Vanligt fynd i ovanlig kontext : en tidig brandgrav med en enkel skafthålsyxa från Åkers socken, Jönköpings län, Småland Nordström, Mikael
Fornvännen 92(1996):4, 201-209 ; 210
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1996_201
Ingår i: samla.raa.se
Vanligt fynd i ovanlig kontext
o
En tidig brandgrav med en enkel skafthålsyxa från Åkers socken, Jönköpings län, Småland
Av Mikael Nordström
Nordström, M. 1996. Vanligt fynd i ovanlig kontext. En tidig brandgrav med en enkel skafthålsyxa Iran Åkers socken, Småland. (A common find in an unusual context. An early cremation grave with a simple stone shaft-hole axe, from Äker parish, Småland). Fornvännen 91. Slockholm.
In 1993 previously unknown graves were excavated near the River Lagan, south of Skillingaryd in Småland. The two graves consisted of rectangular stone-set- lings containing bone deposits. Beneath lhe smaller stone-setting was another layer (3-1.5 m) containing some 75 piéces of flint: e.g. eight surläee-llaked points without tång, four scrapers and waste flakes. A simple stone shaft-hole axe was found in the bone deposit. The contextual difference between the linds in the layer and in the pit is of interest as is the occurrence of a simple stone shaii-hole axe in a cremation grave. According to the finds and
,4C-analyses lhe graves can be dated to lhe Late Neolithic-Early Bronze Age.
Mikael Nordström, Jönköpings läns museum. Box 2133, SE-550 02Jönköping. Sweden.
U n d e r sensommaren 1993 undersökte J ö n k ö - pings läns museum nyupptäckta gravar på fas- tigheten Grytas intill Lagan i Åkers socken, ett par kilometer söder om Skillingaryd. Gravarna hade ett ovanligt utseende och visade sig inne- hålla en intressant samling föremål från över- gången mellan sten- och bronsålder.
Orsaken till u n d e r s ö k n i n g e n var ombygg- n a d e n av Europaväg 4 till motorväg mellan J ö n k ö p i n g och V ä r n a m o , en sträcka på ca 7 mil. De arkeologiska fältarbetena pågick mel- lan 1991 och 1994. Undersökningarna berörde bl.a. fem lokaler m e d gravar, fossil åkermark, lämningar efter kolframställning och en tegel- ugn från 1700-talet, däremot inga boplatser. I Barnarps socken, ca 15 km söder om J ö n k ö - ping, u n d e r s ö k t e s ett större röse b e n ä m n t Lusse rör (fornl. 32), som dock visade sig vara helt plundrat, samt en kvadratisk stensättning (fornl. 132). Strax söder om Vaggeryd i Bya- r u m s socken tolalundersöktes ett gravfält m e d
domarringar, resta stenar, r u n d a och fyrsidiga ofyllda stensättningar (fornl. 160), d ä r det framkom ett rikt fyndmaterial som i huvudsak kan dateras till folkvandringstid. I Åkers socken berördes tre platser inom en sträcka av ca två kilometer söderut från Skillingaryd.
Skillingarydsgravarna var belägna i Laga- dalen på flack s a n d m o inom ett avstånd av 75 till 200 meter väster om d e n m e a n d r a n d e La- gan. Höjden över havet ligger r u n t 180 meter för att strax väster om undei sökningslokalerna stiga b r a n t u p p mot en åssträckning m e d ni- våer r u n t 240 meter över havet. Det är också här som gårdarna återfinns u n d e r historisk lid.
