osteologiskt undersökta brandgravar från folkvandringstid/vendeltid i östra Mälardalen

osteologiskt undersökta brandgravar från folkvandringstid/vendeltid i östra Mälardalen

Waller, Jutta

Fornvännen 145-157

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1986_145

Ingår i: samla.raa.se

Dräktnålar — manliga eller kvinnliga tillbehör?

En sammanställning av osteologiskt undersökta brandgravar från folkvandringstid/vendeltid i östra Mälardalen

Av J u t t a Waller

Waller, J. 1986. Dräktnålar— manliga eller kvinnliga tillbehör? En samman- ställning av osteologiskt undersökta brandgravar från folkvandringstid/

vendeltid i östra Mälardalen. (Dress pins — male or female accessories? A survey of osteologically-examined cremation graves from the migration period/Vendel period in the east Mälaren valley.) Fornvännen 81. Stockholm.

Seventy-one cremation graves containing dress pins — hitherto generally regarded as female accessories — have been examined osteologically and the dress pins were divided into groups on the basis of their shape. Nine of the 25 sexed individuals were classified as males, suggesting that dress pins were also male accessories.

Jutta Waller, Riksantikvarieämbetet, Box5405, S-l 14 84Stockholm.

I U p p l a n d och Södermanland utgörs grav- skicket under folkvandringstid och vendeltid i h u v u d s a k av brandgravar. Då dräktnålar in- g å r i gravgåvan har graven i allmänhet be- traktats som kvinnograv (se exempelvis Petré

1984 s. 194). I flera av dessa gravar ingår emellertid även agraffknappar, som anses vara vanligast förekommande i mansgravar ( L a m m 1983 s. 21). För att försöka klarlägga i vad m å n d r ä k t n å l a r n a har tillhört mans- eller kvinnodräkten har följande sammanställning gjorts av de osteologiskt undersökta brand- g r a v a r , som avslutningsvis redovisas i tabell- form.1

U n d e r folkvandringstid och vendeltid finns m å n g a utseendemässiga variationer hos nå- larna. Sammanställningen nedan behandlar n å l a r n a indelade i fem grupper (fig. 1).

Sammanställningen är att betrakta som ett delresultat och omfattar gravar med nålar ut- g r ä v d a före 1978. (1 den mån fyndomständig- h e t e r n a finns redovisade på ett tillfredställan- de sätt har även gravar utgrävda före 1960 medtagits, jfr Ambrosiani 1981 s. 179.) Sam- m a n l a g t redovisas 71 b r a n d g r a v a r härröran-

de från 42 gravfält. Avsikten är emellertid den att resultaten kommer att redovisas och dis- kuteras mer utförligt i ett senare samman- h a n g då också undersökningen gjorts mer komplett. Vid analysering av kremerat mate- rial från en enstaka grav kan många lokala faktorer från gravfältet i sin helhet ha betydel- se för resultatet. Dessa har i stor utsträckning varit o k ä n d a för osteologen varför vissa reser- vation för resultatets tillförlitlighet måste gö- ras. Flera gravar tillhör gravfält som ingår i tidigare vetenskapligt bearbetade s a m m a n - h a n g , analyserade av a n d r a osteologer.

Av nålarna är vulstnålar med triangulär p l a t t a (grupp I) och polyedernålarna (grupp I I I ) i flera avseenden att betrakta som kont- r a s t e r a n d e typer. Det gäller deras antal, geo- grafiska utbredning, material och fyndkombi- nationer. Vulstnålar (grupp I) har påträffats främst i Mälardalen men även i J ä m t l a n d , Ö s t e r b o t t e n , Bohuslän och Västergötland.

De är betydligt färre i antal än polyedernålar- n a ( g r u p p I I I ) . Polyedemålar förekommer också i M ä l a r d a l e n men även talrikt på Got- land, spritt i södra Sverige inklusive Öland

Förmännen 81 (1986)

I Vulstnålar med triangulär platta Triangulär plate a n d protuberance

II Vulstnålar med ögla eller platta av a n n a n form än triangulär Plate of other shape than triangulär; loop a n d protuberance

Q III Polyedernålar Polyhedron

j? IV Polyedernålar med triangulär platta Triangulär plate a n d polyhedron

V Polyedernålar med ögla eller platta av a n n a n form än triangulär

Loop an polyhedron; plate of other shape than triangulär

Fig. 1. D r ä k t n å l a r . — Dress pins.

s a m t även på Bornholm. De är vanliga i Väst- e u r o p a . På H d g ö , Ekerö sn, Uppland där m a n tillverkat b å d a formerna, dominerar emellertid vulstnålarna både vad beträffar antalet funna nålar och antalet avtryck i gjut- formar (Waller 1972 s. 27 ff).

Man eller kvinna?

I de undersökta gravarna har 25 individer k u n n a t könsbedömas hörande till 23 gravar.

Därtill kommer 21 tveksamma bedömningar.

16 av individerna utgörs av kvinnor. Därtill k o m m e r 18 bedömningar som gett resultatet möjligen kvinnor. Nio individer utgörs av m ä n och tre kan möjligen ha varit män. T r e g r a v a r h a r innehållit dubbelbegravningar.

T v å av dessa innehåller — var och en — en m a n och en kvinna.

Fördelningen mellan könen på samtida gravfält i M ä l a r d a l e n varierar. Som exempel kan n ä m n a s gravarna från Holmsmalma och U p p g å r d e n , V. Ryd sn, d ä r övervägande an- talet är kvinnogravar (Johnsen-Welinder &

Welinder 1973 s. 90-91). G r a v a r n a från grav- fält 150 på H d g ö , Ekerö sn, innehåller där- emot flest m ä n (Gejvall & Persson 1970 s.

227). Från Vårberg, Huddinge sn, finns be- d ö m n i n g a r från nio gravfält med sammanlagt

147 individer. Av dessa har 45 kunnat köns- b e d ö m a s , 22 som m ä n och 23 som kvinnor, dvs. en n ä r m a s t j ä m n fördelning mellan kö- nen (Iregren 1972 s. 53, tabell 15).

