HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Mål nr T 177-05
meddelad i Stockholm den 30 september
KLAGANDE
Vägverket, 202100-0639 781 87 Borlänge
Ombud:
Verksjurist Johan Barkelius Samma adress
MOTPART
Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag, 556476-8256 Skövdevägen 3
541 57 Skövde
Ombud:
Advokat Bengt Ringqvist Box 3
542 21 Mariestad SAKEN
Fastställelse av rätt till ersättning enligt 55 § väglagen (1971:948) ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET
Göta hovrätts dom den 13 december 2004 i mål T 2835-03
Hovrättens dom se Bilaga __________
DOMSLUT
Högsta domstolen fastställer hovrättens domslut i själva saken och i fråga om rättegångskostnader i hovrätten.
Med ändring av hovrättens dom i fråga om rättegångskostnader vid fastighetsdomstolen fastställer Högsta
domstolen fastighetsdomstolens domslut i den delen.
Vägverket ska ersätta Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag för dess rättegångskostnad i Högsta domstolen med femtontusen (15 000) kr avseende ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för Högsta domstolens dom tills betalning sker.
__________
YRKANDEN I HÖGSTA DOMSTOLEN
Vägverket har yrkat att Högsta domstolen med upphävande av hovrättens dom fastställer tingsrättens domslut och befriar Vägverket från skyldigheten att ersätta Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolags rättegångskostnad i hovrätten.
Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag har bestritt ändring.
Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag har yrkat ersättning för rättegångskostnad i Högsta domstolen.
DOMSKÄL
Enligt ett nyttjanderättsavtal daterat den 21 januari 1986 medgav Göte och Britta Binnberg i egenskap av ägare till fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 att Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson Aktiebolag i enlighet med gällande täktplan fick utvinna grus på fastigheten. Upplåtelsen skulle gälla tills i täkten befintligt grus utvunnits.
Nyttjanderätten skrevs in. Den 6 december 1993 fick bolaget ett förnyat täkttillstånd, som skulle gälla t.o.m. den 31 oktober 1998.
Älvsborgs Läns Hypoteksförening köpte fastigheten på exekutiv auktion den 20 januari 1994, varvid nyttjanderätten förbehölls.
Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson Aktiebolag försattes i konkurs den 5 april 1994. Den 11 maj 1994 sålde konkursboet ”[d]en av konkursbolaget på egna fastigheter bedrivna rörelsen innefattande” bl.a. den aktuella nyttjanderätten till Ållebergs Service AB under namnändring till Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag. Det bolaget tog över täkttillståndet.
Den 9 juli 1994 sålde hypoteksföreningen fastigheten till Jörgen Ekvall och Viktoria Almström. Enligt
köpekontraktet var köparna upplysta och medvetna om ”intecknat nyttjanderättsavtal beträffande grustäkt för Skultorp Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB Skultorp” och om länsstyrelsens beslut om täkttillstånd t.o.m.
den 31 oktober 1998.
Den 1 augusti 1998 tog Vägverket i anspråk mark på fastigheten i enlighet med en lagakraftvunnen arbetsplan för väg 201. Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag gör i målet gällande att bolaget har rätt till ersättning enligt 55 § väglagen (1971:948) på grund av verkets ianspråktagande av grustäkten på fastigheten.
Frågan i målet är om det nya bolaget (Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag) kan gentemot Vägverket göra gällande rätt till ersättning enligt 55 § väglagen med åberopande av nyttjanderättsavtalet mellan makarna Binnberg och det gamla bolaget (Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson Aktiebolag), som gick i konkurs.
Vägverket har hävdat dels att överlåtelsen av nyttjanderätten från konkursboet till det nya bolaget är ogiltig därför att fastighetsägaren inte hade lämnat sitt samtycke, dels att nyttjanderätten inte blev gällande mot de nya fastighetsägarna när Älvsborgs Läns Hypoteksförening överlät fastigheten till Jörgen Ekvall och Viktoria
Almström.
- Är nyttjanderättsöverlåtelsen giltig?
Den i målet aktuella rätten till grustäkt är en sådan partiell nyttjanderätt till fast egendom som behandlas i 7 kap.
3 § första stycket jordabalken. I jordabalken finns bestämmelser om sådana nyttjanderätter endast i 7 kap.
Beträffande arrende och hyra innehåller balken mer utvecklade regelsystem, se 8-11 kap. resp. 12 kap. Frågan om det krävs samtycke av fastighetsägaren till överlåtelse av en nyttjanderätt är närmare reglerad beträffande jordbruksarrende (9 kap. 31-31 b §§), bostadsarrende (10 kap. 7 §), anläggningsarrende (11 kap. 7 §) och hyra (12 kap. 32-38 §§). Däremot är frågan inte reglerad i jordabalken beträffande lägenhetsarrende (jfr Bäärnhielm- Larsson, Arrendelagen, med suppl. t.o.m. april 2009, s. 8:54 f.) och inte heller beträffande partiella
nyttjanderätter (jfr 9 § lagen, 1957:390, om fiskearrenden och 14 § jaktlagen, 1987:259). Jordabalkens regler beträffande arrende och hyra innebär att en nyttjanderättshavare normalt inte har rätt att överlåta
nyttjanderätten utan fastighetsägarens samtycke. Från denna huvudregel föreskrivs dock undantag, som går längre vid bostadsarrende och särskilt vid anläggningsarrende än vid jordbruksarrende och hyra. Med hänsyn till de bestämmelser som sålunda finns beträffande arrende och hyra är det naturligt att uppfatta avsaknaden av en motsvarande reglering beträffande partiella nyttjanderätter så att lagstiftaren har avsett att en överlåtelse av en sådan nyttjanderätt inte ska kräva samtycke av fastighetsägaren.
Samtyckesfrågan är endast sparsamt belyst i rättspraxis. I rättsfallet NJA 1922 s. 102 fann Högsta domstolen att tillstånd av jordägaren inte var erforderligt för överlåtelse av en rätt att under en tid av två år uppbryta och bortföra trädstubbar från ett visst skogsskifte. Rättsfallet NJA 1979 s. 451 gällde en fastighetsägares försäljning av en rotpost för avverkning inom tre år. Högsta domstolen bedömde avtalet som en upplåtelse av sådan rätt att avverka skog på fastigheten vilken enligt 7 kap. 3 § jordabalken var att anse som nyttjanderätt och fann att nyttjanderätten kunde överlåtas utan fastighetsägarens samtycke. Dessa rättsfall rör speciella situationer och tillåter inga generella slutsatser beträffande frågan om samtycke, men de talar i vart fall mot att
fastighetsägaren skulle ha en oinskränkt vetorätt.
Frågan har uppmärksammats i den juridiska litteraturen (se t.ex. Bengtsson,
Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott, 1967, s. 577, Bengtsson, Nyttjanderätt till fast egendom, 2 uppl. 1976, s. 141, Larsson- Synnergren, Arrende- och andra nyttjanderättsavtal i praktiken, 2 uppl. 2007, s. 76 och 86 f., Lejman, Om begreppet nyttjanderätt till fast egendom, 1944, s. 78 och 117 f., Skarstedt-Ekberg, Nya Jordabalken Lagen om nyttjanderätt till fast egendom m.fl. författningar, 3 uppl. 1941, s. 27 f., samt Undén, Svensk sakrätt II Fast egendom, 4 uppl. 1965, s. 197). De flesta författare som har uttalat sig i frågan
förespråkar att fastighetsägarens samtycke till överlåtelse av en partiell nyttjanderätt bör krävas bara i särskilda fall där nyttjanderättshavarens person har stor betydelse för fastighetsägaren.
