-)regleringarna genomföras konsekvent inom hela EU under kommissionens övervakning och gemensamma spelregler gälla för alla operatörer på den inre marknaden.

iii) Kontakt med medborgarna

På en marknad med snabba förändringar behövs nya åtgärder för att bevara och öka konsumentskyddet, skydda användarnas rättigheter och garantera att konsumenterna kan dra full nytta av en dynamisk och alltmer gränslös kommunikationsmarknad.

Kommissionens förslag syftar framför allt till att öka säkerheten och privatlivets skydd, åstadkomma snabbare och effektivare nummerportabilitet och främja hög kvalitet på tjänster och obehindrad tillgång till digitalt innehåll och webbinnehåll.

Reformförslagen kommer också att bidra till att användare med funktionshinder, äldre användare och människor med särskilda behov får bättre tillgång till elektroniska kommunikationstjänster.

2.2 Samråd

Samrådet genomfördes i två etapper: Etapp I inleddes i slutet av 2005 och bestod av en uppmaning till synpunkter som gav omkring 160 skriftliga inlägg⁵. Synpunkterna beaktades vid utarbetandet av kommissionens meddelande i juni 2006 om översynen⁶, tillhörande interna arbetsdokument och konsekvensbedömningen. Med dessa handlingar inledde kommissionen etapp II i samrådet som löpte fram till oktober 2006 och omfattade en offentlig workshop.

Sammanlagt mottogs 224 svar, från EU och utanför⁷. 52 branschorganisationer, tolv handelsorganisationer och fackförbund och 15 användarsammanslutningar lämnade in skriftliga kommenterar, liksom 18 EU-medlemsstater och Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter som omfattar de 27 nationella tillsynsmyndigheterna. Kommissionen följde upp inlägget från Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter med en dialog om regleringar mellan november 2006 och februari 2007 för att undersöka hur bristande konsekvens i regleringarna kan avhjälpas och vilka hinder som finns på den inre marknaden – allt för att få bättre regleringar⁸.

5

http://ec.europa.eu/information_society/policy/ecomm/info_centre/documentation/public_cons ult/review/index_en.htm.

6 KOM(2006) 334.

7

http://ec.europa.eu/information_society/policy/ecomm/info_centre/documentation/public_cons ult/review_2/index_en.htm.

8 Skrivelse från kommissionsledamot Viviane Reding till Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter av den 30 november 2006, Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheters svar och ett gemensamt uttalande av Viviane Reding och gruppens ordförande Roberto Viola av den 27 februari 2007 finns på http://erg.eu.int/whatsnew/index_en.htm.

3. BÄTTRE REGLERING FÖR KONKURRENSKRAFTIG ELEKTRONISK

KOMMUNIKATION

3.1 Ny inriktning på förhandsregleringen: fokus på kvarvarande konkurrensproblem på marknaden

Bakgrund och mål

EU har de senaste tio åren lyckats tämligen väl med att öppna de nationella telekommunikationsmarknaderna för konkurrens, stimulera investeringar och innovation från både nya aktörer och företag i dominerande ställning samt öka valfriheten för företag och privatpersoner⁹. I sitt meddelande från juni 2006 konstaterade kommissionen att de allmänna principerna för EU:s ramar var nyanserade och gav stöd för nya investeringar.

EU:s regelverk utgörs av en mekanism där det i en rekommendation från kommissionen anges för vilka marknader förhandsregleringar¹⁰ kan utfärdas. Rekommendationen är en viktig utgångspunkt för de nationella tillsynsmyndigheterna i arbetet med att analysera marknaderna för att avgöra om de utfärdar förhandsregleringar. De nationella tillsynsmyndigheterna måste meddela resultaten av sina marknadsanalyser till kommissionen. Enligt regelverket ska förhandsregleringarna avskaffas när en effektiv konkurrens uppnåtts på en marknad.

De befintliga operatörerna har fortfarande en dominerande ställning på många marknader, särskilt inom fast telefoni (operatörer med dominerande ställning har en genomsnittlig marknadsandel på 65,8 procent¹¹) och i de flesta länder även inom bredband (marknadsandelen för operatörer med dominerande ställning uppgår i flertalet fall till över 55 procent, ofta över 65 procent¹²). På mobilmarknaderna har antalet operatörer, sånär som på några undantag, förblivit oförändrat, men trenden går mot en stärkning.