Antalet dubbelbegravningar bland "nål- g r a v a r n a " är jämförelsevis lågt i förhållande till antalet analyserade gravar. I Vårberg t . e x . utgörs nio av 138 anläggningar av d u b - belbegravningar (Iregren 1972 s. 39). Den naturligaste förklaringen till en dubbelbe- g r a v n i n g är att individerna har avlidit samti- digt. Från vikingatiden finns åtskilliga belägg för människooffer i gravritualen (Hemmen- dorff 1984 s. 4ff.) — kanske förekom sådana offer även tidigare i det aktuella området? En a n n a n orsak till att man finner flera individer i s a m m a grav kan vara att man begagnat s a m m a bålplats för flera kremeringar och att rester från en tidigare kremering har följt med. D e n n a osäkerhetsfaktor måste man också räkna med när det gäller föremålens fyndkombinationer i en grav.

Å Idersbestämningar

Förhållandevis m å n g a av de analyserade gra- v a r n a h a r kunnat åldersbedömas jämfört med antalet könsbedömda gravar. Antalet indivi- d e r som avlidit i en ålder av mellan 20 och 40 å r (Adultus, 30 st.) är något större än det a n t a l som avlidit mellan 40 och 60 år (Matu- rus, 27 st.). T v å hör dessutom med tvekan till den förra g r u p p e n och två med tvekan till den s e n a r e . T v å individer har inte närmare kun- n a t åldersbedömas än hörande till två av vux- e n g r u p p e r n a ( A / M 20-60 år). Fem individer h a r avlidit före 18 års ålder, i respektive ålder 7-9 år, 7-14 år, 7-17 år, 10-14 år, 14-18 år (Infans II och Juvenilis). I en grav återfanns fragment av foster/nyfött barn. En individ h a r varit äldre än 55 år och två har varit äldre än 60 år (Senilis).

Vid en jämförelse med gravarna från Vår- berg är de yngsta (Infans och Juvenilis) och den äldsta åldersgruppen (Senilis) även här lågt representerade. De som avlidit mellan 20 och 40 år är betydligt fler (73 individer) än de som avlidit mellan 40 och 60 år (55 individer,

Fornvännen 81 (1986)

Iregren 1972 s. 48). Av en undersökning som redovisas av G. K u r t h och som bygger på serier från yngre paleolitikum till medeltid kan m a n utläsa att de vuxnas mortalitets- m a x i m a , med få u n d a n t a g , faller inom ålders- klassen 2 0 - 4 0 år (1963 fig. 5:1-16 och s. 35 f ) . Detta s t ä m m e r även beträffande "nålgravar- n a " även o m siffran för den äldre gruppen får anses förhållandevis hög. Detta kan i sin tur v a r a socialt betingat (jfr K u r t h 1963 s. 36).

Dju ra rters förekomst

I en osteologisk avhandling om Vårby och Vårbergskomplexet redovisas förekomsten av djurben i svenska gravar från yngre järnålder (Iregren 1972 s. 160, tabell 34). Djurarterna indelas d ä r i husdjur, a n d r a däggdjur, fågel och fisk. Husdjuren är de klart dominerande.

Av dessa finns alla representerade i "nålgra- v a r n a " utom katt. Katten anses emellertid som en förhållandevis sent u p p t r ä d a n d e djur- a r t i g r a v a r från Stockholmsområdet och hör d ä r h e m m a i vikingatiden (Iregren 1983 s.

35). Av de övriga däggdjursarterna förekom- m e r fler a r t e r än i " n å l g r a v a r n a " , däremot saknas räv, vilket förekommer i en av dessa.

Följande djurarter finns representerade i 51

" n å l g r a v a r " : får/get (28 + 2?), h u n d ( 2 4 + 2 ? ) , t u p p ( 1 2 + 1 ? ) , hönsfagd (1), häst (8), nöt- kreatur (8), häst eller nöt (2), svin (5), björn (7), lodjur (3), duvhök ( 1 + 1 ? ) , obestämd få- gelart (2), räv (1) och mård (1). Två gravar innehåller obestämda djurfragment. Av de a r t e r som förekommer som ensam art är får/

get talrikast (8 ggr). H u n d förekommer sju, möjligen åtta gånger som enda djur. Nöt och t u p p finns två gånger var och häst, björn och hök? en gång var som enda art. Därtill kom- mer en grav med en obestämd djurart. H u r de olika djurarterna förhåller sig till kvinna eller m a n framgår av följande tablå där d u b - belgravarna ej är inräknade.

Dräktnålar - manliga eller kvinnliga 147

Av de båda dubbelgravarna med könsbedöm- n i n g a r innehöll den ena häst och hund (anl.

15, Grönsta/Svinsta, Klosters fg, Eskilstuna).

Den a n d r a (anl. 2, Edsberg, Sollentuna sn) var den på djurarter rikast företrädda av alla

" n å l g r a v a r " och innehöll sju djurarter näm- ligen: far/get, hund, björn, tupp, räv, lo och m å r d .

Av de här undersökta gravarna är det svårt att konstatera någon markant skillnad mellan kvinna och m a n och förekomsten av olika djurarter. Inte heller har man noterat någon påfallande skillnad i gravarna från andra gravfält i Mälardalen såsom Vårberg, H o l m s m a l m a / U p p g å r d e n eller Lunda (Ire- gren 1972 s. 87 ff; Johnsen-Welinder & Welin- d e r 1973 s. 60; Petré 1984 s. 115). Anmärkas kan emellertid beträffande " n å l g r a v a r n a " att lo endast förekommer i två, visserligen ej helt säkra, kvinnogravar, dubbelgraven undanta- gen. I de g r a v a r på L u n d a , Lovö sn, som innehåller lodjur är samtliga kvinnogravar (sex st., Petré 1984/4 s. 115). Att antalet kvin- n o g r a v a r med häst är så högt som tre kan också u p p m ä r k s a m m a s . På gravfält 150, H d g ö , Ekerö sn har häst konstaterats i fem g r a v a r av vilka två, möjligen tre har kunnat b e s t ä m m a s till m a n . Av detta drar författarna den slutsatsen, att de återstående två gravar- na med häst förmodligen också är mansgra- var, vilket alltså inte behöver vara fallet (Gej- vall & Persson 1970 s. 232; jfr även Iregren

1972 s. 87).