Av det anförda följer att det inte kan antas att svensk rätt innehåller en regel av innebörd att en partiell nyttjanderätt till fast egendom får överlåtas bara med fastighetsägarens samtycke. Med hänsyn inte minst till omsättningsintresset bör huvudregeln tvärtom anses vara att en sådan nyttjanderätt fritt får överlåtas. En fastighetsägare som vill behålla inflytandet över valet av nyttjanderättshavare kan förbehålla sig en samtyckesrätt när han upplåter nyttjanderätten. Det får dock förutsättas att det någon gång på grund av förhållandena i ett enskilt fall kan stå klart att nyttjanderättshavarens person har sådan särskild betydelse för fastighetsägaren att dennes samtycke kan krävas utan uttryckligt förbehåll i nyttjanderättsavtalet.
För det nu aktuella målet innebär det anförda att överlåtelsen den 11 maj 1994 av rätten till grustäkt från
konkursboet till det nya bolaget (Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag) gällde mot fastighetsägaren Älvsborgs Läns
Hypoteksförening. Detta ifrågasattes inte heller av hypoteksföreningen.
- Gäller nyttjanderätten mot de nya fastighetsägarna?
I fråga om förhållandet mellan en nyttjanderätt till en fastighet och en överlåtelse av fastigheten är den rättsliga utgångspunkten att ”köp bryter legostämma”, dvs. att nyttjanderätten inte gäller mot förvärvaren när fastigheten överlåts. Enligt 7 kap. 11 § jordabalken åligger det emellertid överlåtaren i förhållande till rättighetshavaren att vid överlåtelsen göra förbehåll om upplåtelsen, om inte inskrivning av rättigheten är beviljad. Ett sådant förbehåll medför att upplåtelsen gäller mot den till vilken fastigheten överlåts. I 14 § i samma kapitel föreskrivs vidare att upplåtelsen gäller mot den till vilken fastigheten överlåtits, om upplåtelsen enligt 17 kap. jordabalken äger företräde framför överlåtelsen på grund av inskrivning eller den nye ägaren vid överlåtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen.
När Älvsborgs Läns Hypoteksförening överlät fastigheten till Jörgen Ekvall och Viktoria Almström lämnades i köpekontraktet upplysningar om den upplåtna rätten till grustäkt på fastigheten. Nyttjanderättsavtalet och länsstyrelsens beslut om täkttillstånd fogades som bilagor till kontraktet. Nyttjanderätten var dessutom
inskriven. Som nyttjanderättshavare angavs emellertid i köpekontraktet konkursbolaget och inte det nya bolaget (Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag), till vilket nyttjanderätten då hade överlåtits. Även i fastighetsregistret angavs konkursbolaget som innehavare av nyttjanderätten. Frågan är nu om den föråldrade uppgiften om nyttjanderättshavare medför att nyttjanderätten inte är giltig.
Genom inskrivningen och förbehållet i köpekontraktet fick köparna kännedom om nyttjanderätten och täkttillståndet. Innebörden och omfattningen av rättigheten framgick av de handlingar som fogades till kontraktet. Även om köparna inte fick veta att nyttjanderätten hade överlåtits, måste den information som lämnades dem anses vara tillräcklig för att de skulle försättas i ond tro. Nyttjanderätten blev alltså redan av det skälet gällande mot köparna av fastigheten.
- Slutsats
Slutsatsen av det anförda är att Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag innehade rätten till grustäkt på fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 när Vägverket tog marken i anspråk för vägbygge. Bolaget har därför rätt till ersättning enligt 55 § väglagen på grund av ianspråktagandet. Hovrättens domslut ska fastställas i denna del.
- Rättegångskostnaderna i fastighetsdomstolen
I sin dom ålade fastighetsdomstolen Vägverket att ersätta Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag för dess
rättegångskostnader där med 68 650 kr jämte ränta. Hovrätten har med ändring av fastighetsdomstolens dom i denna del förpliktat Vägverket att utge ersättning för rättegångskostnaderna med 87 650 kr jämte ränta.
Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag överklagade inte fastighetsdomstolens dom i rättegångskostnadsdelen.
Hovrätten har därför varit förhindrad att ålägga Vägverket att betala ett större belopp än fastighetsdomstolen bestämt. Hovrättens domslut ska ändras i enlighet med detta.
I avgörandet har deltagit: justitieråden Leif Thorsson, Severin Blomstrand (referent), Anna Skarhed, Gudmund Toijer och Stefan Lindskog (särskilt tillägg)
Föredragande revisionssekreterare: Aneta Blåder
- - -
GÖTA HOVRÄTT DOM Mål nr Avdelning 2 2004-12-13 T 2835-03 Jönköping
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Mariestads tingsrätts, fastighetsdomstolen, dom den 14 oktober 2003 i mål F 587-02; se bilaga A KLAGANDE
Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag, 556476-8256 Skövdevägen 3
541 57 Skövde
Ställföreträdare:
Kent Johansson Skövdevägen 3 541 57 Skövde
Ombud:
Advokat Bengt Ringqvist Box 3
542 21 Mariestad MOTPART
Staten genom Vägverket 781 87 BORLÄNGE
Ombud:
verksjuristen Johan Barkelius
biträdd av civilingenjören Sören Karlsson samma adress
SAKEN
Fastställelse av rätt till ersättning enligt 55 § väglagen __________
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Med ändring av tingsrättens dom i huvudsaken förklarar hovrätten att Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag enligt villkor i nyttjanderättsavtal den 21 januari 1986 mellan Göte Binberg och Britta Binberg å ena sidan och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson Aktiebolag å andra sidan är ersättningsberättigat jämlikt 55 § väglagen på grund av Vägverkets ianspråktagande av grustäkt på fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 den 1 augusti 1998.
Med ändring av tingsrättens dom jämväl i fråga om rättegångskostnader förpliktar hovrätten Vägverket att till Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag utge ersättning för rättegångskostnader vid tingsrätten med åttiosjutusen sexhundrafemtio (87 650) kr, varav 80 000 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 14 oktober 2003 tills betalning sker.
Vägverket förpliktas vidare att ersätta Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag för rättegångskostnader i hovrätten med fyrtioettusen tvåhundrasjuttio (41 270) kr, varav 27 000 kr i ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för hovrättens avgörande tills betalning sker.
__________
YRKANDEN I HOVRÄTTEN
Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag har yrkat bifall till sin vid tingsrätten framställda talan i huvudsaken samt ersättning med skäligt belopp för rättegångskostnader vid tingsrätten.
Vägverket har bestritt ändring i huvudsaken.
Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag har yrkat ersättning för rättegångskostnader i hovrätten.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
I hovrätten har framlagts samma skriftliga bevisning och upptagits samma muntliga bevisning som vid tingsrätten. De omständigheter hovrätten har att bedöma är desamma som tingsrätten redogjort för i den överklagade domen.
Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag har således i första hand gjort gällande att rätten att tillgodogöra sig gruset varit fritt överlåtbar medan Vägverket hävdat att samtycke från fastighetsägaren måste föreligga för att giltig överlåtelse kunnat ske.
- Hovrätten gör följande bedömning.
Genom en särskild bestämmelse i 7 kap. 3 § jordabalken har lagstiftaren jämställt rättigheter att avverka skog på en fastighet och att från en fastighet ta grus, sten, jord etc. med sedvanliga nyttjanderätter såsom främst arrende och hyra. Innehavaren av en rättighet att ta t.ex. grus från en fastighet kan dock i motsats till exempelvis en arrendator inte sägas bruka fastigheten. Han har heller inte ensam besittning till marken. Det väsentliga är att han får på något sätt tillgodogöra sig det grus som finns på fastigheten. I övrigt får ägaren förfoga över fastigheten. Ett avtal om upplåtande av en grustäkt påminner därigenom i mycket om ett köpeavtal.
