Brakteater från folkvandringstid Åberg, Nils
Fornvännen 1940(35), s. 103-112 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1940_103 Ingår i: samla.raa.se
BRAKTEATER FRÅN FOLKVANDRINGSTID
AV
N T L S Å B E R G
Fiilkvandringstidens germanska guldbrakteater synas hava bildat tvenne av varandra förhållandevis oberoende utveck- lingar, den ena återgående på romerska mynt och medal- jonger från yngre kejsartid, den andra utvecklingen upp- visande ett analogt förlopp, men begynnande avsevärt senare och nu ej längre direkt anknytande till romerska förebilder, utan i stället till angelsaxiska och frisiska eller senmerovingiska. Inom forsk- ningen liar tanken på en från västeuropeiskt håll emanerande hrakteatgrupp framskymtat en gång på 1850-talet, hos C. J. Thom- sen,1 Ireperiodssystemets skapare. Här skall frågan upptagas till ny prövning. Utvecklingen av de rent nordiska brakteaterna är i sina grunddrag välkänd genom Salins och Montelii arbeten, varför den här endast för jämförelses skull i korthet skall beröras.
De till 400-talet hörande brakteaterna äro uteslutande skandina- viska, vilket i och för sig kan antyda, att de första och grundläg- gande impulserna kommit med 300-talets mäktiga kulturström från de gotiska och vandaliska områdena i sydost. De klassiska före- bilderna äro också att finna bland guldmedaljonger av det slag, som ingår i den berömda gotiska skatten från Szilågysomlyö. Me- daljongerna voro kejserliga äretecken och som sådana stående i hög kurs bland germanernas furstar. Efterfrågan på dylika blev med tiden större än tillgången och gav så småningom upphov till efterbildningar av mer eller mindre barbariserad prägel. Sådana harhiirmedaljonger härröra i ej ringa antal från de skandinaviska länderna. De visa kejsarbilden med en omskrift av vanställda bok- stäver eller nordiska runor samt på den andra sidan en Victoria eller vanligen en ryttarbild med någon figur framför hästen.
Ur de till Skandinavien införda eller där präglade medaljonger- na uppstodo 400-talets brakteater, dels sådana av grupp A, åter-
1 C. .1. T h o m s e n , Om Guldbracteaterne og Bracteaternes tidligste brug som Mynt: Annaler for nordisk Oldkyndighed 1855. Härtill At- las 1857.
104 N I L S Å B E R G
givande medaljongernas (eller myntens) kejsarbild, dels de något yngre av grupp C, visande kejsarbilden över en häst. De sist- nämnda återgiva någon gång en verklig ryttare om ock med över- naturligt stort huvud, men de båda schablonerna, alltså huvudet och hästen, synas likväl hava funnits där från första hörjan och kunna därför svårligen tänkas ha utvecklats ur en verklig ryttarbild. Ett tilltalande tolkningsförsök har på senare tid givits av Holmqvist2 och Glob,3 som gjort gällande, att de två schablonerna hämtats från medaljongens fram- och baksida. Om så varit fallet, och dä därtill i regel kommer en omskrift med runor, skulle alltså C- brakteaten i princip ha givit allt, vad en verklig kejsarinedaljong kunde bjuda,4 dock i germansk komposition och buret nv den då- tida germankonstens likgiltighet inför bildframställning.
C-brakteaterna utvecklades något senare än de av grupp A, men uppnådde i stället en större popularitet, kanske emedan de gåvo kejsarmedaljongen mera fullt. De fortlevde sedan ganska oför- ändrade genom hela 500-talet, och deras alltmer vanställda schablo- ner synas till en del ha ärvts av Vendeltidens brakteater.
Under en sen del av 500-talet uppstod den tredje huvudgruppen av nordiska brakteater eller Montelii typ D. Vid denna lidpunkt hade likväl minnet av det kejserliga äretecknet helt förbleknat, och de senfödda medlemmarna av brakteaternas stora familj fingo därför ej ärva medaljongernas schabloner, ej ens den sedvanliga runinskriften, men blevo prydda i tidens smak med ett ornamentdjur i stil I.
