04.1 Dom från Mark- och miljödomstolen avseende detaljplan för Södersätra och Kastellgården

(1)

1

H

SVEA HOVRÄTT DOM Mark- och miljööverdomstolen 2014-06-10

Rotel 060104 Stockholm Mål nr P 1149M1-

1WLÉNTUNA KOMMUN

Kommunstyrelsen

2014 -06- 1 0

Ö V E R K L A G A T AVGÖRANDE

Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2013-11-20 i mål nr P 4500-12, se bilaga

K L A G A N D E Sollentuna kommun 191 86 Sollentuna

Ombud: Advokat Magnus Josefsson Mannheimer Swartling Advokatbyrå A B Box 1711

111 87 Stockholm MOTPARTER

1. Raffael Dessi Väringevägen 10

192 48 Sollentuna 2. Thomas Isaksson Fjäturs vägen 10

192 48 Sollentuna 3. Anna Lindberg Samma adress som 2 4. Linnea Wetterberg Väringevägen 10

192 48 Sollentuna 5. Mikael Wiberg Nordmannavägen 10

192 48 Sollentuna 6. Hans Önell Per Sundbergs väg 2

183 63 Täby

SAKEN

Detaljplan för Södersätra och Kastellgården, Väsjöområdet, i Sollentuna kommun

Dok.Id 1147043 Postadress Box 2290

103 17 Stockholm

Besöksadress Birger Jarls Torg 16

Telefon 08-561 670 00 08-561 675 50

E-post: svea.avd6@dom.se www.svea.se

Telefax 08-561 675 59

Expeditionstid måndag - fredag 09:00-15:00

(2)

SVEA HOVRÄTT DOM P 11498-13 Mark- och miljööverdomstolen

M A R K - OCH M I L J Ö Ö V E R D O M S T O L E N S DOMSLUT

Med ändring av punkten 2 i mark- och miljödomstolens dom fastställer Mark- och miljööverdomstolen Kommunfullmäktiges i Sollentuna kommun beslut den 13 april 2011, § 42/2011, att anta detaljplan för Södersätra och Kastellgården, Väsjöområdet, med följande ändringar

dels att fastigheten Södersätra 3:19 i sin helhet ska omfattas av detaljplanen varvid den tillkommande delen förses med s.k. prickmark och planteringsbestämmelsen flyttas mot den norra och östra plangränsen enligt nedanstående

dels att det område som markerats på kartan inte ska omfattas av detaljplanen.

Del av planområdet som ska utgå

(3)

3

Y R K A N D E N I M A R K - O C H M I L J Ö Ö V E R D O M S T O L E N

Sollentuna kommun (kommunen) har i första hand yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska ändra mark- och miljödomstolens dom och fastställa länsstyrelsens beslut. I andra hand har kommunen yrkat att länsstyrelsens beslut ska fastställas med den ändringen att ett område som avser del av Södersätra 3:2 (skifte 1) ska undantas från detaljplanen. I tredje hand har kommunen yrkat att målet ska

vilandeförklaras till dess frågan om upphävande av strandskydd enligt länsstyrelsens beslut den 26 april 2013 är slutligt avgjord. I fjärde hand har kommunen yrkat att länsstyrelsens beslut ska fastställas med den ändringen att ett område som avser del av Södersätra 3:1 (skifte 2) och 3:2 (skifte 1) ska undantas från detaljplanen.

Raffael Dessi och Linnea Wetterberg har motsatt sig ändring. I andra hand har de yrkat att planerad bebyggelse i riksintresset för kulturmiljövård i planens sydöstra del ska utgå från detaljplanen.

Thomas Isaksson och Anna Lindberg har bestritt kommunens första-, andra- och fjärdehandsyrkande och yrkat att mark- och miljööverdomstolens dom står fast. De har medgett kommunens tredjehandsyrkande om att vilandeförklara målet.

U T V E C K L I N G A V T A L A N I M A R K - O C H M I L J Ö Ö V E R D O M S T O L E N

Kommunen har som grund för sitt överklagande anfört bl.a. följande. Till skillnad från vad som framgår av den överklagade domen har länsstyrelsen avgjort frågan om upphävande av strandskydd efter kommunens nya ansökan. Strandskyddet för det område som i länsstyrelsens upphävandebeslut betecknas delområde 2, dvs. en mindre del av Södersätra 3:2 (skifte 1) upphävdes inte av länsstyrelsen. Inom detta område medger detaljplanen endast två mindre bostadshus och kommunen äger den berörda marken. Området är av mindre vikt för detaljplanen i dess helhet och för att inte fördröja processen har kommunen valt att inte överklaga länsstyrelsens beslut.

Strandskyddet kommer därför inte att upphävas för detta område. För att kunna utöva de byggrätter som planen medger inom detta område kommer särskild

strandskyddsdispens att krävas. Kommunen medger, för det fall Mark- och

(4)

4

miljööverdomstolen inte anser att detaljplanen kan fastställas under sådana förhållanden, att berört område undantas från detaljplanen.

För att inte samhällsutbyggnaden ska ta orimligt lång tid förs strandskyddsprocessen och detaljplaneprocessen parallellt. Kommunen ansökte ursprungligen om upphävande av strandskyddet den 14 december 2009. Länsstyrelsen upphävde strandskyddet i beslut den 20 september 2010 varefter planen antogs den 13 april 2011. Regeringens beslut att ändra länsstyrelsens upphävandebeslut meddelades först den 27 september 2012, dvs. nästan tre år efter ansökan. Att avvakta detta beslut hade inneburit en betydande försening och hade kunnat resa andra frågor om aktualiteten i genomfört samråd och utställningsförfarande.

Kommunen bedömer att detaljplanen inte är avhängig ett upphävande av

strandskyddet. Även om det slutliga avgörandet av strandskyddsfrågan mot förmodan skulle innebära att länsstyrelsens beslut helt eller delvis upphävs finns förutsättningar att genomföra detaljplanen i övriga delar dvs. att uppföra ca 600 av de totalt ca 700 bostäder som detaljplanen möjliggör. Det finns inte några legala hinder att anta en detaljplan innan dess att beslutet om upphävande av strandskydd som förutsätts i planen vinner laga kraft. Behovet av att som i detta fall driva dessa processer parallellt är påtagligt med hänsyn till att planen avser bostadsbebyggelse inom en region med betydande bostadsbrist och mot bakgrund av den betydande tidsutdräkt som

överprövningarna medför.

Mark- och miljödomstolen har gjort gällande att länsstyrelsen har begått ett

förfarandefel genom att ändra den del av detaljplanen som omfattas av Hans Önells fastighet. Kommunen delar inte mark- och miljödomstolens uppfattning. Ändring av en detaljplan far ske endast om kommunen medgett det. Vad den enskilde yrkat eller samtyckt till är av underordnad betydelse. Det väsentliga är att kommunen samtycker till ändringen, att det inte är fråga om en ändring som berör en större allmänhet och att den enskilde vars rättsställning påverkas får tillfälle att yttra sig över ändringen. I förevarande fall har länsstyrelsen på kommunens begäran ändrat detaljplanen på så sätt att även del som omfattas av strandskydd ingår i detaljplanen, dock som punktprickad mark. Hans Önell har yttrat sig över ändringen. Eftersom området ändå inte hade fatt

(5)

5

bebyggas på grund av strandskyddet kan det ifrågasättas om Hans Önells rättsställning har påverkats genom ändringen. Det framgår dock tydligt av länsstyrelsens beslut att Hans Onell har yttrat sig över ändringen. Vidare berör ändringen ingen större

allmänhet. Länsstyrelsen har därför haft rätt att ändra detaljplanen på sätt som skett.

Raffael Dessi och Linnea Wetterberg har i huvudsak anfört detsamma som vid mark- och miljödomstolen och i länsstyrelsen. De har därutöver tillagt bl.a. följande.

Kommunens förstahandsyrkande kan inte bifallas eftersom strandskyddsfrågan inte är löst och kommunen inte har begärt överprövning av hela strandskyddet. Om

förstahandsyrkandet bifalls kommer det att finnas en detaljplan som ger byggrätter inom strandskyddat område. Om fjärdehandsyrkandet bifalls innebär det en väsentlig ändring av detaljplanen då en huvudgata som ska förse området med kollektivtrafik försvinner. Planen är då inte genomförbar.

