Vad innebär 60- och 70-talens sociala förändringar på ett psykologiskt plan?

(1)

NUMMER 1 1985

Kvinnopsykologi

Varför är det så

svårt att ändra våra könsroller?

Vad innebär 60- och 70-talens sociala förändringar på ett psykologiskt plan?

Vilken medvetenhet om patriarkatet finns inom olika psykologiska riktningar?

Kan kvinnors identitetsutveckling förstås utifrån psykoanalysen?

Läs om detta och

mycket annat i

detta nummer om

(2)

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- ges av Föreningen Kvinnoveten- skaplig tidskrift

Ansv utg Anita Göransson

Ingrid Holmquist, Eva Borgström, Anna Jönasdottir, Lena Boéthius Margareta Lindholm,

Margot Bengtsson

Förteckning över tidigare utkom- na temanummer och samtliga ar- tiklar kan erhållas från redak- tionen

R E F E R E N S G R U P P Kvinnovetenskaplig tidskrift ut-

kommer med 4 nummer om året.

Prenumeration för 4 nr kostar 140 skr. Stödprenumerationer å 175 skr eller mer är mycket välkomna Postgiro 8841 78-5

Boel Berner, Mona Eliasson, Anita Göransson, Gunhild Kyle, Ulla Tebelius, Gertrud Aström

A D R E S S

Grafisk form: Leif Thollander Vinjetter: Ewy Palm

Printed in Sweden by

Graphic Systems AB, Göteborg

© Författarna och kvinnoveten- skaplig tidskrift

ISSN 0348-8365

Författarna ansvarar själva för innehållet i sina artiklar

Kvinnovetenskaplig tidskrift Nordenskiöldsgatan 16 413 09 Göteborg Tel 0 3 1 - 1 4 6 6 04

För insända ej beställda manu- skript ansvaras ej

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet

EVA E T H E L B E R G

Självkänsla kontra realitet - ett dilemma för psykologin och för kvinnorna 4

ÅSA N E L V I N Ur Gattet 16 P A T R I C I A F R I T H I O F

Psykoanalytisk teori och kvinnors identitetsutveckling 18 M A R G O T B E N G T S S O N

Identifikation, kön och klass 35 M A R I A N N E C A R L S S O N

Varför överför vi traditionella könsrollsvärderingar till våra barn? 50 M O N A E L I A S S O N P A T R I C I A F R I T H I O F

Kvinnopsykologi - en bibliografi 58 Från redaktionen 1

Bilden sid 1: Från byggkursenpå Kvinnohuset i Göteborg.

Foto: Lena Krantz

Nr 1 • 1985 • Årg 6

(3)

Från redaktionen

Detta n u m m e r av K V T h a n d l a r om psykologi, om kvinnopsykologi och kvinnors psykologi. Det är ä m n e n som relativt ofta diskuteras i massmedia, men som däremot har haft svårt att h ä v d a sig i akademiska sam- m a n h a n g . Psykologiämnet är i Sverige mycket snävt definierat och har en stark betoning på objektivt m ä t b a r a fenomen.

Kvinnopsykologin är här svag, m e d a n den t ex i U S A har en stark ställning med egen sektion inom det amerikanska psykologför- bundet och en egen tidskrift, Psychology of

Women Quarterly. Det dystra läget i Sverige kommer dock förhoppningsvis snart att för- ändras. Som detta n u m m e r visar håller en psykologisk kvinnoforskning på att utvecklas både inom den experimentella psykologin och inom psykoanalysen.

Artiklarna i detta t e m a n u m m e r har ingen gemensam teoretisk utgångspunkt. V å r

strävan har i stället varit att presentera kvinnoforskningen inom olika psykologiska teoribildningar.

H i s t o r i k

Inom psykologin började m a n göra kvanti- tativa undersökningar i början av 1900-talet och dessa e x p a n d e r a d e snabbt. Mycket av arbetet som gjordes u n d e r d e n n a period motiverades av en önskan att visa att kvin- nor inte är medfött underlägsna m ä n . U n - dersökningarna visade att skillnaderna mellan könen i begåvningshänseende var små, och att det var möjligt att förklara dem utifrån social snarare än biologisk basis.

Skillnaderna mellan könen tonades ned och likheterna underströks.

U n d e r 1930-talet skiftade betoningen inom forskningen till m ä t n i n g a r av motiva- tionella drag och personlighetsdrag; intres- 1

(4)

2

sen, värderingar, attityder och emotionella behov. M å n g a av dessa studier var relate- rade direkt eller indirekt till psykoanalytisk teori. För psykoanalysen representerade kvinna och m a n ett slags biologiskt antago- nistiska principer och den patriarkala, bor- gerliga familjens polära relationer kanoni- serades som måttstock på neurosfri köns- identitet.

U n d e r 50-talet ä n d r a d e s tyngdpunkten igen — forskarna blev intresserade av de utvecklingsprocesser genom vilka de karak- täristiskt manliga och kvinnliga mönstren av beteenden formas. Den sociologiska betoningen av könsroller blev f r a m t r ä d a n d e och psykologin såg som sin uppgift att fylla könsrollerna med psykologiskt innehåll.

På 60-talet koncentrerade m a n sig allt- mer på att undersöka sättet, på vilket olika drag s a m m a n l ä n k a d e s hos kvinnor resp m ä n . M a n ansåg att d e n n a s a m m a n l ä n k - ning var mycket olika för könen.

M e d student- och kvinnoupproren i slutet av 60-talet börjar en ny fas. En ström av ny och delvis b a n b r y t a n d e litteratur i U S A och V ä s t e u r o p a förde fram analysen av kvinnoförtrycket i de etablerade samhälls- vetenskaperna i allmänhet och i psykologin i synnerhet. Det var främst den ortodoxa psykoanalysen som nagelfors, men också den förment värdeneutrala, "positivistis- ka", akademiska psykologin. 7Ö-talet kom att i hög grad domineras av d e n n a typ av

"ideologikritisk" forskning. M o t slutet av 70-talet började också alternativa synsätt och en alternativ empirisk forskning att eta- bleras.

I U S A kom S a n d r a Bems androgyni- forskning att fa stort u t r y m m e . U n d e r en tid fungerade d e n n a forskning som en effek- tiv motideologi mot de traditionella köns- rollsideologierna. På 40—50- och 60-talen sågs a n a m m a n d e t av de traditionella köns- rollerna som sunt, riktigt, kreativt osv och avvikelser som o n o r m a l a eller "neurotis- k a " . Bem vänder på detta och lyckas också empiriskt påvisa att nu på 70-talet är det de androgyna, dvs de individer som anser att de är såväl typiskt " m a n l i g a " som typiskt

"kvinnliga" som är de s u n d a , normala och kreativa — m e d a n de individer som anser

sig vara antingen " m a n l i g a " eller "kvinnli- g a " är o n o r m a l a eller " n e u r o t i s k a " .

A r t i k l a r n a

M a r i a n n e Carlsson är i sin forskning inspi- rerad av S a n d r a Bem och utgår från andro- gynibegreppet i artikeln " V a r f ö r överför vi traditionella könsrollsvärderingar till våra b a r n ? " Vidare visar M a r i a n n e Carlsson hur m a n ser på socialisationsprocessen inom olika psykologiska teoribildningar och hon diskuterar också utifrån s k schema- teorier möjligheten till eventuell omlärning vad gäller könsroller.

Också psykoanalysen har genomgått en o m f a t t a n d e förändring i U S A och Västeu- ropa de senaste 10— 15 åren. Det är Freuds driftsteori som allt häftigare ifrågasatts och istället har m a n betonat vikten av det lilla barnets allra tidigaste relation till a n d r a människor, den s k "objektrelationsteorin".

F r u k t b a r h e t e n av detta synsätt och vad det betyder för synen på utvecklingen av psykologisk kvinnlighet och manlighet redogör Patricia Frithiof för i sin artikel "Psyko- analytisk teori och kvinnors identitetsutveckling".

Inom den skandinaviska kvinnopsykolo- giska forskningen som för n ä r v a r a n d e hål- ler på att växa fram, sysslar m a n j u s t nu mycket med maktproblematik, makt och beroende mellan könen är centrala begrepp.