Typerna A. C och D äro av nordiskt, ursprung och bilda tillsam- mans huvudmassan av folkvandringstidens brakteater i do skan- dinaviska länderna. De jämförelsevis fataliga brakteater av annat slag, som ingå i fynden, havn knappast, bildal någon fullt enhetlig grupp, men bland dem märkas likväl sådana typer, vilka i sin bildframställning helt bryta med tidigare nordiska stiltraditioner
' H o l m q v i s t , Bidrag till frågan om de nordiska guldbrakteaternas ikonografi: Åbergs Festskrift 1938, s. 128. — Svårligen kan man likväl dela Holmqvists uppfattning, att C-brakteaterna påverkats av det kop- tiska ryttarholgonet.
3 G l o b , Tber C-Brakteaten: Acta Archseologica, Bd. 8, 1937, s. 275.
4 I undantagsfall uppvisa brakteaterna även en vanställd Victoriabild å kejsarens utsträckta hand. Jfr Atlas 1857, Pl. 4, nr 76, 77, 79.
8 R A K T E A T E R F li A N F O L K V A N D Ii I N G S T 1 D 1 0 5
för a t t i stället med m e r eller m i n d r e tydlighet a n k n y t a till väst- e u r o p e i s k a mynt och b r a k t e a t e r från s e n m e r o v i n g i s k tid. D e s s a n y a t y p e r s k u l l e alltså ha v a r i t av v ä s t e u r o p e i s k h ä r k o m s t och s å l u n d a kommit från områden, d ä r en h r a k t e a t t i l l v e r k n i n g tidi- g a r e s a k n a t s .
Den v ä s t e u r o p e i s k a b r a k t e a l f i a m s t ä l l i i i i i g e n liar vida y n g r e a n o r än den n o r d i s k a , men k a n t ä n k a s h a v a t a g i t sin början ge- nom i m p u l s e r från n o r d i s k t hall. U n d e r en s e n del av 500-talet s y n e s n ä m l i g e n en icke o a n s e n l i g export av n o r d i s k a b r a k t e a t e r , s ä r s k i l t s å d a n a a v t y p D, h a v a f ö r s i g g å t t till f r i s e r3 och angel- s a x e r .6 F r å n F r i e s l a n d h ä r r ö r a s å l u n d a å t m i n s t o n e 3 i m p o r t e - rade D - b r a k t e a t e r samt icke m i n d r e än 12 från g r e v s k a p e t Kent i E n g l a n d . Det ä r d ä r f ö r t ä n k b a r t , att j u s t denna import s t i m u l e r a t en inhemsk h r a k t e a t t i l l v e r k n i n g , och att donna, som ju då blev helt oberoende a v n o r d i s k a s t i l t r a d i t i o n e r , d ä r v i d kom att a n k n y t a till den vid samma tid b e g y n n a n d e i n h e m s k a m y i i l f a b r i k a t i o n e n . E n u n d e r s ö k n i n g av de v ä s t e u r o p e i s k a b r a k t e a t e r n a bör s å l u n d a lämpligen inledas med en ö v e r s i k t ö v e r den s a m t i d a m y n t p r ä g - lingen.
N o r r om f r a n k e r n a s r i k e s y n e s den första g e r m a n s k a m y n t p r ä g - lingen h a v a t a g i t sin början i Kent och u n d e r loppet a v Ethel- h e r t s (560—616) l å n g a och b l o m s t r a n d e r e g e r i n g s t i d . Mynten, som h ä r slogos, blevo till en början av fullödigt guld, t r e m i s s e r , i angel- s a x i s k a k ä l l o r benämnda t h r y m s a s , och den första p r ä g l i n g e n h a r från niiniisniatiskt håll hestämts (ill en sen del av 500-talet, k a n s k e h u v u d s a k l i g e n decennierna k r i n g sekelskiftet." Den k e n t i s k a mynt- p r ä g l i n g e n f ö r s ä m r a d e s likväl snabbt, och g e n o m en t i l l l a g a n d e
• B o e 1 o s, Friesland tot de elfde eeuw, Leeuwarden 1927, Pl. 39.
