Kandidatuppsats 15 hp Antal ord: 12799
Röda Korset
En kvalitativ studie av organisationens självbild
Författare: Beatrice Simonsson Handledare: Peter Smekal Statsvetenskapliga Institutionen
Uppsala Universitet VT20
Innehållsförteckning
Förkortningar och begreppslista ... 1
1.Inledning och problemformulering ... 2
1.1. Bakgrund till studien ... 3
1.2. Syfte och frågeställning ... 4
1.3. Bakgrund ... 4
Röda Korset ... 4
Turkiet och flyktingkrisen ... 6
2. Tidigare forskning ... 6
2.1. Definition av identitet ... 7
2.2. Identitet och självet enligt Oyserman ... 7
2.3 Tremblay- Boire & Prakash om identitet och religion ... 7
2.4 Biståndsarbetares självbild enligt Eriksson Baaz ... 8
2.5 Röda Korset ... 10
3. Teoretiskt ramverk ... 10
3.1. Dimension 1 – Rationell kunskap ... 11
3.2. Dimension 2 – Demokrati- och jämlikhetsfrämjande ... 11
3.3. Dimension 3 – Aktiv aktör vs. passiv mottagare ... 11
3.4. Dimension 4 - Ärlighet och korruption ... 12
3.5. Eriksson Baazs bidrag till studien ... 13
4. Design och metod ... 13
4.1. Kvalitativ studie ... 13
4.2. Val av organisation ... 14
4.3. Material och materialinsamling ... 14
Styrdokument ... 14
Kvalitativa intervjuer ... 16
4.4. Bearbetning av data: innehållsanalys ... 17
5. Resultat ... 19
5.1. Rationell kunskap ... 19
Styrdokument: ... 19
Intervju: ... 20
5.2. Demokrati- och jämlikhetsfrämjande ... 21
Styrdokument: ... 21
Intervju: ... 22
5.3. Aktiv aktör vs. passiv mottagare ... 23
Styrdokument ... 24
Intervju ... 25
5.4. Ärlighet och korruption ... 25
Styrdokument ... 25
Intervju ... 25
5.5. Utöver dimensionerna ... 26
Offer ... 26
Medmänniska och vän ... 29
5.6. Sammanfattning ... 31
6. Slutsatser och diskussion ... 31
6.1. Framtida forskning ... 33
Referenser ... 35
Bilagor ... 39
Bilaga 1: ... 39
Förkortningar och begreppslista
Röda Korset- de gånger Röda Korset nämns i texten avses hela Röda Korset-rörelsen om inget annat anges.
ICRC - International Committee of the Red Cross
IFRC – International Federation of the Red Cross and Red Crescent societies TRCS – Turkish Red Crescent Society
’Identitet’ och ’självbild’ - används som synonymer.
1.Inledning och problemformulering
En växande befolkning tillsammans med en ökande förbrukning av världens resurser, klimatförändringens effekter samt krig och konflikter utgör allvarliga hot för stora delar av jordens befolkning. Dessa problem tvingar bland annat folk till förflyttning och gör dem beroende av hjälp och stöd för att kunna leva och få ett drägligt liv (Giddens, 2003, s. 79).
Skydd och stöd erbjuds av många stater, men långt ifrån alla som är i behov av hjälpen nås eller får tillgång till den. Därför är också frivilliga humanitära organisationers arbete och insatser idag vitala i arbetet med att stötta och hjälpa människor och för att nå så många som möjligt i utsatta situationer.
En viktig aspekt inom humanitärt arbete, som många organisationer kämpat med länge, är att vid internationella insatser inte göra någon ”skada” i mottagarens samhälle. Det har varit av stor vikt och prioritet inom den internationella humanitära sektorn att beakta den lokala kontexten och omständigheterna för att anpassa hjälpen utifrån det. I boken Do No Harm – how aid can support peace or war (1999) skriver Mary B. Anderson om detta, och om att vara neutral mellan parterna är särskilt viktigt i konflikter. Detta då humanitära
organisationers arbetssätt både kan förstärka och förlänga konflikten, men även stärka fredsfrämjande kapaciteter, reducera spänningar och underlätta arbetet med att hitta fredliga lösningar. I mycket forskningslitteratur har det diskuterats om att det inte finns någon ”one- size fits all” eller ”blue print” lösning till samhälleliga problem och konflikter (Easterly, 2006 s. 367ff). En relaterande aspekt inom utvecklingsstudier och humanitärt bistånd har varit att ta avstånd från den så kallade ”White Mans Burden”, det vill säga en västerländsk tanke om att ens uppgift och också börda är att rädda och hjälpa människor i mindre utvecklade samhällen.
Detta tas avstånd ifrån då detta i dagens samhälle skulle kunna ses som neokolonialism och är något som går emot biståndsarbetets humanistiska ideologi och värdegrund (Ibid; Eriksson Baaz, 2005, s. 121). Easterly menar att imperialism och kolonialism idag är på uppgång igen i samband med att stoppa världsproblem som fattigdom och svält, men att vi behöver tänka tillbaka på den skada detta har gjort och lära oss av vår historia (Ibid, s. 269ff).
För att hantera dessa dilemman och svårigheter i den internationella humanitära sektorn är det av vikt att studera vad som ligger till grund för vilka åtgärder man tar, hur man utformar program och assistansprojekt etc. i utvecklings- och biståndsarbete. Enligt forskare inom flera
forskningsområden är identiteten hos organisationer en grundpelare för vad som påverkar organisationernas handlingssätt. Seidl (2005, s. 74) menar att organisationers identitet, eller självbild, består av fler komponenter, bland annat hur man ser på sig själv i termer av värderingar, världssyn och erfarenheter, men också hur man framställer sig inför sin publik och sina mottagare. Denna komplexa och sammansatta identitet är viktig för att förstå hur och varför organisationerna utför sitt arbete (Ibid). För att bemöta och tackla de dilemman som nämnts ovan, har humanitära organisationer tagit till många strategier och lösningar för att anpassa hjälpen efter kontext och behov samt undvika att tvinga sin kultur på andra. Bland annat läggs mycket fokus på inklusion och integrering, intersektionalitet samt mer fokusering på genusmedvetenhet (Santos & Toomey, 2018). Det vi kan se är att dessa bygger på en humanistisk och demokratisk världssyn. Men det är dock i och med tidigare diskussion rimligt att ifrågasätta huruvida det humanitära arbetet dels verkligen håller sig till demokratiska och humanistiska värderingar, och dels inte framhåller neokoloniala handlingar. Det är alltså av vikt att studera humanitära organisationers identitet och självbild för att kunna utveckla biståndsorganisationernas arbete och uppnå den genuina humanism och altruism som de verkar stå för.
I denna studie kommer ett sådant fall att studeras, nämligen den ideella och världsvida
organisationen Röda Korset. Detta görs genom att studera styrdokument vilka bland annat kan förmedla den bild Röda Korset utger för sina mottagare och donatorer. Dessutom intervjuas informanter, vilka kan inge ett perspektiv av vilka värdegrunder och uppfattningar man står bakom och har.
1.1. Bakgrund till studien
Artikeln Biased Alturism: Islamophobia and Donor Support for Global Humanitarian Organizations (Tremblay-Boire & Prakash, 2019) gav idén till den ursprungliga forskningsfrågan för arbetet gällande om man i biståndsorganisationer kan se spår av islamkritiska uppfattningar och om dessa kunde diskriminera muslimer i biståndsarbetet.
Turkiet valdes då som land att studera då det dels har en muslimsk befolkning och dels bistår flyktingar med hjälp. Flyktingarna som anländer till Turkiet är främst människor från Syrien, vars befolkning till största delen är muslimsk (Styrman, 2020). Tidigt i uppsatsarbetet
upptäcktes att sådana uppfattningar inte var speciellt närvarande men uppfattningar om mottagarna var fortfarande fokus för studien och Turkiet behölls som ram. Då studien tog fart
visade det sig svårt att få syn på tydliga uppfattningar om vad som ansågs om mottagarna.
Desto mer fanns det om, och även mer intressant var, uppfattningarna organisationen hade om sig själv samt deras identitet.