Skillnaden är närmast den att det är nyttjanderättshavaren och inte fastighetsägaren som skall skilja gruset från fastigheten. Vid upplåtelser av denna karaktär torde ofta nyttjanderättshavaren ha en väl så stark ställning som fastighetsägaren. Lagstiftaren har därför inte behövt lika noga som vid t.ex. arrende- och hyresförhållanden se till att nyttjanderättshavaren skyddas mot hårda affärsvillkor. Avtal av denna typ torde vidare ofta ha en utpräglat affärsmässig karaktär. Förutom de allmänna bestämmelserna om nyttjanderätt t.ex. maximitiden för
upplåtelser har förhållandet mellan parterna lämnats i stort sett oreglerat i lag (jfr Bengtsson m.fl.; Hyra och annan nyttjanderätt till fast egendom, 6:e uppl s.283 f). I rättspraxis har t.ex. en förvärvad rätt att avverka och tillgodogöra sig skog som skulle uttas under en tid av tre år kunnat överlåtas av förvärvaren utan att samtycke från fastighetsägaren behövt inhämtas (se NJA 1979 s. 451).
I det nu aktuella avtalet har något förbud att överlåta rättigheten eller krav på godkännande från
fastighetsägaren innan överlåtelse inte uppställts. Avtalet innehåller heller ingen direkt tidsbegränsning, men blir i praktiken tidsbegränsat genom kravet på täkttillstånd, som är tidsbegränsat. I kravet på täkttillstånd ligger också inbyggd en kontroll från främst länsstyrelsen av hur täkträttigheten utnyttjas med avseende på främst naturskydd och grundvattnet. Det ankommer vidare på innehavaren av tillståndet att ställa säkerhet för
kostnader som är förenade med ett avslutande av takten. Enligt avtalet har av den bedömda mängden uttagbart grus om 100 000 kubikmeter ersättning betalts i förskott för 75 000 kubikmeter, medan återstående mängd skall betalas efter uttaget, dock att om å andra sidan lera eller annat medför att mängden grus inte skulle uppgå till vad som beräknats återbetalning skall ske. Täktinnehavaren medges vidare enligt avtalet rätt att inom området uppföra vägar och andra anordningar för grustäktens nyttjande samt nyttja till- och avfartsvägar samt rätt att ansluta eldrivna maskiner och arbetsbodar etc. till fastighetsägarens elnät. Separat ersättning skall utgå härför.
I avtalet angivna krav som ställs på fastighetsägaren och tillkommande prestationer som åligger
nyttjanderättshavaren kan, enligt hovrättens bedömning, inte anses vara så långtgående att avtalet skall jämställas med ett hyres- eller arrendeavtal med åtföljande krav på inhämtande av godkännande från
upplåtaren inför en överlåtelse av rättigheten. Förhållandena i fallet kan inte heller anses vara jämförbara med ett gäldenärsbyte i ett försträckningsavtal. Fastmer finner hovrätten att avtalets karaktär av köpeavtal är så markerad att grusrättigheten måste kunna fritt överlåtas.
Nyttjanderätten har varit inskriven i fastighetsregistret. Förbehåll har gjorts för denna vid den exekutiva auktion då Älvborgs Läns Hypoteksförening förvärvade fastigheten. Jörgen och Viktoria Ekvall har i sitt köpekontrakt upplysts om det intecknade nyttjanderättsavtalet. Enligt 6 § i köpekontraktet fogades till köpekontraktet nyttjanderättsavtalet och det beslut genom vilket länsstyrelsen beviljat Skultorps Grus & Åkeri Aktiebolag täkttillstånd till och med den 31 oktober 1998. Även om inskrivningen var till förmån för Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson Aktiebolag har makarna Ekwall genom de handlingar som bifogades köpekontraktet ägt eller i vart fall bort äga kännedom om att Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag var innehavare av nyttjanderätten.
Erforderliga förbehåll för nyttjanderätten måste därigenom anses ha skett i följd varav nyttjanderätten även blivit gällande mot makarna Ekvall. Konkursboets överlåtelse av rätten till grus enligt det den 21 januari 1986
ingångna avtalet mellan makarna Binnberg och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson Aktiebolag till Skultorps Åkeri & Grus Aktiebolag är således gällande mot även mot makarna Ekvall.
Vid denna bedömning skall bolagets talan i huvudsaken bifallas.
Hovrätten finner skälig ersättning till bolaget för ombudskostnader vid tingsrätten vara 80 000 kr. Storleken av bolagets i hovrätten yrkade ersättning har vitsordats av Vägverket.
HUR MAN ÖVERKLAGAR; se bilaga B.
Överklagande senast den 10 januari 2005
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Jan Carrick, hovrättsrådet Lars Holm (referent), fastighetsrådet P G Andersson och tf. hovrättsassessorn Therese Johnsson.
Enhälligt
- - -
MARIESTADS TINGSRÄTT DOM Mål nr F 587-02 Fastighetsdomstolen 2003-10-14
Mariestad
PARTER - Kärande
Skultorps Åkeri & Grus AB, 556476-8256 Skövdevägen 3
541 57 SKÖVDE
Ställföreträdare:
Kenth Johansson Skövdevägen 3 541 57 SKÖVDE
Ombud:
advokaten Bengt Ringqvist Box 3
542 21 MARIESTAD - Svarande
Staten genom Vägverket 781 87 BORLÄNGE
Ombud:
verksjuristen Johan Barkelius Vägverket
781 87 BORLÄNGE __________
DOMSLUT
1. Käromålet ogillas
2. Staten genom Vägverket skall ersätta Skultorps Åkeri & Grus AB för dess rättegångskostnader i
fastighetsdomstolen med sextioåttatusen sexhundrafemtio (68 650) kr, därav 61 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen å det sammanlagda beloppet från denna dag till dess betalning sker
__________
YRKANDEN
Skultorps Åkeri & Grus AB har yrkat att fastighetsdomstolen förklarar att bolaget, enligt villkor i
nyttjanderättsavtal den 21 januari 1986 mellan Göte Binnberg och Britta Binnberg å ena sidan och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB å andra sidan, är ersättningsberättigade jämlikt 55 § väglagen på grund av vägverkets ianspråktagande av grustäkt på fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 den 1 augusti 1998. Bolaget har vidare yrkat ersättning för sina rättegångskostnader enligt 69 § väglagen jämfört med 7 kap 1 §
expropriationslagen.
Staten genom Vägverket har bestritt käromålet i dess helhet samt bestritt att utge ersättning för bolagets rättegångskostnader. Finner fastighetsdomstolen att Skultorps Åkeri & Grus AB inte var sakägare vid värdetidpunkten anser staten att det är skäligt att bolaget själv får stå för sina rättegångskostnader.
UTVECKLANDE AV TALAN
Skultorps Åkeri & Grus AB har till utvecklande av sin talan anfört i huvudsak följande. Den 1 augusti 1998 var Skultorps Åkeri & Grus AB nyttjanderättshavare enligt de ursprungliga villkor som överenskommits i
nyttjanderättsavtalet mellan Göte Binnberg och Britta Binnberg, å ena, och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB, å andra sidan. Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB registrerades 1983 och drev åkeriverksamhet, grustäktsutvinning och utkörning av grus. Basen i verksamheten utgjordes av de grustäkter som bolaget förfogade över. Bolaget ägde inte de fastigheter där grustäkterna var belägna, utan säkrade sina tillgångar genom nyttjanderättsavtal. Det fanns ett tidigare nyttjanderättsavtal mellan Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB och Göte Binnberg och Britta Binnberg. Enligt det avtalet skulle bolaget löpande utge ersättning utifrån det faktiska grusuttaget. Göte Binnberg och Britta Binnberg ville ersätta detta avtal och parterna träffade därför ett nytt nyttjanderättsavtal den 21 januari 1986. Avtalet innebar att Göte Binnberg och Britta Binnberg omgående fick betalt med 300 000 kr. Bolaget erlade 200 000 kr i januari 1986 och 100 000 kr i januari 1987. Den totala takten uppskattades till 100 000 kubikmeter. Göte Binnberg och Britta Binnberg fick genom avtalet betalt för 3A av de bedömda grustillgångarna. Täktverksamheten och avtalet var beroende av tillstånd från länsstyrelsen. Med ett tillstånd att bedriva täktverksamhet följer ett rigoröst regelsystem. Det ålades bolaget skyldighet att utföra och bekosta återställande av marken efter det att utvinningen har upphört.
