Megalitgravssymposium i Portugal Strömberg, Märta
Fornvännen 1985(80), s. 203-206
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1985_203 Ingår i: samla.raa.se
Kongresser
Megalitgravssymposium i Portugal
Den iberiska halvön har en imponerande m ä n g d s l e n k a m m a r g r a v a r , kupolgravar och a n d r a former av ungefär s a m m a ålder och med sannolikt liknande funktion. M å n g a kän- d a m o n u m e n t finns i Almeria, G r a n a d a , An- dalusien och Algarve, och vid Atlantkusten är d e utomordentligt talrika i Estremadura och därinnanför i Alentejo, i Beira och vidare n o r r u t mot Galicien. Vi kan sedan följa dem från Asturien bort i Katalonien mot gränsen till Frankrike. I n o m detta stora spridnings- o m r å d e varierar formerna till en del ganska m a r k a n t .
M å n g a h a r intresserat sig för de spansk- portugisiska g r a v a r n a och utarbetat teorier om de olika typernas tillkomsthistoria. Näm- n a s kan t. ex. Georg och Vera Leisner, Glyn Daniel, Pedro Bosch-Gimpera och Philine K a l b .
En utomordentligt stor och berömvärd in- sats i forskningen kring megalitgravarna på den iberiska halvön har gjorts av Georg och V e r a Leisner. Dessa b å d a företog redan 1929 och ett p a r efterföljande år studieresor till Spanien och Portugal, varvid deras intresse i högsta grad väcktes och de insåg behovet av en registrering av detta oerhört rika material.
Georg Leisner blev färdig med sin avhandling 1932 och promoverades då till doktor. Av- handlingen trycktes sedan 1938 i samman- draget skick under titeln Verbreitung und Typo- logie der Galizisch-Nordporlugiesischen Megalith- gräber och föreligger från 1977 i ett nytryck i Lissabon. Är 1943 flyttade paret Leisner över till Lissabon, d ä r de sedan stannade. För sina insatser belönades senare Vera Leisner med ett hedersdoktorat vid universitetet i Frei- b u r g .
Georg och Vera Leisner blev alltså Spanien och Portugal trogna under hela sitt återståen-
de liv. De samlade in uppgifter om megalit- g r a v a r i olika delar av området, de reste och de u t a r b e t a d e publikationer, som dels bestod av kataloger, dels bearbetningar för att nå fram till slutsatser om gravformer och krono- logi. R e d a n 1943 utkom det första stora ge- m e n s a m m a arbetet i två band: Die Megalith- gräber der Iberiscken Halbinsel, som behandlade södra delen med bl. a. de välkända gravarna i Los Millares. Arbetet utkom i Berlin som b a n d 17 i Römisch-Germanische Forschung- en. Det kom därefter att dröja ända till 1956, i n n a n nästa publikation i serien utkom. Den- na h a d e s a m m a huvudtitel men ingick inte i s a m m a serie som det tidigare tvåbandsverket u t a n som första band i Madrider Forschung- en från Tyska arkeologiska institutet i Ma- d r i d . Detta hade varit stängt under krigsåren m e n ö p p n a d e s sedan åter och kom så små- ningom igång med ett framgångsrikt arbete. I d e n n a nya publikation behandlade paret Leisner gravar i västra delen av iberiska halv- ön. De förberedde också utgivandet av nästa volym, som skulle innehålla katalog och illu- strationer. Men Georg Leisner avled 1957, och Vera Leisner fick ensam avsluta arbetet, som u n d e r båda författarnamnen utkom år
1959 som b a n d 1:2.
Efter makens död blev det en självklarhet för V e r a Leisner att påta sig ansvaret för den fortsatta utgivningen, och 1965 utkom ännu ett tvåbandsverk i Madrider Forschungen, b å d a som band 1:3 och behandlande framför allt Portugal. Själv fick jag, när jag lärde kän- na henne vid det tredje atlantiska mötet på Moesgård 1969 — vars föredrag publicerades 1973 u n d e r titeln Megalithic Graves and Ritual
— höra att hon hunnit mycket långt i sitt arbete med nästa del och att hon skulle sända d e n n a inom en nära framtid. Det blev emel-
Formännen 80 11985)
204 Kongresser
lertid inte så, eftersom hennes andliga och fysiska krafter börjat sina, och hon avled inom fa år.