Utifrån detta perspektiv granskar Eva Ethelberg kritiskt sex psykologiska teoriers kvinnobild i artikeln "Självkänsla kontra realitet — ett d i l e m m a för psykologin och för k v i n n o r n a " . F ö r u t o m de "klassiska"

teorierna — psykoanalysen, den kognitiva utvecklingspsykologin och den sociala in- lärningsteorin — b e h a n d l a r hon tre nyare teorier — freudo-marxismen, den kritiska teorin om subjektet och kritisk psykologi.

Även M a r g o t Bengtsson uppehåller sig i artikeln "Identifikation, kön och klass" vid frågor om m a k t och beroende. Det gemen- s a m m a för den nordiska forskningsriktning som Eva Ethelberg och M a r g o t Bengtsson företräder är att m a n ser som den f r ä m s t a utmaningen för psykologin nu under 1980-

(5)

talet att beskriva vilken betydelse de senaste tio årens sociala och ideologiska föränd- ringar har haft för kvinnors självförståelse och utvecklingsmål.

N y u p p l a g a

Detta är den a n d r a oförändrade upplagan av vårt t e m a n u m m e r Kvinnopsykologi. N u m - ret har varit slutsålt sedan en tid tillbaka

3 men beställningarna fortsätter att s t r ö m m a in. Vi har därför beslutat att göra vad vi tidigare aldrig har gjort — en ny upplaga.

Det är mycket g l ä d j a n d e att intresset för det här n u m r e t har varit så stort!

Vi har låtit krönikedelen utgå eftersom rapporter, recensioner och notiser i ganska hög grad är " f ä r s k v a r o r " som med tiden blir inaktuella. M e n a n n a r s är ingenting borttaget eller förändrat.

(6)

E V A E T H E L B E R G

Självkänsla kontra realitet

— ett dilemma för psykologin och för kvinnorna

Varjeflicka måste ta ställning till motsättningen mellan den egna självkänslan och insikten

om att män har högre status och mer makt i samhället än kvinnor. Eva Ethelberg ser tre "lösningar"på detta dilemma och hon

kallar dem "personlighetsstrategier". Med hjälp av dessa analyserar hon tre "äldre"personlighetsteorier

och tre kvinnoteorier.

N ä r en flicka är mellan 5 och 7 år har hon blivit stor nog att förstå att m ä n har högre status och mer makt i samhället än kvinnor.

Manlig d o m i n a n s är en viktig del av den verklighet som hon måste tillägna sig i sin utveckling som samhällsindivid; även om hennes egen far verkar b e s t ä m m a minst i familjen.^

I böcker, i T V , på dagis, i skolan och i k a m r a t e r n a s familjer är mönstret som helhet fast (men ofta dolt): pojkarna d o m i n e r a r i skolan (se t ex H u l t m a n &

Einarsson, 1981), m ä n n e n d o m i n e r a r på a r b e t s m a r k n a d e n och i de politiska organen, fäderna b e s t ä m m e r de stora sakerna (dvs har makt att b e s t ä m m a eller låta bli att b e s t ä m m a ) , m e d a n m ö d r a r n a b e s t ä m m e r de små sakerna i familjerna.

N ä r flickan är mellan 5 och 7 år vet hon också att hon tillhör kvinnokönet och kommer att fortsätta med det. Dessförinnan har hon varit osäker på detta. H o n är således vid d e n n a ålder i stånd att förstå att hon p e r m a n e n t tillhör en andrarangskategori med avseende på kön.

Eftersom hon är en av m å n g a små flickor med god självkänsla k o m m e r hon att känna sig förvirrad och allvarligt kränkt. Både känslomässigt och intellektuellt har hon då behov av att hitta en lösning på detta dilem-

ma mellan sin självkänsla och den manliga dominansen.

N ä r det beskrivs så här verkar det som om den lilla flickan är mycket medveten om vad som är hennes problem. Så förhåller det sig naturligtvis sällan. Dilemmat eller motsättningen k o m m e r att dyka u p p i olika förklädnader, i olika situationer, i förhål- lande till olika människor:

— P a p p a s snälla flicka har en enastående förmåga att fa sin trötta p a p p a på gott h u m ö r när han k o m m e r hem från job- bet. M e n hon måste förundras över att hennes bror far en u p p s k a t t a n d e blick när han berättar hur han satte läraren på plats i skolan.

— M a m m a s stora flicka är allra störst när hon klarar av att passa sina småsyskon m e d a n m a m m a handlar. M a m m a s store pojke är frisk och aktiv, så han är ute och leker varje eftermiddag. O m p a p p a s snälla flicka och m a m m a s stora flicka skulle hitta på att ge läraren svar på tal eller försvinna när det var dags för hushållsarbete d ä r h e m m a , så hade hon blivit utskälld för att hon var fräck och egoistisk.

— N ä r den lilla flickan blir tonåring upp- täcker hon att hon först och främst kan 4

(7)

5 väcka positiv u p p m ä r k s a m h e t i gänget

genom sitt utseende. De positiva och u p p s k a t t a d e aktiviteterna är i stort sett förbehållna pojkar. O m hon trots det rör sig in på pojkarnas aktivitetsområde, måste hon r ä k n a med olika sanktioner — t ex att u p p f a t t a s som asexuell. Det betyder inte att flickorna är passiva, men d ä r e m o t att deras aktiviteter är osyn- liggjorda. M a n kan säga att pojkarna generellt vet att placera sina aktiviteter i rampljuset — men det är nog mer kor- rekt att säga att det är manssamhället som b e s t ä m m e r var rampljuset är och vem det ska riktas på.

N ä r den lilla flickan eller den unga kvinnan ser på sina föräldrar, på a n d r a barns eller u n g d o m a r s föräldrar, på m ä n och kvinnor i samhällslivet, ser hon s a m m a skevheter fast i större skala: Far har mest utbildning eller t j ä n a r mest.

M o r a r b e t a r deltid och ansvarar för h e m m e t . M ä n n e n d o m i n e r a r inom för- värvsliv och politik. N ä s t a n allt som ger status och e r k ä n n a n d e , är s p ä n n a n d e , u t m a n a n d e och n y s k a p a n d e utförs av m ä n .

Denna motsättning mellan självkänsla och realitetsuppfattning (vad gäller manlig dominans) föreligger enligt min hypotes hos alla flickor i 5 —7-årsåldern, men är i d e n n a tillspetsade form inte medveten. I princip befinner de sig alla i s a m m a situation på d e n n a punkt men skiljer sig betyd- ligt från v a r a n d r a när de har "valt sin lös- n i n g " på dilemmat.

U t g å n g s p u n k t e n är att flickorna så att säga ska välja mellan sin självkänsla och sin realitetsuppfattning vad gäller manlig dominans. Uttryckt på ett a n n a t sätt måste de som grund för sin vidare personlighetsutveckling "besluta sig för" antingen

1. att de är bra nog och att manlig dominans därför inte existerar, eller

2. att manlig d o m i n a n s existerar och att de därför inte är bra nog, eller i vissa fall 3. att bägge delar kan vara riktiga samti-

digt: " J a g är bra nog och manlig domi- nans är en del av verkligheten".

Dessa tre " l ö s n i n g a r " på motsättningen mellan självkänsla och realitetsuppfattning vad gäller manlig dominans, har j a g kallat personlighetsstrategier gentemot manlig domi-

nans. Vi å t e r k o m m e r till dessa senare.

O m vi ser på hela samhället, så k o m m e r j a g att kalla olikheterna mellan könens sta-

tus och makt för kvinnoförtryck. På den mel- lanmänskliga nivån kallar j a g kvinnoför- trycket för manlig dominans. På individnivån, som är den lägsta av de tre nivåerna, är det min hypotes att kvinnoförtrycket tar sig uttryck i en av de tre personlighetsstrategierna gentemot manlig d o m i n a n s .

samhällsnivå kvinnoförtryck mellanmänsklig

nivå

manlig d o m i n a n s

individnivå personlighetsstrategi I, II, I I I

J a g ställer u p p det så här för att m a r k e r a att det samhälleliga kvinnoförtrycket är över- ordnat och b e s t ä m m a n d e för den manliga dominansen, som i sin tur är b e s t ä m m a n d e för personlighetsstrategierna. Detta uteslu- ter dock inte att det också finns relativt självständiga " m ö n s t e r " eller lagbun- denheter på varje nivå. På detta sätt görs det tydligt att manlig d o m i n a n s inte är be- stämd av m ä n s mer eller m i n d r e m e d f ö d d a egenskaper, utan tvärtom är en samhällelig nödvändighet. H u r då?