M a n h a r hittills kunnat konstatera att an- talet förekommande djurarter eller avsaknad av djurarter varierar under olika tidsperioder.

S å l u n d a saknas djurben i gravar från förro- mersk och romersk järnålder. I och med folk- vandringstidens början uppträder djurben i g r a v a r n a och blir successivt allt vanligare för att u n d e r vendel- och vikingatid dominera så fullständigt att det vanligtvis är svårt att hitta Kön/Djur

Kvinna Kvinna?

M a n M a n ?

Häst

3 1 1

Nöt

2 2 2

Får/

Get 6 11 3 + 1?

1 Svin

1 1

Hund

5 6 4 2

Björn

1 3 1

Lo

2 Tupp

5 2 1 1

Höns- fagel

1 Duv- hök

1

Obest.

fågelart 1 1

Formännen 81 11986)

ben av människa bland dem (Gejvall 1961 s.

161). Senare forskning visar dock att varia- tionen i antalet djurarter också är socialt och ekonomiskt betingad liksom att lokala sed- vänjor h a r betydelse (Iregren 1983 s. 34). — Beträffande gravfältet på Viken har man fun- nit god överensstämmelse mellan den osteolo- giska relativa kronologien och arkeologisk da- tering (Iregren 1972 s. 77). Beträffande gra- v a r n a i V å r b e r g konstaterar Ferenius att sed- en att lägga ned djurben i gravarna införs senare d ä r . Detta sker först vid övergången från folkvandringstid till vendeltid (Ferenius 1972 s. 86). — Beträffande de olika djurarter- nas förekomst i gravar från yngre järnålder anses h u n d höra till de äldsta. Häst och nöt- k r e a t u r u p p t r ä d e r i Vårberggravarna först u n d e r vendeltid. I gravarna på Viken ingår möjligen nötkreatur i en folkvandringstida b r a n d g r a v d ä r e m o t inte i de äldsta Helgögra- v a r n a (från gravfält 150; Iregren 1972 s. 79).

I stort anses vulstnålar tillhöra folkvand- ringstid och polyedernålar vendeltid. Av

" n å l g r a v a r n a " saknar 20 gravar djurben och 24 st innehåller endast en art. Av de 20 gra- v a r n a innehåller 14 vulstnålar (grupp I, II ad g r u p p I - I I ) . Ingen grav med vulstnålar inne- håller mer än två arter. Detta skulle väl kun- na överensstämma med en datering till folk- vandringstiden. I gravarna på Viken före- k o m m e r u p p till tre arter under folkvand- ringstid (men färre förekommer också under vendeltid; L a m m 1973 fig. 4). Nio "nålgra- v a r " innehåller fyra djurarter eller fler vilket skulle föra dem till vendeltid. Dessa innehål- ler samtliga polyedernålar (grupp I I I ) varav en med triangulär platta (grupp I V ) .

Osteologiska bestämningar relaterade till de enskilda nålgruppema

G r u p p I. Vulstnålar med triangulär platta (Fig. 1; Nr 1, 3, 7, 17, 18, 21, 24, 42, 44, 51).

Av tio gravar med denna nåltyp har fyra indi- vider k u n n a t analyseras som kvinnor. T r e har b e d ö m t s som möjligen kvinna. En har be- d ö m t s som m a n och två h a r inte kunnat köns- b e d ö m a s . T v å individer tillhör åldersgruppen A d u l t u s och sex tillhör Maturusgruppen.

Därtill kommer en som med tvekan bedömts

tillhöra den senare gruppen. Mannen har be- d ö m t s vara äldre än 55 år.

Sju av de 10 gravarna saknar djurben. T v å innehåller ben av en djurart (tupp eller far/

get). Mansgraven innehåller förutom ben av (ar/get även 15 björnfalanger. Antalet djurar- ter s t ä m m e r sålunda väl in i den folkvand- ringstida bilden.

Av de fem könsbedömda gravarna härrör tre från Botkyrka sn, en från Sorunda sn, och en från H d g ö , Ekerö sn (se efterföljande ta- bell nr 1, 3, 7, 18 och 24). De fyra förstnämn- d a ä r kvinnogravar och innehåller respektive en till tre nålar samt agraffer varav en är o o r n e r a d . Fragment av reliefspänne och en hålkälad bältering fanns i en grav. (Anl. 3 från Älby, ö s m o sn, nr 2 1 , som av L.Jonsson ej könsbedömts men av N.-G. Gejvall anses vara kvinnograv, innehöll också fragment av reliefspänne.) Mansgraven från H d g ö inne- håller förutom två lika nålar, fragment av- gjutform som eventuellt har hört till underfor- m e n av ett reliefspänne (huvudplattan). De d a t e r a n d e fynden s t ä m m e r med folkvand- ringstidens föremål i sin helhet. Det stora an- talet agraffknappar i kvinnogravarna är emel- lertid anmärkningsvärt.

G r u p p I I . Vulstnålar med ögla eller platta av- a n n a n form än triangulär (Nr 4, 5, 7, 26, 29, 40, 4 1 , 44, 53, 65-69). 14 gravar har s a m m a n - lagt analyserats med dylika nålar varav två g r a v a r (nr 7 och 44) redan redovisats i föregå- e n d e g r u p p då gravarna även innehöll nålar av den typen. Av de övriga 12 har två indivi- d e r k u n n a t bedömas som kvinnor och två har m e d tvekan bedömts som kvinnor. Även här föreligger en mansgrav och det från H d g ö , Ekerö sn. ö v r i g a gravar är obestämda.

