PARTER (Antal tilltalade: 1)
Tilltalad
Jan MIKAEL Rosenius, 19660117-0159 Rännevägen 85
466 92 Sollebrunn
Offentlig försvarare:
Advokat Michael Melin
Advokaterna Melin & Fagerberg AB Stampgatan 22 A
411 01 Göteborg
Åklagare
Vice chefsåklagare Peter Broberg Åklagarmyndigheten
Göteborgs åklagarkammare Göteborg Box 129
401 22 Göteborg
Målsägande
1. Sekretess A, se Partsbilaga sekretess Sekretess
Målsägandebiträde:
Advokat Inger Sandin Inger Sandins Advokatbyrå Box 13
447 21 Vårgårda
2. Sekretess B, se Partsbilaga sekretess Sekretess
Målsägandebiträde:
Advokat Inger Sandin Inger Sandins Advokatbyrå Box 13
447 21 Vårgårda
Postadress Box 126 441 23 Alingsås
Besöksadress Södra Ringgatan 23
Telefon 0322-793 00
E-post: alingsas.tingsratt@dom.se www.alingsastingsratt.domstol.se
Telefax 0322-63 41 08
Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00
DOMSLUT
Åtal som den tilltalade frikänns från
1. Grovt sexuellt utnyttjande av underårig, 6 kap 4 § 1 st 2 men och 2 st brottsbalken i sin lydelse före 1 april 2005
- 1999-01-01 -- 2003-12-31 (6 tillfällen)
Beslut Skadestånd
1. Sekretess A:s skadeståndsyrkande ogillas.
2. Sekretess B:s skadeståndsyrkande ogillas.
Sekretess
1. Sekretessen enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska bestå för följande uppgifter som lämnats under huvudförhanding inom stängda dörrar a, Uppgifter som kan röja målsägandena A:s och B:s samt vittnena C:s, D:s, E:s, F:s identitet. Detta innefattar identitetsuppgifter och andra uppgifter som kan leda till att identiteten går att klarlägga.
b, Uppgifter om målsägandena A.s och B:s personliga förhållanden som framkommit i förhör i den utsträckning som uppgifterna inte finns intagna i domen.
Detsamma gäller uppgifterna om målsägandenas och vittnenas identitet i domsbilaga 1 till denna dom.
Ersättning
1. Michael Melin tillerkänns ersättning av allmänna medel med 104 541 kr. Av beloppet avser 20 908 kr mervärdesskatt.
2. Inger Sandin tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 83 172 kr. Av beloppet avser 16 634 kr mervärdesskatt.
3. Kostnaden för försvaret och målsägandebiträdet ska stanna på staten.
YRKANDEN M.M.
Åklagaren har yrkat att Mikael Rosenius ska fällas till ansvar för grov sexuellt utnyttjande av underårig enligt den gärningsbeskrivning som framgår av bilaga 1.
Målsäganden A och B (sekretess), som har biträtt åtalet, har begärt att tingsrätten ska besluta att Mikael Rosenius ska betala skadestånd till dem enligt bilaga 2.
Mikael Rosenius har förnekat gärningarna och bestritt ansvar för brott. Han har motsatt sig att betala skadestånd till A och B men har vitsordat de yrkade beloppen som skäliga i och för sig.
Målsägandenas personuppgifter omfattas av sekretess. I partsbilaga till domen, som omfattas av sekretess, finns uppgift om målsägandens identitetsuppgifter. I domen kallas i fortsättningen målsägandena enbart för målsägande A och B. Även
personuppgifterna för vissa av de vittnen som har hörts omfattas av sekretess eftersom dessa uppgifter kan röja målsägandenas identitet. I bilaga 3 till domen finns en bakgrundsbeskrivning som förklarar de inbördes förhållanden mellan de inblandade i målet som, på grund av sin karaktär, riskerar att klarlägga
målsägandenas identitet. Även denna omfattas av sekretess.
DOMSKÄL
UTREDNINGEN
I målet har utöver förhör med Mikael Rosenius och målsäganden A och B, vittnesförhör på åklagarens begäran hållits med målsägandenas mamma C och halvsyster D, med E som är sambo till målsäganden A, med F som är mamma till en tidigare pojkvän till målsäganden B samt målsäganden A:s tidigare chef Ann-
Charlotte Najim. På Mikael Rosenius begäran har vittnesförhör hållits med en tidigare granne, Monika Arrnäs, med hans söner Rickard Rosenius och Robin
Rosenius, med hans särbo Marzena Leg samt med hans bror Christer Rosenius och dennes fru Ellinor Rosenius.
