J U S T I T I E D E P A E T E M E N T E T
STATISTISK UTREDNING
RÖRANDE
F R I R Ä T T E G Å N G
S T O C K H O L M
1 9 4 1
K r o n o l o g i s k f ö r t e c k n . i n g
10.
Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande.
Del 3. Förslag till krigspensioneförordning m. m.
Beckman. 120 s. Fö.
Betänkande med förslag rörande restaureringen av Uppsala domkyrka. Uppsala, Almqvist & Wiksell.
82 s. 16 pl. E.
Åtgärder för bekämpande av homosexualitetens sambällsfarliga yttringar. Norstedt. 58 s. Ju.
Utredning angående byggnadskostnaderna. Beck man. viij, 386 s. S.
Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkom mande av tidigare inbetalning av utskylder. Del 1 Marcus. 522 s. Fi.
Betänkande med allmänna riktlinjer för åstadkom mande av tidigare Inbetalning av utskylder. Del 2 Marcus. 143 s. Fi.
Förslag till rättegångsbalk av Kungl. Maj:t den 14 februari 1941 godkänt såsom grundval för pro cesslagberedningens fortsatta verksamhot. Nor Btedt. iv, 530 s. Ju.
Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m 1. Lagtext. Norstedt, vij, 141 s. Ju.
Lagberedningens förslag till lag om aktiebolag m. m 2. Motiv. Norstedt. 720 s. Ju.
1938 Ars pensionssakkunniga. Betänkande med för slag till allmänna tjänste- och familjepensionsreg lementen. Marcus. 435 e. Fi.
11. Betänkande med förslag om inrättande av en stat- lig brandskola m. m. Beckman. 63 s. K.
12. Betänkande med förslag till förstatligande av den allmänna väghållningen på landet m. m. Beckman.
276 s. K.
13. Förslag till revision av den svenska evangelieboken.
Norstedt, viij, 478 s. E.
14. Betänkande med utredning och förslag till åtgär- der för främjande av hantverk och småindustri.
Marcus. 127 s. II.
15. Betänkande rörande bekämpande av väggohyra.
Idun. (4), 120 s. S.
16. Betänkande angående vattenförorening. 2. Tekni- ska och biologiska utredningar. Norstedt. 288 s. Ju.
17. Betänkande angåendo revision av tjänsteförteck- ningen i vad avser allmänna civilförvaltningen.
Del 1. Lönegraderna A 1—A 29. Norstedt. 134 s. Fl.
18. Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 1. Tiden augusti 1939—juni 1940. Idun. 436 s. Fo.
19. Betänkande angående fiskarenas ekonomiska orga- nisation och reglering av fiskmarknaden. Marcus.
7 3 s . .l«i.
20. Betänkande med förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen. Hoeggström. 128 s. Ju.
21. Statistisk utredning rörande fri rättegång. Norstedt.
3S s. Ju.
Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse- bokstäverna till det departement under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
J U S T I T I E D E P A R T E M E N T E T
STATISTISK UTREDNING
RÖRANDE
F R I R Ä T T E G Å N G
STOCKHOLM 1941
KTJNQL. BOKTBYCKEBIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
412222
Ä
W
På uppdrag av Herr Statsrådet h a r undertecknad verkställt statistisk ut- redning rörande fri rättegång. Denna utredning överlämnas vördsamt härmed.
Stockholm den 1 april 1941.
SVERKER GROTH.
fl—412222
I. Inledning.
Utredningen avser tillämpningen av lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om fri rättegång.
Denna lag reglerar dels fri rättegång vid domstol, dels ock fri verkställig- het av dom eller utslag. Enligt lagen kan fri rättegång förekomma vid allmän underrätt, polisdomstol, poliskammare, krigsrätt, första domstol i jorddel- ningsmål, första domstol i vattenmål, hovrätt och högsta domstolen. Vad i lagen sägs om rättegångsbiträde äger dock icke tillämpning i fall då, enligt vad särskilt är stadgat, häktad eller vid krigsdomstol tilltalad är berättigad erhålla sådant biträde.
Föremål för förevarande utredning är fri rättegång vid häradsrätter, råd- husrätter och polisdomstolar under tiden Vi 1939—3% 1940. Poliskammare med domsrätt fanns endast under en del (Vi—3% 1939) av redogörelseperio- den, nämligen i Eskilstuna. Intet fall av fri rättegång har under nämnda tid d ä r förekommit.
Vid polisdomstol h a r fri rättegång förekommit i mycket ringa utsträck- ning. Det h a r därför ansetts lämpligt att i statistiken sammanföra polis- domstolarna med rådhusrätterna.
Såsom primärmaterial till statistiken ha tjänat uppgifter enligt tre, med nummer 1—3 betecknade formulär, vilka uppgifter infordrats från domsto- larna av justitiedepartementet.
Av formulären, vilka med tillhörande anvisningar återgivits nedan å sid. 35 och följande, avser det första genom slutligt utslag under tiden Vi 1939—3%
1940 avgjorda civila mål och ansökningsärenden, i vilka förekommit fri rättegång; det andra genom slutligt utslag under samma tid avgjorda krimi- nella mål, i vilka förekommit fri rättegång; och det tredje av rätten eller dess ordförande likaledes under samma tid meddelade beslut över ansök- ningar om fri rättegång.
Nedan redogöres först för ansökningar om fri rättegång, och därefter följa i ordning redogörelser för civila mål och ansökningsärenden, för kriminella mål samt för statsverkets kostnader för den fria rättegången, allt i anslutning till utarbetade tabeller.
II. A n s ö k n i n g a r o m fri r ä t t e g å n g .
Uppgifter ha infordrats rörande såväl antalet bifallna som antalet avslagna ansökningar (se form. 3, s. 36).
