Nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik- Operationssjuksköterskors erfarenheter av
kompetensutvecklande åtgärder
- En intervjustudie
New surgical methods and new medical technology - Experiences from operating room nurses on competence-developing measures
- An interview study
Anna- Malin Alm & Janina Andersson
Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Specialistsjuksköterska inom operationssjukvård 15 hp, avancerad nivå
Handledare: Catrine Björn
Examinerande lärare: Kaisa Bjuresäter Examinator: Inger James
2022-05-09
2
SAMMANFATTNING
Titel: Nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik-
Operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder - En intervjustudie
Fakultet: Hälsa, natur- och teknikvetenskap
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp
Författare: Anna-Malin Alm och Janina Andersson Handledare: Catrine Björn
Examinerande lärare: Kaisa Bjuresäter Examinator: Inger James
Sidor: 28 sidor exklusive bilagor
Datum för examination: 2022-05-09
Svenska nyckelord: Operationssjuksköterska, erfarenheter, kompetensutveckling, medicinsk
Introduktion: Operationssjukvården är i ständig utveckling och det är viktigt att operationssjuksköterskor ges möjlighet att kontinuerligt inhämta information och kunskap om nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik.
Syfte: Syftetvar att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik.
Metod: Kvalitativ intervjustudie med 15 operationssjuksköterskor på två sjukhus i mellansverige där data analyserades via innehållsanalys.
Resultat:Resultatet gav två huvudkategorier och fem subkategorier. Operationssjuksköterskorna erfor att inhämtad kompetensutveckling dels låg i deras eget yrkesansvar och intresse, men även var ett organisationss ansvar. Många gånger tillgodosågs kompetensutveckling men andra gånger inte.
Konklusion: Ett ansvar hos operationssjuksköterskorna är att ta igen missad kompetensutveckling.
Erfarenhetsbaserad kompetens gör att nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik är lättare att ta till sig för operationssjuksköterskorna och de vet när det går att improvisera då kompetensutveckling uteblivit. Sättet på vilket operationssjuksköterskorna erhåller kompetensutveckling i samband med införandet av nya
operationsmetoder och ny medicinsk teknik behöver synliggöras för att ytterligare förbättra rutiner. Rutiner behöver även förstärkas för att undvika att kompetensutvecklande åtgärder ibland uteblir.
3
ABSTRACT
Title: New surgical methods and new medical technology - Experiences from operating room nurses on competence-enhancing measures - An interview study
Faculty: Health, Science and Technology Course: Degree project - nursing, 15 ECTS Authors: Anna-Malin Alm and Janina Andersson
Supervisor: Catrine Björn
Examiner: Kaisa Bjuresäter
Examiner: Inger James
Pages: 28 pages excluding appendices
Date for examination: 2022- 05-09
Key words: Operating room nurse, experiences, competence developing measures, medical technology, surgical equipment, surgical procedures, operative / methods
Introduction: The surgical care is in constant development and it is therefore important that the operating room nurses continuously are given the opportunity to gain information and knowledge about new surgical methods and new medical technology.
Aim: The aim of this study is to examine operating theatre nurses' experiences of competence-enhancing measures in connection with the introduction of new surgical methods and new medical technology.
Method: Qualitative interview study with 15 operating room nurses at two hospitals in Central Sweden data were analysed through content analysis.
Results: The result gave two main categories with five subcategories. The operating room nurses experienced gaining competence development is partly in their own professional responsibility and interest but also in the organization's responsibility. Many times, competence development is catered for, but sometimes not.
Conclusion: One responsibility of the operating room nurses is to make up for missed competence
development. Experience-based competence make new surgical methods and new medical technology easier for the operating room nurses to absorb and they know when it is possible to improvise when competence development has failed. The way in which the operating room nurses received competence-developing
measures in connection with the introduction of new surgical methods and new medical technology needs to be made visible in order to further improve routines. The lack of competence-developing measures needs to be addressed in order to avoid this.
4
Innehållsförteckning
Inledning ...6
Bakgrund ...6
Den perioperativa sjuksköterskan ... 7
Utveckling inom professionen ... 7
Kirurgi under ständig utveckling... 8
Medicinsk teknik ... 8
Kompetens och kompetensutveckling inom den perioperativa vården ... 9
Problemformulering ...9
Syfte ...9
Metod ...10
Design... 10
Intervjudeltagarna... 10
Datainsamling... 11
Dataanalys ... 12
Forskningsetiska överväganden ...13
Resultat ...15
Operationssjuksköterskorna hade ett eget ansvar för kompetensutvecklande åtgärder ...16
Tog igen missad kompetensutveckling ... 16
Använde sig av erfarenhetsbaserad kompetens ... 17
Fick och gav kollegial kompetensutveckling ... 17
Organisationen hade betydelse för kompetensutvecklande åtgärder ..18
Erforderliga kompetensutvecklande åtgärder erbjöds ... 18
Avsaknad av kompetensutvecklande åtgärder ... 19
Diskussion ...21
Resultadiskussion ... 21
Operationssjuksköterskorna hade ett eget ansvar för kompetensutvecklande åtgärder ... 21
Organisationen hade betydelse för kompetensutvecklande åtgärder ... 22
Metoddiskussion... 23
5
Förslag till fortsatt forskning ... 25
Klinisk betydelse ... 26
Konklusion ...26
Referenser ...27
Bilaga 1. ...30
Bilaga 2 ...31
Bilaga 3. ...33
6
Inledning
Inom dagens högteknologiska perioperativa vård ingår användandet av avancerade operationsmetoder, mängder av kirurgiska instrument och medicinsk teknisk utrustning. Det sker en ständig utveckling av både operationsmetoder och medicinsk teknik och för detta krävs ständigt uppdaterad expertkunskap som måste behärskas av de som jobbar inom operationssjukvård (RFOP, 2020). Därför är det viktigt att operationssjuksköterskor kontinuerligt får möjlighet att inhämta erfarenhet och kunskap om nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik för att kunna ge bästa möjliga, patientcentrerade vård (Gillespie et.al, 2011). Hur detta erfars av operationssjuksköterskor är oklart. Därför är det viktigt att genom intervjuer få kunskap om operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik.
Föreliggande studie är genomförd under Karlstads Universitet forskningsprogram “Främja hälsa och vårdkvalitet” och forskningsområdet “Kompetens och professionsutveckling inom omvårdnad”.
Bakgrund
Operationssjuksköterskans historiska utveckling
Operationssjuksköterskans profession är den äldsta specialistutbildningen som finns för sjuksköterskor. Sjuksköterskan Florence Nightingale började redan på 1800-talet med att bistå läkare under enklare operationer och såg tidigt sambandet mellan ökad renlighet och minskad dödlighet, i samband med detta nämns även operationssjuksköterskans kompetens för första gången. Arbetsuppgifterna har under århundradet skiftat för operationssjuksköterskor och under tidigt 1900-tal utförde operationssjuksköterskor eternarkos, utöver att assistera och instrumentera kirurgen. Utbildningen till operationssjuksköterska har under det senaste århundradet ändrats och utvecklats flertalet gånger. Från att enbart utgått ifrån och fokuserat på anatomi, sjukvårdslära, operationsteknik och aseptik till att i modern tid utgå från omvårdnadsvetenskapen med dess teoretiska och akademiska referensramar (Lindwall & von Post, 2008).
7
Den perioperativa sjuksköterskan
För att arbeta som operationssjuksköterska krävs en svensk sjuksköterskeexamen samt en specialistsjuksköterskeexamen inom området operationssjukvård. Utbildningen till operationssjuksköterska omfattar idag 60 högskolepoäng och leder till en yrkesexamen samt en magisterexamen (SFS:2010:1369; SFS 2021:1064).