1.2. Syfte och frågeställning
Denna undersökning ämnar synliggöra och generera kunskap om vilken bild Röda Korset har om sig själv, och vilka delar denna består av. Genom att belysa denna självbild kan studien på ett större plan användas för framtida forskning om Röda Korsets och andra organisationers identiteter i förhållande till deras arbete. Studien kommer att behandla implicita och explicita uttryck och uttalanden i styrdokument, samt inkludera intervjuer med medarbetare för att på så sätt synliggöra den självbild Röda korset har. För att besvara syftet med studien formuleras följande frågeställning:
- Hur framställer Röda Korset sig själva i sina styrdokument och i samtal med organisationens medarbetare?
1.3. Bakgrund
I bakgrunden kommer jag inledningsvis presentera Röda Korset som organisation i termer av kort historik, organisationens uppbyggnad, symboler samt värdegrunder. Därefter beskrivs en kort bakgrund av flyktingsituationen i Turkiet.
Röda Korset
Röda Korsets rötter kan spåras tillbaka till slaget vid Solferino år 1859 då Henri Dunant, en schweizisk domare och köpman, passerade och blev vittne till striden. Han hade tidigare i livet ägnat sig mycket åt välgörenhetsfrågor och såg vid slaget den bristande sjukvård som fanns för sårade militärer på plats. Han organiserade därför en insats av frivillig katastrofhjälp på platsen för att ta hand om de sårade. Detta kom att bli startskottet för den
världsomspännande humanitära biståndsorganisation detta skulle utvecklas till. Några år efter slaget vid Solferino skrev Dunant böcker med förslag om hur man borde förbättra den
bristande sjukvård han sett på slagfältet. Förslagen handlade bland annat om att organisera frivilliga hjälpinsatser och bilda organisationer som skulle verka under ett gemensamt internationellt regelverk. Flertalet länder bearbetade förslagen och enades om dem vid en konferens i Genéve 1863, och Röda Korset var därmed grundat. Dunants arbete utgjorde även
grunden för den första Genevekonventionen som undertecknades 1864, och som beviljade organisationens sjukvård neutralitetsskydd i krig (Nationalencyklopedin, utan år; ICRC, 2007).
Idag är Röda Korset en av världens mest etablerade och välkända välgörenhetsorganisationer.
De beskriver sig själva som en rörelse bestående av flera delar, som alla gemensamt lyder under rörelsens sju grundprinciper vilket förenar rörelsen till en1. Rörelsen utgörs av den Internationella Röda Kors Kommittén (ICRC), Internationella Röda Kors- och Röda
Halvmånefederationen (IFRC) samt de 190 lokala Nationella Föreningarna (ICRC, u.å). Röda Korsets arbete har under åren ändrat karaktär och är inte längre uteslutande inriktat mot att hjälpa krigssårade militärer, utan arbetsområdena har vidgats. ICRC är den del av rörelsen som fortfarande exklusivt jobbar inom krigs- och våldsdrabbade områden för att assistera och skydda människor, både vad gäller liv och värdighet. IFRC jobbar å andra sidan i nära
relation till de nationella föreningarna för att assistera och underlätta deras arbete med de mest utsatta människorna vid till exempel natur- och teknikrelaterade katastrofer,
flyktingsituationer samt hälsokriser. De nationella föreningarna, slutligen, utför många olika uppgifter inom ovannämnda områden såsom att hantera program och bidra med assistans till sjukvård i krigsdrabbade områden etc. (Ibid).
Symbolen och flaggan som identifierar Röda Korsetrörelsen är viktiga för organisationens identitet och symboliserar skydd och neutralitet. Det röda korset är från början den
Schweiziska flaggan inverterad, dvs. ett rött kors på vit bakgrund. Organisationen har ingen egentlig koppling till kristendomen, och därför har även andra symboler antagits för att undvika den felaktiga koppling som ibland sker då symbolen inte ses och respekteras som neutral. Ett sådant exempel är den röda halvmånen som främst används i muslimska länder.
Denna symbol antogs under det Turkisk-Ryska kriget 1929 då det Osmanska riket ansåg korset vara stötande för muslimer. Den sista symbolen i form av en röd kristall antogs 2005 utifrån ett behov av en symbol som helt stod utan religiösa eller politiska konnotationer, dvs.
som stod för neutralitet där de tidigare emblemen inte kunde uppfylla den funktionen (ICRC, 2007; Svenska Röda Korset, 2019).
1 Mer ingående information om detta finns bl.a. på Svenska Röda Korsets hemsida:
https://www.rodakorset.se/om-oss/grundprinciper/
De sju grundprinciperna som rörelsen och dess gemensamma identitet bygger på och som de följer och måste uppehålla är mänsklighet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet (Svenska Röda Korset, u.å). Vad som är värt att understryka för denna studie gällande dessa principer är att Röda Korset som organisation är självständig och neutral och har till skillnad från många andra humanitära organisationer inte någon anknytning till en specifik stat, politik eller religiös inriktning (Dromi, 2020, s. 2f; Svenska Röda Korset, u.å).
Turkiet och flyktingkrisen
I samband med upptrappningen och eskaleringen av det syriska kriget år 2015 tvingades stora grupper av människor från Syrien på flykt. Mänskoströmmarna sökte sig då mot EU och tog främst två vägar, en via västra balkanländerna, och den andra via Turkiet och över havet till Grekland (Hampshire, 2015, s. 9). Sedan kriget i Syrien startade 2011 har 11 miljoner människor behövt fly från landet enligt UNHCR (2020a). Även människor från andra länder så som Pakistan, Irak, Kosovo och Afghanistan anlände under 2015 till EU. Flyktingkrisen kom att påverka EU på många sätt och sätta stor press på många länder. En av dessa är just Turkiet och enligt UNHCR (2020b) infinner sig just nu nästan 3,6 miljoner Syriska flyktingar i Turkiet. Landet har länge uppgett att de inte kan hantera fler flyktingar och senast i mars rapporterade media att Turkiet öppnat gränserna till Grekland och EU som tidigare var avtalat att hålla stängda. Detta gjordes för att sätta press på EU vad gäller hanteringen av migranter. I och med öppnandet kan migranter nu röra sig över gränsen och EU är orolig över att en ny flyktingvåg likt den 2015 ska ske igen (Fjellström & Johansson 2020). Det är i utifrån denna situation och bakgrund som delar av studien grundar sig på bl.a. intervjuguiden, och det är därför av vikt att ha en kort överblick över migrationssituationen i främst Europa.
2. Tidigare forskning
Forskningsfältet kring biståndsorganisationer är omfattande och behandlar många olika aspekter. Denna studie har dock avgränsats till att fokusera på forskning om
identitetsskapande och humanitära organisationer. Forskningsgenomgången kommer att presentera olika teorier om hur identitet skapas och hur denna förhåller sig till motparten. För att kunna hitta implicita antaganden om sin självbild är det viktigt att förstå att uppfattningar om andra är av betydelse för sin egen självuppfattning och vid skapandet av sin identitet.
Därefter följer en kort presentation av tidigare forskning gällande Röda Korset
2.1. Definition av identitet
Definitionen av självbild och identitet är i denna uppsats till stor del hämtad från Anthony Giddens (2003) sociologiska perspektiv. Han menar att identiteten skapas genom
socialisering, och samspel med andra formar våra värden och normer. Självbilden, eller självidentiteteten, är de uppfattningar människor har om sig själva och de värden som de anser viktiga och består alltså av attribut, egenskaper, uppfattningar och roller. De
uppfattningar som andra har om en själv är det som kallas social identitet. Det är möjligt att skilja på dessa och studera dessa var för sig, men Giddens menar att dessa ligger väldigt nära varandra och det är detta perspektiv föreliggande studie bottnar i (Ibid, s. 43).
2.2. Identitet och självet enligt Oyserman
I boken Self and Social Identity visar Daphna Oyserman (2004) om hur ”self” eller ”självet”, dvs. den egna identiteten tar sig i uttryck. Enligt författaren görs detta på fler sätt, bland annat genom handlingar (action), som struktur, som en kognitiv produkt men även som en social produkt. Under den sistnämnda punkten beskriver hon hur människors självuppfattning styrs av den syn andra har av oss. Hon tar en socialkonstruktivistisk ståndpunkt där hon menar att våra självuppfattningar skapas i olika kontexter och i relation till andra och att man därmed även tar till sig och värderar andra parters värderingar och normer i sitt eget
identitetsskapande. Man skiljer här på det sanna jaget, dvs. den identitet och bild man har av sig själv och vill vara, samt det falska jaget - den uppfattning andra har om oss och vill att vi ska vara (Ibid, s.6ff). Även om Oyserman skriver om identiteten hos enskilda människor, kan det argumenteras för att dessa koncept och tankesätt om hur identiteter skapas också kan användas i analysen av organisationers identitet och identitetsskapande.