Materialet lämnar icke fullt exakta upplysningar om antalet genom form- ligt beslut avslagna ansökningar. Det synes uppgå till endast omkring 280 för hela redogörelseperioden. Grunden till att ansökningen avslagits h a r i 9/io av dessa fall varit, att fattigdom ej styrkts för sökanden. I ett par tiotal fall h a r såsom skäl för avslag åberopats, att det ansetts vara av synnerligen ringa betydelse för parten att få sin talan prövad. Några få ansökningar om fri rättegång i kriminella mål ha avslagits av den anledningen att allmän åkla- gare icke anhängiggjort talan i målet. Intet avslagsbeslut har redovisats så- som föranlett av att talan grundats p å överlåtelse, som antagits h a skett i syfte att därmed vinna fri rättegång. Jämför 1 § i 1919 års lag.
En av orsakerna till att antalet ansökningar, som avslagits genom form- ligt beslut, är så obetydligt har, enligt vad primärmaterialet ger vid handen, varit det sedvanliga tillvägagångssättet i fall då fri rättegång ifrågasattes men förutsättningar för bifall icke anses föreligga. I dylika fall, om vilkas totala antal kännedom saknas, brukar nämligen vederbörande domhavande eller rättens ordförande under hand lämna besked, att fri rättegång icke kan på- räknas, varefter i regel ansökning icke ingives eller redan ingiven ansökning återkallas.
De bifallna ansökningarna redovisas i tab. 1 (s. 17), vari genomförts för- delning å hovrättsområden i kombination med fördelningar å olika slag av domstolar samt å redogörelseperiodens första, andra och tredje halvår. An- talet bifallna ansökningar i hela riket var under första halvåret 3 750, under andra 3 482 och under tredje 2 767.
Tabellen utvisar nära nog genomgående minskning i antalet ansökningar från halvår till halvår för de olika hovrättsområdena och domstolarna. För rådhusrätterna och polisdomstolarna under Göta hovrätt var antalet under andra halvåret något högre än under det första men sjönk därefter avsevärt under tredje halvåret.
I nedanstående tablå ha för de olika hovrättsområdena, för hela riket, för häradsrätterna samt för rådhusrätterna inklusive polisdomstolarna angivits talen för andra och tredje halvåren i procent av talen för första halvåret.
Svea hovrätts område Göta » »
Hovrättens över Skåne och Blekinge område . Hovrättens för Övre Norrland område . . . .
Hela riket Häradsrätter
Rådhusrätter och polisdomstolar
2:a halvåret i % av l:a
92-2 9 5 ' i 91'4 91*0 92 9 86'7 99-o
3 i
e halvåret
% av l:a 7 7-i 72'8 70'1 59-4 7 3 8 62'9 84'6
Minskningen under tredje halvåret var sålunda betydligt starkare än under det andra. Under första halvåret 1940, d. v. s. tredje halvåret under redo- görelseperioden, var antalet för hela riket knappt 3U (738 % ) , för härads- rätterna något mer än Vs (62 9 %) samt för rådhusrätterna och polisdom- stolarna något mer än V5 (846 %) av motsvarande antal under första halv- året 1939.
På 100 000 av folkmängden i riket vid resp. halvårsperiods början utgjor- de hela antalet bifallna ansökningar under första, andra och tredje halvåren resp. 594, 550 och 436. Vid denna beräkning h a r folkmängden den 1 juli 1939 antagits vara lika med medelfolkmängden under samma år. Nu anförda genomsnittstal för halvåret Vi—3% 1940 utgör 734 °/o av motsvarande tal för halvåret Vi—3% 1939.
Den starka nedgången i antalet bifallna ansökningar om fri rättegång vid h ä r ifrågavarande domstolar synes icke kunna tillskrivas någon under re- dogörelseperioden inträffad minskning i antalet rättegångsmål. Ur materialet till den löpande rättsstatistiken h a r inhämtats, att antalet av de av de allmän- na underrätterna genom slutligt utslag under första, andra och tredje halv- åren avgjorda civila målen var resp. 14 033, 13 998 och 13 906. De obetyd- liga differenserna mellan dessa tal motsvara icke ovan angivna, ganska av- sevärda olikheter mellan halvåren i fråga om antalet bifallna ansökningar om fri rättegång. — I nedan intagna tablå anges för de olika hovrättsom- rådena, för hela riket samt för häradsrätterna och rådhusrätterna inklusive polisdomstolarna antalet bifallna ansökningar om fri rättegång i civila mål p å 100 genom slutligt utslag avgjorda civila mål, allt för vart och ett av de tre halvåren. Förstnämnda antal h a r approximativt beräknats med utgångs- punkt i det antagandet, att antalet bifallna ansökningar avseende civila mål står i samma förhållande till hela antalet bifallna ansökningar som antalet slutligt handlagda civila mål med fri rättegång till hela antalet slutligt handlagda mål med fri rättegång. Om detta förhållande ger primär- materialet upplysning. — Mot tablån kunde riktas den principiellt befogade anmärkningen, att jämförelse borde h a gjorts mellan, å ena sidan, antalet bifallna ansökningar om fri rättegång och, å andra sidan, antalet inkomna mål i stället för antalet genom slutligt utslag avgjorda mål. I brist p å u p p - gifter om de under de olika halvåren inkomna målens antal h a r man emel- lertid måst nöja sig med antalet slutligt avgjorda mål såsom en, praktiskt taget, sannolikt tämligen likvärdig bas för frekvensberäkningarna.
l:ahalvåret 2:a halvåret 3:e halvåret Svea hovrätts område 24'i
Göta •> • 23-8
Hovrättens över Skåne och Blekinge område . 21'o Hovrättens för Övre Norrland område . . . . 18'8
Hela riket 23'2
Häradsrätter 23'7 Rådhusrätter och polisdomstolar 22'9
22'6 22'1 20'5 18'8 21'9 23']
21*0
19'4 17'2 16'4 13'1 18'o 16'o 19'8
Frekvensen har, såsom synes av tablån, p å ett obetydligt undanlag när (se vid hovrätten för ö v r e Norrland) minskats från halvår till halvår. Minsk- ningen var för häradsrätterna större från andra halvåret till det tredje än från det första till det andra; för rådhusrätterna och polisdomstolarna förhöll det sig p å motsatt sätt. Särskilt stor var minskningen under tredje halvåret för häradsrätterna samt för domstolarna under hovrätten för Övre Norrland.
