Nedbrytning av bärlagergrus : Diskussion av testmetoder, utvecklade vid VTI

- Nummer: V 55 o c Datum: 1987-11-24

Titel: Nedbrytning av bär lagergrus

Diskussion av testmetoder, utvecklade vid VT!

Författare: Peet Höbeda

Avdelning: V

Projektnummer: 4230602-7

thhektnanun _{Nedbrytning a v bärlagergrus i 1aboratoriekvarn} Uppdragsgivare: Vägverket

Distribution: fri / /

k kit äe

»

Statens väg- och irafikinstitut

Väg-och Trafik-

_ar

_{Pa: 58101 Linköping. Tel. 013-115200. Telex 50125 VTISGI S}

' [ $tlt"tet Besök: Olaus Magnus väg 37 Linköping

Nedbrytning av bär1agergrus

Diskussion av testmetoder, utveck1ade vid VTI Av Peet Höbeda

FORORD.

Undersökningen har gjorts på uppdrag av vägverket inom ;ntUekt "bar- och förstärkningslager",edelprojekt "försök i kulkvarn".

Från vägverkets huvudkontor har deltagit Håkan Thoren samt från västra

byggnadsdistiktet Gösta Johansson och Inge Längg dessutom som projektanställd Hans Anderssond VTIus försok med kulkvarn har gjorts av Jerzy Chytla.

NEDBRYTNING AV BÄRLAGERMATERIAL.

Diskussion av provningsmetoder, utvecklade vid VTI.

INN EHÅLLSFÖRTECKN ING.

Sammanfattning. 1 . Inledning . 2.Vátnötning i vandskak. '3 . Instampningsförsök. 4.Vátnötning i planetomrörare. 5.Vátn'otning i kulkvarn.

5.1.Kulkvarnsförsök gjorda av Västra Byggnadsdistriktet. 6.Bedömning ooh rekommendationer.

'7 Referenser. 8 .Tabellbilaga. 9.Figurbilaga.

C0

NEDBRYTN ING AV BÄRLAGERMATER IAL.

Diskussion av provningsmetoder, utvecklade vid VTI.

En litteraturstudie har gjorts av nedbrytningsproblem i barlagersammanhang och redovisas separat. Laboratorieprovningar av nedbrytningsbenägenhet, främst hos

barlagergrus, påbörjades vid VTI redan i början på 70-talet och specialförsök

som vatnötning i vändskak och planetomrörare, togs fram (Höbeda 1972 resp Höbeda och Bünsow 1976). Dessa metoder har dock inte blivit standardiserade eller kommit till större användning utanför forskningsprojekten. Senare har kulkvarn använts till vâtnötningsförsök på barlagergrus och en klassifikation föreslagits (Karlsson och Wichmann 1985, Wichmann och Karlsson 1986).

Nedbrytningen av bärlagergrus har även undersökts genom försök på provbana och i provsträckor, men varit svår att "fånga". Orsaken till att man i Sverige så mycket intresserat sig för frågan, kanske är den att man ofta talar om ned-brytning av vägkonstruktioner, men då egentligen menar en helt annan sak a'n materialnötningen. En diskussion av vid VTI använda provningsmetoder och särskilt den på senare tid föreslagna kulkvarnen förefaller därför nödvändig.

Ninni.

[HH]

Metoden togs fram för provning av svagmaterial, varvid förebilder varit amerikanska försök, särskilt "Washington Degradation Test" (Höbeda 1972, se också litteraturstudie). Modifieringar gjordes dock, bla annat användes

vändskak, vanligen utnyttjad för dispergering av prov vid hydrometeranalys, som nötningsutrustning i stället för föreskriven typ av Tyler skakapparat. Den senare var svår att anskaffa och är sannolikt också mer svårkontrollerbar i

fråga om nötningseffekt än vandskaken. Analysfraktionen var 2,0-16,0mm och

nötningstiden 20 minuter i vatten. Nötningspákänningen är mild och endast de vattenkänsliga stenmaterialen påverkas i större omfattning. Resultatet

fin-materialbildning. Det förstnämnda värdet ger ett indirekt mått på finmaterialets plasticitet.

Mycket tydliga skillnader konstaterades mellan sedimentära bergartsmaterial, varvid de sönderfallsbenägna, leriga varianterna fick höga värden. Sediment*

högden, ett modifierat sandekvivalentförsök, tar fram kvalitetsskillnaderna

bättre än enbart bildningen av finmaterial <0,075mm (figur 1a och b). Man kan

också tänkasig att kombinera de båda värdena, exempelvis till ett produktvärde.

Den stora skillnaden mellan kalksten från Brunflo (som med framgång använts som bärlagergrus) och lerig kalksten, sk "leversten" från Hällekis är

an-märkningsvärd. Även lerskifferrikt grus från Brunflo, som gett dåligt resultat i provyta (Höbeda mfl 1979), visar stort utslag. Däremot påverkas

"urbergs-material", även spröda och glimmerrika sådana, föga genom den ganska milda nötningen.

Bäckman (1974) har studerat olika provningsmetoders relevans för undersökning av naturgrus. Han bedömer att våtnötning i vändskak borde kunna användas som komplement till de normerade provningsmetoderna, exempelvis för provning av material med hög halt av såväl vittrade som sedimentära bergarter. Dessutom har han funnit att material med hög halt av gnejs med dålig kornfogning kunnat

urskiljas.

Knutsson mfl(1976) har vid inventering av grustillgångarna i östersundsområdet

bla använt sig av vändskakförsöket, men: redovisar bara ett fåtal värden

(för-modligen har man använt sig av Vles tidigare provningar).

Det har således konstaterats vid två oberoende forskningsprojekt att vandskak-försöket lämpar sig för bedömning av sedimentärt eller också vittrat bergarts-material. Det lämpar sig däremot inte som en standardmetod för bedömning av all slags bärlagergrus, som i Sverige övervägande utgörs av uurbergsmaterial".

Proctorinstampning (lätt eller tung laboratorieinstampning) förefaller vara en verklighetsnära metod att bedöma nedbrytningen vid utläggning och packning. Välgraderat material provas därvid, dock med de största partiklarna bortsiktade. Vid VTI har således provats material 0-16,0mm som utsatts för tung

laboratorie-instampning. Många försök har också gjorts utomlands (jfr litteraturstudie ).

Enligt egna erfarenheter, främst från provbaneförsök (Höbeda och Bu'nsow l9'76), kan man genom tung instampning endast bedöma inverkan av vältning, som oftast är ganska ringa. Däremot får man inte fram den mera nötande påkänning som åstadkommmes av byggnadstrafiken och då speciellt finmaterialbildningen i bärlagrets övre del. Utomlands _har man i vissa fall rekommenderat att flera

cykler av instampning görs på ett och samma porov (Smith 1980).

En senare erfarenhet från utläggning av extremt svag, porös Wanderostslagg från koleldning, är att nedkrossningen vid vältning kan vara flerfaldigt lägre än vid tung laboratorieinstampning (Höbeda mfl 1987). I detta speciella fall "svarar"

tydligen materialet, bestående av korn med hög inre friktion, som ett elastiskt

lager vid vältningen och kornnötningen blir ringa. Man har även utomlands (jfr litteraturstudie) noterat att exempelvis kalksten av god kvalitet kan krossas alltför mycket vid laboratorieförsöket.

www.

.1

l

..

Försöken i planetomrörare gjordes för att efterlikna den nötning och fin-materialbildning , speciellt av bärlagrets överyta, som förorsakas av

byggnadsfordon och som inte framkommer genom instampningsförsök (Höbeda och Bünsow 1976). Av provningstekniska skäl fick material större än 16,0mm

bortsiktas. Provningen gjordes med 5000g prov samt en för vägförhållanden realistisk vattenkvot på 5 vikt'á. Bildningen av finmaterial efter 10 minuters

nötning i vatten undersöktes, men även sandekvivalentprovning utfördes.

Det visade sig också att våtnötning i planetomrörare , till skillnad från instampningsförsöket, gav upphov till bildning av ett sådant plastiskt

finmaterial som utomlands anses särskilt allvarligt från barighetssynpunkt. (jfr Höbeda 1985). Sandekvivalentprovningar, gjorda på några grusmaterial av olika beskaffenhet, visar inverkan av både instampnings- och planetomrörarförsok (jfr tabell 1). Som" starkt plastiska" kan man bedöma prov med vården (30.

Två lerskifferrika provmaterial har dock haft ett lerigt, plastiskt finmaterial (sandekvivalentvarde 26 resp 33) från början, och i sådana fall är provnings-metoden inte tillräckligt känslig för att registrera ytterligare halt av sådant finmaterial. Ett sandigt förstärkningslagermaterial (Sjögerås) påverkas föga i planetomröraren, både i fråga om finmaterialbildning och sandekvivalentvårde. Namnas kan att man även i delstaten Victoria, Australien, föreslagit ett planetomrörarförsök för att efterlikna nötningen vid blandning på vägen (vid

mekanisk stabilisering) med utrustning av typ "paddle-mixer (Smith 1980).

De ursprungliga försöken med planetomrörare har också redovisats av Höbeda och Bünsow (1976) och senare provningar av Wichmann (1983). I det första fallet gjordes försök att relatera resultaten med nedbrytningen på vägen eller provbana. God överenstämmelse konstaterades för svaga material inom hela kornstorleksfördelningen (0-16,0mm) och ett exempel ges i figur 2b.

Grus-materialet från Brunflo, som påverkades starkt, innehöll hela 67 vikt-?4 svagt

ler- och alunskiffer, 30 vikt-'Z kalksten och endast 3 vikt-'70 granit mm. I fråga om enbart finmaterialbildning erhölls också överensstämmelse mellan fält- och laboratoarieförhållanden för "starka" barlagergrus. Någon nedkrossning av grövre partiklar sker inte i planetomröraren vid provning av sådana material, däremot i viss mån vid vältning.

Wichmann (1983) visar att resultatet från planetomrörarförsöket relaterar till halten svaga bergarter (subjektivt urskilda) i grusmaterial, aven om i något fall bergkross av granit aven givit dåligt resultat (figur 3a). Detta kan bero på att speciellt de fina partiklarna i bergkrossen ar mycket flisiga och stängliga samt därmed också nedbrytningsbenägna. Sprodhetstalet relaterade dåligt till halten svaga bergarter, däremot anmarkningsvart val till

flisighets-talet. Inverkan av kornform överlagrar tydligen den av petrograiisk samman-sättning.