2.3 Tremblay- Boire & Prakash om identitet och religion
Tremblay-Boire & Prakash (2019) redogör i sin artikel för sin studie utförd i USA där de bland annat undersöker huruvida islamofobi (rädsla för islam) skulle kunna vara en faktor som hindrar människor från att donera pengar till organisationer som hjälper muslimska flyktingar i flyktingläger. De undersöker enskilda människors villighet att donera till
välgörenhetsorganisationer och vad det är som påverkar valet av organisation. De tittar då på flertalet faktorer så som mottagarnas religion, i vilken region som flyktinglägren är belägna i samt välgörenhetsorganisationernas egen religiösa inriktning (Ibid, s. 113). En av deras utgångspunkter är en behavioristisk teori om ”bounded rationality”. Författarna hänvisar till
denna teori av Herbert A. Simon som beskriver att människor är rationella men tar ”kognitiva genvägar” vid beslut, vilket beror på tre saker: 1. människor lever och verkar i en
informationsfattig miljö, 2. människor har kognitiva begränsningar att processa denna information samt att 3. människor har begränsad tid att ta beslut, och även begränsade
resurser att göra detta (Ibid, s. 114). De visar också hur stereotyper (i detta fall om islam) kan uppstå till följd av denna ”bounded rationality” och till följd av att undvika kognitiv
dissonans. Detta kan medföra att man på grund av stereotyper och outtalad partiskhet antar vissa attityder mot grupper.
Vad gäller religionens roll i relation till donering av pengar i välgörenhetssammanhang menar författarna att den har en stark koppling till människans identitet. I denna kontext presenterar de en socialpsykologisk teori av Henri Tajfel gällande ”in-group/out-group bias”, enligt vilken det framgår att när människor ser sig tillhöra en viss grupp ser de andra grupper på ett mer negativt sätt (Ibid, s. 114f). Detta medför att donatorer förmodas ge mer fördelar till sin
”in-group” (ingrupp) än till en ”out-group” (utgrupp), dvs. kristna respektive muslimer i detta fall. Även om detta synsätt, vilket härstammar från etnocentrismen, är vanligt finns även teorier om det motsatta förhållandet, dvs. en utgruppsfavorisering där andra grupper värderas högre än sin egen. Detta kan tydligt ses i hur vi ser på förebilder, t.ex. när medborgare eller styrande i ett land ser upp till styrande i andra länder etc. Tremblay-Boire och Parkash finner som resultat i studien belägg för islamofobi och kristofili (kristendomsvänlighet) och därmed även stöd för att in-group /out-group teorin kan förklara gjorda observationer. De visar att människors uppfattningar om och syn på mottagaren och dess identitet påverkar hur man väljer att donera, vilket även säger något om hur människor ser sig själva. Fokuset för min studie har som tidigare nämnts skiftat från fokus på islamkritiska uppfattningar, men författarna har dock gjort viktiga poänger för hur identitet har betydelse i
välgörenhetssammanhang och resonemangen är därför viktiga för denna studie.
2.4 Biståndsarbetares självbild enligt Eriksson Baaz
Även Maria Eriksson Baaz (2005) har forskat på hur identiteten påverkar humanitärt arbete, dock med fokus på identiteten hos biståndsarbetare och deras uppfattningar om sig själva i relation till uppfattningarna de har om mottagarna. Hon menar att självbilden är konstruerad i förhållande till, och i motsats till bilden man har av den andra parten, mottagaren (Ibid, s.116). Eriksson Baaz tar likt Oyserman sin utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt
perspektiv, dock studeras här identitet i kontexten av humanitär hjälp utifrån två dikotomier:
”the omniscient Self” och ”the passive Other”. Eriksson Baaz visar att det finns en motsägelse i att ingå i ett partnerskap med mottagarna med premissen att båda parter är jämlika, och idén om specialisering vilken förutsätter att biståndsarbetarna, i detta fall västerlänningarna, kommer med en slags allvetskap och därmed en överlägsenhet i utveckling och kunskap, och alltså inte alls är jämlika (Ibid, s. 166f).
Utifrån insamlad intervjudata från såväl anställda som volontärer inom utvecklingsarbete i Tanzania, kan tydligt ses att biståndsarbetarna har uppfattningar om tanzanierna, vilka speglas i de förväntningar de har när det kommer till huruvida de är medgörliga i utvecklingsarbetet eller inte. Nedanstående passage kommer från en av hennes intervjuer där det tydligt visas vad för slags uppfattning utvecklingsarbetarna har gällande denna passivitet och
”backwardness”:
They are not interested. They don’t care… They are quite happy to take the money and the equipment, but they are not interested in doing any work to get it.
(Ibid, s. 121)2
Eriksson Baaz skriver om underlägsenhet och överlägsenhet (inferiority and superiority) i olika dimensioner mellan mottagarna och biståndsarbetarna i Tanzania. Hon menar att arbetet i att utbyta kunskap och kulturella erfarenheter utifrån olikheter finns i en kontext av
evolutionär hierarki, samt att idén om att utveckling har olika steg (stages) är kopplad till ett synsätt som framhåller Västerlandet som överlägset. Denna generella överlägsenhet innebär inte endast längre gången utveckling i teknologi, mer resurser, materiella ting och varor, utan även att de som är mottagarna har en ”backwardness” som återfinns i kulturens moral och praktiker. Detta synsätt och idé gör enligt Baaz att västerlänningarna som utgör en stor del av skaran biståndsarbetare ser sig själva som ”allvetande” (omniscient) och kapabla till att utföra och lösa en mängd problem, men även att uttala sig om sådant som inte ligger inom deras kompetensområde. Bara det faktum att tillhöra och vara representant av ”den utvecklade världen” gör att man är befogad att rådgiva och hjälpa andra kulturer (Ibid, s. 110f).
2I denna studie kommer flertalet citat och utdrag ur texterna att vara på engelska. Dessa har inte översatts då jag förutsätter att läsaren kan engelska.
2.5 Röda Korset
Det har forskats mycket om Röda Korset-rörelsen från olika perspektiv och i olika teoretiska forskningsfält. Många av dessa studier rör Röda Korsets roll och mandat inom sjukvård och krigssammanhang samt beskriver hur de arbetar som aktörer i den humanitära sektorn
(Forsythe, 2018; Hägg-Martinell, Tegnestedt & Larsen, 2020). Vad gäller forskning om Röda Korsets identitet visar denna mer fokus på hur organisationen framställer sig själva i bl.a.
marknadsföringssammanhang (Echeverrie, 2018). I denna studie kommer dock Röda Korset att studeras utifrån dess identitet och relation till mottagare, och hur denna identitet som kan visa på hur styrdokument och medarbetare själva på olika sätt uttrycker explicita och implicita uppfattningar om sig själva. Detta är något det inte finns lika omfattande forskning kring i litteratur som handlar om Röda Korset.
3. Teoretiskt ramverk
I detta avsnitt presenteras det teoretiska ramverk som kommer utgöra utgångspunkten för analysen. Inledningsvis beskrivs Eriksson Baazs syn på biståndsarbetarnas roller och
identitetsskapande. Därefter presenteras de fyra dimensioner och uppfattningar som ligger till grund för studien mer utförligt var för sig.
Identiteten hos mottagarna och biståndsarbetarna spelar roll för vad för slags arbete som utförs och varför. Eriksson Baaz (2005) beskriver att biståndsarbetarens identitet utgörs av vad man är och vad man gör, och att rollen som biståndsarbetare genomsyrar alla delar av livet. Att denna roll inte endast begränsas till det professionella livet och rollen utan även överlappar med privatlivet, är något som informanter och respondenter i hennes studie uttrycker. Biståndsarbetare betonar hur viktig den professionella rollen är men tenderar att även lägga vikt vid att bli en del av det lokala samhället och utbyta erfarenheter och kunskaper. För biståndsarbetarna är det alltså nödvändigt att bredda rollen som
biståndsarbetare genom att gå utanför den professionella rollen och även inkludera utbyte av kultur, kunskaper och värden. Denna utvidgning och breddning av rollen underbyggs dock av olika uppfattningar och föreställningar om biståndsarbetarna själva och om mottagarna (ibid, s.109ff). De fyra dimensioner som beskriver hur detta kan göras är:
1. “instilling rational knowledge (by a way of rational self and superstitious other)”
2. “encouraging equality and democracy (based on the image of a democratic equal self)”
3. “counteracting passivity by teaching the development partner how to be independent and use their own resources (informed by images of an active innovative self and a passive dependent other)”
4. “need to combat corruption and introduce transparency and openness (utilizing images of an honest, reliable self and an unreliable corrupted other)” (Ibid, s. 113).