Med utgångspunkt från erfarenheterna av systemet de senaste fyra åren (med över 600 anmälningar) föreslog kommissionen i juni 2006 att anmälningsförfarandet skulle förenklas och flertalet detaljhandelsmarknader strykas ur förteckningen på grund av att det skulle räcka med en effektiv reglering av grossistledet för att skydda detaljhandelsanvändarna.

Olika former för åtskillnad mellan tillgång till näten och de tjänster som operatörerna erbjuder diskuterades i konsekvensbedömningen från juni 2006. Sedan dess har effekten av den funktionsuppdelning som gjordes i Förenade kungariket blivit tydligare, och införandet av liknande åtgärder övervägs också i Italien och Sverige. Konkurrensproblem härstammar vanligtvis från segdragna flaskhalsar i accessnät, karaktäriserade av att nätoperatörer i dominerande ställning är vertikalt integrerade och att det fortfarande är svårt att tillämpa icke- diskriminerande åtgärder på ett effektivt sätt.

Övergången till den nya generationens accessnät kan öka betydelsen av stordriftsfördelar och fördelar bestående i att samma produkter säljs i en mängd olika former, varigenom graden av

9 Ytterligare underlag och kvantitativa uppgifter finns i tillhörande konsekvensbedömning.

10 Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt direktiv 2002/21/EG, EUT L 114, 8.5.2003, s. 45.

11 Kommissionen meddelande om EU:s reglering och marknader på området för elektronisk kommunikation 2006 (12:e rapporten), bilaga 2, s. 13. Siffror när det gäller detaljförsäljningsintäkter för alla samtalstyper, EU-25, december 2005.

12 Ibid. bilaga 2, s. 66. Uppgifter för EU-25 från oktober 2006, inklusive återförsäljning.

kopierbar infrastruktur minskar. Innan man genomför beteendemässiga eller strukturella ingrepp måste man emellertid också undersöka hur de påverkar nyinvesteringarna från de etablerade och nya företagen och konsumenternas välfärd.

Resultat av offentligt samråd

Nya aktörer på marknaden, medlemsstater och nationella tillsynsmyndigheter stödde kommissionens synsätt att de nuvarande EU-bestämmelserna generellt sett främjar konkurrens och investeringar. De tog avstånd från en uppmaning från operatörer med dominerande ställning på marknaden att ta ”paus från regleringarna”. Det rådde ett brett samförstånd om att användningen av ny teknik inte i sig betyder att det finns en ny marknad och att det marknadsbaserade synsättet i regelverket gör att investeringsrisker kan beaktas. Inte minst de nationella tillsynsmyndigheterna önskade att ytterligare funktionsuppdelning skulle ingå i

”verktygslådan” med eventuella åtgärder för att tackla kvarvarande konkurrensproblem.

Förslaget till enhetligt anmälningsförfarande fick brett stöd från huvuddelen av intressenter.

Förslaget i rekommendationen att minska antalet marknader välkomnades av operatörer med dominerande ställning på marknaden, medan nya aktörer och konsumenter samt nationella tillsynsmyndigheter var mer tveksamma.

Några operatörer med dominerande ställning på marknaden och nationella tillsynsmyndigheter föreslog att kommissionen skulle utfärda riktlinjer för regleringen av geografiska marknader under nationell nivå.

Strategiförslag – Ny inriktning på förhandsregleringen: fokus på kvarvarande konkurrensproblem på marknaden

1. En första större avreglering av branschen är nu möjlig

Kommissionen har ändrat sin rekommendation för de aktuella marknaderna för att fasa ut förhandsregleringen. Förteckningen över marknaden har minskat från 18 till åtta.

Kommissionen kommer att intensifiera sin översyn av marknader där konkurrensen ännu inte är effektiv och noggrant övervaka de marknader som är viktiga för Europas konkurrenskraft, framför allt marknader för bredbandstillgång.

2. Rutinerna för översyn av marknaderna kan rationaliseras och förenklas

Lagförslagen innebär att anmälningskraven i systemet med marknadsöversyn förenklas.