Vid de första försöken blev provmaterialen uppsiktade på samtliga analyssiktar och därefter proportionerade till avsedd gradering för att undgå den separation som man alltid riskerar vid neddelning. Denna process är dock tidsödande och försök gjordes därför senare att dela ned prov med kända kornfördelningar genom upprepad behandling i neddelningsapparat till 9-10 delprov. Nötningsförsök gjordes därefter. Resultaten från den opublicerade undersökningen framgår av figur 4. Ovantat nog har endast ett prov, nämligen "urbergsgrus" från Hörberg, fått stor spridning. Övriga material, med undantag av det från Töva, är rika på sedimentära bergarter, särskilt lerskiffer, som gett upphov till ett lerigt

finmaterial som motverkar separation genom kohesionsverkan. Bergkross från Töva utgörs av glimmerrik gnejs, fö det enda bergmaterialet i sammanhanget.

Variationskoefficienter för halter, passerande dels 0,075, dels 4,0mm maskvidder,

framgår av tabell 2. Värdena är anmärkningsvärt låga, ibland tom mindre än 5%.

Undantag är Rörbergsmaterialet, men även här visar finmaterialhalten ringa

spridning. Undersökningen utgör dock ett idealfall när omsorgsfull neddelning gjorts. Fall är också kända då man på laboratoriet skyfflat prov direkt från en tunna utan någon neddelning alls och i sådana fall erhålls helt otillförlitliga

resultat.

Planetomröraren har också använts i begränsad omfattning för provning av förstärkningslagermaterial (li-material). Det visar sig därvid (opublicerad undersökning) att sådana material tenderar att brytas ned föga i planet-omröraren, trots dålig petrografisk beskaffenhet (figur 5-8). Detta bör aven stämma med vägförhållanden eftersom enligt talrika erfarenheter grusrika graderingar med "hang" förändras mest. Vid ett finkornrikt, sandigt material

blir troligen spänningarna fördelade över många kontaktpunkter och därmed också

av ringa omfattning. Skånska kalkstensrika material påverkades särskilt litet i

Planetomröraren var ett vardefullt hjalpmedel vid bedömning av svagmaterial. Vid undersökningar av vägskador på en fjällvag (vag 375, den sk Graddisvagen), var det endast denna metod som indikerade materialens sönderfallsbenagenhet (Höbeda mfl 1978). Senare har även frys-tövaxlingsförsök i en 1 0/0-18 saltlösning gett utslag för detta material (Höbeda och Jacobson 1981).

5. .gungning j ELJIEVQLL.

Planetomröraren visade sig i längden inte kunna motstå páka'nningarna Vld en intensiv användning, särskilt som också starka stenmaterial kom att provas i diverse sammanhang, något som inte varit avsikten från början. En kulkvarn av Centro-Morgárdshammars tillverkning kom därför att testas av Karlsson och Wiohmann (1985) och Wiohmann och Karlsson (1986). Försöksparametrarna

fastställdes slutligen till 1500g prov O-lömm, lOOOg stâlkulor, 25% vattenkvot och 30 minuters nötningstidstid, en mildare pákänning än den som används vid provningen av beläggningssten i kulkvarnen (jfr Höbeda och Chytla 1985).

Man redovisar försök att relatera resultaten från kulkvarnen med nedbrytningen av bärlagergrus på vägen, något som dock visade sig vara svårt. Endast ringa nedkrossning konstaterades således vid vältning och detta även for ett mycket svagt, lerskifferrikt grus från Loke, som användes i provvagen östersund 1984.

Finmaterialhalten i "urbergsmaterial" från Stugun harvid provvägsförsoket tom

kunnat minska i bärlagret vid vibrerande vältning, tydligen beroende på att fina partiklar migrerat nedåt (figur 9").

Man hänvisar också till provvägen Lillangen 1961, där bla ett lerskifferrikt grusmaterial från Brunflo använts som bärlager och det verkar av figur 10 som kulkvarnen bättre än planetomro'raren återger nedbrytningen i vägen. Denna

jämförelse är dock inte korrekt, eftersom man i provvägen konstaterat

fin-materialvandring nedåt och därmed blir också ökningen av halten missvisande (Hobeda 1979). Materialet i denna provvag kommer aven frän täkt vid Brunflo och vid kvarnförsöket vid Loke, aven om båda är rika på lerskiffer. l figur 12 ger man fö en något annorlunda nedbrytningskurva for Lokematerialet an i figur 10,

möjligen beroende på att försoksparametrarna vid kulkvarnsförsöket inte varit

desamma.

Senare (Wichmann och Karlsson 1986) har man också gjort försök att relatera nedbrytningen av bärlagergrus under arbetstrafik på provsträckor med kul-kvarnsvardet. Man har enbart studerat "urbergsmaterial". Nedbrytningen på vägen är betydligt mindre än i kvarnen, men även har försvårar tydligen finmaterial-vandring nedåt sådana jämförelser (figur 10). Nedbrytningsmönstret visar annars överensstämmelse i tre fall av fyra, dvs man får en anrikning av nedkrossnings-produkter vid samma maskvidder.

Karlsson och Wichmann (1985) har gett ett förslag till en klassificering av bärlagergrus i tre klasser med hjälp av kulkvarnsförsök. Den grundar sig på dels procentuell ökning av finmaterialhalt, dels på maximal ökning inom

intervallet 0,075-4,0mm (tabell 3 och figur 12). Ganska få material har dock

undersökts. Skillnaden mellan klass 1 och 3 är även liten, endast 3 resp 4 procentenheter för ökning av material (0,075mm samt maximal ökning. Eftersom också kornstorleksfördelningen starkt inverkar på nednötningen, kan variationer

pga separation helt överskugga materialkvalitetens betydelse. En nackdel med

klassificeringen är därför att man inte tar hänsyn till graderingen hos

prov-materialet (jfr nedan).

Två material, innehållande sedimentära bergarter, har fått de största avvikel-serna i figur 12, nämligen lerskifferrikt grus från Loke, som bildar hög halt

finmaterial (0,075mm, och sandstenshaltigt grus från Gökhem, som dels får

ganska hög halt finmaterial, dels stor ökning av korn med ca 0,5mm kornstorlek.

Den senare överensstämmer tydligen med kornstorleken hos den lätt nedbrytbara

sandstenen.

Glimmerrika bergkrossmaterial som gnejs från Rydboholm och i viss mån också

Transåssjön, får en måttliga ökningar av finmaterialhalter, men i stallet stora

maximala ökningar, eftersom de frigjorda, sega, hala och elastiska

Wichmann och Karlsson (1986) har också bedömt spridningen av försöksvarden

vid kulkvarnsförsöket för två provmaterial, ett urbergsgrus och ett

lerskifferrikt grus. Variationskoefficienter för material passerande 0,075mm

maskvidd är 6 resp 10 % ,men vid material passerande 4,0mm maskvidd hela 451 resp 98 % .

Undersökningarna har senare under år 1987 kompletterats med fler provmaterial tabell 4). Det visar sig att glimmerrika bergarter tenderar att få goda

resultat, även om de är dåliga enligt andra provningar som slipvärde och kulkvarnsförsök på fraktion 11,2-16,0mm. Sådana material har också av andra anledningar kommit att förkastas som barlagergrus. Exempel är gnejs från Rutvik, som man ansett ha alltför hög glimmerhalt och gruvberg från Stråssa som av vägverket bedömts som olämpligt, beroende på att leptiten innehöll glimmerskiffer. Ett annat glimmerrikt stenmaterial, som gett gott resultat vid provningen, är gnejs från Töva.

De enda material, som enligt tabell 3 fått sämre klassificering än bergtyp 1, är sådana som är rika på sedimentara bergarter och då i första hand lerskiffer. Vid kulkvarnsförsök missgynnas även kalksten av god kvalitet, trots att sådant material i praktiken visat sig utgöra ett dugligt b'arlagergrus (jfr erfarenheter

från provbana, men också litteraturstudie (Höbeda mfl 1979, 1985).

Wichmann och Karlsson (1986) har vid specialförsök även varierat graderingen hos material O-16mm av två bergkrossmaterial, nämligen granit från Skärlunda och gnejs från Ödsberget (figur 13). Resultaten från kulkvarnsförsök framgår av tabell 5 och figur 14.

Det visar sig att Skärlundagranit, vid från början jämförbar finmaterialhalt (8-1036), ger större avno'tning vid "sandpuckelkurva" an valgraderad "idealkurva". Finmaterialökningen i kvarnen är 17,3% resp 13,7%. Välgraderad kurva med från

början hog finmaterialhalt (ca 14%) får en ökning på 10,2%, medan vid låg

fin-materialhalt (ca 3%) får man en ökning på 16,9%, dvs nästan lika stor som för

...11...

Bilden är något annorlunda för gnejs från ödsberget. "Sandpuckelkurvan" och valgraderad kurva har, vid likartad finmaterialhalt, fått ganska jamförbara ökningar av finmaterialhalten (12,3 resp 11,9%). Orsaken är tydligen att de sega, frigjorda glimmerfjällen i sandfraktionen är så svårnotta. Bedöms

resultaten för välgraderat material får man även för gnejsen den största

avnötningen vid låg och den minsta vid hög finmaterialhalt (halter material

<0,075mm ökar 15,1 resp 10,2%).

Bedöms den maximala ökningen, som också ingår i klassifikationsförslaget, så

uppkommmer den för vardera materialet vid något olika maskvidder för de olika graderingarna samt är med undantag för "sandpuckelkurvan" högre för sten-material från ödsberget än från Skärlunda.

Enligt klassifikationsförslaget skulle båda bergkrossmaterialen i samtliga

provade graderingar ("sandpuckelkurva" för granit Skärlunda möjligen undantagen) höra till bergtyp 1. Stora skillnader 1 resultat förekommer dock mellan de olika graderingarna för samma material och överskuggar därmed inverkan av berg-kvalitet. Denna är helt olika för de två materialen, granit från Skärlunda

består nämligen av finkornig, slitstark och homogen bergart (Vllzs

referens-material), medan gnejs från Ödsberget däremot är inhomogen, glimmerrik och har

dålig slitstyrka. Slipvairdena är 1,86 resp 3,34. Kulkvarnsförsöket, utfört på

analysfraktion 11,2-16,0mm, får också på ett helt annat sätt än provningen med

material 0-16,0mm fram kvalitetsskillnaderna mellan de två bergarterna.