Beträffande orsaken till nedgången i frekvensen av bifallna ansökningar om fri rättegång kan intet sägas med bestämdhet. Förhållandet kunde tän- kas vara antingen att antalet officiellt eller under hand gjorda framställ- ningar om fri rättegång minskats eller att gjorda framställningar i minskad omfattning bifallits eller såväl det förra som det senare. Det statistiska pri- märmaterialet lämnar ingen upplysning vilket av dessa alternativ som varit förhanden eller om orsakssammanhangen i övrigt härutinnan. I de utlåtan- den r ö r a n d e den fria rättegången, vilka infordrats från domhavande och rådhusrätter tillsammans med primäruppgifterna till statistiken, ha de på utvecklingen inverkande faktorerna endast på några ställen samt där endast i förbigående berörts. En domhavande anser de militära inkallelserna vara en orsak till denna nedgång, vilken antages vara endast tillfällig. I vissa ut- låtanden antydes, att de av Kungl. Maj:t den 1 december 1939 och den 26 januari 1940 utfärdade cirkulären angående sparsamhet på ifrågavarande område haft till mer eller mindre direkt följd en viss minskning av antalet fall, då ansökning om fri rättegång bifallits.
III. Civila m å l o c h a n s ö k n i n g s ä r e n d e n , vari f ö r e k o m m i t fri rättegång.
1 denna avdelning av redogörelsen behandlas de uppgifter, vilka lämnats å form. 1 kol. 3—22 (se s. 35). Uppgifterna avse 1. sakens beskaffenhet; 2.
tvisteföremålets värde; 3. antalet rättegångstillfällen; 4. domstolens slutliga beslut i huvudsaken; samt 5. särskilda omständigheter beträffande den fria rättegången.
1. Sakens beskaffenhet. I tab. 2 (s. 18) ha de av allmän underrätt genom slutligt utslag avgjorda civila mål och ansökningsärenden, i vilka förekom- mit fri rättegång, fördelats efter sakens beskaffenhet, å de olika hovrättsom- rådena samt slagen av domstolar, allt för vart och ett av de tre kalender-
t halvåren av redogörelseperioden. För varje sålunda bestämd grupp anges vidare i undergrupper antalet mål eller ärenden, vari käranden (sökanden) resp. svaranden (förklaranden) beviljats fri rättegång; de mål eller ärenden, vari denna förmån åtnjutits å båda sidorna, h a därvid dubbelförts, i det att de inräknats i såväl den ena som den andra undergruppen. Tabellen innehåller endast absoluta tal.
Antalet mål och ansökningsärenden med fri rättegång (kol. 4) utgjorde för hela riket, under första halvåret 2 768, under andra 2 462 och under tredje 2 264. Även för de särskilda hovrättsområdena och domstolarna är antalet för tredje halvåret genomgående mindre än för det första och med ett un- dantag (se vid häradsrätterna under Svea hovrätt) även mindre än för det andra.
Redan en flyktig blick på tab. 2 ger vid handen, att de största talen före- komma under huvudrubriken »familjerättsliga förhållanden och avlidens kvarlåtenskap» samt dithörande underrubriker »hemskillnad», »äktenskaps- skillnad» och »underhåll åt b a r n utom äktenskap».
Av tab. 3 (s. 20) erhålles en klarare uppfattning om relationerna mellan ta- len för de efter sakens beskaffenhet bestämda olika grupperna av mål och ärenden. Nämnda tal äro i denna tabell angivna i procent av hela anta- let civila mål och ärenden med fri rättegång. Av tabellen framgår, att under första halvåret 1940 85 4°/o av målen med fri rättegång vid härads- rätterna och 9 0-9 % av sådana mål vid rådhusrätterna falla under rubriken
»familjerättsliga förhållanden och avlidens kvarlåtenskap». För de tre redo- visade underavdelningarna till denna rubrik, nämligen »hemskillnad», »äk- tenskapsskillnad» och »underhåll åt barn utom äktenskap», voro motsvarande procenttal, i fråga om häradsrätterna resp. 203, 211 och 383 samt beträf- fande rådhusrätterna resp. 3 5 1 , 333 och 16 1. Den stora frekvensskillnaden mellan land och stad i fråga om dessa grupper av mål är anmärkningsvärd.
Några avsevärda förskjutningar från halvår till halvår i relationerna ha ej ägt rum.