3. Införande av funktionsuppdelning som hjälp för de nationella tillsynsmyndigheterna att hantera kvarvarande konkurrensproblem.

Lagförslagen ger de nationella tillsynsmyndigheterna ytterligare hjälp i form av en funktionsuppdelning, dvs. påtvingad åtskillnad mellan aktiviteter utan avveckling av tillgångar; detta som en undantagshjälp som ska övervakas av kommissionen.

4. Vägledning från kommissionen

Kommissionen kommer att förbättra intressenternas rättssäkerhet genom att sommaren 2008 utfärda vägledningar för regelverket tillämpning i fråga om nya fiberinvesteringar i lokala

accessnät. Kommissionen kommer också att undersöka möjligheten av att utfärda vägledning på andra områden, framför allt geografiska differentieringar under nationell nivå.

3.2 Spektrumhantering i Europa – läge för reformer Bakgrund och mål

Den snabba utvecklingen inom trådlös teknik och ökande efterfrågan på bandbredd, särskilt för mobilt bruk, har drastiskt ökat vikten av tillträde till radiospektrum, både av ekonomiska skäl och av allmänna samhällsskäl. Uppskattningar visar att det sammanlagda värdet av tjänster inom EU som är beroende av radiospektrum uppgår till runt 250 miljarder euro¹³. Europeiska rådet har konstaterat¹⁴ att de omedelbara prioriteringarna för att gynna innovation och konkurrenskraft bland annat är utveckling av modeller för spektrumallokering som uppfyller alla mål, snabbt främjande av avancerade mobila tjänster och ett samordnat synsätt på användningen av spektrumkapacitet, tillgänglig till följd av digitaliseringen.

Europaparlamentet har dessutom betonat betydelsen av att alla intressenter ska ha tillgång till effektiv användning av spektrumen; parlamentet har även fastställt att spektrum inom EU behöver kombineras och de alltför många föreskrivande regleringsbegränsningarna avvecklas.

Europaparlamentet påpekade också att man måste beakta sociala, kulturella och politiska aspekter i enlighet med artikel 151.4 i fördraget¹⁵.

I denna snabbt föränderliga miljö har nuvarande system för spektrumhantering, där beslut om användning av spektrum i huvudsak fattas av offentliga instanser och ofta begränsar den teknik och de tjänster som kan utnyttjas, spelat ut sin roll. Nationella gränser blir alltmer oväsentliga för att fastställa den optimala användningen av radiospektrum. Dagens fragmentiserade spektrumhanteringssystem leder till ökade kostnader och förlorade marknadsmöjligheter för spektrumanvändare. Dagens metoder bromsar också införandet av innovativa tillämpningar och tjänster. Om systemet inte ändras kommer det att begränsa tillväxten och innovationspotentialen för trådlösa system i Europa – särskilt mot bakgrund av den pågående övergången från analog till digital tv, som kommer att frigöra ett stort antal frekvenser i den mest attraktiva delen av radiospektrumet för nya användare, både för mobila tv-sändningar och andra tillämpningar, till exempel trådlöst bredband.

Tillgång till bredbandskommunikation kan vara av stor betydelse för EU:s konkurrenskraft och sammanhållning¹⁶ genom att främja produktion och påverka samhällsstrukturen. Trådlöst bredband hör till de mest lovande satsningarna för att överbrygga bredbandsklyftan och den digitala klyftan, inte minst i avlägsna och glesbebyggda områden¹⁷.

13 Se kommissionens meddelande: Reaping the full benefits of the digital dividend in Europe: a common approach to the use of the spectrum released by the digital switchover (ännu ej tillgänglig på svenska), KOM(2007) 700.

14 Europeiska rådet i Bryssel, 14–15 december 2006, ordförandeskapets slutsatser, 16879/1/06 rev. 1.

15 Resolution (P6_TA-PROV(2007)0041):

http://ec.europa.eu/information_society/policy/radio_spectrum/docs/ep_dr_res_spectrum_14_02.pdf.

16 Bredband är kunskapsekonomins grundläggande infrastruktur och har bidragit kraftigt till IKT:s ekonomiska effekter genom att stå för hälften av de moderna ekonomiernas produktivitetsökningar under de senaste tio åren.