Graniten har nämligen fått värdet 6,4 och gnejsen 19,1. Resultaten från dessa

båda tester, avsedda för beläggningssten, korrelerar dock med dubbslitaget på vagen och inte alls på samma sätt med lämpligheten hos materialen som bär-lagergrus.

Orsaken till de till synes anomala resultaten med material O-lö,0mm är troligen den att stålkulorna slår sönder "medelstora" partiklar i provet. Sådana,

företrädesvis av sandstorlek ar maximalt instabila under påkanningen, medan finmaterial (0,075mm däremot ligger närmare sin "yttersta" sönderdelningsgrans och i stället bromsar avnötningen. Även de frigjorda glimmerfjallen motverkar

...12-avno'tning genom att de ar synnerligen svårmalda. Till skillnad från kulkvarnen var planetomröraren skonsam mot sandiga material (jfr mom 4), något som battre överensstämmer med vägförhållanden.

Instabiliteten hos fina partiklar i förhållande till grövre, framkommer även tydligt genom specialförsök, gjorda i kulkvarn (visserligen i beläggnings-sammanhang) på fraktioner 2,0-4,0 och 11,2-16,0mm av både granit Skärlunda och gnejs ödsberget. Försöksparametrarna har för båda fraktionerna varit 1000g prov, 7000g stålkulor, 2000ml vatten och nötningstid 60 minuter. Det framkommer av figur 15 att den finare fraktionen sönderdelas i mycket hög grad. Gnejs ödsberget har således nästan helt nedbrytits till material passerande 0,25mm maskvidd, medan graniten fortfarande innehåller något grövre korn. Samma bergarter har tidigare provats i fraktion 11,2-16,0mm och avnötningen blir då

väsentligt mindre (slipvärdena i tabell 4 innebär att 6,4 och 19,1 vikt- Z

passerar 0,075mm maskvidd för granit resp gnejs. Hela siktningskurvor för materialen har tidigare redovisats av Höbeda och Chytla 1985).

Med hjälp av kulkvarnsförsöket på material 0-16mm utklassar man således i

första hand bärlagergrus som är rika på sedimentära bergarter och särskilt

lerskiffer. Sådana kan emellertid bättre bedömas genom enklare metoder,

exempelvis tidigare framtagen våtnötning i vändskak. Nötningspåkanningen ar därvid ganska mild, inga malkroppar används och det bildade finmaterialets skadlighet bedöms enligt sandekvivalentbestämning. Han får på ett mer korrekt sätt fram de i bärlagersammanhang "verkliga" skillnaderna i materialkvalitet. Våtno'tning i samma kvarn utan stålkulor skulle förmodligen utgöra en lämpligare provning för svagmaterial (jfr litteraturstudie ). Roth (1983) har, visserligen vid torrnötning av analysfraktioner i Los Angelestrumma, funnit att skillnaden mellan materialkvaliteter blir maximal när normerade stålkulor inte används. Man får stor slagverkan vid normerad provning och stålkulorna slår tydligen sonder bergarter bestående av hårda, spröda och friska mineral. Vid försök utan malkroppar gör den mera renodlade, gnidande påkänningen att halten av mjuka mineral blir mest betydelsefull.

Kulkvarnsförsök, utförd på analysfraktion ll,2-lö,0mm är ursprungligen fram-tagen för beläggningssten, men kan aven i barlagersammanhang användas till klassificering av "urbergsmaterial". De mycket spröda eller glimmerrika

varianterna kommer därvid att utdömas. Däremot är pákänningen i kvarnen alltför hård för svagmaterial, rika på sedimentära bergarter. Dessutom är inte alls nötningsmotstándet av lika primär betydelse i bärlager- som i beläggnings° sammanhang. Utomlands har man tom funnit att ganska mjuka material som

kalksten och hyttsten ger speciellt goda resultat som barlagergrus (jfr Höbeda 1985).

Under sommaren 1987 har prov av bärlagergrus insamlats av byggnadsdistriktet från täkter i N-,O-,P- och R-län samt en undersökning lagts upp i samråd med VTI och vägverkets serviceavdelning. Man har gjort försök i kulkvarn, dels på

material 0-16,0mm, dels på fraktion 2,0-16,0mm, det senare samma som vid

vänd-skakförsöket. Viktsförlusten för material passerande 0,075 och 2,0mm maskvidder

har bestämts, men också genomsnittlig genomgång av siktar 0,075 till 2,0mm. Dessutom har halten svaga bergarter (skiffer och sandsten) bestämts genom petrografisk granskning, men också halten partiklar som låter sig repas av stålspets. Resultaten framgår av tabeller 6-8. Man kan notera att partiklar ,

som inte klassificerats som skiffer eller sandsten, också ibland låter sig

repas. Detta beror tydligen på att gnejsmaterialet inom distriktet har svag, karakteristisk kornfogning och även hårda mineral kan sålunda rivas loss vid repningen. Hög glimmerhalt och vittring ger också upphov till repbarhet. I USA

har man använt sig av mässingspets för att inte klassa ut alltför "bra"

sten-material, men då i första hand tänkt på kalksten av god kvalitet.

Bärlagergrus med höga halter svagmaterial tenderar att få hog avnotning, men skillnaderna mellan de olika materialkvaliteterna är i allmänhet små. Något samband mellan nötningen i kvarn och halten svaga partiklar föreligger inte,

...14...

varken för provmaterial 0-16,0 eller 2,0-16,0mm (figur 16 och 17, a resp b). Aven proven utan svagmaterial får ganska hög avnötning. Planetomrorarförsoket gav bättre resultat vid likartad undersökning, även om Jämförelser försvåras av att provmaterialen inte varit desamma (jfr figur 3). Något samband finns inte heller mellan kulkvarnsvärdet och halten partiklar som låter sig repas (figur

18 och 19 a resp b).

Ett samband föreligger däremot mellan de två provade materialgraderingarna nar antingen ökningen av halter passerande 2,0 eller också medeltalet av halter 0,075-2,0mm relateras (figur 20 a resp b). Däremot finns det inget samband

mellan ökningen av finmaterialhalter (0,075mm, jfr figur 21. ökningen av

finmaterialhalt tenderar också att vara lägre för provmaterial 2,0-16,0mm än for

0-16,0mm, medan motsatsen gäller ökningen av halten material passerande 2,0mm maskvidd. Detta beror tydligen på att korn, som är ett fåtal mm stora, lätt sönderdelas i kulkvarnen, men därvid inte nödvändigtvis bildar finmaterial

(0,075mm.

Västra byggnadsdistriktet har erfarenhet av lämpligheten hos provmaterialen

som bärlagergrus. De sämsta materialen, med höga halter lerskiffer och sandsten,

har också fått hög avnötning i kulkvarnen, men skillnaderna är inte stora till

exempelvis materialen från N-lan, som bedömts som problemfria (därmed inte sagt av bästa kvalitet). De senare består av gnejsbergarter som karakteriseras av svag kornfogning och spröda egenskaper.

Man kan tydligen inte med hjälp av kulkvarnförsöket med tillräcklig "skärpa" beskriva bärlagergruskvaliteten. Detta kan delvis bero på attde ganska spröda materialen från N-län, som bedömts som lämpliga, bildar ett icke plastiskt finmaterial vid nedbrytning i vägen. Det är nämligen det leriga, plastiska finmaterialet, som bildas av vissa sedimentara eller vittrade bergarter, som är särskilt allvarligt från bärighetssynpunkt.

Nedbrytningen av bärlagergrus är i Sverige en ganska margine111ñntmeelse vid valbyggda vägar och med de materialkvaliteter som i allmänhet kommer till anvandning (jfr även litteraturstudie). Grusmaterial,sunn är vittrade eller rika

på lerskiffer eller porös sandsten ska normalt inte användas i barlager, i

varje fall inte utan någon form av stabilisering, främst av bärlagrets övre del. En del olika alternativ har behandlats av (Hobeda 1987) och även om mark-blandning främst avses så kan även lika väl verkmark-blandning utföras.

En speciell metod för bedömning av nötningsmotstándet hos all slags bärlager-grus är därför inte motiverad. En ganska enkel petrografisk analys kan ge besked om specialundersökningar behöver göras. En överdriven strävan till gott nötningsmotstánd kan även leda till felaktiga bedömningar, eftersomsådana material som innehåller avrundade, hårda och släta partiklary ger de bästa

resultaten,:men samtidigt också är mest instabila under trafik; Enligt utländska erfarenheter är således i stället ganska mjuka, men kantiga material som kalksten och hyttsten bäst lämpade som bärlagergrus (jfr Höbeda 19850. Detta förutsätter dock rätt hantering och att man inte förstör utlagt material genom stark byggnadstrafik.

Om bärlagergruset enligt den petrografiska bedömningen innehåller sedimentara bergarter eller också vittrat material,.kan det enkla vandskakförsöket lämpligen tillgripas för en klassificering. Det är besläktat med försök som bla används i

USA och Australien för bedömning av nämnda typer av bergmaterial Qür-även

litteraturstudie). Man bestämmer därvid också det bildade finmaterialets

plastioitet. Vändskakförsöket bör således tagas ur "malpáse för fortsatta

studier.

Nedkrossningen vid Proctorinstampning kan ge indikationer om nedbrytningen vid vältning, däremot inte om finmaterialbildningen under byggnadstrafik. I vissa falL exempelvis porösa restprodukter,.kan också helt missv1sande resultat

_16...

Försöket i planetomrörare har visserligen gett lovande korrelation med sönder-fallet av svaga material vid vagförhållanden, men inte uppfyllt kraven på en rutinprovningsmetod.

Försöket i kulkvarn på välgraderat material 0-16,0mm är en mindre lampad metod

enligt senare erfarenheter både vid VTI och vägverket. I första hand sönderdelas

ganska fina partiklar och kornfördelningen kommer att på ett orealistiskt satt överskugga inverkan av "verklig" materialkvalitet. Försök på fraktion 2,0-16,0mm har inte gett mycket bättre information.