Thomas Isaksson och Anna Lindberg har utöver vad de anfört i mark- och

miljödomstolen tillagt bl.a. följande. Regeringen har upphävt länsstyrelsens tidigare beslut om hävande av strandskyddet i Väsjöområdet. I enlighet med regeringens beslut faller även kommunens detaljplan över området, då beslutet som grundar sig på

länsstyrelsens beslut om upphävande av strandskyddet är upphävt. Att kommunen gör en ny ansökan till länsstyrelsen om att partiellt upphäva strandskyddet i ett område med en detaljplan som redan är att betrakta som en nullitet kan inte anses vara i enlighet med en rättstats principer. Om strandskyddet består i området måste även detaljplanen för området göras om. Detaljplanen är avhängig om strandskyddet upphävs eller ej. Trafiksituationen bör lösas innan man börjar bebygga och förtäta området, där strandskyddet i så fall kommer att försvåra trafikplaneringen och kommunen kommer troligtvis vara tvungen att ianspråkta områden som skyddas av strandskyddet.

M A R K - O C H MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

(6)

Frågorna i målet är dels om det förekommit förfarandefel hos länsstyrelsen genom att länsstyrelsen gått utöver Hans Önells yrkanden vad gäller fastigheten Södersätra 3:19, dels om detaljplanen ska upphävas på den grunden att delar av planen omfattas av strandskydd och att den frågan ännu inte är slutligt avgjord.

Frågan om förfarandefel hos länsstyrelsen

Hans Önell, som äger fastigheten Södersätra 3:19, yrkade hos länsstyrelsen att hela hans fastighet skulle omfattas av detaljplanen. Kommunen medgav att planen skulle ändras på det sättet under förutsättning att tillkommande kvartersmark inte fick bebyggas.

Ramen för prövningen i överklagade detaljplaneärenden regleras bl.a. i 13 kap. 8 § plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL. Enligt första stycket i den bestämmelsen ska den myndighet som har att pröva ett överklagande av ett beslut att anta en detaljplan antingen fastställa eller upphäva beslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det far dock beslutet upphävas i en viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande far ändringar av ringa betydelse göras. Av förarbetena framgår att enskilda vilkas ställning påverkas av en yrkad ändring av planen måste få tillfälle att yttra sig över ändringarna om den högre instansen överväger att bifalla yrkandet (prop.

1985/86:1 s. 827).

Hans Önell har hos länsstyrelsen fatt tillfälle att yttra sig över kommunens skrivelse som innehöll ett medgivande till den ändring Hans Önell begärde under förutsättning att tillkommande kvartersmark inte fick bebyggas. Mot bakgrund av bestämmelsen i

13 kap. 8 § ÄPBL finner Mark- och miljööverdomstolen att det inte förelegat något hinder att ändra planen i enlighet med kommunens medgivande i länsstyrelsen.

Ändringen medför inte heller sådana olägenheter för Hans Önell att den inte kan godtas.

Strandskyddsfrågan

(7)

Enligt uttalanden i förarbetena till tidigare bestämmelser om upphävande av

strandskydd inom detaljplan, 15 § tredje stycket naturvårdslagen (1964:822), har det förutsatts att - innan en detaljplan antas - det tas ställning till om ett strandområde inte längre omfattas av strandskydd (prop. 1985/86:90 s. 111). Det finns dock ingen

ovillkorlig regel om att strandskyddsfrågan ska avgöras först (jfr RÅ 2008 not. 135).

Den omständigheten att delar av planområdet i detta fall omfattades av strandskydd när planen antogs innebär därför inte att det förelegat hinder för att anta planen.

Den aktuella detaljplanen antogs av kommunen den 13 april 2011. Vid den tidpunkten pågick prövning avseende kommunens ansökan om upphävande av strandskydd inom detaljplanen. Regeringen beslutade den 27 september 2012 att upphäva länsstyrelsens beslut att upphäva strandskyddet inom fastigheterna Södersätra 3:1 (skifte 2) och 3:2 (skifte 1), dvs. strandskyddet skulle bibehållas i dessa områden. Kommunen lämnade därefter in en ny ansökan om upphävande av strandskydd inom de delar där regeringen inte godtog länsstyrelsens beslut att upphäva strandskyddet. Länsstyrelsen har den 26 april 2013 på nytt upphävt strandskyddet inom Södersätra 3:1 och 3:2 med undantag av en mindre del av Södersätra 3:2. Kommunen har valt att inte överklaga sistnämnda beslut i den del strandskyddet inte upphävts. Däremot har länsstyrelsens beslut i övrigt överklagats till regeringen som ännu inte tagit ställning till detta.

Strandskyddet kommer således inte att upphävas inom en mindre del av Södersätra 3:2. Det står därmed klart att detta område inte är lämpligt för bebyggelse med hänsyn till bestämmelserna i 7 kap. och 3 kap. 6 § miljöbalken. Med hänsyn till detta finns det därför inte förutsättningar att genomföra planen i den delen och detaljplanen kan därför inte fastställas såvitt avser detta område.

Som nämnts ovan finns det ingen ovillkorlig regel om att strandskyddsfrågan ska avgöras först. Den omständigheten att frågan om upphävande av strandskydd i övrigt fortfarande är föremål för prövning utgör inte skäl för att vilandeförklara målet i avvaktan på den prövningen och innebär inte heller hinder för att fastställa antagandebeslutet i övrigt.

(8)

8

Kommunen har här i andra hand medgett att antagandebeslutet fastställs med den ändringen att en del av Södersätra 3:2 undantas från antagandet, dvs. den del av planområdet där det numera står klart att strandskyddet kommer att finnas kvar. Med hänsyn till vad som anförts ovan finns det skäl att bifalla kommunens

andrahandsyrkande. Det område som kommunen medgett undantag för är avgränsat på ett sådant sätt att en av de föreslagna tomterna till viss del skulle omfattas av och till viss del ligga utanför planområdet. Detta medför bl.a. oklarheter om vilken byggrätt som finns inom området. Mark- och miljööverdomstolen finner därför skäl att justera gränsen för det område som kommunen medgett undantag för på så sätt att hela

kvarteret undantas från fastställelse. En sådan ändring far anses vara av ringa betydelse och kan göras med stöd av 13 kap. 8 § första stycket ÄPBL.

Övrigt

Beträffande övriga invändningar som framställts mot planen gör Mark- och miljööverdomstolen samma bedömning som underinstanserna.

Sammanfattning

Den överklagade detaljplanen ska således fastställas med dels den ändringen som länsstyrelsen gjort i sitt beslut, dvs. att fastigheten Södersätra 3:19 i sin helhet ska omfattas av detaljplanen varvid den tillkommande delen förses med s.k. prickmark och planteringsbestämmelsen flyttas mot den norra och östra plangränsen, dels den

ändringen att del av Södersätra 3:2 utgår ur planen enligt vad som framgår av domslutet.

(9)

9

Domen far enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas.

I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Lars Dirke, tekniska rådet Carl-Gustaf Hagander, hovrättsrådet Margaretha Gistorp, referent, och tf. hovrättsassessorn Henrik Jonsson.

Föredraganden har varit Carolina Andersson.

(10)

NACKA TINGSRÄTT DOM Mål nr P 4500-12 Mark- och miljödomstolen 2013-11-20

meddelad i Nacka Strand

K L A G A N D E

1. Raffael Dessi, Väringevägen 10, 192 48 Sollentuna 2. Thomas Isaksson, Fjätursvägen 10, 192 48 Sollentuna 3. Anna Lindberg, Fjätursvägen 10, 192 48 Sollentuna 4. Linnea Wetterberg, Väringevägen 10, 192 48 Sollentuna 5. Mikael Wiberg, Nordmannavägen 10, 192 48 Sollentuna 6. Hans Önell, Per Sundbergs väg 2, 183 63 Täby

M O T P A R T

Sollentuna kommun, 191 86 Sollentuna Ombud: advokaten Magnus Josefsson, S A K E N

Detaljplan för Södersätra och Kastellgården, Väsjöområdet i Sollentuna kommun ÖVERKLAGAT B E S L U T

Länsstyrelsens i Stockholms län beslut 2012-07-06 i ärende nr 4031-17027-2011, se bilaga 1

D O M S L U T

1. Mark- och miljödomstolen tillåter Thomas Isakssons och Anna Lindbergs över- klagande.

2. Med ändring av det överklagade beslutet upphäver Mark- och miljödomstolen kommunfullmäktiges i Sollentuna kommun beslut den 13 april 2011, § 42/2011, att anta detaljplan för Södersätra och Kastellgården, Väsjöområdet.

Dok.Id 343730

Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 1104 Augustendalsvägen 08-561 656 00 08-561 657 99 måndag - fredag

13126 Nacka Strand 20 E-post: mmd.nacka@dom.se 08:30-16:00 www.nackatingsratt.domstol.se

(11)

NACKA TINGSRATT Mark- och miljödomstolen

DOM

^P4500

Y R K A N D E N M.M.

Hans Önell har - som han far förstås - yrkat att Mark- och miljödomstolen ändrar detaljplanen så, att hans fastighet Södersättra 3:19 inte ska ha längre gående be- gränsningar såvitt gäller byggrätt och nyttjande än andra fastigheter inom detaljpla- neområdet och att, således, ingen del av fastigheten ska utgöras av s.k. prickmark, som inte får bebyggas.