3.1. Dimension 1 – Rationell kunskap
Den första dimensionen som presenteras är ”instilling rational knowledge” dvs. införa rationell kunskap. Biståndsarbetare har en självbild av att vara upplysta samt vetenskapliga och rationella. Dessa egenskaper biståndsarbetarna innehar och det tankesätt de bär på, medför även en vilja att få andra att tänka på nya sätt, speciellt då mottagaren ses som
irrationell, vidskeplig och förespråkare för konservatism och tradition. Som rationella aktörer dvs. planerande och organiserande, vill de själva förespråka sina värden och utmana
mottagarens synsätt. Biståndsarbetarna ser som sin uppgift att undervisa mottagarna och införa kunskap om att organisera sig och planera, dvs. bli mer rationell och systematisk. Man är som biståndsarbetare därmed kompetent på olika plan och egenskaper man har är rationell, öppensinnad, upplyst och förespråkare för modernitet (till skillnad från konservatism och tradition), och man ser som sin uppgift att visa och lära andra om hur de ska tänka och handla (Ibid, s 113ff).
3.2. Dimension 2 – Demokrati- och jämlikhetsfrämjande
Den andra dimensionen handlar om att uppmuntra värden som demokrati och jämlikhet. Detta görs i enlighet med att biståndsarbetare genuint bekymrar sig över de svaga i samhället och anser sig vara demokratiska. Detta tillsammans med att maktpositioner och status i samhället inte är något man förespråkar, har sina rötter i kolonialismens tid då Européerna ansåg sig vara demokratiska humanister vars uppgift var att sprida demokrati och frihet, och samtidigt befria den andra parten från elitism, terror och despotism. Detta synsätt lever kvar även idag vilket även medför en bild av den andra som odemokratisk och likgiltig gällande de svaga och fattiga i samhället (Ibid, p.116ff).
3.3. Dimension 3 – Aktiv aktör vs. passiv mottagare
Den tredje dimensionen för att beskriva biståndsarbetarnas roll handlar om att aktivera den passiva mottagaren. Här ses mottagaren som en passiv motpart som väntar på att få hjälp och
inte själv är villig eller kapabel till att använda sina egna resurser. Denna tar inget eget ansvar eller initiativ och är beroende av hjälpen som kommer utifrån. Utifrån detta skapar
biståndsarbetarna sig en självbild om att själva vara aktiva och självständiga, ansvarstagande och innovativa. Dimensionen beskrivs i tre kontexter. Den första handlar om att tankesättet om en passiv mottagare har sina historiska rötter i kolonialismen av Afrika. Den andra handlar om relationen och förhållandet mellan givare och mottagare. Den genomsyras av en ojämn maktbalans, och passivitet och ovilja att engagera sig kommer från konflikten mellan mottagarens ovilja att agera och viljan från givaren att tillfredsställa mottagarens intressen och behov. Den sista handlar om hur mottagaren blir beroende (dependent) av hjälpen, och ett antagande hos biståndsarbetaren att mottagaren vill bli servad hjälp istället för att jobba för utveckling själv (Ibid, s. 120ff).
I relation till dessa uppfattningar om mottagaren har biståndsarbetaren även uppfattningar om sig själv. Konceptet ”the White Man’s Burden”, dvs. västs uppgift att väcka den andra från passivitet och istället ge honom energi, arbetsetik och moral, som kom att utvecklas under kolonialismen beskrivs som en viktig bakgrund till dessa uppfattningar. Dessa uppfattningar och bilder lever även kvar i postkolonialismens tids media och populärkultur (Ibid, s. 121).
Denna dimension kan även användas för att skilja på vilka som ska få bistånd och inte. De som är ”bra” i detta fall är de som är aktiva, bidrar till arbetet och att använder sina egna resurser, och den ”dåliga” är de som är passiva och endast väntar på att få hjälp och resurser utifrån (ibid, s.126f).
3.4. Dimension 4 - Ärlighet och korruption
Den sista dimensionen som presenteras handlar om ärlighet och korruption. Mottagaren ses som vilseledande och biståndsarbetarna själva ser sig som ärliga och pålitliga. Denna dimension handlar mer om den ekonomiska aspekten av biståndsarbete och visar på att den andra parten är ute efter organisationens resurser och därför kan ses som opålitlig, girig och potentiellt farlig. Utifrån detta konstruerar biståndsarbetarna sin självbild utifrån detta som pålitlig, trovärdig och transparant och som verkande för att bekämpa korruption hos den andra. Bilden av att den andra är opålitlig härstammar från en diskursiv konstruktion där identiteten som västerländsk gör att man uppfattar sig själv som pålitlig och trovärdig. Vad som understryks är att denna dimension skiljer sig från den tredje, då mottagaren här snarare är aktiv än passiv (Ibid, s.134ff).
3.5. Eriksson Baazs bidrag till studien
Eriksson Baazs fyra dimensioner gällande de uppfattningar biståndsarbetare har om sig själva och mottagaren ligger till grund för föreliggande studie och bidrar med idéer om hur den egna identiteten och självuppfattningar skapas i förhållande till mottagaren. Trots att Eriksson Baaz studie är gjord i en annan kontext, utgör den en god teoretisk grund för hur man kan skapa sig uppfattningar om de man hjälper och vilka uppfattningar man har om sig själv i arbetet som biståndsarbetare. Hennes teori utgör grunden för vad som kommer att sökas efter i
dataanalyserna, men även andra roller och egenskaper kommer att sökas efter för att på så sätt erhålla en bild av hur Röda korset ser på sig själva. Det som analyseras är om Eriksson Baazs föreslagna självuppfattningar är närvarande även i en annan kontext än Tanzania, om liknande uppfattningar i det utvalda studiematerialet kan finnas, eller om någon av uppfattningarna är mer eller mindre framträdande.
4. Design och metod
I detta avsnitt presenteras val av metodansats för studien och metodologiska avgränsningar och urval. Inledningsvis presenteras valet av metodansats. Därefter presenteras
materialinsamlingen och en närmare genomgång av materialet som används för studien presenteras. Slutligen redogörs för valet av analysmetod som använts för att bearbeta materialet.
4.1. Kvalitativ studie
Utifrån studiens syfte att synliggöra och generera kunskap gällande Röda Korsets självbild har en kvalitativ metodansats valts. Till skillnad från en kvantitativ metodansats som ofta lägger vikt vid frekvens av förekomst av delar i ett material, och grundar studier på att delarna kan jämföras i form av numeriska värden, ämnar en kvalitativ metod synliggöra innehållet i materialet med en medvetenhet om dess delar, helhet och kontext. Den kvalitativa metoden kan belysa delar av ett material som anses vara viktigare än andra och används för att synliggöra det manifesta och latenta innehållet i materialet. Kvalitativ metod är ofta baserad på intensiv läsning av materialet vilket är så materialet analyserats även i denna studie (Esaiasson et. al., 2017, s. 211). För att besvara syftet har en metod kombinerad av kvalitativ innehållsanalys av styrdokument och intervjuer valts att användas.
4.2. Val av organisation
I studien studeras Röda Korset som humanitär biståndsorganisation och syftet är att
synliggöra organisationens självbild. Motiveringen till Röda Korset som fall är att det är en mycket gammal, stor och etablerad organisation med mycket erfarenheter och är en av de mest välkända humanitära organisationerna. Detta utgör ett argument för varför valet av Röda Korset är ett rimligt fall. Deras erfarenheter gör att de har strategier och väl formulerade och etablerade policys för de flesta situationer och arbetsområden etc. De skulle i och med detta kunna ses som ett representativt fall men även ett avvikande fall. Organisationen gör kanske inte de ”fel” eller har lyckats dölja ”fel/formuleringar” som många andra mindre
organisationer gör och skiljer sig därför från andra organisationer. Det finns fler mindre humanitära organisationer än det finns stora och etablerade, i alla fall här som vi ser i Europa.
I denna studie är det dock inte särskilt relevant att veta just detta då studien inte gör anspråk på att generalisera resultatet till andra humanitära organisationer och utgör därför en studie mer i karaktär av fallstudie (Theorell & Svensson, 2007, s. 275; Esaiasson et. al., 2017, s.