Fornlämningsbilden (fig. 1) kring Skillingaryd präglas av s.k. stengravfält b e s t å e n d e av do- marringar, resta stenar samt, i regel ej ovan torv synliga, ofyllda stensättningar dvs. gravty- per som, att d ö m a av bl.a. tidigare undersök- ningar i länet, i huvudsak kan dateras till mel- lersta järnålder (Varenius 1985). Likaså hem-
Fnrnvännen 91 i / 99l,i
T0ck0ntörklarlng
O Gravfält (domarringar mm) / Grave fieWs (stone circles etc)
• Domarring / Stone circle A Treudd / Triangulär stone setting
• Fyrsidig stensättning / Square stone setting i r Undersökningslokal / Exeavation site
® Lösfynd /Båt-, pint-, Stenyxa. Dolk) / Straynnds (boat-, flint-, stoneaxe. dagger) - - Sockengräns / Parish börder
5? Sankmark / Peat
- * « - Höfdkurva (möh) / Contour lire (m.a.s.l.) 237 Fornlämningsnummer / Ancient monument number
Fig I. Topografisk karta m e d undersökningslokaler och fornlämningsmiljöcr i anslutning till Lagan, söder om Skillingaryd i Jönköpings län, Småland. (Karta förf. och A.-M. Nordman, Jönköpings läns museum.) - Map showing topography and prehistoric remains in the vicinity of the exeavation sites, south of Skillingaryd in the county of J ö n k ö p i n g , Småland. Drawing by the a u t h o r and Ann-Marie N o r d m a n , Jönköping County Mu- seum.
m a h ö r a n d e i j ä r n å l d e r n är d e två ensamlig- g a n d e t r e u d d a r som återfinns n e r e på sand-
mon inte långt från undersökningslokalerna
samt den ensamliggande kvadratiska stensätt- ningen som ligger på områdets högsta p u n k t strax n o r r o m Högabråtens gård.
Ett tiotal lösfynd av typen tjocknackiga flint- yxor, båtyxa, flintdolk och enkla skafthålsyxor representerar den yngre stenåldern. Möjligen bortsett från några av de enkla skafthålsyxorna fanns före u n d e r s ö k n i n g a r n a inga kända fynd av bronsålderskaraktär i närområdet.
En av undersökningslokalema utgjordes av en mindre g r u p p gravar m e d bl.a. en domar- ring (fornl. 101), vilka, utifrån föremål och C
14- dateringar, sannolikt kan dateras till yngre ro- Fomvännen 91 (1996)
mersk j ä r n å l d e r eller folkvandringstid. Strax n o r r om d e n n a plats undersöktes bl.a. en r u n d stensättning (fornl. 105), som g e n o m ett ler- kärl kan dateras till yngre bronsålder. Intill stensättningen påträffades, inom ett ca 10x10 meter stort o m r å d e , spridda b r ä n d a ben, stolp- hål, r ä n n o r och nedgrävningar, vilka tolkats som l ä m n i n g a r n a efter ett d ö d s h u s eller en kulthägnad (jfr t.ex. Kaliff 1995, s. 238). Bland fynden märks ett fragmentariskt keramikkärl m e d dekor, vilken p å m i n n e r om stridyxeknltu- rens kärl av j-typ, två fragmentariska, möjligen h a l v m å n e f o r m a d e , hålförsedda bensmycken, en o m h u g g e n och eggslipad flintdolk och två pilspetsar m e d u r n u p e n bas.
Slutligen undersöktes två nyupptäckta rek-
Vanligt fynd i ovanlig kontext 203 tangulära stensättningar (fornl. 237) på Grytas
ägor, n e d a n refererade till som Grytåsgräv- n i n g e n . Platsen för de nyupptäckta gravarna h a d e registrerats, m e n ej R-markerats på d e n ekonomiska kartan, redan i samband med Riks- antikvarieämbetets förstagångsinven tering 1954. Den beskrevs då som »stenar i markytan ... som möjligen utgöra delar av för övrigt över- torvade stensättningar ... troligen sent vittrade h ä r d b o t t n a r » , m e n kom att förtecknas på fel socken - nämligen som n r 114 i Tofteryds socken. Misstaget upptäcktes vid andragångs- inventeringen 1986, vilket resulterade i att lo- kalen i Åkers socken ströks och ersattes m e d en ny plats belägen i Tofteryds socken. Sålunda föll den blivande fornlämning 237 bort ur forn- minnesregistret för att så s m å n i n g o m »åter- upptäckas» 1992 i s a m b a n d m e d de arkeolo- giska u t r e d n i n g a r n a inför nya E4:an (Nord- ström 1995).