Fyra individer tillhör Adultusgruppen, möjligen en femte. T r e tillhör Maturusgrup- pen och en har inte n ä r m a r e bedömts än till- h ö r a n d e b å d a grupperna. En hör till Senilis- g r u p p e n och två är obestämda till ålder.

Djurben är något mer vanligt förekomman- de än i tidigare g r u p p — fem av de 12 gravar- na s a k n a r djurben men ingen grav innehöll m e r än två arter liksom i föregående grupp.

Fem gravar innehåller en art (nöt, far/get eller häst (1 ggr) och två innehåller två djur-

Fomvännen 3 1 (1986)

Dräktnålar - manliga eller kvinnliga 149

Fig. 2. Nålar, agraffer och bältering från en av de fyra kvinnogravarna i grupp I. Skäcklinge, Botkyrka sn, Sö- dermanland, anl. 9 (RAÄ 207). SHM 31097. Skala 1:1.

Teckning Anders Eide. — Pins, clasp buttons and belt ring from one of the four woman's graves of group I.

a r t e r (får/get och svin respektive häst och nöt).

De två kvinnogravarna, anl. 23, Edsberg, Sollentuna sn och anl. 7, U p p g å r d e n , V. Ryd sn (nr 40 och 66) innehöll en respektive två vulstnålar med ögleformat huvud men sakna- de i övrigt dräktlöremål. Mansgraven från H d g ö , Ekerö sn (nr 26) innehöll förutom en fragmentarisk vulstnål med ögleformat hu- vud, tio pärlor (två av brons), små samnian- n i t a d e ringar som förmodligen hört till hjälm eller brynja (Hallinder & Waller 1970 s.

179-180).

Förutom de nu redovisade nålarna finns en grav, ( S H M 27023) från Hoxla i Sorunda sn, med vulstnål och ögleformat huvud. Graven var förhållandevis innehållsrik och kontraste- rar med de redan n ä m n d a bl. a. genom fili- g r a n o r n e r a d e guldbleck och fragment av svärdshjalt (Ambrosiani 1964 s. 24; Nord- ström 1980 s. 36). Den innehöll vidare 67 liter b r ä n d a ben som f. n. analyseras inom "stor- gravsprojektet" vid Statens historiska muse- u m .

Ad g r u p p I eller II (Nr 2, 6, 7, 15, 4 1 , 43, 46, 59, 62). Nio gravar innehåller fragmentariska

vulstnålar som kan ha tillhört antingen grupp I och eller g r u p p I I . T v å av dessa (nr 7 och 41) innehåller även nålar från grupp I och II respektive g r u p p II och har redan redovisats d ä r . Av de övriga sju har en bedömts som kvinna och en som m a n . Därtill kommer två som med tvekan bedömts vara man respekti- ve kvinna, ö v r i g a är obestämda.

T r e individer tillhör Adultusgruppen var- till k o m m e r en med tvekan. De övriga tre tillhör M a t u r u s g r u p p e n .

T v å gravar med fragmentariska nålar sak- n a r djurarter och fyra innehåller en art. Den å t e r s t å e n d e graven har två. Bland djurarter- na finns h u n d representerad vilket inte tidiga- re varit fallet.

Kvinnograven, anl. 23, gravfält 168 i Kym- linge, Spånga sn (nr 43) innehöll inga dräkt- tillbehör förutom nålar.

M a n s g r a v e n , anl. 146 gravfält 124, T ä b y sn (nr 62) innehöll även den en andra nål, fragmentarisk och av obestämbar typ. Därtill k o m m e r två stil I-ornerade agraffer — det e n d a här redovisade fyndet av agraff i mans- grav. Graven innehöll bl.a. även en hålkälad bältering. Vulstnålen har av Modin (1973 s.

52) betecknats som polyedrisk. Nålhuvudet är vittrat och något otydligt i formen men tycks med största sannolikhet vara en vulst- nål.

S a m m a n f a t t n i n g av g r u p p I, II, Ad I-II. Av 29 g r a v a r med vulstnålar har 10 kunnat köns- b e d ö m a s , möjligen 17. Av dessa är sju kvin- nogravar, möjligen 13, tre, kanske fyra, mans- gravar. Anmärkningsvärt är att av fem köns- b e d ö m d a gravar innehållande agraffer, är fy- ra kvinnor. Åldersmässigt h a r 21 individer k u n n a t b e d ö m a s , möjligen 24. Av dessa till- hör nio, möjligen 11, åldern 20-40 år (Adul- tus) och 12, möjligen 13, åldern 40-60 år ( M a t u r u s ) . Därtill kommer en kvinna (?) som inte n ä r m a r e bestämts än till åldern 20-60 år.

En individ har bedömts vara över 55 år och en m a n 60 år eller äldre (Senilis).

Beträffande antalet djurarter i respektive g r a v saknar 14 gravar djurben, 11 innehåller en art och fyra innehåller två arter. Det ringa antalet djurarter s t ä m m e r väl med en date- ring till folkvandringstiden. Anmärkningsvärt

Förmännen 8111986)

ä r emellertid att endast en grav, möjligen två, innehåller h u n d , som brukar förekomma i g r a v a r från d e n n a period.

G r u p p I I I . Polyedernålar (Nr 8 - 1 1 , 14, 19, 20, 2 3 , 28, 30, 32, 35-39, 45, 48, 49, 5 2 , 5 5 - 5 7 , 60, 6 1 , 63, 64, 70, 71). Sammanlagt har 29 g r a v a r med dessa nålar undersökts varav två d u b b e l g r a v a r , dvs. 31 individer. I gravar med en individ har fem bedömts som kvinnor och sju därtill med tvekan. Mansgravarna utgörs av fyra. Därtill kommer två med tvekan. De två d u b b e l g r a v a r n a innehåller vardera en kvinnlig och en manlig individ.