Den 6 december 1993 fick bolaget förnyat täkttillstånd från länsstyrelsen. Den 5 april 1994 försattes bolaget i konkurs vid Skövde tingsrätt. Till konkursförvaltare utsågs advokaten Johan Lindgren. Vid konkurstillfället gjordes bedömningen att bolaget betalat för utvinning av 75 000 kubikmeter grus, men endast utvunnit 2 500 kubikmeter. Nyttjanderätten är upptagen till 0 kr i konkursbouppteckningen, men i bilaga tre till bouppteckningen framgår att det finns grus upptaget på fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1, värderat till 292 000 kr. Redan i
samband med konkurstillfället stod det klart för konkursförvaltaren att en rekonstruktion skulle genomföras.
Konkursförvaltaren gjorde bedömningen att man skulle få sämre betalt om man överlät inkråmet till externa intressenter. Enligt köpeavtal den 11 maj 1994 överläts hela rörelsen inklusive grusrättigheterna till ett nybildat bolag. Detta bolag drev sin verksamhet under firman Skultorp Åkeri & Grus AB. Det nya bolagets verksamhet var identisk med den som drivits av Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB före konkursen.
Köpeskillingen uppgick till fem miljoner kr. Det nya bolaget registrerades som nyttjanderättshavare hos länsstyrelsen. När konkursförvaltaren överlät nyttjanderätten i maj 1994 ägdes fastigheten av Älvsborgs Läns Hypoteksförening. Hypoteksföreningen hade ropat in fastigheten på exekutiv auktion den 20 januari 1994.
Fördelningssammanträdet hölls den 16 februari 1994. Dagen efter konkursen, den 6 april 1994, kontaktades konkursförvaltaren av Sten Blomqvist. Sten Blomqvist ville diskutera frågan om att lösa grusrättigheten, då han trodde att det skulle vara enklare att sälja fastigheten utan belastning av nyttjanderätten. Konkursförvaltaren
upplyste Sten Blomqvist om att bolaget skulle rekonstrueras och att nyttjanderätterna skulle överlåtas till ett nybildat bolag samt hänvisade honom till Kenth Johansson. I det fall nyttjanderätten inte fritt anses kunna överlåtas, har det som förekommit vid detta tillfälle konstituerat ett underförstått samtycke. Vid ett senare tillfälle kontaktade Sten Blomqvist Kenth Johansson och frågade om Skultorp Åkeri & Grus AB ville köpa fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1. Kenth Johansson uppgav då att det inte låg i bolagets strategi att äga fastigheter, men att man ville ha kvar nyttjanderätten. Den 9 juli 1994 överlät hypoteksföreningen fastigheten till Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall. Fastigheten tillträddes den 1 augusti 1994.1 köpekontraktet § 6 upplystes köparna om nyttjanderätten. Såväl nyttjanderättsavtalet som länsstyrelsens beslut om täktverksamhet bifogades
köpekontraktet. Det är ostridigt i målet att det uppgivits fel bolagsnamn i kontraktet, eftersom nyttjanderätten hade överlåtits till det nya bolaget. Genom köpeavtalet fick emellertid Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall en fullständig inblick i vilka villkor som gällde beträffande nyttjanderättsupplåtelsen. Det är utan betydelse att fel namn har inskrivits i köpekontraktet. Det avgörande är att förbehåll för nyttjanderätten har gjorts. På grund av förbehållet kan köparna anses vara i ond tro i fråga om nyttjanderättens existens. Det görs följaktligen i första rummet gällande att överlåtelsen av fastigheten skett med förbehåll för nyttjanderätten. I andra rummet hävdas att rättigheten varit inskriven i fastighetsboken, låt vara under fel namn. I tredje rummet påstås att köparna varit i ond tro. Ett år efter det att Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall tillträtt fastigheten, ville Jörgen Ekvall uppföra en verkstadslokal och ett lager på fastigheten. Jörgen Ekvall vände sig till Tibro kommun för att erhålla ett förhandsbesked. Han hade i byggnadsärendet kontakter förutom med Tibro kommuns Bygg- och Miljönämnd och länsstyrelsen, också med Kenth Johansson såsom företrädare för Skultorp Åkeri & Grus AB. Om Jörgen Ekvall inte tidigare hade klart för sig vem som förfogade över nyttjanderätten, fick han det definitivt vid denna tidpunkt. Skultorp Åkeri & Grus AB hade efter det att fastigheten tillträtts av Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall utvunnit 1 000 kubikmeter grus på fastigheten. Bolaget hade inga synpunkter på att Jörgen Ekvall skulle uppföra en verkstadslokal. Länsstyrelsens uppfattning var emellertid att täktverksamheten först måste avslutas.
På grund av uppgifterna i ett sammanträdesprotokoll från bygg- och miljönämnden i Tibro kommun, daterat den 26 september 1995, måste det ha blivit klart för Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall att bolaget utnyttjade takten enligt det ursprungliga avtalet. I juni 1997 kontaktades Viktoria Ekvall av Kenth Johansson. Vid denna tidpunkt fanns det planer på att Skaraborgs Grus AB skulle överta grusrättigheten och Kenth Johansson kontaktade Viktoria Ekvall för att informera henne om detta. Det blev emellertid inte fråga om någon överlåtelse. I samband med att Viktoria Ekvall fick detta samtal, kontaktade hon konkursförvaltaren Johan Lindgren någon gång i juni eller juli 1997. Konkursförvaltaren bekräftade vid detta tillfälle att nyttjanderätten överlåtits till Skultorps Åkeri &
Grus AB. Att så skett vidhölls i brev till förbundsjuristen Ove Järvholm daterat den 25 september 1998. Om inte förr, så i vart fall under sommaren 1997, stod det följaktligen klart för Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall att takten nyttjades av Skultorp Åkeri & Grus AB. I december 1997 vann vägverkets arbetsplan för omläggning av väg 201 laga kraft och den 1 augusti 1998 togs marken i anspråk. I september 1998 skrev Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall till bolaget och påtalade att Skultorp Åkeri & Grus AB utnyttjat takten efter konkursen, trots att
nyttjanderätten, såvitt de förstått, upphört i samband med konkursen. I februari 1999 väckte Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall talan vid Skövde tingsrätt. Tvisten avslutades emellertid genom att parterna träffade en
förlikning. Av fastighetsutdrag daterat den 19 juli 2001 framgår tydligt att fastigheten är belastad av
grusrättigheten. Härigenom hade Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall kunnat skaffa sig erforderlig kunskap om vem som nyttjade grustäkten.