De f r a m k o m n a a n l ä g g n i n g a r n a på forn- l ä m n i n g 237 (fig. 2 - 3 ) , som inte var synliga före avbaning, utgjordes av en större (15x7,5 m) rektangulär stensättning och en m i n d r e (4x2,7 m) i det närmaste rektangulär stensätt- ning m e d a v r u n d a d e gavlar. Stensättningarna, vilka var orienterade tämligen exakt i N-S rikt- ning, h a d e ett flackt nästan golvliknande utse- e n d e , där höjden varierade runt 0,1 meter. Den större stensättningen (Al) bestod av en en- skiktad stenpackning av företrädesvis flata lig- g a n d e stenar och hällar (0,1-1,0 m ) . Den be- gränsades ställvis av en kantkedja i form av kantställda och nedgrävda stenhällar (0,1-1,0 m ) . I c e n t r u m låg ett par större (0,7-1,0 m) hällar, som skilde sig något från d e n övriga stenpackningen. Även i södra delen av anlägg- ningen låg två stora (0,7-1,5 m) stenhällar, som delvis d o l d e kantkedjan. Troligen har dessa stenar varit uppresta och ingått i kantkedjan.
Den m i n d r e stensättningen (A2) bestod li- kaså av en enskiktad stenpackning av företrä- desvis flata liggande stenar (10-50 c m ) . An- läggningen saknade kantkedja och var diffust avgränsad i söder och sydöst, där spridda stenar låg även utanför d e n egentliga stenpack- n i n g e n . Av anläggningskaraktär var också de två kantställda och nedgrävda stenhällarna (A4), varav den ena lutade kraftigt, som var pla- cerade 3 m öster om d e n m i n d r e stensätt-
Fig 2. Fornlämning 237 i Åkers socken, Jönköpings län, Småland. Vy från norr över undersökningsom- rådet med de rektangulära stensättningarna fram- rensade. (Foto förf.) - Ancient monument nr 237 in Äker parish, in the county of Jönköping, Småland.
View över the exeavation area with the two rectang- ular stone-settings cleared.
ningen. Några fynd gjordes inte i anslutning till hällarna och »anläggningens» eventuella funktion och i n n e b ö r d är oklar.
Stenmaterialet, som utgjordes av lokala för- skiffrade bergarter - m e n framför allt av den lättvittrade och porösa s.k. Vaggerydssyeniten - var sannolikt hämtat i åssluttningen ett hundra- tal meter väster om fornlämningen, där dylika stenhällar ligger väl åtkomliga.
Det inre gravskicket utgjordes av b e n g r o p a r m e d omgivande benlager och spridda b r ä n d a ben (0,7-2,5 m stora och 30-40 cm djupa). I Al framkom två bengropar, en centralt (Ala) och en i nordvästra delen ( A l b ) . I A2 var ben- gropen belägen i den n o r r a halvan. Den fjärde b e n g r o p e n (A3) var belägen mellan stensätt- n i n g a r n a och m a r k e r a d av endast enstaka spridda stenar. Fyllningen i b e n g r o p a r n a be- stod av g r å b r u n h u m ö s sand m e d enstaka in- slag av kolbitar och syenitstenar.
Fornvännen 91 (1996)
204 Mikael Nordström
Teckenförklaring I Benlager / Bone layer
I Bengrop / Bone pit
y " Lager med flintföremål / Layer with flint objects
O Kantställd sten / Standing stone
Fig 3. Plan över stensättningarna pä fornlämning 237 i Äker socken, Jönköpings län, Småland. Den större sten- sättningen (Al) var 15-7,5 m och innehöll två bengropar. Den mindre (Ä2) var ca 4-2,7 m och dolde, föru- tom en bengrop även ett lager innehållande 75 bitar flinta: bl.a. 8 pilspetsar med urnupen eller rundad bas.
I bengropen påträffades en enkel skafthålsyxa och tvä flintföremäl. (Planritning författaren och A.-M. Nord- man, Jönköpings läns museum.) - Plan of the stone-settings on Ancient Monument no 237 in Åker parish, county of Jönköping, Småland. The larger stone-setung (Al) measured 15-7.5 m and contained two bone de- posits. The smaller one was about 4-2.7 m and covered, besides a bone deposit, a layer containing 75 piéces of flint: e.g. eight surface-flaked points without tång. A simple stone shaft-hole axe and two retouched flint objects were found in the bone deposit.
