Läkemedelsrelaterad viktuppgång hos personer med schizofreni-interventioner för viktnedgång: -en litteraturöversikt

Abstrakt

Personer med schizofreni går upp i vikt, dels som en effekt av sjukdomens negativa symtom men även som en del av läkemedelsbehandlingen med atypiska antipsykotika.

Syftet med denna litteraturöversikt var att studera betydelsen av olika

interventioner för viktnedgång hos personer med schizofreni, vilka behandlas med atypisk antipsykotika.

Metod: Arbetet gjordes som en litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar söktes i databaserna PubMed, Cinahl och PsychInfo för att sedan kvalitetsbedömas och sammanställas. Tolv artiklar användes i resultatet, varav elva kvantitativa och en kvalitativ. Frågeställningarna låg till grund för analysen för att hitta och sortera materialet.

Resultat: Interventionerna visade sig ha betydelse för vikten då alla deltagare i interventionsgrupperna minskade i vikt, avstannade i viktökning eller ökade ytterst lite i vikt.

Diskussion: Då resultatet visade att interventionerna var av betydelse bör sjuksköterskan arbeta aktivt för att förebygga och behandla övervikten hos dessa personer.

Nyckelord: Kost, levnadsvanor, motion, prevention, sjuksköterska

Läkemedelsrelaterad viktuppgång hos personer med schizofreni-

interventioner för viktnedgång -en litteraturöversikt ENGSTRÖM KARIN

KJESBO MARIA Mittuniversitetet, Östersund Institutionen för hälsovetenskap

Omvårdnad, C

April 2009

INLEDNING 3

BAKGRUND 3

Behandling 4

Viktuppgång 4

Risker med övervikt 5

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 6

METOD 7

Design 7

Litteratursökning 7

Urval och bedömning av vetenskaplig kvalitet 9

Analys 9

Etiska överväganden 10

RESULTAT 11

Intervention i form av motion 11

Intervention med avsikt att förändra levnadsvanor 11

Intervention som omfattar kost och motion 13

Upplevelse motion 14

DISKUSSION 14

Resultatdiskussion 14

Intervention med avsikt att förändra levnadsvanor 15

Intervention i form av motion 16

Intervention i form av kost 17

Metoddiskussion 17

Konklusion 18

REFERENSER 20

BILAGOR 24

Bilaga1 Bilaga 2

INLEDNING

Personer med schizofreni går upp i vikt, dels som en effekt av sjukdomens negativa symtom men även som en del av läkemedelsbehandlingen med atypiska antipsykotikaVi har valt att göra en litteraturöversikt i ämnet, där studier som redovisar olika interventioner har jämförts med varandra.

BAKGRUND

I Sverige lider ungefär en halv, till en procent av befolkningen av schizofreni, 30000 män och 25000 kvinnor, vilket är ungefär lika omfattande som antalet personer med insulinkrävande diabetes (Levander, Adler, Gefvert och Tuninger 2006 s.131; Folkhälsoinstitutet, 2008, s. 543). Schizofreni kommer från

grekiskans schizein, som betyder splittra eller klyva och frén, som betyder sinne.

För att diagnostiseras med schizofreni krävs en störning enligt DSM-IV¹, som pågått i minst sex månader och omfattar minst två av symtomen;

vanföreställningar, hallucinationer, osammanhängande tal, påtagligt

osammanhängande eller avvikande rörelsemönster (Allgulander 2005 s.86).

Symtomen delas vanligen upp i två undergrupper, negativa och positiva symptom.

Negativa symtom beskrivs enkelt som förlust av egenskaper, till exempel apati, initiativlöshet och viljelöshet. På samma sätt beskrivs positiva symtom som tillkomst av egenskaper, till exempel hallucinationer och vanföreställningar.

Sjukdomen kan ha ett smygande förlopp eller komma akut. Ibland debuterar sjukdomen med en tids sänkt grundstämning samt oro och sömnproblem (Allgulander 2005 s.86-89, Ottosson 2000, s.165-167).

Schizofreni är en funktionell psykossjukdom till skillnad från organiska psykossjukdomar. Vid organiska psykossjukdomar behandlar man

1 DSM-IV utvecklades som ett instrument för att kunna diagnostisera psykiska sjukdomar, eftersom psykiatrin inte kan använda somatikens diagnoshjälpmedel som röntgen och laboratorieprover (First, Gibbon, Spitzer, Williams och Benjamin, 1999 s.1)

grundsjukdomen medan man vid funktionella psykossjukdomar, som schizofreni, behandlar symtomen.

Behandling

De läkemedel man använder är antipsykotika. Läkemedlen har ingen botande effekt men de ger den sjuke möjligheter att ha ett väl fungerande liv (Simonsen, Aarbakke och Hasselström 2004, s. 67-68).

Antipsykotika delas grovt in i två grupper, atypiska och traditionella. Sedan slutet av 1980-talet används atypisk antipsykotika i stor utsträckning vid behandling av schizofreni då den har bättre effekt på sjukdomens negativa symtom och ger mindre extrapyramidala biverkningar jämfört med traditionell antipsykotika. Dock relateras den atypiska antipsykotikan till en rad andra biverkningar såsom; fetma, hyperlipidemi och typ 2-diabetes (Henderson et al. 2005; URL1).

Viktuppgång

I en review artikel av Faulkner, Soundy och Lloyd (2003) framkommer att förekomsten av övervikt hos personer med schizofreni är mellan 40-62 procent.

Dessa personers benägenhet att, jämfört med normalbefolkningen, utveckla övervikt kan härröras till flera olika anledningar.

En anledning är sjukdomens negativa symtom i form av apati, isolering, paranoia samt obehag att vara i sociala sammanhang, vilket kan leda till ett stillasittande liv och felaktig kost. En annan är kopplad till den medicinska behandlingen med antipsykotiska läkemedel (Adamson et al, 2007. s.11-12; Henderson et al. 2006).

Viktuppgång är vanligt hos dem som behandlas med antipsykotika, speciellt under de första månadernas behandling. Problemet är vanligare hos inlagda patienter än hos utskrivna, troligtvis beroende på ökad fysisk aktivitet och lägre dos

antipsykotika efter utskrivning (Lingjärde, 2005 s.113).

Viktuppgång orsakad av antipsykotika är kopplad till olika signalsubstanser som serotonin, dopamin, adrenalin, histamin, glutamat och acetylkolin (Adamson et al,

2007. s.11-12). Förändringar i koncentrationen av dessa signalsubstanser leder bland annat till ökad aptit och ändrad insulinkänslighet, vilket i sin tur är en del av förklaringen till viktuppgången. Även det faktum att medicineringen leder till ökad törst och därigenom ett ökat intag av kaloririka drycker räknas upp som en orsak (Lingjärde, 2005 s.113). Studier visar att personer med schizofreni väljer en kost bestående av mindre frukt och grönsaker samt ett högre intag av mättade fetter och raffinerat socker (Beebe, 2008; Henderson et al. 2006). Dessa personer kan dessutom ha svårt att förstå sambandet mellan val av mat och viktuppgång, samt själva veta hur de ska förbättra sina kostvanor (Dixon, 2005, refererad i Beebe, 2008).

