Uppsalastudentskans liv och leverne
Privat och offentlig sfär i de kvinnliga studenternas
Uppsala åren 1900 till 1930
2
Abstract
I Uppsala är studenthistoria ett hett ämne för såväl unga som gamla, och denna uppsats har tittat på vilka de kvinnliga studenterna i Uppsala var runt åren 1900-1930, vilka rum de befolkade och från vilka de blev utestängda, samt vad som kan sägas om de sociala relationerna kvinnliga studenter emellan och därefter mellan kvinnliga och manliga. För att besvara dessa frågor har arkivmaterial från främst Uppsala kvinnliga studentförening och tidigare forskning. Materialet har visat att kvinnliga studenter i många avseenden levde ett studentliv separat från deras manliga gelikar, men att det innefattade flera av samma funktioner, såsom fester, aktiviteter och en vardaglig social gemenskap.
3
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 5
1.1. Bakgrund ... 5
1.2. Syfte och frågeställningar ... 5
1.3. Teoretiska utgångspunkter ... 5
1.3.1. Fenomenologiska utgångspunkter ... 6
1.3.2. Genusvetenskapliga utgångspunkter ... 7
1.4. Metod, tillvägagångssätt, avgränsningar och material ... 8
1.4.1. Metoder och material ... 8
1.4.2. Tillvägagångssätt ... 9
1.4.3. Avgränsningar ... 9
1.5. Tidigare forskning ... 10
1.6. Disposition ... 11
1.7. Termer och uttryck ... 12
1.7.1. Student eller studentska? ... 12
1.7.2. Termer ... 13
2. ETT PORTRÄTT AV EN STUDENTSKA ... 15
2.1. Vägen till studenten ... 15
2.2. Barndomshemmet ... 15
2.3. Studievalet ... 16
2.4. Boendet ... 17
2.5. Relationerna ... 19
2.5.1. Relationen till föräldrarna och vuxenvärlden ... 19
2.5.2. Relationen till andra studentskor ... 20
2.5.3. Relationen till de manliga studenterna ... 21
2.6. Nöjeslivet ... 22
2.6.1. Föreningsliv ... 22
2.6.2. Nationsliv ... 23
4
3. EN TILLVARO I ETT GRÄNSLAND ... 27
3.1. Offentlig och privat ... 27
3.1.1. Kvinnan i den privata sfären ... 27
3.1.2. Kvinnan i den offentliga sfären ... 28
3.2. Universitetsstaden ... 29
3.2.1. Universitetsbyggnaderna ... 29
3.2.2. Nationerna ... 29
3.2.3. Övriga lokaler ... 30
3.3. Tillvaron i gränslandet – sammanfattande diskussion ... 30
4. AVSLUTNING ... 33 4.1. Personliga reflektioner ... 33 4.2. Avslutande diskussion ... 33 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 36 Otryckta källor ... 36 Arkivmaterial ... 36 Tryckta källor ... 36 Digitala källor ... 36 Litteratur ... 36 BILAGOR ... 38
Bilaga I – Ord- och begreppslista (alfabetisk) ... 38
5
1. Inledning
1.1. Bakgrund
Som uppsalastudent ligger historien alltid som inbäddad i ett hölje kring allt man gör, var än man rör sig – i husen vi befolkar, salarna vi studerar i och festerna vi besöker. Detta gör också att studenthistoria är ett hett ämne bland unga som gamla. Själv besökte jag under hösten 2019 ett seminarium med Studenthistoriska sällskapet baserat på en bok utgiven av Norrlands nation,
Norlandica XI (2017). Boken bestod av texter skrivna av Gunilla Strömholm som alla berörde tidiga
kvinnor inom universitetsvärlden. Det var ett mycket intressant seminarium, men jag minns att jag gick hem i höstmörkret och ställde mig frågan: Men hade det de roligt?
1.2. Syfte och frågeställningar
I uppsatsen ska jag undersöka hur kvinnliga studenter mellan åren 1900 och 1930 vid Uppsala universitet levde – för att få en ökad förståelse för hur tidens normöverskridande kvinnor skapade en meningsfull social vardag.
Syftet är att ge en bild av hur det var att vara bland de första kvinnliga studenterna avseende deras vardag och deras sociala liv, med fokus på Uppsala och åren 1900-1930. Mycket har skrivits om kvinnokampen inom akademien och hur kvinnor fick högre och högre positioner, likaså om kvinnornas intåg på nationerna och deras kamp att bli accepterade där. Mitt anslag är därför att vända sökarljuset på vad de gjorde för att ha roligt på egen hand. Hur umgicks de, hur underhöll de sig, hur såg den sociala gemenskapen ut på studentskehemmen? Då kvinnor började använda nationerna, vad för utbud fanns det då för dem?
För att ta reda på det avser jag att i denna undersökning arbeta med följande frågeställningar: - Vilka var de kvinnliga studenterna i Uppsala runt åren 1900-1930?
- Vilka rum befolkade de? I vilka rum blev de insläppta och från vilka blev de utestängda?
- Vad kan vi säga om de sociala relationerna kvinnliga studenter emellan? Och därefter mellan kvinnliga och manliga?
1.3. Teoretiska utgångspunkter
6
Eftersom uppsatsens syfte inte är att studera hur samhället, eller olika aktörer i det upprätthöll, skapade, gick emot eller på annat sätt befattade sig med olika könsnormer, utan istället avser att beskriva hur de som människor i kroppar rörde sig och skapade rum. Men den analysen kan inte göras om man först inte sätter sig in i personernas villkor och förutsättningar, vilket är varför jag också måste stödja mig mot och använda mig av genusvetenskapliga teorier. Det är alltså med dessa teorier kombinerade som jag kommer diskutera mitt material.
1.3.1. Fenomenologiska utgångspunkter
Fenomenologin kan beskrivas som studien av den levda verkligheten, summan av alla kollektiva antaganden och erfarenheter som vi människor har samlat på oss och tar för givna. Det samlande begreppet för detta enligt Edmund Husserl är livsvärlden, och den viktigaste delen av livsvärlden, vardagsverkligheten. Den vardag människan möter varje dag och formas av samt formar runt sig. (Husserl i Hagström 2017 s. 56) Det är ur denna synvinkel, att söka kunskap med subjektet som lins, som jag kommer ta mig an forskningsmaterialet. Att genom allt från brev, fotografier och protokoll försöka återskapa den vardagsverklighet som studentskorna levde i.
7
1.3.2. Genusvetenskapliga utgångspunkter
När man som svensk forskare ska ta sig an en fråga som i någon mån kommer vidröra ämnet genus, kommer man inte kunna undvika Yvonne Hirdman och hennes bok Genus – om det stabilas
föränderliga former (2003). För att beskriva hur män och kvinnor, manligt och kvinnligt, särskiljs har
Hirdman formulerat tre formler, eller ackord. A – icke A, A – a och A – B.
A är i alla dessa formler mannen och manligheten, medan det den ställs emot är vad kvinnan och
kvinnligheten är. Kvinnan definieras på olika sätt i kontrasten mot A, icke A som i det mannen inte är, a som i en ofullständig man och B som i något fundamentalt annorlunda än A.
Varför blir detta då relevant för min undersökning? Något av det första som slog mig då jag började ta mig an ämnet, var den tydliga uppdelning mellan det manliga och kvinnliga som två separata entiteter såväl som göranden, som genomsyrade samhället runt sekelskiftet 1900.
A – icke A, eller grundackordet som hon kallar det, är vad Hirdman anser är den uppdelning som
genomsyrar den västerländska historien. I denna uppdelning ser vi mannen och den som inte är man. Att detta är ett tankesätt som går att återfinna i många olika kontexter håller jag med om, men att det skulle vara grundackordet tänker jag komma tillbaka till. I nästa formel, A – a, ser vi att kvinnan är samma sak som mannen, fast mindre, sämre, lägre. Med denna formel finns det alltså inget som kvinnan är mer än mannen. Slutligen har vi A – B, formeln där kvinna och man står bredvid varandra, båda som versaler, men fundamentalt olika. Lika lite som ett B kan försöka vara ett A så kan inte ett A lyckas vara ett B.
Hirdmans resonemang för att A – icke A skulle vara grundackordet med de andra formlerna som olika melodislingor är att de andra två formlerna bygger på den första. Detta är i ett avseende rätt, både A – a och A – B inkorporeras onekligen av A – icke A, men de tillför också något nytt som inte återfinns i den första formeln, nämligen att i de två andra formlerna definieras inte kvinnan av vad hon inte är, utan vad hon är. a är en symbol i sin egen rätt, lika så, om inte mer så, B. Visserligen skulle varken a eller B finnas utan A, men detta är inte vad som definierar symbolerna.