Fynden tycktes till en början, efter under- sökningen av av den större stensättningen, bli sparsamma. Där påträffades som e n d a fynd, in- till d e n centrala b e n g r o p e n , en pilspets m e d u r n u p e n bas. Vid utgrävningen av den till synes anspråkslösare och m i n d r e stensättningen på- träffades emellertid redan i ytan flera flintor.
Vid b o r t t a g a n d e t av s t e n p a c k n i n g e n i den södra delen framkom ett fyndförande lager (ca 3x1,5 m stort och 20 cm tjockt), vilket innehöll ca 75 bitar flinta: 8 ythuggna pilspetsar (varav 6
m e d u r n u p e n bas och 2 m e d konvex bas), 4 skrapor, 2 retuscherade avslag, 1 kniv?, 1 avslag m e d spår av parallellhiiggning, 1 bit övrig kärna?, 1 spån, 6 bitar övrig flinta, 51 avslag el- ler splitter. Dessutom framkom i det övre skik- tet enstaka b r ä n d a b e n , sannolikt u t d r a g n a från b e n g r o p e n i a n l ä g g n i n g e n s n o r r a del.
Strax utanför stensättningen framkom också ett par flintavslag. I b e n g r o p e n påträffades en retuscherad flintspets, ett avslag m e d retusch samt en enkel skafthålsyxa. Den enkla skaft-
Fornvännen 91 (1996)
Vanligt fynd i ovanlig kontext 205
Fig 4. Ett urval av fynden från u n d e r s ö k n i n g e n . Samtliga föremål (undantaget pilspetsen, längst till vänster i den n e d r e raden, som påträffades i A l ) framkom i den mindre stensättningen (A2). Den enkla skafthålsyxan och de två flintföremålen (placerade rakt u n d e r yxan på bilden) som framkom i b e n g r o p e n var konlextuelll skilda från övriga föremål, vilka påträffades i ett lager (3-1,5 m) söder om b e n g r o p e n . (Foto C). Sandstedt, Jönköpings läns museum.) - A selection of finds from the exeavation. All objects (except the point, far left
in the lower row, which is from A l ) were found in the smaller stone-setting (A2). T h e simple slone shaft-hole axe and the two flint objects (immediately below the axe on the p h o t o g r a p h ) which were found in the b o n e deposit were contextually separated from the objects e n c o u n t e r e d in the layer (3-1.5 m) south of the b o n e deposit.
hålsyxan är tillverkad av grönaktig diabas, knappt 12 cm lång, 5 cm bred och lika tjock, samt försedd m e d ett koniskt skafthål och väl- slipad egg. Den välslipade eggen behöver inte nödvändigtvis innebära att yxan är oanvänd el- ler att d e n »skärpts» u p p inför nedläggelsen i graven. Vid försök har det visat sig att yxor av d e n n a typ tenderar att »självslipa» sig vid hugg- ning i trä (Hyenstrand 1969, s. 107). Pilspet- sarna varierar i form och utförande. Två är när- mast att beskriva som d r o p p f o r m a d e m e d kon- vex bas och d e övriga sju har u r n u p e n bas.
Längden ligger mellan 21 och 33 mm. Flera av flintbitarna hade »bubbliga» brottytor, av vilka några k u n d e återfogas. Ett k n a p p t trettiotal så- d a n a bitar h ä r r ö r d e sannolikt från ett något större flintstycke som av allt att d ö m a utsatts
för eld, därav de vågiga, ojämna brottytorna.
Ett av avslagen har tydliga spår efter parallell- h u g g n i n g och h ä r r ö r sannolikt från en dolk, spjutspets eller skära.
U n d e r det fyndförande lagret framkom två i det närmaste parallella rännor, belägna m e d 8 0 - 9 0 cm m e l l a n r u m i nord-sydlig riktning.