' Å b e r g , The Anglo-Saxons in Kngland, Uppsala 1026, s. 101, fig.
181—184.
7 At the dose tho sixth century a renewal of trade with the outer world is apparent in the discovery in the sontbern parts of Kngland of Merovingian gold coins, and within a few years of tho t u m of tho century a native coinage was in osa which copied Merovingian, Byzantine, or Roman prototypes.
The first impulse towards the crcation of an Anglo-Saxon coinage came from the intercourse between the South-Eastern district and the Mero- vingian kingdom. This intercourse arising from the growing commercial prosperity of the two countries, developed a doser intimacy from the introduetion of Christianity into the South of Kngland and from the
106 N I LS AB E RG
g u l d k n a p p h e t t v a n g s man till en allt s t ö r r e u p p b l a n d n i n g med sil- ver. G u l d m y n t e n ö v e r g i n g o d ä r i g e n o m så s m å n i n g o m till s i l v e r med s v a g g u l d h a l t och s l u t l i g e n o m k r i n g 600-talets mitt till r e n a s i l v e r m y n t , de s. k. sceattas." D e n k e n t i s k a p r ä g l i n g e n u n d e r E t h e l b e r t s r e g e r i n g k a n s å l u n d a s ä g a s inleda den betydelsefulla u t v e c k l i n g inom m y n t v ä s e n d e t , som s k u l l e komma att spela en så stor roll i den a n g e l s a x i s k a och f r i s i s k a h a n d e l n och som s l u t l i g e n s k u l l e s ä t t a sin p r ä g e l på det e k o n o m i s k a livet över f r a n k e r n a s hela r i k e .
Den a n g e l s a x i s k a p r ä g l i n g e n s ö k t e i en v i s s u t s t r ä c k n i n g s i n a förebilder bland r o m e r s k a guld- e l l e r kopparmynt, från 3- och 400- talet. S å l u n d a i n n e h å l l e r e x e m p e l v i s C r o n d a l l - s k a t t e n9 i Hamp- s h i r e icke m i n d r e än 9 g u l d m y n t (fig. 1), efterbildande ett kop- p a r m y n t a v L i c i n i u s (308—324).i n Skatten, som n e d l a g t s o m k r i n g
•narriage of Aethelbcrbt, king of Kent, to Bertha, the granddaughter of Chlovis, towards the dose of the sixth century ( B r o o k , Knglish coins, London 1932, s. 1—2.)
Cest seulement k la fin du sixiéme siécle et surtout au debut du septiéme que los Anglo-Saxons ont émis des tiers de sou d'or ou thrymsas, copiés, avec plus au moins de fantaisie, sur dos originaux romains de quatriéme et cinquiéme siécle. (G e n t i 1 h o m in e, La drcnhition des sceattas dans la Gaule Mérovingienne: Revue Numismatique, Paris 1938, s. 23.)
8 The use of a gold coinage was not of long duratios; the silver currency to which it gave way was in circulation in, or very shorlly after, the middle of tho seventh century. — — — The new silver must be regarded rather as a debasemcnt of the gold than as a new coinage.
We find the same type used in both raetals, and some of the early silver coins have an admixture of gold in thoir composition. ( B r o o k , a. a. s. 5.)
Les rares thrymsas émis par les Frisons et les Anglo-Saxons furcnt, dés le milieu du septiéme siécle, romplacés par de simples deniers d'argent:
les sceattas. Ce monnayage d'argent fut lui-menio prcccdé par un monnayage mixte, d'argent plus ou moins allié d'or. Et, dans ces trois phases du monnayage nnrdique, le type reste souvent identiquo. (G c n- t i 1 b o m m e, a. a. s. 25.)
8 Å k e r m a n , Description of some Merovingian and other gold coins, discovered in the parish of Crondale, in Hampshire, in the year 1828:
Numismatical Chronide, Bd. 6, London 1844.