Hirdman vill slutligen påskina att man inte på något sätt ska tolka dessa formler som renodlade i olika perioder, kontexter eller platser, utan att det i alla tider, då som nu, finns olika röster. Men det blir ändå uppenbart då man tittar på historien, att olika formler varit mer eller mindre starka under olika tider.
8
kvinnliga studentens varande och icke varande rörs sig under den tiden ständigt i kvinnan och mannens fundamentala olikheter, och inte så sällan poängteras att kvinnan i sin annorlundahet har lika viktiga, om inte ännu viktigare, uppgifter än mannen, men fundamentalt annorlunda. Kvinnan är alltså lika mycket egen som mannen, så att förenkla till A – icke A fungerar inte i den här tiden. Kvinnas påstådda egenskaper lyfts fram som sådant mannen inte har, men inte som att mannen är grunden och kvinnan är allt de han inte är, utan att kvinnan och mannen står som två lika aktörer i samhället, en i det offentliga, och en i det privata. Kvinnan framställs som B, inte ”icke A”, för hade hon enbart varit icke A hade hon lika val kunnat vara C, och ingen hade lyft ett ögonbryn men nu är och ska hon vara just B och det är i denna binära väld som de tidiga studentskorna måste föra sig. De måste lära sig att hantera att inte vara män, A, samtidigt som de uppenbarligen inte är
B, det en kvinna borde vara, då de inkräktar på A:s revir. De rör sig alltså i ett gränsland, ett hitintill
obevandrat ingenmansland.
1.4. Metod, tillvägagångssätt, avgränsningar och material
1.4.1. Metoder och material
Denna uppsats är en arkiv- och materialundersökning, till skillnad från ett fältarbete eller intervjustudie. Metoden utgörs av arkivforskning, där jag tittar på till exempel Kvinnliga studentföreningens arkiv och de olika nationsarkiven. Samtliga primärkällor är offentliga handlingar i arkiven som människor eller nära och kära medvetet har arkiverat för att efterkommande ska kunna läsa dem, vilket gör att etiska överväganden inte har aktualiserats i samband med arkivforskningen som metod.
Arkivforskning som metod innebär att ta sig an ganska stora mängder material och sedan hitta uppgifter som belyser de frågeställningar som ställts upp i undersökningen. (Hörnfeldt i Kaijser & Öhlander 2011 s. 238ff) Materialet som legat till grund för denna uppsats är brett till sin karaktär, och tillfälligheter avgör många gånger vad som faktiskt blir bevarat i arkiv som inte är styrda av lag. Det som är styrkan är att arkivbildarens vilja att förmedla vissa saker till eftervärlden styr arkivets innehåll. Det finns en berättare, ett subjekt (oftast flera) i ett arkivmaterial som de som ligger till grund för denna undersökning som vill ge en bred bild av vardagen, snarare än en djupdykning inom någon viss aspekt.
Min undersökning byggs upp på samma sätt som i Tord Rönnholms avhandling från 1999,
Kunskapens kvinnor, nämligen med en systematisk genomgång av de olika vardagliga aspekterna av
9
I den här studien använder jag i första hand primärhandlingar i form av arkivmaterial. De två arkiv jag har använt mig av är Uppsala kvinnliga studentförening, UKSF:s, arkiv samt Västgöta nations i Uppsala arkiv.
Från UKSF, vars handlingar är deponerade på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva, har jag dels tagit del av protokollsböcker från 1900-talets första decennier, skrivna för hand av medlemmarna. Jag har också tittat på en del tryckt material såsom utskick och en visbok från 1917. Från Västgöta nations arkiv har jag främst tagit del av den icke katalogiserade fotosamlingen som är i nationens ägo. Jag har också använt mig av en artikel tryckt i nationens femårsskrift. Dessa handlingar förvaras i nationens egna lokaler.
1.4.2. Tillvägagångssätt
Jag utgår även från Etnologiskt fältarbete av Lars Kaijser och Magnus Öhlander, och då mer specifikt kapitel 9 som handlar om skriftliga källor och arkivmaterial. Kaijser och Öhlander går systematisk igenom för och nackdelar med skriftligt material, vad för information man kan få ut av det, vad man kan missa, och vad man behöver vara extra medveten om då man försöker rekonstruera en bild av verkligheten utifrån skriftliga källor – kontextualisering.
1.4.3. Avgränsningar
Tidsspannet för min undersökning är åren 1900 till 1930, vilket grundar sig i det förhållande att det under 1800-talet fanns så pass få kvinnliga studenter att det utifrån det lilla material som finns tillgängligt att undersöka blir svårt att dra generella slutsatser, då det är alltför färgat av några enskilda individer. För perioden 1930-tal och framåt har kvinnor fått såpas mycket fotfäste på nationerna att de hade blivit en integrerad del av allmänna studentlivet på ett annat sätt.
Materialet som ligger till grund för min studie är ett analogt och ej digitaliserat arkivmaterial, vilket under detta pandemi-år 2020 med reserestriktioner gjort det nödvändigt att avgränsa frågeställningarna till förhållanden i Uppsala som går att studera utifrån arkiv som förvaras i Uppsala.
10
1.5. Tidigare forskning
Forskningsområdet jag valt att studera är ett som intresserat forskare från många olika discipliner, främst historia och etnologi, men också genusvetenskap och litteraturvetenskap. Mycket av detta ligger i forskningsområdets natur att intressera olika discipliner då det är ett område som kan angripas från vitt skilda håll, vilket kommer reflekteras i den litteratur jag kommer använda mig av. Inom det forskningsfält som min uppsats rör sig, nämligen uppsaliensisk kvinnlig studenthistoria, finns två doktorsavhandlingar som utgör utgångspunkter för den undersökning jag genomför i denna uppsats. Det är en ifrån Uppsala universitet, Marta Ronnes Två världar – ett universitet. Svenska
skönlitterära universitetsskildringar 1904-1943: En genusstudie. (2000) och en från Umeå universitet, Tord
Rönnholms Kunskapens kvinnor: Sekelskiftets studentskor i mötet med den manliga universitetsvärlden (1999). Ronnes avhandling är en litteraturvetenskaplig genusstudie, som tar upp skönlitterära skildringar av studentlivet ur både manliga och kvinnliga perspektiv, i både Uppsala och Lund. Rönnholm analyserar materialet utifrån vad han kallar mentalitetsbegreppet, han vill alltså ut mentaliteten, eller inställningen, hos såväl tiden, studenterna, den allmänna samhällsdebatten och såklart kvinnorna. Detta gör han genom att studera olika aspekter av studenternas vardag och se hur kvinnorna anpassade sig och bröt med rådande ideal och normer
11
Studentlivet har också återgetts populärvetenskapligt i en samling artiklar i Ett hus på lut - Stockholms
nation 350 år 1649-1999 (1999). Dessa artiklar är skrivna av Erik och Marta Ronne samt Kerstin
Danielsson och handlar om dels om hur studentlivet i Uppsala men framförallt på Stockholms nation såg ut för de tidiga kvinnliga studenterna i stan. Att det är just Stockholms nation är extra relevant för min uppsats då flera av de första flickskolorna med dimissionsrätt, alltså rätten att ge ut studentexamen, låg i Stockholm, så majoriteten av de nyexaminerade flickorna hade anknytning till Stockholm, och hade kanske äldre vänner som redan var medlemmar på Stockholms nation. Till den forskning som tidigare bedrivits och som jag tar mina utgångspunkter i vill jag också nämna två biografier skrivna av Carina Burman om tidiga kvinnliga studenter. Vi romantiska resenärer (2016) om Ellen Rydelius, och framför allt hennes vistelse i Rom, och K.J. – En biografi över Klara Johansson (2007), där framförallt de tre första kapitlen handlar om Johanssons studietid. Även biografin över Gerda Nilsson, Boken om Gerda (2001) av Lasse Eriksson, som till skillnad från Burmas böcker nästan i helhet fokuserar på Nilssons studietid, vilket främst beror på att Nilsson dog mycket ung, endast 38 år gammal. Boken ger oss en god inblick i världen uppsalastudentskan runt förra sekelskiftet mötte, med matlag och seminarier, men också en god inblick i kärleksbestyren hos de unga.
Två antologier, Norlandica XI – Svarta hattar bland vita mössor (2017) med skrifter av Gunilla Strömholm, samt Förbjuden frukt på kunskapens träd (2004) red. Britt Marie Fridh-Haneson och Ingeborg Haglund måste sägas höra till den tidigare forskningen på området. Norlandican är sammansatt av olika texter om kvinnliga studenter i Uppsala, och har i sig ingen stark anknytning till Norrlands nation, utan kopplingen kommer snarare i och med att Strömholm var inspektrix på nationen då hennes make Stig var inspektor. De olika texterna ger en bild av pionjärerna, de kvinnor som på något sätt banade väg för andra. Till exempel har vi porträtt av Anna Ahlström, Lydia Wahlström och Elsa Eschelsson, samt mer generellt kvinnliga studenters ställning vid universitetet, främst under 1800-talet. För mig kan detta alltså tjäna som en god källa till min bakgrund om tiden precis innan min egen studie. Förbjuden frukt på kunskapens träd är sammansatt av liknande texter både Wahlström och Ahlström är med, men den hr också ett större spann och tar även upp de akademiska kvinnornas värld utanför universitets bubbla.