Av de 31 individerna har alla utom en kun- nat åldersbedömas. 16 individer tillhör åldern 2 0 - 4 0 år, 9 åldern 40-60 år, därtill kommer en med tvekan. En individ har inte närmare k u n n a t bedömas än hörande till antingen den ena eller a n d r a gruppen. T r e barn tillhör ål- d e r n 7-18 år (7-14, 7-17, 14-18 å r ) . I en grav (nr 56), d ä r individen med tvekan könsbe- d ö m t s som kvinna fanns även fragment av foster/nyfött barn. H u r kvinnorna och män- nen fördelar sig åldersmässigt framgår av föl- j a n d e tablå. Helt översiktligt ser man att po- lyedernålen h a r varit vanligast hos kvinnor i åldern 20-40.

Kön/ålder Kvinna Kvinna?

M a n M a n ?

2 0 - 5 4 3 1

40 40—60 1 + 1?

2 3 1

20—60

1

Djurben förekommer i 26 av de 29 gravarna och antalet arter fördelar sig enligt följande:

Antal gravar med 1 art 8 5 arter 3 2 arter 6 6 a r t e r - 3 arter 4 7 arter 1 4 arter 4

O m m a n anknyter till det tidigare resone- m a n g e t att antal djurarter ökar från folkvand- ringstiden och fram under vendeltiden finner vi att minst åtta gravar med polyedernålar skulle k u n n a tillhöra vendeltiden. U p p till tre a r t e r förekom t.ex. i Lovögravarna under folkvandringstid. Ingenting säger emellertid att inte (ler gravar skulle kunna tillhöra den-

na tidsperiod. De fem kvinnogravarna har v a r d e r a alla en nål. En av nålarna är av järn, d e övriga är av brons. En nål, från grav 22, Berga, Brännkyrka sn, har hål genom poly- e d e r h u v u d e t , i övrigt saknas hål för fästean- o r d n i n g , jfr g r u p p I I I och IV. T r e av gravar- na innehåller ett fatal pärlor, åtta st. som mest. En av de fem, grav 71 från Skå-Edeby, h a r två kupiga r u n d s p ä n n e n och en ringsölja.

I övrigt förekommer inga smycken eller dräkttillbehör och kvinnogravarna med ett u n d a n t a g ger ett enklare intryck än mansgra- v a r n a .

Av de fyra mansgravarna innehåller en, möjligen två, två dräktnålar. Grav 10 från H a g b y , T ä b y sn (nr 57) innehåller två fisk- stjärtformiga hängen, en armring, s.k. Kno- tenring, ett remändebeslag och ett glasfrag- m e n t . — G r a v 20 från Väsby, Vallentuna sn och grav 4 från Svedjesta, V. Ryd sn (nr 63 och 64) innehöll var och en ett spänne, det föregående likarmat, det senare kräftformat. I den senare graven ingick även en sölja. Grav 30 från Albäck, Simtuna sn (nr 36) innehöll två r u n d a spiralornerade spännen med djur- h u v u d f o r m a d e avslutningar, remändebeslag, bronsbygel, två bäröglor, sex pärlor m.fl.

föremål. Leif Jonsson ansåg sig inte kunna k ö n s b e d ö m a graven medan den klassificerats som troligen mansgrav av N.G. Gejvall (Am- brosiani 1955 s. 264).

I de b å d a dubbelgravarna, som var och en innehåller en m a n och en kvinna ingår endast en nål i respektive grav. I grav- 15 från G r ö n s t a / S v i s t a , Kloster fg (nr 10) ingår även en ringsölja. G r a v 2 från Edsberg, Sollentuna sn, (nr 39) h a r även den en sölja men graven är m e r innehållsrik genom ett häktespänne, flera beslag varav två ornerade, nitar och spi- kar. D e n n a grav var den på djurarter rikast företrädda (7 st.), vilket skulle kunna ge ex- empel på att ett större antal djurarter även kan vara socialt betingat.

G r u p p IV. Polyedernålar med triangulär p l a t t a (Nr 13, 16, 22, 27, 31, 33, 34, 47, 50, 54). T i o gravar, varav en dubbelgrav, med dylika nålar har analyserats. En har bedömts som kvinnograv, anl. 4 gravfält 54, Nälsta i S p å n g a sn (nr 54), fyra har med tvekan be-

Fomvännen 31 (1986)

Dräktnålar — manliga eller kvinnliga 151

d ö m t s som kvinnogravar (16, 27, 31, 47). De övriga h a r ej kunnat bedömas.

T r e individer har bedömts tillhöra Adul- t u s g r u p p e n . En av dessa ingår i dubbelgraven (anl. 38, Glia, B r o m m a sn, nr 22), som också innehåller ett barn 7—9 år. Fem individer har b e d ö m t s tillhöra M a t u r u s g r u p p e n . En indi- vid h a r blivit 10-14 år gammal och en tillhör Senilisgruppen.

T r e av g r a v a r n a saknar djurben, tre inne- håller en art (hund resp. får/get och en obe- s t ä m d art) likaledes tre innehåller tre djurar- ter och en innehåller fem arter (nr 54).

Kvinnograven från Nälsta (nr 54) innehöll två nålar varav en av j ä r n . Plattan på den senare tycks ursprungligen ha varit triangulär men sedan skadats och blivit mer oval till formen. Den a n d r a nålen har en påträdd blågrön glasflusspärla som övre dekoration.

G r a v e n är rik på pärlor (42 st.) och innehöll b l . a . även en bandflätsornerad pärlspridare, bronsspiraler (4 st.), två oornerade agraffer, ett g e n o m b r u t e t ornerat bronshänge, järnni- tar (17) och fragment.

G r u p p V. Polyedernålar med ögla eller platta a v a n n a n form än triangulär (Nr 12, 25, 58).