109). Något som bör uppmärksammas och som man bör vara medveten om gällande kvalitativ analys är att förförståelsen hos författaren kan avspegla sig i analysen och störa tolkningen och utesluta vissa tolkningar (Theorell & Svensson, 2007, s. 101). Detta kan ha en viss påverkan på reliabiliteten i studien. Likaså kan kontexten av studien också påverka
reliabiliteten, dvs. kanske kommer inte samma resultat att hittas om studien görs i en annan kontext eller i en annan tid.
4.3. Material och materialinsamling
Materialet som använts för studien består av styrdokument från Röda Korset samt tre intervjuer med medarbetare verksamma i organisationen. I detta avsnitt presenteras först en genomgående del som behandlar urval och presentation av styrdokumenten och där efter en del som beskriver metoden av kvalitativa intervjuer, samt urval och utförande av intervjuerna.
Styrdokument
Just valet att analysera styrdokument motiveras av att man där kan finna utsagor och
beskrivningar som berättar om vilka roller och uppfattningar organisationen har, och hur de planerar att agera i olika situationer. Detta förmodas ge en bild av och kunna säga något om hur organisationen ser på sig själva.
Urval av dokument:
I och med Röda Korsets organisatoriska nivåer och arbetsområden finns en mängd
styrdokument som uttrycker organisationens värdegrunder och arbetssätt. ICRC och IFRC är de större övergripande organen inom Röda Korset och flera av deras styrdokument är de som de nationella föreningarna utgår ifrån. Utifrån att sådana dokument är viktiga och säger något om organisationen i sin helhet, valdes det första dokumentet utgivet och konstruerat av IFRC och ICRC. Som de själva skriver har uppförandekoden varit viktig för rörelsens sätt att definiera sig som humanitära aktörer vilket gör dokumentet relevant för att studera självbild.
IFRC och ICRC poängterar att trots att dokumentet är gammalt och utveckling skett sedan det skrevs så gäller det än idag och utgör en central del i deras humanitära sektors arbete (IFRC, u.å; IFRC & ICRC, 1994). Det andra dokument är formulerat av IFRC i Turkiet, och
beskriver en situation på lokal nivå. Detta valdes då det kan ge ett närmare perspektiv på hur Röda Korset ser sig själva, på en annan nivå än det första dokumentet. Att välja dokument på så olika nivåer är ett försök till att bredda materialet och se olika representationer av
fenomenet (Ibid, s. 225f). Båda dokumenten är primärkällor som valdes utifrån kriteriet av centralitet och samtidighet, att båda dokumenten fortfarande är aktiva och gäller idag (Ibid, s.
292).
Det första dokumentet som analyserades är The Code of Conduct for the International Red Cross and Red Crescent Movement and Non- Governmental Organisations (NGOs) in
Disaster Relief (IFRC & ICRC, 1994). Uppförandekoden togs fram på begäran av ”Council of Delegates of the Red Cross and Red Crescent” år 1991, och antogs 1994 av alla medlemmar av Genevekonventionen och rörelsens föreningar. Dokumentet innehåller 10 principer3 för uppförande i kontexten av natur- och teknologiska katastrofer, men speglar av sig i alla Röda Korset- rörelsens delar och arbetsområden. Utöver principerna innehåller dokumentet även rekommendationer för andra parter så som donatorer, IGO’s och de involverade staterna.
Vidare valdes nästa styrdokument med mer lokalt fokus för att få mer djup och spridning, dvs.
en strävan efter maximal variation i analysen. Dokumentet som analyserades var Country Acceleration Plan Turkey 2019 (IFRC, 2019) vilket som ovan nämnts, är en plan utgivet av det lokala IFRC-kontoret i Turkiet. Här tas fyra olika fokusområden upp som de tillsammans med den lokala turkiska Rödahalvmåneföreningen ska arbeta med och stärka. I dokumentet
3 För en snabb överblick över de 10 principerna, se IFRC:s hemsida: https://media.ifrc.org/ifrc/who-we-are/the- movement/code-of-conduct/
görs en plan för vilka aktiviteter som ska utföras och vilka mål man har inom de givna områdena.
Kvalitativa intervjuer
I studien samlades data in genom tre kvalitativa intervjuer. Intervjuerna är semistrukturerade vilket innebär att en intervjuguide (se bilaga 1) utformades med tematiska områden att tala om vad gäller bistånd och organisationen, men som inte helt begränsar intervjun. Utrymme
lämnas åt samspel, uppföljning av en mer samtalande karaktär som möjliggör en mer detaljrik och nyanserad bild av identiteten (Esaiasson et. al., 2017, s. 260ff; Theorell & Svensson, 2007, s. 89f). Intervjuer utfördes som ett komplement till analysen av styrdokumenten för att på så sätt bredda bilden av Röda Korsets självuppfattning från att bara vara bunden till styrdokumenten (Esaiasson, et. al., s. 225f). Via intervjuer ges ytterligare perspektiv och uppfattningar som annars inte synliggjorts. Intervjuerna kan ge en annan bild än den ideala som Röda Korset vill visa av sig själva genom styrdokumenten (Ibid, s. 260). De kvalitativa intervjuerna gör det möjligt att komma åt informanternas egna beskrivningar om sina erfarenheter och uppfattningar (Kvale, 1997, s.13).
Urval av intervjupersoner
Det empiriska materialet består av tre intervjuer där intervjupersonerna agerat både som respondenter och informanter. Personerna är tre anställda inom Röda Korset som alla antingen jobbar internationellt just nu, eller tidigare har gjort det. Urvalet gjordes strategiskt utifrån kriteriet om centralitet och att primärkällor är mer trovärdiga än sekundärkällor (Esaiason et al, 2017, s. 292). Antalet intervjuer kan verka litet för en sådan stor organisation som Röda Korset, men då tidsspannet för studien är relativt kort samt att även annat skriftligt material analyserats, ansågs detta vara tillräckligt för att få en bild av organisationens
självuppfattning. För att dock få större spridning och täcka in olika aspekter och perspektiv har dessa personer inte jobbat på samma ställen utan varit utspridda över världen. Detta för att skapa en bred bild av Röda Korsets medarbetares uppfattningar och se om mönster kan finnas inom organisationen, trots att de jobbar relativt spritt. Detta gjordes även i strävan att uppnå den vetenskapliga principen om maximal variation (Ibid, s. 269).
Genomförande
Mail med presentation av studiens syfte samt förfrågan om kontakthjälp med intervjuperson skickades bland annat till Svenska Röda Korsets informationsavdelning. I mailet förfrågades
bl.a. specifikt om medarbetare som jobbat i fält med flyktingar i Turkiet (se avsnitt 1.1). Två personer varav en jobbat i Turkiet rekommenderades och ytterligare en person hörde av sig och tackade ja till intervju. Alla tre intervjupersonerna har jobbat inom Röda Korset och i fält med flyktingar på olika sätt, dock inte begränsat till Turkiet. Därmed kom mycket av
intervjuernas samtal att handla mycket om flyktingar i olika kontexter. Intervjuerna som genomfördes tog mellan 45–75 minuter att utföra. Efter genomförda intervjuer
transkriberades materialet till textform vilket är den text som utgås från i analysen.
Den grundläggande idén för studien var som tidigare nämnts att undersöka om det gick att finna några bakomliggande uppfattningar hos biståndsarbetarna vad gäller mottagarna. Det är utifrån denna utgångspunkt som intervjuguiden med övergripande teman skapades. Efter analysen gjorts upptäcktes att sådana uppfattningar var relativt frånvarande, att många underliggande uppfattningar om dem själva och organisationen genomsyrade intervjuerna.
Detta gjorde att frågeställningen kom att ändras och istället fokusera på uppfattningar om dem själva och deras självbild. Detta medför även att andra frågor skulle kunna ha ställts för att på ett bättre sätt kunna framhäva självuppfattningar och därmed öka studiens validitet. Frågorna är utformade så att intervjupersonerna ska prata om mottagarna och att man därmed får deras explicita uppfattningar om dem. Att studera hur någon pratar om någon, och hur man
presenterar problem säger även något om sin självuppfattning och vilken människosyn man har, dvs. de latenta uppfattningarna och budskapet.
Vad gäller etiska principer kring intervjuerna har intervjupersonerna informerats enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet, u.å). Intervjupersonerna informerades bland annat om möjligheten till att vara anonyma, att deltagandet var frivilligt och att de närhelst de ville kunde avbryta intervjun och avstå från att medverka i studien.