Staten genom Vägverket har till utveckling av sitt bestridande anfört i huvudsak följande. Staten vitsordar att de tidpunkter som angivits för upplåtelsen av nyttjanderätten och för de olika förvärven är riktiga. Skultorp Åkeri &
Grus Bröderna Johansson AB och Skultorp Åkeri & Grus AB har bedrivit helt likartade verksamheter. Båda bolagen ägdes och företräddes av Kenth Johansson och Lars Johansson. Skultorp Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB försattes i konkurs den 5 april 1994. Det var fråga om en planerad konkurs. Konkursen
avslutades den 5 januari 1998 utan överskott, Göte Binnberg och Britta Binnberg upplät nyttjanderätt avseende grustäkten den 21 januari 1986. Skultorp Åkeri & Grus AB förvärvade maskiner, varulager och nyttjanderätter
av konkursboet den 11 maj 1994. Köpeskillingen uppgick till fem miljoner kr. Älvsborgs Läns Hypoteksförening överlät den 9 juli 1994 fastigheten till Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall, med tillträde den 1 augusti 1994. I december 1997 vann arbetsplanen för väg 201 laga kraft. Marken togs i anspråk den 1 augusti 1998. Staten bestrider att Skultorp Åkeri & Grus AB innehade nyttjanderätten med de villkor som anges i nyttjanderättsavtalet från 1986 och bestrider följaktligen att bolaget skulle vara ersättningsberättigat. Även om fastighetsdomstolen finner att Skultorp Åkeri & Grus AB anses vara nyttjanderättshavare, gäller inte villkoren i avtalet från 1986. Det är under sådana omständigheter fråga om en annan och senare uppkommen nyttjanderätt än den käranden gör gällande. Hypoteksföreningen har inte samtyckt till Skultorp Åkeri & Grus AB:s förvärv av nyttjanderätten den 11 maj 1994. Det krävs samtycke vid överlåtelse av en nyttjanderätt. Huvudregeln i svensk rätt är att
gäldenärsbyte kräver samtycke. I det fall det inte krävs samtycke, skall fastighetsägaren ha ett försumbart intresse av vem som är nyttjanderättshavare. I detta fall spelar det en mycket stor roll vem som är
nyttjanderättshavare, varför en nyttjanderätt av denna art och omfattning inte var eller är fritt överlåtbar. I denna bedömning skall beaktas att upplåtelsen gäller tills i takten befintligt grus utvunnits och det åligger markägarna att tillse att erforderligt täkttillstånd finns. Upplåtelsen är inte begränsad i tiden, varför avtalsförhållandet enligt 7 kap 5 § första stycket jordabalken sträcker sig över i vart fall femtio år. Då nyttjanderättsavtalet mellan
dåvarande ägarna till fastigheten och Skultorp Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB slöts den 21 januari 1986 innebär det en avtalstid i sig fram till den 21 januari 2036. Redan denna omständighet medför att
nyttjanderätten inte är fritt överlåtbar. Nyttjanderättshavaren får vidare uppföra vägar och andra anordningar inom området samt nyttja till- och avfartsvägar. Innehavaren av nyttjanderätten har vidare rätt att ansluta till fastighetens el samt betala separat ersättning för elen baserad på förbrukad el. Även dessa långtgående rättigheter innebär att fastighetsägaren har mycket stort intresse av vem som är nyttjanderättshavare. Om nyttjanderätter av nu ifrågavarande slag skulle vara fritt överlåtbara, skulle nyttjanderättsavtal av denna typ överhuvudtaget inte kunna ingås. Än mer gäller detta mot bakgrund av att nyttjanderättens enda begränsning i tiden är den som gäller enligt jordabalkens regler. Nyttjanderättshavaren skall enligt avtalet den 21 januari 1986 vidare kvartalsvis redovisa mängden uttaget material som överstiger 75 000 kubikmeter fast mått till
fastighetsägaren samt betala ersättning för detta. Avtalet bygger i denna del på förtroende mellan
fastighetsägaren och den till vilken nyttjanderätten upplåts. Att denne fritt skulle kunna sätta någon i sitt ställe är orimligt.
Fastighetsägaren blir återbetalningsskyldig om lera förekommer i takten och nyttjanderättshavaren inte kan utvinna minst 75 000 kubikmeter grus fast mått. Nyttjanderättshavaren får efter det att täkten avslutats nyttja området samt till- och avfartsvägar i erforderlig omfattning. Då inte heller denna rättighet är tidsbegränsad, innebär det, om nyttjanderätten var fritt överlåtbar, att varje fastighetsägare fram till den 21 januari 2036 skulle vara tvungen att acceptera sådant nyttjande av vid avtalstillfället helt okända fysiska eller juridiska personer.
Den ur bullersynpunkt störande påverkan på bostadshuset måste också ses som en negativ belastning för fastighetsägaren. Detta gäller i all synnerhet i kombination med den långa avtalstiden. Fastighetsägaren får vidare antas ha intresse av vem som är nyttjanderättshavare, oaktat att verksamhet av denna typ också regleras av tillämplig miljölagstiftning. Om nyttjanderättshavaren inte uppfyller kraven kan verksamheten inte bedrivas. Fastighetsägaren förlorar då intäkter som baseras på mängd uttaget material. Nyttjanderättsavtalet kan följaktligen inte jämföras med ett köpeavtal och kan således inte heller överlåtas fritt. Konkursförvaltaren har i konkursbouppteckningen upptagit nyttjanderätten till ett värde av 0 kr. Om nyttjanderättshavaren betalat 300 000 kr i förskott, men inte utvunnit mer än 2 500 kubikmeter, kvarstår 72 500 kubikmeter. Nyttjanderätten borde ha upptagits till ett högre värde om den hade varit fritt överlåtbar. I mål T 128/99 vid Skövde tingsrätt mellan Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall, å ena, och Skultorp Åkeri & Grus AB, å andra sidan, uppskattades grusets värde till 10 kr per kubikmeter, varför resterande volym borde ha värderats till 700 000 kr. Sten Blomqvist har inte verifierat något samtycke. Att det förekommit kontakt den 6 april 1994 vitsordas.
Nyttjanderätten var då inte överlåten utan överläts först den 11 maj 1994. Att samtycke till överlåtelsen av nyttjanderätten till Skultorp Åkeri & Grus AB saknas kan utläsas av köpekontraktet mellan Hypoteksföreningen
och Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall.
I kontraktet förbehålls nämligen nyttjanderätten för den ursprungliga innehavaren. Att samtycke saknas
bekräftas vidare i svaromålet i mål T 128-99 vid Skövde tingsrätt där det vitsordas att det som kärandena anfört i stämningsansökan under rubriken ”sakomständigheter” stycke 1, 2 och 3 är riktigt. I stämningsansökan anförs nämligen att ”något medgivande från fastighetsägaren till överlåtelsen av nyttjanderätten införskaffades inte”.