G r u p p e n ä r företrädd i endast tre av materia- lets gravar: en kvinnograv (nr 25) och en dito med tvekan; den tredje har ej kunnat bestäm- m a s (12). De b å d a förstnämnda tillhör Adul- t u s g r u p p e n medan den sistnämnda är be- s t ä m d till M a t u r u s . Beträffande djurbensföre- komst innehåller kvinnograven (anl. 57, gfr

150, H d g ö ) endast bjömklor, 5 st. Den grav, som möjligen är en kvinnograv (anl. 67, gfr 124, Åkerby, T ä b y sn) innehåller fragment av b å d e far/get, h u n d och lo. Den tredje graven (anl. 5, gravfält 35, Vårberg, Huddinge sn) innehåller fragment av tupp.

Kvinnograven från H d g ö innehöll två lika b r o n s n å l a r med punktcirkdornering men i övrigt inga dräkttillbehör. (Hallinder & Wal- ler 1970 s. 179). De båda a n d r a gravarna innehöll dräkttillbehör från folkvandringsti- den och vendeltidens början (Modin 1973 s.

52 resp. Ferenius 1971 s. 47).

S a m m a n f a t t n i n g av g r u p p IV och V. Dessa n å l a r h a r endast påträffats i kvinnogravar (två b e s t ä m d a och fem med tvekan bestäm-

d a ) . Äldersmässigt fördelar sig individerna n ä s t a n lika mellan Adultus, fem individer, och M a t u r u s , sex individer. Därtill kommer två som avlidit före 14 års ålder och en tillhö- r a n d e Senilisgruppen. T r e gravar från g r u p p I V s a k n a r djurben och de övriga innehåller en, tre eller fem arter. G r a v a r från g r u p p V innehåller en eller tre djurarter. Osteologiskt sett skulle g r u p p IV kunna vara äldre än g r u p p V. Båda grupperna har emellertid till- hört en övergångsperiod mellan folkvand- ringstid och vendeltid att döma av vissa före- målsdateringar. (Jfr bl.a. sammanfattning Waller 1977 s. 67).

Sammanfattning

C a 2/3 av de könsbedömda " n å l g r a v a r n a "

h a r visat sig vara kvinnogravar. Även om dessa dräkttillbehör oftast har använts av kvinnor är resultatet långt ifrån entydigt.

M a n kan alltså inte generellt beteckna nålar- na som " s ä k r a kvinnoföremål" som Petré föreslår (Petré 1984 s. 194). De b å d a till anta- let m i n d r e g r u p p e r n a , polyedernålar med ög- la eller platta (grupp I V och V) visar enbart kvinnogravar. N ä r antalet nålar inom en g r u p p stiger såsom för vulst- eller polyedernå- l a r n a , kan både mans- och kvinnogravar på- visas. Flera orsaker till resultatet bör beaktas.

Den naturligaste förklaringen är att dräktnå- len har haft en så stor praktisk funktion att den h a r a n v ä n t s av både män och kvinnor även om skillnader funnits i klädedräktens utseende. — Eller är orsaken att finna i kre- meringsomständigheterna? H a r fynd och in- divid inte tillräckligt noga särskilts från en tidigare kremering? — En tredje orsak till felkälla kan finnas i den osteologiska bedöm- ningen och dess metod. I de få fall där flera osteologer oberoende av varandra har analy- serat s a m m a grav har resultaten haft god överensstämmelse men skillnader har också funnits i uppfattningen. (Se anmärkning i ta- bellen till nr 8, 9, 21, 31 och 36.) Reservatio- nen som gjordes inledningsvis beträffande o k ä n d a faktorer som påverkar benmaterialets b e v a r a n d e kan också ha sitt berättigande för resultatet. Generella felkällor vid osteologisk analys diskuteras bland a n d r a av Iregren

1972. k a p 4 . 1 .

Fornvännen 81 {1986)

-c

a

as

I 3 •a

o

T )

— c B

h» v T , V

1

EL

• c

•a -c

fi 8.

e-2

1 1

1 J S

•fl c

M

ST B 0

c

k

&

11

ö l

a .s,

D- -a

fc. o

I I

I I I I I I

•*

3

J J

5 I I I I

• S £ S S

i t i i i

o

2 < 3 < < < 2 2 < 2 <

S^{o o o o} Oi tO o o co « lO -• M

2 2 S 2 S

O O O O o.. n.. o-o o o

B

M • c >

S M

<

m

i

B*

i i

<

•

i n

t ^

< ^ua

M3062 Ä 116, M3058

a

X, < _oc B _e/3

n i CN

01

<

•<

<

rf

M C

a

in

h«

o

c n

X 2

e/3

n i

<*

1 ^

c

n i

•< <

ti

t - - cr, 9 cn

7 X co

fc.

<

o n i

<

X

I - - cr. fi

cn

2 T co

-

b

<

co <

<

aj

rf • B 9 co n i

g O cn

s

I eo

n i

m cn

<

K

<

73

>

-<

O

n

CO

.T UO

c j l •

E

>

: C C J C

C M

s Hi

38

CO LO OJ

<

<

rf

y cc CO o

cn

2 t/j

•n

<

<

<

M JK

u c

3 i

3 •

3

CO

w

. n

<

i-»

. n

<

f

X

fl

1 'S

CO

A c

i - I - -

m BB pJ

2 X

e/3

k, a

ci-E

B Q

*

91 3-.

cn CM

s

U I

„ CO

<

CO

t t

c

te c

U I

m

< _„

»n co

:<

C <

3 -Q

3 . «

X >

r O CO

r-.

c n

7 I

09 cc' UO

Uv

- t -

<

c-,

<

<

c-, i-n cc m

-*--+-

^ CO CO

o

cn

h

•cr

< • cc cn

<

<

V3 e/3

CM t , fc. . r-. —

< <

• o eo cn cn

< <

B i OS Oä OS

- * CM co •*• m tvO

Fornvännen 8 1 (1986)

Dräktnålar - manliga eller kvinnliga 153

O n

1 1

bo u

•5° = -a -ir

i å £ i i

• ~ > i i

1 S E O 1 1

CN

k

2

— m

ff

E E

* E

• 0

x X _;

en

A < < 2 2

< < 2

o <o o o

CL. f V .

o o

in 2

CO

<"

l p

<

<

a:

c co n c IC

2 C en CN o •>

" cn : < * CN

< ==-

* 2 ä X fe "-

c

to fl

9

-C

•~

B

H

m .

te <

<

nd rf

>

10 »5

LO c o

5 X

co cc -Q

0 u 0

>

rf! X

i/i cn

<

fl c

3 c

CO —i -

: < co

<t eM

Oi 2

Ösmo Älby, SH i e

•3 e

§: s - 5" ca o

J B

+ —,

en co

< *

t i

OS s —'

eccl cn

^3 co

0 .