Intervjupersonerna har anonymiserats och benämns i studien som ”Intervjupersonen/erna”
och refereras till som ”Intervju 1-3”.
4.4. Bearbetning av data: innehållsanalys
För bearbetning och analysering materialet används en kvalitativ innehållsanalys. Enlig Nygård (u.å) syftar innehållsanalys till att analysera materialet och tolka detta. Det kan handla om att tolka olika avsikter, strukturer eller budskap i källan. Enligt Esaiasson et. al. (2017) används en kvalitativ analys för att finna mening och meningsskapande processer. I denna
kontext handlar detta om vilken mening organisationerna ger flyktingarna, eller kanske snarare, vilken mening de ger sig själva i förhållande till flyktingar. Sådan mening uttrycks i tal och skrift och genom en intensiv studie och läsning av dessa texter öppnas möjligheten upp för att finna explicita och implicita antaganden och uppfattningar som ger mening till förhållandet (Esaiasson et al., 2017, s. 211f). Materialet analyseras genom att hitta mönster i texten och det kommunikativa materialet i form av kategorier eller teman, dvs. genom en induktiv ansats (Nygård, u.å.). För denna studie utgörs dessa kategorier först och främst av de dimensioner med tillhörande självuppfattningar som presenterats i avsnittet teoretiskt
ramverk. I och med ett öppet förhållningssätt (Esaiasson et. al., 2017, s. 223) söks det även efter andra uppfattningar och attribut som kan placeras in i kategorier utöver de i ramverket.
Uppfattningarna som sökes efter i en kvalitativ innehållsanalys är både de manifesta samt de latenta (Nygård, u.å; Drisko & Maschi, 2015, s. 5). Den subjektiva förståelsen av materialets helhet är viktig i kvalitativ innehållsanalys där man måste se på materialet i en större kontext men även titta på mindre beståndsdelar för att därefter göra en tolkning (Ibid).
Försa steget i innehållsanalysen var att transkribera intervjumaterialet till text. Därefter lästes detta samt styrdokumenten igenom grundligt flertalet gånger. I båda materialen söktes efter textenheter som på något sätt uttryckte självuppfattningar och uppfattningar om den andra.
Dessa citat valdes utefter både vad som talades och skrevs om, och hur detta talades
respektive skrevs om. Detta gjordes för att kunna lyfta ut och belysa implicita uppfattningarna och antagandena, dvs. vad man kan läsa ut mellan raderna kring vad man anser om sig själv, och explicita antagandena och uppfattningar som finns i samtalet kring biståndsarbete och organisationen. Dessa plockades ut och kondenserades i teman, där textenheterna verkade likna varandra eller uttrycka liknande uppfattningar. Utifrån dessa teman skapades kategorier (Nygård, u.å; Rennstam & Westerfors, 2015, s. 67ff) som slutligen abstraherades, dvs.
tolkades på en högre abstraktionsnivå och kopplades ihop med tidigare forskning och teoretiskt ramverk (Nygård, u.å).
Vad gäller urvalet av citaten i intervjuerna har mindre språkkorrigeringar gjorts för att göra dessa mer tydliga och läsbara. Innehållet och innebörden är densamma men vissa
grammatiska korrigeringar har gjorts.
5. Resultat
Syftet med studien är som tidigare presenterats att synliggöra och generera kunskap om vilken bild Röda Korset har om sig själva. För att besvara detta syfte formulerades frågeställningen:
- Hur framställer Röda Korset sig själva i sina styrdokument och i samtal med organisationens medarbetare?
I resultatdelen nedan presenteras svaret på denna frågeställning vad gäller organisationens självbild. Eriksson Baazs fyra dimensioner har varit utgångspunkt för analysen och hela materialet har kategoriserats utefter dessa. Avsnittet är uppdelat i de fyra
kategorier/dimensioner som Eriksson Baaz presenterat i vilka illustrerande och belysande citat presenteras för att se huruvida dimensionerna är närvarande eller inte. Efter presentationen av resultatet för dessa kategorier följer ytterligare framstående fynd av kategorier i materialet.
Under varje kategori presenteras resultaten från styrdokumenten respektive intervjuerna varpå tolkning av citaten görs och kopplas till teori och tidigare forskning. Avslutningsvis
sammanfattas resultatet kort.
5.1. Rationell kunskap
I materialet har uppfattningar funnits gällande Eriksson Baazs första kategori vilken handlar om rationell kunskap och att organisationen ser sig som kompetent på olika områden och vill ingjuta denna rationella kunskap hos den andra parten. Dessa kompetenser kan vi även se uttryckas i styrdokumenten och intervjuerna.
Styrdokument:
The TRCS is a strong National Society delivering disaster response and social services domestically, and providing cash, in-kind and technical assistance in other countries where support is needed. (IFRC 2019, s. 13)
Citatet ovan visar några av de uppgifter och roller man har, nämligen att leverera
katastrofrespons och sociala tjänster, tillhandahålla resurser i pengar, natura och teknik i länder där stöd anses behövas. Rollen som organisationen tillskriver sig själva är alltså
”resursgivare”. Egenskaper som implicit kan tydas på att organisationen anser sig ha är
teknisk kompetens och kapacitet samt den kunskap som krävs för att kunna bedöma behov och erbjuda stöd.
With the support of the IFRC through technical assistance and training, the TRCS will set up a Planning, Monitoring, Evaluation and Reporting unit to improve planning and overall accountability to key stakeholders. (IFRC, 2019, s. 12)
Citatet ovan är ett exempel på hur Röda Korset beskriver ytterligare några av de
arbetsuppgifter de har och hur de ska sätta upp en enhet i Turkiet för planering, uppföljning, utvärdering och rapportering för att öka den nationella föreningen i Turkiets kapacitet att planera och arbeta med ansvarsskyldighet. Vad som kan utläsas ur detta citat är hur Röda Korset anser sig ha kompetensen och kunskapen om planerande och organisation för att lära ut dessa färdigheter. Även om TRSC precis som IFRC är en del av Röda Kors-rörelsen, och att det är till TRSC som kunskaperna riktas till, visar detta på hur Röda Korset vill lära ut kunskaperna de besitter.
Intervju:
Även i intervjuerna uttrycks denna uppfattning.
Sedan gör man en assessment om vilka behov som finns. Det finns väldigt
standardiserade mallar och metoder för hur man liksom tar reda på vad som, och så balanserar man olika saker (Intervju 2)
Vad som görs tydligt i detta citat är att organisationen ser sig och arbetet som vetenskapligt baserade i och med deras standardiserade mallar. Intervjupersonen fortsätter med att berätta om olika ramverk som de baserar sitt arbete på och hur man har ett systematiskt
tillvägagångssätt i arbetet. Behovsbedömningar görs utifrån organisationens antagande om vad som är rätt sätt att utföra sitt arbete på. Detta kan kopplas till Eriksson Baazs teori då hon menar att biståndsarbetare anser sig ha en inneboende sanning och kompetens som finns inom
”the Western Self” (2005, s. 111).
Men om de har samma mentalitet som resten utav landet, att ”vi vill inte ha några flyktingar här”, då kan det få fruktansvärda konsekvenser. Då måste vi se till att vi utbildar dem innan de så att säga tar steget in i flyktinglägret. Och få dem att förstå
att det är flyktingarnas rätt, ”det är inte flyktingarna som ska komma och be er”, och tyvärr ser man det överallt. (Intervju 3)
I citatet ovan menar personen att Röda Korsets biståndsmedarbetare på lokal nivå också kan behöva utbildning. Att dessa skulle ha ”samma mentalitet som resten utav landet” visar på en uppfattning om att den andra parten inte är lika upplyst som en själv (Eriksson Baaz, 2005, s.
114). Här ser intervjupersonen som sin uppgift att lära ut kunskaper man själv besitter om rättigheter och jämlikhet. Detta kan tolkas som genuin omsorg och humanism för att undvika
”fruktansvärda konsekvenser”. Vad citatet också visar på är att det även finns spår av
neokolonialism där det finns en tanke om att lära upp den irrationella och okunnige utifrån de egna ”riktiga” värdena och standarderna och att komma och ”rädda” den andra parten från konservatism och ojämlikhet (Ibid, s. 116).
5.2. Demokrati- och jämlikhetsfrämjande
I denna dimension tar Eriksson Baaz upp egenskaper som uttrycker en självbild av att vara demokratisk och jämlikhetsfrämjande. Flertalet exempel från materialet kunde bekräfta att dessa uppfattningar finns i organisationen.