Personer diagnostiserade med schizofreni har förutom de faktorer kopplade till läkemedelsbehandlingen ett mer stillasittande liv (Meyer et al. 2004). Brist på fysisk aktivitet räknas som den främsta riskfaktorn för fetma (U.S. Department of Health and Human Services, 1996 i Beebe, 2008). Lökensgard (2007 s. 94) skriver att flera undersökningar har visat att psykiatriska patienter är i betydligt sämre fysisk form än övriga befolkningen och räknar upp ett antal orsaker till detta. En av anledningarna beskrivs som bristande initiativförmåga, kopplad till den psykiska sjukdomen. Det beskrivs vidare att de flesta som försökt engagera patienter i fysiska aktiviteter har upplevt det som tungt med motivationsarbetet men att det bidrar till att stärka patienternas självbild och självtillit, gemenskap, det positiva i samvaro med andra samt att bli uppmärksammade (Lökensgard, 2007, s. 94). Det finns evidens för att patienter med schizofreni upplever minskad psykologisk stress, ökad självkänsla och förbättrad social interaktion vid fysiska aktiviteter (Adamsson et al. 2007. s.11-12).

Risker med övervikt

Både övervikt och brist på fysisk aktivitet medverkar till ökad risk för metabola syndromet (Adamsson et al. 2007. s 11-12). Metabola syndromet definieras som förekomst av bukfetma, insulinresistens, sänkt glukostolerans, högt blodtryck och höga blodfetter (Asplund, Berglund, Lingren och Lidholm, 2002 s.512). Patienter med psykossjukdomar löper en ökad risk att utveckla metabola syndromet och

därigenom en ökad risk för typ 2-diabetes och kardiovaskulära sjukdomar, som i sin tur har visat sig kunna förkorta deras livslängd. Sambandet mellan atypiska antipsykotiska läkemedel, insulinresistens och övervikt har visat sig vara starkt (Connolly och Kelly, 2005; Folkhälsoinstitutet, 2008, s. 407). Dixon et al. (2000) beskriver risken för schizofrena personer att utveckla diabetes typ-2 dubbelt så stor som för befolkningen i övrigt.

Adamson et al. (2007 s.13) anser att alla patienter med schizofreni bör följas upp halvårsvis avseende vikt, BMI ² och midjemått för att sänka läkemedelskostnader samt förbättra livskvaliteten hos dessa personer. De menar att denna omsorg om patientens totala hälsa även kan leda till bättre följsamhet och förbättrad effekt vad gäller den antipsykotiska behandlingen.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med denna litteraturöversikt var att studera betydelsen av olika

interventioner för viktnedgång hos personer med schizofreni, vilka behandlas med atypisk antipsykotika.

 Vilken betydelse har motion i behandlingen av övervikt hos personer med schizofreni, som behandlas med atypisk antipsykotika?

 Vilken betydelse har kost i behandling av övervikt för personer med schizofreni, som behandlas med atypisk antipsykotika?

 Vilken betydelse har utbildning med avseende på förändrade levnadsvanor inom kost och motion i behandling av övervikt för personer med

schizofreni, som behandlas med atypisk antipsykotika?

METOD

2 BMI definieras som kvoten mellan kroppsvikt i kilo och kvadraten på kroppslängden i meter (kg/m). Övervikt definieras som BMI över 25 kg/m och fetma som BMI över 30 kg/m (IOTF- International Obesity Task Force i Lönnqvist refererad i Lindroos och Rössner, 2007. s.21)

Design

Denna studie har genomfördes som en litteraturöversikt, sökta studier bedömdes analyserades och sammanställdes.

Litteratursökning

Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna PubMed, Cinahl samt PsychInfo.

Sökorden som användes vid första databassökningarna var vedertagna söktermer i respektive databas: schizophrenia, overweight, exercise, quality of life, nutrition, obesity, intervention och prevention. Orden kombinerades på olika sätt i

sökningarna. Därefter gjordes frisökningar med sökord som inte är vedertagna söktermer för att hitta så många artiklar som möjligt; behavioral therapy, eating habits, effects of exercise och exercise therapy. Orden kombinerades på olika sätt med de vedertagna termerna. Samma träffar återkom i flera av sökningarna, vilket tyder på att valet av vedertagna söktermer var bra och resultatet var mättat. I Tabell 1 presenteras de sökord och de artiklar som kom att användas i resultatet.

Många av de artiklar som hittades i sökningarna var refererade i andra artiklar, vilket visar på att ämnet och området var väl inringat.

Inklusionskriterier var artiklar med studier gjorda på personer som behandlades med atypiska antipsykotiska läkemedel, oberoende av verksam substans. Det gjordes ingen skillnad på ”inpatients” eller ”outpatients”. Exklutionskriterier var review-artiklar och artiklar där deltagarna inte led av psykisk sjukdom. Redan i arbetet med projektskissen, i pilotsökningarna, visade det sig finnas äldre artiklar som ansågs vara bra. Därför användes inga avgränsningar på årtal. Det gjordes heller inga begränsningar vad gäller åtkomst till artikeln, även abstarkt på de som inte fanns i ”free fulltext” lästes. En artikel beställdes därför från annat bibliotek.

Avgränsningar som dock valdes var engelska och Peer Reviewed där det valet fanns. Där det fanns möjlighet att enbart söka på sökorden i abstrakt gjordes det valet.

Utifrån de valda artiklarna gjordes manuell sökning i utvalda artiklars

referenslistor, vilket resulterade i ytterligare tre artiklar. Artiklar som hittades vid sökningar i referenslistor redovisas i Tabell 2.

Tabell 1 Översikt över databassökningar

Datum Databas Sökord Avgränsningar Antal träffar

Förkastade Anv. i resultatet 090203 PubMed Schizophrenia

AND Overweight AND exercise

English 45 * 4

** 31

***2

****2

6 st

Beebe, L, H. et al (2005).

Jean-Baptiste, M. et al (2007).

Wu, M, K et al (2007).

Poulin, M, J. et al.

(2007).

Littrell, K. et al (2003).

Evans, S. et al.

(2005).

090203 PubMed Schizophrenia AND

Overweight AND Behavioural therapy

English 51 *20

** 25

*** 4

****1

1 st

Weber, M och Wyne, K

(2006)

090203 Cinahl Schizophrenia AND

Nutrition AND Exercise

English Peer Reviewed In Abstract

4 * 0

**2

****1

1st

Vreeland, B. (2003)

090202 Psych Info

Schizophrenia AND

Exercise AND Intervention

English Peer Reviewed In Abstract

13 *0

** 12

*** 0

1 st

Menza, M. et al (2004).

* = Antal förkastade artiklar efter läsning av titel

** = Antal förkastade artiklar efter läsning av abstrakt

*** = Antal förkastade artiklar efter läsning av hela artikeln

****= Antal förkastade artiklar efter kvalitetsbedömning Tabell 2 Manuella sökningar

Sökväg - referenslista Använda

Beebe, L-H. et al. (2005). Fogarty, M.& Happell, B.(2005).

Weber, M.& Wyne, K.(2006). Aquila, R.& Emanuel, M.(2000).

Henderson, D C. et al. (2006). Ball, M P. et al. (2001).