1.6. Disposition
12
hjälp av, samt presenterat och diskuterat mitt eget insamlade arkivmaterial. Slutligen ska jag också presentera en del termer och uttryck som behöver förklaras.
Uppsatsen andra kapitel, Ett porträtt av en studentska, är främst ett beskrivande kapitel, där jag presenterar majoriteten av mitt material. I det kapitlet kommer jag ta upp konkret hur vardagslivet såg ut för kvinnorna jag studerat, vilka de var, vad de hade för bakgrund, vad de gjorde om dagarna och hur de förhölls sig till varandra och resten av samhället.
En tillvaro i ett gränsland, uppsatsens tredje kapitel, är mer analytiskt. I detta kommer jag diskutera
rummen kvinnorna rörde sig utifrån uppdelningen i offentlig och privat sfär, och hur detta påverkade kvinnorna jag studerat. Jag kommer även att presentera olika platser och rum där de rörde sig, och diskutera om de blev insläppta och om de rörde sig fritt.
I uppsatsen avslutande kapitel kommer jag till att börja med ta upp mina egna reflektioner som uppstått under skrivandets gång. Jag kommer även att sammanfatta de två empiriska kapitlen och foga samman mina slutsatser kopplat till mina frägeställningar.
1.7. Termer och uttryck
1.7.1. Student eller studentska?
En fråga jag tidigt i arbetet var tvungen att ta ställning i var vad jag skulle kalla mina forskningsobjekt. Detta kan verka som en rätt banal frågeställning, men en som ändå krävde en del övervägande. Argumenten för och emot ”studentska” är många, speciellt som det alltid har varit ett diskuterat begrepp. Det tyngsta argumentet emot att använda begreppet ”studentska” är att Uppsala kvinnliga Studentförening (UKSF), en aktör vi kommer stöta på flera gånger i uppsatsen, tydligt i sina stadgar slog fast att de skulle refereras som ”kvinnliga studenter” – så att någon framtida jurist inte skulle kunna komma och påstå att de inte var riktiga studenter. Med detta ställningstagande tänkte jag först att svaret är givet, rots att denna grupp studenter i flera av mina källor refereras till som ”studentskor” så finns det en uppenbar vilja att från dem själva att bli kallade ”kvinnliga studenter”.
13
tillskrivna könsneutralitet? Detta är inte en fråga jag kommer vidröra i uppsatsen, då detta inte är en genusspråklig uppsats, vilket är varför jag nämner den i inledningen istället då den är relevant för mina funderingar kring begreppsval.
Så vilket begrepp valde jag då i slutändan? Som ni kanske utläst av titeln blev det studentska, och det med samma resonemang som UKSF lade fram vid föreningens bildande. I min uppsats gör jag en distinktion mellan dagens kvinnliga studenter, som i all teori är likställd med den manlige. Självklart kan man fortfarande tala om könsdiskriminering och ojämlikhet id agens studentvärld, se till exempel till studentnationernas egna MeToo-upprop, Nationsuppropet, men rent officiellt finns inga restriktioner eller hinder i varken universitets-, nations- eller övriga studentvärlden. För det tidiga 1900-talets kvinnliga studenter fanns det dock det. Vissa utbildningar var avstängda, fler föreningar, ämbeten på nationerna. Hur mycket Lydia Wahlström och hennes vänner än ville påstå att de var lika många studenter som deras manliga gelikar, så var de inte det. Även om jag i den här uppsats förhoppningsvis kommer kunna visa på att dåtidens kvinnor fick en värdig stundettid, så kan jag inte på något sätt påstå att de var jämställda med de manliga studenterna. Till skillnad från dagens kvinnliga studenter så var det tidiga 1900-talets något fundamentalt annorlunda än de manliga, och således kommer jag använd begreppet studentska för att åtskilja de kvinnliga studenterna då och nu.
1.7.2. Termer
Som uppsalastudent får man snabbt lära sig ett inte så litet förråd med studentikosa ord, begrepp och betäckningar som inte är så vanliga, eller har en annan betydelse i vanligt språkbruk. Vissa av dessa begrepp kommer användas i uppsatsen, vilka jag kommer presentera här. Ord och begrepp förklaras också i en lista i form av bilaga till uppsatsen.
Som ny student betecknas man recentior. I äldre form kan detta böjas i femininum till recentiorska. Efter sitt första år blir man sedan junior, och på vissa nationer kan man även bli senior, men seniorskapet är i de flesta fallen något man blir vald till.
Enligt uppsalamodellen finns det både studentkårer och studentnationer. Traditionellt sett ansvarar
kåren för studiebevakningen och nationen för det studiesociala. Nationerna är 13 till antalet och har
anor från 1600-talet. De bedriver kultur- och restaurangverksamheter av och för studenter i husen de också äger.
14
de finns, ansvarar för olika delar av restaurang-, klubb- och festverksamheterna och tillkom under 90- och 2000-talen, och kommer därför inte figurera i denna uppsats. Varje nation har också en
Inspektor, en professor eller docent vid universitetet som finns med för att ibland bidra med litet
vishet, och agera som länk mellan nationen och universitetet.
Nu vidare till några begrepp som inte längre är i bruk i dagens studentliv, men som används flitigt i materialet.
”Att ligga vid universitetet”, eller kort och gott ”att ligga i Uppsala”, är ett ålderdomligt uttryck för att
studera vid universitetet. Väl i studentstaden fanns det runt förra sekelskiftet sällan tillgång till kök i studentbostäderna, så studenterna var medlemmar i så kallade matlag. Matlaget kunde vara kopplat till huset man bodde i eller fristående. Vissa var könssegregerade medan andra var blandade. De bedrevs oftast av änkor som kunde kan extra pengar på att utfodra studenter, som betalade en avgift för att få komma och äta ett mål varm mat.
15
2. Ett porträtt av en studentska
2.1. Vägen till studenten
Livet i skolbänken såg förvisso mycket likt ut för både sekelskiftets flickor och pojkar, med läxor, glosförhör och prov, men på ett strukturellt plan var vägen till studenten mycket olik för flickorna respektive pojkarna. Till att börja med var den ofta mycket dyr. För det första så var de statliga läroverken, dagens gymnasieskola, fram till år 1927 stängda för kvinnor1, vilket betydde att de om de ville ta studentexamen antingen behövde göra de som privatister, alltså att de på egen hand, ofta med en privatlärare, läste in sina kunskaper, eller gå vägen genom de få flickskolor som fanns runt om i landet. Båda dessa vägar kostade långt mycket mer än vad motsvarande utbildning för pojkar, och bara det innan de ens fått den vita mössan.
2.2. Barndomshemmet
Den första frågan vi måste ställa oss då vi vill få en klarare bild av vem Uppsalastudentskan var, är att titta på var hon kom ifrån, vilka som var hennes föräldrar och vad för slags hem hon vuxit upp i. I sin avhandling Kunskapens kvinnor – sekelskiftets studentskor i mötet med den manliga universitetsvärlden (1999 s. 46ff) har Tord Rönnholm sammanställt statistik över bland annat de tidiga studentskornas fäder arbetade med, och således också vilket samhällsskikt de själva tillhörde. Rönnholm har valt att identifiera fem olika yrkes- eller samhällsgrupper. Dessa är kapitalägare, akademiker, småborgerskap, lägre tjänstemän samt arbetarklass. Det första vi kan identifiera denna uppdelning i jämförelse med en mer vanlig uppdelning (till exempel över-, medel- och arbetarklass), är att Rönnholm valt att dela upp både över- och medelklass i två. Varför har han gjort detta månntro, borde det inte ge tydligare resultat med färre indelningar? Nej, i detta fall gör det att vi tydligare kan identifiera varifrån studentskorna kom. Det Rönnholm nämligen gör är att han använder sig av Bourdieus klassordning.