V e r a Leisner föddes den 4 februari 1885 och skulle alltså ha u p p n å t t sin 100-årsdag i år. T y s k a arkeologiska institutet beslöt att h e d r a hennes minne med ett symposium, som skulle börja j u s t den 4 februari. Detta möte förlades av naturliga skäl till Lissabon, där hon bott och verkat så länge. Vera Leisner var j u en mycket begåvad arkeolog, men hon v a r också energisk, entusiastisk och envis.
Allt detta betydde mycket, när det gällde att som utlänning genomföra stora arbetsuppgif- ter i d e n n a del av världen. Säkert hade hon m å n g a svårigheter att övervinna. Tillsam- m a n s med Georg Leisner uträttade hon stor- verk, ensam stod hon stark och beslutsam inför det mäktiga arbete, som återstod av vad de en g å n g hade planerat. Hon ägnade sig inte e n b a r t åt förberedelserna för dessa stora monografier utan skrev också större och m i n d r e tidskriftsartiklar, såsom t. ex. ett före- d r a g s m a n u s vid det a n d r a atlantiska sympo- siet, som ägde r u m i Groningen 1964 och som publicerades 1966 (1967) i Palaeohistoria X I I u n d e r titeln Die verschiedenen Phasen des Neolithikums in Portugal.
Till symposiet i Lissabon hade man också låtit färdigställa en liten skrift med titeln Mik- rolilhen, som innehöll fotografiska kopior av V e r a Leisners uppteckningar i Nationalmuse- et i Lissabon. Titeln är något missvisande (den är dock hennes egen), då det inte enbart rör sig om mikroliter utan även om yxor, spån och a n n a t , som hon registrerade under åren 1956-1958. Institutet ville ge ut detta för att ge ett prov på hur grundligt och konsekvent Vera Leisner arbetade. T r o t s den anspråkslö- sa formen har d e n n a skrift sitt odiskutabla v ä r d e , vilket också poängteras i det förord Philine K a l b skrivit.
Till all lycka insåg man i Madrid och Lis- sabon, att Vera Leisners ofullbordade manu- skript måste göras klart för publicering. M a n u p p d r o g då åt dr Philine K a l b att gå igenom hela materialet och föra det fram till en full- god publikation. Detta visade sig vara en inte helt lätt uppgift, eftersom forskningen j u inte stått stilla under tiden och Philine K a l b givet-
vis ville se så mycket som möjligt av monu- m e n t e n , göra kontroller, goda utbrednings- kartor m. m.
Det var därför särskilt glädjande, att denna sista del i två band kunde presenteras i nästan tryckfärdig! skick för symposiedeltagarna vid ett s e m i n a r i u m på institutet. Philine Kalb re- dogjorde för sitt fleråriga arbete och visade text och bilder, som endast behövde några små kompletteringar, innan allt skulle kunna l ä m n a s till tryckning för att förhoppningsvis u t k o m m a sent under år 1985 eller kanske me- ra sannolikt 1986.
I s a m b a n d med detta arbete har Philine K a l b satt sig grundligt in i problematiken kring megalitgravarna i Portugal och Spa- nien. R e d a n vid ett litet symposium i H a n n o - ver 1979 höll hon ett föredrag över ämnet Neuere Ergebnisse zur Megalithkultur auf der Ibe- rischen Halbinsel, tryckt i band 49/1980 av Nachrichten aus Niedersachsens Urgeschich- te. Det är en mycket värdefull uppsats även därför att hon bifogat en utförlig förteckning över litteratur, som behandlar megalitgravar- na på den iberiska halvön. Det har också varit naturligt för henne att utföra fältundersök- ningar. N ä m n a s kan utgrävningarna tillsam- m a n s med M a r t i n Höck på gravfaltet vid Fonte d a Malga i närheten av Viseu, publice- rade i M a d r i d e r Mitteilungen band 20-1979.
H o n h a r också skrivit en liten uppsats om de portugisiska megalitgravarnas relativa krono- logi i s a m m a tidskrift band 22-1981. Tilläg- gas kan att hon på ett föredömligt sätt sköter institutet i Lissabon med dess stora kartotek, arkiv och värdefulla bibliotek.