Urval och bedömning av vetenskaplig kvalitet

Sökningen efter artiklar resulterade i ett antal träffar där sedan urval utfördes i flera led. Alla titlar lästes, därefter gjordes första urvalet (*), i de fall titlar verkade intressanta lästes abstrakt på de artiklar där det var möjligt (**). Ansågs abstraktet intressant lästes hela artikeln (***). Ansågs artikeln intressant kvalitetsbedömdes den (****). Kvalitetsbedömningen av den vetenskapliga kvalitén gjordes utifrån en bedömningsmall av Carlsson och Eiman (URL 2) Se Bilaga 1. I mallen bedöms artiklar via ett poängsystem där varje del som abstrakt, inledning, syfte, metod, resultat, diskussion och slutsatser resulterar i ett antal poäng. Poängen ger slutligen en procentsats som motsvarar grad I-III, där I är högst vetenskaplig kvalité och III är lägst. Bedömningen av artiklarna gjordes av författarna var för sig, för att sedan jämföras då detta anses ge hög vetenskaplig kvalité. Artiklar som bedömdes som grad I och II användes i resultatet, samt en studie vilken bedömdes som grad III. Totalt kom 12 artiklar att ingå i resultatet, se Bilaga 2 för en

översikt.

Analys

Artiklarna som valdes till denna litteraturöversikt var övervägande kvantitativa, en artikel som valdes var kvalitativ. Analysmetoden inspirerades av Annersten och Willman (2005) vilka använder sina frågeställningar som grund för analysarbetet.

I vårt arbete låg också frågeställningarna till grund för analysen då de användes för att hitta och plocka ut relevanta data ur artiklarna. I resultatet redovisas 12 artiklar. Först sorterades artiklarna efter vilken typ av intervention de innehöll, och därefter interventionens betydelse på vikten. Därefter parades artiklar som innehöll interventioner som liknade varandra ihop vilket ledde till resultatets rubriker. En studie bestod av enbart intervention i form av motion som redovisas i resultatet under rubriken intervention i form av motion. Nio studier beskrev intervention med avsikt att förändra levnadsvanor, ibland ensamt, ibland i kombination med kost och/ eller motion, vilket redovisas i resultatet under rubriken intervention med avsikt att förändra levnadsvanor. En studie beskrev

intervention som omfattar kost tillsammans med motion vilken redovisas i resultatet under rubriken intervention som omfattar kost och motion.

Avslutningsvis sorterades artiklarna under varje resultatrubrik efter om resultatet var signifikant eller ej. Interventioner och signifikans markerades i artiklarna med färgpennor i olika färger för att göra det lättöverskådligt. Den kvalitativa artikeln redovisas i resultatet under rubriken upplevelse motion. Arbets- och översiktsmall presenteras i Tabell 3.

Tabell 3 Arbets- och översiktstabell Författare Intervention

kost (Bestämt antal

kalorier)

Intervention motion (Gemensamt/

Strukturerat)

Intervention förändrade levnadsvanor

Effekt på vikt

Signifika nta Resultat

p-värde

Aguila et al (2000) ^{X X →}

Ball et al (2001) ^{X X X ↓}

Beebe et al (2005) ^{X ↓ X (0,03)}

Evans et al (2004) ^{X ↑ X (0.002)}

Fogarty &Happell (2005)

X

Jean-Baptiste et al (2007)

X X ↓ X (0.026)

Litrell et al (2003) ^{X →}

Menza et al (2004) ^{X X ↓ X (0.01)}

Poulin at al (2007) ^{X X ↓ X (<0.01)}

Vreeland et al (2003)

X X ↓ X (0.004)

Weber &Wyne (2005)

X ↓

Wu M-K et al (2007)

X X ↓ X (<0.001)

→ = avstannat i vikt

↓ = Minskat i vikt

↑ = Ökat i vikt

Etiska överväganden

Enligt Forsberg och Wengström (2008) s.77 ska etiska överväganden göras innan arbetet med en litteraturöversikt påbörjas. Dessutom bör urvalet bestå av studier som är etiskt övervägda. Alla resultat skall presenteras, oavsett om de stödjer forskarens åsikt eller inte. Alla artiklar som valdes redovisade inte det etiska övervägandet tydligt, men det gick att utläsa ett etiskt resonemang. Vi har

reflekterade också själva över etiken i de valda studierna och fann inte något som vi ansåg oetiskt. I översättningen av artiklarna var vi så noggranna och textnära som möjligt.

RESULTAT

Intervention i form av motion

I en studie av Beebe et al. (2005) bestod interventionen enbart av motion i form av gång på löpband inom en viss pulszon under sexton veckor. Tiden på löpbandet ökades successivt från fem minuter upp till trettio minuter första tre veckorna.

Den tiden hölls sedan konstant resterande veckor. Kontrollgruppen var inte delaktig i interventionen. Resultatet visade att interventionsgruppens vikt minskade i medel 3,7%, vilket var signifikant mer än kontrollgruppen som minskade med 0,02% (p=0,03).

Intervention med avsikt att förändra levnadsvanor

Flera studier visade att deltagarna i interventionsgruppen minskade signifikant i vikt jämfört med kontrollgruppen (Jean-Baptiste et al., 2007; Menza et al., 2004;

Poulin et al., 2007; Vreeland et al., 2003). Gemensamt för dessa studier var att deltagarna fick utbildning inom kost, som innehöll till exempel måltidsplanering och val av hälsosamma mellanmål. Vidare fick de lära sig att reflektera över sin relation till mat. Dessutom innehöll interventionen någon form av gemensam strukturerad fysisk aktivitet.

I studien av Poulin et al. (2007) fick interventionsgruppen

näringsrekommendationer, utbildning samt ett träningsprogram. Fokus i

utbildningen låg på deltagarnas förståelse av näring och träning, den var 90 min lång och gavs i början av studien. Deltagarna fick ett strukturerat, övervakat träningsprogram och tränade två gånger i veckan, 60 min varje gång i 18 månader.

Kontrollgruppen fick standardvård. Interventionsgruppen minskade i snitt 3,5 % i vikt. Skillnaden i vikt mellan inteventionsgruppen och kontrollgruppen när studien avslutades var 6,7 kg (p<0,01).

Liknande resultat redovisas i en crossoverstudie av Jean-Baptiste et al. (2007). I studien fick två grupper turas om att vara interventionsgrupp respektive

kontrollgrupp. Interventionen bestod av utbildning i hälsosam matlagning och hälsosamma val av mat, samt strategier för permanenta livsstilförändringar.

Motionen bestod av promenader i grupp. Kontrollgruppen fick sedvanlig vård.

Efter 16 veckor skiftades deltagarna mellan grupperna. Första 16 veckorna redovisades ett resultat där inteventionsgruppen minskat 6,4Ibs³ (2,9 kg) och kontrollgruppen ökat 5,9Ibs (2,7 kg) (p=0,026). Efter gruppbytet redovisades ett liknande resultat med viktnedgång för interventionsgruppen och viktuppgång för kontrollgruppen.

Vreeland et al. (2003) och Menza et al. (2004) redovisar i sina studier resultat från identiska interventioner. Interventionen bestod av fyra faser, en förberedande fas, ett intensivt 12-veckors viktminskningsprogram följt av 12 mindre intensiva veckor och avslutningsvis sex månader, där syftet var att behålla vikten.