R å n n o r n a var 3,9 respektive 1,5 m långa, 25-50
cm breda och 10-25 cm djupa, där d e n östra
r ä n n a n således var betydligt kortare. I fyll-
ningen fanns enstaka syenitstenar, 5-50 cm
stora. R ä n n o r n a s funktion är oklar, m e n en
koppling till graven och det fyndförande lag-
ret verkar trolig. R ä n n o r (ofta i kombination
m e d stolphål) är ingen ovanlighet i anslutning
till gravar från sten- och bronsålder. De har i
en del fall tolkats som spåren efter kult- eller
Fornvännen 91 (1996)
206 Mikael Nordström
dödshus, vilka uppförts i s a m b a n d m e d be- gravningen (Kaliff 1995, s. 238 och där anförd litt.). Möjligen indikerar r ä n n o r n a att n å g o n form av h ä g n a d eller a n n a n konstruktion upp- förts i s a m b a n d m e d gravläggningen. En hy- potes som, i avsaknad av stolphål, emellertid inte kan föras n ä r m a r e i bevis.
Det finns en tydlig koppling mellan rän- n o r n a och de fynd som påträffades inom samma yta. Det torde dessutom vara mest san- nolikt att b e n g r o p e n tillkommit vid samma till- fälle. Intressant är i så fall den k o n t e x t u d l a åt- skillnad som finns mellan de tre föremålen - yxan, flintspetsen och det retuscherade avslaget - som påträffades i själva bengropen och de res- t e r a n d e flintorna som i huvudsak framkom i kulturlagret. De tre bengropsfynden kan när- mast karakteriseras som gravgåvor till den döde, kanske d e n n e s personliga tillhörigheter av- sedda att brukas i »efterlivet», och de andra flin- torna som en del av en gravritual och kanske inte direkt avsedda för den d ö d e att medtagas till »andra sidan» (jfr Gräslund 1989, s. 70). En antydan om ritualens innehåll får vi också ge- n o m flintbitarnas bubbliga brottytor, vilka san- nolikt u p p k o m m i t g e n o m eldpåverkan.
Ett kanske relevant jämförelseobjekt till det fyndförande lagret kan vara den hällkista som undersöktes av Berta Stjernquist 1948 i Skålle- ruds socken i Dalsland. Hällkistan, som var ca 6 meter lång, 1,7 meter bred och omgiven av ett lågt j o r d b l a n d a t röse, innehöll endast spar- samt m e d fynd. Däremot framkom omedelbart söder om kistan ett fyndförande lager (ca 3 m i d i a m e t e r och 20-30 cm tjockt), vilket inne- höll drygt 1 000 keramikskärvor, föremål av flinta och skiffer, en bit bärnsten, några enstaka b r ä n d a och o b r ä n d a ben samt koncentrationer m e d kol och sot. Efter att ha uteslutit möjlig- h e t e n att fynden skulle vara r e s t e r n a av en äldre boplats anser Berta Stjernquist att det sannolikt är en kombination mellan rensningar av hällkistan och offermåltider som åstad- kommit fyndlagret (Stjernquist 1950, s. 26 ff.; se även J o h a n s s o n 1961, s. 35).
De b r ä n d a b e n e n från Grytåsgrävningen har analyserats av Berit Sigvallius (1994). Ben- materialet fördelar sig på fyra bengropar - Ala, A l b , A2 och A.S - samt på enstaka spridda fynd- enheter, vilka sannolikt är utdragna från någon
av b e n g r o p a r n a . Samtliga innehöll brända ben av människa och i ett fall (A3) k u n d e konsta- teras ben från två individer. Benen var j ä m n t och väl förbrända samt rena från sot. I A l a och A l b fanns b e n av vuxna individer, 3 5 - 6 4 re- spektive 18-44 år, i A2 av en vuxen individ,
18-44 år samt i A3 av två individer - en vuxen (man?), 18-44 år och en yngre, 10-24 år. Köns- bestämningen i A3 är utförd på två fragment av p a n n b e n .