Troligen skulle ett försök i kvarnen utan stålkulor vara bättre lampat, men endast för provning av svagmaterial. Frågan är dock om ett sådant försök innebär nâgra fördelar över det mer lätthanterliga vandskakförsöket. Man bör också hålla fast vid en standardgradering eftersom olikartade graderingar kan påverkas på olika satt vid laboratorie- och fältförhållanden.

För beläggningsmaterial föreslaget kulkvarnsförsök, utfört på analysfraktion

11,2-16,0mm, kan även tillgripas i barlagersammanhang för klassificering av

urbergsmaterial och då främst för att döma ut mycket spröda eller glimmerrika

varianter. Andra användningar av detta kulkvarnsförsök kan vara som en metod för objektiv bedömning av bergtyp (ej att förväxla med av Karlsson och Wichmann 1985 föreslagen klassificering). Fn sorterar man enligt BYA 84 bergarter efter namn i tre bergtyper med olika kvalitet. Dessutom kan kulkvarnsförsöket vara en

lämplig metod för provning av stenmaterial till bergbitumenöverbyggnad och till barlager av indrankt makadam.

REFERENSER

Bäckman, L. Några laboratoriemetoders användbarhet för

kvalitets-undersökning av naturgrus. Statens Väg- och Trafikinstitut,

Internrap-port nr 180, 1974.

Höbeda, P. Provning av svaga stenmaterial till vägars bär- och

förstärk-ningslager genom vâtnötningsförsök. VTI Internrapport nr 80, 1972.

Höbeda, P., Bünsow, L., Runeborg, Å. Skiffermaterial i olje- och

bärlagergrus. Undersökning av Vägskador på Graddisvägen, resultat av provtagningar och laboratorieförsök. VTI Meddelande 126, 1978.

Höbeda, P., Bunsow, L., Viman, L. Försöksytor Fjugesta-Lanna 1974.

Undersökning av bärlagergrus med olika petrografisk beskaffenhet. VTI

Meddelande 162, 1979.

Höbeda, P., Jacobson, T. Frystöväxlingsförsök på stenmaterial med svaga lösningar av halkbekämpningsmedel, VTI Meddelande 244, 1981.

Höbeda, P. Bärlagergrus - en inventering av erfarenheter, VTI Medde-lande 442, 1985.

Höbeda, P., Chytla, 3. Nötning av beläggningssten i kulkvarn. VTI

Meddelande 444, 1985.

Höbeda, P., Jacobson, T., Viman, L. Erfarenheter av Wanderrostslagg

från Händelöverken, Norrköping. Laboratorieförsök och uppföljning av provsträckor. VTI Notat 27, 1987.

Höbeda, P. Stabilisering och modifiering av svaga vägöverbyggnader genom infräsning av bindemedel - val av bindemedel. VTI Notat V 41,

1987.

Karlsson, B., Wichmann, C. Nedbrytning av bärlagergrus i laboratorie-kvarn, VTI Meddelande 440, 1985.

Knutsson, G., Lindén, A., Tinje, H. Grustillgångarna i

Östersundsområ-det. Sveriges Geologiska undersökning, del 1. Inventering. Rapporter

och Meddelanden nr 6, 1976.

Roth, H. Prüfverfahren zur Bestimmung des Schlechtkorngehaltes.

Bundesministerium f. Bauten u. Technik. Strassenforschung, Heft 213,

1983.

Smith, R.B. A laboratory and field study on mechanical breakdown of

gravel during construction. Australian Road Research Board,

Procee-dings, vol 10, Part 3, 1980.

Wichmann, C. Svagt grusmaterial till bärlager. Resultat av

undersök-ningar, VTI Meddelande 369, 1983.

Wichmann, C., Karlsson, B. Nedbrytning av bärlagergrus - resultat av

Tabell 1 Sandekvivalentbestämningar före och efter nedbrytningsför-sök.

Ursprungsw Våtnöt-

Instamp-prov ning ning

Grusprov, Z-län Brunflo 33 22 22 Fjällgrus, BD-län Knolletesjaure 72 28 65 Strimasund 69 33 60 Grusprov, Mellansverige Kåparp 26 23 24

Sjögerås (A-material)

71

57

64

Tabell 2 Finmaterialhalt (medelvärde, standardavvikelse och

varia-tionskoefficient) hos bärlagergrus (0-16) efter vâtnötning av

9-10 delprov i planetomrörare. v , ' *" i i ' _

s

:12:22:82: 1

S Medelvärde i avvikelse g Provmaterial å i E S i V = å-;çlgg'zé

§<0,074 <4,0

5 <0,074 <4,0

: <0,074 <4,0 I

;

'

i

*

Rörberg, före ' 3,9 39,7 å ä

jRörberg, efter

* 7,8 49,8 g 0,43

8,4 f 5,5

16,9

i 2 2 : i §Töva, före 8,1 50,6 g

ETöva, efter

12,5

53,9

1

0,64

2,4

; \ 5,2

4,5

Arrie, före 3,8 69,7 , Arrie, efter 5,4 70,2 f 0,30 2,2 g 5,6 3,2

'

f

fMörsil, före

8,1

70,8

'

§Mörsil, efter

18,1

70,0 g 0,28

2,2 ,

1,5

3,2

fBrunflogrus, före 8,7 46,7 z å Brunflogrus, efter 16,6 58,9 8 0,82 2,0 i 5,0 3,4 0 ..._..-.w m- .. ...90...-... v.. - w._ .- a-- ... ..-F . _p_ _ ..

Tabell 3 Förslag till klassificering av bärlagergrus med hjälp av kulkvarn (Karlsson och Wichmann, 1983).

Material-typ

Ökning % passerar

sikt i intervallet 0.074-4 mm

<0.074 max ökning

Beskrivning av bergtyp enl BYA 84

<l7 och <22

<20 och <26

>20 el. >26

BergtVD 1

Till denna typ räknas normalt hårda och hållfasta bergarter. Dessa

ut-gör huvuddelen av de svenska

berg-arterna såsom granit, glimmerfat-tig gnejs, kvartsit, diabas, porfyr och leptit. Dessa bergarter ger vid bearbetning och krossning rela-tivt små finmaterialmängder och mot-står normalt nedkrossning av bygg-nadstrafik.

Bergtyp 2

Till denna typ räknas bergarter med måttlig hållfasthet och dålig slit-styrka. Här ingår bland annat kalk-sten, glimmerskiffer och glimmerrik

gnejs. Dessa bergarter krossas

rela-tivt lätt ner av byggnadstrafik.

Bergtyp 3

Till denna typ räknas lösa, vittrade eller lätt nedbrytbara bergarter. Här ingår bl a lerskiffer,

kritkalk-sten och leromvandlat berg. Dessa

bergarter ger vid bearbetning och krossning stora finmaterialmängder och mals ned av byggnadstrafik.

Tabell 4 Kulkvarnsförsök på material 0-16.0 mm.

Prov- Bergart Försök på material 0-16 mm Slip-

Kulkvarns-material ökning av maximal bergtyp värde värde på

<0.075 ökning fr 11.2-»16

Angered

glimmerrik gnejs

12.0

18 (ca)

1

I Arrie naturgrus m

kalk-sten 16.0 18.3 1 2.32 22.6

Brunflo kalksten 21. 0 21.7 3 5.09 23 . l

Bällinga granit 13 . 5 19.5 1 2.96 19 . 8

Dalby

gnejs

16.8

16.8

' 1

2.73

21.6

Eldsberga gnejsigt

natur-grus 12 .7 18.6 1 2.68 16 .1

Göksvalla naturgrus,

gra-nitmm . 11.2 14.5 1

Loke lerskiffergrus 26 . 4 27.2 3

Perstorp naturgrus, gnejs 13.7 21.5 1 3.44 19.8

Rutvik glimmerrik gnejs 13.6 16.1 1 Sjögerås naturgrus m.

skif-fer g sandsten 13.7 26.8 3

Stråssa leptit 15 . 5 15.5 1

Svansjö naturgrus m. sed.

bergarter 17 . 4 28.0 3

Töva glimmerrik gnejs 9.3 17.2 l 3.21 16.1

Vallhamn granit 10.6 16.5 1 2.09

Vargön diabas 13.7 13.7 1 1.96 7.4

Vikan gnejs 13.5 19.9 1 2.61 14.7

Åstorp

gnejs

15.9

15.9

1

2.18

9.5

Ödsberget glimmerrik gnejs 9.4 18.0 1 3.34 19.1

Örsjö

naturgrus m.

sandpuckel

Tabell 5 Resultat från kulkvarnsförsök med olika grader-ingar enligt figur 12 (procentuell ökning genom olika maskvidder).

Material

Fraktion (mm)

0.074 O.l25 0.25 0.5 1.0 2.0 4.0 Skärlunda 16.9 17.9 16.7 13.9 8.2 4.3 1.9 Ödsberget 15.1 19.0 23.2 23.2 19.3 14.1 8.5 låg finkornhalt Skärlunda 10.2 10.4 12.0 10 .l 4 .l -l .1 -2.7 Ödsberget 10.2 13.0 18.3 Zl. 9 18 . 3 ll. 4 4.0 hög finkornhalt Skärlunda 13.7 16.1 16.9 14 .l 9 .9 5 .3 1.7 Ödsberget 11.9 15.7 21.1 23.5 19.2 14.2 6.8 finkornhalt 3-1096 Skärlunda 17.3 19.1 10.2 -O.7 -3.6 -4.0 -5.4 Ödsberget 12.3 15.5 15.7 9 .l 7 . 2 7 . 5 5.0

Tabell 6 _{Försök gjorda av västra byggnadsdistriktet med material} v .-5

OuZZQ « 15.04

TÃHT

*LÅNG 0.074

2.0

m074-2

xas JCB

N

:1.:

9.6

22.9

LLSJÖ

N

15.8

10.2

20.8

LINBE A

N

19.:

8.6

20.3

LINGE E

N

17.7

8.2

19.5

ÄRYD

»N

19.:

9.7

21.3

RRTEDALEN HJÄRTUM

0

18.5

8.4

18.5

L+DRP GDS+ÖLT

R

19.u

5.:

15.9

RGEN BÄCFEFORS

R

1L.R

5.:

15.5

SANE DRLS+DB

6

R

:5.R

12.5

:5.:

LESATER

R

15.5

4.8

15.a

LHNDA OPUS

R

1a.:

:.9

15.0

GNSTRRND oDs+oLT

R

:0.5

5.9

LD.7

:7--1 ._2. r"

P 1 ;5,9

_;

:0.3

19.5

GLLUNGEBYN TEBEN ? E 21 a b 7 18.2

i

ENRD GoiHEM PRASTGÅRD

R

19.:

12.9

:3.1

NNERSTA ToREBDDR

R

17.:

o.8

17.1

,EGETDRP TIBRO

R

19.1

/.9

19.0

,PÅS PERSSON

R

19.:

9.4

19.*

:c GÖHHEM

R

24.7

15.7

:7.u

:RSTDRR VFR

R

18.4

12.1

:1.5

:BDTDRR LILLA RJURNN

R

17.8

9.:

:m 2

Tabell 7

16.0 mm.