10 Un thrymsa copié sur un bronze de Licinius semble le prototype de toute une serie de dégénérescences au type dit de 1'étendard. (G e n t i 1- h o m ra e, a. a., s. 24.)
B R A K T E A T E R F R Å N F O L K V Ä N D R I N G S T I D 107
mitten av 600-talet, i n n e h å l l e r bl. a. mynt, v i l k a s l a g i t s i London, samt f r a n k i s k a mynt, p r ä g l a d e a v E l i g i u s , m y n t m ä s t a r e u n d e r D a g o b e r t och K l o d v i g I I (638—656). E t t a n n a t g u l d m y n t1 1 av okänd
Fig. 1—3.
p r o v e n i e n s , men k a n s k e a v k e n t i s k t eller möjligen f r i s i s k t u r - s p r u n g , u t g ö r en god e f t e r b i l d n i n g av en solidus av H o n o r m s
(395—423). E n del av i n s k r i f t e n ä r h ä r utförd i r u n o r .
E m e l l e r t i d s ö k t e den a n g e l s a x i s k a m y n t p r ä g l i n g e n s i n a f ö r l a g o r icke endast bland r o m e r s k a a n t i k v i t e t e r , u t a n a n k n ö t ä v e n till den s a m t i d a u t v e c k l i n g e n på f r a n k i s k t h å l l . Vid denna tid hade den f r a n k i s k a p r ä g l i n g e n blivit m e r a obunden än t i d i g a r e a v det ro- m e r s k a e l l e r b y s a n t i n s k a schemat, och d ä r t i l l b i d r o g v ä s e n t l i g e n de allt t a l r i k a r e m y n t v e r k s t ä d e r n a samt d e r a s fria och ohämmade v e r k s a m h e t .1 2 E t t f r a m t r ä d a n d e d r a g i u t v e c k l i n g e n ä r s å l u n d a , a t t de t i d i g a r e kejsar- eller k u n g a b i l d e r n a nu så s m å n i n g o m börja e r s ä t t a s med bilder a v m e r a k y r k l i g eller r e l i g i ö s b e t o n i n g . Den- na f ö r ä n d r i n g av m y n t b i l d e r n a ä r i n t r e s s a n t ä v e n s å t i l l v i d a , som
" B r o o k , a. a. Pl. 1:8; B a 1 d w. B r o w n , The Arts in Early Eng- land, III, London 1915, Pl. 3: 1.
12 Mais le style de la fabrique des diverses écoles, et les signes dis- tinctifs se modifient incossamment. Avant lo \ T Ie siécle, ils sont encore en formation, et se dégagent lentement de l'imitation servile des types romains; dés la fin du méme siécle, ils se dégradent rapidement, ot dis- paraissent, au V i l l e , sous le niveau de la barbarie. C"est donc entré ces deux phases de formation et de dégénérescence, c'est-å-dire au milieu du V I Ie siécle, que s'observent les beaux produits du monnayage méro- vingien, et que se caractérisent nettcment les types des diverses écoles gauloises. ( D e l o c h e : Revue Numismatique 1857, s. 423.)
108 .v / /. s .1 II i: R G
den tydligen också avspeglar den genomgripande andliga väc- kelse, vilken tog sin början med St. Columhas verksamhet på 590- talet. Inom mynl väsendet spåras tendensen visserligen redan på bysantinskt håll. och därifrån ba också de första impulserna ut- gått, men utvecklingen når likväl en fri och självständig utform-
Fig. 4—5.
ning på frankiskt område och sprider sig därifrån till angelsaxcr och friser. I fig, 2—5 återgivas några spridda exempel, vilka vi här i korthet karakterisera.
Fig. 2 är en solidus, slagen i eu kyrklig ateljé i Limoges13 och representerande den v&rdade och Förnäma frankiska prägling, vars kortvariga blomstringstid föll omkring 600-talets min samt under Dagoberls regeringstid. Myntet här inskriften: LEMOVIX. RATIO ECLISIAE. MARINIÄNO MONETA (RIO).