V e r a Leisner-symposiet ägde till stor del r u m på Nationalmuseet i Lissabon, d ä r direk- tören d r Francisco Soarés Alves höll ett inled- ningsanförande. Därefter hälsade direktören för institutet i M a d r i d , prof. Hermanfrid S c h u b a r t alla välkomna, vari inbegreps de m å n g a portugisiska studenter och andra, som kommit tillstädes. Prof. Wolfgang Dehn från M a r b u r g talade till Vera Leisners minne. Se- d a n var det dags för föredragen. Först kom ett föredrag om Megalitgravar och samhälle av u n d e r t e c k n a d , därefter ett av prof. George Eogan från Dublin om gånggrifter på Irland j ä m f ö r d a med konstruktioner i Portugal och
Förmännen 80 11985)
Spanien och till sist en föreläsning av dr J e a n - Pierre Mohen från Paris om franska megalit- g r a v a r och problem kring uppförandet av dessa. Nästa d a g talade förutom Philine Kalb prof. Vitor O l i v d r a J o r g e om nordportugisi- ska megalitgravar och prof. Fernando Molina från G r a n a d a om gravar i sydöstra Spanien.
Föreläsningarna kommer att tryckas i en av tyska arkeologiska institutets serier i Madrid.
Efter två dagars föreläsningar, museibesök och diskussioner ägnades tre dagar åt exkur- sioner i Beira-provinsen norr om Lissabon. Vi for u p p till Figueira d a Foz, d ä r det moderna museet visades samt besökte megalitgravar i trakten. Karakteristiskt för detta kustområde ä r att h ä r finns kalksten, vilket innebär bättre bevaiingsmöjligheter för skelett. Men tyvärr är s t e n k a m m a r g r a v a r n a utgrävda i gammal tid, d å m a n inte skilde fynd från olika lager åt eller ens uppgav, om de var funna i kammare eller gång. I detta och a n d r a områden omges g r a v a r n a ibland av bevarade högar, de s.k.
m a m o a s .
F ä r d e n gick sedan vidare till en rad andra platser, såsom Cota, d ä r ett par ej utgrävda a n l ä g g n i n g a r besiktigades, därav en som ur- sprungligen h a r haft en sten med målning, s a m t till det nyssnämnda Fonte d a Malga, som h a r ett underbart läge högt i terrängen med d a l g å n g a r omkring och d ä r man haft m a n t d r ö s e av vit kvarts på jordhögen, till Vila Nova d e Paiva, till Casa d a Orca, C u n h a Baixa med en vacker gånggrift, dessvärre då- ligt undersökt, till Fontäo med målningar i k a m m a r e n till den kända gruppen megalit- g r a v a r vid C a r a p i t o , som särskilt intresserade V e r a Leisner samt ytterligare några gravar i Beira Älta.
N ä r m a n ser en rad slenkammargravar som d e för exkursionen utvalda, slås man som n o r d b o ibland av likheten med vissa monu- m e n t i vårt eget land, både i Skåne och i Bohuslän. M e n minst lika ofta är skillnaderna frapperande. M a n måste vara ytterst åter- hållsam, n ä r m a n försöker finna berörings- p u n k t e r mellan dessa områden med så stora a v s t å n d från v a r a n d r a . Samtidigt finns det givetvis överensstämmelser såväl i konstruk- tionerna som i funktionen och betydelsen i de d å t i d a samhällena, även om detta senare
m å s t e föras u p p på ett generellt plan.
I Spanien och Portugal är man nu mycket intresserad av megalitgravsforskningen, och m a n h a r stora uppgifter framför sig. I och med att en god grund ä r lagd genom invente- ringen av gravarna kan man gå vidare på olika sätt. Först och främst föreligger ett stort behov av moderna undersökningar av själva g r a v a r n a . Väldigt m å n g a anläggningar ä r nämligen endast delvis utgrävda och inte hel- ler på sådant sätt som vi i dag anser nödvän- digt. Det ä r också viktigt att fa fram kol från konstruktionsperioden som bidrag till date- ringen av gravtyperna. I några fall har man k u n n a t se, att o m r å d e t för graven rensats och b r ä n t s av antingen praktiska eller kultiska skäl, men m a n har inte kunnat tillvarata trä- kol u n d e r s å d a n a omständigheter, att man säkert vet, om denna rensning med eld skett som en direkt förberedelse för anläggandet av graven. M a n skulle också önska, att de högar som omger m å n g a megalitgravar bleve bättre undersökta. M a n vet inte tillräckligt om hur de ä r konstruerade — det kan t.ex. finnas m u r a r inbyggda i högarna — eller i vilken utsträckning det finns sekundärgravar från bronsåldern i d e m . Det gäller då att välja ut ett litet fatal anläggningar, lämpliga för en s å d a n forskningsuppgift.