Målsägandena A och B har berättat att Mikael Rosenius, som varit närstående till dem, har förgripit sig på dem i enlighet med åtalet. Båda har uppgett att
övergreppen har inträffat i Mikael Rosenius säng. Målsägande A har uppgett att det hände när hon var ca åtta år och målsäganden B att hon var ca sex år vid händelsen.
Målsäganden A har berättat att varje tillfälle var likadant, att Mikael Rosenius vid varje tillfälle lade sig bakom henna, stack in handen innanför trosorna och ett finger, som han rörde fram och tillbaka, in i hennes slida. När detta hade inträffat mellan fyra och fem gånger bestämde hon sig för att aldrig mer sova i den sängen.
Målsäganden B har berättat att Mikael Rosenius vid ett tillfälle lade sig bakom henne, stack en hand innanför hennes trosor och ett finger i hennes slida samt att han rörde fingret fram och tillbaka. Både A och B har uppgett att Mikael Rosenius uppträtt hotfullt och kränkande mot dem och deras mamma vilket är orsaken till att de inte har berättat om övergreppen tidigare.
Mikael Rosenius har uppgett att målsägandenas uppgifter är felaktiga, att han aldrig har rört dem på det sätt som åklagaren har uppgett och att han inte heller, så som påståtts i målet, uppträtt på ett sådant sätt mot målsägandena att de haft anledning att vara rädda för honom. Han har vidare uppgett att en trolig orsak till att
målsägandena lämnar dessa uppgifter nu är den pågående tvisten mellan honom och målsägandenas mamma.
Endast vittnet C har uppgett att hon har sett de påstådda övergreppen. Hon har berättat att hon sett Mikael Rosenius i sängen tillsammans med målsäganden A vid ett tillfälle och med målsäganden B vid ett tillfälle och att han vid båda tillfällena haft sin hand innanför deras trosor och att hon då slitit bort flickan och burit in henne i den egna sängen.
Åklagarens övriga vittnen har hört målsägandena berätta om övergreppen. Vittnet D har hört båda berätta om övergrepp, medan E har hört A berätta om övergrepp och F har hört B berätta om övergrepp.
TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
När det handlar om sexualbrott finns det en stark önskan från dem som utsatts och från samhället i övrigt att dessa brott klaras upp och att den eller de ansvariga fälls till ansvar. Det går inte att av denna anledning frångå bestämmelserna om att det är åklagaren som har bevisbördan och det höga beviskrav som gäller i brottmål måste upprätthållas även här, vilket innebär att det måste vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till den åtalade gärningen eller de åtalade
gärningarna. Inte heller kan omständigheten att det är fråga om brott begångna långt tillbaka i tiden och som därför är särskilt svåra att utreda och föra bevisning om leda till att beviskravet sätts åt sidan. Beviskravet innebär att det inte räcker att
åklagarens gärningspåstående framstår som mer sannolikt än den tilltalades invändning att han eller hon är oskyldig.
Tingsrätten konstaterar inledningsvis att den bevisning som avser att styrka gärningspåståendena främst består av de berättelser som målsäganden A och B lämnat. Den muntliga bevisning som i övrigt förekommer består, vilket ofta är fallet i mål av detta slag, till största delen av andrahandsuppgifter och avser, med något undantag inte uppgifter från någon som har bevittnat de påstådda händelserna.
Avsaknaden av direkta vittnesiakttagelser och teknisk bevisning medför att det är av avgörande betydelse att bedöma trovärdigheten och tillförlitligheten av
målsägandenas uppgifter i belysning av vad som i övrigt kommit fram i målet. En trovärdig utsaga från målsäganden kan, om den stöds av det som i övrigt har kommit fram i målet, vara tillräckligt för en fällande dom. (se NJA 2009 s. 447 I och II med däri gjorda hänvisningar). Att målsäganden framstår som mer trovärdig än den tilltalade är dock inte tillräckligt. Vid bedömningen av sådana utsagor finns det ofta anledning att lägga vikt främst vid sådana faktorer som avser innehållet i
berättelsen som sådan, exempelvis i vad mån den är klar, lång, levande, logisk, rik på detaljer, påvisat sanningsenlig i viktiga enskildheter samt fri från felaktigheter, motsägelser, överdrifter, svårförklarliga moment, konstansbrister, dåligt
sammanhang eller tvekan i avgörande delar (se NJA 2010 s. 671).