Styrdokument:
Many vulnerable host community members see refugees as competitors for low paid or unskilled jobs and more efforts are needed to foster social cohesion and integration at community level. (IFRC, 2019, s.3)
Organisationen ser som sin uppgift att integrera människorna i samhället och att de ska uppstå social kohesion. Mottagarna ses som att de står utanför samhället och uppfattas som
konkurrenter till det lokala samhället. Vad som kan uttolkas ur citatet ovan är att
organisationens egna värderingar och vad man tycker är viktigt är det som även bör gälla i mottagarnas situation. Enligt Röda Korset verkar det vara viktigt att vara eniga i ett samhälle och försöka integrera, att alla ska vara lika och att man ska ha en röst etc. Min tolkning av detta är att organisationen förespråkar värderingar så som demokrati och människans sociala sammanhang.
Main issues faced are a wide discrepancy in remuneration for paid employment, the lack of equal representation in senior political and managerial roles, inequal access to formal education, and gender-based violence and trafficking. The TRCS recognizes the need to mainstream the vital components of protection, gender and inclusion along with community engagement and accountability throughout all its programmes and operations both within and outside the country. The IFRC will provide technical assistance to the TRCS in delivering the following activities (IFRC, 2019, s. 8)
Här är ett tydligt exempel på vilka värden man anser ha hög prioritet och vilka värden som ses vara värda att kämpa för. Dessa är demokratiska och jämlika värden så som representation, jämlik utbildning, genusfrågor och inklusion. Benämningen och arbetet kring ”community engagement” och ”equal representation” visar att organisationen förespråkar rättvisa och att alla ska ha en röst som väger lika tungt. IFRC kan tolkas se sig som kompetenta och
resursstarka, till och med mer kompetent än det lokala samhället och den lokala föreningen.
Detta blir även synligt i andra citat från texten, där IFRC anser sig behöriga eller ser det som nödvändigt att lära upp TRCS. Detta är det som Eriksson Baaz också lyfter i sin beskrivning av dimensionen, just att inte bara inge rationell kunskap, men även ge kunskap om
demokratiska och jämlika värdegrunder (Eriksson Baaz, 2005, s. 116).
Intervju:
Biståndsarbetarna uttrycker i intervjuerna att det är viktigt att uppmärksamma allas olikheter och att de har en vilja att hjälpa alla och framförallt de svaga och mer utsatta grupperna i samhället. De önskar att denna hjälp skall vara självklar och oberoende av bakgrund etc. och att de själva har en genuint välvillig inställning. Nedanstående två exempel illustrerar detta.
Samtidigt så krävs det extra uppmärksamhet för de här grupperna eftersom de […]
delar samma kultur redan. Så även om man är handikappad så får man inte synas.
Det är en skam att ha en person med handikapp i familjen, oavsett om det är fysisk eller mental. Och då betyder det att man kan hamna där man är inte får vistas och inte tas till kliniken. Och då gäller det för oss att gå ut och leta och fråga efter de här människorna och berätta att det finns stöd för dem. (Intervju 1)
Det som kan utläsas i detta citat är att intervjupersonerna visar att de har kunskap om lokala olikheter och de andras kultur etc., men att man ändå har ett genuint intresse för de grupper
man anser är mer utsatta. Intervjupersonerna uttrycker hur Röda Korset hjälper de mest utsatta grupperna och ger dem speciellt fokus. Exempel på grupper som enligt organisationen är i behov av extra skydd och stöd är kvinnor, ensamkommande barn, gravida, sjuka,
handikappade och andra minoritetsgrupper. Detta visar på det Eriksson Baaz beskriver som att organisationerna ser sig ha en genuin omtanke om de svaga i samhället (2005, s. 116). Hur intervjuperson 1 uttrycker detta visar dock även på att man ser detta som en slags plikt, en moralisk plikt, att hjälpa dessa, och ser sig själv alltså snarare som ett verktyg för att
implementera demokratiska värderingar. Det görs också tydligt i att de har självbilden att vara genuint bekymrad för de svagas skull, då man talar om hur de beter sig mot varandra.
Intervjuperson 1 uttryckte att ”[m]an ser det bästa i människan i de här situationerna,
samtidigt ser man det värsta. Till exempel kan starka män slåss för en bit bröd eller en bit mat och ignorera de svagaste”. Personen uttrycker här alltså att det är något negativt/dåligt att den andra har helt andra värderingar och synsätt vilka är främmande för en själv som innehar en humanitär västerländsk identitet (Eriksson Baaz, 2005, s. 117).
Alla ska få lika rättigheter och man kan alltså se här både ett genuint intresse och en omsorg för utsatta i samhället, men det går också gör en tolkning om att man försöker införliva eller implementera sina västerländska idéer om demokrati etc.
Och det kommer tillbaka till det jag sa tidigare då om att vår uppgift är att se till att de är skyddade, att de får tillgång till det som finns på plats och att de får möjlighet att påverka- de får en röst, de får själva välja en gruppledare eller sektionschef eller hur man nu har delat in den här campen, en förespråkare som pratar för en större grupp. (Intervju 3)
Även detta citat visar tydligt på att organisationen ser de demokratiska värdena som viktiga förmedla och sprida och därmed har en bild av sig som själva demokratiska.
5.3. Aktiv aktör vs. passiv mottagare
I den tredje dimensionen presenterade Eriksson Baaz biståndsarbetarnas självuppfattningar som aktiva, arbetande och innovativa aktörer i kontrast till uppfattningarna av den andra som passiv, beroende av hjälp och ovilliga att använda sina egna resurser. Exempel på detta kunde ses i såväl styrdokumenten som i intervjuerna.
Styrdokument
Effective relief and lasting rehabilitation can best be achieved where the intended beneficiaries are involved in the design, management and implementation of the assistance programme. We will strive to achieve full community participation in our relief and rehabilitation programmes. (IFRC & ICRC, 1994, s. 4)
Här uttrycks det inte explicit att mottagarna skulle vara passiva och inte ta initiativ vilket Eriksson Baaz såg var fallet i sin studie. I denna kontext artikuleras snarare ett fokus på att involvera samhället (min tolkning av ”community”) och på så sätt aktivera mottagaren. Om detta skulle antyda att man såg motparten som passiv är inte fullt möjligt att uttolka här utan kan ha med kontexten att göra (dvs. i Tanzania i Eriksson Baazs studie, och i
uppförandekoden en mer generell bild). Det som dock kan utläsas är en självuppfattning om att organisationen vill aktivera och involvera samhället i implementerade biståndsprogram.
I båda dokumenten artikuleras även hur organisationen utför program och speciellt i accelerationsplanen formuleras att man konkret ska hjälpa till med teknisk assistans och att utföra och implementera handlingar för att förbättra de områdena som dokumentet fokuserar på. Detta tyder på en självbild som aktiv och innovativ, precis som Eriksson Baaz beskrivit.
Eriksson Baaz beskriver även biståndsarbetares försök till att aktivera mottagaren genom att försöka väcka en villighet att arbeta hos mottagaren. I accelerationsplanen kan vi se hur detta även är relevant i denna kontext. Nedanstående citat kommer från accelerationsplanen och visar några av de handlingar IFRC och TRSC vill utföra vilka tyder på att man vill engagera mottagarna samt visa dem och få dem att använda sina egna resurser (Eriksson Baaz, 2005, s.
127).
• Livelihoods and skills training:
• Providing refugee community members with tools to access supplementary sources of income
• Increasing employability through targeted training
• Building upon existing skills in agriculture and animal husbandry, and support for entrepreneurial ventures (IFRC, 2019, s.10)
Intervju
Ett annat sätt att uttrycka sin uppfattning och värdering av att vara aktiv kan ses i vilken typ av bistånd som mottagarna får. I flera av intervjuerna berättar informanterna om cash- program som finns till för flyktingar i flyktingläger.
[…]cash -stöd vilket innebär att man har identifierat flyktingarna i landet och man transfererar en viss summa pengar [till ett kort] som flyktingarna själva får använda för det som de själva bedömer som viktigast för sig själva. (Intervju 1)
Precis som i policydokumenten verkar det vara av vikt för organisationen även enligt medarbetarnas perspektiv att mottagarna kan använda sina egna resurser och på så sätt aktivera dem. Även många exempel på olika roller och olika typer av bistånd man assisterar med tas upp i intervjuerna, vilket tyder på att man ser sig som engagerad och hårt arbetande.