17 I genomsnitt hade mer än 90 % av stadsbefolkningen i EU25 tillgång till bredband, men endast 71 % i landsbygdsområden (kommissionen, uppskattning, januari 2007).

Kommissionen har i ett antal meddelanden¹⁸ beskrivit de allmänna principerna i EU:s strategi för en framåtsyftande spektrumpolicy. De har också godkänts av medlemsstater och flertalet intressegrupper¹⁹. Kommissionen föreslog därför i sitt meddelande från juni 2006 en reform av spektrumhanteringen i följande hänseenden:

– Undanröja onödiga restriktioner för spektrumanvändning genom att stärka principen om teknikneutralitet (frihet att använda valfri teknik i ett spektrumband) och tjänsteneutralitet (frihet att välja spektrum för valfri elektronisk kommunikationstjänst).

– Förbättra tillgången till spektrum genom att tillåta mer olicensierad användning av spektrum och överföring av exklusiva användarrättigheter inom godkända band (sekundärhandel).

– Inrätta ett effektivare och mer samordnat system för godkännande av trådlösa system med Europatäckande potential eller med betydande gränsöverskridande dimensioner.

Resultat av offentligt samråd

I frågan om neutrala tjänster visade det offentliga samrådet ett brett samförstånd bland intressenterna, särskilt mobiloperatörer och inom den trådlösa branschen. Å andra sidan uttryckte vissa sändningsbolag och distributörer för marksänd tv oro över vilka konsekvenser detta kan få på befintliga rättigheter.

Principen om teknikneutralitet mottogs också positivt av flertalet svarande. Den gradvisa avvecklingen av tekniska begränsningar välkomnades. Frågan om störningar ska hanteras var ett orosmoment för många, särskilt i samband med olicensierad spektrumanvändning, medan vissa svarade att det snart skulle finnas tekniska lösningar på problemet.

Det offentliga samrådet visade ett ökat stöd för sekundärhandel. Flertalet medlemsstater, branschorganisationer och företag var positivt inställda, även om de ansåg att det krävs förebyggande åtgärder mot spektrumhamstring. Det motsatta synsättet framfördes huvudsakligen av marksändningsoperatörer och vissa medlemsstater som var oroade över att handeln kunde påverka sändningarna.

Strategiförslag – spektrum

5. Förenkla tillgången till spektrum och avveckla onödiga begräsningar av spektrumanvändningen

Genom kommissionens lagförslag stärks principen om neutral teknik och neutrala tjänster, och en mekanism skapas för att godkänna vissa band för handel i rättigheter inom hela EU, förvärvade för spektrumanvändning (sekundär handel). Regleringsbestämmelser för att uppmuntra till licensfri spektrumanvändning och stärka samordningen av villkor för spektrumgodkännande föreslås också.

Förslagen tar hänsyn till det politiska målet att uppnå stordriftsfördelar, men även behovet av att undvika skadliga störningar och uppnå mål som gynnar det allmänna intresset, till exempel

18 KOM(2005) 411, KOM(2005) 400, KOM(2005) 461.

19 Se särskilt yttranden från radiospektrumgruppen RSPG: Digital Dividend; Spectrum Trading; Wireless Access Policy for Electronic Communications Services (WAPECS); se http://rspg.ec.europa.eu.

social och regional sammanhållning, garantier för människors säkerhet, undvikande av ineffektiv spektrumanvändning och främjande av kulturell och språklig mångfald och pluralistiska media.

4. DEN GEMENSAMMA MARKNADEN FÖR ELEKTRONISK KOMMUNIKATION

4.1 Bakgrund och mål

De senaste åren har den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen ökat potentialen för att elektroniska kommunikationstjänster ska kunna tillämpas utanför enskilda medlemsstaters geografiska gränser. Redan i dag finns det ett intresse från företag att erbjuda satellitbaserade personliga kommunikationssystem och mobila kommunikationer på flyg och fartyg utöver nationsgränser. Viktiga tjänster som mobilt bredband och IP-telefoni kräver dessutom samstämmiga lagar för att den fulla potentialen ska kunna utnyttjas inom hela den inre marknaden.