När det gäller trovärdigheten i de utsagor som lämnats av de inblandade i målet konstaterar tingsrätten inledningsvis att det föreligger en konflikt mellan Mikael Rosenius och målsägandenas mamma C som är föremål för prövning i ett mål i denna domstol och att utgången i detta mål kan få stor betydelse för utgången i det målet. Det kan finnas starka skäl för flera av de i målet hörda personerna att lämna fördelaktiga respektive icke fördelaktiga uppgifter om den ena eller andra parten, något som har stor betydelse för trovärdigheten i deras uppgifter.
Vid bedömningen av A:s och B:s berättelser konstaterar tingsrätten att deras berättelser har varit klara och väsentligen fria från motsägelser och överdrifter.
Deras berättelser har dock präglats av starka känslor av negativ art i förhållande till Mikael Rosenius, vilket är fullt förståeligt mot bakgrund av de uppgifter de lämnat om relationen mellan dem. Vid bedömningen av deras trovärdighet måste detta beaktas, liksom den pågående konflikten mellan målsägandenas mamma C och Mikael Rosenius.
Målsäganden A:s uppgifter om hur många gånger hon utsatts för övergrepp och vid vilken ålder de inträffat har varierat något mellan förhören. Det framstår emellertid som fullt naturligt att en person som utsatts för övergrepp vid upprepade tillfällen inte kan minnas det exakta antalet och att det också är svårt att veta när händelser som inträffat i barndomen ägt rum. Mer besvärande i A:s berättelse är dock att den präglas av brist på detaljer och sådana omständigheter som gör att det går att särskilja ett tillfälle från ett annat.
När det gäller målsäganden B har hon i vissa avseenden lämnat olika uppgifter i förhören hos polisen respektive domstolen. Hon har i domstolen berättat att
övergreppet pågick i ungefär en timme och att hon vet detta eftersom hon tittade på klockan. Denna uppgift har hon inte lämnat tidigare och den framstår som märklig då hon enligt egen uppgift var ungefär sex år vid tillfället.
A och B har berättat för andra personer om händelserna först en förhållandevis lång tid efter att de ägt rum, vilket visserligen inte i sig framstår som märkligt eftersom det får anses vara en allmän uppfattning att det är svårt för en underårig person som ofta står i beroendeställning i förhållande till de vuxna i omgivningen att berätta om liknande saker förrän de nått självständighet och mognad. Omständigheten får alltså inte någon självständig betydelse för prövningen av trovärdigheten i de berättelser som A och B har lämnat. Det kan dock konstateras att både A och B i princip har brutit sin relation med både Mikael Rosenius och sin mamma redan 2008/2009 och att det också är i samband med den brytningen som B först gör en polisanmälan.
Det vittnesmål som har lämnats av vittne C tycks visserligen ge stöd för att
övergrepp skulle ha ägt rum mot målsägandena. Denna berättelse är dock sådan att den inte framstår som trovärdig. Uppgifterna som har lämnats vid förhöret i
tingsrätten skiljer sig från vad hon tidigare sagt i polisförhör, stämmer inte överens med målsägandenas berättelser i väsentliga detaljer och förefaller tillrättalagd och anpassad för att ge stöd åt åtalet. Detta tillsammans med den omständigheten att C och Mikael Rosenius har en tvist gör att dessa uppgifter helt kan lämnas utan avseende. Denna bedömning av C:s trovärdighet har också viss betydelse för den allmänna trovärdigheten i A:s och B:s berättelser.
Gemensamt for de uppgifter som lämnats av vittnena D, E och F är att de helt härrör från målsäganden själv och är s.k. andrahandsuppgifter. Hur sådana uppgifter ska värderas i bevishänseende beror i stor utsträckning på under vilka förhållanden dessa har lämnats. Allmänt hållna uppgifter som lämnas i efterhand kan ofta inte
tillmätas lika stor betydelse som den omständigheten att någon anträffas i ett
upprivet tillstånd och spontant berättar om ett händelseförlopp i enlighet med åtalet.
I förevarande fall påverkas bevisvärdet av att A och B berättat för dessa personer om händelserna först en förhållandevis lång tid efter att de ägt rum och att
personerna därför har hörts av polis långt senare. Detta måste vägas in i
bevisvärderingen av de uppgifter som lämnats av nu aktuella personer. De hörda personerna har nämligen till följd av den tid som förflutit haft bleknade
minnesbilder i olika grad, vilket försvårar möjligheten att dra några säkra slutsatser om vad A och B egentligen berättade för dem. Det står dock klart att både A och B har berättat om övergrepp utan någon detaljrikedom. Under sådana förhållanden går det inte att säga dessa vittnesmål ger något betydande stöd för A:s och B:s
uppgifter, även om de inte heller klart motsäger dessa.