O s y n l i g g ö r a n d e t

J o , vårt samhälle är uppbyggt och orga- niserat så att kvinnors o m f a t t a n d e och nöd- vändiga arbete i familjen är oavlönat och osynliggjort. M ä n n e n d r a r nytta av d e n n a olikhet och stöder därför osynliggörandet, men detta kan inte reduceras till ondska.

Det överordnade målet för flickors och pojkars fostran och d ä r m e d för deras personlighetsutveckling är enligt min mening att de tillägnar sig skevheterna — både på a r b e t s m a r k n a d e n och i familjen — som om de var uttryck för de b å d a könens behov eller n a t u r och inte uttryck för det samhäl-

(8)

6

leliga kvinnoförtrycket. Flickornas och kvinnornas personlighetsstrategier uppfattas då b a r a som ett uttryck för kvinnlighetens mystik, som dess kännetecken, eller som självbegränsning.

En viktig förutsättning för detta flick- och pojkuppfostringsmönster är att kvinnoför- trycket och den manliga d o m i n a n s e n osyn- liggörs — t ex genom omformuleringar och bortförklaringar av klara fakta som kan dokumentera olikheterna.

Att osynliggörandet lyckas kan vi se genom att det fortfarande kan diskuteras om kvinnor är förtryckta eller om de inte i själva verket önskar ha det som de har det.

D e n n a diskussion är möjlig bara om m a n bortser från den samhälleliga nödvän- digheten av kvinnoförtryck. N å g r a k o m m e r kanske ä n d å att påstå att olikheterna mellan könen på det samhälleliga planet beror på kvinnornas n a t u r eller egenskaper.

I sista h a n d kan en sådan diskussion inte föras ärligt utan att det klargörs om m a n har en materialistisk utgångspunkt — vilket i detta s a m m a n h a n g betyder att samhället är b e s t ä m m a n d e för och överordnat per- sonlighetsbildningen — eller det motsatta som vi kan kalla en idealistisk utgångs- punkt: att individerna är b e s t ä m m a n d e för och överordnade samhället. Min utgångs- punkt är materialistisk och j a g m e n a r följ- aktligen att den idealistiska utgångspunk- ten bidrar till att osynliggöra kvinnoför- trycket och den manliga dominansen.

V a d k a n p s y k o l o g i n b i d r a m e d ? Det är psykologins uppgift att beskriva och förklara personligheten i dess bildning, i dess funktion och felfunktion. Psykologin sysslar också med delaspekter av personligheten och människolivet: inlärning, min- ne, sexualitet, g r u p p n o r m e r , beteende etc.

N ä r det gäller den könsspecifika personlighetsutvecklingen måste vi v ä n d a oss till de stora personlighetsteorier som har satt som sitt mål att förklara personlighetens utveckling, dess funktion och dysfunktion (psykiska störningar).

De tre äldre personlighetsteorier som j a g har undersökt, nämligen psykoanalysen,

den sociala inlärningsteorin och den kognitiva utvecklingsteorin,² är till största delen skapade så tidigt att m a n ä n n u inte försöker dölja den manliga d o m i n a n s e n utan betraktar den som ett faktum — ett reellt fenomen — även om det dock inte direkt kallas dominans.

Hos Freud härleds den manliga dominansen från hans u p p f a t t n i n g att kvinnor är anatomiskt, personlighetsmässigt och so- cialt mindervärdiga i förhållande till normen:

m ä n .

I den sociala inlärningsteorin ses manlig d o m i n a n s som ett exempel på oändamålsen- ligt beteende hos m ä n och kvinnor.

I den kognitiva utvecklingsteorin betrak- tas manlig d o m i n a n s som oändamålsenliga attityder, som dock anses ha uppstått mot bakgrund av mäns reella fysiska och sociala överlägsenhet.

Början till osynliggörandet kan spåras i de två s i s t n ä m n d a teoriernas a n v ä n d n i n g av predikatet oändamålsenlig. Det finns en a n t y d a n till obehag inför de olikheter som påträffats. V i d a r e pekar beteckningen

" o ä n d a m å l s e n l i g " på det faktum att de tre n ä m n d a teorierna inte ser personligheten som invävd i samhällets totala verksamhet (en individs handlingar kan kallas dess verksamhet — på det samhälleliga planet är alla individers verksamhet organiserad i den samhälleliga totalverksamheten), d ä r ändamålsenligheten a n n a r s skulle k u n n a finnas. Därför kan de inte heller förstå manlig d o m i n a n s och kvinnlig u n d e r o r d n i n g som ett resultat av samhälleligt kvinnoför- tryck. I ovanstående figur (sid 5) motsvaras det av att bara de två nedersta nivåerna beaktas.

F ö r u t o m dessa tre teorier har j a g också undersökt tre kvinnoteorier från de senaste 10—12 årens kvinnoforskning: nämligen vad j a g har kallat en freudo-marxistisk riktning, en kvinnoteori utifrån den kritiska teorin om subjektet och F rigga H a u g s kvinnoteori utifrån den kritiska psykologin.² I dessa nya kvinnoteorier har j a g funnit det a n m ä r k n i n g s v ä r d a att kvinnoförtrycket i grova drag uppfattas som ett fenomen som går direkt från samhällsnivån till individni- vån — bortom manlig d o m i n a n s på den

(9)

7

Kristina Eländer, "Pippi och Superbruden " 1977, akryl.

mellanmänskliga nivån — från förtryck- ande samhällsstrukturer över förtryckande m ö d r a r direkt till " d e inre fienderna", självförtryck och den enskilda kvinnans be- nägenhet att ge avkall på sin egen utveckling. M e n var är m ä n n e n , fäderna, bröderna och pojkarna i d e n n a tankevärld?

Betyder de ingenting för kvinnans personlighetsutveckling? Det ser ut som om den osynliggörande könsideologin har haft inflytande på den stora del av den psykologiska kvinnoforskningen som dessa tre riktningar representerar. J a g anser emellertid att vi inte kan skapa en kvinnopsykologi

utan att a n v ä n d a begreppet manlig dominans eller ett begrepp med liknande in- nehåll. Vi måste u p p h ä v a det skenbara tabu som vilar över både fenomenet och dess begrepp.

F ö r d j u p n i n g a v p e r s o n l i g h e t s - s t r a t e g i e r n a

Det principiella innehållet i de tre personlighetsstrategierna gentemot manlig dominans kan, som vi ska se n e d a n , återfinnas i alla de undersökta personlighetsteorierna.

Det är också i växelverkan med teori-

(10)

8

genomgången som hypotesen om personlighetsstrategierna vidareutvecklas. Den egentliga inspirationen till personlighetsstrategierna är emellertid H a n n e H a a v i n d s (1977, 1980, 1982) tes om kvinnlighet som relationellt begrepp, vars innehåll också är invävt i min parallella tes om de tre personlighetsstrategierna som utvecklas i motsätt- ningen mellan självkänsla och realitetsuppfattning om manlig d o m i n a n s .

Personlighetsstrategi I baseras på förträng- ning av det ena ledet av motsättningen — nämligen manlig d o m i n a n s — dvs person- lighetsmässigt och mellanmänskligt osyn- liggörande av manlig d o m i n a n s . D e n n a form av kvinnlighet är den mest önskvärda och positiva utifrån samhällets jämlikhets- ideologi, som fungerar genom förtigande, omtolkning och osynliggörande av fakta.

En kvinna med personlighetsstrategi I kan inte erkänna manlig d o m i n a n s och ingår där- för i samspel med m ä n på ett sådant sätt att dominansrelationen inte b a r a osynliggörs utan också upplevs av p a r t e r n a som bekräftelse på positiva egenskaper hos d e m b å d a — n ä m - ligen positiv kvinnlighet respektive positiv manlighet.

Personlighetsstrategi II baseras på överan- passning till kvinnoidealet (I) mot bakgrund

av fokuseringen på manlig d o m i n a n s i mot- sättningen och den d ä r a v följande låga självkänslan. Den innebär passivitet och be- roende vilket synliggör den manliga domi- nansen, men förs av kvinnor tillbaka på deras egen otillräcklighet. Kvinnor med personlighetsstrategi II bemöter jämlik- hetsideologin med dess osynliggörande av manlig d o m i n a n s genom uppenbar underkas- telse. Den upplevs därför som problematisk

— både av kvinnan själv och av hennes omgivning.