Thomas Isaksson och Anna Lindberg, ägare till fastigheten Södersättra 3:24, har yrkat att Mark- och miljödomstolen tillåter deras överklagande och upphäver detaljplanen, att en fördjupad och oberoende miljökonsekvensbeskrivning genomförs, att de geotekniska underlagen blir föremål för en fackmässig utvärdering så att plan- och bygglagens intentioner följs, att exploateringsnivån begränsas på grund av om- rådets extremt svåra markförhållanden, att strandskyddet bevaras, eller att Mark- och miljödomstolen i vart fall ändrar detaljplanen på det sättet att Frestavägen far behålla sin nuvarande sträckning, att kostnaderna för genomfartsleden Frestaleden fullt ut bärs av kommunen, att kostnaderna för byggande av bryggor och kajanlägg- ningar fullt ut bärs av kommunen och dess byggrätter, samt att Mark- och miljö- domstolen fastställer regeringens beslut den 27 september 2012 om upphävande av Länsstyrelsens beslut av den 20 september 2010 om upphävande av strandskydd inom område som avses ingå i detaljplan för Södersätra och Kastellgården, Väsjö- området, inom Sollentuna kommun.

Mikael Wiberg, ägare till Södersättra 2:20, har yrkat att detaljplanen upphävs, att Frestavägen inte flyttas, att kostnaderna för Frestavägen fullt ut bärs av kommunen, att kostnaderna för byggande av bryggor och kaj anläggningar fullt ut bärs av kommunen och dess byggrätter, att en fördjupad miljökonsekvensbeskrivning genom- förs, samt att strandskydden runt Väsjön och Fjäturen bevaras.

Linnea Wetterberg och Raffael Dessi, ägare till Södersättra 2:43, har yrkat i första hand att Mark- och miljödomstolen upphäver planbeslutet och återförvisar ärendet

(12)

NACKA TINGSRATT Mark- och miljödomstolen

DOM

^P4500

till kommunen för ny handläggning och i andra hand att Mark- och miljödomstolen föreskriver att detaljplanen ska ändras så, att bebyggelsen i Södersätras sydöstra del inom området av riksintresse för kultunniljövården utgår ur planområdet, att bygg- nadsarean far vara maximalt 120 kvm. i ett plan och 80 kvm. i två plan, dvs. en byggrätt om 120, resp. 160 kvm samt byggrätt för uthus om 40 kvm, att inga nya vägar byggs i Södersätras södra del utan att de befintliga ska rustas upp samt att Mark- och miljödomstolen med dessa föreskrifter återförvisar ärendet till kommunen för ny handläggning.

Sollentuna kommun har yrkat att Thomas Isakssons och Anne Lindbergs överkla- gande avvisas samt i huvudsaken motsatt sig ändring av det överklagade beslutet och, för det fall Mark- och miljödomstolen finner att detaljplanen ska upphävas med anledning av att strandskyddet inte har upphävts inom hela den för bebyggelse avsedda delen av planområdet, yrkat att Mark- och miljödomstolen vilandeförklarar målet i avvaktan på att beslut över en ny, nu gjord, ansökan om upphävande av strandskyddet vinner laga kraft.

G R U N D E R O C H U T V E C K L I N G A V T A L A N

Parterna har i det väsentliga anfört följande till stöd för sin talan.

1) Hans Önell: I utställningshandlingen var Södersättra 3:19 inte förenad med några speciella villkor. Den var alltså varken delad eller prickmarkerad. Kom- munens "yrkande" är inte lika med utställningshandlingen.

När Sollentuna kommun samtyckte till att Länsstyrelsen ändrade detaljplanen såvitt avser hans fastighet anfördes som skäl för prickmarkeringen på den del av fastigheten som förut inte medtogs i planen att ändringen skapar en lösning som blir tydlig mot fastighetsägaren, då hela fastigheten kommer att ingå i samma plan samt att utformningen skapar en god tillgänglighet till (Fjäturens) strand för allmänheten och bevarar en spridningskorridor för växter och djur. Enligt utvecklingsplanen för Storstockholm (RUFS 2010) finns emellertid inte någon inplanerad spridningskorridor längs Fjäturens västra strand. Hela området är där i stället markerat för bebyggelse.

(13)

NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen

DOM

^P4500

Sollentuna kommun: Det är korrekt att utställningshandlingen hade det innehåll Hans Önell redovisat. Efter uppmaning från Länsstyrelsens planenhet uteslöts emellertid den aktuella halvan av fastigheten från planen eftersom Länsstyrelsen ansåg att spridningskorridoren för växt- och djurliv längs Fjäturens strand annars skulle bli för smal och då förutsättningar för upphävande av strandskydd inom denna del av planområdet annars inte skulle föreligga. Det bedömdes som olämpligt att utesluta hela fastigheten, eftersom fastighetsägaren, om så skedde, skulle gå miste om den utökade byggrätt som planen i övrigt medger på fastigheterna i området. Efter att Hans Önell överklagat antagandebeslutet ifrågasatte Länsstyrelsens rättsavdelning planens utformning i denna del. Kommunen medgav därför under prövningen vid Länsstyrelsen att planen ändrades så att hela fastigheten ingår i planområdet. Med hänsyn till att kommunen funnit att ett upphävande av strandskyddet inom den aktuella delen av fastigheten inte kunde påräknas medgav kommunen även att planen ändrades så att den genom den medgivna ändringen tillkommande kvartersmarken på fastigheten inte skulle fa bebyggas. Bebyggelseförbudet innebär visserligen att fastighetsägaren inte kan bebygga fastighetens östra del, men det hade ändå inte - med hänsyn till strandskyddet - varit möjligt. Detaljplanen medför nytta för fastighetsägaren genom utökad byggrätt och tillgång till kommunalt vatten och avlopp.

2) Thomas Isaksson och Anna Lindberg: Detaljplanen för Södersätra och Kastell- gården, Väsjöområdet, antogs av kommunen samma dag som detaljplanen för Väsjön Mellersta, Väsjöområdet. V i vill att antagningsbeslutet för Södersätra och Kastellgården, Väsjöområdet nr 2008/715 KS 203 ska hävas i dess helhet. I överklagandet till Länsstyrelsen angav vi av misstag att det gällde nr. 2008/716 KS 203.

Thomas Isaksson har bifogat sin överklagandeskrift till Länsstyrelsen, vari i det väsentliga anförs:

(14)

DOM

^P4500

Frestavägen behöver inte flyttas nordväst förbi Väsjön till Kastellgården för att en kostnadseffektiv breddning av vägen ska vara möjlig. Detta framgår av ett sakkunnigutlåtande som Bo Orre har lämnat. Skälet till flyttningen av vägen är i stället att kommunen vill frilägga egen mark kring sjön för att kunna sälja den till byggherrar. Detta drabbar villaägarna vars tomter exproprieras eller sjunker i värde på grund av närheten till vägen, som kommunen f.ö. vill att villaägarna ska bekosta.

Kommunen påför fastighetsägare i Södersätra och Törnskogen oskäliga kostna- der för gemensamma anläggningar såsom omläggning av Frestavägen, kaj an- läggningar och bryggor m.m., fastän dessa varken är områdesanknutna eller nödvändiga för fastigheternas funktion. Detta torde sakna lagstöd i PBL.

Uppförandet av bryggor och kaj anläggning med den grundförstärkning som blir nödvändig behövs för att möjliggöra bebyggelse på kommunens mark mellan Frestavägen och Väsjön. Därmed ökar gatukostnaderna för fastighetsägarna, trots att nyttan tillfaller endast kommunen genom att dess mark blir mer värde- f u l l .

Detaljplanen avviker fundamentalt från kommunens översiktsplan.

Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller allvarliga felaktigheter. Således anges där att det är de lokala hushållens avlopp som ligger bakom Väsjöns dåliga eko- logiska status trots att dessa avlopp ligger på motsatta sidan om avrinningsom- rådet till Väsjön. Rapporter om illegala dumpningar och Väsjötippens potentiellt mycket miljöfarliga innehåll och dess påverkan på Väsjön och närmiljön har utelämnats i miljökonsekvensbeskrivningen. Det kan inte heller vara korrekt att Ragn-Sells (tidigare Sellbergs) har utfört miljökonsekvensbeskrivningen eftersom Sellbergs självt var delaktigt i dumpningarna på tippen.

Området saknar geotekniska förutsättningar för en exploatering av den före- slagna omfattningen. Kommunen har vidare undanhållit SGI information om

(15)

NACKA TINGSRÄTT

Mark- och miljödomstolen

DOM

^P4500

planerna på exploatering av områden, vilket medfört att SGI inte har kunnat in- formera kommunen om de allvarliga skredrisker som finns i planområdet.