En procentuell fördelning av målen och ärendena, allteftersom fri rätte-
• gång beviljats för resp. den ena, den andra och båda partsidorna h a r på grundvalen av de absoluta talen i tab. 2 genomförts i tab. 4- (s. 21). Av ta- bellen framgår, att kärande åtnjutit fri rättegång i 9 0 % av samtliga mål, svarande i 20 % samt såväl kärande som svarande i 10 % av målen, allt i avrundade tal. Såsom framgår av tab. 7 var hela antalet kärande med fri rättegång under redogörelseperioden 6 768 och antalet svarande med sådan förmån 1 480. För nära nog alla grupper av mål eller ärenden i tab. 4 gäller, att kärande beviljats fri rättegång i betydligt större utsträckning än svarande. Blott beträffande målen om fast egendom under andra och tredje halvåren förhåller det sig annorlunda. Framför allt beträffande svarandena föreligga vissa olikheter mellan de särskilda halvåren, men försiktigheten torde bjuda att icke härav draga slutsatser om bestämda utvecklingstenden- ser. De största relativtalen för fri rättegång å båda partsidorna förekomma vid målen om familjerättsliga förhållanden och avlidens kvarlåtenskap, sär- skilt underhåll åt b a r n utom äktenskap, samt vid målen om fast eller lös egendom.
2. Tvisteföremålets värde. De personer, som beviljats fri rättegång i ci- vila mål och ansökningsärenden avgjorda genom slutligt utslag, ha i tab. 5
(s. 22) fördelats efter tvisteföremålets värde. Den statistiska enheten är så-
lunda i denna tabell person, medan enheten i tab. 2—4 är mål eller ärende.
För de fall då flera personer uppträtt såsom medparter i ett mål har, i över- ensstämmelse med vad nu sagts om den statistiska enheten, vid grupperingen efter tvisteföremålets värde hänsyn tagits till storleken av detta värde för varje medpart särskilt och således ej för dem alla tillsammans. I tabellen ha vid sidan av de absoluta talen intagits procenttal till belysande av relationerna mellan de olika värdegrupperna. Dessa relationer äro ungefär desamma för de särskilda halvåren.
Störst är gruppen »tvisteföremålet ej av förmögenhetsnatur eller av okänt värde»; detta förklaras därav, att till denna grupp hänförts bl. a. hemskill- nads- och äktenskapsskillnadsmålen. Den näst största gruppen är den för vilken gränserna äro 1 500 och 4 999 kronor; hit höra de flesta målen an- gående underhåll åt barn utom äktenskap. Märkas bör att, då föremålet för tvisten varit en periodisk prestation, värdet därav antagits vara lika med prestationens kapitalvärde beräknat efter en räntefot av 5 % .
3. Antalet rättegångstillfällen. Huru här ifrågavarande mål och ären- den fördela sig efter antalet rättegångstillfällen, varunder de handlagts eller varit utsatta till handläggning, framgår av tab. 6 (s. 22). Medräknade äro ej sådana tillfällen, vid vilka endast meddelats beslut eller utslag. Tabellen upp- tager såväl absoluta som relativa tal. De sistnämnda tyda icke på någon tendens till ändring i relationerna.
Vid rådhusrätterna h a r en större procent (omkring 60 %>) än vid härads- rätterna (35 å 40 %>) tagit i anspråk endast 1 rättegångstillfälle; för hela riket var detta procenttal cirka 50.
4. Domstolens slutliga beslut i huvudsaken. I tab. 7 (s. 23) ha de per- soner, som beviljats fri rättegång i civila mål och ansökningsärenden, av- gjorda genom slutligt beslut beträffande huvudsaken, fördelats efter sakens beskaffenhet och innehållet i det slutliga beslutet. Till förhållandena i mål, i vilka det slutliga beslutet endast avsett rättegångskostnad, h a r hänsyn ej ta- gits. Åtskillnad h a r gjorts mellan kärande (sökande), å ena sidan, samt sva- rande (förklarande), å andra sidan. Uppgifterna avse hela redogörelseperio- den, tagen över ett. Tabellen innehåller såväl absoluta som relativa tal.
Av 6 768 kärande, som beviljats fri rättegång, ha icke mindre än 6 087 (89 9 %) fått sin talan helt eller delvis bifallen. Procenttalen växla emellertid avsevärt för de efter sakens beskaffenhet bestämda olika kategorierna av mål. För hemskillnads- och äktenskapsskillnadsmålen, vilka till stor del äro att r ä k n a till icke tvistiga mål, äro de sålunda exempelvis synnerligen höga
(omkring 98 å 99 % ) .
Hela antalet svarandeparter, som beviljats fri rättegång, var 1 480. Mot 1 273 eller 86 °/o av dem bifölls kärandens talan helt eller delvis. Procentta- len variera i hög grad för de olika kategorierna av mål.
Ytterligare uppgifter om domstolens slutliga beslut lämnas i tab. 11 (s. 27;
jfr texten s. 12).
5. Särskilda omständigheter beträffande den fria rättegången. Härut- innan märkes till en början tab. 8 (s. 24), vari redogöres för antalet perso- ner, som beviljats fri rättegång med resp. utan rättegångsbiträde. Kärande
(sökande) och svarande (förklarande) redovisas var för sig. Fördelning h a r genomförts å hovrättsområden, olika slag av domstolar samt de tre halv- åren. Både absoluta och relativa tal äro angivna.
Av hela antalet personer, som åtnjöto fri rättegång, voro under vart och ett av de tre halvåren något mer än 80 % kärande eller sökande. Procentta- len äro lägre för häradsrätterna än för rådhusrätterna. För domstolarna un- der hovrätten för Övre Norrland äro de i allmänhet lägre än för de övriga domstolarna.
För inemot 90 % av kärandena eller sökandena med fri rättegång var rätte- gångsbiträde förordnat; motsvarande tal för svarandena eller förklarandena hålla sig omkring 80 %>. Procenttalen äro p å ett undantag när (se vid råd- husrätter under Göta hovrätt) genomgående något lägre för det tredje halv- året än för det första så vitt angår kärande eller sökande. Den omfattning, vari rättegångsbiträde förordnats för svarande har i stort sett något minskats från halvår till halvår, men utvecklingen har icke överallt tett sig på detta sätt.