I kompetensbeskrivningen för operationssjuksköterskor ingår begreppet perioperativ omvårdnad vilket är den specifika omvårdnaden runt patienten som ingår i den pre-, intra och postoperativa fasen i vilka operationssjuksköterskan har sitt ansvar (RFOP, 2020). I kompetensbeskrivningen beskrivs att operationssjuksköterskan ska främja hälsa och välbefinnande samt förebygga lidande i den perioperativa vårdens alla faser. Den perioperativa omvårdnaden karaktäriseras av ett inkluderande förhållningssätt, lyhördhet, medkänsla och integritet (RFOP, 2020). Operationssjuksköterskan ska i den perioperativa omvårdnaden kunna utgå utifrån en egen yrkesspecifik expertkunskap baserad på flera kunskapsområden. Dessa kunskapsområden innefattar förståelsekunskap, faktakunskap, färdighetskunskap och förtrogenhetskunskap (RFOP, 2020). Förståelsekunskap innebär att kunna sätta in faktakunskaper i ett sammanhang. Färdighetskunskap innebär att kunna utföra något praktiskt och med förtrogenhetskunskap avses att, med hjälp av sina tidigare erfarenheter, kunna lösa problem genom att jämföra, tolka och bedöma situationer (SAOL, 2022a).
I de perioperativa faserna karaktäriseras dessa av särskild kunskap inom hygien, aseptik, medicintekniska produkter, operationsmetoder samt kroppens anatomi (Bäckström, 2012). Att arbeta för att skapa en patientcentrerad, säker vård för patienten innebär således flertalet åtgärder för operationssjuksköterskan och kan sammanfattas i att; identifiera och förebygga de risker som finns, undvika vårdskada och minska lidande för patienten (RFOP, 2020).
Utveckling inom professionen
Operationssjuksköterskor konfronteras ständigt med att lära sig nya operationsmetoder och ny medicinsk utrustning. Den högteknologiska operationsmiljön kräver ständig kompetensutveckling och att som operationssjuksköterska besitta expertkompetens gällande ny medicinsk teknik är nödvändigt för att garantera patientsäker vård och omvårdnad (Smith
& Palesy, 2018). Det senaste århundradet har operationssjuksköterskans roll kontinuerligt utvecklats i takt med att operationsmetoder och medicinsk teknik avancerats och förfinats (McGarvey et.al, 2000). En patientcentrerad, säker vård säkerställs genom att utrustning och
8
metoder tillämpas på så vis att tillräckligt hög kvalitet kan uppnås i verksamheten (HSLF-FS, 2021:52). Säker kirurgi baseras på ett inbördes teamarbete där de olika yrkeskategorierna ömsesidigt samarbetar utifrån sin perioperativa expertkunskap (Sandelin & Gustafsson, 2015).
Kirurgi under ständig utveckling.
År 2020 utfördes cirka 391 000 ingrepp i Sverige (Socialstyrelsen, 2021). Kirurgiska ingrepp kan vara preventiva, diagnostiserande, kurativa, tumörreducerande eller rekonstruktiva. Det gemensamma för samtliga former av kirurgiska ingrepp är att dessa räddar liv och/eller underlättar livet för patienten (Andersson, 2021).
Specialiteten kirurgi är under kontinuerlig förändring där utvecklingen går mot att förbättra och avancera operationsmetoder med stadig inriktning mot minskad invasiv kirurgi.
Minimalinvasiv kirurgi (MIS) eller laparoskopisk titthålskirurgi har framtagits med avsikt att slippa använda stora operationssnitt (Rothrock, 2019). Robotkirurgi erbjuder en tredimensionell insyn vilket underlättar för kirurgisk precision samt utökar åtkomst till tidigare svåråtkomliga områden (O´Malley et.al, 2015). Minimalinvasiv kirurgi innebär därför ofta snabbare återhämtning, minskad postoperativ smärta, minskad risk för postoperativa infektioner samt förkortad sjukhusvistelse. En förändring av operationsmetoder med inriktning mot minimalinvasiv kirurgi innebär dock stora utmaningar för operationsteamets personal (Rothrock, 2019).
Medicinsk teknik
Begreppet medicinsk teknik omfattar ett stort område. De medicintekniska produkter som används inom hälso- och sjukvården är ofta avancerade. Inom operationssjukvården kommer operationssjuksköterskan i kontakt med en rad olika medicintekniska produkter och apparater (Lindén & Öberg, 2018). En medicinteknisk produkt definieras som en produkt som, enligt tillverkarens anvisningar, ska användas för att påvisa, förebygga, lindra eller behandla sjukdom (SFS 1993:584).
Tekniken inom operationssjukvården är ständigt i utveckling och tekniska innovationer tillkommer i snabb takt (Smith & Palesy, 2018). I samband med införande och användning av ny medicinsk teknik är riskhantering en betydande del när det gäller att förutse/ undvika olycka och patientskada (Lindén & Öberg, 2018). Operationssjuksköterskan har bland annat ett medicintekniskt ansvar och måste därför arbeta med ett säkert, omhändertagande handlag samt
9
hålla sig uppdaterad och bidra till att driva kunskapsutvecklingen vidare inom sitt yrkesspecifika område (RFOP, 2020).
Kompetens och kompetensutveckling inom den perioperativa vården
Kompetens kan beskrivas som en kombination av kunskap, förmågor, beteenden och formella krav på en individ för att kunna utföra ett specifikt arbete på ett korrekt sätt (Socialstyrelsen, 2018). Kompetensutveckling innebär möjligheten för personal och ledning att utveckla sig inom sin yrkesroll genom exempelvis kurser och utbildningar (SAOL, 2022b). Arbetsgivaren, även kallad organisationen i detta arbete, har huvudansvaret för att de anställda innehar rätt kompetens för sitt arbete (Arbetsmiljöupplysningen, 2021; SFS 2020:476).
Hur organisationen tar sitt ansvar gällande personalens kompetensutveckling kan speglas i den kultur som råder på en arbetsplats (Eskola et.al, 2016). Det är viktigt med en organisationskultur där operationssjuksköterskor erbjuds möjligheter till kontinuerlig kompetensutveckling. Inom den perioperativa miljöns snabba utveckling, såväl medicintekniskt som operationsmetodiskt, är operationssköterskans kompetens essensiell för att säkerställa att en god och säker vård kan bedrivas (Socialstyrelsen, 2018). Utebliven kompetensutveckling kan leda till både försämrad patientsäkerhet men också sämre säkerhet för operationssjuksköterskorna då handhavandet av medicinsk utrustning ofta är förenat med olika hälsorelaterade riskfaktorer (Uğurlu et.al, 2015).
Problemformulering
Det saknas vetenskaplig forskning gällande hur operationssjuksköterskor erfar kompetensutvecklande åtgärder i samband med nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik. Kompetensutvecklande åtgärder är betydelsefulla för att bibehålla hög kvalitet inom professionen. För att operationssjuksköterskor ska kunna vara professionella och utföra sin perioperativa yrkesroll utifrån en patientcentrerad vård är det därför viktigt att belysa detta område utifrån operationssjuksköterskornas perspektiv.
Syfte
Att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik.
10
Metod Design
Studiens syfte var att undersöka operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik. När syftet med en studie är att beskriva erfarenheter av ett fenomen, är kvalitativ ansats en lämplig metod att använda (Polit & Beck, 2021). Den kvalitativa intervjun med semistrukturerade intervjufrågor samt följdfrågor möjliggjorde en öppen och djup konversation med deltagarna där de kunde beskriva sina erfarenheter (Polit & Beck, 2021). En induktiv ansats valdes då ingen förankring i tidigare teori eftersträvades (Graneheim &
Lundman, 2017).
Intervjudeltagarna
Totalt 15 operationssjuksköterskor från två sjukhus i Mellansverige deltog i studien.