Försök gjorda av västra b_{yggnadsdistriktet på material}

2.0-2.0 - 16.0

TÄHT

LAN 0.074

2.0

.074-2

DAXÅS JCB

N

m_

__

___

JÄLtSJö

N

15.:

27.9

22.3

VALINGE A

N

15.0

:7.:

20.8

VALINGE E

N

14.1

25.5

18.9

SLÄRYD

N

15.0

:4.5

20.0

SVARTEDALEN HJÄRTUM

0

11.2

19.7

14.5

EALLTDRR oDSPbLT

R

11.5

18.:

13.5

gBDRGEN BÄCHEFDRS

R

11.7

18.9

1: 9

I

*SANE DRLSHDB

R

21.1

29.9

24.6

ILLESÄTER

R

9.9

16.4

11.8

RILRNDR BRUS

R

1: 0

21.*

15.3

HRDNSTRAND öDSHöLT

R

12.5

20.9

15.1

SHEPPSHULT FRITSLR

R

14.3

:7 0

2: \

TROLLUNGEBYN TEGEN

R

15.1

22.1

18.1

BREMAD GÖHHEM PRÄSTGÅRD

R

18.1

31.1

25.:

*NMER5TA TÖREBDDA

R

14.4

22.5

17 g

HÄBGETDRP TIBRO

R

15.:

24.9

1?.2

JÄRPÅS PERSSON

R

13.9

:5.:

18.4

Lac BÖHHEM

R

25.:

35.3

:0.5

FERSTORP VFR

R

15.:

29.7

22.

lH Yi SH HS lH Yl SH HS lH Yl SH HS lH Yl SH SE iH Yl SH HS lH Yl SH HB lH Yl SH HB S' O ?' 93 9 08 O' O ü: HH HH FB WW WI T dH DL DS E Ed A dH OL SH E * HB HH QB 3» NO SS HE d S$ d3 3 DH SI L däD lS SQ ? äGO EB HQ L UL SH BH H. GB VB LS YH d HE HH QB GU NB E LH VL SH HS . ;A YL SH ES lH Yl sña g lH YL SH as lH Yi SñH B in vis na g LH YL SH HQ

;Hwi

sna

s

8' 6: L" éi 8' 83 NB SE L NÅE BS NH TT DE l7 QH SG Q GN UH LS NU E SN ES UG NU 7L HB LY ng ' 4 BD HS WöG EH %' m SH Dj EH UY E NB SH E lW QH SG Q dH DL T' lH Yl SH HS C) 'C )

?'6

3

eg HH LH YF H N3 76 63 lävz lH Yl SH HQ VL HY LS HB E lH Yi QH BH lH Yl SH HS LH YL SH HB (Z) '(: ) O' ñ O' O O' o O' Q H I* I B' LE L' tz

:'9

2

S' OE GÅH Y' 8 BS NI TK U BBN I-l L QP ST 7T

SN IN HH YH NU dd IH S+ GN US SU dE H NV ? lH Yl

BN IN HQ SH BG NH HS Id UH SO Hl Ed ma gn us] +ua lsp ues AE :ue qL po sad e.: 813 .191 131 LUO

S 1 19: *95 ofå epJ AE gA ens uââxq spe syp mpl 'la 1.4 112 w wam [e

gn

aqe l

'ua aa lxs aa nul 19 an 83 11 n 'l IS LX VA X Ng an us yul s 'uo uuvw va un 1uyxs 'L ln vuo 08 93 NN VH JQ X 'N BL Sl IH OT X 03 11 31 13 01 's ra uo BD HO N 'l lS OH lH ON V HH TY fl VO OO HA '1 11 1xa vn nm uo m 's ra xo 08 8 'N HL SX TV X I . VA Ql 's ra uo OT JN DH H 'N Bl SX 1V N [A V G N V T X V r_ XI AN VH D 'S VR VI G I 31 1n x3 uu1 x E 'N HL SG QH 31 1n x3 NN Ix '8 33 31 x3 83 1 | NH NI AH BT PJ QJ IN fa 80 30 39 01 10 1 ua sg lxs L__ xa lys sg a 'xa aa lxs an yuü | TI SH QH 15 :; 'S HH DX BJ JI XS L 01 3N na 9 :5 :: 's nxo aa aa lxs [_ A 41 1n x3 NN 1x 'N 31 58 3A 31 [_ _ ' F I I C D C D C D C2 _ c: ; cz; c : C 3 1, * v m N '-3

wo

'pl

oul

ua

wt

pas

0n 83 11 n 'l IS LäV AX

nu..

va un 1a yxs 'l IN VH D 08 8 '5 31 3x1 vx o1 3n na a 'N 3l SX 1V X ao no n 'l lS OH lX ON V 3H 1Y FL VD OO OA '1 11 1x3 VN Hl äO l 's ra uo VA QL 's ra uo V'I vs 'H OH BV H 03 33 11 yn 's ra xo oua as svwa qx 'N HI SL IH O1 X 31 1n 33 NN 1x 'N HL SG QH 31 1n x3 Nx1 x '8 33 31 X8 83 1 NI AN VH D 'S VH VI G

%%%%%üüümm

TI SU QH .5 08 08 33 31 38 L VG NV 18 V 'H äåd IX SH IH HI 1O L OT JN nH H 'S HH DH HJ JI XS

:

E

E

l

m

'

1:

:5

.

[; pJ QJ JH (a 8ug u: gu: 10 l N E X I A 8 3 1 6 H H J J I X S L EF IC KF EC QE CS F 83 1V SS OD 'ua aa xxs auya a [; i 31 1n x3 NN Ix 'N 31 58 3A 31 [a a 1 T O un

PPl

MlS

rE-w

W

0

40

-0

ap ue aa ss ed z-sl ng ^ jd Resultat från våtnötningsförsök i vändskak a) sedimenthö

och b) material passerande 0

F1 url

.075 mm maskvidd. Fyllda

stap-lar visar resultat från torrnötning (Höbeda, 1972).

Fi ur2

planetomrorare och b) tung laboratorieinst

_ 0.074 Onzs 0.25

Nedbrytningen av lerskifferrikt grus vid a) vâtnotning i

1

E .E'

I

10 4 5.6

forelse med den på provbana (Hobeda och Bunsow, 1976).ampmng i

;am-8 113 16 20 IZ 50 64 Pus sc ro nd c mun gd . va n r o c c m Po ss m m d a n , va i "n l o öääå' ái ñêt ? ? .A r.: m 0. ' C) c L) L) 3% ?3 C) \J c \(' ( F'\ 3 O 0 . a u-v7 1 . (âr -. _ Y) . Av' 'Y Av * C' E' H . -. n r 1 7 1 ' r f . Y . -. ' I -1 . V r 1 I 0 -r 'T HT F 3 nr r n xçn n lm r YI TZ II II Ir. r. 1n 1 I m int ! an rl vr n l " U l m ar ln sr H T ! t h m m m a n m 'T 'n pm m q n n l .' .

q

2

O " W 7 7 1 m . a n ' H a n F H I IY TI TI YH '" l L 't :1 1va m q n \ | 0.074 0.125 V H I I T T H 71 7 1 a n 1 1 " " 1 H ul l !" . . .000-00 c__o ;- .-. . \ . L -. 4 -L -. . . -1 . -. _ -L _ . .. . . -. L -. 4 ' ; N Y T T ! ! ! m q n n vr rr ln 'n vvr r p rn n r q r r n * | \ : -. L-_-_L -1 \- L- Q--L-J -- L- 4--L -J _- L-*

E

I 0.25 E . | " rT TI IT N yr q r m i n l r p m ' I n p ut ' n ur ! ! ! H U F ? " ' 7 71 m

v.

0 . \ "n ?r m www' ñm ' n t r m ' n n n p m .. -L o -< -L - Ä-q . . . -L _ q -L -q -L -c -L -d

M

..

M

n n l un " I I I Y I L I I L ' I X h m " Y I I U I " m t h q u Lab n_ °f N Ä 1' 0 a 05 " " H T T T ' H . -L . . . 4 . . E Provbana. _ -L _< -L -. _ -L . . . 4 . . . . L -. \

\f

),

l ti -R m?I TY TT TY T .-rr pm 'wn rp r r nr rr mn _ .L -. -\ *i 1 19 ?T TY IT TT ' I V ! " vn q n n n n p ur H ul t i n vn rr rr n "" ' \ ; '. \ \ . -. .. \ T \ * \ N " ' n ña n h n f ir n 11 71 ]. ( 1 1 1 1 t h \ v' * 7 1 n .Hr i vn v rr n' hr n'

.

\

_

\'\

\

\ zuvl nn L ul u" I TI TT U "H IF I" '-"' T YT YT TI IN L' .W IF \ . 0 i \ \ \ 0 OQITIÖWDIOICOl 1 I J ' [ I U I I I J I I I l n l g l t l I ' l l . 7 1 4 . 1 7 I ' 7 I »E 1 n u n ul l ! " H" örsös, ursprungsm instampning , vatnötning

i_

5/.