Kärande eller sökande, som åtnjutit fri rättegång med rättegångshiträde, redovisas i tab. 9 (s. 25) med fördelning allteftersom biträdet förordnats innan resp. sedan parten varit personligen tillstädes i målet. Förstnämnda huvudgrupp har vidare uppdelats eftersom biträdet förordnats resp. både för talans anhängiggörande och utförande, endast för talans anhängiggörande och endast för talans utförande. Fördelning har dessutom genomförts å hov- rättsområden, olika slag av domstolar samt de tre halvåren. Både absoluta och relativa tal anges.
I genomsnitt för hela riket h a här ifrågavarande kärande eller sökande er- hållit rättegångsbiträde till mer än 95 % innan och till mer än 20 °/o sedan de inställt sig i målet. För vissa av dem har nämligen rättegångsbiträde för- ordnats dels före och dels efter personlig inställelse, och de ha därför redo- visats dubbelt i tabellen. Vid häradsrätterna förekom förordnande av rätte- gångsbiträde efter personlig inställelse relativt sett i större omfattning än vid rådhusrätterna, och detta drag är gemensamt för alla hovrättsområden. De förefintliga små olikheterna mellan relativtalen för de särskilda halvåren ut- visa ej någon särskild utvecklingstendens.
I de flesta — mellan 60 och 70 % — av de fall, då rättegångsbiträde för- ordnats, innan parten varit personligen tillstädes i målet, h a r förordnandet avsett endast talans anhängiggörande. Mellan 25 och 30 % av förordnandena före personlig inställelse ha avsett både anhängiggörande och utförande av talan. De återstående procenten — 6 å 7 °/o — utgöras av sådana fall av förordnanden före personlig inställelse, vilka avsett allenast talans utföran- de. En viss icke fullt säker tendens till inskränkning av relativa antalet fall, då förordnande meddelats för talans såväl anhängiggörande som utförande, skönjes vid sidan av en mera tydligt markerad tendens till ökning av rela-
"•2—422222
tiva antalet fall, då förordnande meddelats för endast anhängiggörande av talan. Procenttalen för häradsrätterna äro väsentligt större än procenttalen för rådhusrätterna, så vitt angår förordnanden avseende både anhängiggö- rande och utförande av talan samt förordnanden avseende endast talans ut- förande; tvärtom förhåller det sig med förordnanden som avse endast talans anhängiggörande. Särskilt i fråga om domstolarna under hovrätten för ö v r e Norrland märkas höga relativtal för de förordnanden, som omfatta såväl an- hängiggörande som utförande av talan.
Tab. 10 (s. 26) utvisar, h u r u de personer, vilka åtnjutit fri rättegång med rättegångsbiträde, fördela sig, absolut och relativt taget, å olika kategorier av biträden. Uppgifter lämnas särskilt för varje hovrättsområde, med åt- skillnad mellan områden för vilka rättshjälpsanstalt varit inrättad och övri- ga områden, ävensom för häradsrätterna och rådhusrätterna var för sig. Ta- bellen avser hela redogörelseperioden utan uppdelning halvårsvis.
Det förordnade biträdet var för 50 °/o av de i tabellen redovisade perso- nerna rättsbildad advokat, för cirka 38 % biträde å rättshjälpsanstalt, för cirka 7 %> landsfiskal eller stadsfiskal och för endast 24 % icke rättsbildad sakförare. Härtill komma några procent för vilka det förordnade biträdet betecknats såsom »annan».
Relativtalen för biträde å rättshjälpsanstalt äro, såsom varit att vänta, mycket höga beträffande de områden, för vilka rättshjälpsanstalt funnits in- rättad; beträffande samtliga dessa områden cirka 73 °/o. De äro också betyd- ligt högre för rådhusrätterna (61 %) än för häradsrätterna (11 °/o). Beträf- fande övriga kategorier av förordnade biträden äro relativtalen högre för hä- radsrätterna än för rådhusrätterna.
Av tab. 11 (s. 27; jfr tab. 7, s. 23, samt texten, s. 10) framgår, i vad mån talan blivit helt eller delvis bifallen för kärande eller sökande med fri rättegång, fördelade dels efter sakens beskaffenhet och dels eftersom rätte- gångsbiträde varit eller icke varit förordnat i målet. De personer, vilka åt- njutit biträde, ha underindelats i grupper efter de olika kategorierna av bi- träden. Tabellen upptager såväl absoluta som relativa tal.
Talan bifölls helt eller delvis för 899 °/o av samtliga kärandeparter, som åtnjutit fri rättegång. Motsvarande procenttal var för dem, för vilka rätte- gångsbiträde förordnats resp. ej förordnats 906 och 846 %>. Relativa anta- let vinnande kärandeparter med fri rättegång är sålunda större bland dem som vid sin sida haft förordnat biträde än bland dem som icke haft sådant biträde. Detta gäller ej blott för samtliga de efter sakens beskaffenhet be- stämda grupperna, tagna tillsammans, utan med några undantag jämväl för var och en av dessa grupper särskilt. Gruppen kärandeparter i mål om un- derhåll åt barn utom äktenskap tillhör dessa undantag (83-l resp. 8 6 1 °/o).
Av de kärandeparter, som vid sin sida haft biträde å rättshjälpsanstalt, ha 974 % fått sin talan helt eller delvis bifallen. Motsvarande procenttal voro för rättsbildad advokat 851 % , för icke rättsbildad sakförare 81-9 % , för landsfiskal eller stadsfiskal 86-5 °/o samt för »annan» 89-3 % .