Bourdieus klassordning grundar sig i tre slags kapital, ekonomiskt, kulturellt och socialt. Det ekonomiska är enkelt att förstå, det är pengar på banken, hur mycket har man råd att köpa. Det kulturella handlar om vad man tycker är viktigt, vad man har för värderingar, vilka utbildningar som anses fina och hur man talar och för sig. Och slutligen det sociala som handlar om vad man har för kontakter. De tre kapitalen kan ses samverka i slags kretslopp där har man ekonomiskt kapital så försöker man lägga det på ”rätt” saker och tillskansa sig kulturellt kapital, som leder till
16
att man träffar ”rätt” personer och kan få bättre jobb för sig själv eller sina barn. (Pettersson, Wolanik Boström, Öhlander, 2017 s. 137f)
Men tillbaka till Rönnholm, i sin urvalsgrupp har han 51 olika familjer, där 15 är kapitalägare, 24 akademiker, 4 småborgerskap, 8 lägre tjänstemän samt 0 arbetare. Vi kan här urskilja att uppdelningen Rönnholm gjort bygger på fädernas akademiska utbildning. Den grupp som framträder mest är såklart gruppen döttrar till akademiker, med hela 24 av 51, nästan hälften. Men också om man jämför grupperna som vanligtvis skulle placeras i medelklassen ser vi en tydlig variation. Småborgerskapet, där Rönnholm placerat döttrar till hantverkare och handelsmän, är endast 4. Medan döttrarna till lägre tjänstemän, en grupp där Rönnholm placerat ”en brokig skara av både privatanställda och offentliganställda inom kommun och stat”, en grupp som jag tolkar innehåller till exempel bokhållare och folkskollärare, en grupp som inte kräver akademisk examen, men som ändå kan anses vara i brist på ett bättre ord, akademiska, var 8 stycken, alltså dubbelt så många. (Rönnholm 1999 s. 46ff) Vad kan vi då tolka utifrån tabellen? Jo, att det tydligt inte enbart krävdes ekonomiska förutsättningar, utan också att det fanns en kultur i familjen att värdesätta akademisk bildning.
2.3. Studievalet
Som jag nämnt tidigare så verkar det ha krävts en uppskattning av studier i ett allmänbildande syfte hemifrån för att flickorna skulle få chansen att studera, men trots detta verkar allmänbildningen inte ha varit den enda faktorn. I de flesta fallen framgår det att den finns en förhoppning om att studierna ska kunna leda fram till en försörjning, oftast som lärarinna. Detta är också ett sätt för studentskorna att övertala sina föräldrar att låta dem studera; kvinnorna kommer i framtiden tjäna tillbaka den ekonomiska insatsen då studierna kan leda till en försörjning. Ett exempel på detta får vi i brevväxlingen mellan Sigrid Leijonhufvud och hennes föräldrar, där hon skriver:
Den eger betydelse för mig endast för så vidt ett intyg om högre examen skaffar mig säkrare och rikligare utkomst vare sig det gäller arbete som lärarinna eller med pennan – i senare fall i högre grad. Tillfredställelsen af vidgadt vetande för min personliga del och för mig som lärarinna tycks mig verkligen påtaglig och är det främsta skälet för min önskan. (Sigrid Leijonhufvud 1885, hämtat ur Rönnholm 1999 s. 93)
17
Men även om vi ser att studierna kunde leda till ett bättre yrkesliv och försörjning, så ligger denna fördel fortfarande i att de blir mer allmänbildade, snarare än specialistutbildade. Ett tecken på detta är när vi ser till studentskornas fakultetstillhörighet och ämnen de tog ut sina examina i. Att ta ut en universitetsexamen runt förra sekelskiftet var en annorlunda process än idag, i och med att alla studenter behövde ta ut en preliminär examen från filosofiska fakulteten, för att sedan fortsätta vid en av de övriga tre (eller fortsätta vid den filosofiska). Om vi tittar på de tabeller som Rönnholm sammanställt i sin avhandling sås ser vi att den första generationen studentskor, alltså de under 1870- och 80-talen var betydligt mer benägna att ta examen, både grund- och högre sådan, än de som kom på 90- och 00-talen. Detta kan vara en slump då urvalet ät betydligt mindre, men kan också vara en effekt av att de just var så många färre. De som lyckats ta sig till universitetet hade höga studiedrömmar. När vi kommer in på 1900-talet så har det gått såpass många år att studier på högre nivå för kvinnor kan ha blivit något normaliserade. Således krävs det inte lika mycket av individen gynnsamma sociala förutsättningar för att få tillgång till dem (Rönnholm 1999).
Rönnholms studie visar att det fanns mycket få jurister och teologer bland de första kvinnliga studenterna, jämfört med medicinare och filosofer. Detta är förståeligt och pekar på att studierna i viss mån skulle leda till försörjning, då det inte fanns några yrkesmöjligheter för kvinnor inom områdena teologi och juridik.
2.4. Boendet
Så när vår studentska flyttat till Uppsala och skrivit in sig vid universitetet, var hamnade hon då? Hur såg hennes studentlya ut? Här har Rönnholm (1999 s. 100ff) i sitt material identifierat en tydlig väg som många studentskor tog. Till en början så hamnade de flesta som inneboende hos en vän till familjen, ofta en änka. Dessa första bostäder var ofta inte vad studentskan själv var ute efter och många flyttade snart vidare till andra inackorderingar eller till och med korridorsrum. Dock var inackordering betydligt vanligare än korridor då många studentskor, och framförallt deras föräldrar, inte ville att deras döttrar skulle bo blandat med manliga studenter.
18
Fru Löwander har ett rum ledigt, som du är välkommen till. Det är visserligen ej stort, men bra ändå, tycker jag. […] Jag är alldeles belåten här, ty man blir alldeles lämnad ifred och ingen lägger sig i hvad man gör, och alla äro de snälla och vänliga. De inackorderade studenterna äro absolut harmlösa. (Anna Beata 1901, hämtat ur Rönnholm 1999 s. 103) Många studentskor var alltså beredda att bo litet eller enkelt, om detta betydde att de bodde närmre vänner eller bodde hos en trevlig inackorderingsdam som inte lade sig i. Att det så tydligt tas upp att fru Löwander i fråga lämnade dem som bodde hos henne ifred kan vara ett tecken på att detta var något flickorna ofta upplevde; en kontroll från vuxenvärlden, och ett boende som gav mer frihet blev således mycket eftertraktat. (Rönnholm 1999 s. 100ff) Något intressant med just detta citat är att Rönnholm menar att citatet visar att vid flytten till ett egenvalt boende fanns hopp om närmre umgänge med manliga studenter. Detta är en analys jag själv håller med om, men Rönnholms val att skriva att det finns en ”ton av besvikelse eller lugnande” gör jag inte. Lugnande, kanske, men besvikelse? Det ord jag skulle tagit till skulle snarare varit ”hoppingivande”, eftersom det också finns exempel på där studentskor behövt tacka nej till rum eftersom deras föräldrar varit oroliga för umgänget med män (Rönnholm 1999 s. 101), så det jag tolkar in i väninnans ord är snarare en uppmuntran, att här kommer du att kunna bo och umgås med de andra som bor här, utan att fara illa. I mina ögon ser det ut som ett positivt budskap som Anna Stina Alkman nog kunde ha blivit väldigt glad över att ha läst.
19
mellan 1912 och 1922 och fem av dem, daterade VT 1915, har en anteckning om att de är på ”Matlaget”. De första två visar två olika utflykter med vintersport, den första tagen på långt avstånd visar sex personer ute på skidtur, och man kan se Uppsala domkyrka, slottet och Carolina Redeviva i bakgrunden. Personerna är tre kvinnor och tre män (bilaga VI). Nästa bild är troligen tagen kvällstid då bakgrunden är mycket mörk, eller så har snön spökat med exponeringen. Den visar sju mycket muntra personer i ett kälktåg ned för en backe, fyra kvinnor och tre män som håller varandra om armar och midja (bilaga VII). Efter denna kommer en bild tagen, troligen under tidig vår. Bilder föreställer en man som sitter på ett broräcke med ett paraply eller parasoll och vad som ser ut att vara en knäckebrödssmörgås i handen. Han har sin arm runt en kvinna som står och småler. De båda tittar på varandra istället för mot kameran (bilaga VIII). Detta kan eventuellt vara samma kvinna som från cykelutflykten, och är troligen samma som på en annan bild som troligen föreställer något slags lucia-firande, denna inte antecknad med ”Matlaget” (Bilaga IX). Sedan kommer en bild tagen senare under våren på en tennis- eller badmintonmatch, med en man och en kvinna på var sida av nätet. En av männen har tagit av sin kavaj (bilaga X). Den sista bilden är på en ensam kvinna som sitter och läser i vad som kan vara ett studentrum eller ett vardagsrum (bilaga XI). Dessa bilder visar alla tydligt på detta matlag, vilket det nu är, var ett där medlemmarna umgicks mycket. De verkar ha varit ute på flera utfärder av olika slag och sportat tillsammans, och umgåtts kvinnor och män sinsemellan på ett mycket familjärt sätt. Det finns även fler bilder som visar samma avslappnade umgänge, såsom en bild tagen vid Nybron i Uppsala (bilaga XII), samt en som visar vad som troligen är någon slags exkursion ute på landsbygden (bilaga XIII).
2.5. Relationerna
2.5.1. Relationen till föräldrarna och vuxenvärlden
20
Uppsala Kvinnliga Studentförening, UKSF, då just instiftandet och utdelandet av stipendier är en fråga som ofta diskuteras i protokollen.