Även i ett a n n a t avseende skulle man önska sig en förnyelse. Undersökningar utanför själva megalitgravarna h a r knappast alls ut- förts, och m a n h a r i varje fall inga säkra upp- gifter om att platsen framför ingången under- sökts på det sätt som skett i Norden. Detta är självfallet ytterst angeläget för att man skall få en uppfattning om ceremonier eller aktivi- teter i direkt anslutning till graven.
Den som studerar de publicerade fynden från megalitgravarna imponeras av de många föremålen och kanske främst av de fanta- sieggande stenskivorna med sin symboliska o r n a m e n t i k , som för tanken dels till de deko- rerade s t e n a r n a i vissa irländska megalitgra- var, dels till den rikt ornerade keramik vi framför allt funnit utanför ingångarna till åt- skilliga danska och svenska slenkammargra- var. H ä r står m a n inför mycket intressanta tolkningsproblem, om m a n försöker se det he- la i ett stort internationellt sammanhang.
Fornvännen 80 (1985)
206 Kongresser
F y n d e n ger naturligtvis många upplysningar även u t a n att m a n går på djupet. M a n kan g r u p p e r a i olika faser, m a n far en uppfattning o m kulturell och materiell nivå, man får en viss inblick i det "religiösa" livet osv. Men h ä r fattas det ä n n u mycket liksom givetvis också i a n d r a megalitgravsområden. M a n be- höver veta betydligt mer om hur gravarna a n v ä n d e s , vilka som begravdes där och anled- ningen till att gravarna ligger där de ligger.
För iberiska halvöns del har konstaterats, att det finns tennförekomster i närheten av m å n g a gravar, och detta har ansetts kanske k u n n a tyda på att kopparframställning skulle ha ingått i den ekonomiska ramen för bosätt- ningen. M e n här ställs vi återigen inför stora svårigheter. M a n vet egentligen inte hur landskapet såg ut under den tid gravarna till- kom. Det kan ha varit skogbevuxet i annan utsträckning än nu. G r a v a r n a ligger ofta högt, åtminstone i Beiraprovinsen. De ligger n ä s t a n aldrig ute vid havet men däremot som n ä m n t dels n ä r a metallförekomster, dels nära å a r eller a n d r a vattendrag.
Ett centralt problem är ju också gravarna och samhället. V a r låg boplatserna? Därom kan m a n inte ge besked, i varje fall inte i Portugal. M a n har inga boplatser, som man med säkerhet kan knyta till gravarnas äldre
perioder och med ett fyndmaterial, som har något a t t säga om bosättning och näringar.
D e t t a h a r inte varit en forskningsuppgift, som intresserat arkeologerna tidigare. Vera Leis- ner var inte heller villig att själv utföra eller låta någon av sina medhjälpare utföra sådana undersökningar. H o n var överhuvud rädd för att m a n skulle stanna för länge på enskilda platser och fördjupa sig i problematiken kring konstruktioner och omgivning. Hon hade sä- kert rätt i att det skulle ha fördröjt färdigstäl- landet av det stora samlingsverket.
M e n nu är situationen annorlunda: M a n h a r den väldiga inventeringen med tillhöran- de dokumentation bakom sig, man kan sum- m e r a resultaten och se det positiva i vad som u t r ä t t a t s och som kommer att bli till nytta för alla megalitgravsforskare i Europa. Men man kan också se detta som något åtminstone tills vidare avslutat och i stället blicka framåt mot de viktiga, krävande projekt, som nu måste skisseras och successivt genomföras. Dessa projekt skall i framtiden ge oss ökad kunskap o m h u r människor levde i megalitgravarnas Spanien och Portugal.
Märta Strömberg L u n d s universitets historiska museum 223 50 Lund
Fornvännen 80 (1985)