I samband m e d u n d e r s ö k n i n g e n togs också ett j o r d p r o v för pollenanalys, som har analyse- rats av Per Lagerås vid Kvartärgeologiska av- d e l n i n g e n , Lunds universitet. Provet (P27), som togs u n d e r en större flat häll i anslutning till d e n centrala b e n g r o p e n i A l , b e d ö m d e s vara väl förseglat från senare tiders pollenin- blandning. Resultatet visar att o m r å d e t kring gravarna vid tiden för anläggandet kan beskri- vas som en halvöppen, h e d a r t a d betesmark, där fältfloran dominerats av ljung och trädskik- tet av björk samt möjligen tall. Dessutom fanns spår av al, som troligen har växt i anslutning till Lagan och även en del hasselpollen (La- gerås 1994).
Vad gäller kronologin kan de enskilda före- målen inte ges en n ä r m a r e datering än senne- olitikum eller äldre bronsålder. Pilspetsar m e d u r n u p e n bas kan hänföras till senneolitikum såväl som till större delen av bronsåldern (Kör- nell 1973, s. 28; L o m b o r g 1959, s. 169 f.). Enkla skafthålsyxor är en av våra vanligaste lös- fyndskategorier och anses allmänt representera senneolitikum och i viss mån äldre bronsålder (Segerberg 1978; Stenberger 1979, s. 133, 194).
Ett av flintavslagen (F19), sannolikt k o m m a n d e från en dolk, spjutspets, skära eller eldslag- ningssten, bär tydliga spår av flathuggnings- teknik, och h ö r troligen h e m m a i senneoliti- kum eller äldre bronsålder.
Några direkta motsvarigheter till Al har inte k u n n a t påvisas i litteraturen, m e n rek- tangulära stensättningar anses i huvudsak till- h ö r a j ä r n å l d e r n . I Mälardalen utgör rektangu- lära stensättningar ett inslag i d e n äldre järnål- d e r n s varierade gravfält. Men de är också vanligt f ö r e k o m m a n d e i yngre j ä r n å l d e r , då särskilt som överbyggnad till öst-västligt orien- terade skelettgravar (Bennett 1987, s. 67 ff; Hy- enstrand 1974, s. 20). För Skåne, Blekinge och
Fornvännen 91 (1996)
Vanligt fynd i ovanlig kontext 207 Halland har liknande dateringar erhållits, m e n
m e d enstaka dateringar även till yngre brons- ålder (Carlie 1994, s. 71 ff.).
En ovanlig variant av rektangulära stensätt- ningar är de s.k. Tarandgravama. De är inde- lade i fack eller celler och u p p m ä r k s a m m a d e s först i Finland och Estland, m e n har u n d e r 1960-70 talet även d o k u m e n t e r a t s i Mälarda- len. De svenska undersökningarna har givit da- teringar från bronsålder till äldsta järnålder, i motsats till de baltiska som tycks ligga i romersk j ä r n å l d e r (Bennett 1975, s. 59 ff.; Modin 1973,
s. 65 ff.).
Vid Ulleråker, Simtuna socken i U p p l a n d undersöktes på tidigt 30-tal en stor rektangu- lär stensättning, ca 45 meter lång och 9 meter bred, o r i e n t e r a d i nord-syd. Den var försedd m e d kantkedja av k l u m p s t e n a r och en inre stenpackning av något m i n d r e stenar. Den in- nehöll en brandgrav i d e n södra delen som ge- n o m en rakkniv kan dateras till bronsålderns 5:e period. I d e n n o r r a delen påträffades en flintskrapa samt en avsatsyxa, en spjutspets och en dolk av brons. Föremålen dateras till brons- å l d e r n s a n d r a p e r i o d och kan ha tillhört en skelettgrav, m e n några tydliga spår efter en gravanläggning iakttogs inte. Författarna anser att stensättningen uppförts i olika o m g å n g a r från n o r r till söder (Drakenberg & Gustawsson 1934, s. 211).