Enligt planen ska bebyggelse ske helt nära Väsjön inom strandskyddsområde, som kommunen vill ha upphävt. Detta strider bl.a. mot strandskyddets syften.

Sollentuna kommun: Detaljplanen innefattar inte beslut om att upphäva strand- skydd. Vad klagandena har anfört i fråga om lämpligheten av att upphäva strandskyddet kan således inte läggas till grund för upphävande av detaljplanen.

Detaljplanen innefattar inte heller beslut om gatukostnadsersättning eller där- med sammanhängande frågor. Kommunens beslut i fråga om gatukostnadser- sättning är efter kommunalbesvär föremål för prövning i Kammarrätten i Stock- holm.

Sedan regeringen den 27 september 2012 beslutat att strandskyddet ska bibehål- las inom fastigheterna Södersättra 3:1, skifte 2, och 3:2, skifte 1, har kommunen på nytt ansökt om upphävande av strandskyddet inom dessa områden, vilka enligt detaljplanen är avsedda för bebyggelse. Kommunen bedömer att förutsätt- ningarna för upphävande av strandskyddet nu är goda, eftersom ansökningen mer fullständigt än vid det förra tillfallet redovisar förhållandena på den aktuella marken; bland annat att området sedan lång tid är inhägnat. Dessutom kan planen genomföras i övriga delar även om strandskyddet inte upphävs för det aktuella området. Det skulle innebära att omkring 600 av 700 planerade nya bostä- der ändå kan byggas inom detaljplaneområdet. Enligt kommunens bedömning är därför detaljplanen inte avhängig strandskyddsfrågan. Om domstolen ändå kommer fram till att så är fallet bör målet vilandeförklaras till dess beslut över kommunens nya ansökan om upphävande av strandskyddet har vunnit laga kraft.

Miljökonsekvensbeskrivningen är inte angiven som en av planhandlingarna på plankartan, eftersom denna bara upptar ett urval av vissa planhandlingar och det inte är obligatoriskt enligt 5 kap 9 § ÄPBL att redovisa miljökonsekvensbe-

(16)

DOM

^{P 4500-}

skrivningen på plankartan. Miljökonsekvensbeskrivningen är dock anmärkt i planbeskrivningen och finns tillgänglig bl.a. på kommunens webbplats.

Flytten av Frestavägen, som inte längre ska fylla funktionen som genomfarts- led, utan blir stadsgata, är betingad av flera orsaker. Vägen skulle i nuvarande läge kräva såväl förstärkning som utbyggnad för att fylla den avsedda funktionen. Flytten innebär stadsbyggnadsmässiga fördelar och möjliggör ny bebyggelse mellan sjön och vägen, bättre tillgänglighet till Väsjön och en mer ostörd miljö runt sjön. Den nya vägen bör - med hänsyn till den nya funktionen som stadsgata - fa en lägre hastighetsbegränsning än den nu har och den kommer inte heller som den befintliga vägen att inbjuda till höga hastigheter. Flytten kommer därmed att innebära en förbättring för fastighetsägarna utmed vägen och för om- rådet. Den motiveras därutöver av starka allmänna intressen.

Översiktsplanen, i den lydelse den hade när planen antogs, är inte bindande för kommunen. Det anmärks i planbeskrivningen att detaljplanen avviker från över- siktsplanen. Det har alltså inte funnits något hinder mot att anta en detaljplan som avviker från översiktsplanen.

Miljökonsekvensbeskrivningen anger visserligen att vissa ytterligare undersök- ningar och åtgärder kan behöva vidtas innan exploateringen. Den uppfyller dock kraven för antagande av detaljplanen. Med anledning av misstankar om illegal dumpning på Väsjötippen under 1970- och 1980-talet genomförde kommunen under slutet av 1980-talet ett kontrollprogram för yt- och grundvatten för att kartlägga eventuellt förorenat lakvatten från Väsjöbacken (den f.d. tippen). Re- sultatet av provtagningarna påvisade endast låga halter av föroreningar. Risken för föroreningsspridning bedömdes som låg. År 2006 genomförde Structor mil- jöbyrå AB en inventering av bl.a. Väsjöbacken. Inga anmärkningsvärda förore- ningar uppmärksammades. Naturvatten i Roslagen AB gjorde samma år en undersökning av Väsjöns vatten och sediment på uppdrag av Kommunen.

Undersökningen visade att halterna av organiska föreningar och metaller var jämförbara med halterna i andra sjöar i närområdet (Oxundaåns avrinningsom-

(17)

NACKA TINGSRÄTT

DOM

^P4500

råde). Dessutom inventerade WSP samhällsbyggnad under hösten/vintern 2007 - 2008 arkiv för att utreda vad som hade tippats och i vilken omfattning. Inven- teringen av arkiv gav inte annat resultat än kommunens kontrollprogram från

1980-talet. De nämnda utredningarna har legat till grund för miljökonsekvens- beskrivningen och risken för att otillåtna material har dumpats på tippen har därvid beaktats. Miljökonsekvensbeskrivningen bekräftar inte vare sig att otillå- ten dumpning har skett eller motsatsen. Inga negativa miljökonsekvenser till följd av plangenomförandet har dock kunnat påvisas, trots de upprepade utredningarna. Kommunen bestrider därför att miljökonsekvensbeskrivningen skulle vara bristfällig.

Kommunen bestrider vidare att Ragn-Sells Miljökonsult A B skulle vara jävigt eller annars ha tagit ovidkommande hänsyn till följd av koncerngemenskapen med den tidigare ägaren till Väsjötippen; Sellbergs. Det är kommunen som sva- rar för riktigheten i miljökonsekvensbeskrivningen. Underlaget till denna har framställts av konsulter från WSP, Tyréns och kommunens egna experter, och när det gäller särskilt Väsjötippen; WSP, Structor och kommunen. Resultatet av utredningarna föranleder inte någon annan slutsats än den som Ragn-Sells har gjort.

De geotekniska förutsättningarna för exploateringen har bedömts och under- sökts av WSP Samhällsbyggnad och Grontmij A B . Det senare bolaget har gjort kompletterande geotekniska undersökningar, analyserat de rådande geotekniska förhållandena och även föreslagit vissa markförstärkningar. Det utlåtande av Bo Orre som klagandena hänför sig till utgår från ett planeringsunderlag som WSP upprättade i ett tidigt skede av utredningsprocessen. Därefter har alltså kompletterande analyser och provtagningar genomförts. Kommunen har inte undanhållit information om den planerade exploateringen från Statens Geotekniska Institut (SGI). Den begränsade skredrisken inom Väsjöområdet medför inte risk för människors liv eller hälsa, utan utgör endast en sådan problematik som måste hanteras vid grundläggning för att undvika skador på material. Ingen bebyggelse planeras inom områden med kritisk skredrisk, och den risk som finns hanteras

(18)

NACKA TINGSRATT

DOM

^P4500

dessutom genom planerad bebyggelse och anläggningar enligt detaljplanen, som alltså i detta avseende medför en förbättring. Det är för övrigt länsstyrelsen som vid behov remitterar frågor till SGI.

3) Mikael Wiberg har till stöd för sina yrkanden anfört i det väsentliga detsamma som Thomas Isaksson och Anna Lindberg.

4) Linnea Wetterberg och Rafael Dessi: De vidhåller vad de anfört vid Länsstyrel- sen och anför därutöver följande.

Det är inte korrekt, som Länsstyrelsen har anfört i det överklagade beslutet, att syftet med planen skulle vara att möjliggöra 200 småhus och 500 lägenheter.

Något sådant finns inte angivet i kommunens antagna handlingar.

Ragn-Sells var under tiden som miljöfarlig dumpning skedde på Väsjötippen delaktigt i driften av tippen. Det var därför inte lämpligt att anlita bolaget som konsult för upprättande av miljökonsekvensbeskrivningen.

Länsstyrelsen har inte i detalj kunnat visa hur de brister i miljökonsekvensbe- skrivningen vi har påtalat skulle kunna anses vara acceptabla enligt miljöbal- kens krav. Denna är därför otillräcklig som beslutsunderlag.

Inom planområdet finns ett område av riksintresse för kulturmiljövården. Detta framgår inte av miljökonsekvensbeskrivningen.

Vad händer om Länsstyrelsens beslut att upphäva strandskyddet upphävs, men detaljplanen vinner laga kraft? Gäller då detaljplanen eller strandskyddet?

Två områden är markerade med gx nordväst om Väsjön. En gemensamhetsan- läggning samtidigt som den ska vara tillgänglig för allmän gång- och cykeltrafik. Detta borde vara allmän plats och inte kvartersmark.