Nyttjanderätten, i enlighet med det avtal som upprättats år 1986, är till art och omfattning av sådan karaktär att samtycke krävs. Samtycke har inte förlegat. Således kan konstateras att nyttjanderätten fallit bort vid
konkursboets överlåtelse till det nya bolaget. För att en inskrivning i fastighetsboken skall ha rättsverkan krävs att det är rätt innehavare som anges. Det är endast den som står inskriven som rättighetsinnehavare som kan åberopa bestämmelsen i 7 kap 14 § 1 st jordabalken. Inskrivningen kan således inte åberopas till förmån för ett annat rättssubjekt. Frågan är om Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall trots inskrivningen ändå borde ha känt till överlåtelsen av nyttjanderätten. Staten anser inte det. Även om Skultorp Åkeri & Grus AB skulle lyckas styrka att samtycke förelegat, så har nyttjanderätten fallit bort i förhållande till ny fastighetsägare vid dennes förvärv. I fastighetsutdrag daterat den 19 juli 2001 får man uppgift om att det finns en nyttjanderätt med inskrivningsdag den 12 februari 1986. Eftersom såväl köpekontraktet som inskrivningen endast uppger att nyttjanderätten gäller till förmån för Skultorp Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB borde inte Jörgen Ekvall eller Viktoria Ekvall ha känt till överlåtelsen av nyttjanderätten till det nya bolaget. Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall har litat på de uppgifter som mäklaren har lämnat och som också bekräftats av inskrivningen, varför de bestritt att de haft någon undersökningsplikt. Undersökningsplikten har neutraliserats av uppgifterna i inskrivningsregistret och i förbehållet. Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall har inte heller varit passiva. Om de har varit passiva i något avseende, har de inte varit passiva i den meningen att det grundats ett avtalsförhållande. Om
fastighetsdomstolen skulle finna att det var frågan om en sådan passivitet så är det fråga om ett nytt avtal, utan definierade villkor. Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall är således inte på grund av passivitet bundna till
nyttjanderättsavtalet av den 21 januari 1986, då detta avtal bortföll endera på grund av bristen på samtycke, endera vid överlåtelsen av fastigheten. Det bestrids att Jörgen Ekvall borde ha förstått att nyttjanderätten överlåtits. Handlingar utvisar att grustäkten har bedrivits under namnet ”Skultorps Åkeri & Grus AB” redan före konkursen. Att Jörgen Ekvall, av kommunens protokoll, skulle ha kunnat dra slutsatsen att det skett en
överlåtelse av rörelsen till ett nytt bolag är orimligt. Det var först sommaren 1997 som Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall, genom samtal med konkursförvaltaren, fick definitiv kunskap om överlåtelsen av nyttjanderätten. När de fått denna kännedom kontaktade de sin bokföringsansvarige och sedermera Ove Järvholm. Skultorp Åkeri &
Grus AB kontaktades och nyttjanderättsinnehavet bestreds. Den 4 februari 1999 ansökte Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall om stämning vid Skövde tingsrätt. Mot bakgrund av detta kan de nya fastighetsägarna omöjligen av passivitet vara bundna till avtalet från 1986. De har reagerat så snabbt som det kan krävas av
privatpersoner. Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall har inte erhållit någon uppgift om att nyttjanderätten varit överlåten vid sitt förvärv av fastigheten. Den första gången de hörde talas om nyttjanderättsöverlåtelsen var sommaren 1997. Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall har senare vidhållit denna uppfattning. I telefax från
advokaten Johan Lindgren till Ove Järvholm daterat den 25 september 1998 uppger Johan Lindgren endast att han informerat Viktoria Ekvall om överlåtelsen i juni 1997. Johan Lindgren påstår inte i denna skrift att Viktoria Ekvall dessförinnan informerats om överlåtelsen. Staten kan vare sig bestrida eller vitsorda att det skett grustransporter från takten. Även om någon enstaka grustransport har skett så har inte Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall känt till detta och det får inte till följd att nyttjanderätt uppkommit.
DOMSKÄL
Kenth Johansson har hörts under sanningsförsäkran. Vittnesförhör har på Skultorps Åkeri & Grus AB:s begäran hållits med advokaten Johan Lindgren och med tidigare verkställande direktören för Älvsborgs Läns
Hypoteksförening, Sten Blomqvist. På begäran av staten har vittnesförhör hållits med Jörgen Ekvall och Viktoria
Ekvall.
Skultorps Åkeri & Grus AB har såsom skriftlig bevisning åberopat nyttjanderättsavtal mellan Göte och Britta Binnberg och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB daterat 1986-01-21, täkttillstånd 1993-12-06 gällande till och med 1998-10-31, miljökonsekvensbeskrivning 1999-02-04, bankgaranti från Sparbanken 1994- 11-07, samt åtföljande brev från Sparbanken daterat ”94114”, köpeavtal mellan konkursboet och bolaget daterat 1994-05-11, utdrag ur konkursakt med telefonanteckning daterat 1994-04-06, köpekontrakt mellan Älvsborgs Läns Hypoteksförening och Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall 1994-07-09, utdrag ur
inskrivningsregistret avseende Tibro Spetsbacke 1:1, köpekontrakt mellan Älvsborgs Läns Hypoteksförening och Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall 1994-07- 09, sammanträdesprotokoll Tibro kommun 1995-09-26 och 1995-10-31, brev från advokat Johan Lindgren till förbundsjurist Ove Järvholm 1998-09-25.
Staten genom Vägverket har såsom skriftlig bevisning åberopat nyttjanderättsavtal mellan Göte och Britta Binnberg och Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB daterat 1986-01-21, köpekontrakt mellan Älvsborgs Läns Hypoteksförening och Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall 1994-07-09, fastighetsutdrag 2001-07- 19, telefax från advokaten Johan Lindgren till förbundsjuristen Ove Järvholm 1998-09-25, stämningsansökan 1999-02-04, mål T 128/99 vid Skövde tingsrätt, svaromål 1999- 03-26 i mål T 128/99 vid Skövde tingsrätt, rättens aktbilaga nr. 16 i mål T 128/99 vid Sövde tingsrätt, protokoll från muntlig förberedelse 1999-06-21 i mål T 128/99 vid Skövde tingsrätt, konkursbouppteckning 1999-04-05, utdrag från PRV 1999-12- 28, medgivande till täktverksamhet och nyttjanderätt, fastigheten Bällefors Kyrketorp 3:4 daterat 1989-08-30, ansökan om täkttillstånd 1992-02-06, beslut om täkttillstånd 1993-12-06, brev daterat 1993-11-17, brev daterat'1993-12-27, konkursbouppteckning 1994-05-04 med bilagor, avtal 1994-06-27 mellan ”Skultorps Åkeri & grus AB” och Bengt och Inger Sjöberg.
Kenth Johansson har uppgett i huvudsak följande. Avtalet från 1986 mellan Skultorp Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB och Göte Binnberg och Britta Binnberg upprättades av bolagets revisor. Täkttillståndet övergick i samband med tillkomsten av detta avtal i bolagets ägo. Vid konkurstillfallet hade uppskattningsvis 3 000
kubikmeter grus uttagits. På fastigheten har funnits ett mobilt sorteringsverk och lastmaskiner. Sten Blomqvist kontaktade honom strax efter det att bolaget försatts i konkurs. Sten Blomqvist frågade om Skultorp Åkeri &
Grus AB ville köpa fastigheten, eftersom han visste att bolaget var nyttjanderättshavare. Han svarade att bolaget inte var intresserad av en jordbruksfastighet, utan att det endast var intresserad av gruset.
Länsstyrelsen omregistrerade Skultorp Åkeri & Grus AB till täktinnehavare efter konkursen. Hån hade kontakt med Jörgen Ekvall vid ett par tillfallen. Jörgen Ekvall ville etablera en verkstadslokal och ville därför ha ett ställe i takten för att skrota bilar. Han hade inte någon erinran mot detta. Jörgen Ekvall fick emellertid inte igenom detta hos myndigheterna. När Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall tillträdde fastigheten den 1 augusti 1994 fanns inte sorteringsverket kvar på fastigheten. I täkten fanns dock ett upplag av färdigsorterat material. Det var fråga om aktiviteter i mycket liten skala. Det hämtades några lass från täkten. Sorteringsdäcket har funnits på fastigheten enbart under kortare perioder under år 1996. Han har talat med Viktoria Ekvall under hösten 1995.
Hon kontaktades i anledning av att diskussioner fördes om en försäljning av bolagets rörelse till Skaraborgs Grus AB. Han ville informera henne om att sådana samtal pågick. Viktoria Ekvall hade inget emot detta. Hon förklarade att hon skulle vara beredd att underteckna ett avtal. Att Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall hävdade att Skultorp Åkeri & Grus AB inte hade någon rätt till täkten fick han inte reda på förrän Ove Järvholm kontaktade honom. Han vet inte om detta var före eller efter den 1 augusti 1998. Han har, efter det att Skultorp Åkeri &
Grus Bröderna Johansson AB försattes i konkurs, själv ombesörjt grustransporter från täkten.