Deltagarna var hemmahörande vid tre olika operationsavdelningar, två centraloperationsavdelningar och en öron-näsa-halsoperationsavdelning. Ett bekvämlighetsurval användes då anknytning fanns till dessa operationsavdelningar genom tidigare praktikplaceringar. Inklusionskriterierna var att operationssjuksköterskorna skulle varit kliniskt verksamma inom sin profession i minst 2 år samt vid intervjutillfället vara kliniskt verksamma på den operationsavdelningen där studien genomfördes (Polit & Beck, 2021).
Fördelningen över deltagarnas antal yrkesverksamma år och intervjutid presenteras i tabell 1.
Tabell 1. Intervjudeltagarnas fördelning gällande antal (n) operationssjuksköterskors kön, arbetsplats, medelvärde (m) och spridning (min-max) gällande arbetslivserfarenhet och intervjutid
Kön Sektion
Antal år i yrket m (min-max)
Intervjutid i minuter m (min-max) Kvinnor
(n)
Män (n)
Öron/näsa/
halsoperation (n)
Central- operation
(n)
15 0 2 13 10 (3- 35) 12.14 (08.06- 26.22
11
Datainsamling
För att få genomföra studien inhämtades skriftligt tillstånd från ansvariga verksamhetschefer, en per vardera sjukhus. När tillstånd inhämtats kontaktades enhetscheferna på respektive avdelningar, tre stycken, för hjälp med att nå ut till personalgruppen via personliga mail till de operationssjuksköterskor som motsvarade inklusionskriterierna.
För att säkerställa att intervjufrågorna var relevanta, begripliga samt svarade mot studiens syfte genomförde studieförfattarna en pilotintervju vardera med en operationssjuksköterska.
Intervjufrågorna ändrades inte efter genomförda pilotintervjuer. Eftersom de intervjuade operationssjuksköterskorna överensstämde med inklusionskriterierna inkluderades pilotintervjuerna i resultatet. Intervjutiden för samtliga intervjuer hade ett medelvärde på 12.14 minuter. En av studieförfattarna intervjuade sju operationssjuksköterskor och den andra studieförfattaren intervjuade åtta operationssjuksköterskor, samtliga intervjuer skedde under vecka 51- 3, 2021-2022. Vid samtliga intervjuer användes samma intervjuguide med tillhörande fördjupande frågor. Intervjuguide med fördjupande frågor presenteras i bilaga 1.
Deltagarna erbjöds att ta del av intervjufrågorna innan, vilket några ville och andra avböjde.
Vid det ena sjukhuset skickade verksamhetschefen ut information till operationssjuksköterskornas arbetsmail med uppmaning om att aktivt tacka nej om deltagande önskade avböjas. Information till operationssjuksköterskor presenteras i bilaga 3. Vid uteblivet svar bokades operationssjuksköterskorna in för intervju som genomfördes via digitalt möte på grund av aktuell covid-19 smittspridning. Totalt genomfördes sju intervjuer enligt detta förfarande, en inplanerad intervjudeltagare valde att avböja medverkan före intervjun genomfördes.
Vid det andra sjukhuset besökte studieförfattaren valda operationsavdelningar för att muntligt informera om studien och dela ut skriftlig information, bilaga 3. En operationssjuksköterska anmälde sitt intresse via mail och sju anmälde intresse vid besöken på operationsavdelningarna.
Intervjuerna genomfördes i enskilt grupprum utan störning från omgivningen. Totalt genomfördes åtta stycken intervjuer enligt detta förfarande.
Tidsplaneringen för samtliga intervjuer skedde tillsammans med en person i ledningsfunktion för att intervjuerna inte skulle störa verksamheten samt för att intervjudeltagarna inte skulle känna stress under intervjuerna. Alla intervjudeltagare informerades om att intervjuerna skulle
12
spelas in på lösenordsskyddad mobiltelefon, att deltagandet var frivilligt och samtliga intervjudeltagare fick lämna skriftligt samtycke till att delta.
Dataanalys
Dataanalysen genomfördes med både manifest och latent innehållsanalys. Den manifesta innehållsanalysen fokuserar på det som texten säger och beskriver det som tydligt framgår i texten. Den latenta innehållsanalysen inriktar sig på att tolka det subjektiva och sammanhanget samt fokuserar på textens underliggande mening, vid tillfällen då textmaterialet var fylligt och uttrycksfullt gav det upphov till en underliggande tolkning av textens mening och gav mer abstrakta beskrivningar och tolkningar (Graneheim & Lundman, 2017). Innehållsanalys var lämpligt då syftet var att beskriva vad en text består av, stora volymer textmaterial reduceras till kategorier och gjorde materialet mer överskådligt. Allt inspelat intervjumaterial lyssnades igenom flera gånger innan det transkriberades för att få en förståelse för innehållet.
Genomföraren av intervjun var även den person som transkriberade denna i nära anslutning till intervjutillfället för att lättare komma ihåg och få med även små nyanser i intervjun. Båda författarna samarbetade under hela analysprocessen, båda tog del av varandras transkriberade material och detta lästes igenom flera gånger. Varje transkriberad intervjutext tilldelades en färgkod under analysen för att kunna särskilja datamaterialet. Meningsenheter som svarade mot studiens syfte markerades och lyftes ur texten till ett separat dokument. Meningsenheterna granskades och kondenserades med bevarande av det centrala innehållet. De kondenserade meningsenheterna kondenserades ytterligare till underkategorier. Underkategorierna grupperades utifrån likheter och olikheter, fördelades in i huvudkategorier och underkategorier som sedan ligger till grund för rubriksättningen i resultatet (Polit & Beck, 2021). Ett exempel på denna analysprocess visas i tabell 2.
13
Tabell 2. Exempel på dataanalysen enligt kvalitativ innehållsanalys, där meningsenheter kondenserats som sorterats i underkategorier och kategorier.
Meningsenheter Kondenserade
meningsenheter Underkategori Huvudkategori
”sen har man ju ett eget ansvar att se till att man kan den utrustning som finns och
så ligger ju inte bara på arbetsgivare n ju som så utan
man måste alltså se till så att man själv tar till sig det nya.”
Operations- sjuksköterskan har
ett eget ansvar för kunna utrustningen, det är
inte bara arbetsgivarens
ansvar
Tog igen missad kompetensutveckling
Operations- sjuksköterskorna hade
ett eget ansvar för kompetensutvecklande
åtgärder
”Då kommer de från företagen och dom är ju specialister på medicinska tekniken, på apparaterna och man har kunnat stå och skrivit
ner vad de säger och de har kommit tillbaka flera gånger ibland, de är ofta med på sal när man använder grejerna för
första gången.”
Representanterna är specialister och
informerar operations- sjuksköterskorna,
de kan komma flera gånger om man vill det och vara med på salen.
När
kompetensutvecklande åtgärder erbjöds
Organisationen hade betydelse för kompetensutvecklande
åtgärder
Forskningsetiska överväganden
Forskningsetiska överväganden handlar om att hitta en balans mellan olika parters intressen i en studie. Utgångspunkten i all forskning är, och ska vara, att nyttan med forskningen alltid ska överväga risken för skada. I denna studie bedömdes nyttan med studien som större än skadan som intervjudeltagarna kunde utsättas för. Studien utgick från de forskningsetiska begreppen informerat samtycke, frivillighet och konfidentialitet i Helsingforsdeklarationen (WMA, 2018).
Deklarationen ämnar stärka deltagarnas skydd vid medicinsk forskning och innan intervjuprocessen startades erhöll studiens promemoria (PM) godkännande av handledaren.
Informerat samtycke baseras på att samtliga studiedeltagare har erhållit uttrycklig information om studiens syfte samt tänkta genomförande, för att därefter kunna meddela sitt samtycke till deltagande. Informerat samtycke vidimerades i studien genom att underskrifter från respektive deltagare samlades in och förvarades inlåst under studiens gång.