(19)

NACKA TINGSRÄTT

DOM

^P4500

Kommunen har medgett en utvidgning av detaljplanen så att den omfattar hela fastigheten Södersättra 3:19. Genom ändringen blir detaljplanen otydlig. Dessu- tom är det oklart inom vilket område planbestämmelsen n(nedsänkt 1) gäller.

Strandskyddsfrågan kring sjön Fjäturen är också olöst. Den antagna planen med tilläggsbeslut medger att man får uppföra en 1 m. hög mur inom strandskyddat område (på Södersättra 3:19). Detta följer inte miljöbalken.

Sollentuna kommun:

Området av riksintresse för kulturmiljövården redovisas ingående i miljökonse- kvensbeskrivningen, s. 41, liksom hur detta tillgodoses genom detaljplanen. Det finns inte hinder mot att detaljplanelägga områden som ligger i områden av riksintresse, så länge som den företeelse som är av riksintresse tillgodoses. Det som är av riksintresse inom detaljplaneområdet har tillgodosetts.

Detaljplanen kan genomföras utan skada på kända fornlämningar. Planens upp- lysningar om exploatörers skyldigheter för det fall icke tidigare kända fornläm- ningar påträffas innebär inte att detaljplanen reglerar dessa skyldigheter.

Beteckningen g i planen innebär inte mer än att området ska vara tillgängligt för gemensamhetsanläggningar. Det är lantmäteriet som vid anläggningsförrättning, om en sådan söks, som avgör om en gemensamhetsanläggning ska inrättas.

ÄPBL hindrar inte att beteckningarna g och x kombineras inom ett visst om- råde.

Flera av klagandena har yttrat sig över vad kommunen har anfört, dock utan att i sak anföra någon inte tidigare anförd omständighet som har betydelse för pröv- ningen av målet.

(20)

DOM

^{P 4500}

DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen konstaterar i likhet med Länsstyrelsen att 1987 års plan- och bygglag (ÄPBL) är tillämplig i målet.

Tillåtligheten av Thomas Isakssons och Anna Lindbergs överklagande

Det framgår av Thomas Isakssons och Anna Lindbergs överklagande till Länssty- relsen att överklagandet rätteligen avsåg förhållanden inom bl.a. Södersätra och Kastellgården, där deras fastighet är belägen. Sifferbeteckningarna på de två detalj- planer som antogs samma dag av kommunen är snarlika och planernas ortsbeteck- ningar innehåller bägge ordet Väsjöområdet. V i d detta förhållande får det anses ha ålegat Länsstyrelsen att, mot bakgrund av vad Thomas Isaksson och Anna Lindberg anförde i sak i sitt överklagande, klarlägga vilken av detaljplanerna deras överkla- gande rätteligen avsåg innan beslut fattades i frågan om avvisande av överklagan- det. Mark- och miljödomstolen finner mot bakgrund av vad Thomas Isaksson och Anna Lindberg har anfört i överklagandet av awisningsbeslutet att deras överkla- gande ska tillåtas och att det inte möter hinder att deras överklagande prövas först i Mark- och miljödomstolen.

Hans Önells överklagande

I den av kommunen antagna detaljplanen ingick Hans Önells fastighet, Södersättra 3:19 till hälften. Den östra halvan, grovt sett, låg alltså utanför detaljplaneområdet.

Sedan Hans Önell överklagat antagandet av detaljplanen och yrkat att hela fastigheten skulle omfattas av detaljplanen medgav kommunen bifall till ändringen, dock med det förbehållet att den tidigare ej medtagna delen genom ändringen åsattes s.k.

prickmarkering, dvs. förbud mot bebyggelse. Länsstyrelsen ändrade härefter detaljplanen på det av kommunen medgivna, villkorade, sättet.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att den således genomförda ändringen av detaljplanen inte såvitt gäller prickmarkeringen av mark omfattades av Hans Önells ändringsyrkande och att ändringen således fick andra verkningar än han eftersträvat med sitt överklagande eller samtyckt till under prövningen vid Länsstyrelsen. Läns- styrelsen var emellertid vid sin prövning bunden av Hans Önells ändringsyrkande.

(21)

NACKA TINGSRÄTT

DOM

^P4500

Om kommunen medger ett ändringsyrkandet endast under villkor att nya planbe- stämmelser tillkommer och den som har överklagat planen inte samtycker till de nya villkoren har Länsstyrelsen inte möjlighet att pröva något annat än huruvida detaljplanen ska upphävas eller inte.

Förfarandefelet vid Länsstyrelsen kunde föranleda överväganden huruvida dess beslut borde undanröjas och målet återförvisas dit för förnyad prövning. Av nedan angivna skäl är detta emellertid inte nödvändigt.

Strandskyddsfrågan

Detaljplanen antogs fastän en del av planerad bebyggelse och bussgata m.m. ligger inom strandskyddsområde. Det framgår visserligen av handlingarna i målet att Länsstyrelsen på kommunens begäran med stöd av 7 kap. 15 § andra stycket miljö- balken i dess lydelse före den 1 j u l i 2009 hade upphävt strandskyddet i de delar som berördes av det vid den tiden pågående arbetet med detaljplan för bl.a. Södersätra och Kastellgården i Väsjöområdet. Samtidigt stod det emellertid klart för kommunen vid antagandet av detaljplanen den 13 april 2011 att Länsstyrelsens beslut hade överklagats till regeringen och att prövningen där inte var avslutad. Eftersom Läns- styrelsens beslut om upphävandet av strandskyddet alltså inte hade vunnit laga kraft gällde strandskyddet fortfarande när detaljplanen antogs.

Enligt 1 kap. 6 § ÄPBL ska mark, för att fa användas för bebyggelse, vara från all- män synpunkt lämplig för ändamålet. Lämplighetsprövningen sker, enligt samma bestämmelse vid bl.a. planläggningen.

Vid planläggning ska vidare, enligt 2 kap. 1 § andra stycket ÄPBL, bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas. Enligt 3 kap. 6 § miljöbalken ska mark- eller vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av bl.a. deras naturvärden eller med hänsyn till friluftslivet så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Där sägs också att behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter särskilt ska beaktas. Särskilda bestämmelser om strandskydd finns i 7 kap. miljöbalken. Enligt

(22)

DOM

^{P 4500-}

7 kap. 13 § miljöbalken i dess i målet tillämpliga lydelse (före den 1 juli 2009) är syftet med strandskyddet att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Särbe- stämmelserna om det generella strandskyddet i 7 kap. miljöbalken innebär således att det därigenom är fastslaget att dessa områden har ett sådant särskilt naturvärde och en sådan särskild betydelse för friluftslivet som avses i 3 kap. 6 § samma lag, åtminstone fram till dess att det genom ett särskilt, lagakraftvunnet, beslut är be- stämt att området inte längre ska omfattas av strandskydd.

Det förelåg på grund av det nu anförda hinder mot detaljplanens antagande redan när kommunen beslöt att anta den eftersom omkring en sjundedel av den planerade bebyggelsen inom detaljplaneområdet samt en större gata hade planlagts på mark som enligt 3 kap. 6 § miljöbalken inte var lämplig för bebyggelse.

Genom regeringens beslut den 27 september 2012 i ärende M2010/4226/Ma/M, vilket beslut gavs in i målet den 13 december 2012 av någon som inte gav sig till känna, upphävdes Länsstyrelsens beslut om att upphäva strandskyddet inom områ- det som avser fastigheterna Södersättra 3:1 (skifte 2) och Södersättra 3:2 (skifte 1).

Det är därmed, såvitt angår den ansökan om upphävande av strandskyddet som var aktuell vid antagandebeslutet, avgjort att marken inte i denna del är lämplig för bebyggelse. Kommunen har inte medgett att planen upphävs till dels. Planen ska där- för, med ändring av Länsstyrelsens beslut, upphävas.

Det finns, enligt Mark- och miljödomstolens mening, inte skäl att vilandeförklara målet i avvaktan på utgången av den nya ansökan om upphävande av strandskyddet som kommunen har gjort till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen har, såvitt meddelats domstolen, ännu inte avgjort det ärendet och det kan inte göras något säkert antagande om när frågan - efter eventuellt nytt överklagande - kan bli slutligt avgjord av regeringen.

(23)

14 NACKA TINGSRÄTT DOM P 4500-12 Mark- och miljödomstolen

Rörande övriga av klagandena anförda omständigheter finner Mark- och miljödom- stolen inte skäl att göra någon annan bedömning än den Länsstyrelsen har gjort.

ANVISNING FÖR HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 427) Överklagande senast den 11 december 2013.

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Åke Söderlind, ordförande, och tekniska rådet Kristina Littke.