Deltagarna fick utbildning i basal näringslära, måltidsplanering och hälsosamma matval och portionsstorlekar. De uppmuntrades att genomföra lätt- till medelhård fysisk aktivitet tre till fem gånger i veckan, dessutom ingick två gemensamma tränings aktiviteter i veckan. Kontrollgruppen fick sedvanlig vård. Vreeland redovisar resultatet efter de 12 intensiva veckorna i sin studie. Viktnedgång i snitt efter de 12 veckorna var 6Ibs (2,7 kg) för interventionsgruppen (p=0.004) jämfört med kontrollgruppen som ökade i snitt 6,4Ibs (2,9 kg). Menza redovisar resultat för hela interventionen, alla fyra faser, totalt 52 veckor. Interventionsgruppen minskade i snitt 6,6Ib (3 kg), kontrollgruppen ökade i snitt 7Ib (3,2 kg).

Skillnaden mellan grupperna var statistiskt signifikant (p = 0.01).

Litrell, Hilligoss, Kirshner, Petty och Johnsson (2003) samt Evans, Newton och Higgins (2005) redovisar i sina studier interventioner som innehöll ett

utbildningsmaterial i kost, motion samt livsstilsförändringar med signifikanta resultat. Dock redovisas i dessa studier resultat där deltagarna minskat i vikt, avstannat i viktökning eller ökat mindre i vikt jämfört med kontrollgrupperna.

Evans, Newton och Higgins (2005) redovisar en ökning på 2,0 kg i interventionsgruppen jämfört med en ökning på 6,0 kg i kontrollgruppen

(p=0,002). Litrell et al. (2003) redovisar i sitt resultat ingen signifikant skillnad i

3 1 Pound (Ibs) = 453,59237gram ca. 454gram

viktminskning för interventionsgruppen under studiens gång, däremot ökade gruppen som fick standardvård signifikant i vikt från studiens start till slut (p= 0.0001). Resultatet vid studiens slut visade en viktminskning i snitt 0.06 Ibs (0.003 kg) för interventionsgruppen och en ökning i snitt 9.6 Ibs (4,4kg) för kontrollgruppen. Skillnaden mellan de två grupperna var statistiskt signifikant (p= 0.007).

I två studier blev utfallet inte statistiskt signifikant. Aquila och Emanuel (2000) valde ut patienter vilka behandlats med atypisk antipsykotika under ett år. Dessa fick lågkalori- och lågfett diet samt en utbildning i hälsosam kosthållning och studerades under 18 mån. Utfallet visade ingen signifikant skillnad i kroppsvikt för deltagarna i interventionen. Weber och Wyne (2006) delade upp deltagarna i två grupper, där ena gruppen fick utbildning i livsstilsförändring en timme i veckan under 16 veckor. Kontrollgruppen fick sedvanlig vård. Deltagarna som fick utbildningen minskade i snitt 5,4 Ibs (2,4 kg) jämfört med kontrollgruppen som minskade 1,3 Ibs (0,6 kg).

Ball, Coons och Buchanan (2001) har studerat personer som behandlats med atypiska antipsykotika i minst sex månader. De som deltog i interventionen fick genomgå Viktväktarnas 1-2-3 program i tio veckor samt delta i schemalagd fysisk aktivitet tre gånger i veckan. Viktväktarnas 1-2-3 program lär deltagarna att använda ett poängsystem för att värdera matens energiinnehåll. Dessutom innehåller den en föreläsningsdel där det tas upp ett nytt ämne vid varje träff.

Resultatet visade ingen statistiskt signifikant skillnad mellan interventions- och kontrollgrupp.

Intervention som omfattar kost och motion

I en studie av Wu, Wang, Baj, Huang och Lee. (2007) undersökte man ett urval på schizofrena, överviktiga personer som behandlades med atypisk antipsykotika.

Interventionsgruppen fick en strikt diet utformad av en dietist. Energiinnehållet begränsades och ett strikt träningsprogram designades. Aktiviteten i

träningsprogramet utfördes 60 min, tre gånger i veckan. Kontrollgruppen fick

sedvanlig vård. Interventionsgruppen minskade i vikt 4,2 kg och kontrollgruppen gick upp i snitt 1 kg (p=<0.001).

Upplevelse motion

I en kvalitativ studie av Fogarty och Happell (2005) gjordes fokusgruppintervjuer för att studera om ett strukturerat träningsprogram hade någon inverkan på fysiskt och psykiskt välmående hos personer med schizofreni. Deltagarna fick

individuella träningsprogram som de genomförde i tre månader. Alla deltagare beskrev en förbättring i sin fysiska kapacitet. Några minskade i vikt. De upplevde engagemanget i programmet som positivt och ville fortsätta med regelbunden träning.

I`ve gone thru stages of my life I´v been really fit….when i´v become unwell I´v become very lethargic… I´v been able to perform better over the last months, continually better…I´v reached the stage now where I can basically get on a treadmill by my self or go for a walk

or…use public transport… at some stages I couldn`t do that.

(Fogarty & Hapell, 2005 p. 346).

DISKUSSION

Diskussionen startar med en resultatdiskussion där författarna belyser resultatet samt kopplar det till sjuksköterskans arbetsområde. Därefter följer en

metoddiskussion där styrkor och svagheter med litteraturstudien lyfts fram.

Slutligen framförs förslag på nya frågeställningar och fortsatt forskning.

Resultatdiskussion

Vårt resultat visar att interventioner med fokus på kost, ökad fysisk aktivitet samt utbildning inom dessa områden hade en god effekt på att få bukt med problemet övervikt hos personer med schizofreni som behandlas med atypiska antipsykotika.

Olika studier redovisade olika typer av interventioner men gemensamt för alla var

att deltagarna minskade i vikt, avstannade i vikt eller ökade ytterst lite i vikt. Det är mycket positivt eftersom utvecklingen för dessa personer brukar vara en ökande viktkurva, vilket också visade sig vara generellt för deltagarna i kontrollgrupperna.

Intervention med avsikt att förändra levnadsvanor

Då nästan alla studier i resultatet innehöll en intervention med fokus på att

förändra levnadsvanorna, vilket visade sig ha effekt på vikten, kan det tolkas som att det är en mycket viktig del för sjukvården att arbeta med för denna grupp av människor. Ohälsosamma levnadsvanor med dåliga matvanor och brist på fysiskaktivitet är några av dom största orsakerna till sjukdom och för tidig död (Folkhälsoinstitutet, 2008 s. 47). Aquila (2002) anser att alla patienter som startar behandling med atypisk antipsykotika bör förses med lämpliga åtgärder för att motverka viktuppgång. Åtgärderna kan vara att uppmuntra förändringar på levnadsvanor, före behandlingsstart eller så fort som möjligt efter. I en studie av Henderson et al (2000) ökade deltagarna mest i vikt under de 12 första månaderna av behandlingen med antipsykotiska läkemedel.