Mot åklagarens bevis står Mikael Rosenius förnekande och de vittnesuppgifter som lämnats av hans söner. De senare vill samstämmigt utesluta att något övergrepp kan ha utförts mot målsägandena utan att de skulle ha märkt det. De har också uppgett att beskrivningen av målsägandenas relation till Mikael Rosenius inte stämmer. När det gäller Mikael Rosenius konstaterar tingsrätten att det finns en omständighet som förefaller märklig och det är frågan om hans bruk av alkohol. Han har med emfas uppgett att han inte har eller har haft något alkoholmissbruk, vilket framstår som något märkligt mot bakgrund av att han under en period har behandlats med
antabus. Enligt hans egen utsaga skulle denna behandling ha handlat om att bryta en vana som i princip bestod i att han tog sig ett glas vin i samband med måltider på helgerna. Denna del av hans berättelse framstår som tillrättalagd, ett intryck som förstärkts av att hans söner och i viss mån särbo uppgett liknande uppgifter. Detta ska ses i ljuset av att det framkommit att de brottsmisstankar som prövas genom denna dom har varit föremål för diskussion inom familjen och att i vart fall några av familjemedlemmarna har tagit del av förundersökningsprotokollet. Att en tilltalad till sitt försvar väljer att lägga fram för honom förmånliga uppgifter som kan ifrågasättas kan emellertid inte utan vidare leda till slutsatsen att den tilltalade har
gjort sig skyldig till de gärningar som omfattas av åtalet. Det kan finnas flera
rimliga förklaringar till ett sådant handlande, däribland det mest naturliga, nämligen att den tilltalade ställd inför åtal vill skingra eventuella tvivel kring dennes skuld för att inte riskera att bli oskyldigt dömd. Det framstår som likaså naturligt att nära anhöriga till den tilltalade vill lägga fram uppgifter som är förmånliga för den tilltalade. Mikael Rosenius och vittnenas utsagor är inte sådana att de kan lämnas utan avseende.
Sammanfattningsvis kommer tingsrätten fram till att målsägandenas uppgifter inte vinner tillräckligt stöd av den övriga utredningen i målet för att dessa, ställda mot Mikael Rosenius uppgifter, ska kunna läggas till grund för en fällande dom. Det är därför inte ställt utom rimligt tvivel att Mikael Rosenius har gjort sig skyldig till det som åklagaren har påstått. Åtalet ska därför ogillas i sin helhet
Eftersom åtalet ogillas ska även målsägandenas respektive yrkande om skadestånd ogillas.
Sekretessen för uppgifterna som kan röja målsägandenas identitet bör bestå i enlighet med vad som framgår av domslutet.
Den ersättning som den offentliga försvararen och målsägandebiträdet har begärt bedöms skäliga och ska därför tillerkännas dem. Kostnaderna för dessa ska stanna på staten.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 4 (Dv400)
Överklagande ska ställas till Hovrätten för Västra Sverige och ska ha kommit in till tingsrätten senast den 30 september 2014.
Märit Bergendahl
ÅKLAGARBUNDET
Tilltalad: efternamn och alla förnamn Tilltalsnamn Yrke/titel
Rosenius, Jan Mikael Mikael
Personnr Medborgare i Telefon Tolkbehov
19660117-0159 Sverige 0322-63 55 17
Adress
Rännevägen 85, 466 92 Sollebrunn
Offentlig försvarare/ombud
Önskas. Godtar den som tingsrätten förordnar.
Frihetsberövande m.m.
Delgivningsuppgifter
Ansvarsyrkanden m.m.
GROVT SEXUELLT UTNYTTJANDE AV UNDERÅRIG (1400- K165882-09 och 1400-K35726-13)
Målsägande
Målsägande A och B (underrättade genom målsägandebiträdet, adv. Inger San- din)
Gärningar
Mikael Rosenius har vid fyra eller fem tillfällen haft sexuellt umgänge med målsägande A som var under 15 år. Det sexuella umgänget bestod i att Mikael Rosenius tog på målsägandens underliv, såväl utanpå som innanför trosorna, samt förde in ett finger i målsägandens slida. Det hände under tiden 1999-2003 i Alingsås kommun.