En aktör jag ännu inte nämnt, som jag tänker ta upp under denna rubrik, är alla de professorskor som rörde sig i den akademiska sfären. De är en grupp som kan belysas ur två markant olika vinklingar, och kan i sig således ge en bild av hur splittrat samhället var när det kom till kontrollen av kvinnor. Till att börja med så kan man inte undgå att diskutera professorskorna som en kontrollerande makt. De kunde agera inackorderingsvärdinna eller administrera ett matlag, och således utöva kontroll och rapportera hem till studentskornas föräldrar. De agerade också som värdinnor i sammanhäng där deras makar rörde sig. De ingick i sedlighetföreningar som arbetade hårt för att upprätthålla moralen bland de unga studenterna. Detta är dock bara ena sidan av bilden vi får av professorskorna och deras hem. I olika nedteckningar framgår att tillexempel de Mestertonska och Holmgrenska hemmen var som små oaser för fritänkande studenter. Här verkade det vara liv och rörelse, och både manliga och kvinnliga studenter umgicks med varandra. (Rönnholm 1999 s. 102) En möjlig anledning till att dessa professorshem blev platser för denna slags möten är att de var just i hem. Hemmet var kvinnans säkra plats, och umgänge som skedde där, under vuxenvärldens övervakning, var mer troligt att accepteras. Jag vill också lyfta fram professorskornas roll som inspektrix på nationerna. Där var de oftast oerhört uppskattade och blir omsjungna i sånger tillsammans med sina makar, och på baler var de där som förkläden. Och med tanke på att flera av dem tog en aktiv roll i sin indirekta roll, så tänker jag att det inte är otroligt att de kunde ha varit till stöd för de kvinnliga medlemmarna. Jag har i denna studie inte fördjupat mig i relationerna mellan studentskor och professorskor, men då, som jag tidigare skrev, vissa professorshem var oaser för studenterna, och professorskorna var väl igenkännbara ansikten på sina makars nationer, så öppnar det upp för många spännande följdfrågor om dynamiken bland kvinnorna i akademiens Uppsala.
2.5.2. Relationen till andra studentskor
Det är uppenbart när man läser efterlämnat material från kvinnorna själva, att relationerna dem emellan var de viktigaste. Det var kurskamrater, medlemmar i olika föreningar och dem de bodde med som var deras närmsta vänner.
21
Uppsala där vännerna från året över redan låg, och var medlemmar i Stockholms nation. Och för det andra så blev det helt enkelt en dominoeffekt. Det är inte svårt att tänka sig att kvinnorna drogs till de nationer där det redan fanns en större skara studentskor, i hopp om att få ett socialt sammanhang. (Ronne, 1999 s. 126)
Även då det gäller boendefrågan finns det en tydlig koppling till vänskapen studentskor emellan. Som jag redogjort för tidigare i 2.4. så visar Rönnholm (1999) att det var vanligt att kvinnorna flyttade in hos samma inackorderingsdam som en nära vän, för att motarbeta den ensamhet som många studenter, både kvinnor män, ofta kände. Det finns också nedteckningar som visar relationen till de inneboende grannarna som en anledning till ensamheten. Som ny i ett större hushåll där alla de andra studentskorna stod varandra nära kunde det vara svårt att ta sig in, men detta i sin tur tyder också på att kvinnorna blev väldigt nära varandra med tiden, vilket vidare underbygger teorin om att relationen till dem de bodde mer var betydelsefull. (Rönnholm 1999 s. 100ff)
Men trots att vi kan se att relationerna dem emellan i slutändan kom att bli av stor vikt, så finns det också exempel på att kvinnorna drog sig för att knyta vänskapsbanden till att börja med. Ellen Göransson skriver i augusti 1897 i hennes avgångsklass vandringsbok från Hushållsskolan i Björnsnäs om sina studier i Uppsala. Hon skriver:
Jag kom till Uppsala ganska nyfiken och kanske också fördomsfull gentemot de kvinnliga kamraterna men blef ganska tagen med storm af deras hjärtliga mottagande, och nu har jag funnit, att det ofta gömmer sig så mycken kärna och sann kvinnlighet under en yttre sträfhet, som man träffar på hos en och annan och som ofta stöter en ytlig betraktare. (Ellen Göransson 21 augusti 1897, hämtat ur Åström 2002 s. 24)
Göransson ger här uttryck för en vanlig aktsamhet studentskorna emellan, att de genom umgänge ska förlora sin egen kvinnlighet som de tror saknas hos kamraterna. Stereotypen av vem studentskan var blir uppenbar även hos studentskorna själva.
2.5.3. Relationen till de manliga studenterna
22
två män som promenerar över Nybron, (bilaga XII) upp emot Carolina Redeviva, och en daterad VT 1915 som föreställer en stor skara västgötska studenter som spelar krocket på det som idag är nationens parkering, (bilaga III) Vad bilderna otvetydigt visar är man och kvinnor i mitten av 1910-talet som umgås förvånansvärt obehindrat. De sportar tillsammans, inte bara trädgårdspel som krocket, utan också tennis, (bilaga X) en av bilden att döma svettning turnering eftersom en av männen tagit av sin kavaj. De är på flera utflykter, klättrar på broräcken, håller om varandra, åker kälke och skidor. (bilagor VI, VII, VIII) Det är långt ifrån den avskärmade bild man ofta får av det sociala umgänget i början av 1900-talet, att män och kvinnor enbart träffades på baler med förkläden.
Ett annat tecken på att studentskornas vilja att leva studentliv på samma sätt som de manliga studenterna, kan vi få från ett uttalande från Birkarlarna, en social förening på Norrlands nation, som år 1962 besvarar kritik om att de inte är öppna för kvinnor.
Med glädje har vi bedrivit viss verksamhet inom nationslivet, men vi vill fördenskull inte driva detta intill utplåning av vår grundkaraktär genom att t.ex. ta in flickor. --- Vi vill dock med eftertryck framhålla, att vi Birkarlar anser flickornas likaberättigande i nationslivet fullkomligt självklart. Det finns ingen anledning till varför flickor skulle ha mindre möjlighet att utöva nationsliv än andra. (Birkarlarna, hämtat ur Strömholm 2017 s. 80)
Detta är förvisso på sitt sätt ett upplyftande uttalande, att kvinnor ansågs som en naturlig del i nationslivet och att deras nöjen inte borde begränsas. Och det grundas en kvinnlig social förening samma år, men vi kan inte bortse ifrån det faktum att en social förening, vilken uppgör en stor del av studentlivet för Norrlands nations medlemmar, för kvinnor grundades först efter mer än 80 år efter det att kvinnor fick rätten att studera.
2.6. Nöjeslivet
2.6.1. Föreningsliv
23
diskuterades det också utökade öppettider till studentkårens sportanläggningar, som innefattade sporthall och badbassäng, för kvinnliga studenter (Strömholm 2017).
Men vad för något kunde då föreningens medlemmar ha för sig då de inte satt på sammanträden och diskuterade student- och kårinflytande? Något för många kanske förvånande är att de drev en gymnastikklubb och bandylag. Faktumet att föreningen dels försökte påverka kåren att upplåta anläggningarna under tre eftermiddagar och kvällar i veckan, och att de hade tillräckligt med sportintresserade medlemmar för att under flera år driva ett bandylag, visar att fysisk aktivitet var något som låg studentskorna varmt om hjärtat. (Strömholm 2017)
Föreningen bedrev också diskussionsaftnar i föreningslokalen, där de diskuterade allt från varandras uppsatser till kvinnlig rösträtt. Detta var också ett tillfälle för tidigare medlemmar att komma tillbaka, som till exempel Lydia Wahlström, föreningens grundare, som ibland kom tillbaka för att hålla föredrag. Föreningen prenumererade också på olika tidningar och tidskrifter som medlemmarna kunde läsa, som till exempel Uppsala Nya Tidning och tidskriften Dagny, en tidskrift som gavs ut genom Fredrik Bremer-förbundet. (Strömholm 2017)
Men allt var inte allvar, de hade också en aktiv spexförening, det finns flera anteckningar i protokollen om tillsättningar av poster i spexföreningen och hur stor budget de skulle få för noter med mera. Också en del manus och sångtexter finns bevarade från dessa spex. UKSF gav också ut en skämttidning, Spexgrisen.
Föreningen verkade på många sätt ha varit rätt eklektisk, och fyllde många funktioner. Detta märks på grund av att man under ett sammanträde 1908 (UKSF protokoll U 3152 b) diskuterade vad förenings syfte skulle vara. Då framhöll en fröken V. Bahr2 ”föreningens betydelse för kamratlivet”. Alltså att det sociala stod i fokus, i en på många sätt isolerad värd där de unga kvinnorna inte hade många rum att vistas i, så fanns föreningen där som en plats för att ha roligt, föra allvarliga diskussioner, sporta och spexa. Kort sagt så drar jag slutsatsen att föreningen fanns där för att studentskorna skulle få leva studentliv.