- 2 .SS gg

o

CM CN

2

CO CO CQ

<

a-.

u B

fl

| r

-' u

•1

1

C

J

CO

• M

5?

2

m • J .

o m

c c

rs

i ^ CM

C

B

u

~ H CO CO CM « _

43, SHM HM 2648 HM 2648

< < « " 5 o m i o

RAA 150, 150,

elgö, RAÄ RAÄ

X

* fl I O CM CM CN

+

<

rf 'S

1

H

r ^ T J

O X

2

CO CO

Fornvännen 81 (1986)

S 6

o <

ra .g,

CU "O

12 O

s ^{M id}

Ii

c

^

B i « • 13 BS I I I I

co

i

f

C — T3

,§ > .3 «

5^;S B °

r^ «

* ^{co Q}

—. co

< <

S—. — en cn ^{o o o} o — o

J 2 < _{2 2}

O O o

x r/i

cn

C

o"

i / i X

t - .

CM — X

" • < 9,

<• eo

2 X

: .8 55

<

et

Z co

O

. 2 bo

o §

oö >

> 2

g 2 2 S 2

X

t/3 fl c

3

i

ta

^

j i

<

C l

2 I

CO

l i - l a M

•5 - * «a

* M 4

^ ^ X

e/3 Z e/3

CO

•Q co

"O T3 ^

2 eo eo

<

s CM CO

N eo

CM <

* 5 00 ^ co" £ co" £

c « £ £ £ 2 S £ a c § 2 ^ 2:5

c c tn 5 eo 5

•« t eo K co 05 a .C"

•n r- eo K

Formännen 8 1 (1986)

Dräktnålar - manliga eller kvinnliga 155

C - OJ

1

I

co

=1

I I I I ^J< ..na

£ I

I I I I I I

I I

I J f l I I I

en

•t

t»

12 g-_o.

3

I

£

« CM

+

CO

O " O O

— • * T T -

« - * CM ?

I 2 2

e > ev. O- ...

X co

eo cn b

• < * • C M

b en cn b

cr,

n.

*

b co

C M

b <

co" ^ co' ^ co' C; co' C: een 2 een ä

<o

• • <

<

fl o -* o 2

ra " 2

•~- r-' b —

* <

• -<• SS Je eN CM

• < j on < j o j o eo

« K K

£ - CM -

-fi,er.^:<

:< 2:< 2:5 2:< 2:5 2:< 2 S 2 ^ 2:S 2 » 2 %2:S

' S c o ^ e o ^ e o ^ e o S e o S e o > eo r* eo ^ co S M .5 M 2 M ( B l n K M B B l K M B M B l / l g M fl CO 05 eO nej c/3 £ t/3 05 CO

id J Z : <

l ^ O M 0 ~ 0 ~ 0

< t < c : < C : < ! - ; tvo-c'j; -on - on -on -cn S C < * c o * e o * t o * e o

^^B^CJCNCO^CMCO^CMCO^CMCO^

>;2 £<*=•< 2-< 2^< 2^< 2

£ - - Ä X - f i g < X < X < X < X ^{3eo £} P X •< • B i l / l O i l / l B i l A B i m

fl < —.

= 5 m

2 -2

Ji JB X

•5 .3 «

> >

Formännen 81 11986)

5 E

c

b O

- 6

A bo

O

i § I I I I IT cT - - ^{: :}

3 I I I I I

X X

<£> o — O CO CM

2 2 2

O o.. O* n.. n

BO

T

f v . r v . o - .

CO

2 <

K I-

eo *

<

:

3

- Ct!

eo

1 sn csta 1: ården,

> , c=t bo

« • TCl CU

> co D

^t> m i£) IX)

y—. y-N i n m i n m t o vo

« « o o » CJ w i o ^ N

t o eo m m ---

HM( HM( SHM SHM —80,

20/65) A7,S A8,S A 10, A 25, AÄ79

tO - . . . Q) LO - f -J- * * • - * - ^

•—* r - t-, t-. r>- - 2 : < • • < • • < • < S

x < < < < :S

co 0 - 05* 05" 05" £

H

t o r^ co on o t o t o t o t o r^-

C C

•CD i ^ X

2

T co

CO

>

ac C".

BO

<

m

<

m

• O D

_ r-.

*

i.O

2 r CO

fi C S iS i « « -g

_ * CD. — c (fl * * Ov • —

?. = Sf C

•o 2

ti

« 23 4J

S « t «

rS S i

3 3

•cc

T Q 0.

SL

£

C r g

C B E

• • - =

a

• p

:r:

i , Q Si

•fl rz

_^ _.

• g ^ -^ _

5.