Barbariskt i sin prägel är däremot guldmyntet fig. ••'> nr skallen Iran Wieuwerd i Friesland," nedlagd på 620-talet. Myntet åter- giver en furstes bild samt en yngling med hullingförsett spjut i den ena handen och en korsprydd stav i den andra. Inskriften iir vanställd och oläslig.
Samma barbariska utförande kännetecknar ocksä del i fig. 1 av- bildade guldmyntet,18 som återger dragen av någon kyrklig digni tär samt ell. ryttarhelgon. Omskriften nämner en icke identifier- bar präglingsort samt myntmästaren Leudulf. Myntet tillhör en skatt, som vid slutet av 500-talet deponerats invid St. Martins kyrka i Canterbury.
13 D e l o c h e , a. a. Pl. 12: 1.
14 .1 a n s s e n, Der Mcrowingische (ioldschinucU ans Wieuwerd: Bonner Jahrbucher 1867, Pl. 6: 37.
'"• B r o o ke. a. a. Pl. 1: 1.
II It A K T B .1 I B II F It A N F O I. K V A N I) Ii I N G S T I D 10!»
Vi å t e r g i v a s l u t l i g e n i fig. 5 en s c e a t t a1 8 av o r d i n ä r k a r a k t ä r , a v b i l d a n d e etl fyrfotadjur av s e d v a n l i g t s l a g samt d ä r j ä m t e en man med p r o c e s s i o n s k o r s i h ä n d e r n a , Sistnämnda motiv ä r bekant Iran a n g e l s a x i s k a sceattas, s ä r s k i l t de i London p r ä g l a d e ,1 7 samt u p p t r ä d e r ä n n u å mynt från P i p p i n den lilles tid.18
D e a n g e l s a x i s k a och frisiska g u l d s k a t t e r n a innehålla icke en-
Fig. 6—7.
dust c i r k u l e r a n d e mynt, u t a n i stor u t s t r ä c k n i n g även sådana, som blivit o m ä n d r a d e till h ä n g p r y d n a d e r och a l l t s å f ö r s e t t s med öglor.
H ä r i f r å n b l i r s å l u n d a steget Icke långt till det f ö r e n k l a d e fram- s t ä l l n i n g s s ä t t , som betecknas av b r a k t e a t e r n a .1 9 Det ä r också för- k l a r l i g t , all en dylik h r a k t e a t t i l l v e r k n i n g med f ö r k ä r l e k s k u l l e f ö r l ä g g a s till områden, d ä r m y n t f a b r i k a t i o n e n v a r r i n g a eller sak- nades.
T i l l b r a k t e a t e r n a av v ä s t e u r o p e i s k h ä r s t a m n i n g torde möjligen de båda med samma s t a n s slagna e x e m p l a r e n få r ä k n a s , v i l k a i n g å i g u l d s k a t t e n från Broholm på Fyn.8 8 De å t e r g i v a bilden av t v e n n e
"' li c 1 a i c w. Seminarium Kondakovianum, Bd. 7, Prag 1935, Pl. 3:2.
17 Sur un sceatta anglo-saxon découvert ä Cimiez nn peraonnage nimbé présente deux croix, type romain imité des bronzes de Tempercrn- Phocas (602—(ill)), particnliéremcnt sin- les sceattas émises a l.ondres. ( G e n - t i l l i n ni m e, a. a. s. 35, Pl. 4: 75.)
,N Revue Numismatique 1858, Pl, 12:22.
'" (liildbrakteatcr, som direkt kopierats efter bysantinska solidi, äro kända från en grav vid Schretzheim i Wurttemberg samt en annan från Weingarten i Baden, den Förstnämnda graven från 500-talets andra hälft saml innehållande två brakteater. slagna efter ett Justiniaimsmynt, den andra graven sannolikt från 600-taleta början och med en brakteat gjord d i e r Hl inval av Mauricius Tiberius. ( W e r n e r . Miinzdatierte austra- sisclie Grabfunde, Berlin 1935, s. 130.)