2.6.2. Nationsliv
Kvinnor har figurerat på nationerna sedan husen köptes, alltså årtionden innan de faktiskt fick bli medlemmar. Detta tack vare 1800-talets fascination för balen. Till nationsbalerna bjöds professorsdöttrar och fröknar ur Uppsalas välbärgade borgerskap. Men detta betydde inte på något
2 Protokollet ger oss ingen mer information om vem detta är, och det är heller inte tydligt om v:et är versalt
24
sätt att kvinnorna välkomnades med öppna armar. Nationerna var en manlig sfär, där kvinnor bjöds in som gäster då det passade sig. Då kvinnorna bjöds in var det också underförstått när det var dags att röra på sig, för kvinnorna avlägsnade sig innan sittning bröts. Hade det varit en middag någon annanstans än på nationen hade detta varit tidpunkten då värdinnan bröt upp och tog med sig sällskapets damer in i salongen, medan männen satt kvar och rökte, för att senare sluta upp med damerna. Men då nationerna inte var utformade med kvinnliga behov i åtanke så kunde detta inte ske. Dock ser vi i under 1910- och -20-talen ett tydligt steg mot att inkorporera kvinnorna i nationsgemenskapen, i och med att flera nationer instiftar damrum av olika slag, på min egen nation, Västgöta, så var det det rum vi idag kallar Absiden och som används som extra utrymme vid större sittningar. Det fysiska rummet var ett viktigt steg i denna process då jag menar att en fysiskt avgränsad plats leder till en social acceptans, helt enkelt, då kvinnorna gavs fysiskt utrymme gavs de samtidigt också socialt utrymme och att de i och med detta var på nationerna för att stanna. Vi ser även hur det under samma tid börjar introduceras ämbeten ämnade för kvinnorna, såsom en sexmästarinna, gillevärdinna eller klubbmästarinna. Dessa ämbeten var dels avsedda för att agera den traditionella värdinnerollen under middagar, och stod under deras manliga motsvarigheter i rang. Detta kan låta som en stor förlust med dagens ögon, men om man också tar i beaktande att dessa kvinnliga ämbetsmän också hade i uppgift att vara den som välkomnade nya recentiorskor och gjorde så att de kändes sig välkomna på nationen, vill jag påstå att den snarare rör sig om en stor vinst och det första steget mot ett mer jämställt nationsliv. (Strömholm 2017 s. 22ff)
En förstahandsberättelse vi får av detta kommer från Västgöta nations hedersledamot tillika första sexmästarinna, Jane Lundblad. År 1975 skriver hon i nationens 5-årsskrift Vestrogothica om 20-talet ur ett studentskeperspektiv, och hennes berättelse stämmer väl överens med vad jag tidigare skrivit. På baler och skutt, det vi idag kallar släpp, med dans och nattamat, var studentskorna varmt välkomna, men under gaskerna3 var det tydligen att de inte var välsedda. På landskapen, alltså nationens högsta beslutande organ, och i tidningsrummen var de accepterade, men atmosfären emot dem var kylig. Men Lundblad ger oss också en inblick i den övergångsperiod hon själv var delaktig i, och skriver om hur hon och de andra studentskorna ”hävdade sig genom att ibland lägga beslag på tornrummet eller den dåtida salongen innanför stora salen.” Strax efter detta, då hon skriver om vad de gjorde tillsammans, skriver hon också om hur de satt med på landskapen, även om hon inte minns att de yttrade sig. Detta kan vi ställa i kontrast med hur hon uttrycker sig tidigare i artikeln, möjligtvis därför att hon vid de två olika tillfällena minns tillbaka till först hur det var då
3 Om någon västgöte läser detta reagerar denne säkert på stavningen av gasque, vi är väl inte uplänningar,
25
hon kom som recentiorska 1924, och när hon 1927 valdes till sexmästarinna. I det första uttalandet tolkar jag det som att atmosfären inte var välkomnande, men då hon återberättar valet 1927 så skriver att hon att ”ingen lade märke till den propra skara som satt rätt långt ned i salen,”.
2.7. Porträttet av studentskan – sammanfattande diskussion
Vad är det då för bild vi kunnat måla upp av Uppsalastudentskan runt förra sekelskiftet? Oftast kom hon från ett välbärgat hem och hade troligen fått en gedigen utbildning, även om den kan ha sett mycket olika ut. Hon kunde ha gått genom någon av landets privatskolor för flickor, eller ha läst hemma med en förälder eller guvernant för att sedan ta examen som privatist. Något som är säkert är i alla fall att det vid det här laget fanns en uppfattning att om dottern hade avlagt studentexamen, så var det inget märkligt i att hon också skulle ha en universitetsexamen, eller åtminstone ha studerat något. Brevväxling döttrar och föräldrar emellan visar att det dock fanns en oklarhet i lämpligheten av själva Uppsalavistelsen, och vad den skulle leda till. Vi kan inte ignorera att en återkommande öm punkt är att studier vid den här tiden var en ekonomisk uppoffring, och huruvida denna uppoffring skulle betala tillbaka sig då det kom till döttrar verkar både föräldrar och kvinnorna själva varit osäkra på. Men oberoende av hur studentskan hade det ekonomiskt ställt och hur hennes framtidsplaner såg ut, så kan vi se att ett gemensamt drag i de flesta berättelserna är vikten som lades vid kulturellt kapital, både från familjen, men också från studentskan själv. Så hur blev då Uppsalavistelsen för dem? Det första studentrummet var i de flesta fallen utvalt av föräldrarna, helst inackordering ett propert hem, gärna en prästänka. Men precis som alla studenter så verkar även de kvinnliga ha flyttat runt en del. De bodde med varandra i kollektiv eller i korridor, då ibland även med manliga grannar. Vi kan också se att dessa matlag och korridorer för många måste ha blivit ett socialt sammanhang, och de verkar ha umgåtts även utanför hemmet, tränat tillsammans, åkt på utflykter och så vidare. En avgörande faktor till att könsöverskridande umgänge tilläts i så stor utsträckning kan mycket väl ha varit att det ofta pågick i till exempel professorshem och andra respektabla platser. Vi får inte glömma att akademiska miljöer, trots att de ofta anklagas för att vara rotade i gamla vanor också lika ofta målas upp som nytänkande.
26
27
3. En tillvaro i ett gränsland
3.1. Offentlig och privat
Som jag skrev i inledning så karakteriserad tiden runt förra sekelskiftet stark av vad Hirdman kallar könsordningen A – B, kvinna och man som två motpoler, och detta är något som starkt påverkade synen på kvinnan i och utanför hemmet, alltså i den privata och den offentliga sfären. (2003) Vi kan till exempel läsa i Rönnholms Kunskapens kvinnor (1999) om hur synen på att kvinnor skulle få tillträde till högre utbildning inte enbart handlade om att det ansågs som bortkastat, att kvinnor inte skulle göra ett lika bra jobb som män, utan även att om kvinnor tog sig in i manliga sfärer, så skulle de sluta vara kvinnor. Det påstods alltså att kvinnor, om de genomförde akademiska studier, i princip skulle avkönas, inte kunna gifta sig, skaffa barn, ja, helt enkelt sluta vara kvinnor.
Om vi använder Hirdmans (2003) modell för att studera genuskontraktet som rådde runt sekelskiftet 1900 så kan vi tillskriva A och B den offentliga och privata sfären. Den offentliga sfären som präglades av manligt kodade rum, där män rörde sig fritt, och den privata sfären som den kvinnligt kodade, den sfär som ansågs anpassad för kvinnans natur. Den kvinna som då tog plats i den offentliga sfären gör alltså anspråk på att vara A, och avsäger sin kvinnlighet. Det är denna balansgång som våra studentskor tvingas gå.
3.1.1. Kvinnan i den privata sfären
Om vi börjar med att titta närmre på kvinnan i den privata sfären, alltså kvinnan som spelar med i melodin, så får vi se en kvinna som, ofta vid mycket ung ålder, bär ett stort ansvar. Det framgår tydligt av samtida anteckningar att kontrollen över hemmet och över tjänsteandarna företog en stor del av hemmafruarnas tid och tankar. Lissie Åström citerar flera olika unga fruars tankar på ämnet i Skärvor av ett kvinnoliv (2002). Hon belyser hur de använde olika tekniker för att ta fasta på sin dominans i hemmet, såsom tilltal. Tjänstefolket titulerades med förnamn, i tredje person, medan herrskapsfolket titulerades med titel och eventuellt efternamn. Men en än mer viktig särhållning kan ha varit den rent fysiska. Jungfrun sov oftast i en jungfru- eller pigkammare i anslutning till köket, långt ifrån herrskapsfolkets sovrum. Uppdelningen av husets rum blev alltså ett sätt för frun att visa var hon hade sitt utrymme. Men vi har också en anteckning från Fanny Markstedt, som skriver att “Jag vill visst inte påstå att jag sjelf står i spiseln men man måste ju vara säker på sin sak för att
kunna lära andra.” (Fanny Markstedt, Skellefteå 1898, hämtat ur Åström 2002 s. 78) Markstedt
28
intressant att studera hur de unga fruarna förhåller sig till platsen, då vi utifrån deras egna anteckningar kan utläsa ett ständigt platstagande i hemmet, men en markant avsaknad av platstagande i många andra sammanhang. Dessa kvinnor ger uttryck för en daglig kamp om dominans där deras rörelser i rummen är väsentlig.