Johan Lindgren har uppgett i huvudsak följande: I samband med konkursutbrottet informerades han om att bolaget skulle försättas i konkurs och att den bedrivna verksamheten skulle hållas igång. Banken hade en fordran långt över det verkliga värdet och ville få till stånd en rekonstruktion med de gamla ställföreträdarna.
Efter samtal med bland annat tillsynsmyndigheten arbetade man efter detta. Det förekom inte diskussioner om just den i målet aktuella nyttjanderätten. Dagen efter konkursutbrottet fick han ett samtal från Älvsborgs Läns Hypoteksförening. Hypoteksföreningen var intresserad av att lösa ut nyttjanderätten. Han svarade att det skulle komma att bli fråga om en överlåtelse av hela verksamheten. Han ville inte diskutera en försäljning av separata delar. Med detta lät sig hypoteksföreningen nöjas och han hänvisade föreningen att föra samtal med bolagets ställföreträdare om ett eventuellt förvärv. Han gjorde inte någon ”djupdykning” i hur nyttjanderätterna skulle hanteras, utan betraktade dem som vilken tillgång som helst som var fritt överlåtbar. Nyttjanderätten upptogs i bouppteckningen till 0 kr. Alla tillgångar redovisades i bouppteckningen och eftersom han inte specifikt utrett varje nyttjanderätt åsatte han dem inte något värde. Han kommer inte ihåg vilket datum han talade med Viktoria Ekvall, men han gav henne vid detta tillfälle besked om att nyttjanderätten överlåtits. Troligen var det sommaren 1997.
Sten Blomqvist har uppgett i huvudsak följande: Göte Binnberg och Britta Binnberg hade inte skött sina lån, varför fastigheten ropades in på exekutiv auktion för 1,3 miljoner kr. Enligt protokollet bevakades en
nyttjanderätt avseende grus. Denna nyttjanderätt hade bättre rätt än hypoteksföreningen, varför fastigheten köptes med förbehåll om att nyttjanderätten gällde. Hypoteksföreningen köper fastigheter för att skydda sina fordringar och är skyldig att sälja så snart som möjligt. Han har en minnesbild av att han hade ett samtal med konkursförvaltaren. Sannolikt var det han som tog kontakt med konkursförvaltaren, eftersom han hade läst om konkursen i tidningarna. Han frågade om han fick köpa fri nyttjanderätten eftersom han trodde att det skulle vara enklare att sälja fastigheten utan belastning. Han minns att konkursförvaltaren sade att det skulle bli fråga om en rekonstruktion och att nyttjanderätten skulle övertas av ett annat bolag. Han ifrågasatte inte att
konkursförvaltaren hade rätt att överlåta nyttjanderätten. Det finns inga regler i jordabalken om att det fordras tillstånd för att överlåta nyttjanderätter av detta slag. Han tror inte att han var involverad i försäljningen av fastigheten till Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall i någon större utsträckning. Köpekontraktet upprättades av en mäklare. Det är inte han som har skrivit under köpekontraktet. I kontraktet framgår att nyttjanderätten gäller.
Även med vetskap om att nyttjanderätten var överlåten hade han inte reagerat på en sådan skrivning. Det var fråga om en nyttjanderätt enligt ett visst kontrakt. Vem som hade rätten till kontraktet var det inte nödvändigt att ange.
Jörgen Ekvall har uppgett i huvudsak följande: Han hade, under hösten 1995 eller möjligen något senare, planer på att öppna en skrotanläggning på fastigheten. Av det skälet var han i kontakt med Skultorp Åkeri &
Grus AB som hävdade att det var bolaget som hade nyttjanderätten till grustäkten. Han kommer inte ihåg om det var ställföreträdarna för Skultorp Åkeri & Grus AB som sade det, eller om det var Johan Lindgren. Ove Järvholm kontaktades 1997, efter det att han och hans hustru fatt brev från Skultorp Åkeri & Grus AB om att bolaget ville att de skulle skriva under ett nyttjanderättsavtal. I samband härmed kontaktade han också sin bokföringsansvarige. Vid kontakt med Johan Lindgren sommaren 1997 uppgav Johan Lindgren att grustäkten tillhörde Skultorp Åkeri & Grus AB. Han uppfattade det dock som att grustäkten tillhörde honom och hans hustru. De väckte talan gentemot bolaget. Tvisten slutade med en förlikning. I samband med att han planerade att starta skrotanläggningen hade han vid ett tillfälle kontakt med Kenth Johansson på grund av att det var oklart om vem som hade rättigheten till täkten. Han var tvungen att fa bolagets samtycke till den planerade anläggningen. Vid fastighetsöverlåtelsen hade han kunskap om att Skultorp Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB hade gått i konkurs. På fastigheten fanns en grushög. Om det fanns något sorteringsverk på fastigheten minns han inte.
Viktoria Ekvall har uppgett i huvudsak följande: Hon var i kontakt med Johan Lindgren sommaren 1997. Det är inte mycket hon kommer ihåg av samtalet, men hon minns att det var hon som ringde. Hon undrade vem som innehade nyttjanderätten till täkten. Hon fick till svar att det var Skultorps Åkeri & Grus AB som var
nyttjanderättshavare. När hon och hennes make köpte fastigheten trodde de att bolaget hade gått i konkurs och
att nyttjanderättsavtalet inte längre existerade. Vid ett senare tillfälle kom bolaget med ett nyttjanderättsavtal som det ville att de skulle underteckna. Hon uppfattade det som att detta avtal skulle ersätta det gamla nyttjanderättsavtalet som bolaget hade med Göte Binnberg och Britta Binnberg. Det var hennes make som skötte diskussionerna med bolaget. I samband med kontakterna med Johan Lindgren talade hon med sin revisor. Denne tyckte att det lät konstigt att nyttjanderätten skulle gälla och ansåg att de skulle gå vidare med frågan. Därefter kontaktade hon Ove Järvolm.
- Fastighetsdomstolen gör följande bedömning.
Det är ostridigt mellan parterna att Göte och Britta Binnberg den 21 januari 1986 i egenskap av ägare till fastigheten Tibro Spetsbacken 1:1 upplät nyttjanderätt till grustäkt till förmån för Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB och att nyttjanderätten den 12 februari 1986 antecknades i fastighetsboken. Parterna är vidare ense om att fastigheten Tibro Spetsbacken 1:1 den 20 januari 1994 inropades på exekutiv auktion av Älvsborgs Läns Hypoteksförening och att nyttjanderätten då förbehölls. Det råder därutöver enighet mellan parterna om att Älvsborgs Läns Hypoteksförening genom ett den 9 juli 1994 dagtecknat köpekontrakt överlät fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1 till Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall och att köparna i kontraktets § 6 upplystes om att nyttjanderätt beträffande grustäkt inskrivits till förmån för Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB. Parterna är slutligen ense om att Vägverket tog grustäkten i anspråk den 1 augusti 1998.
Av utredningen framgår att Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB den 5 april 1994 försattes i konkurs.
Det är vidare utrett att konkursboet genom ett köpeavtal den 11 maj 1994 överlät bolagets rörelse inklusive samtliga nyttjanderätter till ett nybildat bolag, vilket sedermera kom att driva sin verksamhet under namnet Skultorps Åkeri & Grus AB.
Skultorp Åkeri & Grus AB har gjort gällande att nyttjanderätten har varit fritt överlåtbar och efter konkursboets överlåtelse till Skultorps Åkeri & Grus AB kommit att gälla mot Älvsborgs Läns Hypoteksförening och, efter föreningens överlåtelse av fastigheten till Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall, också mot dem. Enligt bolagets mening har nyttjanderätten således vid Vägverkets ianspråktagande av grustäkten den 1 augusti 1998, den så kallade värdetidpunkten, gällt till förmån för bolaget. För det fall att fastighetsdomstolen finner att samtycke behövdes för att konkursboets överlåtelse av nyttjanderätten skulle bli gällande mot Älvsborgs Läns Hypoteksförening har bolaget hävdat att ett tyst samtycke lämnats därigenom att Älvsborgs Läns
Hypoteksförening vid de kontakter som varit mellan företrädare för föreningen och konkursboet inte reagerat på överlåtelsen.