Beträffande det inre gravskicket anses att brandgravskicket i Sverige m e r a allmänt bör- j a d e praktiseras u n d e r bronsålderns period 2
för att i princip vara genomfört vid övergången mellan period 3 och 4. Men det finns spora- diska belägg för att detta begravningssätt skall ha praktiserats redan tidigare (Gräslund 1983, s. 49, 1989, s. 69; S t e n b e r g e r 1979, s. 186).
Spridda eller hopvis samlade b r ä n d a ben på- träffas u n d e r flacka rosen, vilka kunnat dateras till period 3-4. B e n g ö m m o r n a kan tolkas som resterna efter u r n e g r o p a r m e d organiska be- hållare, kanske i form av små träaskar eller in- svepta i tyg (Stenberger 1979, s. 208).
Vid Skateholm har påträffats tre brandgra- var från senmesolitikum, ca 5000 f.Kr., vilka ut- gör de äldsta kända i landet (Larsson 1988, s.
117 f.). Även från stridsyxekulturen förekom- m e r enstaka exempel på brandgravskick, som tidigare varit något omdiskuterade (Burenhult
1983, s. 88 f.; Hansen 1937, s. 206 f.; Malmer 1962, s. 223 ff.). Men u n d e r de senaste trettio åren har det framkommit flera nya exempel på brandgravskick från stridsyxetid. I Veddige socken i Halland undersöktes 1970 en brons- åldershög, v a r u n d e r det påträffades en rek- tangulär ram, ca 4x3 meter, av förkolnat trä.
I n o m d e n n a ram hittades b r ä n d a människo- ben och keramikskärvor tillhörande stridsyxe- kulturens yngsta fas (Särlvik & Jonsäter 1974, s.
85 ff.). Strax utanför Södertälje i T u r i n g e socken undersöktes 1993 ett d ö d s h u s m e d brandbegravningar från stridsyxetid, vilket är ytterligare ett belägg för tidig kremationssed
(Lindström 1994).
Från Jylland föreligger en handfull exempel på tillämpningen av brandgravskick u n d e r sen- neolitikum (Br0ndsted 1957, s. 316 f.; jfr även L o m b o r g 1973, s. 93 f.). I Kiaby socken vid Bäckaskogs kungsgård i nordöstra Skåne, på- träffades en brandgrav i botten av ett röse, som även innehöll sekundära skelettbegravningar från bronsåldern. Ovanpå ett lager m e d skärv- sten, inom en yta av 3x1,5 meter, framkom ca 5 liter b r ä n d a ben, tre skörbrända fragment av en flintdolk, en eldskadad såg av flinta, delar av två b e n n å l a r samt en enkel skafthålsyxa. Gra- ven h a r daterats till senneolitikum och var länge det oftast anförda exemplet på att brand- gravskick praktiserats redan u n d e r stenålderns sista del, om än mycket sporadiskt ( H a n s e n 1937, s. 204 f.; Stenberger 1979, s. 186; Ström- berg 1984, s. 62).
Ytterligare indikationer på tidigt brandgrav- skick h a r framkommit vid u n d e r s ö k n i n g a r utanför Uppsala. I Skogs-Tibble socken påträf- fades b e n g r o p a r i anslutning till en huskon- struktion, vilken tolkats som ett dödshus. En av b e n g r o p a r n a och gravhuset har g e n o m C
14- analyser daterats till senare delen av yngre stenålder. Platsen tycks sedan ha återanvänts för liknande begravningar u n d e r mellersta b r o n s å l d e r (Ekmyr-Westman 1992, s. 61 ff.).
Även i hällkistor påträffas emellanåt b r ä n d a ben, vilka dock oftast tolkas som sekundära be- gravningar från bronsåldern eller ibland som någon typ av offer. Vid Bjurhovda i Badelunda socken i Västerås undersökte Hille Jaanusson 1967 en hällkista, som visade sig innehålla b r ä n d a ben från flera individer, en enkel skaft-
Fornvännen 91 (1996)
Tabell 1. Resultat av tre utförda "C-analyser på träkol från b e n g r o p a r n a . - T h e results from three "G-datings on charcoal from the bonepits.
Anl. n r /
prov nr Lab. nr Material Kontext
Daterings- metod
Okal. värde BP, ± l o
Kalibr. värde
14