20 S e h e s t e d , Fortidsminder og Oldsager fra Egnen om Broholm, Kö- penhamn 1878, Pl. 11—44. — Atlas 1857, Pl. 1:6.
110 N I L S Å B E B G
d i a d e m p r y d d a f u r s t a r och h a v a i motsats lill de n o r d i s k a b r a k t e a - t e r n a en delvis läslig omskrift. s l u t a n d e med b o k s t ä v e r n a T A N S P F A V G . Om. såsom a n t a g i t s , i n s k r i f t e n h ä m t a t s från ett mynt av C o n s t a n s (337—350), ä r o likväl b r a k t e a t e r n a d ä r m e d lika litet d a t e r a d e som do n y s s n ä m n d a L i c i n i u s - e l l e r H o n o r i u s i m i t a -
Fig. 8—9.
t i o n e r n a . B r o h o l m s k a t t e n i n n e h å l l e r e m e l l e r t i d också s e n a a v a r t e r a v C- och D - b r a k t e a t e r , v a r f ö r dess n e d l ä g g n i n g f å r a n s e s ha fallit u n d e r en sen del a v 500-talet.
De s e n m e r o v i n g i s k a b r a k t e a t e r n a ä r o k a n s k e till ö v e r v ä g a n d e del rent o r n a m e n t a l t d e k o r e r a d e och s k u l l e alltså i d e t t a a v s e e n d e k u n n a j ä m s t ä l l a s med n o r d i s k a D - b r a k t e a t e r . T i l l en del u p p v i s a de emellertid r e l i g i ö s a motiv a v l i k n a n d e s l a g som de samtida mynten. E t t a n g e l s a x i s k t exempel u t g ö r g u l d b r a k t e a t c n fig. 6 från on g r a v i "Warwickshire.2 1 E n a n n a n dylik b r a k t e a t å t e r g e s i
lig. 7 och h ä r r ö r f r å n A n d e r n a c h vid Khen,2 2 d ä r den a n t r ä f f a t s i en g r a v t i l l s a m m a n s med två s e n a fibulor av den m e l l a n e u r o - peiska g r u p p e n med oval fot. G r a v e n torde f ö r s k r i v a s i g f r å n en sen del a v 500-talet.
T v e n n e v a r a n d r a m y c k e t n ä r s t å e n d e g i i l d h r a k t e a l e r a v b i l d a s i fig. 8—9, båda försedda med s a m m a p ä r l a d e k a n t som s å m å n g a a v s c e a t t a r a y n t e n (fig. 5),2 3 båda å t e r g i v a n d e en slående och präs-
21 Atlas for nordisk Oldkyndighed, Köpenhamn 1857, Pl. 3, nr 31.
Archaeologia, Bd. 3, 1775, s. 371.
22 Bonner Jahrbucher, Bd. 86, 1888, s. 207. L i n d e n s c h m i t , Alter- tiimer, Bd. 4, Pl. 10: 3, 4.
23 Jämför den vertikalbandade dräkten hos korsbäraren å sceattamyn- tet, fig. 5.
B B A K T E A T E R F R Å N F O L K V A N D R I N G S T I D 111 t e r l i g t betonad gestalt, den ena med k o r s i h ä n d e r n a ,2 4 den a n d r a i a d o r a n t s t ä l l n i n g . B r a k t e a t e n fig. 8 s k a l l h ä r r ö r a från T y s k - land,2 3 men s a k n a r f y n d u p p g i f t e r . D e n a n d r a i n g å r i ett g r a v f y n d från G r o s s - F a l m e r2 6 vid G o t h a i T i m r i n g e n . G r a v e n i n n e h å l l e r ä v e n t v e n n e sena fibulor av den m e l l a n e u r o p e i s k a g r u p p e n med
Fig. 10—11.
oval fot och dess å l d e r torde d ä r f ö r k u n n a b e s t ä m m a s till en sen del av 500-talet e l l e r möjligen ä n n u något s e n a r e .