Personlighetsstrategi III baseras på protest eller uppror. Flickor och kvinnor med d e n n a personlighetsstrategi kan omfatta motsätt- ningen mellan självkänsla och realitetsuppfattning i dess helhet utan att behöva fokusera eller förtränga den ena delen. De k o m m e r därför oftast att synliggöra manlig d o m i n a n s genom att protestera mot den eller genom att själv dominera. D e n n a personlighetsstrategi upplevs som besvärlig

och problematisk av omgivningen, men också av kvinnan själv eftersom hon vet att hennes ifrågasättande av jämlikhetsideolo- gin uppfattas mer som probltmskapande än som problemmedvetenhet.

J a g m e n a r att dessa tre personlighetsstrategier är kvinnospecifika former av allmänna förtrycksreaktioner. I b å d e facklitter- atur och skönlitteratur om klass- och rasför- tryck kan m o t s v a r a n d e personlighetsstrategier återfinnas. J a g anser vidare att personlighetsstrategierna b a r a är en (om än central) aspekt av kvinnors och flickors personlighet. I överensstämmelse med hur de övriga aspekterna ser ut — både vad gäller innehåll och s a m m a n h a n g — kommer hennes personlighetsstrategi att nyan- seras. Det h a n d l a r således om tre slags personlighetsstrategier och inte om tre slags kvinnor.

Eftersom u t g å n g s p u n k t e n och dyna- miken i personlighetsstrategierna består av en motsättning, är dessa inte stabila i sig själva. De måste u p p r ä t t h å l l a s i s a m a r b e t e med omgivningen. A n n a r s k o m m e r de att förändras genom större livshändelser. Ex- empelvis kan perioden efter första barnets födelse präglas av ett byte av personlighetsstrategi, eftersom den manliga d o m i n a n s e n då tydligare kan u p p f a t t a s (I ä n d r a s till II eller I I I ) , självkänslan kan stiga (II ä n d r a s till I eller I I I ) , självkänslan kan sjunka ( I I I ändras till II) eller realitetsuppfattningen om manlig d o m i n a n s avtar (III ä n d r a s till I)-

P e r s o n l i g h e t s t e o r i e r n a o c h m o t s ä t t n i n g e n

De sex personlighetsteorier som jag har n ä m n t u p p f a t t a r inte manlig d o m i n a n s eller kvinnoförtryck som centrala för kvinnors personlighetsutveckling. Detta är kanske inte särskilt a n m ä r k n i n g s v ä r t när det gäller de tre " g a m l a " teorierna, men blir nog så intressant när det gäller de tre nya kvinnoteorierna på marxistisk g r u n d . Alla sex teorierna innehåller dock mer eller mindre implicita b u d s k a p om en huvud- motsättning i kvinnors könsspecifika personlighetsutveckling:

(11)

9

"Förpsykoanalysens v i d k o m m a n d e är h u v u d m o t - sättningen i kvinnors könsspecifika person- lighetsutveckling och -störning en motsättning mellan kvinnors mindervärdiga anatomi och deras libi- do. Det är b e a r b e t n i n g e n av dessa motsättning- ar som hos kvinnan ger utslag i olika former av personlighetsutveckling. Bortsett från att Freud inte a n v ä n d e r själva begreppet m o t s ä t t n i n g (utan konflikt), är t a n k e g å n g e n h a n s e g e n . . .

I den sociala inlärningsteorin är h u v u d m o t s ä t t - ningen d ä r e m o t implicit — dvs enligt min tolkning ligger den inom dess r a m a r . Det rör sig om motsättning mellan det kulturellt (norm-) bestämda kvinnoidealet och psykisk utveckling (självsäkert be- teende). I förhållande till Freud h a r således d e n ena polen i m o t s ä t t n i n g e n förskjutits från a n a - tomin till s a m h ä l l s n o r m e r n a , m e d a n d e n a n d r a p å sitt eget sätt f o r t f a r a n d e betecknar personlig kraft eller personligt v ä x a n d e . M o t s ä t t n i n g a r n a å s t a d k o m m e r olika mer eller m i n d r e o ä n d a - målsenliga utvecklingar hos kvinnor, vilket ska- p a r pedagogiska p r o b l e m eller p r o b l e m som har att göra m e d m e d v e t a n d e g ö r a n d e t . . .

I den kognitiva utvecklingsteorin — dvs inom dess r a m a r — har j a g tolkat m o t s ä t t n i n g e n i kvinnors personlighetsutveckling som motsättningen mellan självkänsla och realitetsuppfattning. B å d a polerna i motsättningen härleds från förhållanden utanför individen, och samtidigt ser vi for första gången att motsättningen i sin helhet är en intrapsykisk angelä- genhet — dvs b å d a polerna ligger på s a m m a nivå, på i n d i v i d n i v å n . . .

I de två kvinnoteorier som bygger på psykoanalysen fattar j a g h u v u d m o t s ä t t n i n g e n i flicksocialisa- tionen som motsättningen mellan "inre natur" och

"yttre natur" — d ä r d e n " y t t r e n a t u r e n " p r i m ä r t representeras av den preoidipala m o d e r n . Den- na m o t s ä t t n i n g h ä n f ö r sig f r a m f o r allt till 0—2- årsåldern.

I n o m den kritiska psykologin (Frigga H a u g ) är h u v u d m o t s ä t t n i n g e n för kvinnor motsättningen mellan produktiva behov och det utvecklingshämmande reproduktionsarbetet.

Sammanfattning vad gäller de tre marxistiska kvin- noteorierna. Även o m dessa tre m o t s ä t t n i n g a r är olika h a r de det g e m e n s a m t att de utspelas i en sluten kvinnovärld mellan m ö d r a r och d ö t t r a r — i realiteten u t a n direkt personlig påverkan från manlig d o m i n a n s och k v i n n o f ö r t r y c k . . . "

(Ethelberg, 1983)

P e r s o n l i g h e t s s t r a t e g i e r n a i p e r s o n l i g h e t s t e o r i e r n a

G e m e n s a m t för d e t r e " g a m l a " t e o r i e r n a ä r a t t d e a l l a s y s s l a r m e d t r e k a r a k t e r i s t i s k a

Kristina Eländer och Gittan Jönsson, detalj ur "Hemma hos prinsessan Panik" 1980.

u t v e c k l i n g s l i n j e r för k v i n n o r , v i l k a i n n e - h å l l s m ä s s i g t m o t s v a r a r m i n a p e r s o n l i g - h e t s s t r a t e g i e r . D e t r e t e o r i e r n a h a r o c k s å d e t g e m e n s a m t a t t d e b e t r a k t a r d e n u t v e c k - l i n g s l i n j e s o m m o t s v a r a r p e r s o n l i g h e t s s t r a - tegi I s o m d e n n o r m a l a o c h d e n ö n s k v ä r d a för k v i n n o r . V i d a r e a n s e s d e t v å u t v e c k - l i n g s l i n j e r s o m m o t s v a r a r p e r s o n l i g h e t s - s t r a t e g i e r n a I I o c h I I I v a r a f e l u t v e c k l i n g a r eller p e r s o n l i g h e t s s t ö r n i n g a r .

Psykoanalysen. I sin föreläsning o m

" K v i n n l i g h e t e n " ( F r e u d , 1916) s k i l d r a r F r e u d f l i c k o r o c h k v i n n o r s o m reellt m i n - d e r v ä r d i g a i förhållande till p o j k a r o c h m ä n

— b å d e a n a t o m i s k t , p e r s o n l i g h e t s m ä s s i g t o c h s o c i a l t . E n l i g t F r e u d u p p t ä c k e r f l i c k o r - n a d e t t a m i n d e r v ä r d e i 5 - å r s å l d e r n :

" F r å n d e n n a u p p t ä c k t u t g å r de tre utvecklings- riktningarna; en leder till s e x u a l h ä m n i n g a r eller neuroser, nästa till k a r a k t ä r s f ö r ä n d r i n g a r i form av manlighetskomplex, och den sista till den n o r m a l a kvinnligheten."