/

ursprungsmacerial efter arbetstrafik , efter arbetstrafik Lab.-försök, ursprungsmaterial acerial

"

\\

A n n l n u L ul u" n un . " n n ' n n I * J T m 1 ' W W W ._ -.. \ \ ' 4 -.. -L.. _ -L _ . . . -_ _ -.. --4 .. -" -. -_ -L -4 { -L -J -4 L .1 L W L L L \ vuvl vu' I n v' vn ! H ul l ! " H I I I H I I . 1 1 1 1 1 71 1 ' H V I V H I I I T T I I I I ' _-4 Sá :vi E 4 _ N -1 -m L -d -Lo d -L -d n g L - u -q u -t -r o _ -_ -L -d '7 I l 0. T : U 0 t o flvx|ll I I I I I I I I V I I I VI I I " ? T I T I ' ur ' l l ui o r H -a l l g l l ll I I I I l U I I ' " T Y P I I ' (Y A \ V \ Y U ' H T I T Y T Y '4 . \

Ev.y

.vinn n ur -u vuuvl l ui l . uul uu I I I I I . I 1 1 " m i n " up l n n ' ur l -un un l n n vuxq u 1 1 1 1 1 1 1 1 :4 ' H I I Y T H " 1 5 1 1 " I I W I I I I V ' . I l l a I V " ' T f Y ' l m i " 1 1 1 1 1 " n n l m t ' r u-. m t " T un n AW 8 113 16 20 0 .,

₇

i 2' --L -L c -å -uL -á -L -q -L -1 _ -L -d . -L . . 0 T 0 4 0 a 32 H ua ' u. ' . . . ' q u ' U U ' I H ' I " U l l u' ' I l ' ll ui " U l t t r I ' l ' l un H uvuv " H i n" ' ul l v' l x I I " [ ' ||I I I I I l l l I ' I I I Y I Y I I V I I I ' l III I -. T T W I Y I I ' I I I X I * U I U I l U I I I ' I I I P ' UV W T T ' I ' H ' -0 0 » g* 0 191 q

x 50 64 E E 7 Prcvbana, ursp - b- ,-rungsusa : eL.ia _ . : -L -1 _ -L -. -L - { -L -. -L -_ -L _ J -L -L -. -L -H -L -1.

% svag? mtrl

8- 11,2 mm

l

Kalksten

Kalksten

- )o( x

Hundog

x

Rödön

90 '1

x

Loke

Funnbergef

Lando

-

Joesjö

x

H

å

Gisselås

'0 '

Forsmark

.

_{x. åvennevcxd x}

_ånafors

50 <

Vinberge'r

Bj'cirsjöholm

q

åüsrerâs

30 '

Rörum

x

10 '4

__

Diabas

Skurlunda

I 1 :if I I I ®I I I T I I I I 3'

1

3

5

7

. 9

11

13

15

0/o <O,O7Å+ mm

Figur 3 Samband mellan halten svagmaterial och resultat från planetomrörarförsök (Wichmann, 1983).

h a n n a an la gd . vi l l p o ?a ma nd a nl ng d. vl il pr oc ul B 8 8 8 8 3 8 8 fo sur øn dc ml ng d, vl kl pr oun l

Töva bergkross Mörsil grus

Om Maud Gm 0.: 0.6

Grava-:Mmmm Hig-.W Fångas Graça M 2

B

2 6 ä 4 l J 0 ba nn ad . ml og d. Va ll gr un d 8 8 A 8 8 3 8 8 .0 O .O_O J . 0 9 0.074 0.12: 1.0 1 45.0I1u16 0.074 0.123 0.:: 45.5.1131620 32 saa Rörberg grus W W Rangn- Guam: 0.6 2 6 Brunflo grus Gm WW Sogn: O.: O: 2 6 0 4 I 3 8 8 8 8 8 3 8 3 8 8 Pa tun nd c ma ng d.vi ll pm an ! B 3 10 Ö 1 ' .' i I I 1 I 2 i . | i . I _ | . . 0;. 0,13 a.: 4 5.6 i 11.216 0.074 0.125 0.:: 5.; 3 1131513 Arrie grus

Cam W W Engla Gnagm

0.:. nu 2 3.3 6 3 8 8 8 .I 4 0.00 0125 45.6 '1131629 31 5064

Figur 4 _{Spridning vid våtnötningsprov i planetomrörare på neddelade}

0,074 0,125 Petrograf Fraktion Urbefg Grönsten Vittrat Sandsten Fiur5 VTI 96437 Kalksten, 1 0.25 från Bersjöholm. 05

Resultat av våtnötning i planetomrörare med sandigt grus

5,6-8 mm vikt-% 54 32 1,0

(Bersjöholm)

4 55 vikt-% 48 42 8 1L31620 32 vikt-% 47 44 11,2-16 mm 5064 Pa ss er an de män gd . vi kt pr ocen t

8

8

8

8

8

8

3

8

8

§

0 0.06 H I H I II U I " I l l l l l l I I I I I I I I I I l l l l l l l l I I II I I I U I I I T I I I I I " H P I " l l l l l l l l l HI I I I Y H \ \ \ $ H I I I I Y II IIII II I I I U U I I T H I F I I I H I TU I H H I I U I I H I I I I U H I F I I H I I I U I H I F I \ _ -L _ -\ L -L -n -L -q -a n -L -u -_ L -_ -L -_ -_ L -. 4 . . -L -un * I I I I I I I U F W U I I I I H U H H F I I I W i l l i s llll ll ll I I I I I U T U " H I H H I I I I T I I I I U [ T I I T O ._ \ r.. . a \ ' :3 w \ 0: *1 \ç§> T1 ' ll ll lf ll 1 I||1 ||I |I II II II II I I TT TT TT T1 EZ Il ll lll II II II II I II II II II T II II II II I II II IIII I .4 :3 I.. L L L { m Grovmo 4 [[41] I I I I I! II lill] Q2Mechsond

i I I J . U I I I I l I I I I U I I I I I I U I I I I I I H T ' U T U T l l l l l I I Tl I U I I I ! " I l l l l l n l H U I I I I T Grovsand rsp (IIIIKTIT 1 1 1 1 1 1 1 1 N .I II II II II H I I F I I I I I I I I T I T ] I I I I I I F [ I H I T I I I H H I I I I I " I l l l m II H I I I I T * rungspro Fingrus H I I 'I I U I I H l I I " I I I I I I I I I I I F T < 1 111 1 ! ! ! I I T I I m l I I I T T I ' W I I I I I H I II H I H H I I I U I T U T 6 [lill I I I l I I T " I H I I U U T 1 I I I I I I I II ' I r i n r i l I I I I I I H I I I I I I T T I I I I I I I I I I I ' I II I I I H ' U N I I F I I F I T I L \ \\ x n ul un n n l n n U l i ll m n n l l m I H T I I I H I H I II U 1 I n l l uu I I U I T I U T I TT I U I I I U I U U T G rovg rus T1 'WII lill_ zh -L -I . . -L -. n _ m L -. -L -a -L -t J h _ 20 b . -. -4 I I H I U H l l l l l l n l I I I II I U I U T I I T U T I I I I I I I H I U I I H U I I II I H U I I H I U T I Y I H I I U I ' I U I T I I I -1 .I 1711!!!I . h . h . i . . .

0.074 Fiur6 OO Qus Q3 VTI 96438 Frgktion Urberg Groçsten Vittrat Skiffer hård Skiffer lös Sandsten Kalksten Flinta 05 grus från Lunnarp. 15

Resultat av våtnötningsförsök i planetømrörare med sandigt 40 (Lunnarp) 32 10 5,6 8 m vikt*% 4 55 36 14 31 vikt-% 8 1L31620 llllltl 32 11,2-16 mm vikt-% 35 ,10 33 5064 Pa ss er an de män gd . vi kt pr oc en t

o

s

s

s

s

s

s

a

g

s

êo

-. . . . . . -1 : 2 " I l l l l ll I l l l l l l l l I I I I I I I U I I I I I H U I H I I I I I I I I I I T I I l I I I I I I U I l l I l I I I I I " 1 1 1 1 1 " I I H F I W I H I I H I I " H I I I II IH II FI TI I I H I I H I n a n II II II II I

H' Ill I IIIIFIKIIIH .. -L .. . -L -u -L o d n o L -q -L _ _ -L -d -_ L ud a n -q _ _ L -O < 02 I I H I I IT ' t i l l I I P I I I I l l l l n l l II HQ HA 'A H i l l ! I |I 1 1 1 1 1 7 I I H 1 I I I I I I IU I U I I I I I Y I I I ./ 1 I Våt

\

i

\

\

I H I I U U I I I H I U I I I I ]II I I xN . l i l l ! " I H I I I I I d _ 1 l [ 7 1 1 | I I I I I I 1 [ U I I I U V I I I T I T I I I I I I I I I U I I

\

**

'.25 LG H I U I I I T I H I I I T I I I I I I I III I I I I I I I I U W I I I I I H I H I I I I U I I I I I I I I I T I I I T U I I I I I I I H I

\

l I I I 1 4 N T U I I I I I I ' U T I W I I U I I T I T I I ' l ' l l l " ' I I I I I U I ' [ T I I I T I I I 05 nö I i I 4 1 STIIIIH I I 1 1 4 I H I I H I I H H I H H I I I I I U H I I I I U I I I

A I l l l l l n l H H F U I I I I I I I U I l I I I I I I T I I I I I I I I I I I I I I H I I I I I T I 1 I [ I I I I H I T I I I I I IT U Ursprungsmater K . -_ -4 6 1 1 1 7 1 T Y U I I V I T I T I I I I I I I I H " I F H T H I I I I H I I T T T I I I I I U H I F I H I I U U ' I X U Q W V I Y I I I l i l l l ñn I l l l l l l l l I I E I l I H I H I I I I I I I W I I I T I I I I I U I U I I T I I I I I H I I I I I I I I I I I H I I I I I I I I I I I I I U Illlllll l ! il [III] 11 . I n -L un a . . -L o n -l _ ul -o -L n d -L -u -L -_ J 20 H _ -4 I L. . M I H I I U H I 1 T I I I |H H i l l I I I I I I U I T T T T I I I U I U I I I I I I I I I I I H I I I I I T P I T I ' I U I I I H " T i l i f l l _ _ - 7 -O ' _ -p . . . 5

kvartskorn.

