Det gemensamma rådhuset i Visby av år 1317 Wase, Dick
Fornvännen 1985(80), s. 284-285
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1985_284
Ingår i: samla.raa.se
284 Debatt
Det gemensamma rådhuset i Visby av år 1317
I en artikel i Fornvännen 1985Z1 tar Hugo Yr- wing u p p frågan om Visby medeltida rådhus och kommer d ä r — som så ofta — med m å n g a skarpsinniga iakttagelser. Men denna g å n g måste j a g tillstå, att en av huvudteserna i resonemanget — den att Hamsforts uppgift om ett rådhusbygge 1317 är felaktig — enligt mitt förmenade inte stämmer vid en närmare g r a n s k n i n g .
Helt riktigt inleder Yrwing med att påpeka a t t råden i Visby tidigast varit två stycken, ett gutniskt och ett tyskt. Orsaken till detta för- h å l l a n d e var naturligtvis att Visbygotlän- n i n g a r n a före 1288 utgjorde en statsrättslig enhet med Gotlands landsbygd (jfr 1280 då Visbygotlänningarna nyttjade öns stora sigill, D S II nr 884). T y s k a r n a var däremot inte i n o r d n a d e i d e n n a enhet, utan bildade ett eget samhälle i Visby och uppträder ensam- m a vid flera tillfallen (exempelvis 1280, U B L I n r 402, 1288, P o m U B I I I nr 1465, och 1298, D S II nr 1228).
Naturligtvis hade de bägge rådskretsarna sina sammanträdeslokaler, men frågan är om de också h a d e gemensamma sådana. Att ett s a m a r b e t e , och därmed gemensamma över- läggningar förekom är ställt utom tvekan.
M e n var dessa gemensamma överläggningar så omfattande att man — som Yrwing menar
— a n s å g sig nödsakade att uppföra det s.k.
" V i n h u s e t " vid Rolandstorget? Detta förefal- ler föga troligt. De överläggningar som före- kom bör mycket väl ha kunnat föras i de s a m m a n t r ä d e s l o k a l e r som redan fanns, kan- ske växelvis hos tyskar och gotlänningar. Ska sedan några bestämda platser utpekas, så kan möjligen " G u t e s t u g a n " ha varit gotlänning- a r n a s och "Segelhuset" tyskarnas hus.
Sammanslagningen av de bägge råden
O m inte, så som j a g menar, " V i n h u s e t " upp- förts som g e m e n s a m m a lokaler under 1200- talet, n ä r har det då uppförts och varför?
O r s a k e r n a torde vara — därom är jag över- ens med Yrwing — att man behövde gemen- s a m m a sammanträdeslokaler. Men detta be- hov blev aktuellt först i och med att de bägge
skilda råden slogs s a m m a n till ett, delat så att hälften av m e d l e m m a r n a var tyskar, hälften gotlänningar. Först då blev det också möjligt att bebygga det gemensamma torg innanför h a m n e n som senare kom att kallas "Rolands- t o r g e t " .
N ä r sammanslogs då de bägge skilda råden till ett gemensamt? Det kan inte ha skett före 1288, d å först detta år Visbygotlänningarna frigjordes från banden med landsbygden. Det m å s t e också ha skett före 1344, då staden fatt ett för tyskar och gotlänningar gemensamt sigill ( H U B I I I nr 661).
Enligt urkundsmaterialet så var det två skilda råd ä n n u 1309 28Z4, då "consules tam T h e u t o n i c o r u m q u a m Gutensium in Wysby"
utställde ett brev (Liibecks Oberstadtbuch, notis i avskrift av Wilhelm Koppe i Gotlands fornsal). M e n även 1318 10/9 omtalas "con- sules ciuitatis Wisbycensis tam necionis T h o - tynice q u a m gotensis" (DS I I I nr 2161), var- för det också då måste ha varit två skilda råd.
1320 14/8 dyker däremot för första gången u p p formuleringen "consules Visbicensis ut- riusque linguae", vilken sedan helt ersätter d e n t i d i g a r e " . . . tam . . . q u a m . . .". Av det- ta kan vi se att råden sammanslagits till det g e m e n s a m m a råd som senare beskrivs i Visby stadslag, d ä r en tredjedel — det vill säga två b o r g m ä s t a r e och tio r å d m ä n — satt i rätten varje år.
Vinshuset uppförs
D å visbysamhället o m d a n a t s ca 1318-1320, så att ett gemensamt råd tillkommit, styrker det i allra högsta grad Hamsforts uppgift om a t t ett r å d h u s börjat att byggas i Visby 1317.