(24)

y p l I STOCKHOLMS LÄN

LÄNSSTYRELSEN

2012-07-06 BESLUT

Datum Beteckning

4031-17027-2011 1(8)

Enheten för överklaganden 1 Ulla Jarhås

08-785 41 86

NACKA TINGSRÄTT Enhet 3

Klaganden Se sändlista

INKOM: 2012-08-16 MÅLNR: P 4500-12 AKTBIL: 8

Motpart

Sollentuna kornmun 191 86 SOLLENTUNA

Överklagande i fråga om detaljplan för Södersätra och Kastellgården, Väsjöområdet, Sollentuna kommun

Länsstyrelsen ändrar konmiunfullmäktiges beslut den 13 april 2011, § 42/2011, på så sätt att fastigheten Södersättra 3:19 i sin helhet omfattas av detaljplanen, varvid den tillkommande delen förses med s.k. prickmark och planteringsbestämmelsen flyttas mot den norra och Östra plangränsen. Området inom vilket ändring sker framgår av bilaga 1.

Länsstyrelsen avvisar överklagandet från Lennart Thimrén.

Länsstyrelsen avslår överklagandena i övrigt.

Bakgrund

Kommunfullmäktige i Sollentuna kommun beslutade den 13 april 2011,

§ 42/2011, att anta detaljplan för Södersätra och Kastellgården, Väsjöområdet, i kommunen.

Jeanette och John Nilsson, Hans Önell, Lennart Thimrén, Mikael Wiberg samt Linnea Wetterberg och Raffael Dessi har överklagat kornmunfullmäktiges beslut.

Jeanette och John Nilsson (Södersättra 2:33) anför bl.a. följande. Detaljplanen bör justeras på följande sätt. Södersätravägen börjar med en cykelväg vid husnummer

1 och 2 och övergår därefter i en bilväg som går fram till Frestavägen. De bor på Södersätravägen 2 och vill kunna fortsätta att parkera bilen på baksidan av huset som de gör i dag. Bilvägen bör därför behålla sin nuvarande sträckning och sedan kan cykelvägen ta vid där bilvägen avslutas i dag. Vidare vill de kunna bygga ett tvåvåningshus på tomten på totalt 240 kvm.

Mikael Wiberg (Södersättra 2:20) yrkar att detaljplanen upphävs och anför bl.a.

följande. Kommunen har angett att Frestavägen av geotekniska skäl måste flyttas åt nordväst för att en breddning ska vara möjlig. Flytten sker delvis på bekostnad av villaägarna i området. Det verkliga skälet är inte geotekniska skäl utan att kommunen vill frilägga och sälja sin egen mark kring sjön. Frestavägen kan med relativt enkla medel göras fullt duglig för framtida funktioner och han yrkar att den behåller sin nuvarande sträckning. Kommunen kräver att villaägarna bekostar

Beslut

Postadress

Länsstyrelsen i Stockholms län Box 22067

104 22 STOCKHOLM

Besöksadress Hantverkargatan 29

Telefon 08-785 40 00 Fax

08-785 40 01

E-post/webbplats

stockholm@lansstyrelsen.se www.lansstyrelsen.se/stockholm

(25)

LÄNSSTYRELSEN BESLUT

I STOCKHOLMS LÄN Datum Beteckning

2012-07-06 4031 -17027-2011

delar av genomfartsleden Frestavägen, vilket han anser saknar stöd i plan- och bygglagen. Kommunen påför fastighetsägare i Södersätra och Törnskogen oskä- liga kostnader för gemensamma anläggningar såsom omläggning av Frestavägen, blågröna stråk, kajanläggning och bryggor som varken är områdesanknutna eller nödvändiga för fastighetemas funktion. Dessa kostnader bör fullt ut bäras av kommunen. Detaljplanerna för Väsjöområdet har antagits trots att de strider mot gällande översiktsplan, antagen 1998 och aktualitetsförklarad 2002. Översikts- planen anger att området ska byggas ut med kretsloppsanpassad bebyggelse, lokal va-lösning och begränsad förtätning. Beträffande stränderna runt Väsjön anges att de är områden där den biologiska mångfalden ska bevaras och utvecklas. Vidare anges att nya bostäder i första hand ska lokaliseras till kommunens centrala och södra stationssamhällen i goda kollektivtrafiklägen som minimerar biltransporter.

Planförslaget avviker från översiktsplanens riktlinjer bl.a. vad gäller typ och omfattning av bebyggelse, liksom att områden som enligt översiktsplanen är avsedda för rekreation föreslås för bebyggelse och att områden med värdefull natur berörs.

Miljökonsekvensbeskrivningen innehåller allvarliga felaktigheter. Väsjöbacken är ursprungligen en soptipp och dess innehåll måste utredas innan man börjar bygga bostäder i anslutning till backen. Han framför kritik mot att Ragn-Sells utfört miljökonsekvensbeskrivningen då detta företag tidigare deltagit i dumpningarna på tippen. Vidare anger miljökonsekvensbeskrivningen att det är hushållens enskilda avlopp som är huvudorsak till det dåliga tillståndet i Väsjön trots att avrinningen sker åt motsatt håll. Rapporter om Väsjötippens potentiellt miljöfarliga innehåll och dess påverkan på Väsjön och närmiljön har utelämnats. En fördjupad och oberoende miljökonsekvensbeskrivning bör därför genomföras. Området saknar geotekniska förutsättningar för en exploatering av föreslagen omfattning och bebyggelsen måste kraftfullt begränsas med hänsyn till de svåra markförhållan- dena. Den nuvarande parkeringsplatsen för Väsjöbacken planeras för bebyggelse med flerfamiljshus och i stället ska en mycket liten ersättnmgsparkering anläggas halvvägs upp på skidbackens baksida. Parkeringsplatsen är redan i dag hårt be- lastad under högsäsong. Konsekvensen kommer att bli att besökare t i l l skidbacken kommer att parkera utanför fastigheterna i Södersätra med stora olägenheter för de boende som följd. Skidbackens parkeringsbehov måste lösas på ett trovärdigt sätt. Slutligen invänder han mot att strandskyddet upphävs för Väsjön och att fler- våningshus byggs helt nära strandkanten. Stranden och kärrmarken är en viktig biotop för grodor och andra amfibier. Upphävandet av strandskyddet bryter mot kommunens översiktsplan, riksdagens miljömål, bevarandet av natursamband i de gröna kilarna samt strandskyddets ändamål.

Hans Önell yrkar att hela hans fastighet Södersättra 3:19 ska ingå i detaljplanen för Södersätra och Kastellgården och anför bl.a. följande. Han motsätter sig att endast en del av hans fastighet ingår i detaljplanen. Den aktuella uppdelningen medför att marknadsvärdet på fastigheten sjunker och att det inte går att bygga två hus. Han kräver marknadsmässig ersättning.

(26)

LÄNSSTYRELSEN

I STOCKHOLMS LÄN Datum

BESLUT

Beteckning

4031-17027-2011 3(8)

2012-07-06

Linnea Wetterberg och Raffael Dessi (Södersättra 2:43) yrkar, i en överklagande- skrivelse som både avser aktuell detaljplan samt en detaljplan för Väsjön

Mellersta, att detaljplanen i första hand upphävs och återförvisas till kommunen.

En fördjupad översiktsplan och en rmUjökonsekvensbeskrivning för hela området bör tas fram. I andra hand yrkar de att den planerade bebyggelsen i Södersätras sydöstra del, som ligger inom riksintresset för Mturmiljövård, ska utgå ur plan- området. Byggnadsytan bör vara maximalt 120 kvm i ett plan och 80 kvm i två plan. Det innebär byggrätt om 120 kvm respektive 160 kvm. Uthus med byggrätt om 40 kvm tillkommer. De yrkar vidare att det inte ska byggas några nya vägar i Södersätras södra del, utan att de befintliga vägarna ska rustas upp. De anför bl.a.

följande. Kommunen har inte tagit hänsyn till enskilda intressen vid antagandet av detaljplanen. Kommunens syften med planerna är inte hållbara. Det är vilse- ledande att ange att kommunens skyldighet att bygga va-anläggningar är kopplad till detaljplanen när det har att göra med miljö- och hälsoskydd. Det föreligger inte bostadsbrist i Sollentuna och det finns redan enligt gällande planer möjlighet att bygga drygt 1 000 lägenheter i kommunen. Att just planerna för Södersätra och Kastellgården och Väsjön Mellersta ska säkra bostadsförsörjningen håller inte.