Frivillighet handlar om att personer som deltar i en studie när som helst under studiens gång har rätt att avsluta och frånsäga sig sitt deltagande. För att varje deltagare skulle ges möjlighet
14
att ta ställning och fatta ett välgrundat beslut gällande sitt deltagande delades i förväg skriftlig information om studien ut till alla tänkta deltagare.
Begreppet konfidentialitet syftar till att skydda deltagarnas integritet genom att värna den personliga sekretessen i all erhållen information. Konfidentialiteten kunde bibehållas genom att inga demografiska data samlades in. Det transkriberade materialet färgkodades vilket gjorde att enbart den författare som genomfört intervjun visste vilken intervjudeltagare som kunde kopplas till vilken intervju. Inspelade intervjuer och transkriberingar förvarades sedan i lösenordsskyddad mobiltelefon och dator. I studien var det endast det inspelade materialet som innebar hantering av personuppgifter enligt allmänna dataskyddsförordningen (General Data Protection Regulation [GDPR], 2018). När studien färdigställts och godkänts kommer intervjutexter med tillhörande arbetsmaterial raderas.
15
Resultat
Studiens resultat beskriver operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik. En huvudkategori blev ”Operationssjuksköterskorna hade ett eget ansvar för kompetensutvecklande åtgärder" med underkategorierna ”Tog igen missad kompetensutveckling", "Använde sig av den erfarenhetsbaserad kompetens" och "Fick och gav kollegial kompetensutveckling”. Den andra huvudkategorin blev ”Organisationen hade betydelse för kompetensutvecklande åtgärder” med underkategorierna "Erfoderliga kompetensutvecklande åtgärder” och ”Avsaknad av kompetensutvecklande åtgärder”.
Samtliga kategorier presenteras i figur 1.
Figur 1: Presentation av resultatets huvudkategorier och underkategorier.
16
Operationssjuksköterskorna hade ett eget ansvar för kompetensutvecklande åtgärder
Erfarenheten var att operationssjuksköterskorna kände ett eget ansvar för att ta igen kompetensutveckling som de missat och de kunde tack vare erfarenhet improvisera under en operation och genom kollegial handledning erhålla kompetensutvecklande åtgärder.
Tog igen missad kompetensutveckling
Operationssjuksköterskorna erfor att de hade ett eget ansvar för att ta igen missad kompetensutveckling om de ej varit på plats vid de tillfällen då kompetensutvecklande åtgärder erbjudits. Operationssjuksköterskorna berättade att de oftast fick information angående tillfällen då kompetensutveckling erbjöds via mail eller pappersutskick. Var operationssjuksköterskorna ej närvarande vid dessa tillfällen tillgodogjorde de sig kompetensutvecklingen på andra alternativa sätt, exempelvis genom att läsa bruksanvisningar och/eller manualer som medföljde produkterna. Operationssjuksköterskorna erfor att det låg i deras eget ansvar och intresse att skaffa och inneha den kompetens som krävdes för att handha en viss produkt eller medicinsk teknik. Operationssjuksköterskorna tog kontakt med projektansvarig kollega/ sektionsledare/närmsta chef för att få den kompetens de upplevde att dom saknade eller för att få möjlighet att erhålla den kompetensutveckling de ansåg sig behöva.
Erfarenheten var att kompetenskort var något som fanns till hjälp för operationssjuksköterskorna vid kompetensutveckling. Kompetenskort beskrevs som en sorts körkort på medicinteknisk apparatur. Varje apparat hade en egen webbsida med information om funktion samt ett kunskapstest. Erhållet kompetenskort baserades på godkänt kunskapstest och hade begränsad giltighetstid. Vid förnyelse av kompetenskort kunde operationssjuksköterskorna även tillgodogöra sig nyheter som eventuellt tillkommit på respektive apparat, exempelvis en nyare upplaga, en ny knapp för vitbalansering, någon ny funktion med mera.
"Det är ju ens eget ansvar man måste ju se över det, för det är ju av ens eget intresse, man vill ju inte stå där och inte kunna”.
17
Använde sig av erfarenhetsbaserad kompetens
Operationssjuksköterskorna berättade att vid längre ledigheter, exempelvis semestrar, kunde nya operationsmetoder eller ny medicinsk teknik ha tillkommit och föregåtts av ett utbildningstillfälle som de då missat. Den egna yrkeserfarenheten och grundförståelsen för operationsmetodik och medicinsk teknik ansågs stå i direkt relation till hur mycket kompetensutvecklande åtgärder operationssjuksköterskorna ansåg sig behöva. Erfarenhet gjorde att nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik var lättare att ta till sig och operationssjuksköterskorna kunde med hjälp av sin erfarenhet veta när det gick att improvisera eller inte trots utebliven kompetensutveckling. En trygghet vid tillfällen där operationssjuksköterskan improviserade var att kirurgen hade det yttersta ansvaret för att kunna operationsmetoden och den medicinska tekniken som skulle användas.
”Ibland kan det ofta vara med kort varsel som de [kirurgerna] kommer med sina önskemål och ideer att de vill utföra något på ett annat sätt. Och då hinner man kanske inte ha den här diskussionen innan […] utan man får improvisera lite på plats.”
Fick och gav kollegial kompetensutveckling
Erfarenheten var att kollegiet hade stor betydelse för operationssjuksköterskornas kompetensutvecklande åtgärder i samband med ny operationsmetodik och ny medicinsk teknik. Värdet av den tvärprofessionella och kollegiala handledningen var stor i det dagliga arbetet. Operationssjuksköterskorna erfor dagligen tillfällen där kollegor försåg varandra med kompetensutveckling gällande nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik. Detta gällde både när det handlade om att lära vidare sådant som en kollega kanske missat vid ett utbildningstillfälle men även vid introduktion av en ny eller mindre erfaren operationssjuksköterska på avdelningen. När en erfaren kollega delade med sig av kompetens var det mycket uppskattat. Detta sågs som komplement till mer organiserad kompetensutveckling och ansågs leda till att kunskap bättre kunde befästas hos operationssjuksköterskorna.
”Som tillexempel […] Om jag kommer helt ny och aldrig har sett en robot, då kan ju inte jag ha någon som blivit lärd i 3:dje led för då kanske jag har sånna frågor som den som är lite nyare inte kan svara på om man tänker”varför ligger de såhär?” och kanske får till svar ”nej men de har alltid legat såhär”. Det är ju inte det jag vill ha, jag vill ju ha exempelvis ”för att de inte ska skjuvas”, jag vill ju ha de här konkreta grejerna varför. […]därför vill man ju ha lite råd och tips när man lär sig det.”
18
Organisationen hade betydelse för kompetensutvecklande åtgärder
Erfarenheten var att organisationen hade betydelse för operationssjuksköterskornas kompetensutveckling. Många gånger tillgodosågs behovet av erfoderliga kompetensutvecklande åtgärder genom att organisationen tog ansvar för detta, men vissa gånger erfors en avsaknad av kompetensutvecklande åtgärder. Organisationen arrangerade kompetensutvecklande åtgärder på olika sätt, med hjälp av företagsrepresentanter, utbildningstillfällen samt projektansvariga operationssjuksköterskor.
Erforderliga kompetensutvecklande åtgärder erbjöds
Operationssjuksköterskorna berättade att organisationen tillgodosåg kompetensutveckling genom att ordna hospitering på en annan operationsavdelning, antingen inom regionen eller i en närliggande region. Erfarenheten var att hospitering gav tillfälle till kompetensutveckling och underlättade det förberedande arbetet inför nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik. Hospitering fungerade även omvänt, att operationssjuksköterskor och kirurg från en annan operationsavdelning kom och gav kompetensutvecklande åtgärder på plats när det nya skulle införas. Operationssjuksköterskorna berättade att organisationen annordnade föreläsningar som en kompetensutvecklande åtgärd. Ibland anlitades läkare från andra operationsavdelningar eller regioner och ibland anlitades klinikens egna läkare att föreläsa.