Detta hus måste ha varit " V i n h u s e t " eller
" K a l v s k i n n s h u s e t " som det numera oftast be- n ä m n s . Att m u n k a r n a Willeke från Livland och J o h a n från D o r t m u n d 1317 anger att de varit i Visbyrådets sessionssal visar inte att V i n h u s e t redan då varit uppfört, då denna sessionssal lika väl kan ha varit i det tyska rådets äldre sammanträdeslokaler. Det torde också vara i s a m b a n d med " V i n h u s e t s " upp- förande som en Rolandsstaty rests invid det-
Fumvännen 80 11985)
Debatt 285
s a m m a , då dessa tillkommer i nordtyska stä- der i början av 1300-talet.
V a d slutligen gäller övergivandet av "Vin- h u s e t " och uppförandet av rådhuset vid stora torget, så ansluter j a g mig i stort till vad Yrwing framför.
Förkortningar
DS Diplomatarium Suecanum. Slockholm 1829ff.
HUB Hansisches Urkundenbuch. Halle 1875 ff.
PomUB Pommcrsches Urkundenbuch. Stettin 1877 tf.
UBL Urkundenbuch der Stadt Lubeck. Lubeck 184311".
Dick Wase Selebovägen 43, 122 48 Enskede
Mäster Adam i Bremen och Sveriges sveoner och götar
A d a m s av Bremen kyrkohistoria från 1070- talet torde utgöra den fylligaste och mest an- v ä n d b a r a källan till nordisk vikingatid och det känsliga statsbildningsskedet. Det är där- med av utomordentlig betydelse lör den aktu- ella d e b a t t e n , att Mäster A d a m s fullständiga text med utförliga kommentarer har utkom- mit i svensk översättning 1984. Äran tillkom- m e r O l a u s Petristiftdsen, Samfundet Pro Fi- de et Christianismo och Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Resulta- tet h a r blivit en över 400 sidor tjock och tillta- lande volym, innehållande Adams fyra böc- ker med tillägg (skolier), utförliga kommenta- rer och noter samt fyra fristående artiklar med vetenskapliga perspektiv på Adam, för- fattade av T o r e Nyberg, Anders Piltz, Carl F.
Hallencreutz och K u r t Johannesson. Till allt d e t t a k o m m e r en kommenterad bibliografi, som på ett utomordentligt sätt speglar dagens forskningssituation. Huvudansvarig för över- sättningen h a r Emanuel Svenberg varit.
A d a m s text h a r alltid tilldragit sig ett ut- omordentligt stort intresse. Tidigare har dock e n d a s t den fjärde boken funnits tillgänglig på nordiska språk, dvs. den del som särskilt be- h a n d l a r de nordiska länderna. Det är därmed med den största nyfikenhet man kastar sig över den kompletta texten och de uppgifter som finns att h ä m t a ur de tre första böckerna.
De utomordentliga perspektiven av n ä m n d a forskare m å ursäkta, det är A d a m s egna ord
som i första h a n d tilldrar sig uppmärksamhe- ten n ä r m a n börjar ta del av volymen. Detta mot särskild bakgrund av en aktuell debatt d ä r provinsialnationalistiska inslag inte sak- nats och d ä r en "biblisk" arkeologi med om- placeringar av vissa orter eftersträvats, något som d r a b b a t t.ex. Sigtuna, Birka och Uppsala.
A d a m s kyrkohistoria är givetvis tendentiös i m å n g a avseenden. Avsikten är att visa den förpliktigande traditionen av mission med H a m b u r g - B r e m e n som utgångspunkt. Den- na överhöghet befann sig under Adams tid i upplösning och kris, de nordiska länderna började frigöra sig och slaverna tryckte på från öster. A d a m befann sig nära maktens c e n t r u m , och m å n g a uppgifter är hämtade direkt från den danske kungen Sven Estrids- son. Direkt och indirekt speglar Adam där- med en m a k t k a m p i norra Europa d ä r både engelska och ryska intressen är indragna.
A d a m s detaljrika text har missionsbisko- p a r n a s insatser i centrum och speglar ett hän- delseförlopp från 700-talet och framåt. Första boken redovisar bl.a. Ansgarsmissionen där R i m b e r t s levnadsbeskrivning varit huvudkäl- lan. De tidiga missionsstiften och det tidiga kungliga motståndet i D a n m a r k skymtar fram. V a d beträffar Birka finns i första boken den intressanta uppgiften (kap. 60, sid. 60) a t t "Birka är götarnas stad och belägen mitt i sveonernas land, inte långt från det tempel som heter U p p s a l a och som sveonerna räknar
Formännen 80 (1985)