Q 9 trt lä

C

a.

a . - c

E

c J

i

u

J=

B

z

A

u j i

B c

ev

CT3 c ; 3 : f l

£

C 12

^ ch > JB -C

2 M

bO C u "C co CCC

> C fl V

— L- >

" u c

5 E'S c E c

• 5 3 C i f l ~ . a

D c C

'C u S fl T: g

> c Q . * « t 2

• = 5=> co

£ 3 G 3

E

T3 CO

fl bC C C 5

" S 2

C Lä _fl B i g

fl c ^ » c J J3 JJ T i f l - o - 3 V. eci - c 5 ,->- r i l • > a £

2 ^ 2

eo X eo

< b W co co

Fornvännen 81 (1936)

Dräktnålar - manliga eller kvinnliga 157 Not

' H u v u d d e l e n av det a n a l y s e r a d e benmaterialet från gra- v a r n a h a r undersökts av osteologen Leif J o n s s o n , Göte- borg. Dessa analyser h a r bekostats av medel från Beril W a l l e n b e r g s Stiftelse genom Institutionen för arkelogi vid U p p s a l a universitet. Förf. framför sitt stora tack for all hjälp.

Referenser

A m b r o s i a n i , B., 1955. Ett 500-talsfynd från S i m t u n a . Fornvännen.

— 1964. F o m l ä m n n i n g a r o c h bebyggelse, U p p s a l a . A m b r o s i a n i . B., Bennett, A.. Brynja, E. & Ferenius. J . ,

1981. Projektet M ä l a r d a l e n s folkvandringstid. Forn- vännen.

B e n n e t t , A., 1974. Arkeologisk undersökning 1970. Forn- l ä m n i n g 116, Alby, Botkyrka sn, S ö d e r m a n l a n d . Riksantikvarieämbetet. Rapport B 34.

— 1976. Gravfält 80 och 82 samt fornlämning 8 1 , folk- v a n d r i n g s t i d , vikingatid. Slagsta g å r d . Botkyrka sn, S ö d e r m a n l a n d . Arkeologisk undersökning 1971. Riks- antikvarieämbetet. Rapport B 1.

B e n n e t t , A., Hemmendorfl". O . , 1975. Arkeologisk under- sökning 1969-70. Gravfält 115, Alby, Botkyrka sn, S ö d e r m a n l a n d . Riksantikvarieämbetet. Rapport B 2 5 . F e r e n i u s , J . , 1971. V å r b y och V a r b e r g . En studie i j ä r n -

å l d e r n s bebyggelsehistoria. Acta Universitatis Stock- holmiensis. Studies in North European Archaeology. Series B.

S l o c k h o l m .

Gejvall, N . - G . , 1961. Anthropological a n d osteological Analysis of the Skeleton Material and Cremated Bones from Simris 23., Simris Parish. Simris II. Utg. av B.

Stjernquist, L u n d .

Gejvall, N . - G . & Persson, O . , 1970. Osteological Analy- sis of lhe H u m a n a n d Animal C r e m a t e d Bones. Exca- vations al Helgo III. Ed. \V Holmqvist, L:ppsala.

H a l l i n d e r , P., & Waller. J . . 1970. C e m c t r y 150. Excava- tions at Helgo 111. Ed. \V. Holmqvist, L'ppsala.

HemmendorfT, O . , 1976. F o r n l ä m n i n g 120, gravfält folk- v a n d r i n g s t i d , vendeltid. Alvesta, Botkyrka sn, Söder- m a n l a n d . Arkeologisk undersökning 1971. Riksanti- kvarieämbetet. Rapport B 3.

— 1984. Människooffer. Elt inslag i j ä r n å l d e r n s gravri- ter, belyst av ett fynd från Bollstanäs, U p p l a n d . Forn- vännen.

Iregren, E., 1972. V å r b y och V å r b e r g II. Theses and Pa- pers in North-European Archaeology at lhe University of Stockholm, Stockholm.

— 1983. Förhistoriska kremalioner i V ä s t m a n l a n d . Väst- manlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum årsskrift.

J o h n s e n - W e l i n d e r , B. & Welinder, S., 1973. J ä r n å l d e r s - gravlalt i M ä l a r d a l e n . Acta Archaeologica Lundensia. Se- ries in S" minore. No 2. L u n d .

K u r t h . G., 1963. N y a r e naturvetenskapliga aspekter på m ä n n i s k a n s historia, ( ö v e r s ä t t n i n g och bearbetning a v N . - G . Gejvall). Ymer.

L a m m . J . P . , 1973. Fornfynd och fornlämningar på Lov- ö n . Arkeologiska studier kring en uppländsk j ä m å l - d e r s b y g d . Theses och Papers in North-European Archaeolo- gy at the University al Stockholm 3. Slockholm.

— 1983. Nicktunafyndet. Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum årsskrift.

M o d i n , M . , 1972. T r e j ä r n å l d e r s g å r d a r i T ä b y . (Licen- t i a t a v h a n d l i n g vid Stockholms universitet). Stencil.

N o r d s t r ö m . A., 1980. S o r u n d a — cn socken för sig. Ud- devalla.

Petré, Bo, 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö.

Del 4. Acta Universitatis Stockholmiensis Studies in North European Archaeology. 10. Storkholm.

W a l l e r , J . . 1972. Dresspins. Excavations al Helgo IV. Ed.

W. H o l m q v i s t . U p p s a l a .

— 1977. D e r U b e r g a n g von der Völkerwanderungs- zur Vendelzeit im östlichen M ä l a r t a l . Archäologishe Beiträ- ge v r Chronologie der Wölkemanderungszeit. U t g . av C Kossack och J. Reichstein, Bonn.

W i g r e n . S., 1977. F o r n l ä m n i n g 207. gravfält, folkvand- ringstid. Skäcklinge, Botkyrka sn, S ö d e r m a n l a n d . Arkeologisk undersökning 1973. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Rapport, t 'ppdragsverksamhe- len 1977:31.

O r s n ä s , M., 1966. F o r m och Stil i Sydskandinaviens yngre G e r m a n s k J e r n a l d e r . Nationalmuseets rekke XI.

Köpenhamn.

O s t m a r k , K., 1980. Delar av gravfält, yngre j ä r n å l d e r och boplatsrester, fornlämning 2 1 , Väsby, Vallentu- n a s n . U p p l a n d . Riksantikvarieämbetet. Rapport. Under- sökningsverksamheten 1980:31.

Formännen 81 (1986)