Trots konkurrenstrycket från andra ekonomiska regioner har Europa ännu inte någon gemensam marknad för elektroniska kommunikationsnät eller dito tjänster. Genomförandet av EU-bestämmelserna i form av 27 olika nationella regelsystem har medfört två stora bakslag:

en konstlad uppdelning av marknader efter nationsgränser och en grundläggande brist på samstämmighet i tillämpningen av EU-bestämmelser.

För att kunna hantera denna avsaknad av en gemensam marknad lämnade kommissionen följande förslag i dokumentet från samrådet 2006:

i) Effektivare och mer samstämmig reglering inom EU genom att kommissionens översyn stärks av de åtgärder som införts av nationella tillsynsmyndigheter.

ii) Effektivare och snabbare genomförandemekanismer genom att nationella myndigheters oberoende och reella befogenheter stärks.

iii) Enklare förfarande för urval och godkännande av operatörer som levererar tjänster inom hela gemenskapen.

iv) Institutionellt förstärkt samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och kommissionen.

4.2 Resultat av offentligt samråd

Många intressenter var mycket oroade över dagens skillnader mellan nationella tillämpningar av regelverket, vilket förhindrar att alla fördelar av den inre marknaden uppnås. Vissa efterlyste fler regleringar på EU-nivå. Framför allt branschen, men även konsumentorganisationer, beklagade att det fortfarande inte finns någon gemensam marknad med samma spelregler för företag och användare inom elektroniska kommunikationer.

Begränsningarna för den europeiska regleringsgruppen för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – som trots vissa insatser under 2006 och 2007 bara ger utrymme för en ytlig samordning av de reglerande myndigheterna – togs upp av intressenter. Vissa medlemsstater reserverade sig visserligen mot att ”ge befogenheter” till kommissionen, men flera branschgrupper (nya aktörer, men även några i dominerande ställning) föredrog antingen en institutionell reform av den europeiska regleringsgruppen och/eller önskade en starkare roll för kommissionen för att slippa en strategi präglad av ”minsta gemensamma nämnare”, vilket

vissa ser som det självklara resultatet av en regleringsmekanism som i huvudsak går ut på att nå samsyn mellan 27 nationella tillsynsmyndigheter.

Ett antal synpunkter återspeglade dessutom det faktum att den nuvarande metoden för urval och godkännande av operatörer inte är förenlig med det stordriftstänkande som krävs för att utveckla nya tjänster. I fråga om tjänster inom hela gemenskapen och tjänster med potential att bli gemenskapstäckande finns det verkligen behov av ett gemensamt och enhetligt system för godkännande av rättigheter att använda spektrum och nummer.

Beträffande mekanismer för genomförandet enades huvuddelen av medlemsstaterna och sammanslutningen av nya aktörer kring förslaget att stärka de nationella myndigheternas genomförandebefogenheter. Aktörer i dominerande ställning och mobiloperatörer samtyckte dock inte till det förslaget.

Förslag till strategins inriktning – Inre marknaden

6. Stärka de nationella myndigheternas oberoende och genomförandebefogenheter Ger ett effektivare och snabbare genomförande av regelverket.

7. Fullfölja den inre marknaden genom att inrätta en oberoende europeisk myndighet för den elektroniska kommunikationsmarknaden

Det finns förslag om att inrätta en oberoende europeisk myndighet för den elektroniska kommunikationsmarknaden som sammanför de nationella tillsynsmyndigheter som i dagsläget sammanstrålar i den europeiska regleringsgruppen för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Myndigheten kan bli rådgivande till kommissionen, ha ett tydligt mandat att agera för att stärka den inre marknaden och ansvara inför Europaparlamentet. Den nya myndigheten skulle därmed ersätta dagens lösa samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter inom regleringsgruppen och ge ett effektivare och mer slagkraftigt system med tydligare ansvarsskyldighet.

Den nya myndigheten skulle

• öka enhetligheten och samstämmigheten i tillämpningen av EU:s bestämmelser på den inre marknaden genom att bättre utnyttja de nationella myndigheternas sammanlagda kunskap inom gemenskapens system,

• bistå kommissionen på andra områden som rör elektronisk kommunikation, till exempel göra analyser av transnationella marknader och urval av företag som tillhandahåller gränsöverskridande tjänster,

• fungera som kontaktpunkt för företag som ansöker om rättighet att använda spektrum och nummer för att leverera gränsöverskridande tjänster inom EU.