Enligt BYN (Gösta Johansson) är skifferhalten ca 18% och sandstenshal-ten ca 35% i grovandelen (<4.0 mm). Finare fraktioner domineras av

från Sjögerås.Resultat av våtnötning i planetomrörare med sandigt grus

Fi ur7 0074 OJZS QE 05 10 4 5.6 8 11.3 16 20 32 5064 A (I ) Pa ss er an de män gd . vikt pr oc en t h. ) (I ) '! HI H! '! !! 'E E1 F1 E! !! f! !! !! !!!! !! !! !l !! !! (A J i: )

8'

11 1 C: ) C? \ C: ) '\ J (2 ) -\ 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 1 1 1 111 1 1 1 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 1 1 1 11 11 11 11 1 11 1: 1'1 1 1 11 11 11111

'1

_-L 1 1111 11 11 1 1

E\

-L -H 11 11 11 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -L -_ 11 11 11 11 1 _ _ L _ _ 1111 11 11 1 _ _ L -_ 11 1111 11 1 -_ L __ 11 11 11 11 1 _ -L _ _ 11 11 11 11 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 1 1 1 l 1 l 1 \ A 111 1 l 1 ' å1 i

°\

L. .. _ \\ \ 11 11 11 11 1 \ o 0 E; 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 11 11 11 1 1 1 1 1 1 [1 11 11 11 1 -L _ -1111 11 11 1 U -11 11 5 -q . C1 H 111 1 1 1 1 1 -. L -Ä \ \ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -L -d 1 1 11 11 111 1111 11 11 1 1 1 1 1 1 11 ( n11 11 11 11 11 11 11 11 X 11 11 11 11 -L

-E/

\

1

Instam11 pning 11 11 1 _ L _ -11 11 .1 11 1 -L -. i 11 11 11 111 _ -L -1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 11 11 1

\

11 11 11 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -_ L -_ L -N -1 [111 11 11 1 1 1 111 1 1 1 prungsprov l 1 1 1 ' 1 1 1 1 .v 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 l 11 1l [1 11 1 1 1 1 1 1 1 11 * 01 1 1 1 1 : 1 1 1 1

\

1 4 1 1 I 1 1 1 1 1 111 1 1 1 p _ - _ _ L -11 11 11 1 1 _ -L -J -L -11 11 11 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -L -' l 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -_ L -_ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 _ -L -_ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 I [1 11 11 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 q

.Å;

1 1 1 1 1 1 1 1 1

11 11 1111 1 .-1 -L -u 1 1 *11 11 1111 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -L -d _ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -L -U 1 1 1 1 1 1 1 11 -L -d 1 1 1 1 l 1 1 1 1 _ _ L -1 1 1 1 1 1 1 1 1 _ -L _ _ 1 1 1 1 1 1 1 11 -L _ _ . 1 1 111 1 1 1 1 -L -d 1 1 1 1 1 1 1 1 1 . . L _ -« _ -L ; : . -5 . vi 1 1 J 1 1* 1 I 1 1 1 1 1 11 1 1 1 I * in. L -111 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

1111 11 11 111 11 '1 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 _-1 _.4 _.

Grovmo Mellonsond Grovsond Fingrus

Fiur8 Resultat av försök i planetomrörare med grus från Kåparp. Po ss er an de män gd . vi kt pr oc en t .. .I

o

8

8

8

8

8

8

3

8

8

8

0.06 1 1 1 i 1

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Grovmo 0.074 0.125 Urberg 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Kalksten Sandsten 1 1 1 1 1 11 11 1111 _ -L -Lerskiffer _ -L - u-L -â 1 _ L -d -L -L -L -H -_ L -d n -4 0.2 1 1 1 111 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 _ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 1 1 0.25 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Petrografisk 1 sammansättning Mellonsand nstam]

;§7

1 05 O1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 1 1 1 1 1 1 1 1 ' \ ) 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -_ _L -_ .. .. l. .-.4 .. .. l. .. -L \ -. .1 .. . 05 u-L -A -L -L -L _ q -L -d -< ning Urs 1 1

L A _ _ a 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1.0 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Dr Grovsand ung 1 1 1 1 11 111 25 21 S'DI'OV l 1 41 l l l " 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 N q 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 0 v 2 l I J -N 1111 11 11 11 11 11 11 11 11 11 11 '

Fing rus 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 1 1 1 1 1 1 1 ; i i

EI

"

C) : \\ \t 1 4 ('1 -1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 E g 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 R .5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 111 1 1 1 1 1 4 . W A -n u -5 . o. .. .. .--. .. -1 ,. -.. -a -. u 4 . ._ 1 1 1 1 6 55 1 1 1 1 1 1 1 1 1 18 41 13 G rcvg rus I 28 1 1 111 1 1 1111

8 11.3 16 20

0

20 1 1 . . -4 ._ . . . u-vwW - wøw-u_ «. -. I 0 . n . . ø 32 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -. -1 L-.. 1 -. -IJ 11 1 1 1 1 1

H)64

A

Ned krossa?

_{Nedkrossning efter vülfning}

§1/ijle

_{Höger, ufj'cimncnL v'drde}

_m_- Hle4/50)

10- _{--- Hud (2/50)} _ _{""° Holt 0074 50 .} ./ \_ _{( /°/ . ) ./\'\}

6-*

/./

\

/

\ /A '\

/-\ ° / \ -1 _{// \\å. //} \\»// \ o /

2

A I

O'fv w71 l ä -2 _ \c \ /;N'\' ///' ₁ \\\_ø/_/ _I . ° / \°-§./.

I

-10«

_l

Ä I I 1 r I I I l '

9/960 10/000 10/040 10/080

Ånge-mtrl

Fi ur/9 Vög-korsning I I I I I I I I I I I I I I 7

10/120 10/160 10/200 10/240 10/280 10/320 10/360 Sektion

MM-grdns

Loke-mtrl

Förändring av halten passerande maskvidden 0.075, 2.0 och 4.0 mm efter utläggning av "urbergsmaterialj'. från Ånge och lerskifferrikt grus från Loke i provväg Ostersund 1984

Figur 10

Ök mngshan

A 15" -1 /0\\ / / \\ //;7 o \

. /x--må'N

_{' ,0 Å'}

_{\ \Provvüg Lilldngen 1961}

,07/

\

_4'

o

\ (Meddelande 165)\

/

\

q 0,/ \ O - o _.r Kvarnförsök 0 + \Planef0mrördre O 1 T T T 1 i

0,071., 0,125 0,25 0,5

1,0

2,0

go

[mm]

Jämförelse av Ökningen av halten material passerande olika maskvidder vid försök i planetomrörare, kulkvarn oçh

prov-väg (Karlsson och Wichmann, 1985).

3

L? J

'J' Ö'W'»°L...i, ,

" x " J "' "

Ökning av °/o

passerar sik'i

30_ -m--j Kvarnv'árde d , Kvarnvürde

--- Tagit ivägen 841009 --- Tagit i vägen 841011

... _. ,, _, 341212 "" "' - u - 841025 M "" " 'u 850422

20 <

<

1/ 10 -. -q

2:3

--- Q- 0\.

-ø'â^ \\\

\\\ I I I I \§-, I I I I I I 1

Östantorp Vi1eda

01anda

__- Kvarnv'árde -- Kvarnvörde

__ -s--a Tagit i vägen 840925 _ --- Tagit i vägen 841024

_ _ -> II -9 -m- - '1- 841120 I I I I

0,074

0,25

1,0

4,0 si kf,

m m

0,125

0,5

2,0

Transåssjön

Tibro

Figur 11 _{Jämförelse av nedbrytningen vid kvarnsförsök och på}

ökning % A

30

«-20*I

15 -»

\\Rydboholm 10'" \Styvinge Tüwo 5." . Iyrsbo'cke Oiundu Dqlagrus .Gokhem Transås 'Enksiund \\\ Skcrlunda 1 1 L V 0,074 0,125 0,2S A #0 sikt mm 53 JL Ln 1,0 2, OhvehuH

Figur 12 Ökning av vikt-% material passerande maskvidder inom

Fi ur 13

Karlsson (1986).

Olika kornfördelningar provade i kulkvarn av Wichmann och

OÅW4 0,125 0.25 0.5 1.0 4 5,6 8 11.3 16 20 32 5064 11 11 1 1 1 1 Pa ss er an de md ng d, vi kt pr oc en i (I )

8

LI ] <2 )

0\ C) \0 C)

0.06 11 11 1 11 11 11 11 1 11 11 11 11 111 11 11 11 1 11 11 1111 1 11 11 11 11 1 LA J 11 11 11 11 1 r\ 1 nr rl nn

1

[151 11 11 1 . 1 111 1111 1 1 1 11 11 11 11 11 11 -L _ 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 11 1111 11 1 11 11 11 11 1 11 1111 11 1

3:.

11 11 11 11 1 I C) a0 11 11 11 11 1rn r rp rn -. .L .. .H 1 I \ {; : : ; 1 1 111 1 1 1 1

\_

11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 Q 5 11 11 11 11 1

HNkaâNHAU

11 11 11 11 1 11 11 1111 1 -_ L -11 11 11 11 _ L _ -n u] l e -L II [1 11 1 -- -1 11 11 11 11 1 _ -L _ -11 11 11 11 1 _ _ L _ -1111 11 11 1 ._ .. L. .. ._ _ po _J ;-b I 1-0 m 1 I I

8' 10

11 11 11 11 1 -L u-a q 1 1 t 1 1 t 1 1111! 1111 [1 11 11 11 1 11 11 11 111 11 11 11 1 1 11 11 11 11 1 1 11 11 1111 1 1- l. LJ 11 11 I 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 11 -1 1 E

r1%

11 11 11 11 1

\q,m

_

\

l 11 11 11 111 l 11 11 11 11 1 l 11 11 11 11 1 l 11 1I11 11 1 1A 11 11 11 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 -L _ _ l 11 11 11 11 1 _ -L -11 11 11 11 1 .. ..L. .. .. 1 11 11 11 _ _ L -1 1 1 1 1 1 1

k

w

11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 _ _ L _ -11 11 11 11 1 _ -q -L _ -< 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 11 11 11 11 1 11 11 1111 1 11 11 11 1F h 11 11 11 1

\

//

1 1 1 1 1 111 1

\

11 11 11 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 : _ L _ _ . -0 -. 1 1 1 1 1 1 1 1 1 .. L. .1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 _ _ L -_ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 _ -L -_ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 .. _L .. .. 1 1 1 1 111 1 1 1 .. .1 ...n 1 1 1 1 1 1 1 1 1 _ -L _ _ 1 1 1 111 1 1 1 -_ L -_ 11 11 11 11 1 .. .. l. .. q

11 1111 11 1 ». . -n . . _ . 11 1111 11 1 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 11 11 11 11 111 11 11 11 1 11 11 11 11 1 11 11 11 11 1 11 1111I1 1 11 11 11 11 1

I]

.-4

Ökning av % passerar sikf

Åk

\)\

,

/°

/o

/

/

I T I _{F I}

20,0 0,074 0125 0,25 0,5 1,0 2,0 4,0 siktmm

x \ I

\

x\ x\x %

X i

1,0

\L*O s.kf,mm

T I V

0,071» 0,125 0,25

0

7

X\

Figur 14 Ökningen av vikt-% passerande maskvidden inom intervallet

0.075-4.0 mm för kornstorleksfördelningar enligt figur 13 för a) granit Skärlunda och b) gnejs Ödsberget (Wichmann och Karlsson, 1986).

metrar som V1

Vâtnötning av fraktion 2-4 mm i kulkvarn med f

d testning av belaggn1ngssten.