Väsjöområdet ligger ca 4 km från närmaste pendeltågsstation och uppfyller inte översiktsplanens syften att lokalisering av tillkommande bebyggelse ska koncent- reras kring stationssamhällen där irnrastruktur och allmänna kommunikationer finns. De far minskade natur- och rekreationsvärden genom att den nya detaljplanen innebär att deras fastighet kommer att omges av vägar jämfört med dagens förhållanden där de har skog på två av fastighetens fyra sidor. De kommer också att påföras gatukostnader som är fyra gånger så höga jämfört med vad kommunen 2005 uppgett. Kommunen har inte kunnat redovisa vad som ligger till grund för kostnadsuppskattningen. Den antagna detaljplanen strider mot kommunens över- siktsplan som bl.a. anger kretsloppsanpassad bebyggelse, lägre exploateringsgrad och att den biologiska mångfalden i ekologiskt känsliga områden runt Väsjön ska bevaras och utvecklas. Vidare planlägger man på ett område som utgör riksintresse för kulturmiljövården. Området ligger öster om befintlig bebyggelse på Hövdingevägen. Kommunen frångår det program som togs fram och som hade en intention att bevara områdets karaktär. I programmet definierades en minsta tomtstorlek om 600 alternativt 700 kvm och en tillåten byggnadsyta om 120 kvm för envåningshus och 80 kvm för tvåvåningshus. I den antagna planen anges byggnadsarea om 120 kvm vilket i två plan ger en byggrätt om 240 kvm. De ifrågasät- ter kommunstyrelsens beslut att ansöka om upphävande av strandskydd och om det verkligen är försvarbart att planlägga så nära Väsjön. Exploateringen strider mot riksdagens miljömål, bevarandet av natursamband i de gröna kilarna och strandskyddets ändamål. Den miljökonsekvensbeskrivning som tagits fram är bristfällig och vilar p å tvivelaktiga vetenskapliga grunder. Det är inte rimligt att beskriva vad som påverkar Väsjön utan att ta med skidbacken som utgörs av den gamla Väsjötippen. På vintern pumpas vatten från Väsjön upp till skidbacken som snö. På våren smälter snön och rinner då igenom den gamla deponitippen och utfyllnadsområden och ut i Väsjön. De tror inte att den gamla fritidsbebyggelsen påverkar Väsjön så mycket eftersom avrinningen från området sker nedströms

(27)

4(8)

LÄNSSTYRELSEN

I STOCKHOLMS LÄN _DatumBESLUT

Beteckning

4031-17027-2011 2012-07-06

Väsjön. De tycker också att det är olämpligt att det foretag som drev den numera nedlagda tippen har fatt uppdraget att göra miljökonsekvensbeskrivningen. Kom- munen har underlåtit att utreda och utvärdera de problematiska mark- och grund- läggningsförhållandena inom kärr- och sjöområdet som frarnkommit. Detaljplan bör inte antas förrän fullständiga utredningar om markföroreningar är genom- förda. Slutligen framför de att vissa planbestämmelser avseende forrdämningar inte följer plan- och bygglagen, att bestämmelser om strandskydd är otydliga, att bestämmelsen om gemensamhetsanläggning som ska vara tillgänglig för gång- och cykeltrafik i stället borde vara allmän plats samt att bestämmelsen om buller borde tas bort.

Lennart Thimrén (Södersättra 2:45) yrkar att detaljplanen upphävs och anför bl.a.

följande. Miljökonsekvensuttedningen är inte adekvat och innehåller allvarliga fel. Väsjötippens innehåll måste utredas innan det börjar byggas bostäder i anslutning till backen. Han framför kritik mot att Ragn-Sells fatt utföra miljökonse- kvensutredningen, då detta företag tidigare varit delaktigt i den dumpning som skett på Väsjötippen och därmed inte är ojävigt. Rapporter om dumpning på Väsjötippen och dess påverkan på Väsjön har utelämnats och huvudorsaken till tillståndet i Väsjön tillskrivs hushållens enskilda avlopp trots att dessa ligger ned- ströms avrinningsområdet mot Väsjön. En större exploatering än vad som är lämpligt har föreslagits, vilket medför negativa konsekvenser för närmiljön. Om- rådet saknar geotekniska förutsättningar för en exploatering av föreslagen omfatt- liing. Den planerade bebyggelsen tar i anspråk nuvarande parkeringsplats för Väsjöbacken som ersätts med en betydligt mindre parkering på skidbackens baksida. Det kommer att skapa parkeringsproblem utanför fastigheterna i Södersätra.

Planläggning sker inom område för riksintresse för Mturmiljövård och inom strandskyddat område vilket kan medföra att kulturhistoriska värden och nyckel- biotoper riskerar att gå förlorade. Detaljplanerna för Väsjöområdet har antagits trots att de står i konflikt med gällande översiktsplan.

Kommunstyrelsen i Sollentuna kommun har beretts tillfälle att yttra sig över Hans Önells överklagande. Kommunstyrelsen har därefter kommit in med en skrivelse i vilken kommunen medger att Länsstyrelsen ändrar antagandebeslutet för detaljplanen för Södersätra och Kastellgården på så sätt att hela fastigheten Södersättra 3:19 ingår i detaljplanen och därmed får samma avgränsning som i utställnings- handlingarna. Tillkommande kvartersmark får dock inte bebyggas. Området med planteringsbestämmelse flyttas till den nya plangränsen mot öster och norr.

Kommunen avser inte att ansöka om upphävande av strandskydd inom den ut- ökade kvartersmarken.

Hans Önell har i yttranden anfört att fastigheten trots den medgivna ändringen fortfarande är delad eftersom den östra delen är punktprickad och därför inte kan bebyggas. Han accepterar inte den ändring som kommunstyrelsen medgivit, eftersom den inte överensstämmer med den utställda versionen. Under utställningen var hans fastighet inte förenad med några speciella villkor utan bedömdes på

(28)

5(8) LÄNSSTYRELSEN BESLUT

I STOCKHOLMS LÄN Datum Beteckning

2012-07-06 4031-17027-2011

samma sätt som övriga fastigheter och kommunen ansökte även om upphävande av strandskyddet för hela fastigheten.

Motivering

En ny plan- och bygglag (2010:900), PEL, trädde i kraft den 2 maj 2011 då den äldre plan- och bygglagen (1987:10), ÄPBL, upphörde att gälla. Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till PBL framgår att äldre föreskrifter fortfarande ska gälla för ärenden som har påbörjats före den 2 maj 2011. Den numera upphävda ÄPBL ska därför tillämpas i ärendet.

Talerätt

Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) jämförd med 5 kap. 30 § och' 13 kap. 5 § ÄPBL far ett beslut att anta en detaljplan normalt endast överklagas av den som beslutet angår, nämligen sakägare, bostadsrättshavare, hyresgäster och boende samt organisationer av hyresgäster, om de senast under utställningen skriftligen har lämnat synpunkter i ärendet som inte har blivit tillgodosedda. I ÄPBL finns inte några regler som direkt avgränsar kretsen sakägare utan en bedömning får göras i varje enskilt fall. Ett beslut att anta en detaljplan anses enligt fast rätts- praxis beröra ägare till fastighet eller boende inom planområdet eller som direkt gränsar till planområdet. Även anses beslutet angå ägare till fastigheter eller boende i nära grannskap, om de är särskilt berörda med hänsyn till arten och omfattningen av den aktuella åtgärden, t.ex. trafikförhållandena på platsen.

När det gäller överklagandet av Lennart Thimrén konstaterar Länsstyrelsen att han inte senast under utställningstiden skriftligen framfört synpunkter som inte blivit tillgodosedda. Vidare konstaterar Länsstyrelsen att han inte heller fått meddelande om kommunens antagandebeslutet eller besvärshänvisning. Överklagandet av Lennart Thimrén ska därför avvisas, dvs. inte tas upp till prövning.

Prövningen i övrigt

Länsstyrelsen tar således upp ärendet till prövning på talan av Jeanette och John Nilsson, Hans Önell, Mikael Wiberg samt Linnea Wetterberg och Raffael Dessi.

Länsstyrelsen har i förevarande ärende endast att pröva den nu överklagade detaljplanen. Vid prövningen har Länsstyrelsen enligt 13 kap. 8 § ÄPBL antingen att fastställa eller upphäva antagandebeslutet i dess helhet. Om kommunen har medgett det, får dock beslutet upphävas i viss del eller ändras på annat sätt. Utan kommunens medgivande får ändringar av ringa betydelse göras. Frågor som rör upphävande av strandskydd samt kostnader för gator och andra allmänna platser prövas i annan ordning.,

Enligt 1 kap. 2 § ÄPBL är det en kommunal angelägenhet att planlägga använd- ningen av mark och vatten. Med hänsyn härtill äger kommunen själv, inom vida ramar, att avgöra hur marken ska disponeras samt hur miljön ska utformas i den egna kommunen. Stor vikt bör tillmätas de lämplighetsbedömningar som kommu-

(29)

LÄNSSTYRELSEN

I STOCKHOLMS LÄN _Datum

BESLUT

Beteckning

4031-17027-2011 2012-07-06

nen företagit. Länsstyrelsens prövning i fråga om ett överklagande av kommunens beslut att anta en detaljplan inriktas därför väsentligen på om kommunen bandlagt planärendet på ett formellt riktigt sätt och om de avvägningar som kommunen gjort mellan motstående enskilda intressen eller motstående enskilda och all- männa intressen kan anses skäliga.