Mikael Rosenius har vid ett tillfälle haft sexuellt umgänge med målsägande B som var under 15 år. Det sexuella umgänget bestod i att Mikael Rosenius tog på målsägandens underliv, innanför trosorna, samt förde in ett finger i måls- ägandens slida. Det hände under tiden 1999-2002 i Alingsås kommun.
Brotten bör bedömas som grova med hänsyn till målsägandenas låga ålder.
Mikael Rosenius begick gärningarna med uppsåt.
TR mål: B 501-13 Handl.: VÅLD Alingsås tingsrätt
Box 126
441 23 ALINGSÅS
Postadress Gatuadress Telefon E-post
Box 129 Ernst Fontells Plats 010-562 70 00 registrator.ak-goteborg@aklagare.se
40122 GÖTEBORG
Telefax
031-701 73 16
Rotel 2
INKOM: 2014-03-06 MÅLNR: B 501-13 AKTBIL: 8
Lagrum
6 kap. 4 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 april 2005 Bevisning
1. Förhör med målsägande A 2. Förhör med målsägande B
3. Förhör med tilltalade Mikael Rosenius (förnekar)
4. Vittnesförhör med C ang. vad målsägandena har berättat för vittnet om sexuella övergrepp begångna av Mikael Rosenius, Mikael Rosenius utta- landen av sexuell innebörd samt vittnets iakttagelser av Mikael Rosenius sexuella övergrepp mot målsäganden B
5. Vittnesförhör med D ang. vad målsägandena har berättat för vittnet om sexuella övergrepp begångna av Mikael Rosenius samt Mikael Rosenius ut- talanden av sexuell innebörd
6. Vittnesförhör med E ang. vad målsägande A har berättat för vittnet om sexuella övergrepp begångna av Mikael Rosenius
7. Vittnesförhör med Ann-Charlotte Najim ang. vad målsägande A har berät- tat för henne om sexuella övergrepp begångna av Mikael Rosenius
8. Vittnesförhör med F ang. vad målsägande B har berättat för henne om sex- uella övergrepp begångna av Mikael Rosenius
9. Journalhandlingar avseende målsägande A (bilaga till förundersökningspro- tokollet). Det hemställes om att handlingarna kan läggas fram genom hän- visning.
Handläggning
Följande personalia bör inhämtas: Yttrande från frivården
Beräknad huvudförhandlingstid: 1 ½ dag
Förhören med målsägandena, den tilltalade samt vittnena C och D bör hin- nas med under första förhandlingsdagen.
Rotel 2
INKOM: 2014-08-25 MÅLNR: B 501-13 AKTBIL: 58
www.domstol.se
DV 400 • 2014-01 • Producerat av Domstolsverket
ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL
Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skrift- ligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen.
Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista da- gen för överklagande finns angiven på sista si- dan i domen.
Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. an- slutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överkla- gandet ska också i detta fall skickas eller läm- nas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i do- men angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller för- faller kan inte heller anslutningsöverklag- andet prövas.
Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som an- går honom eller henne. I fråga om sådant be- slut finns dock inte någon möjlighet till anslut- ningsöverklagande.
För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstill- stånd meddelas. Hovrätten lämnar prövnings- tillstånd om
1. det finns anledning att betvivla riktig- heten av det slut som tingsrätten har kommit till,
2. det inte utan att sådant tillstånd medde- las går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till,
3. det är av vikt för ledning av rättstill- lämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller
4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.
Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstill- stånd krävs, klart och tydligt framgår av över- klagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas.
I vilka fall krävs prövningstillstånd?
Brottmålsdelen
Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade 1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller 2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan.
Enskilt anspråk (skadeståndstalan) För att hovrätten ska pröva en skadeståndstal- an krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag:
Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall
1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, el- ler
2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten.
www.domstol.se
1. den dom som överklagas med angiv- ande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen,
2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, per- sonnummer och telefonnummer, var- vid parterna benämns klagande respek- tive motpart,
3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd,
4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga,
5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt
också ange om han eller hon vill att målsägan- den eller den tilltalade ska infinna sig person- ligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges.
Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud.
Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten.
Adress och telefonnummer finns på första si- dan av domen.
Om ni tidigare informerats om att förenklad delgivning kan komma att användas med er i målet/ärendet, kan sådant delgivningssätt också komma att användas med er i högre in- stanser om någon överklagar avgörandet dit.