"När vi till exempel körde igång med laparoskopisk tarmkirurgi då fick vi ju åka till ett annat sjukhus som gjorde de här operationerna och se hur de gjorde, vad de hade för galler och hur de liksom[…]. Ja vi fick vara med på någon operation och sådär och bara få en inblick".
Operationssjuksköterskorna berättade att organisationen anlitade representanter från medicintekniska företag för att operationssjuksköterskorna skulle få kompetensutveckling.
Erfarenheten var att representanter från företag höll föreläsningar och anordnade workshops.
Företagsrepresentanter erbjöd kompetensutvecklande åtgärder genom att delta under operationer och fanns på plats vid operationsavdelningen för att svara på frågor.
Företagsrepresentanter såg till att medicinsk teknik användes korrekt och att kirurgerna och operationssjuksköterskorna kände sig bekväma vid handhavandet.
"Det kommer representanter från företagen som berättar om sina produkter och vi får utbildning i allt nytt som kommer. Om det är nya medicintekniska grejer är en representant från företaget med under dagen och är med inne på salen där de ska använda produkten. Till exempel om det är någon ny stapel så är de med på de operationer där stapeln används. Ibland kommer de även
19
dagen efter och står på ett ställe på avdelningen och man kan gå dit för att få svar på frågor och funderingar"
Operationssjuksköterskorna berättade att organisationen utsåg projektansvariga, operationssjuksköterskor som fick ansvaret att förse övriga kollegor med kompetensutveckling. Erfarenheten var att den projektansvarige erhöll utökad kompetensutveckling för att kunna fungera som en expert på en viss medicinteknisk apparat.
Erfarenheten var att en företagsrepresentant gav den projektansvarige kompetensutvecklande åtgärder i första hand och den projektansvarige skötte all kontakt mellan organisationen och företaget. Den projektansvariga operationssjuksköterskan ansvarade för information, utbildning och underhåll av ny medicinsk teknik. Den operationssjuksköterska som var projektansvarig informerade om nya medicintekniska produkter via mail eller pappersutskick.
Den projektansvarige erbjöd kompetensutvecklande åtgärder på möten samt utbildade och demonstrerade praktiskt den medicinsk teknik ute på kliniken.
”Min erfarenhet är väl egentligen att när vi infört nya operationsmetoder så har vi först fått information om det från de som är områdesansvariga".
Avsaknad av kompetensutvecklande åtgärder
Erfarenheten var att kompetensutveckling ibland saknades i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik. Erfarenheten var att instrument och apparatur ibland dök upp utan föregående kompetensutveckling och operationssjuksköterskorna visste inte hur dessa skulle användas. Läkare kunde ha varit på konferens där ny medicinteknisk utrustning presenterades och önskade därefter att kliniken skulle köpa in ett visst instrument.
Läkaren hade fått kompetensutveckling före och ville omgående börja använda instrumentet i verksamheten trots att operationssjuksköterskorna ej hunnit få sin kompetensutveckling.
Avsaknaden på kompetensutvecklande åtgärder vid dessa tillfällen orsakade stor stress och känsla av oprofessionalitet hos operationssjuksköterskorna. Erfarenheten var att förutsättningar för att lära sig operationsmetoder och instrument ibland saknades, orsaken erfors vara kommunikationsbrist och dåligt förankrade beslut.
"Läkaren som man jobbar med har varit på ett annat ställe och använt en metod som den tycker var så himla bra och vill använda direkt, innan vi har fått någon utbildning".
Operationssjuksköterskorna berättade att tidspress eller tidsbrist orsakade avsaknad kompetensutvecking vilket gjorde att den uteblev. Erfarenheten var att operationsprogrammet
20
kontinuerligt effektiviserades och prioriterades vilket medförde att tid för kompetensutvecklande åtgärder ibland saknades. Operationssjuksköterskorna berättade att projektansvariga önskade hålla kompetensutvecklande utbildningstillfällen men att det inte genomfördes på grund av tidsbrist.
”man kunde skriva sina PM men man fick inte tiden att gå igenom det med ny personal, för att programmet var liksom […] ja det vart aldrig, man gick och sa till att man ville gå igenom det där, men fick till svar att ”det där får vi ta en annan gång”, det blev liksom aldrig av"
Operationssjuksköterskorna berättade att en upprepad genomgång av tidigare kompetensutveckling hade varit värdefull men för det saknades tid i arbetsschemat.
Operationssjuksköterskorna erfor att införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik ibland meddelades med kort varsel och ledde till att planeringen och förberedelserna för de kompetensutvecklande åtgärderna uteblev. Operationssjuksköterskorna erfor även en avsaknad av kompetensutvecklande åtgärder på grund av att utbildningsansvariga operationssjuksköterskor avvek eller överlät utbildningsansvaret till outbildade kollegor.
Operationssjuksköterskorna berättade att Covid-19 pandemin orsakade en avsaknad av vissa kompetensutvecklande åtgärder, erfarenheten var att workshops och utbildningar anordnades men efter utbrottet av Covid-19 ställdes dessa in.
21
Diskussion
Studiens syfte var att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik. Studien resulterade i huvudkategorin " Operationssjuksköterskorna hade ett eget ansvar för kompetensutvecklande åtgärder" med underkategorierna ”Tog igen missad kompetensutveckling", "Använde sig av den erfarenhetsbaserade kompetensen " och "Fick och gav kollegial kompetensutveckling" samt huvudkategorin ” Organisationen hade betydelse för kompetensutvecklande åtgärder” med underkategorierna "Erfoderliga kompetensutvecklande åtgärder erbjöds" och ”Avsaknad av kompetensutvecklande åtgärder ".
Kompetensutvecklande åtgärder var något som operationssjuksköterskorna hade erfarenhet av och kunde relatera till. Det fanns erfarenhet som var både bra och dåliga.
Kompetensutvecklande åtgärder hade betydelse för operationssjuksköterskorna i det dagliga arbetet både enskilt och kollegor emellan. Tidigare erfarenhet gjorde att nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik var lättare att ta till sig och operationssjuksköterskorna kunde med hjälp av erfarenhet veta när det gick att improvisera eller inte trots avsaknad av kompetensutveckling. Att organisationen tillsåg att kompetensutvecklande åtgärder erbjöds hade betydelse för operationssjuksköterskornas möjlighet att erhålla kompetensutvecklande åtgärder.
Resultadiskussion
Operationssjuksköterskorna hade ett eget ansvar för kompetensutvecklande åtgärder Operationssjuksköterskorna hade erfarenheter av att ta eget ansvar för sin kompetensutveckling, vilket ligger i linje med kompetensbeskrivningen för operationssjuksköterskor (RFOP, 2020). I kompetensbeskrivningen står att operationssjuksköterskan har ett eget ansvar i sitt yrke att kontinuerligt lära för att bibehålla sin unika yrkeskompetens. Det ligger därför i operationssjuksköterskornas eget yrkesansvar och intresse att inhämta den kompetensutveckling de anser sig sakna och behöva. För att kunna ta ett eget ansvar för kompetensutvecklande åtgärder är det viktigt att operationsavdelningar har en lärande miljö, detta etableras redan under den kliniska utbildningen (Crafoord et.al, 2018).