3.1.2. Kvinnan i den offentliga sfären
Självklart fanns det kvinnor som rörde sig utanför den privata sfären, det har det funnits i alla tider. Här måste vi skilja på det rent fysiska hemmet och den privata sfären, då ärenden rörande hemmet, inhandling av matvaror och kläder och dylikt, faller under den privata sfären, då det är rum som fortfarande är kvinnligt kodade. Istället vill vi titta på kvinnorna som gick bortanför vad som är kvinnligt kodat.
Det viktigaste att kommentera på här är att den offentliga sfären är manlig, och med tidens logik så leder detta till fördärv för unga kvinnor. Rönnholm tar i sin avhandling upp den sedlighetsdebatt som fördes i Uppsala i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, och där framgår detta tydligt.
”Budskapet var, att när män och kvinnor var unga, skulle man hålla dem från varandra.” (1999 s. 99). Det är
29
3.2. Universitetsstaden
3.2.1. Universitetsbyggnaderna
Vi får en del beskrivningar av kvinnor i föreläsningssalar i Marta Ronnes avhandling (Två världar –
ett universitet, 2000), då främst av manliga berättare. Dessa iakttagelser kan dock säga oss något om
synen på kvinnan innanför universitets väggar. En iakttagelse får vi från Axel Wändahls berättelse
”De utvalda” från 1929.
Vid ena bordsändan satt en samling flickor, de flesta shinglade och kokett klädda efter sista modet. Somliga hade klänningar utan ärmar och av tunnaste tyg, och under dem kunde man följa bröstens rundningar. De liknande mogna frukter, vällustigt mjuka att gripa om. Denna utställning av ungt, blommande kvinnokött verkade underligt kontrasterande mot rummets prägel av allvar och lärdom. (De utvalda (1929), hämtat ur Ronne 2000 s. 216)
Det berättaren här ger uttryck för är hur kvinnans fysiska kropp ses som en anomali i rummet, den sticker i ögonen på de runt om kring. Rummet är alltså inte avsett för dem, trots att de har all rätt att vara där. Ungdomlighet är något som i studentikosa sammanhang inte varit något problem, i prins Gustaf och Herman Sätherbergs Studentsången sjungs det till exempel i ”låtom oss fröjdas i
ungdomens vår”. Men då ungdomligheten kombineras med kvinnlighet som i citatet ovan, då blir det
ett problem. Studentskans ungdomlighet och kvinnlighet frambringar i betraktarens ögon en inneboende barnslighet och omognad hos henne, illa anpassad för allvar och lärdom och som därför skär sig med det akademiska rummet.
3.2.2. Nationerna
Jag har redan berört studentskornas nationsliv i förra kapitlet, men tänker nu lägga fokus på deras fysiska förutsättningar i husen. Till hjälp kommer jag ta Iris Marion Youngs artikel ”Att kasta tjejkast
– Den kvinnliga kroppens uttryck, rörelse och rumslighet. En fenomenologi.” där Young diskuterar hur
30
beskriver Lundblad också studentskorna på landskapet som ”propra”, ett ordval som främst ofta syftar på klädsel och skötsel, men också uppträdande och framtoning. Med detta målar Lundblad upp en bild av en liten grupp studentskor som sitter med fötterna ihop och händerna i knät, utan antydan till yviga gester eller utrop. Vi får alltså bilden av att studentskorna satt tysta och stilla, och varken fysiskt eller ljudmässigt tog upp det utrymme i rummet de hade möjlighet att göra.
3.2.3. Övriga lokaler
Så, om studentskorna inte hängde på nationen, var hängde de då? Materialet visar på en hel rad med olika rum, allt från kaféer till UKSF:s egna lokal på Trädgårdsgatan. Till exempel kan vi titta på kallelser till träffar med UKSF som bevarats i deras arkiv. I början av 1900-talet skaffade sig föreningen en egen lokal belägen på Trädgårdsgatan 14, en fastighet som då ägdes av och inrymde Fackskolan för huslig ekonomi. Efter detta verkar det som att majoriteten av alla sammanträden och diskussionsaftnar skedde där. Större fester verkar oftast ha varit på Gillet, ett nöjespalats och senare hotell med festvåning och danssalonger.4 Även en hel del kaféer fick agera som
möteslokaler, speciellt tidigt i föreningens historia, såväl som en del av medlemmarnas egna korridorsrum. I UKSF:s arkiverade handlingar på Carolina Rediviva finns ett antal anmodningar5 sparade mellan åren 1909 och 1913. Dessa visar att föreningen till exempel
sammanträdde på Övre Gästis, de privata rum ovanför stadshotellets café som kunde hyras av olika sällskap, Pheonix, en restaurang på Fyristorg, i Hushållsskolans (Fackskolan för huslig ekonomi) lokaler på Svartbäcksgatan 12, samt ibland på olika nationer. Dessa är även lokaler som studentskorna har vistats i vid andra sammanhang. Detta kan vi utläsa från olika sångtexter som vi kan hämta från UKSF:s sångbok från 1917, till exempel sjungs det i ”Servitösens visa” ”På Hörnan och Gästis och Gillet, jag kryssat med brickor och glas […] och genast
till Flustret jag dras.” Hörnan är ett av hotellen i Uppsala och Flustret ett anrikt nöjespalats.
Och i ”Studentvisa” sjungs det ”Vi sitta på Gästis café, och där har ni väl alla varit me’, Fast
musiken är så dålig, och publiken är så skrålig, vi sitta på Gästis café”. Utgång på dessa lokaler kan
därför antas ha varit en relativt vanlig företeelse.
3.3. Tillvaron i gränslandet – sammanfattande diskussion
Det kan inte ha varit lätt för kvinnorna att ständigt parera detta gränsland som de onekligen var tvungna att röra sig i för att kunna fullfölja sina studier. Ett hem som inte var deras eget, en
4https://www.uaf.se/en/town-properties/our-properties/fyristorg-6
5 En anmodan är en slags inbjudan där gästen själv förväntas betala för sitt kuvert eller inträdespris. Dessa är
31
studiemiljö där de uppfattades som anomalier och en osäkerhet av vad allt skulle leda till i slutändan. Men samtidigt får vi inte glömma att samhället fortfarande var det de unga kvinnorna vuxit upp i, levt hela sina liv i och såg sin framtid i. Även om de flyttat till en ny stad med nya människor och intryck, så var det samma livsvärld med värderingar och förväntningar de var bekanta med. Vad som är intressant att se är hur, trots att studentskorna var utestängda från många rum i studentlivet, så verkar de ha deltagit i samma verksamheter och funktioner som sina manliga gelikar. Trots att samhället såg på kvinnliga och manliga studenter som två separata grupper med olika behov, Hirdmans A och B (2003), så blev resultatet i slutändan mycket likt. Kvinnliga studentföreningen hade till exempel sin egen lokal där medlemmarna hade diskussionsaftnar och möten, såväl som en allmän mötesplats där de till exempel kunde läsa de tidskrifter som föreningen prenumererade på. Dessa funktioner speglar hur nationshusen användes av samtida manliga studenter. Så då kan man ju fråga sig varför det i slutändan ändå blev så att studentskorna blev en integrerad del av nationerna? En bidragande faktor tror jag har att göra med det faktum att kårobligatoriet gjorde att de var tvungna, enligt lag, att vara medlemmar. Den växande andelen kvinnliga medlemmar måste ha gjort att nationerna inte längre kunde låtsas som att de inte fanns och börja skapa verksamhet för dem. Men inte att förglömma är också att samhället succesivt förändrades under första halvan av 1900-talet och män och kvinnor kunde under mellankrigstiden umgås tillsammans på ett helt nytt sätt.