Fi ur 15 örso kspara-Ofw 01", 075 8 111 *6 ?9 5064 Pa ss er an dc mo ng d wk 'p ro cc n! 8 8 8 8 3 8 8 0 0 . ' E _ o o t 0 -S . . _ K _ 'jjjTjY ' ' ' . | V . 'I 7 I '1 1 . 1 7 _. -' ' V I I Y 1 . 7 . T I ' , . T l Y Y ' I I . Y . I I I II I. I I! ! IT | |17 7YTT ' m I , Y I I I Y ! Y . ' I . I 7 , 1 1 5 T " . 1 ' 1 1 . . v. 17 . I " ' [ . ' ] I I Y . 1 1 1 1 1 1 , ! ! 11 a ' . . I Y V -L o q -L -L -q -L -d -L -d -c l -A -L ' d -L -d o n L o q o -. Y :V Y .. 7. T. ' 77 ' I. 7 7 7 IV | I . . U ] I I I ' ' 7 . Y i l l l . 1 1 . 1 -1 7 1 [ a l l .I .7 7 .1 7 . .' 79 -. -L -. . -_ L -4 -L -< -L - u -L øq -L -a -L o d o øL -J o o L n J -L 4 .1 11 1 v .\ 11 .1 .v .va r 1 .. |vxr v II ' !* ' ' I W ' Y I V I ' Y -I ' I I I ! . ] Y T Y I 1 , ' l l Y ' ? 1 1 1 .. .. - _ . _-_ .. I L l ' n l n n I I n vn u

53

3.

91"

'

m

u -L -L -4 -L -< -L . . . _ L m

;T .

djst

a l vl vvvv ' Y I T ' , 1 v .. .1 71 1 .I : ' \ ' I T I V 1 K ul l ' L

P3

\\

ü.

H -L -1 -L a 4 -L -4 -L -1 1 1 v 1 1 _ " I I V 0 I ' 0 .-1-. " l ' l l l . \ vr v' v' vvr vT vyvv ' Y V Y T Y Y V ' I 0 '2/0 " H00 M __--0-.v 17 ' v. v vv v '1 rv' 4 I 1 h . Y 1 ' T I ' I " r t vl vu ' 'I XV ' P' Y V Y ' I I ' I ' : -L -J -L -4 -L -J -L -4 -L -J -L -J -L -4 . -L -4 . -L -1 h1#\§\ä ° | V v' vyvv vvvl l v ' 1 1 1 1 1 1 [ l vl uvvv 1 . 1 1 " 7 . 1 1 ' ' H 7 ' 1 "

'1 v V " l vl vvv' ' V I ' V V Y V .c 4

152-15;

4 I 3.! C\ 10' Po ss er on dc md ng d Vi k' pr CC Cf W ? 5 8 8 , 8 8 3 8 8 8 Y T T . g _ Y . 4 % . . . T . . . 1 . . . . v. t . I 747ñ7 W W ' Y '1 .1 I. ' Y ' I Y T I Y T L I Y U II . . . " l l ' . 7 1 1 7 1 7 1 1 7 3 1 1 ' v' 1 ' Y ' I Y Y ,ITWYIT ' l vl ' I I ' -L _ . . 1 I l ' |. ' . Y r . 1 I , . [ ' I . 7 .. '1 ' [U ' Y U I -1 ' Y [ |' [ 1 _ ' Y Y Y V Y I 1 Y T Y . -L -l 1 -L -q -L -d -L -1 -L -q -L -4 -L 4 . -L _ 4 'vi , 11 71 ._ 1 ,1 .|\ UV vl vx. . . 1 1 ' 1 v . I I I 17 _ -L -4 I . 7 7 . V . Y ; 1 ' I ? I Y I I T -_ L -4 _ -L _ . -L -4 --L -L -. -_ L -4 . ' _ T Y Y Y Y V Y ] -' I " ' ' I a " . 1 v '1 1 v '1 .' :1 . *I Y a Y '_ 11 ' '_ 77 'T ' 7 1 " ! ! I ' ' Y P T T * I I V V ] _ -L -4 . 1 : 1 ' [ V 4 l -V 1 l vvr v ' 1 171 1 1 * v 1 '

D!

-L -a -L -< - -L -d -L -4 -L -< -L ._ : L 9 g . . , 4 1 ' I 7 vl yvj v ' . vr vvx vvvv' v' v

2,0 *3,0%

G

54

i U ' Y ' P ' V V I | Ä. L -4 . -L -. ' . ' ' 1 v ' Y . V ' V . V v ' ' I ' ' ' I l ' ' 1 " ' 1 ! ! ! ' I l l _ -L -_ $ 3 L -d _ -L -4 -L -L -. -L -4 . -L -. -L -fh vv' 'V ' ' V ' ' I I '

71 . 1 7 1 vvl g l vv " Y I I 7 1 1 1 I ' V 1 " I " " I " " 1 1 ' ' I I ' I v" " ' V I V V " | 1 T

Material 0-1 ömm

90

r = 0.65

D

E

3 50

1::

'g 0 O, U U3 Ö > 3 D

g 30

E

2

a °

u

n

o a 16 21 26 31

a)

Ökning på moskvidd 0.074 mm

Material 2-16mm 90 Y* = D L

0

.3 50

n

E

E!

o..

o0:

0

>

:1

'-3 :50

₂

_°

_o

m

n

0 a '3 M

9

14

19

24

29

b)

Ökning påmoskvidd 0.074 mm

Figur 16 Samband mellan halten svaga partiklar och ökningen av

finmaterialhalt vid kulkvarnsförsök på a) provmaterial

0-16.0 och b) 2.0-0-16.0 mm (försök gjorda av västra byggnads-distriktet).

Material 0-1 Gmm 90 r. 0. 53 n i_ U .31: 60 D t 1:! O O. 0 01 0 > 3 I:

3 30

0 5 0 n :i o n EL M 4 9 14 19

a)

Ökning på moskvidd 2.0 mm

Material 2-16mm 90

r =0.L49

:1 L Q .4 'E .

o '. 60

E,

G D 6 o 0)

9

LD å m

'8

<1: 30 0 D o n 0 a a *3 ana--a-a av 18 23 28 3:5 :sa

b)

Ökning på moskvidd 2.0 mm

Samband mellan halten svaga partiklar OCh ökningen av halt

material passerande 2.0 mm maskvidd vid kulkvarnsförsök

på 4a) provmaterial 0-16.0 mm och b) 2.0-16.0 mm (försök

gjorda av västra byggnadsdistriktet).

80 0) O

An

de

l

pa

rt

.

so

m

låt

er

si

g

re

pa

s

'3

8

80 0! O

An

de

l

pa

rt

.

so

m

låt

er

si

g

re

pa

s

8

8

Material 0-1 ömm r = 0.51 D :1 D D D D __ D D D 5' 0 D D D n a 15 20 25 30

Ökning på maskvidd 0.074 mm

Material 2-16mm r = 0.49 a D 0 D 0 D :1 D D cb n na :P n :1 D 14 19 24 29

Ökning på maskvidd 0.074 mm

Samband mellan halten partiklar som låter sig repas av

stâlspets Och ökningen av finmaterialhalt för a)

provmate-rial 046.0 mm och b) 2.0-16.0 mm (försök gjorda av västra

byggnadsdistriktet).

Material O-16mm 80

r = 0. 146

0 o., n oo. m

9_ 60

.9

₀₃

D

L. 0 4..: '2 40 0 D n

å

a

3_{. n}El 15 D nu o 0. D '3

i; 20

c,

1:: [3 < :1 O 4 9 14 19

a)

Ökning på maskvidd 2.0 mm

Material 2-16mm 80 '

malm;

m m n oo. o 8 60

.93

_(I)

D

L 0 4-! E 40 0 D p

å

m

(D D D '5 nu 0 D 0. CP '53 20_{.o o} C < 0 0 18 23 28 33 .38

b)

Ökning på moskvidd 2.0 mm

Figur 19 Samband mellan halten partiklar som låter sig repas av

stålspets och ökning av halten 2.0 mm för a) provmaterial 0-16.0 mm och b) 2.0-0-16.0 mm (försök gjorda av västra

Ökning på moskvidd 2.0 mm

35

D

Y = 0 . 9 4

31

D

r:

8 D

E

13

to

G

T

I:

N 26 B och D 0: D

.2

U

2

19

21

B

c:

uI:

15

D

4

9

14

19

a)

Material 0-16mm

31 Medelökning mellan 0.074 och 2 mm

7' = 0.94

D

26

0

E

1::

E

to

0

T

D

E

N 21 '5, få 0

.53

o

a

2

m

15

'3

a

₀

nu

o

11

15

2.0

25

30

b)

Material O-16mm

Figur 20

Samband mellan a) ökning av material passerande 2.0 mm

maskvidd och b) medelökning av material 0.075-2.0 mm vid

kulkvarnsförsök på provmaterial 0-16.0 resp 2.0-16.0 mm

Bild 1. Ökning på maskvidd 0.074 mm

29 r = 0.66

D

24

E

å

a

I 19

:ä

:I

L..

.8

å

'3

'3

DD

D

:2

D D

U

14 D

D

'3%

D

9 15 20 25

Material O-16mm

Figur 21 _{Samband mellan ökningen av finmaterial vid kulkvarnsförsök}

på provmaterial 0-16.0 resp 2.0-16.0 mm (försök gjorda av

västra byggnadsdistriktet).