Operationssjuksköterskor upplever också att det är viktigt att bibehålla etik och etiska värderingar i operationssalen på grund av interaktionen som ständigt sker mellan operationssjuksköterskor, patienten och operationsteamet. När operationssjuksköterskor har
22
möjlighet att erhålla och förbättra både sin vetenskapliga och praktiska kompetensutveckling kan även den etiska omsorgen för den patientcentrerade och säkra vården tillhandahållas (Aghamohammadi et.al, 2021). Som nyutbildad operationssjuksköterska kunde upplevelsen av otillräcklighet infinna sig och studier påvisar erfarenheter av ett glapp mellan teorin från utbildningen och det kliniska arbetet på operationsavdelningen på grund av den medicinsk tekniska kompetensen som operationssjuksköterskan förväntas inneha och upplevelser av att omvårdnaden för patienten då hamnar i skymundan. Det sågs inte heller något uppenbart samband mellan operationssjuksköterskornas tidigare omvårdnadserfarenheter utifrån sin roll som grundutbildad sjuksköterska och hur de upplevde glappet till sin nya yrkesroll som operationssjuksköterska (Eriksson et.al, 2020). Men studier har påvisat att kvaliteten på vården som den perioperativa sjuksköterskan ger ökar i takt med hennes arbetslivserfarenhet och att en trygghet i yrkesrollen infinner sig (Gillespie et.al, 2011), vilket var något som de intervjuade operationssjuksköterskorna erfor.
I studiens resultat framkom erfarenheter av kollegial handledning. Kvalitativa studier visar vikten av ett öppet klimat där kollegiet genom kontinuerliga möten, diskussioner och genomgångar delger och kompetensutvecklar varandra (Blomberg, 2019; Gillespie et.al, 2011). När erfarna kollegor delar med sig av kunskap kompletterar det den ursprungliga fakta- och förståelsekunskapen samt befäster förtrogenhetskunskapen (Bentling, 2010; RFOP, 2020;
Rothrock, 2019; Sandelin & Gustafsson, 2015).
Organisationen hade betydelse för kompetensutvecklande åtgärder
Operationssjuksköterskorna i studien berättade att organisationen på olika sätt såg till att operationssjuksköterskor erhöll erfoderliga kompetensutvecklande åtgärder. Det återfinns i (2021; SFS 2020:476) där arbetsmiljöupplysningen säger att det är arbetsgivaren som har huvudansvaret för att se till att de anställda besitter rätt kompetens för aktuellt arbete.
Studiens resultat visade att operationssjuksköterskorna ibland erfor en avsaknad av kompetensutvecklande åtgärder. Hur organisationen tar sitt ansvar gällande personalens kompetensutveckling kan speglas i den kultur som råder på en arbetsplats (Eskola et.al, 2016).
Det är viktigt att operationssjuksköterskor erhåller kontinuerlig kompetensutveckling från organisationen. Att inte få kompetensutveckling kan leda till både sämre patientsäkerhet men också sämre säkerhet för operationssjuksköterskorna då handhavandet av medicinsk utrustning ofta är förenat med olika hälsorelaterade riskfaktorer (Uğurlu et.al, 2015). Tidspress och
23
tidsbrist visade sig vara orsaker till att erfoderlig kompetensutveckling saknades, detta är faktorer som är beroende av organisation och ledning (Akansel et.al, 2019). vilket var något som de intervjuade operationssjuksköterskorna erfor.
Enligt en studie anser både kirurger och anestesiologer att operationssjuksköterskan med sin yrkesroll och specialkunskaper är den viktigaste personen i operationssalen (Espinoza et.al, 2016). Det är därför viktigt att operationssjuksköterskornas kompetensutveckling liksom övriga professioners kompetensutveckling i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik prioriteras. I en annan gjord studie påvisas vidare att kompetensutveckling gör operationssjuksköterskor stärkta, mer självständiga och nöjda med sitt arbete (Istomina et.al, 2012).
Metoddiskussion
Studien genomfördes som en kvalitativ studie med induktiv ansats. För att en kvalitativ studie ska uppnå vetenskaplig kvalitet behöver begreppen bekräftelsebarhet (confirmability), trovärdighet (crediability), överförbarhet (transferability) och pålitlighet (dependability) diskuteras (Polit & Beck, 2021).
Bekräftelsebarhet avser författarnas förmåga att tolka resultatet utan att påverkas av sin egen förförståelse (Polit & Beck, 2021). I föreliggande studie stärktes detta genom att objektivt tolka innehållet i intervjuerna vid flera tillfällen, med naturliga pauser från materialet mellan praktikperioder och uppsatsskrivning samt genom tät kontakt med huvudhandledare och studiekamrater. Förförståelsen som fanns för operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik var begränsad till allmänsjuksköterskans perspektiv på vårdavdelning respektive inom kommunal hälso- och sjukvård samt utifrån erfarenheter från praktikperioder, det vill säga begränsad. Den begränsade förförståelsen kan i sammanhanget ses som en fördel då det bidrog till att ett neutralt förhållningssätt till insamlad data och resultat. Dessa variabler bidrog till att den egna förförståelsen kunde sättas åt sidan
Trovärdigheten avser förmågan och i vilken utsträckning författaren uttrycker sig och att intervjudeltagarnas känslor och upplevelser speglas på ett trovärdigt sätt (Polit & Beck, 2021).
Genomföraren av intervjun var även den person som transkriberade denna i nära anslutning till intervjutillfället för att lättare komma ihåg och få med även små nyanser i intervjun för att minimera risk för feltolkningar eller missförstånd. För att ytterligare stärka trovärdighet i
24
studien användes en ordagrann transkribering från intervjuerna och förutom analyserandet sinsemellan diskuterades innehållet i studiegruppen tillsammans med studiekamrater och handledare. Dessa diskussioner säkerställde att analyserad data överensstämde med studiens syfte och har gjort att resultatet blivit väl genomarbetat. Resultatet stärks även genom användandet av direkta citat från intervjudeltagare (Polit & Beck, 2021).
En svaghet är att frågorna till intervjuguiden skapades utan tidigare erfarenheter. För att kompensera denna brist och stärka studiens trovärdighet gjordes två pilotintervjuer där avsikten var att testa intervjuguiden och de fördjupande frågorna, innan resterande datainsamling genomfördes. Efter genomförda pilotintervjuer fördes en diskussion med handledaren, men inga ändringar av frågorna gjordes. De semistrukturerade frågorna i intervjuguiden tillsammans med de fördjupande frågorna bedömdes ha bidragit till att intervjudeltagarna fritt kunde dela med sig av sina erfarenheter och resulterade i ett brett material som svarade mot studiens syfte. Bland intervjudeltagarna fanns en spridning mellan antal yrkesverksamma år som operationssjuksköterska vilket sågs som en fördel. Datamättnad bedömdes ha uppnåtts då inga nya erfarenheter framkom under de sista intervjuerna (Polit &
Beck, 2021). Dock går det inte att säkert säga om fler erfarenheter framkommit med fler intervjuer.
Överförbarhet avser på vilket sätt studien kan tillämpas i andra sammanhang, en kvalitativ studie har uppfyllt detta kriterium om resultatet inte har betydelse för vilka studiedeltagare som inkluderas. Pålitlighet kan uppnås när läsaren logiskt och tydligt kan följa forskningsprocessen i en studie. För att en studie ska anses pålitlig och överförbar ska studiens resultat kunna replikeras med likande deltagare i liknande förhålladen (Polit & Beck, 2021).
I föreliggande studie har överförbarheten och pålitligheten uppnåts genom att urvalet av intervjudeltagare och studiens sammanhang noggrant finns beskrivna med hjälp av lättlästa och överskådliga tabeller samt en figur i resultatavsnittet. Att vissa av intervjuerna genomfördes via digitala möten och andra på plats fysiskt tros inte ha påverkat studiens resultat då det inte fanns något i intervjudeltagarnas öppenhet eller intervjutid som tyder på att resultatet påverkades negativt.
25
Intervjuerna gjordes på varsitt håll för att balansen mellan intervjudeltagare och intervjuare skulle bibehållas. Intervjudeltagaren kan påverkas negativt och känna sig i underläge om två intervjuare deltar under samma intervju, därför är enskilda intervjuer med en intervjuare per intervjuad en styrka i studien (Polit & Beck, 2021). Ytterligare en styrka kan ses i att intervjuerna utfördes på två olika sjukhus med operationssjuksköterskor från olika sektioner.
Detta ökar möjligheten att erhålla ett brett material.