IV. K r i m i n e l l a m å l , v a r i f ö r e k o m m i t fri r ä t t e g å n g .
Här behandlas de uppgifter, som lämnats å form. 2 kol. 3—20 (se s. 35).
Uppgifterna avse 1. lagrum jämlikt vilka ansvar yrkats; 2. skadeståndsyrkan- den; 3. antalet rättegångstillfällen; 4. domstolens slutliga beslut i ansvarsfrå- gan; samt 5. särskilda omständigheter beträffande den fria rättegången.
1. Lagrum jämlikt vilka ansvar yrkats. I tab. 13 (s. 29) ha de personer, som åtnjutit fri rättegång i kriminella mål avgjorda av allmän underrätt eller polisdomstol genom slutligt utslag under tiden Vi 1939—3% 1940, för- delats bl. a. efter lagrum jämlikt vilka ansvar yrkats. Målsägande ha redo- visats skilda från tilltalade (kol. 2 resp. 9).
Antalet tilltalade, som åtnjutit fri rättegång, utgör 882. Antalet målsägande med samma förmån är 195 eller något mer än en femtedel av antalet tillta- lade. Maximisiffran för de tilltalade med fri rättegång finnes vid trafikför- fattningarna (394); i ordning därefter följa siffrorna vid 22, 20 och 14 kap.
strafflagen (resp. 138, 130 och 100). De flesta målsägande med fri rättegång återfinnas vid trafikförfattningarna (119) samt 14 och 16 kap. strafflagen (resp. 59 och 27).
2. Skadeståndsyrkanden. Antalet kriminella mål, vari målsägande med fri rättegång yrkat skadestånd, anges i nedanstående tablå, där målen för- delats dels eftersom yrkande på skadestånd helt eller delvis bifallits eller ej till någon del bifallits och dels å de tre halvår som redogörelseperioden om- fattar.
Mål, vari yrkande på skadestånd bifallits ej bifallits Summa Antal % Antal % Antal %
Vi—3% 1939 56 76'" 17 23'3 73 100'0
i/7—31/i2 1939 46 86'8 7 13'2 53 100'o
x/ i —3% 1940 36 75'o 12 25'o 48 100'o
Såsom framgår av tablån h a r skadeståndstalan i allmänhet bifallits.
3. Antalet rättegångstillfällen. Uppgifterna härom redovisas i tab. 12 (s. 28) särskilt för häradsrätter och särskilt för rådhusrätter inkl. polisdom- stolar samt med fördelning å de tre halvåren. Här gäller liksom beträffande tab. 6, att sådana tillfällen, vid vilka endast meddelats beslut eller utslag, ej medräknats.
De flesta målen under redogörelseperioden (35—40 °/o), krävde 2 rättegångs- tillfällen, och så var förhållandet beträffande både häradsrätterna (34—38 °/o) och rådhusrätterna (38—45 °/o) under alla tre halvåren. Vid första rättegångs- tillfället avgjordes under de tre halvåren resp. 167, 219 och 119 % av målen.
4. Domstolens slutliga beslut i ansvarsfrågan. Härom lämnas besked i tab. 13 (s. 29). Det framgår av denna tabell, att för över 70 % av målsägande med fri rättegång ansvarstalan bifallits samt att 83 % av tilltalade med fri rättegång sakfällts.
5. Särskilda omständigheter beräffande den fria rättegången. I vilken utsträckning målsägande och tilltalade med fri rättegång haft förordnat rätte- gångsbiträde framgår av tab. 1A (s. 30), som också ger vissa n ä r m a r e upp- lysningar om hela antalet målsägande resp. tilltalade med fri rättegång. För- delning har skett å hovrättsområden, olika slag av domstolar samt de tre halvåren. Både absoluta och relativa tal anges.
Av hela antalet personer med fri rättegång i kriminella mål utgjorde måls- ägandena en något större procent under tredje halvåret än under de båda första eller 20 6 °/o mot något mer än 17 %>. Denna utveckling var mest ut- präglad vid rådhusrätterna.
Antalet målsägande med rättegångsbiträde var likaledes relativt taget större under tredje halvåret än under föregående del av redogörelseperioden eller 875 % av hela antalet målsägande med fri rättegång mot ungefär 78 %>, medan relativtalet för de tilltalade med rättegångsbiträde under tredje halv- året (81 °/o) ligger mellan motsvarande tal för första och andra halvåren
(79 resp. 844 %>).
Slutligen redogöres i tab. 15 (s. 31) för personer med fri rättegång, för- delade efter olika kategorier av biträden samt, i kombination därmed, å hov- rättsområden. För varje hovrättsområde h a r dessutom skilts mellan områden för vilka rättshjälpsanstalt funnits inrättad och övriga områden.
För inemot 90 % av brottmålsparterna med fri rättegång och förordnat biträde h a r biträdet varit rättsbildad advokat. Inom områden, för vilka rätts- hjälpsanstalt funnits inrättad, förordnades såsom biträde åt ungefär Vs av parterna med fri rättegång biträde å rättshjälpsanstalt.
V. S t a t s v e r k e t s k o s t n a d e r för d e n fria r ä t t e g å n g e n .
Om statsverkets kostnader för den fria rättegången ha uppgifter lämnats å form. 1, kol. 23—29 (s. 35) samt form. 2, kol. 21—27 (s. 35). Samman- ställningar av dessa uppgifter h a gjorts i tab. 16—18.
Av tab. 16 (s. 32) k u n n a utläsas dels de absoluta kostnadsbeloppen, i kro- nor räknat, med fördelning å olika slag av kostnader, dels relationerna mel- lan de olika slagen av kostnader och dels slutligen de belopp med vilka par- ter ålagts ersätta statsverket för dessa kostnader. Uppgifterna äro samman- ställda halvårsvis med uppdelning å civila mål och kriminella mål samt å häradsrätter och rådhusrätter jämte polisdomstolar.