Paralleller kan dras till behandling av typ 2-diabetes som är starkt relaterad till livsstil och övervikt. I behandlingen av typ 2-diabetes fokuseras det i första hand på livsstilsförändringar med viktminskning och motion för att få kontroll på blodsockret (Nordin, 2007, s.12). Socialstyrelsens nationella riktlinjer för Diabetes Mellitus (URL 3) beskriver att det för god vård av diabetes krävs teamarbete där människan ska stå i centrum. Att få kostråd, utbildning, stöd och handledning är faktorer som ska hjälpa en diabetiker att klara sin egenvård på ett självständigt sätt. Detta visar att det finns flera likheter i hur läkemedelsrelaterad viktuppgång hos personer med schizofreni och personer med typ 2-diabetes borde behandlas, då bemästrandet av övervikten och förändringen av levnadsvanor visat sig ha stor betydelse för att förhindra allvarliga följdsjukdomar.

Beebe (2008) menar att sjuksköterskor är i en bra position för att upptäcka och förebygga hälsorisker för personer med schizofreni. Enligt Kompetensbeskrivning

för legitimerad sjuksköterska (URL 4) ska sjuksköterskan bland annat ”ha förmåga att identifiera och aktivt förebygga hälsorisker och vid behov motivera till förändrade livsstilsfaktorer” (s.12) samt ”undervisa och stödja patienter och närstående, individuellt eller i grupp, i syfte att främja hälsa och förhindra ohälsa” (s.12).

Således tycker vi det ingår i sjuksköterskans arbete att förebygga och behandla övervikten hos dessa personer. Vi anser det lika viktigt för diabetiker och personer med schizofreni att få bra stöd i arbetet med att förändra sina levnadsvanor.

Intervention i form av motion

Alla studier, utom två, innehöll en interventions- och en kontrollgrupp. Vid interventionernas start hade deltagarna ungefär samma värden gällande vikt och BMI. Dessa värden jämfördes sedan vid interventionens slut mot baseline i respektive grupp. Resultatet visar att alla interventioner hade effekt. Dessutom visade alla studier som innehöll motion under strukturerade former en

viktnedgång hos deltagarna. Andersson et al (2008) visar att så enkla medel som en stegräknare är ett enkelt, billigt och bra verktyg för att uppmuntra till fysisk aktivitet och beteendeförändring hos personer med psykossjukdom. En SBU- rapport visade att stegräknare eller fysisk aktivitet på recept ökade

aktivitetsgraden med 15-50 procent hos hela befolkningen (URL 5).

Deltagarna i den kvalitativa studien av Fogarty (2005) var mycket nöjda, fick bättre livskvalité och hade dessutom motivationen och viljan att fortsätta med fysisk aktivitet. Norling (2001) menar att fysisk aktivitet ger inte bara hälsovinster i form av viktnedgång och minskad sjuklighet utan även vinster i form av minskad ångest och depression samt förbättring av sociala störningar, passivitet och social kompetens. Enligt Folkhälsoinstitutet (2008) s. 542, 548 är regelbunden fysisk aktivitet en av de viktigaste faktorerna för att förebygga sjukdomar samt öka överlevnad och minska sjuklighet. Detta är viktigt att integrera i behandlingen av schizofreni, men kan inte ersätta läkemedelsbehandling.

Med stöd mot dessa fakta anser vi det vara en självklarhet för sjuksköterskor att utforma en vårdplan tillsammans med patienten gällande fysisk aktivitet likväl som läkarna ordinerar läkemedel för denna patientgrupp. Eftersom flera av

studierna i resultatet visade att lätt till medelhård fysisk aktivitet gav goda resultat krävs det inga stora insatser för att öka graden av fysisk aktivitet hos personer med schizofreni. Det räcker med promenader.

Intervention i form av kost

Kostutbildningarna liknande varandra i avseende på innehåll. De bestod av olika teman olika veckor som till exempel; lära sig undvika fett, lära sig hälsosam kosthållning både i hemmet och på restaurang samt lära sig skilja på psykisk och fysisk hunger. Liknande resultat redovisas i Henderson et al. (2006) som menar att vårdpersonal måste hjälpa personer med schizofreni att göra hälsosamma kostval, inte bara genom att ge kostrekommendationer utan genom att låta dem träna på att göra bra val. Därför anser vi Viktväktarnas metod 1-2-3 vara intressant då det innehåller en lättförståelig utbildningsdel där det fokuseras på dessa frågor.

Dessutom ger metoden möjlighet för personer med schizofreni att kunna umgås med andra människor samt en möjlighet till social träning. Det skulle vara en extra vinst för att motverka deras brist på initiativförmåga samt bryta den sociala isoleringen.

Metoddiskussion

Detta arbete utgjordes av en litteraturöversikt, där sökta studier bedömdes, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Inledande litteratursökningar gjordes i databasen PubMed. Vid efterföljande sökningar i andra databaser återkom samma artiklar vilket underlättade för författarna, då vi till stor del kunde använda oss av PubMed. Sökningarna gav bra träffar då materialet innehöll det vi sökte. Sökordet nursing valdes att inte inkluderas i databassökningarna på grund av författarnas frågeställning. Sjuksköterskans roll tas istället upp i diskussionen.

En styrka i litteraturöversikten var att sökningarna inte begränsades till enbart

”free-fulltext” artiklar eller någon begränsning årtal. Dock ser vi det som en svaghet att vi inte funnit några svenska studier, eftersom det kan vara svårt att översätta miljö och förhållanden i vissa studier och relatera till svenska förhållanden.

Artiklarna i översikten är övervägande kvantitativa. Då analysmetoden gick ut på att få svar på frågeställningarna fick vi ett tydligt resultat. Författarna anser att metoden varit funktionell och lättarbetad med tanke på syftet. Ett problem, då grundtanken var att jämföra de olika interventionerna med varandra, var att bara två av artiklarna innehöll en intervention ensam. Artiklarna vi använde behandlar oftast alla tre interventioner eller två i par. Problemet löstes genom att inte jämföra interventionerna med varandra utan att titta på interventionernas resultat på vikten.

I bedömningen av studiernas vetenskapliga kvalitet användes Carlsson och Eimans bedömningsmall vilket är en lätthanterlig modell för att kvalitetsbedöma artiklar. Författarna valde att byta ut fråga nummer fyra under metod till personer med schizofreni, då det var den gruppen av människor vi var intresserade av.

Anledningen att en studie av grad III (Ball, 2001) kom att ingå var att den var refererad i flera av de studier som hittades, samt att vi fann interventionen med Viktväktarnas 1-2-3 metod intressant, då det är en metod som många känner till och har lätt att relatera till.

Konklusion

Något vi uppmärksammat är det faktum att personerna i interventionsgrupperna fick mer tid och uppmärksamhet jämfört med dem i kontrollgrupperna. Vi funderade på om det kan ha påverkat resultatet? Om det, relaterat till dessa personers ökade behov av uppmärksamhet och struktur i vardagen, kan ha skapat ett falskt positivare resultat? Oavsett orsak har det mindre betydelse eftersom deltagarna gick ner i vikt, vilket är den effekt vi önskar. Vi efterlyser också mer

kvalitativ forskning inom detta område för att få större kunskap om personernas egna upplevelser och känslor av livsstilsförändringar.