D e n s i s t a , s o m m o t s v a r a r p e r s o n l i g h e t s - s t r a t e g i I, i n n e b ä r bl a " f ö r k ä r l e k för p a s s i v s t r ä v a n m o t ett m å l " g e n o m förträngning a v d e n m a n l i g a a k t i v i t e t e n , u n d e r t r y c k a n - d e a v a g g r e s s i o n o c h o m e d v e t e t a c c e p t e -

(12)

10

r a n d e av sitt mindervärde. Den utvecklingslinje som Freud n ä m n e r först i citatet motsvarar personlighetsstrategi II: — genom upptäckten av sitt m i n d e r v ä r d e kränks den lilla flickan d j u p t i sin självkäns- la. H o n börjar förakta inte b a r a sig själv utan hela kvinnokönet. Detta medför ett överdrivet uppfyllande av de krav som upp- ställts för den n o r m a l a kvinnliga utvecklingen: överdriven passivitet och sexual- hämning.

Den utvecklingslinje som Freud kallar

"ett starkt manlighetskomplex", motsvarar personlighetsstrategi I I I .

" D ä r m e d m e n a s att flickan till synes v ä g r a r att e r k ä n n a d e t t a obehagliga f a k t u m och i trotsig protest överdriver sin hittillsvarande maskuli- nitet. .. Det väsentliga i processen är dock att p å detta s t a d i u m av utvecklingen undviks den im- puls till passivitet som inleder övergången till kvinnligheten." (ibid)

Som redan påpekats betraktar Freud också d e n n a utveckling som en felutveckling, vilken han tillskriver en medfödd aktivitet hos vissa flickor. O m kvinnors aktivitet skriver han (ibid):

" K v i n n o r kan utveckla stor aktivitet i olika riktningar, och m ä n kan inte leva tillsammans med d e n n a typ av kvinnor o m de inte utvecklar ett stort m å t t av foglighet."

Freud förklarar den upprorslust som finns hos vissa kvinnor vara konstitutionellt be- stämd.

Den sociala inlärningsteorin. Enligt d e n n a teori är det inte fråga om könsspecifik personlighetsutveckling u t a n om inlärning av könsspecifika beteendemönster. Den köns- specifika beteenderepertoaren inlärs liksom a n n a t beteende genom betingning, själv- belöning och observationsinlärning, men skiljer sig genom det väsentliga förhållan- det att konsekvenserna av beteendet av- hänger av barnets kön. S a m m a beteende hos en pojke och en flicka " b e l ö n a s " således olika — m o t s v a r a n d e de olika n o r m u p p - sättningarna för könsspecifikt beteende.

Detta förutsätter att flickor och pojkar far en ingående k u n s k a p om b å d a könens specifika beteende så att de kan undvika det

ena och f r a m h ä v a det a n d r a .

Flickor som lyckas med detta får en köns- specifik beteenderepertoar som motsvarar personlighetsstrategi I. Det beteendemöns- ter som motsvarar personlighetsstrategi II finns hos " d e n försvarslösa lilla k v i n n a n " , som en av teorins författare (Lazarus, 1974) kallar det. D e n n a utvecklingsriktning inne- bär en överdriven betingning att genom olika former av självbegränsning och under- kastelse acceptera den stereotypa kvinno- rollen. Den utvecklingslinje som motsvarar personlighetsstrategi I I I kallas " d e n mili- tanta feministen". Enligt den sociala inlär- ningsteorin och m o t s v a r a n d e terapeutiska riktning, beteendeterapin, är u p p r o r och aggression tecken på dålig anpassning till idealet: att "leva i fred med m ä n , med kvin- nor, med folk och med sig själv" (ibid).

Den kognitiva utvecklingsteorin. E n l i g t d e n - na teori, d ä r den a l l m ä n n a delen har ut- vecklats av Piaget och den könsspecifika av framför allt Kohlberg (1967), följer den könsspecifika personlighetsutvecklingen universella och naturliga utvecklingsten- denser i överensstämmelse med det globalt u t b r e d d a samhällsmönstret med manlig dominans.

N ä r flickorna i 5 —8-årsåldern upptäcker den manliga överlägsenheten k o m m e r de att v ä n d a sig till fadern och utveckla sin kvinnlighet så att den kompletterar hans manliga dominansroll. O m modern inte lägger sig i och stör genom att v a r a för aktiv, restriktiv eller d o m i n e r a n d e , kommer flickan att utveckla en n o r m a l anpassning till kvinnligheten och d ä r m e d finna sig till rätta inom de för kvinnor utstakade ra- m a r n a . Detta m o t s v a r a r personlighetsstrategi I.

O m modern d ä r e m o t är dominerande och 'restriktiv k o m m e r hon att h ä m m a flickans

utveckling, som då v ä n d e r sig i riktning mot det passiva och icke-aggressiva. D e n n a utveckling motsvarar personlighetsstrategi I I .

En utveckling som motsvarar personlighetsstrategi I I I formuleras inte explicit, men implicit låter den så här: en flicka blir mindre feminin om hennes mor är domine- rande o c h ä r h e n n e s identifikationsobjekt.

(13)

K v i n n o t e o r i e r n a

De tre kvinnoteorierna. Dessa tre teorier har utarbetats med den marxistiska samhälls- analysen som bas, men var och en på sitt karaktäristiska sätt. De skiljer sig på ett avgörande sätt från v a r a n d r a i sina olika förklaringar av hur individen förhåller sig till samhället. Därigenom saknar de också en konsekvent hållning till det samhälleliga kvinnoförtryckets inflytande på kvinnors personlighetsutveckling. Ett begrepp för att förklara detta s a m m a n h a n g saknas antingen helt, är bristfälligt eller a n v ä n d s inte i detta syfte. G e m e n s a m t för d e m är emellertid att de som personlighetsteorier på marxistisk grund har problem med att formulera en modell för den n o r m a l a / s u n d a personlighetsutvecklingen hos kvinnor. Orsaken är antagligen att det är svårt att å ena sidan utgå från en materialistisk grund och däri- genom vara kritisk mot det kapitalistiska samhället, och å a n d r a sidan syssla med en normal positiv utveckling hos en dubbelt förtryckt g r u p p som kvinnor, när m a n inte har eller a n v ä n d e r begrepp som kan för- medla s a m m a n h a n g e t mellan samhällsnivå och individnivå. H u v u d t e n d e n s e n blir då att de framställer de olika utvecklingslinjer- na för kvinnor som felutvecklingar, eftersom de inte som " d e g a m l a " kan betrakta anpassningsteorin som den n o r m a l a / s u n - da. N ä r de två första kvinnoteorierna trots allt inte vill finna sig i att skildra kvinnor så negativt, hittar de på ett sätt varigenom de kan väva in positiva egenskaper hos kvin- nor. Deras förslag är att dessa positiva egenskaper och resurser (t ex produktion av bruksvärde och samvaroformer, jfr Ulrike Prokop, 1976) hos kvinnor skapas i den icke-kapitalistiska reproduktionssfären (fa- miljen). M o t detta finner j a g det rimligt att invända att även om M a r x inte har analyse- rat reproduktionen är detta inte liktydigt med att reproduktionen inte är underställd det kapitalistiska samhällets lagbundenhe- ter. J a g m e n a r att reproduktionsarbetet är en del av den samhälleliga totalverksamheten.

I den tredje kvinnoteorin, den kritiska psykologin i Frigga H a u g s version, uppfattas reproduktionen tvärtom som begrän-

sande och u t v e c k l i n g s h ä m m a n d e för kvin- nor, och deltagande i produktionen uppfattas på m o t s v a r a n d e sätt som utvecklande för personligheten. Vi har således två hu- vudsynpunkter:

1. produktionen är " s j u k d o m s f r a m k a l l a n - d e " och reproduktionen är " s u n d "

2. reproduktionen är " s j u k d o m s f r a m k a l - l a n d e " (utvecklingshämmande) och produktionen är " s u n d "

De b å d a första kvinnoteorierna ger störst u t r y m m e för positiva möjligheter i kvinno- livet och d ä r m e d för personligheten, men när det gäller den mer detaljerade redogö- relsen för flicksocialisationen undersöks inte de " s u n d a " faktorerna.