Trots fördjupande frågor och försök att få mer utvecklande svar från operationssjuksköterskorna under intervjuerna blev intervjulängden ibland kort. Detta kan härledas till författarnas begränsade erfarenheter gällande intervjuteknik och eventuellt till operationssjuksköterskornas förmåga att uttrycka sina erfarenheter. Trots vissa korta intervjuer bedömdes innehållet i intervjuerna givande och svarade på studiens syfte.
Förslag till fortsatt forskning
Tidigare forskning om operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetensutvecklande åtgärder är begränsad. Det är därmed av betydelse att forskning genomförs som belyser området för att utbilda och öka förståelsen hos operationssjuksköterskorna och organisationen.
Föreliggande studie kan bidra till att ge en grund för vidare forskning inom det berörda området. Vidare forskning kan fokusera på andra aspekter; exempelvis utifrån organisationens perspektiv, upplevelser av kompetensutvecklande åtgärder relaterat till antal yrkesverksamma år som operationssjuksköterska eller undersöka vilka kompetensutvecklande åtgärder som upplevs bäst/ mest effektiva. Både kvalitativ och kvantitativ metod torde bidra med evidens för hur operationssjuksköterskor erfar kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik ur fler perspektiv. Nya studier skulle kunna ligga till grund för hur förbättringsarbete inom området skulle kunna utformas, då föreliggande studie visade att operationssjuksköterskor erfor brister som gjorde att erfoderlig kompetensutvecklingen saknades.
Studien fokuserar på operationssjuksköterskors erfarenheter men detta perspektiv kan vidgas och även utgå från andra professioner som medverkar i den perioperativa vården. Enkätstudier skulle kunna generera ytterligare en aspekt på området för att undersöka erfarenheter i ämnet men även statistiska faktorer som kan leda till eventuellt förbättringsarbete och möjlighet till generalisering. Genom att inkludera denna infallsvinkel skulle det gå att undersöka olika statistiska variabler som exempelvis dokumentation, operationsresultat samt uppföljning och
26
relatera det till de kompetensutvecklande åtgärder operationssjuksköterskorna erhållit.
Kvantitativ metod skulle även kunna användas för framtagning av kompetensutvecklande åtgärder i en interventionsgrupp och jämföra resultatet med en kontrollgrupp som inte fått kompetensutvecklande åtgärder.
Klinisk betydelse
Möjlighet till kompetensutveckling är en central del i operationssjuksköterskans yrkesprofession för möjligheten att kunna utföra ett professionellt arbete. Trots att operationssjuksköterskorna tar eget ansvar för sin kompetensutveckling och trots att organisationen förser operationssjuksköterskorna med utbildning uteblir ibland de kompetensutvecklande åtgärderna. Det är av klinisk betydelse att fånga upp hur och när det brister för att kunna åtgärda och kompensera för detta för att på så vis skapa en trygg, säker och patientcentrerad vård. I slutändan handlar all form av vård om patienten och alla former av förbätttingar inom vården görs med fokus på patienten.
Konklusion
I föreliggande studie belyses operationssjuksköterskornas eget ansvar för kompetensutvecklande åtgärder och den betydelse organisationen har för kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik. Det fanns ett ansvar hos operationssjuksköterskorna att ta igen missad kompetensutveckling. Erfarenhetsbaserad kompetens gjorde att nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik var lättare att ta till sig för operationssjuksköterskorna och de visste när det gick att improvisera vid tillfällen då kompetensutveckling uteblivit. Att få och ge kollegial kompetensutveckling hade stor betydelse. Organisationen hade betydelse för kompetensutvecklande åtgärder och organisationen erbjöd kompetensutveckling genom att anlita företagsrepresentanter samt ordna internutbildningar ledda av läkare eller projektansvariga kollegor. Ibland saknades erfoderlig kompetensutveckling vilket erfors negativt av operationssjuksköterskorna i relation till deras yrkesprofession och yrkesansvar.
Således erhöll operationssjuksköterskorna åtgärder på olika sätt när nya operationsmetoder och medicinsk teknik infördes. Sättet på vilket operationssjuksköterskorna erhöll kompetensutvecklande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik kan behöva synliggöras för att ytterligare förbättra rutiner kring detta. Att kompetensutvecklande åtgärder uteblir behöver adresseras för att det ska kunna undvikas.
27
Referenser
Aghamohammadi, F., Imani, B & Moghadari- Koosha, M. (2021). Operating room nurses’
lived experiences of ethical codes: A phenomenological study in Iran. International Journal of Nursing Sciences. Vol 8(3), 332-338. Doi: https://doi.org/10.1016/j.ijnss.2021.05.012
Akansel, N., Akansel, M & Yanik, H. (2019) Association of Organisational Stress with Fatigue in Operating Room Nurses. International Journal of Caring Sciences. Vol 12(2), 627-638.
http://www.internationaljournalofcaringsciences.org/docs/5_akansel_original_12_2.pdf Arbetsmiljöupplysningen. (2021). Kompetensutveckling. 2021-11-12. Hämtad från https://www.arbetsmiljoupplysningen.se/Amnen/Kompetensutveckling/
Bentling, S. (2010). Profession, paradigm och kompetens. Bentling, S & Jonsson, B. (red.).
Vårdpedagogiska utmaningar. (ss. 118-155). Stockholm: Liber.
Blomberg, A-C. (2019). Operationssjuksköterskans vårdande och kompetens inom perioperativ vård [Doktorsavhandling, Karlstad Universitet]. Diva-portal. https://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:1260195/FULLTEXT02.pdf
Bäckström, G. (2012). Operationssjuksköterskans profession. Dåvøy, G.A.M., Eide, P.H. &
Hansen, I. (red.). (2012) Operationssjukvård: operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad (ss. 29-45). Lund: Studentlitteratur.
Crafoord, M-T., Mattson, J & Fagerdahl, A-M. (2018). Operating Room Nurses’ Perceptions of the Clinical Learning Environment: A Survey Study. The Journal of Continuing Education in Nursing. Vol 49(9), 416-423. Doi: https://doi.org/10.3928/00220124-20180813-07
Eriksson, J., Lindgren, B-M & Lindahl, E. (2020). Newly trained operating room nurses’
experiences of nursing care in the operating room. Scandinavian Journal of Caring Siences.
Vol 34(4), 1074-1082. Doi: https://doi.org/10.1111/scs.12817
Eskola, S., Roos, M., Mccormack, B., Slater, P., Hahtela, N & Suominen, T. (2016). Workplace culture among operating room nurses. Journal of Nursing Management. Vol. 24(6), 725-34.
Doi: https://doi.org/10.1111/jonm.12376
Espinoza, P., Galaz Letelier, LM., Cunill Leppe, MD., Yercic Bravo, M., Ferdinand, C &
Lagunas Ferrer, L. (2016) The healthcare team's perception of the role of the perioperative nurse: a qualitative study. International clinical feature. Vol 26(9). Doi:
https://doi.org/10.1177/175045891602600901
General Data Protection Regulation (GDPR). (2018). General Data Protection Regulation (GDPR): Final text neatly arranged. 2022-03-1.1 Hämtad från: https://gdpr-info.eu/.
Gillespie, B. M., Chaboyer, W., Wallis, M & Werder, H. (2011). Education and experience make a difference: Results of a predictor study. AORN Journal, 94(1), 78-90. Doi:
https://doi.org/10.1016/j.aorn.2010.11.037
HSLF-FS 2021:52. Socialstyrelsens föreskrifter om användning av medicintekniska produkter
i hälso- och sjukvården. 2021-11-12. Hämtad från:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/foreskrifter- och-allmanna-rad/2021-6-7503.pdf
28
Lindén, M. & Öberg, P.Å. (2018). Jacobsons teknik i praktisk sjukvård. Lund: Studentlitteratur.