Kommunens översiktsplan, som aktualiserats senast 2002, anger bl.a. att Väsjö- området ska byggas ut med kretsloppsanpassad bebyggelse, en lokal va-lösning och med en mycket begränsad förtätning. Vidare att det får finnas verksamheter som kan kombineras med näraliggande bostäder. En översiktsplan är dock inte bindande. Inför antagandet av detaljplanen har det förekommit ett programforfa- rande samt ett omfattande samrådsförfarande. Det har hållits två samråd för en detaljplan avseende hela området runt Väsjön. Därefter har området delats i n i niindre etapper. Ytterligare ett samråd har hållits innan detaljplanen ställts ut och sedan antagits. Kommunen får därmed anses i tillräcklig utsträckriing ha tagit hän- syn till de samlade förhållandena inom och i anslutning till den aktuella detaljplanen.

Avsikten är att det ska byggas ca 2 800 bostäder i hela området. Aktuell detaljplan utgör en av de första etapperna. Större delen av planområdet ligger mellan sjöarna Väsjön och Fjäturen. I sydväst gränsar området mot Väsjöbacken. Syftet med detaljplanen är att möjliggöra utbyggnad av ca 200 nya småhus och ca 500 lägen- heter. Genom utbyggnaden av Väsjöområdet avses vattenförsörjningen och av- loppshanteringen och därmed mark- och vattenmiljön långsiktigt kunna säkras genom en utbyggnad av kommunalt vatten- och avlopp. Vidare kan kommunens bostadsförsörjning långsiktigt säkras genom att tillgänglig mark utnyttjas effek- tivt.

Enligt 5 kap. 18 § andra stycket ÄPBL ska när detaljplan upprättas bestämmel- serna i 6 kap. 11-18 och 22 §§ miljöbalken tillämpas om planen kan antas med- föra en sådan betydande miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11 § miljöbalken.

Kommunen anger att utbyggnadsförslaget bedöms medföra betydande miljöpå- verkan på grund av den förändring av landskapsbilden som ny sammanhållen bebyggelse på naturmark kommer att medföra. Vidare kommer bebyggelsen att på- tagligt beröra vattenområdet kring Väsjön. En miljöbedömning har därför genom- förts och en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats enligt 5 kap. 18 § andra stycket ÄPBL samt 6 kap. 11 och 12 §§ miljöbalken. Upprättad miljökonsekvens- beskrivning är en del av underlaget för beslutet om antagande av detaljplanen.

M i l j ©konsekvensbeskrivningen redogör för ett nuläge samt redovisar konsekven- serna av dels ett nollalternativ, dvs. att exploateringen inte genomförs, dels att exploatering sker enligt planen. Bedömningsområdena utgjordes i huvudsak av landskapsbild och kulturmiljö, naturmiljö och rekreation, mark och vatten, klimat, människors hälsa samt miljökonsekvenser under byggskedet. Miljökonsekvensbe- skrivningen anger för vissa områden att ytterligare undersökningar och åtgärder

(30)

7 ( 8 )

LÄNSSTYRELSEN

BESLUT

Beteckning

4031-17027-2011 2012-07-06

kan behöva vidtas inför exploateringen. Länsstyrelsen finner att miljökonsekvens- beskrivningen är tillräckligt omfattande med hänsyn till den prövning som ska göras, planens omfattning och påverkan på miljön. Vad klagandena anfört om miljökonsekvensbeslflivningen utgör enligt Länsstyrelsens mening inte skäl att upphäva beslutet att anta planen.

Länsstyrelsen finner vidare bl.a. mot den miljökonsekvensbeskrivning som tagits fram samt till övrigt underlag som föreligger i ärendet att underlaget är tillräckligt för bedömningen av lämpligheten av bebyggelsens lokalisering och konsekven- serna av detaljplanens genomförande för omgivningen. Vad klagandena anfört om den konsult som anlitats för att utföra rniljökonsekvensbeskrivningen utgör inte det en sådan omständighet som kan antas medföra att planprocessen har påverkats på ett otillbörligt sätt. Det är vidare kommunen och dess tjänstemän som ansvarar för planhandlingarnas slutliga utfomining och innehåll. Det har inte heller framkommit att planhandlingarna eller handläggmngen i kommunen har sådana brister eller att det i övrigt föreligger sådana omständigheter som innebär att kommunens planbeslut inte tillkommit i laga ordning. Ärendet kan därmed avgöras på befint- ligt underlag.

Länsstyrelsen har som regional planmyndighet enligt bestämmelserna i 12 kap.

2 § ÄPBL den 20 maj 2011 beslutat att antagandebeslutet inte ska prövas enligt 1 § i samma kapitel. Detta innebär att Länsstyrelsen i denna egenskap funnit att exploateringen enligt detaljplanen går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning enligt 3 och 4 kap. miljöbalken och med hänsyn till de boen- des och övrigas hälsa och säkerhet och till risken för olyckor. Det har inte genom aktuella överklaganden framkommit något som ger Länsstyrelsen anledning att nu som besvärsmyndighet göra en annan bedömning.

Vad avser synpunkterna på planbestämmelserna om fördämningar och strandskydd har dessa endast karaktären av information och utgör inte planbestämmel- ser.

Beträffande fastigheten Södersättra 2:33 finner Länsstyrelsen att möjligheten att angöra fastigheten med föreslagen vägutformning är godtagbar. Fastigheten ingår vidare i en grupp fastigheter för vilken detaljplanen medger en byggnadsarea om

120 kvm i två våningar, dvs. sammanlagt 240 kvm.

Vad avser fastigheten Södersättra 3:19 konstaterar Länsstyrelsen att kommunen i enlighet med 13 kap. 8 § ÄPBL nu medgett att den antagna detaljplanen får utvid- gas till att omfatta hela fastigheten. Den tillkommande kvartersmarken förses dock med villkor som innebär att marken inte får bebyggas. Vidare så flyttas den planteringsbestämmelsen som tidigare låg tvärs Över tomten till den nya plangrän- sen i norr och öster.

(31)

LÄNSSTYRELSEN

BESLUT

Beteckning

4031-17027-2011 2012-07-06

Fastigheten Södersättra 3:19 uppgår till 1 725 kvm. Den utformning av detaljplanen som kommunen nu medgett påverkar inte den pågående markanvändningen på fastigheten även om möjligheten att i framtiden exploatera den i viss mån be- gränsats. Trots att planutfommingen därigenom medför vissa olägenheter för fas- tighetsägaren tillförs denne också viss nytta av detaljplanen genom den utökade byggrätt som planen ger honom. Vidare möjliggör detaljplanen också att fastigheten får tillgång till kommunalt vatten och avlopp. Enligt planbestämmelserna får minsta tomtstorlek i aktuellt område vara 700 kvm. Frågan om fastigheten är möjlig att avstycka och bebygga med ytterligare ett hus far prövas vid en fastig- hetsbilcmmgsförrättriing. De olägenheter som detaljplanen, med den av kommunen medgivna ändringen, kan medföra för Hans Önell bedöms inte vara så betydande att planen av det skälet inte kan godtas.

Länsstyrelsen finner sarrmianfattningsvis att det som klagandena i övrigt anfört, vid en vägning mellan deras enskilda intressen och de intressen som planen syftar till att tillgodose, inte utgör tillräckliga skäl för att upphäva antagandebeslutet.

Inte heller i övrigt har framkommit någon omständighet som kan utgöra skäl att upphäva beslutet att anta detaljplanen. Överklagandena från Jeanette och John Nilsson, Hans Önell, Mikael Wiberg samt Linnea Wetterberg och Raffael Dessi ska därför avslås.

Hur man överklagar

Detta beslut kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen, Nacka tingsrätt, enligt bilaga.

Kopia till:

Kommunstyrelsen, Sollentuna kommun, 191 86 Sollentuna Sändlista

Jeanette och John Nilsson, Södersätravägen 2,192 48 Sollentuna Hans Önell, Per Sundbergs väg 2,183 63 Täby

Lennart Thimrén, Hövdingevägen 75, 192 48 Sollentuna Mikael Wiberg, Nordmannavägen 10,192 48 Sollentuna

Linnea Wetterberg och Raffael Dessi, Väringevägen 10,192 48 Sollentuna Ulla Jamås

länsassessor

(32)

Bilaga 1

Dnr 4031-17027-2011

Ändring i detaljplan för Södersätra och Kastellgården, Väsjöområdet, Sollentuna kommun enligt Länsstyrelsens beslut den 6 juli 2012.

Östra delen av Södersättra 3:19, där kommunen medger ändring. Skala ca 1:2000.

Tillhör Länsstyrelsens beslut den 6 juli 2012.

å Ulla Jarnås