Det som mest liknar personlighetsstrategi I i de två första kvinnoteorierna, är en beskrivning av en vanlig utvecklingslinje hos kvinnor som karakteriseras av jag-in- skränkning, dvs en tendens att begränsa sina utvecklingsmöjligheter (Mette Bauer, 1982). D e n n a jag-inskränkning karakteriseras också av en inskränkt realitetsuppfattning som följd av narcissistiska stör- ningar (modernt psykoanalytiskt begrepp).

Vidare talas det om en "ihållande idealise- ring av fadern mot b a k g r u n d av konflikt- fyllda mor-dotter-relationer" (Ulrike Pro- kop, 1976).

Den a n d r a utvecklingslinjen, som liknar personlighetsstrategi II, är ett tillbakadra- gande från omvärlden: " F ö r att u n d g å känslor av v a n m a k t , d r a r m a n sig tillbaka från alla kravfyllda situationer" (ibid). Den tredje kvinnoteorins utvecklingslinje som liknar personlighetsstrategi I gäller " o m - tolkning, bristande uppfattningsförmåga och avgränsning av m e d v e t a n d e t " (Frigga H a u g , 1980) på grund av begränsad h a n d - lingsförmåga. Den a n d r a utvecklingslinjen i d e n n a teori, som liknar personlighetsstrategi II, kännetecknas av handlingsförlam- ning.

Trots olika utgångspunkter på väsentliga o m r å d e n tecknar alla tre kvinnoteorierna en utpräglat pessimistisk bild av flickans/

kvinnans utvecklingsmöjligheter. Som framgår av ovanstående redogörelse finns

11

(14)

12

det i dessa tre teorier ingen utvecklingslinje som motsvarar personlighetsstrategi I I I . Det är a n m ä r k n i n g s v ä r t att dessa personlighetsteorier som gör anspråk på att arbeta på marxistisk grund inte har någon upprorskategori vad gäller kvinnors personlighetsutveckling. I verkligheten ser vi j u trots allt flickor som ifrågasätter den manliga dominansen. M e n i dessa teorier är upproret förbehållet de vuxna:

" K v i n n o r s kritik och opposition u p p s t å r eftersom deras föreställning o m den kvinnliga auto- nomin varken kan realiseras i hushållsproduk- tion eller i dc flesta existerande former av för- v ä r v s a r b e t e " (Ulrike Prokop, 1980).

En närliggande förklaring till att upprors- kategorin saknas kunde vara följande: det teorin inte kan förklara, kan forskaren inte se. J a g hoppas att j a g har fel i d e n n a för- m o d a n .

F r å n s y n l i g h e t till o s y n l i g g ö r a n d e Sedan Freud skrev sin föreläsning om

" K v i n n l i g h e t e n " 1916 har det skett stora samhälleliga och kulturella förändringar av kvinnors situation. Från 1916 och fram till slutet av 1960-talet var den manliga dominansen tydlig och i stort sett försökte ingen dölja den. Personlighetsteoretikerna u n d e r d e n n a period kunde därför b å d e se den manliga d o m i n a n s e n och undersöka den g r u p p kvinnliga " a v v i k a r e " (från kvinnoidealet) som protesterade mot den.

T e n d e n s e n inom könsideologin var då att legitimera manlig dominans, m e d a n ten- densen senare var att dölja eller osynliggöra den ( H a n n e H a a v i n d , 1977). Osynliggö- randet började under efterkrigstiden med den socialdemokratiskt präglade ideologin, som enligt Harriet Holter (1976) har haft en otrolig förmåga att uppsluka och oskad-

Kristina Eländer, "Självporträtt" 1979, akryl.

(15)

13 liggöra motideologier. M a n försöker dölja

eller bortförklara alla maktförhållanden.

Det betyder att förtrycksfenomenen från att ha varit direkta och synliga har blivit indirekta och osynliga. En del av osynliggörandet be- står i att orsakerna till m ä n s relativt större makt görs till något n o r m b e s t ä m t och att kvinnors relativa brist på makt på motsva- rande sätt blir deras eget ansvar.

I den osynliggörande könsideologin eller jämlikhetsideologin f r a m h ä v s det mest ba-

gatellartade tecken på jämlikhet mellan kö- nen: t ex förbud mot könsdiskriminering i platsannonser, och på m o t s v a r a n d e sätt förtigs, bortförklaras eller bagatelliseras allvarliga tecken på kvinnoförtryck som ex- empelvis hushållsarbetets fördelning mellan kvinnor och m ä n . Otroligt m å n g a m ä n och en stor g r u p p kvinnor m e n a r således i dag att de delar på hushållsarbetet. Samti- digt kan det d o k u m e n t e r a s att det samlade arbetet i familjen (det reproduktiva och oavlönade arbetet) utgör lika m å n g a ar- b e t s t i m m a r som det samlade lönearbetet och att det i stort sett är kvinnorna som utför detta oavlönade arbete vid sidan av sitt lönearbete (Gitte Haslebo, 1982).

Mot d e n n a b a k g r u n d är det förståeligt, om än nedslående, att den " a v v i k a n d e "

upprorskvinnan inom de " g a m l a " teorierna har blivit en ickexisterande upprors- kvinna i n å g r a nya kvinnoteorier.

P e r s o n l i g h e t s s t r a t e g i e r n a s a n v ä n d b a r h e t

O m vi ska förstå karakteristiska drag i flickors och kvinnors personlighet, måste d e n n a ideologiska dimridå emellertid dras u n d a n så att vi kan se den manliga dominansen (och kvinnoförtrycket). A n n a r s blir vi stå- ende med en oförklarlig känsla av att flickorna och kvinnorna b a r a begränsar sig själva och v a r a n d r a .

Personlighetsstrategierna kan a n v ä n d a s som hävstång, eftersom de förutsätter ett s a m b a n d mellan det samhälleliga kvinno- förtrycket, manlig d o m i n a n s och kvinnors personlighetsfunktion. V i d a r e är personlighetsstrategierna väl l ä m p a d e att f r a m h ä v a det faktum att kvinnor förhåller sig mycket

olika till sina villkor som kvinnor. Utifrån ett sådant betraktelsesätt frestas m a n inte att påstå att kvinnor reagerar, känner, tän- ker eller h a n d l a r på ett bestämt sätt.

Ingen av de tre personlighetsstrategierna är i sig tecken på en dåligt f u n g e r a n d e personlighet. M e n troligen disponerar de var och en för sina typiska felutvecklingar och personlighetsstörningar (se Ethelberg,

1983). Vi föreställer oss att flickan tillägnar sig en av dessa tre personlighetsstrategier för att klara av en i början utvecklingshäm- m a n d e och sedan utvecklingsbefrämjande motsättning. Personlighetsstrategier är så- ledes resultat av hennes aktiva och nödvändi- ga försök att k o m m a fram till en känslomässigt och intellektuellt sammanhängande förståelse av sig själv och sin omvärld.

Utifrån mitt eget och a n d r a s vidare arbete med personlighetsstrategierna och mot- sättningen mellan egenvärde och realitet

(kvinnlighetens motsättning) ser det ut att finnas ett s a m b a n d mellan personlighetsstrategierna och de förståelse- och h a n d - lingsstrategier som kvinnor har gentemot a n d r a förhållanden i tillvaron än manlig dominans. Generellt rör det sig om deras förståelse av och h a n d l a n d e i livssituationer som innebär en auktoritetsproblematik, t ex som patient inför läkaren, som klient inför det sociala systemets representanter, som elev inför läraren osv.

S a m b a n d e t mellan personlighetsstrategi och förståelse- och handlingsstrategi gentemot a n d r a ojämlika relationer än manlig d o m i n a n s är — utifrån n u v a r a n d e erfa- renheter — inte enkla och direkta utan krä- ver hjälphypoteser som kan fungera som en förmedlande länk mellan de två strategifor- merna. I första omgången kan det vara till- räckligt att leta efter typiska förståelse- och handlingsstrategier hos kvinnor med respektive strategi I, II och I I I . M e n på läng- re sikt borde det gå att utreda hur en be- stämd förståelse- och handlingsstrategi hänger s a m m a n med en bestämd personlighetsstrategi — både i allmänhet och hos en bestämd kvinna. Detta måste ovillkorligen bli ett o m f a t t a n d e arbete.