T i l l s i n k a r a k t ä r m e r a s v å r b e s t ä m b a r ä r den i fig. 10 avbildade s k å n s k a b r a k t e a t e n av blekt guld.2 7 D e n n a s f i g u r f r a m s t ä l l n i n g s y n e s e m e l l e r t i d s v å r l i g e n k u n n a h ä r l e d a s u r k e j s a r b i l d e n med u p p s t r ä c k t hand, u t a n å t e r g e r o t v i v e l a k t i g t en a d o r a n t . E j h e l l e r ä r o m s k r i f t e n a v den k a r a k t ä r , som m ö t e r oss å ä l d r e n o r d i s k a b r a k t e a t e r , u t a n ä r m e r a b e s l ä k t a d med v i s s a v ä s t e u r o p e i s k a före- teelser.
Vi avbilda s l u t l i g e n i fig. 11 en e g e n d o m l i g b r a k t e a t t y p , vilken i mycket s n a r l i k t u t f ö r a n d e i n g å r i f y r a d a n s k a fynd.2 8 Motivet å t e r g e r en k r ö n i n g s s c e n eller en triumf, med f u r s t e n lyftande ba- n e r e t i sin h a n d och s t å e n d e på ett k o r s p r y t t podium s a m t om- g i v e n av en v i n g a d V i c t o r i a och en s p j u t b e v ä p n a d k r i g a r e . A en
21 Jämför de korsbärande Victoriabilderna å bysantinska och mero- vingiska mynt från 500-talet. Med dylika bilder försedda Justinianusmynt eller merovingiska efterbildningar av sådana ingå i flera exemplar i Wieuwerdskatten. Jämför även guldmyntet, fig. 4, från St. Martin i Can- terbury.
25 Atlas 1857, Pl. 3, nr 30.
26 Mitteldeutsche Volkheit, Arg. 5, H. 8, Burg b. M. 1938, Pl. 9. — Upp- gifterna kompletterade genom benägna upplysningar från professor W a l - t h e r S c h u l z i Hallo a. S.
27 Atlas 1857, nr 33.
28 Atlas 1857, Pl. 4, nr 69—72.
1 1 2 N I L S Å B E R G
av de d a n s k a b r a k t e a t e r n a h å l l e r fursten ä v e n en k o r s p r y d d s t a v i den a n d r a h a n d e n , v a r i g e n o m s å l u n d a c e r e m o n i e n s k r i s t n a in- s l a g y t t e r l i g a r e b e t o n a s . K o m p o s i t i o n e n ä r l i k v ä l e n a s t å e n d e och s a k n a r h i t t i l l s d i r e k t a j ä m f ö r e l s e p u n k t e r på a n n a t håll.2 9 Tids- s t ä l l n i n g e n a n t y d e s emellertid a v g u l d s k a t t e n från Kandlev i Vi- b o r g s amt, d ä r två d y l i k a b r a k t e a t e r a n t r ä f f a t s t i l l s a m m a n s med D- b r a k t e a t e r a v de sena och till en del helt u p p l ö s t a t y p e r , som fort b e s t å t t till 500-talets slut, om icke ä n n u n å g o t l ä n g r e .
Z U S A M M E N F A S S U N G
N I L S Å B E R G : B r a k t e a t e n a u s der Völkerwanderungszeit.
Die ins 5. Jahrhundert gehörigen Brakteaten sind rein nordisch, kntipfen aber uninittelbar öder mittelbar an römische Miinzen und Mcdaillons der jiingeren Kaiserzeit an. Dieser Entwicklungsgang wiederholt sich bis zu einem gewissen Grade während eines späten Teils des 6. Jahrhunderts, wo ganz neue Brakteattypen entstehen, die an angelsächsische, friesische öder spätmerowingische MUnzen ankniipfen. In fJiereinstimmung mit dem Geschmack der Zeit beginnt nun die religiöse Betonung der Brakteaten- bilder hervorzutrelen.
29 Ba mycket barbariserad bild av en kröning eller en tronande furste återgives å ett drivet skrinbeslag från en till 600-talet hörande frankisk grav vid Combles i dep. Somme (P i 11 o y, Bull. Archéologique 1892, s.
368). — Vi omnämna i detta sammanhang även bildframställningen å den bekanta Agilulf-hjälmen från Val di Nievole i Italien.