• ta över funktionerna efter Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet och fungera som expertcentrum på europeisk nivå för frågor som rör nätverks- och informationssäkerhet.

8. Stärka kommissionens överblick av åtgärder för att öka samstämmigheten

Lagförslagen utvidgar kommissionens befogenheter i översynen av marknaden till att även omfatta översyn av de åtgärder som de nationella tillsynsmyndigheterna föreslår, i samarbete

med den nya europeiska myndigheten. Därigenom kan åtgärder tillämpas mer enhetligt, effektivt och snabbt i hela EU.

9. Mer teknisk harmonisering på ett antal centrala områden

För att minska skillnader i regelverkets genomförande finns det förslag att kommissionen med hjälp av myndighetens expertis ska kunna införa tekniska harmoniseringsåtgärder, till exempel metoder för kostnadsberäkning, genomförande av nummerportabilitet, konsumentskydd och tillgång till elektroniska kommunikationstjänster och dito utrustning för funktionshindrade slutanvändare.

6. KONTAKT MED MEDBORGARNA

6.1 Användarnas rättigheter och konsumentskydd Bakgrund och mål

De gemensamma insatserna för tekniska förändringar och bättre konkurrens har börjat ge medborgarna både fler valmöjligheter och billigare tjänster. Mer kan dock göras för att se till att konsumenterna kan dra nytta av alla fördelar av en helt gemensam marknad för elektronisk kommunikation.

Kommissionen definierade i sitt meddelande från i juni 2006 följande fyra huvudområden som kräver förändring:

– Insyn och publicering av information för användarna.

– Bättre tillgänglighet för användare med funktionshinder.

– Larmtjänster och tillgång till 112.

– Grundläggande anslutbarhet och kvalitet på tjänster (”nätneutralitet”).

Dessutom kommer långsiktiga frågor, till exempel begreppet och omfattningen av samhällsomfattande tjänster vilket redan har definierats av kommissionen²⁰, att behandlas i ett kommissionsmeddelande som publiceras 2008.

Resultat av offentligt samråd

Konsumenter och de funktionshindrade användarnas organisationer välkomnade kommissionens förslag på alla områden, men många operatörer ansåg att obligatoriska åtgärder kan inverka negativt på deras förmåga till utveckling. De föredrog därför självreglering. Utrustningstillverkare och mjukvaruföretag gav sitt stöd till ökad harmonisering på EU-nivå. Huvuddelen av de medlemsstater som lämnade in kommentarer gav förslaget sitt stöd i fråga om e-tillgänglighet, öppen information och kvalitet på tjänsterna.

Den europeiska regleringsgruppen stödde också förslagen om öppen information, lokaliseringsuppgifter och e-tillgänglighet.

20 Se de båda meddelandena om översynen av omfattningen av samhällsomfattande tjänster, KOM(2005) 203 och KOM(2006) 163.

Förslag till strategi – Konsumentskydd

10. Uppdatera och stärka regelverkets allmänna bestämmelser inom konsumentskydd I lagförslagen ingår följande:

• Öppnare information från tjänsteleverantörer till konsumenter, däribland information om leveransvillkor och tariffer.

• Ange tidsfrist en arbetsdag som frist för ”portering” (överföring) av ett telefonnummer efter byte av fast eller mobil operatör.

• Förbättrat införande av larmnummer 112 inom EU, framför allt genom att garantera effektivare tillgång till lokaliseringsinformation.

• Ge nationella tillsynsmyndigheter möjlighet att införa minimikrav på tjänsternas kvalitet, baserade på standarder för hela gemenskapen.

11. Uppdatera och stärka bestämmelserna inom e-tillträde och funktionshindrade användares rättigheter

I lagförslagen ingår följande:

• Bättre tillgång till larmnummer 112 för funktionshindrade användare.

• Stärka nuvarande bestämmelser för att garantera att användare med funktionshinder, äldre användare och personer med särskilda behov inte förhindras använda och få tillträde till e-kommunikationstjänster.

6.2 Uppgiftsskydd och säkerhet Bakgrund och mål

Ett centralt mål i regelverket är att främja EU-medborgarnas intressen genom att bland annat garantera en hög skyddsnivå för personuppgifter och se till att integriteten och säkerheten hos offentliga kommunikationsnät upprätthålls. Det ökande antalet nya elektroniska hot under senare år, till exempel virus, skräppost, spionprogram och phishing, har ytterligare betonat vikten av dessa mål.