Av det ifrågavarande nyttjanderättsavtalet kan utläsas bland annat följande. Nyttjanderätten, vilken enligt avtalets ordalydelse skall gälla ”tills i täkten befintligt grus utvunnits”, här inte begränsats i tiden. Avtalet ger nyttjanderättshavaren rätt att inom området uppföra de vägar och andra anordningar som erfordras för grustäkten samt att utnyttja till- och avfartsvägar. Likvid för uttaget grus skall erläggas med å conto belopp i januari 1986 och januari 1987. Därefter skall nyttjanderättshavaren efter det att 75 000 kubikmeter uttagits kvartalsvis till markägaren redovisa och erlägga betalning för uttaget grus. Slutligen förbinder sig
nyttjanderättshavaren att bedriva grustäkten enligt de föreskrifter som kan komma att uppställas av
länsstyrelsen samt att utföra och bekosta återställningsåtgärder i enlighet med det täkttillstånd som erfordras för verksamheten.
Den nu ifrågavarande nyttjanderättens giltighet i tiden begränsas således endast genom föreskriften i jordabalken 7 kap 5 § första stycket om att nyttjanderätt inte är bindande längre än femtio år från det avtalet slöts. Genom avtalet tillförsäkras nyttjanderättshavaren långtgående rättigheter i fråga om nyttjandet av marken inom det upplåtna området. Gruset skall tas ut efter hand efter nyttjanderättshavaren eget bestämmande och
mot redovisningsskyldighet. Den verksamhet som skall bedrivas på fastigheten kräver vidare tillstånd av myndighet samt är förbunden med skyldighet för nyttjanderättshavaren att återställa marken. På grund av dessa omständigheter måste det vara av avgörande betydelse för markägaren vem som är innehavare av nyttjanderätten. En överlåtelse av denna torde därför närmast vara att jämställa med ett byte på gäldenärssidan i ett skuldförhållande. Ett sådant byte är enligt de regler som allmänt gäller tillåtet enbart med borgenärens samtycke. Konkursboet har därför enligt fastighetsdomstolens mening inte kunnat överlåta sin rätt enligt nyttjanderättsavtalet utan samtycke av Älvsborgs Läns Hypoteksförening såsom fastighetsägare.
Det är ostridigt att något uttryckligt samtycke till konkursboets överlåtelse av nyttjanderätten till Skultorps Åkeri
& Grus AB inte lämnats av Älvsborgs Läns Hypoteksförening. Skultorps Åkeri & Grus AB har emellertid gjort gällande att Älvsborgs Läns Hypoteksförening har lämnat ett tyst samtycke till konkursboets överlåtelse av nyttjanderätten till bolaget. Vid bedömningen i denna del gör fastighetsdomstolen följande överväganden. Johan Lindgren har vittnat om att han, då han i sin egenskap av konkursförvaltare överlät nyttjanderätten till Skultorps Åkeri & Grus, var av den uppfattningen att denna var fritt överlåtbar. Av utredningen framgår vidare att Sten Blomqvist när han den 6 april 1994 i egenskap av företrädare för Älvsborgs Läns Hypoteksförening varit i kontakt med konkursboet och velat förvärva nyttjanderätten låtit sig nöja med beskedet att konkursboet avsåg att överlåta nyttjanderätten till ett nybildat bolag. Detta talar för att även Sten Blomqvist hade uppfattningen att nyttjanderätten var fritt överlåtbar, vilket också bestyrkts av vittnesmålet med honom. Det kan mot denna bakgrund inte anses visat att Älvsborgs Läns Hypoteksförening lämnat ett tyst samtycke till konkursboets överlåtelse av nyttjanderätten till Skultorp Åkeri och Grus AB. Någon giltig överlåtelse har därför enligt fastighetsdomstolens bedömning inte kommit till stånd.
Av utredningen framgår att Älvsborgs Läns Hypoteksförening genom köpekontrakt den 9 juli 1994 till Jörgen Ekvall och Viktoria Ekvall överlåtit fastigheten Tibro Spetsbacke 1:1. Det förhållandet att det därvid i
köpekontraktet § 6 antecknats att köparen varit upplyst och medveten om att det finns ett intecknat nyttjanderättsavtal beträffande grustäkt för Skultorp Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB saknar, vid det förhållandet att överlåtelsen av nyttjanderättsavtalet mellan konkursboet och Skultorps Åkeri & Grus AB inte blivit gällande, betydelse.
Fastighetsdomstolen finner således inte att den av Göte och Britta Binnberg den 21 januari 1986 till Skultorps Åkeri & Grus Bröderna Johansson AB upplåtna nyttjanderätten vid värdetidpunkten den 1 augusti 1998 gällde till förmån för Skultorp Åkeri & Grus AB. Talan skall därför ogillas.
- Rättegångskostnader
Bolaget har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader enligt 69 § Väglagen (1971: 948) jämförd med 7 kap.
1 § expropriationslagen (1972:719) samt anfört: Det nu i fastighetsdomstolen framställda kostnadsyrkandet avseende kostnaderna vid Skövde tingsrätt har bedömts motsvara kostnader för rättegångens förberedande jämlikt 18 kap 8 § rättegångsbalken. Bedömningen är att cirka två tredjedelar av det belopp som yrkats vid fastighetsdomstolen är att hänföra till arbete vid Skövde tingsrätt samt att uppskattningsvis 30 000 kr av det totala ersättningsyrkandet får anses motsvara rena merkostnader på grund av ”forumbytet”.
Staten har bestritt att fastighetsdomstolen kan pröva fördelningen ifråga om de kostnader som uppkommit i Skövde tingsrätt.
Enligt de av Skultorp Åkeri & Grus AB angivna lagrummen skall Staten svara för de kostnader som uppkommit för bolaget i fastighetsdomstolen. Ersättning för rättegångskostnad skall fullt motsvara kostnaden för
rättegångens förberedande och talans utförande jämte arvode till ombud eller biträde, såvitt kostnaden skäligen
varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Av utredningen framgår att den av Skultorp Åkeri & Grus förda talan tillsammans med genkäromål av Vägverket varit föremål för prövning av Skövde tingsrätt och att Skövde tingsrätt genom beslut den 22 augusti 2002 avvisat såväl käromålet som genkäromålet samt fastställt en av parterna träffad överenskommelse om att vardera parten skall stå sin kostnad i målet. Ett bindande beslut får därigenom anses föreligga i fråga om fördelningen av de intill dess uppkomna kostnaderna.
Fastighetsdomstolen kan då besluta enbart ifråga om de härefter uppkomna kostnaderna. Bolaget har uppgivit att cirka två tredjedelar av det vid fastighetsdomstolen framställda ersättningsyrkandet är att hänföra till arbete som nedlagts vid Skövde tingsrätt. En tredjedel av kostnaderna för ombudsarvode, 61 000 kr, får då anses vara att hänföra till fastighetsdomstolen. Fastighetsdomstolen finner att bolaget skäligen bör erhålla ersättning för ombudsarvode med detta belopp.
ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (DV 401)
Överklagande (ställt till Göta hovrätt) senast den 4 november 2003.
På fastighetsdomstolens vägnar
Bengt Tancred Lars Nilsson
I fastighetsdomstolens avgörande har deltagit lagmannen Bengt Tancred, rådmannen Lars Nilsson och fastighetsrådet Bertil Mattsson samt nämndemännen Roland Andersson och Karl-Gustav Bynke