Översättning: Catta Jönsson

(16)

N O T E R

1. D e n n a artikel är ett försök att d r a ut det väsentligaste ur min bok Kvindelighedens mod- sigelse, A n t r o p o s 1983. Det h a r varit en yt- terst svår uppgift eftersom boken i sig är mycket k o m p r i m e r a d . I d e n n a artikel finns det ingen plats för de längre a r g u m e n t a t i o n s - kedjor som utvecklas i boken. Innehållet k o m m e r således att f r a m s t å mer som en rad postulat. J a g far hänvisa till själva boken, o m logiken i artikeln förefaller oklar.

2. De sex personlighetsteorierna. För en nor- disk läsekrets är de tre " g a m l a " teorierna antagligen förhållandevis v ä l k ä n d a . Beskriv- ningen här blir därför kort. De tre nya kvinnoteorierna är m i n d r e k ä n d a i Norge och Sverige och beskrivs därför mer ingå- ende:

1. Psykoanalysen — representerad av sin g r u n d a r e S i g m u n d F r e u d .

2. Den sociala inlärningsteorin (också känd som behaviorismen) — den a l l m ä n n a delen h a r skapats av B F Skinner, den könsspecifika delen är h ä r representerad av beteendetera- peuten A L a z a r u s .

3. Den kognitiva utvecklingsteorin — den all- m ä n n a delen h a r skapats av J e a n Piaget, den könsspecifika delen representeras av Law- rence K o h l b e r g .

4. En Jreudo-marxistisk kvinnoteoretisk riktning

— u t a n eget n a m n så vitt j a g vet. Riktningen representeras av d e n g r u p p kvinnor som står b a k o m böckerna Kvindesituation og kvindebeva- gelse, Kvindelighed, Modermterker, utgivningen av Alexandra Kollontajs skrifter och tidskrif- ten HUG. Av g r u p p e n s m e d l e m m a r , som till viss del växlar, vill j a g n ä m n a Signe Arnfred, K a r e n Syberg, Susi Frastein och S u z a n n e Giese. F ö r u t o m M a r x och Freud stöder de sig på de nya psykoanalytiska kvinnoforskar- na som J u l i e t Mitchell, J a n i n e Chasseguet- Smirgel, M a r i a T o r o k , M a r i n a Moeller- G a m b a r o f F o c h Ulrike Prokop.

5. Den kritiska teorin om subjektet a n v ä n d på kvinnosocialisation. D e n n a riktning h a r sina a n h ä n g a r e f r ä m s t inom ä m n e t psykologi vid K ö p e n h a m n s och A r h u s Universitet och kring tidskriften Kontext. U r kretsen kring d e n n a riktning vill jag n ä m n a M e t t e Bauer, J u d y G a m m e l g a a r d och K a r i n Borg. De stö-

der sig först och f r ä m s t på d e n västtyske psykoanalytikern Alfred Lorenzer som är u p p h o v s m a n till d e n kritiska teorin o m subjektet. V i d a r e stöder de sig på o v a n n ä m n d a

nya psykoanalytiska kvinnoforskare s a m t på narcissismteoretikerna Heinz K o h u t , T h o - m a s Ziehe och Alice Miller. K v i n n o r n a som representerar d e n n a och d e n förutnämnda (4) teorin skriver ibland tillsammans även o m de a n v ä n d e r psykoanalysen och marxismen mycket olika. Detta f r a m g å r inte av deras texter.

6. Kritisk psykologi a n v ä n d p å s k a p a n d e t av kvinnlighet i d e t t a samhälle. A n h ä n g a r e till d e n n a riktning finns speciellt inom ä m n e t psykologi vid K ö p e n h a m n s Universitet. De stöder sig på den g r u p p vid Freie Universität i Västberlin som h a r u t a r b e t a t den kritiska psykologin: K l a u s H o l z k a m p , U t e Holz- k a m p - O s t e r k a m p , Frigga H a u g , Wolfgang Fritz H a u g m f l . V a d gäller kvinnoteori stö- der dc sig på Frigga H a u g och hennes kvin- noforskningsgrupp inom Sozialistischer F r a u e n b a n d . D e n n a teori är den e n d a av de tre kvinnoteorierna som inte bygger på psykoanalysen, m e n som själv håller på att utveckla en personlighetsteori på marxistisk g r u n d d ä r de psykiska f u n k t i o n e r n a förklaras utifrån sin fylogenctiska och samhällshisto- riska utveckling (byggd på Leontjews kultur- historiska skola).

Idealism: den filosofiska eller vetenskapliga ten- densen att lägga huvudvikten på idéerna som den viktigaste drivkraften i utvecklingen, i motsats till

Materialism: d e n filosofiska eller vetenskapliga tendensen att se de materiella förhållandena som a v g ö r a n d e för utvecklingen.

Motsättning: begreppen motsättning och motsats a n v ä n d s h ä r i överensstämmelse m e d g r u n d b o - ken Dialektisk og historisk materialisme (Sputnik 1980, ss 115—119). I avsnittet " L a g e n om mot- satsernas enhet och k a m p " f r a m g å r det att rela- tionen mellan två b e s t ä m d a motsatser är en mot- sättning. M o t s ä t t n i n g s f ö r h å l l a n d e t mellan motsatserna betecknar såväl deras tillfälliga enhet som deras beständiga k a m p . Lagen o m mot- satsernas enhet och k a m p är den lag i den dia- lektiska materialismen som förklarar u r s p r u n g - et till all rörelse och utveckling.

(17)

15 L I T T E R A T U R

Bauer Mette, "Narcissistiske forstyrrelser og pi- gesocialisering" i K Larsen & H B Nielsen (red), Pigeliv, Forum for Kvindeforskning, spe- c i a l n u m m e r 1, 1982.

Einarsson J a n & H u l t m a n T o r G, Språk och kön i skolan, 1 forskningsrapporter, L u n d s Univer- sitet 1 9 8 0 - 8 1 .

Ethelberg Eva, Kvindelighedens modsigelse, Kö- p e n h a m n , A n t r o p o s 1983.

Freud S i g m u n d , " K v i n d e l i g h e d e n " i Psykoana- lyse — nye foreltesninger, Reitzel 1973 (orig

1916).

H a s l e b o Gitte, Fordelingen af tid og arbejde i vel- fcerdsstaten, K ö p e n h a m n , Miljöministeriet,

Planstyrelsen 1982.

H a u g Frigga, Frauenformen, Argument-Sonderband 45, 1980.

H a u g Frigga, " O p f e r oder T ä t e r ? U b e r das V e r h a l t e n von F r a u e n " i Das Argument 123, 1980, ss 6 4 3 - 6 4 9 .

Holter Harriet, " O m kvinneundertrykkelse, m a n n s u n d e r t r y k k e l s e og herskerteknikker" i Kvinnekunskap, G y l d e n d a l Norsk Forlag 1976.

H a a v i n d H a n n e , " D e n usynlige m a k t e n " i Kjer- ringråd 3, 1977, ss 14—20."

H a a v i n d H a n n e , " P r e m i s s e r for personlig for- hold mellom k v i n n e r " i Kvinner og fellesskap, Psykologisk Institutt, Oslo Universitet, 1980.

H a a v i n d H a n n e , " M a k t och kjaerlighet i ekte- s k a p e t " i R u n a H a u k a , M a r i t Hoel & H a n n e H a a v i n d (red), Kvinneforskning: bidrag tilsam- funnsteori (Festskrift til H a r r i e t Holter), Uni-

versitetsförlaget 1982.

J e n s e n P E, Skoleliv — Pigeliv, U n g e Paedagoger 1984.

K o h l b e r g Lawrence, " A cognitive-develop- m e n t a l analysis of children's sex-role con- cepts a n d a t t i t u d e s " i Eleanor E M a c c o b y (red), The development of sex differences, Tavis- tock 1967.

L a z a r u s Arnold A, " W o m e n in Behavior thera- p y " i Violet F r a n k s & V a s a n t i Burtle (red),

Women in therapy, B r u n n e r / M a z e l 1974.

Prokop Ulrike, Weiblicher Lebenszusammenhang, S u h r k a m p V e r l a g 1976, sv övers Kvinnors livssammanhang, R a b é n & Sjögren 1981.

Prokop Ulrike, " H a r m o n i s e r i n g eller k a m p o m a n e r k e n d e l s e " i Udkast 2, 1980, ss 1 8 9 - 1 9 0 .