I handlingarna från samrådet i juni 2006 ingick ett antal förslag om att stärka de befintliga säkerhetsbestämmelserna i regelverket. Förändringarna är avsedda att stärka återhämtningsförmågan i nuvarande nät och system, komplettera annan lagstiftning som kriminaliserar vissa typer av verksamhet²¹ och öka säkerheten för personuppgifter inom elektroniska kommunikationer.

Resultat av offentligt samråd

Resultatet av det offentliga samrådet visade att medlemsstaterna är försiktigt positiva till kommissionens förslag. Flera operatörer och tjänsteleverantörer är å andra sidan oroade över

21 Rådets rambeslut 2005/222/RIF om angrepp mot informationssystem, EUT L 69, 16.3.2005, s. 67.

potentiella konsekvenser för kostnadsbilden. Konsumentorganisationer är positiva, medan dataskyddsmyndigheter vill att kommissionen ska gå vidare med sina förslag.

Förslag till strategi – Uppgiftsskydd och säkerhet

12. Stärka säkerheten i nät och tjänster och skyddet av användarnas privatliv Kommissionens lagförslag omfattar bland annat följande ämnen:

• Garantera att konsumenter informeras om deras personuppgifter har använts till följd av bristande säkerhet i nätverket.

• Ge operatörer och nationella tillsynsmyndigheter mer ansvar i fråga om säkerhet och integritet hos alla elektroniska kommunikationsnät och tjänster.

• Stärka genomförandebefogenheterna för behöriga myndigheter, framför allt i kampen mot skräppost.

• Klargöra tillämpningen av EU:s bestämmelser för datainsamlings- och dataidentifieringsanläggningar som utnyttjar offentliga elektroniska kommunikationsnät.

• Genom att integrera Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet i den nya europeiska myndigheten för elektroniska kommunikationsmarknader kan uppnåendet av dessa mål underlättas.

7.

SLUTSATS

Med 2007 års reform av EU:s regelverk föreslår kommissionen att de gällande bestämmelserna anpassas till den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen.

I linje med åtagandet att få en bättre reglering är kommissionen redo att ta ett första stort steg mot avreglering av sektorn genom att minska antalet marknader som kräver förhandsreglering från 18 till åtta. Samtidigt avser kommissionen att öka konkurrensen inom kvarvarande flaskhalsar, till exempel genom att införa den nya åtgärden funktionsuppdelning.

Kommissionen föreslår också några avgörande steg mot en gemensam europeisk marknad för elektronisk kommunikation för att garantera att företag och konsumenter kan leverera respektive använda elektroniska kommunikationer friktionsfritt över gränserna.

Begränsningarna i att hantera Europas elektroniska kommunikationer via 27 separata nationella regleringssystem börjar bli alltmer uppenbara och hämmar Europas konkurrenskraft. Kommissionen föreslår därför att den gemensamma marknaden ska fullföljas i regleringshänseende genom att en oberoende europeisk myndighet för elektroniska kommunikationsmarknader inrättas. Den ska tillsammans med kommissionen bidra till att skapa gemensamma spelregler i hela Europa och göra det lättare för EU att hantera frågor om nätverksinformation och -säkerhet.

Kommissionen anser också att medborgarnas rättigheter måste stärkas, till exempel genom att se till att konsumenter är bättre informerade om villkor för tillträde och tariffer, och att de kan byta leverantörer lättare allteftersom marknaderna ger fler valmöjligheter.

Genom att blicka framåt mot hanteringen av radiospektrum tar kommissionen med 2007 års reformförslag också itu med det område den anser vara den största svagheten i EU:s regelverk. Kommissionen föreslår därför reformer på området för att stimulera innovationer och investeringar i trådlös teknik.

Elektronisk kommunikation är en grundval för EU:s ekonomi som helhet. En fungerande inre marknad är Europas bästa tillgång i dess strävan efter global konkurrenskraft. Europa har ingen tid att förlora. Därför anser kommissionen att 2007 års reformförslag bör bli lag före utgången av 2009.