Då de flesta studier vi använde är relativt nya, hoppas vi att fysisk aktivitet för personer med schizofreni är ett ämne som börjar uppmärksammas mer. En anledning till ökat intresse skulle kunna vara att övervikten leder till ökad sjuklighet, vilket i sin tur leder till ökade vårdbehov samt ökade kostnader för samhället. Något som vi uppmärksammat och ser som mycket positivt är att schizofreni inte finns med i FYSS (Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling) 2004 men finns i 2008 års upplaga. Detta skulle kunna bero på att fysisk aktivitet också visat sig effektivt som en del i behandlingen att minska de psykiska symtomen för personer med schizofreni.

Idrott och friluftsliv är för många människor en viktig källa till glädje och livsupplevelse, något som även personer med allvarliga psykiska sjukdomar bör

få del av (Folkhälsoinstitutet, 2008, s.542).

Acknowledgement

Tack till vår handledare Monica Eriksson för bra hjälp och stöd

Referenser

* = Artiklar använda i resultatet.

Adamson, U., Akre, O., Lindström, L., Nordlund, H., Svanborg, P., Ösby, U. &

Östenson, C-G. (2007). Schizofreni, antipsykosmedel och typ 2-diabetes – en empirisk översikt. Helsingborg: Merk Förlag

Allgulander, C. (2005). Introduktion till klinisk psykiatri. (2:a upplagan). Lund:

Studentlitteratur.

Andersson, M., Ursing, C., Linné, Y. & Ekdahl, K. (2008). Fysisk aktivitet kan rädda psykospatienter från metabola syndromet. Läkartidningen, 50, (105),3652- 3656.

Annersten, M. & Willman, A. (2005). Performing Subcutaneous Injections: A Literature Review. Worldviews on Evidence-Based Nursing, 2,(3), 122-130.

Aquila, R. (2002). Management of Weight Gain in Patients With Schizophrenia.

Journal of clinical psychiatry 63, (4), 33-36.

*Aquila, R. & Emanuel, M. (2000). Interventions for weight gain in adults treated with novel antipsychotics. Primary Care Companion Journal of Clinical

Psychiatry, 2, (1), 20-23.

Asplund, K., Berglund, G., Lindgren, S. & Lindholm, N. (2002). Internmedicin.

(3:e upplagan). Stockholm: Liber

*Ball, M P.,Coons, V B & Buchanan, R W.(2001). A Program for Treating Olzapine- Related Weight Gain. Psychiatric services, 52, (7), 967-969.

* Beebe, L-H., Tian, L., Morris, N., Goodwin, A., Swant Allen, S. & Kuldau, J.

(2005). Effects of exercise on mental and physical health parameters of persons whith schizophrenia. Issues in mental health nursing, 26, 661-667.

Beebe, L.H. (2008). Obesity in Schizophrenia: Screening, Monitoring, and Health Promotion. Perspectives in Psychiatric Care, 44, (1), 25-31.

Connolly, M. & Kelly, M. (2005). Lifestyle and physical health in schizophrenia.

Advances in Psychiatric Treatment, 11, 125–132

Dixon, L,. Weiden, P., Delahanty, J., Qoldberg, R., Postrado, L., Lucksted, A.&

Lehman, A. (2000). Prevalence and Correlates of Diabetes in National Schizophrenia Samples. Schizophrenia Bulletin,. 26, (4) 903-912.

*Evans, S., Newton, R. & Higgins S. (2005). Nutritonal intervention to prevent weigt gain in patients commenced on olanzapine: a randomized controlled trial.

Australian and New Zeeland Journal of Psychiatry, 39, 479-486.

Faulkner, G., Soundy, A A. & Lloyd, K. (2003). Schizophrenia and weight management: a systematic review of interventions to control weight. Acta Psychiatrica Scandinavica, 108, 324-332.

First, M B., Gibbon, M., Spitzer, R L., Williams, J B W. & Benjamin, L S. (1999).

Handbok SCID-I och SCID- II för DSM-IV. Danderyd: Pilgrim press.

*Fogarty, M. & Happell, B. (2005). Exploring the benefits of an exercise program for people with schizophrenia: A qualitative study. Issues in Mental Health Nursing, 26, 341-351.

Forsberg, C. och Wengström, Y. (2008). Att göra systematiska litteraturstudier.

Stockholm:Natur & kultur.

Henderson, D C., Cagliero, E., Gray, C., Nasrallah, R A., Hayden, DL., Schoenfeld, D A. & Goff, D C. (2000). Clozapine, Diabetes mellitus, Weight Gain, and Lipid Abnormalities: A Five- year Naturalistic Study. American Journal Psychiatry, 157, (6), 975-981.

Henderson, D C.,Caliero, E., Copeland, P M.,Borba, C P., Evins, E., Hayden, D., Weber, M T., Anderson, E J., Allison, D B., Daley, T B.,Scoenfeld, D. & Goff, D C. (2005). Glucose Metabolism in Patients With Schizophrenia Treated With Atypical Antipsychotic Agents; A Frecquently Sampled Intravenous Glucose Tolerance Test and Minimal Model Analysis. Arch Gen Psychiatry, 62, 19-28.

Henderson, D C., Borba C P., Daley, T B., Boxill, R., Nguyen, D D., Culhane, M A., Louie, P., Cather, C., Evins, E., Freudenreich, O., Taber, S & Goff, D.(2006).

Dietary Intake Profile of Patients with Schizophrenia. Annals of Clinical Psychiatry, 18, (2), 99-105.

*Jean-Baptiste, M., Tek, C., Liskov, E., Rao Chakunta, U., Nicholls, S., Hassan, A Q., Brownell, K D. & Wexler, B E. (2007). A pilot study of weight

management program with food provision in schizophrenia. Schizophrenia research, 96, 198-205.

Levander, S.,Adler, H., Gefvert, O.& Tuninger, E. (2006). Psykiatri en orienterande översikt.Stockholm:studentlitteratur.

Lingjärde, O. (2005). Psykofarmaka. Medikamentell behandling av psykiske lidelser. (4:e upplagan). Lund: Studentlitteratur.

*Littrell, K H., Hilligoss, N M., Kirshner, C D., Petty, R G & Johnson, C G.

(2003). The Effects of an Educational Intervention on Antipsychotic- induced Weight gain. Journal of Nursing scholarship, 35, (3), 237-241.

Lökensgard, I. (2007). Psykiatrisk vård och specifik omvårdnad. Lund:

Studentlitteratur.

Lönnqvist, F. (2007). Fettceller, fettväv och kroppssammansättning. i Lindroos, A-K. & Rössner, S. (red.). Fetma: från gen- till samhällspåverkan. Lund:

Studentlitteratur

*Menza, M., Vreeland, B., Minsky, S., Gara, M., Rigassio Radler, D., &

Sckowitz, M. (2004). Managing atypical antipsychotic-associated weight gain:

12-month data on a multimodal weight control program. Journal of Clinical Psychiatry, 65, 471-477.

Meyer, J M. & Koro, C E. (2004). The effects of antipsychotic therapy on serum lipids: a comprehensive review. Schizophrenia resarch, 70, 1-17.

Nordin, E. (2007). Den lilla boken om typ 2 diabetes. Stockholm: Gabor & Co.

Norling, I. (2001). ”Rekreation och psykisk hälsa-om hur rekreationen kan förbättra psykisk hälsa och behandlingen av psykisk ohälsa.” Göteborg:

Sahlgrenska universitetssjukhuset, sektionen för vårdforskning.