S U M M A R Y

Self-esteem and reality — a dilemma for psychology and for women

Between the ages of 5 a n d 7 a girl will acquire a growing awareness of the higher prestige a n d power of adult men. At that age her self-esteem is still connected with the egocentric evaluation of the 'like-self as best. She will have to cope with the contradiction between self-esteem and reality concerning m a l c d o m i n a n c e .

It is hypothesized that she will have a 'choice' of three developmental directions or personality strategies: a d a p t a t i o n , exaggerated a d a p t a t i o n , or protest. T h e f u n d a m e n t a l content of the three personality strategies can be found in six theories of personality: psychoanalysis, social learning, cognitive-developmental theory, F r e u d o - M a r x i s t theory of w o m e n , critical theory of the subject, and critical psychology. In the first three theories the a d a p t a t i o n strategy is considered the n o r m a l d e v e l o p m e n t for w o m e n . T h e three M a r x i s t theories of w o m e n regard the a d a p t a t i o n strategy a n d the exaggerated a d a p t a t i o n strategy as developmental dis- orders, but they offer no protest strategy.

In accordance with the growing invisibility of the societal oppression of w o m e n and male d o m i n a n c e there is now a tendency to regard the low status of w o m e n as their own fault. T h e three older theories of personality are a w a r e of male d o m i n a n c e and describe it as a determi- n a n t factor in the d e v e l o p m e n t of femininity.

T h e three new theories on w o m e n attach no i m p o r t a n c e to male d o m i n a n c e . T w o of them regard the early m o t h e r - d a u g h t e r relationship as the most i m p o r t a n t factor. T h e third stresses housework as the i m p o r t a n t factor in restrain- ing w o m e n and their personality.

It is f u r t h e r suggested that the strategies of personality are connected with strategies of comprehension and action towards other life-situations involving authority problems: e g patient/doctor, client/social worker, pupil/

teacher.

Eva Ethelberg

Optraeningsinstituttet ved Rigshospitalet Tagensvej 22

2200 K o b e n h a v n N D e n m a r k

(18)

Å S A N E L V I N

J a g b l ä d d r a r i ett a l b u m av papperssvalor, av ljudlöshet.

U r stillheten

— stillbilder.

19

Inga sånger. Nej, inga sånger.

M i n farfar rör sig bland glasdjuren, bland bröstsockret, m j u k t

som en stickad fågel.

H a n s g a m l a kofta är en d u v h a m n . Pipan är en n ä b b av ebenholtz.

0 G u d , h a n är så snäll.

H a n ger mig saft 1 likörglas.

det är så tyst här jag står inte ut

jag trodde att jag skulle tycka om det men istället måste jag prata för mig själv T a n t Elin,

hans hushållerska sen tjugo år, har mycket m j u k a h ä n d e r trots att hon h a r

diskat, diskat, diskat i hela sitt liv.

N ä r hon hälsar u p p g e r hon fullständigt sin h a n d .

Den ligger som ett s p ä d b a r n s öra mot ens fingrar.

J a g h a r aldrig känt hennes kropps

u n d e r d å n i g a b e n s t o m m e .

Farfar vilar sig i öronlappsfatöljen.

H a n är trött nu.

I 50 år a r b e t a d e h a n på Systembolaget.

Insidorna av h a n s h ä n d e r är t a t u e r a d e av motböcker.

J a g b l ä d d r a r i p a p p e r s h ö g a r n a . Någon h a r läst en dagstidning.

J a g pressar h a n d f l a t a n mot sidan n ä r m a s t mig och A L G E R I E T

ligger alldeles intill mitt t u m g r e p p . N o t h ä f t e n . N o t h ä f t e n .

Sönerna spelade fiol.

J a g klipper p a p p e r s d o c k o r ur A L L E R S F A M I L J E J O U R N A L . M i n bror sätter ihop L E G O B I T A R . J a g känner m i g f l i c k a k t i g . Mitt underliv

är fullt av köttiga rosa stråveck och s m å fina spetsar.

J a g är täckt av s m å röda h j ä r t a n .

J a g är som en b a r n v a g n av m ä n n i s k o h u d . M i n för länge sen d ö d a f a r m o r

sitter som en k a m é n å g o n s t a n s på min kropp.

H o n läste C o u r t h s - M a h l e r och R u n a Beskow med sin vackra nacke böjd

— och vilken h u v u d v ä r k hon fick.

O moderkakor som rullar ur ugnarna, fulla av följetänger.

M e n i mig slår en flugas h j ä r t a .

M i n f r a m t i d som kvinna förefaller osannolik.

J a g är fullständigt tondöv, och tänker illa o m alla.

Dikten är hämtad ur diktsamlingen "Gattet", 1981.

(19)

17

Margareta Renberg, "På din födelsedag får du själv välja vad du vill ha till middag", olja.

(20)

P A T R I C I A F R I T H I O F

Psykoanalytisk teori och kvinnors identitetsutveckling

I den klassiska psykoanalysen beskrivs kvinnligheten i termer av "penisavund", passivitet och masochism. Patricia Frithiof ger här en annorlunda bild.

Med hjälp av Nancy Chodorow och den psykoanalytiska riktning som kallas objektrelationsteorin, kan

hon se kvinnan som subjekt i en specifikt kvinnlig identitetsutveckling.

I min dagliga verksamhet som psykotera- peut, som lärare i psykoterapi och som handledare för a n d r a terapeuter, är min yrkesidentitet och teoretiska referensram klart förankrad i psykoanalysen. Samtidigt känner j a g mig i f r u k t b a r konflikt med vissa av psykoanalysens teser — bland a n n a t de som rör kvinnlig psykosexuell utveckling, t ex föreställningen om att " p e n i s a v u n d " är den centrala faktorn i flickans utveckling till kvinna samt s a m m a n k o p p l i n g e n mellan

"passivitet" och kvinnlighet. Dessa tankar tycks varken hålla för en kritisk granskning på teorinivå eller för a n v ä n d n i n g i praktis- ka kliniska s a m m a n h a n g .

D å j a g själv är kvinna har j a g haft för- hoppningen att fördjupade kunskaper i psykoanalysen skulle leda till ökad självför- ståelse inte minst ifråga om min egen identitet och utveckling. Detta vore önskvärt inte bara för mig personligen, utan även för de kvinnor j a g möter i egenskap av terapeut och för mina kvinnliga elever. Detta vore oerhört viktigt även om kvinnor inte hade varit i majoritet bland patienter och elever.1

Istället för att få en tryggare förankring och förståelse via teorin, har j a g och de flesta av mina kvinnliga elever och kollegor funnit att den psykoanalytiska teorin om psykosexuell utveckling varit en stötesten.

(En s a m m a n f a t t n i n g av d e n n a teori finns u n d e r not 2).

M å n g a med mig har erfarit, att d å vi försökt k o m m a till rätta med och diskutera dessa svårigheter, har vi mötts — ej av re- spekt och en lyssnande attityd — utan ofta av en tolkande k o m m e n t a r från manliga kollegor om att vi nu igen bekräftar tesen om kvinnlig " p e n i s a v u n d " . Dialogen upp- hör. D e n n a destruktiva och k r ä n k a n d e an- v ä n d n i n g av psykoanalytiska klichéer har gjort att m å n g a människor avvisar hela psykoanalysen — inte minst inom kvinno- rörelsen.

Samtidigt är det kvinnorörelsen som gi- vit m å n g a kvinnliga analytiker det stöd och den känsla av solidaritet som varit nödvän- dig för att stå fast vid ifrågasättandet av Freuds och det patriarkala samhällets definition av kvinnor som defekta, kastrerade m ä n . D e n n a definition s a m m a n k o p p l a r kvinnlighet med underlägsenhet, passivitet och masochism. Den "klassiska" psykoanalysen presenterar en teori om kvinnlig psykosexuell utveckling, d ä r flickans väg till kvinnlighet ses som beroende av hennes

" p e n i s a v u n d " och dess effekter. Till och med kvinnors önskan om ett b a r n ses som en symbolisk ersättning för den ouppnåeli- ga penisen.

En viss teorikritik har ständigt förekom- mit inom psykoanalysens egna kretsar, från K a r e n Horney 1926 f r a m till de ytterst träf- fande inläggen f r a m f ö r d a av J a n i n e Chas- 18