5.4. Ärlighet och korruption
I den sista dimensionen som använts som analysverktyg presenterades hur biståndsarbetare har en självuppfattning om att vara pålitliga och transparanta, medan den andra parten är girig och opålitlig (Eriksson Baaz, 2005, s. 135). Dessa uppfattningar kunde framförallt hittas i intervjuerna.
Styrdokument
We therefore hold ourselves accountable to both constituencies. All our dealings with donors and beneficiaries shall reflect an attitude of openness and transparency (IFRC
& ICRC, 1994, s. 4).
Detta citat är ett exempel på hur organisationen explicit uttrycker uppfattningen om att de är transparanta och ärliga. I och med att de säger att de håller sig ansvarsskyldiga till alla parter inblandade i biståndsarbetet menar de att de är pålitliga.
Intervju
Det finns de som har varit sånnahär sektionschefer, valda av flyktingarna själva men som då har på grund av att man kommer från ett korrupt samhälle hemma så utnyttjar
de då detta. De har sagt att ”en tiondel eller mer av det ni får här var fjortonde dag eller en gång i månaden, ska ges till mig, jag är chef, jag har rätt till detta”. Då måste man skydda dem från sig själva också. Hela tiden skydd. (Intervju 3)
Citatet ovan är ett exempel på hur medarbetarna uttrycker organisationens uppgift att skydda mottagarna. Precis som Eriksson Baaz beskriver att man ska rädda mottagaren från
korruption, beskriver man här hur man ska skydda mottagarna från detta. Eriksson Baaz skriver också om uppfattningar som framkom i hennes studie om att mottagaren är uträknande och smart, och försöker komma åt organisationernas resurser (2005, s. 135). Dessa framträder även här tydligt då mottagaren är strategisk och utnyttjar de med lägre maktposition än de själva. Biståndsarbetarna konstruerar sin självbild i kontrast till motparten och vill i enlighet med Eriksson Baaz teori bekämpa korruption (ibid, s. 138).
5.5. Utöver dimensionerna
Avsnitten ovan har visat hur Röda Korset bekräftar de dimensioner som Eriksson Baaz även fann i Tanzania vad gäller organisationens självbild. Utöver dessa kunde även två andra typer av självbilder hittas vid syntetiseringen av materialet. Dessa var mest framträdde i samtalet med medarbetarna och var inte lika framträdande i den idealbild som styrdokumenten gav.
Dessa upptäckter presenteras nedan.
Offer
Biståndsarbetarnas tidigare erfarenheter och mönster som de vittnar om i bemötandet med mottagaren och i biståndsarbetet, tyder på en ny tillskrivning av självidentitet. Denna
uppfattning har jag tolkat som en ”offer-roll”, dvs. att biståndsarbetarna ser sig falla offer för olika områden/faktorer i sitt arbete. Denna offer-roll kunde hittas inom många olika aspekter av samtalet kring biståndsarbetet. Exempelcitat och tolkning av dessa presenteras tematiskt i avsnitten nedan.
Offer för våld
I nedanstående citat visas ett exempel på hur intervjupersonerna faller offer för våld från mottagarna. I just detta exempelcitat är det på grund av desperation, men även andra
intervjupersoner uttrycker och beskriver vissa våldsrelaterade situationer kopplade till ilska, besvikelse och brist på respekt. Intervjupersonen menar att våldet inte är riktat, men i och med
den andres uppfattning och generalisering av biståndsarbetare faller man offer för detta oavsett.
De kan bli väldigt aggressiva till och med, alltså folk är väldigt desperata. På dagcentret, Ja men det har liksom kommit en kvinna som ska sätta eld på sig själv i väntrummet, en man som satt kniv mot sin egen strupe och hotat personal och kastar stenar på bilar när vi åker från lägrena och sådär. Det är mycket desperation och det är ingen annan som lyssnar så det är klart att man får det på sig, det kanske inte är riktat, men det blir riktat för man är en ”sån” (biståndsarbetare) som är där och då blir det dit man riktar [känslorna] mot, för de som egentligen som det är riktat mot, de är ju inte där, så så är det ju. (Intervju 2)
Offer för politik/byråkrati
Eriksson Baaz studie fokuserar på dimensionerna inom biståndsarbetet och partnerskapet/
relationen mellan biståndsarbetare och mottagare. Dock visas det i min studie att i talet om denna relation måste man även titta på en ytterligare part i relationen vilket är de
internationella politiska aktörerna. Med dessa menas stater och högre världspolitiska organ så som EU och FN. En av medarbetarna som jobbat både inom EU och i andra delar av världen beskriver en skillnad med biståndsarbetet i dessa delar av världen. Personen beskriver att EU:s lagar och regler begränsar organisationens arbete i Europa till skillnad från bl.a. Afrika.
Vidare beskrivs det i alla intervjuer hur medarbetarna känner en hjälplöshet, dvs. det finns en genuin vilja att hjälpa de andra men man på grund av politiska och ekonomiska hinder inte har möjlighet till detta. De uttrycker att om de hade resurser och mer frihet kunde de göra mycket mer för att hjälpa. Nedan visas ett exempel på hur detta utrycks. Landet personen jobbat i har tagits bort då intervjupersonerna i studien är anonyma.
Men det gör ju också att det finns massa regelverk som måste följas på ett annat sätt.
Problemet i EU är ju att du kan inte bara slå upp ett läger nånstans utan det måste ju följa stadsplanering och om man ska ha nånting nånstans så får det bara vara visst många i en lokal, så allt det gör det mer komplicerat och mer byråkrati och så.[…].
Det handlar inte om humanitär hjälp egentligen alls, utan bara om politik. Det är riktat, att anledningen till att man ger stöd till flyktingar i [landet] har ju inte med att man vill hjälpa dom utan att man vill hålla kvar dem där för att de inte ska komma till övriga Europa. Och det kommer mycket sånnahär villkor. Så när vi har det här
cashprogrammet som vi har så ingår det att de måste göra en namnteckning, visa att de befann sig där och vi måste fysiskt se att de är på plats varje månad. Och
anledningen till det är ju inte att, för vi ser ju ändå på dens kontoutdrag att den finns, utan det är ju för att hantera, garantera, att de inte tagit pengarna och betalat nån smugglare och plötsligt liksom dyker upp i [andra länder] (Intervju 2)
Här talar intervjupersonen om hur de högre internationella samarbetsorganen har kritiska uppfattningar om mottagarnas pålitlighet. Som tidigare visats har Röda Korset visat på uppfattningar om mottagaren som opålitlig och girig. I detta exempel visas dock att
organisationen i sig inte har dessa uppfattningar utan att misstänksamheten kommer från de högre styrande organen. Exemplet beskriver hur organisationen har själv ett självständigt system för att hantera programmet och deltagarna av det, men att EU inte litar på detta eller mottagarna tillräckligt och kräver därför ytterligare åtgärder (namnteckning) för att
kontrollera detta. Enligt intervjupersonen hamnar organisationen därför i kläm och blir ett slags offer för den internationella byråkratin och politiken.
En annan intervjuperson beskriver hur staterna i Europa inte vill ha flyktingar och
kontinuerligt skickar dem vidare, vilket inte bara försvårar flyktingars situation men även organisationens arbete. Organisationen känner sig vingklippt och begränsad och trots att man skulle vilja göra mer så kan man inte.
Alltså den mentala inställningen ändras ganska snabbt överallt så fort [flyktingarna]
börjar ses som ett problem va, då ska vi stänga, ”då vill vi inte ha några fler”, och då blir det politiskt. Vart ska de någonstans? Har vi nåt ställe där vi kan ha flyktingar?
Vi har inga direkta flyktingboenden på så sätt längre. Och då ska de stängas igen efter en tid så hoppas vi att de drar sig nån annan stans. Hela tiden sånnahär grejer. Och där ska vi då som humanitära arbetare vilken organisation vi än tillhör Röda Korset, Rädda Barnen, kyrkorna, Stadsmissionen, alla försöker hjälpa dem medan staten har sagt nej vi vill inte ha några fler. Och då är det vårt jobb att se till att dessa inte blir utnyttjade och det ser man ju då på de här unga ensamkommande vilken utsatt situation de har, bara här i Sverige. […]. Hela tiden med trycket från staten: ”vi vill inte ha dem här, så ni får inte göra det för bra för flyktingarna här”. (Intervju 1)