Ottosson, J-O. (2000). Psykiatri. (5:e upplagan). Stockholm: Liber.

*Poulin, M-J., Chaput, J-P., Simard, V., Vincent, P., Bernier, J., Gauthier, Y., Lanctôt, G., Saindon, J., Vincent, A., Gagnon, S. & Tremblay, A.(2007).

Management of antipsychotic-induced weight gain:prospective naturalistic stydy of the effectiveness of a superviced exercise programme. Australian and New Zeeland Journal of psychiatry, 41, 980-989.

Simonsen, T., Aarbakke, J. & Hasselström, J. (2004). Illustrerad farmakologi 2.

(2:a upplagan). Stockholm: Natur och kultur.

Statens folkhälsoinstitut (2008). FYSS. Stockholm: Elanders Tryckeri.

*Vreeland, B., Minsky, S., Menza, M., Rigassio Radler, D., Roemheld-Hamm, B.

& Stern, R. (2003). A program for managing weight gain associated with atypical antipsychotics. Pysychiatric services, 54, (8), 1155-1157.

*Weber, M.& Wyne, K. (2006). A cognitive/behavioral group intervention for weightloss in patients treated with atypical antipsychotics. Schizophrenia research, 83, 95-101.

*Wu, M-K., Wang, C-K., Bai, Y-M., Huang C-Y. och Lee, S-D. (2007).

Outcomes of Obese, Clozapine-Treated Inpatiens With Schizophrenia Placed on a Six-Month Diet and Physical Activity Program. Pyschiatric services, 58,(4), 544- 550

Elektroniska källor:

URL 1

http://www.medicinskaxess.se/nr4/schizofrenibehandling4.pdf 2009-04-18

URL 2

http://dspace.mah.se:8080/bitstream/2043/660/1/rapport_hs_05b.pdf 2009-04-18

URL 3

Socialstyrelsen

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/1999/3475/1999-0-63.htm 2009-04-18

URL 4

Socialstyrelsen

http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/33C8D178-0CDC-420A-B8B4- 2AAF01FCDFD9/3113/20051052.pdf

2009-04-18 URL 5

Statens beredning för medicinsk utvärdering

http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/Fysisk_aktivitet.pdf 2009-04-18

Bilagor

Bilaga1

Tabell 4 Bedömningsmall för studier med kvantitativ metod

Poängsättning 0 1 2 3

Abstrakt (syfte,

metod, resultat=3p) Saknas 1/3 2/3 Samtliga

Introduktion Saknas Knapphändig Medel Välskriven

Syfte Ej angivet Otydligt Medel Tydligt

Metod

Metodval adekvat till

frågan Ej angiven Ej relevant Relevant

Metodbeskrivning (repeterbarhet möjlig)

Ej angiven Knapphändig Medel Utförlig

Urval(antal, beskrivning, representativitet)

Ej acceptabel Låg Medel God

Patienter med lungcancerdiagnos

Ej undersökt Liten andel Hälften Samtliga

Bortfall Ej angivet > 20 % 5-20 % < 5 %

Bortfall med betydelse för resultatet

Analys saknas /

Ja Nej

Etiska aspekter Ej angivna Angivna

Resultat

Frågeställning

besvarad Nej Ja

Resultatbeskrivning (redovisning, tabeller etc)

Saknas Otydlig Medel Tydlig

Statistisk analys (beräkningar,

metoder, signifikans)

Saknas Mindre bra Bra

Confounders Ej kontrollerat Kontrollerat

Tolkning av resultatet Ej acceptabel Låg Medel God

Diskussion

Problemanknytning Saknas Otydlig Medel Tydlig

Diskussion av egenkritik och felkällor

Saknas Låg God

Anknytning till

tidigare forskning Saknas Låg Medel God

Slutsatser

Överenstämmelse med resultat (resultatets huvudpunkter belyses)

Slutsats saknas Låg Medel God

Ogrundade slutsatser Finns Saknas

Total poäng (max 47

p) p p p P

Grad I: 80% P

%

Grad II:70% Grad

Grad III:60%

Titel:

Författare

Tabell 5 Bedömningsmall för studier med kvalitativ metod

Poängsättning 0 1 2 3

Abstrakt (syfte, metod, resultat=3p)

Saknas 1/3 2/3 Samtliga

Introduktion Saknas Knapphändig Medel Välskriven

Syfte Ej angivet Otydligt Medel Tydligt

Metod

Metodval adekvat till frågan

Ej angiven Ej relevant Relevant

Metodbeskrivning (repeterbarhet möjlig)

Ej angiven Knapphändig Medel Utförlig

Triangulering Saknas Finns

Urval(antal, beskrivning, representativitet)

Ej acceptabel Låg Medel God

Patienter med lungcancerdiagnos

Ej undersökt Liten andel Hälften Samtliga

Bortfall Ej angivet > 20 % 5-20 % < 5 %

Bortfall med betydelse för resultatet

Analys saknas /

Ja Nej

Etiska aspekter Ej angivna Angivna

Resultat

Frågeställning besvarad

Nej Ja

Resultatbeskrivning (redovisning, kodning etc)

Saknas Otydlig Medel Tydlig

Tolkning av resultatet (citat, kod, teori etc)

Ej acceptabel Låg Medel God

Diskussion

Problemanknytning Saknas Otydlig Medel Tydlig

Diskussion av egenkritik och felkällor

Saknas Låg God

Anknytning till tidigare forskning

Saknas Låg Medel God

Slutsatser

Överenstämmelse med resultat (resultatets huvudpunkter belyses)

Slutsats saknas Låg Medel God

Ogrundade slutsatser Finns Saknas

Total poäng (max 48 p)

p p p P

Grad I: 80% P

%

Grad II:70% Grad

Grad III:60%

Titel:

Författare

Bilaga 2

Tabell 6 Översikt över artiklar som ingår i resultatet

Författare Årtal Land

Design/ Ansats Studiens syfte/

Intervention

Deltagare Analysmetod Huvudresultat Kvalitets bedömning

Aquila och Emanuel (2000)

USA

Retrospektiv studie där man fann att patienter ökade i vikt vid behandling med atypiska neuroleptika.

Intervention där man bytte till atypiska neuroleptika och samtidigt kontrollerade kosten.

Syftet var att se om byte till atypisk antipsykotika kombinerat med lågkalori- och lågfett-kost (2000 kcal/dag) hade någon effekt på den förväntade

viktuppgången hos personer med schizofreni.

n = 31 som

behandlats minst ett år med atypisk antipsykotika.

T-test Patienterna i studien

ökade inte lika mycket i vikt efter

interventionen jämfört med de i den

retrospektiva studien som inte fått den.

Grad 1

Ball et al. (2001)

USA Icke randomiserad,

prospektiv Syftet var att mäta effekten av ett 10 veckors program innehållande viktväktarnas 1-2-3 steg

tillsammans med motion tre gånger i veckan

n = 22 IG = 11 KG = 11

t- test, Pearson product- moment correlations.

Ingen signifikant viktnedgång mellan grupperna.