Slutligen behöver den fysiska kvinnokroppen diskuteras i de olika rum som jag studerat. Till att börja med vill jag nämna det narrativ som användes som argumentation för att kvinnor inte skulle studera, nämligen att kvinnokroppen, rent fysiskt, inte var byggd för högre studier. I debatten i media dyker detta ständigt upp, att studier skulle leda till allt från utmattning, sjukdom och infertilitet. Och även då kvinnor fick tillträde till universiteten så fanns dessa idéer kvar i årtionden, och kvinnorna som studera in på 1900-talet fick ofta höra från sina familjer att de skulle ta det lugnt och inte överanstränga sig. Men detta är inte allt som kan sägas om kvinnokroppen i studiemiljön, för även om detta narrativ redan i sin egen tid motbevisades, så finns det samtidigt vetenskap att hämta. Dessa självidentifierade kvinnor upplevde uppenbarligen ett motstånd på grund av deras kroppar, ett obehag att vistas i miljöer de tekniskt sett hade tillträde till. De upplevde att deras kroppar hade ett mindre utrymme att befolka än de manliga studenterna, som till exempel hur Jane Lundblad återger sina minnen från att besöka nationens Landskap under 1920-talet.
32
33
4. Avslutning
4.1. Personliga reflektioner
Det är en minst sagt fascinerande period att djupdyka i, och en minst lika fascinerande grupp människor jag har studerat. Och när jag nu i uppsatsens slutskede ska försöka knyta ihop säcken, samla de tankar jag lyft fram och ta fasta på vilka svar som egentligen presenterats, så är dessa mångfacetterade. Detta är att förvänta då studien beskriver en övergångsperiod, och det är just tack vare tidens motsättningar som den är intressant. För varje källa som säger en sak finns det en annan som pekar åt ett annat håll.
Mina mer personliga, ovetenskapliga frågor som ursprungligen väckte intresset för ämnet skulle jag nu vilja återkomma till. Hade de det roligt? Fick de leva studentliv? Frågorna jag grubblade över då jag gick hem från seminariet för nu över ett år sedan. Och svaret är väl i slutändan ja och nej, som jag förväntade mig. Det är lätt att måla upp en dyster bild av dem som gått före oss, men trots alla mina modfällda suckar i Carolina Redivivas läsesal över orättvisor och sorgliga fakta rörande de organisationer som format min studietid och blivit mitt eget home away from home, mitt andra hem, så är det inte det jag i första hand tar med mig ifrån materialet. Så mycket viktigare tror jag alla mina småleenden över allt från studentikosa meddelanden i mötesprotokollen och snapsvisor som stolt proklamerar att studentlivet allt är bättre i Uppsala än vad det är i Lund. De glimtar in i det förflutna jag kände igen mig i, där gemenskapen och systerskapet dessa studentskor emellan lyste igenom.
4.2. Avslutande diskussion
Mitt syfte med den här studien var att undersöka hur kvinnliga studenter mellan åren 1900 och 1930 vid Uppsala universitet levde – för att få en ökad förståelse för hur tidens normöverskridande kvinnor skapade en meningsfull social vardag. Detta har jag gjort genom att ta del av förstahandskällor från just dessa studenter. Allt från bilder tagna av dem, sånger sjungna av dem, protokoll uppförda av dem och brev skrivna av dem. Materialet har gett en långt ifrån heltäckande bild, men samtidigt en bred och målande sådan. Jag har i och med detta målat upp vilka studentskorna var, visat vilka rum de befolkade och vilka de blev utestängda från, och resonerat kring deras sociala relationer med varandra, manliga studenter och vuxenvärlden.
34
vistelsen i studentstaden ska generera, både från studentskorna själva, och från deras familjer. Å ena sidan finns det en syn på studierna som självförverkligande och vidareutvecklade på ett personligt plan, studier för vetandets skull. Men samtidigt finner man tankar om ett yrkesliv lika ofta. Många studentskor såg en möjlig framtid som yrkesverksamma lärarinnor eller skribenter, och med denna framtidsutsikt också en väg för dem att försörja sig själva och sina familjer, en bild som ofta delades av deras föräldrar. Det är i denna blandning som studentskorna finner sig då de tar sig an en utbildning, och jag tror att en bidragande faktor till att de sökte sig till studierna var just dessa aningar om att deras framtid skulle bli annorlunda än de blivit uppfostrade till, och de förhoppningar eller rädslor detta måste fört med sig. Men också mitt i denna föränderliga värld, löften om att få växa som människor och nå längre än de tidigare trott möjligt.
Från vad vi kan se verkar det som att studentskorna relativt obehindrat kunde röra sig ute i samhället. Kaféer, restauranger och liknande rum stod öppna för dem och det är påtagligt att de umgicks mycket mer ute på lokal än deras manliga gelikar. Det rum som tydligast visar upp sina stängda dörrar, är nationerna. De allra tidigaste studentskorna kunde inte ens besöka Förste kurators kontor för inskrivning utan sin fars sällskap. När vi kommer in på 1900-talet finns det färre konkreta hinder, men påtagliga sociala hinder. Nationerna vid denna tid fungerade främst under dagtid som samlingsplats och tidningsrum, funktioner som vi återfinner hos UKSF:s egen lokal. Vi kan därför anta att i just detta anseende kan UKSF:s lokal ha ersatt det som studentskorna gick miste om genom att inte röra sig på nationerna. Det som är riktigt spännande är att fråga sig hur det kom att ändras, varför förblev inte nationerna manliga rum, varför bildades det inte kvinnliga nationer? Och en avgörande faktor tror jag är det faktum att ingen hade något val. Då alla studenter fram till 2010 när kårobligatoriet förvsann var tvungna att vara med i en nation, så var naturligtvis även de kvinnliga tvungna att vara medlemmar, vare sig de var välkomna eller inte. Med detta i bakhuvudet är det inte svårt att se hur när antalet kvinnliga studenter steg för vart år, så hade alla nationer inom loppet av de första 50 åren fått en avsevärd andel kvinnliga medlemmar, edlemmar som det till slut inte gick att avfärda som en grupp som inte skulle gagnas av sitt medlemskap på nationen. I de flesta fallen hade inte de första kvinnliga förtroendevalda uppgifter som tidigare gjorts av manliga, utan helt nya, men ansvarsområden riktade till kvinnliga medlemmar.
35
36
Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Arkivmaterial
Ur Uppsala kvinnliga studentförenings arkiv, deponerat på Carolina Rediviva:
Mötesprotokoll, U 3152 b. Samling anmodningar, U 3152 o. UKSF:s visbok (1917), U 3152 o.
Ur Västgöta nations arkiv:
Vestrogothica XIX (1975),
Fotografier från Vastgöta nations arkiv, ej upptagna i arkivförteckningen. Inscanade kopior i bilaga II.
Tryckta källor
Digitala källor https://www.uaf.se/en/town-properties/our-properties/fyristorg-6 hämtad 06-11-20 https://www.uka.se/fakta-om-hogskolan/den-svenska-hogskolans-historia/kvinnornas-universitetshistoria/kvinnornas-universitetshistoria-1900-och-framat.html hämtad 06-11-20Litteratur
Hagström, Karin, ”Fenomenologi” i Tillämpad kulturteori, red. Gunnarson Payne, Jenny & Öhlander, Magnus, Studentlitteratur, Lund, 2017.
Hirdman, Yvonne, Genus: om det stabilas föränderliga former, Liber, Malmö, 2003.
Hörnfeldt, Helena, ”Fältarbete och skriftliga källor” i Etnologiskt fältarbete, red. Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus, Studentlitteratur, Lund, 1999, 2011.
37
Ronne, Marta, Två världar – Ett universitet: Svenska skönlitterära universitetsskildringar 1904-1943: En
genusstudie, Uppsala universitet, 2000.
Rönnblom, Tord, Kunskapens kvinnor: Sekelskiftets studentskor i mötet med den manliga universitetsvärlden, Umeå universitet, 1999.
Strömholm, Gunilla, Svarta hattar bland vita mössor- skrifter av Gunilla Strömholm, Norlandica XI –
Norrlands nations skriftserie, Norlands nation, Uppsala, 2017.
Young, Iris Marion, Att kasta tjejkast: Texter om feminism och rättvisa, Stockholm, Atlas, 2008.
Åström, Lissie, Skärvor av kvinnolov: Borgerligt kvinnoliv speglat genom en grupp kvinnors nedtecknade
38
Bilagor
Bilaga I – Ord- och begreppslista (alfabetisk)
”Att ligga vid universitetet/att ligga i Uppsala” – Att bo och studera vid ett universitet Förkläde – Äldre person som deltar på ett evenemang för att se till att ingen missköter sig. Inspektor – Professor eller docent vid universitetet som har en till mestadels ceremoniell funktion
på nationen.
Junior – Nationsmedlem efter en eller två terminer. Kurator – Student som jobbar på nationen under ett år.
Matlag – Ett hem där en grupp studenter går för att få sina mål mat. Recentior – Ny student
Senior – Äldre nationsmedlem, ofta till följd av val eller nominering från ett seniorskollegium. Studentkår – Det organ som hanterar studiebevakning.
39
Bilaga II-XIII – Bilder ur Västgöta nations arkiv
Bilaga II Bilaga III
Bilaga IV Bilaga V
40
Bilaga VIII Bilaga IX
Bilaga X Bilaga XI