Lindwall, L. & Post, I.V. (2008). Perioperativ vård: att förena teori och praxis. Lund:
Studentlitteratur.
Graneheim, U. & Lundman, B. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. Höglund-Nielsen, B. &
Granskär, M. (red.). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. (ss. 219-233) (Tredje upplagan). Lund: Studentlitteratur.
McGarvey, H-E., Chambers, M-G & Boore, J-R. (2000). Development and definition of the role of the operating department nurse: a review. Journal of Advanced Nursing. 32(5) 1092- 1100. Doi: https://doi.org/10.1046/j.1365-2648.2000.01578.x
O´Malley, D.M., Smith, B. Fowler, J.M. (2015). The role of robotic surgery in endometrial cancer. Journal of Surgical Oncology. 112(7), 761-768. Doi: https://doi.org/10.1002/jso.23988 Polit, D.F & Beck, C.T. (2021). Nursing Research: generating and assessing evidence for nursing practice. (Eleventh edition. International edition). Philadelphia: Wolters Kluwer.
RFOP. (2020). Kompetensbeskrivning, avancerad nivå specialistsjuksköterska inom operationssjukvård. Stockholm: Riksföreningen för operationssjukvård & Svensk sjuksköterskeförening. 2021-11-12. Hämtad från: http://www.rfop.se/media/32blh0zu/komp- operationsskoeterska-ny-2021-foer-korr.pdf
Rothrock, J. (2019). Alexander´s care of the patient in surgery. 16: e uppl. St.Louis Missouri:
Elsevier.
Sandelin, A & Gustafsson, B- Å. (2015). Operating theatre nurses`experiences of teamwork for safe surgery. Nordic Journal of Nursing Research, 35(3), 179-185. Doi:
https://doi.org/10.1177/0107408315591337
SIKT. (2021). Om SIKT. Svensk Förening för Innovativ Kirurgisk Teknologi. 2021-11-12.
Hämtad från: http://laparoskopi.nu/om-sikt
Smith, J., & Palesy, D. (2018). Technology stress in perioperative nursing: An ongoing concern. Journal of Perioperative Nursing, 31(2), 25–28. Doi: https://doi.org/10.26550/2209- 1092.1028
SFS 2020:476. Arbetsmiljölagen. 2021-11-12. Hämtad från:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/arbetsmiljolag-19771160_sfs-1977-1160
SFS 2021:1064. Högskoleförordningen. 2021-11-12. Hämtad från:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100
Socialstyrelsen. (2018). Kompetensförsörjning och patientsäkerhet- Hur brister i bemanning och kompetens påverkar patientsäkerheten. 2022-04-28. Hämtad från:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2018- 2-15.pdf
29
Socialstyrelsen. (2021). Statistik om operationer och behandlingar i specialistvård. 2021-11- 12. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och- data/statistik/statistikamnen/operationer-och-behandlingar/
SAOL, Svenska Akedemiens Ordbok. (2022a). Förtrogen. 2022-03-10 Hämtad från:
https://svenska.se/saol/?hv=lnr26058
SAOL, Svenska Akademiens Ordbok. (2022b). Kompetenshöjning. 2022-03-10 Hämtad från:
https://svenska.se/saol/?sok=kompetensh%C3%B6jning&pz=4
Torsler Andersson, H. (2021). Operation. Cancerfonden. 2021-11-12. Hämtad från:
https://www.cancerfonden.se/om-cancer/behandlingar/operation
Uğurlu, Z., Karahan, A., Ünlü, H., Abbasoğlu, A., Özhan Elbaş, N., Avcı Işık, S & Tepe, A.
(2015) The Effects of Workload and Working Conditions on Operating Room Nurses and Technicians. Workplace Health and Safety, 63(9),399-407. Doi:
https://journals.sagepub.com/doi/10.1177/2165079915592281
World Medical Association. (2018). World Medical Association declaration of Helsinki:
Ethical principles for medical research involving human subjects. 2021-11-08. Hämtad från:
wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human- subjects.pdf
30
Bilaga 1.
Intervjuguide
1. Hur länge har du varit yrkesverksam som operationssjuksköterska?
2. Vad har du för erfarenheter av kompetenshöjande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder?
3. Vilka erfarenheter har du av kompetenshöjande åtgärder i samband med införandet av ny medicinsk teknik?
Fördjupande frågor
- Har du några bra upplevelser av det?
- Har du några mindre bra/dåliga erfarenheter av det?
- Vad gör det med dig?
- Kan Du utveckla?
- Hur menar Du då?
- På vilket sätt?
- Kan Du ge ett exempel?
31 Janina Andersson
Legitimerad sjuksköterska under specialistsjuksköterskeutbildning Janinaandersson1988@gmail.com 070-358 56 12
Anna- Malin Alm
Legitimerad sjuksköterska under specialistsjuksköterskeutbildning annamalinalm@hotmail.com 070- 855 56 79
Catrine Björn
Klinisk lektor och handledare Catrine.bjorn@regiongavleborg.se
Bilaga 2
Information till Verksamhetschef
”Nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik - Operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetenshöjande åtgärder - En intervjustudie”
Hej!
Vi är två studenter, Janina och Anna-Malin, som läser till operationssjuksköterskor via Karlstad universitet. Vi skriver ett examensarbete med syfte att beskriva operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetenshöjande åtgärder i samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik - En intervjustudie. I och med detta önskar vi få tillstånd att genomföra intervjuer med kliniskt verksamma operationssjuksköterskor inom operationsenheten.
Bakgrund
Nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik är en del av det dagliga arbetet för
operationssjuksköterskor. I samband med införandet av nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik behövs olika typer av insatser för att operationssjuksköterskor ska uppnå den kompetens som krävs. Kompetensen behövs för att kunna utföra arbetet patientsäkert och kostnadseffektivt.
Vilka erfarenheter operationssjuksköterskor har av kompetenshöjning relaterat till nya
operationsmetoder och ny medicinsk teknik finns inte vetenskapligt beskrivet tidigare. Genom intervjuer med operationssjuksköterskor kan ny kunskap uppnås och eventuella insatser för förbättringar kan initieras
Deltagande & hantering av insamlad data
Deltagandet i studien sker på frivillig basis och kan när som helst avbrytas. Deltagarna som väljer att medverka kommer få skriftlig information om studiens syfte samt hur intervjun kommer genomföras. Intervjuerna kommer att genomföras under operationssjuksköterskornas arbetstid, när arbetet tillåter. Intervjuerna kommer inte störa eller hindra
operationssjuksköterskornas arbete. Intervjuerna planeras i samråd med operationskoordinatorer och enhetschefer. Sammanlagt kommer cirka 6-8 individuella intervjuer att genomföras med en beräknad intervjutid på max 45 minuter per intervju. Intervjuerna planeras till december månad.
Efter avslutad studie kommer resultatet, om önskas, att delges verksamheten både muntligt och skriftligt.
Kontaktuppgifter
Vi önskar svar så snart som möjligt för att kunna planera intervjuerna, vid frågor/funderingar kontakta gärna oss eller vår handledare Catrine Björn enligt nedan.
32
Tillstånd för genomförande av examensarbete
...
Janina Andersson, Examensarbete OMA603, 15hp
...
Anna-Malin Alm, Examensarbete OMA603, 15hp
Ovanstående studenter vid Institutionen för hälsovetenskaper, Omvårdnad, Karlstads universitet, erhåller tillstånd att genomföra examensarbetet benämnt:
”Nya operationsmetoder och ny medicinsk teknik - Operationssjuksköterskors erfarenheter av kompetenshöjande åtgärder - En intervjustudie.”
Vid klinik/enhet/motsvarande vid/i : ...
Ort och datum: ...
Verksamhetschef/motsvarande: ...
OBS! Efter underskrift lämnas en kopia av tillståndet till handledaren och tillståndet förvaras av studenterna tills examensarbetet är godkänt