De absoluta kostnaderna h a gått ned från 307 051 kronor (258 369 kr. i civila och 48 682 kr. i kriminella mål) under första halvåret 1939 till 226 679
kronor (195 664 kr. i civila och 31 015 kr. i kriminella mål) under första halvåret 1940. Minskningen uppgick sålunda till 262 % för samtliga mål och domstolar, tagna över ett. Motsvarande procenttal var för de civila må- len 243, för de kriminella målen 363, för häradsrätterna 285 och för råd- husrätterna 22 2 %>.
Den övervägande delen (mer än 70 °/o) av kostnaderna faller på posten arvode och reseersättning åt rättegångsbiträde. Procenttalen för denna post äro något högre för de kriminella målen än för de civila samt något högre vid häradsrätterna än vid rådhusrätterna. Näst största posten utgöres av ex- peditionslösen (cirka 14 °/o), beträffande vilken post stor skillnad förmärkes mellan häradsrätterna (11 å 12 %>), å ena sidan, samt rådhusrätterna (18 å 19 %>), å andra sidan; det sistnämnda förhållandet sammanhänger säkerligen med att lösenavgifterna i allmänhet äro högre vid rådhusrätt ä n vid härads- rätt. Kostnaderna för vittnesersättning voro tämligen låga eller knappt 6 % av samtliga kostnader. De belopp, varmed part ålagts ersätta statsverket, uppgingo under första halvåret till 88 789 kronor och under tredje halvåret till 79 654 kronor eller, uttryckt i procent av samtliga kostnader under resp.
halvår, 289 och 351 °/o.
Statsverkets kostnader i medeltal för mål och person med fri rättegång finnas angivna i tab. 11 (s. 33), vari fördelning skett å hovrättsområden, olika slag av domstolar samt de tre halvåren. Av tabellen framgår, att det allmännas utgifter för varje person med fri rättegång utgjort i genomsnitt 82 kronor för första halvåret 1940, varav 60 kronor avsett arvode och rese- ersättning åt rättegångsbiträde.
Ytterligare en medeltalsberäkning h a r genomförts i tab. 18 (s. 34). Här är fråga om kostnaderna i medeltal för varje person, som åtnjutit fri rättegång, med fördelning av personerna i grupper efter de olika kategorierna av rätte- gångsbiträden. Av tabellen framgår, att kostnaden för arvode och reseersätt- ning åt biträde å rättshjälpsanstalt utgjort i genomsnitt 33 å 34 kronor. Mot- svarande belopp för rättsbildad advokat är 94—96 kronor. Några bestämda slutsatser torde icke kunna dragas av ersättningsbeloppens storlek för de olika kategorierna av rättegångsbiträden, då uppenbarligen bl. a. målens beskaffenhet och omfattning måste tillmätas stor betydelse vid ersättningens bestämmande.
Tab. 1. Ansökningar om Iri rättegång vid häradsrätter, rådhusrätter och polisdomstolar, vilka bifallits under tiden Vi 1939—3% 1940.
1 Områden Domstolar Svea hovrätts område.
Göta hovrätts område.
Rådhusrätter och polisdomstolar . . . . Summa
Summa Hovrättens över Skåne och Blekinge område.
Hovrättens för Övre Norrland område.
Summa
Hela riket.
Summa
Summa 2
Vi-»0/» 1939
921 999 1 9 2 0
500 585 10S5
257 244 501
195 49 244
1 8 7 3 1877 3 750
8
llt— »Vu 1939
781 989 1 7 7 0
432 600 1 0 3 2
235 223 458
176 46 222
1624 1858 3 482
4
V i —8% 1940
593 888 1 4 8 1
307 483 790
157 194 351
122 23 145
1179 1588 2 767
Tab. 2. Av allmän underrätt genom slutligt utslag avgjorda civila mål och ansökningsärenden domstolar
1
Tidsperiodei
Områden Domstolar
, varunder målen och ärendena avgjorts (Kär. och Svar. = fri
viij ad kärande eller
-ättegång be- sökande resp. svarande eller förklarande)
l
2
3 4 5 G 7 S 9
1 0 1 1 1 2 18 14
18
Ifi 17
18
19 '2 0 2 1
22 2.'!
2 4
»6
•>c, 2 7
28
•> 9
80
3 1 3 2 3 3 3 4 3 5 3 0
3 7 o*
8 9 4 0 4 1 4 2 1 3 4 1
•1 5
Svea hovrätts område
Göta
hovrätts ' område
Hovrät- tens över Skåne och <
Blekinge område
Hovrät- tens för Övre <
Norrland område
Hela riket
Härads- rätter Rådhus- rätter
Summa
.