Grad 3

Beebe et al. (2005)

USA RCT

Prospektiv Syftet var att mäta effekter av ett 16 veckors-träningsprogram avseende fettprocent och gåsträcka på 6 min på personer med schizofreni.

n = 10 IG = 4 KG = 6

Wilcoxon rank sum

test Interventionsgruppen

minskade i kroppsfett jämfört med

kontrollgruppen.

Grad 1

Evans et al. RCT Syftet med studien var att se om n =51 t-test Interventionsgruppen Grad 1

Författare Årtal Land

Design/ Ansats Studiens syfte/

Intervention

Deltagare Analysmetod Huvudresultat Kvalitets bedömning

(2005)

Australien Prospektiv man kunde förebygga eller minimera viktuppgång genom individuell kost rådgivning.

Interventionsgruppen fick kostråd av dietist i sex individuella träffar i tre månader samt ett häfte om mat.Kontrollgruppen fick sedvanlig vård samt häftet om mat. Alla deltagare bahandlades med atypiska antipsykotika.

KG =22

IG =29 ökade mindre i vikt,

än kontrollgruppen.

Fogarty och Happell (2005)

Australien

Kvalitativ, semi- strukturerad fokusgrupp intervju.

Syftet var att utvärdera ett strukturerat motionsprogram avseende fysiskt och psykologiskt välmående för personer med schizofreni eller relaterade psykoser. Personerna fick individuella träningsprogram som skulle utföras i tre månader.

n = 6 Intervjuerna spelades in och översattes ordagrant. Data samlades in och analyserades i teman.

Data sorterades, beskrevs, klassifierades, översattes för att slutligen presenteras.

Alla deltagarna beskrev en förbättring av sin fysiska

kapacitet och tyckte programet varit positivt. De beskrev positiva upplevelser av gruppdynamiken och ville fortsätta med fysisk aktivitet efter projektets slut.

Grad 2

Jean-Baptiste et al.

(2007) RCT

Pilotstudie Syftet med studien var att via ett

modifierat n= 14

Grupp A=8 t-test, ANOVA, post-

hoc test Signifikant

viktminskning i första Grad 1

Författare Årtal Land

Design/ Ansats Studiens syfte/

Intervention

Deltagare Analysmetod Huvudresultat Kvalitets bedömning

USA Prospektiv

Cross over viktminskningsprogram se effekter på vikten. Deltagarna fick lära sig handla och tillaga maten rätt. Träffar med dietist i 16 veckor, 45- 60 min/gång. Först grupp A i 16 veckor, sedan skiftades så grupp B fick samma intervention.

Grupp B=6 interventions gruppen

jämfört med kontrollgruppen p=026. När kontroll gruppen började sin 16 v intervention gick de ner i vikt ungefär lika mycket.

Littrell et al. (2003)

USA Kvasi-exprimentell

prospektiv Syftet var att se om ett

utbildningsmaterial “solutions of wellness” kunde ha effekt på antopsykosrelaterad viktuppgång.

Interventionsgruppen träffades 1 tim, en gång i veckan i 16 v med uppföljning efter 6 mån.

Deltagarna gick igenom

”Nutrition, Wellness, Living a healthy lifestyle, Fitness and exercise.

n=70 IG=35 KG=35

Fishers-exact test, t-test Interventionsgruppens medelvikt visade efter 4 mån en uppgång på . 81 Ibs=0.36 kg , kontrollgruppen ökade 7.17 Ibs= 3.23

Grad 1

Författare Årtal Land

Design/ Ansats Studiens syfte/

Intervention

Deltagare Analysmetod Huvudresultat Kvalitets bedömning

Menza et al.

(2004) USA Icke randomiserad, prospektiv

Frivillig

interventions grupp, matchad kontroll grupp.

Syftet var att studera effekten av ett 56 veckors

viktkontrollprogram för personer med schizofreni behandlade med atypisk antipsykotika som ökat i vikt av behandlingen.. Programet innhöll nutrition-, träning- och beteendeinterventioner.

Förändringar på vikt jämfördes mättes och jämfördes med kontrollgruppen. Hypotesen var att personer i

interventionsgruppen skulle minska mer i vikt jämfört med kontrollgruppen.

IG = 31, 20 fullföljde.

KG = 20 t-test, ANCOVA. Resultatet efter 52 veckor redovisar viktnedgång i snitt för IG gruppen på 3 kg, KG gruppen ökade i snitt 3,2 kg.

Grad 1.

Poulin et al.

(2007) Canada

Prospektiv Syftet var att under 18 mån se effekterna av ett viktkontroll program som inkluderade utbildning om diet och fysisk aktivitet och ett strukturerat, träningsprogram på ett gym i syfte för antipsykosläkemedels relaterad viktuppgång

n= 110 KG=51 IG=59

Chi-två test, Tukeys

Post-hoc test. IG gruppen

reducerade signifikant sin vikt med -3.5%, vid studiens slut.

Kontrollgruppen ökade i vikt.

Grad 1

Weber och Wyne Randomiserad, Syftet var att studera effekten av n=17 t-test IG- gruppen minskade Grad 2

Författare Årtal Land

Design/ Ansats Studiens syfte/

Intervention

Deltagare Analysmetod Huvudresultat Kvalitets bedömning

(2006)

USA placebo-

kontrollerad, pilotstudie.

ett 16 veckors program vad gällde cognetivt/beteende behandling i grupp. Man utgick från ett färdigställt program (DPP).

Deltagarna, alla schizofrena el med schizoaffektiva störningar samt medicinerade med atypiska LM träffades 1 tim/v i 16 v där man gick igenom bla målsättning, problemlösning, viktminskning.

Kontroll-gruppen fick vanlig vård.

IG =8

KG = 9 sin vikt i medeltal

2,9% och KG gruppen 0.6%.

Det var dock inga signifikanta skillnader.

Vreeland et al.

(2003) USA

Icke randomiserad, Prospektiv

Syftet var att studera effekten av ett 12 veckors

viktkontrollprogram för personer med schizofreni behandlade med atypisk antipsykotika som ökat i vikt av behandlingen. Programmet innhöll nutrition, träning och beteendeinterventioner.

Förändringar på vikt jämfördes mättes och jämfördes med kontrollgruppen. Hypotesen var att personer i

interventionsgruppen skulle minska mer i vikt jämfört med kontrollgruppen.

n= 46 IG = 31 KG = 15

ANCOVA Interventionsgruppen

gick ner i vikt medan kontrollgruppen ökade.

Grad 1

Wu et al. (2007)

Taiwan RCT

Prospektiv Syftet var att mäta effekten av

reducerat energiintag och n =53

KG=25 ANCOVA Kroppsvikt minskade i

interventionsgruppen. Grad 1

Författare Årtal Land

Design/ Ansats Studiens syfte/

Intervention

Deltagare Analysmetod Huvudresultat Kvalitets bedömning

regelbunden fysisk aktivitet under sex månader hos personer med schizofreni som behandlas med antipsykotika.

Energiintag:

* 1300-1500 kcal/dag för kvinnor

* 1600-1800 kcal/dag för män Fysisk aktivitet 3ggr/vecka (motsvarande 600-750 kcal) Deltagarnas vikt mättes före och efter interventionen.

IG =28 Ingen minskning i

kontrollgruppen.