Härads- rätter Rådhus- rätter
Summa
•
Härads- rätter Rådhus- rätter
Summa
•
Härads- rätter Rådhus- rätter
S u m m a
H ä r a d s - rätter Rådhus- rätter
Summa
l
1
l
(\
{
\ 11 f
(
1
{1
/
1
|t
\ i
1
i
1
' t
\ i
\
V i —3% 39 V T - ' V " 39
V i -3% 40
lA—»*/e 39 VT—»Vu 39 V i -8% 40 V , -s° / o 39 VT—"Vis 39 V i -3 0/6 40 V i - ' V e 39 VT—"Vu 39 V i -3 0/ 6 40 V i -37 e 39
x/7-3Vi2 39 Vi—"Ve 40 V t -3% 39
» A - ' V u 39 V i -8% 40 V i -8% 39 VT—"VI« 39 V i -S% 40 V i -8% 39 V»—"/» 39 V i -8% 40 Vi—3% 39 VT—31/i2 39 Vi—»% 40
l/ i — * % 39 V T —9 1/ » 39 Vi—so/e 40 Vi—8% 39 VT—8V» 39 V i ^3% 40 V i -S% 39 ' A -3 1/ ! ! ! 39 Vi—S0/6 40 Vi—•% 39 V T —8 1/ » 39 Vi-»°/e 40 V i -8% 39 V T -8 1/ » 39 V i -3 0/ 6 40 Vi—30/6 39 V T —9 1/ » 39 V i —8% 40
2 | 3 | 4
Hela antalet civila mål och ansök- ningsärenden,
vari fri rättegång förekommit
S3
H
617 454 460 775 744 666 1 3 9 2 1 1 8 8 112fe 310 237 220 366 373 332
«7<]
611) 552 164 141 13g 171 15S 147 33a 30C 285 107 93 87 31 27 12 138 120 99 1198 925 905 1 3 4 3 1 3 0 3 1157 2 541 2 228 2 062
t/i
<
p T
5»
W p
&a al
-i p : p pr -<
D a CL P
146 110 117 117 104 97
288 214 214 96 59 75 80 84 59 17h 143 131 41 33 31 28 33 16 69 66 47 40 38 27 7 7 3 47 45 30 323 240 250 232 228 175 555 468 425
665 502 512 833 806 723 1 4 9 8 1 308 1 2 3 5
344 258 250 401 422 364 745 680 614 181 153 147 1S6 180 158 367 333 305 125 109 97 33 32 13 158 141 110 1 3 1 5 1 0 2 2 1 0 0 6 1 4 5 3 1 4 4 0 1 2 5 8 2 768 2 462 2 264
5 | 6 ] 7 | 8 | 9 | 10 | 1 1 | 12 | 1 3 | 14 | 1 5 | 16
Familjerättsliga förhållanden och avlidens kvarlåtenskap Hela antalet
f i n H n n c ö l . - . ningar hemskil]
äktensk skillnad
om nad, aps- eller boskillnad)
?3 p : H
533 403 412 699 673 598 1 2 3 2 1 0 7 6 1 0 1 0 256 201 194 341 334 311 597 535 505 148 132 124 159 153 132 307 285 256 83 83 71 26 18 10 109 101 81 1 0 2 0 819 801 1 2 2 5 1 1 7 8 1 0 5 1 2 245 1 9 9 7 1 8 5 2
ITi
<
P
127 88 88 111 98 92 23S 186 180 86 51 62 77 81 54 163 132 116 34 25 28 27 30 18 61 55 43 27 24 18 5 2 32 t
26 21 274 188 196 220 211 164 494 399 360
| -
&a
er g
H " **
pr *t p" &
g 5
ffiOQ
565 430 440 751 730 652 1 3 1 6 1 1 6 0 1 0 9 2 282 216 215 374 381 339 656 597 554 159 137 130 173 172 142 332 309 272 89 89 74 27 19 11 116 108 85 1 0 9 5 872 859 1 3 2 5 1 3 0 2 1 1 4 4 2 420 2 1 7 4 2 003
D ä r a v Hem-
skillnad
",
^i
157 112 119 292 303 248 449 415 307 56 50 36 157 143 117 213 193 153 21 21 21 62 60 44 S3 81 65 19 17 14 13 5 1 32 22 15 253 200 190 524 511 410 777 711 600
C/)
<
p
40 20 24 34 34 32 74 54 56 19 11 15 30 26 17 49 37 32 10 7 3 8 9 6 18 16 9 11 7 4 3 1 14 8 4 80 45 46 75 70 55 155 115 101
P CG
&£
er g
£• -i n p : y PT <
P a
P - i m (T3
172 120 127 311 322 267 483 442 394 61 56 41 169 158 123 230 214 164 23 24 22 65 65 50 88 89 72 20 20 14 14 5 1 34 25 15 276 220 204 559 550 441 835 770 645
Äkten- skaps- skillnad
7! &::
y
139 106 103 260 209 223 399 315 326 61 39 48 98 106 111 159 145 159 36 25 20 54 39 35 90 64 55 27 15 16 6 7 2 33 22 18 263 185 187 418 361 371 681 546 558
C/3
<
P
37 29 28 49 41 41 86 70 69 22 9 20 25 41 24 47 50 44 8 3 6 15 14 7 23 17 13 9 6 6 1 1 1 10 7 7 76 47 60 90 97 73 166 144 133
s"
o* G, er c*
H ' PT <
P &
£ J 5=
Q 05
152 116 117 287 239 251 439 355 36S 73 45 57 112 132 126 185 177 183 39 25 22 64 51 39 103 76 61 32 17 16 6 8 3 38 25 19 296 203 212 469 430 419 765 633 631
Underhåll åt barn
utom äktenskap
^
p : >-l
221 165 163 108 130 106 329 295 209 124 98 96 61 64 51 185 162 147 84 80 78 39 46 37 123 126 115 33 50 38 5 3 7 38 53 45 462 393 375 213 243 201 675 636 576
C/2
<
p
46 81 28 19 16 14 65 47 42 42 25 23 13 9 _3 55 34
26
14 14 15 '> 5 2 16 19 17 4 10 6 1 o
«0 5 10 8 106 80 72 35 30 21 141 110 93
2,1
£ • £ ,
c g
p : p pr < p »-i r_ p re QTJ
22< 16" 16( 11
lä 10! 33E 3(K 27< 13: 10(
io:
6> 6! 5: 191 161 15!
91 8: 7! 3! 41 3' 121 12! I l l
•^)
51 4(
r i
3S 5ä 4; 47i 39* 38! 21i 24: 203 69; 645 58S
