Om svenska städernas författning och förvaltning. Akademisk afhandling, hvilkens femte del ... till offentlig granskning framställes af Pehr Erik Bergfalk ... och Olof Fredrik Nymansson af Vestgöta nation på Gustavianska lärosalen den 21 april 1838

Ora

S v e n s k a

S t ä d e r n a s

F ö r f a t t n i n g och F ö r v a l t n i n g .

A k a d e m i s k A f h a u d 1 i 11 g , livilkens femte del

m ed K on gl. Maj:ts se rsk ild a A llern ådigste T illå te ls e samt

V id tla g fa rn a Ju ridiska Facu lteten s sa m ty cke till offentlig g r a n sk n in g framställes

I af

P E H R

E R I K

B E R G F A L K

Ju risp ru d e u tiæ , O ecouom iæ et C om m ercio ru m A djuuct

o el»

O L O F F R E I) It I K N Y M A N S S O N_a

a f Veblgöla R ation

pâ Gustavianska Lärosalen den 21 April 1858

p. v . t. e. m .

IS i> e» « I a , L t f » L E II OCH S t II t L I..

KONUNGENS

TROTJENARE , ÖFVER - INSPECTOREN

V ID SJÖ T LL L S-B E V A K N IN G E N I STOCKHOLM

HÖGÄDLE

h e r r

O L O F

N Y M Å N S S O N

ocb

HÖGÄDLA

mu MARGARETHA LOYISA NYMANSSON

f ö d d THUNBERG

h

denna vördnadens

K O N U N C E S *

TRO TJF.N A RE, P O S T - 1XSPECTORF.X

OCH IIÄRADSHÖFDJNGEN

H ÖGÄD LE

h e r r

G U S T A F V I L H E L M B L I X

cksam hel en s gärd

E n H u l d M o d e r

Ii • 1 g a d t

af

d e r s ö k n in g a r , liil en del förklara det utur factiska för­ h ållan den. T i l l en del erbjudes förk laringen a f inrätt­ n in g e n s n y h e t , historien om d e s s första ytre anledning oeh dylikt. T i l l , c n del ändtligen är det närvarande ic k e sk uld till det onda, ulan blott förtidens offer, den o ly c k lig a öfvergångsperioden, i h vilken sj ukdom en träder i d a g e n , och ännu icke är hotad. B e tän k ligare äro de f a c t a , Ii vilka B e is le r i sin bekanta skrift berättar frän B a ier n . B e tä n k lig a r e , att i de S y d - T y s k a staterna ett sk önt och kraftigt communal-lif icke vill b ild a sig . B e ­ tä n k lig a och för tiden vanhedrande tilldragelserna i W ü r z ­ b u r g , vid GelieiineRädet B e hr s qviescering. B e t ä n k lig t , att inan ocksä från Preussen ( L e w a l d , B r eslau ’s Stadt- h n u s h a l t , L e i p z i g 1 8 3 3 8:0) sk rifver , att intet verksam t d e lt a g a n d e

_O

₀

D e n n a erfarenhet är ic ke upmuntrande för d e m , h v i l k a a f ett fritt communal-lif förespått alla de stora s a k e r , hvilka vi redan n äm nt; ic k e en s för det blygsa- m a r e h o p p , hvartill jem förejsen em ellan statens och cornmur.ens o lik a väsende syn es berättiga, att dessa så o l i k a rättsin stitu ter, genom eti sådau tiistakning a f hvart- deiras v e r k n in g sk r e t s, att äfvett comniutien, utan alt un- daradiragas det nödvändiga beroendet af s ta te n , lik väl in- onn ssin spher erhåller en viss sjelf stiin dighet, böra båda kninua vinna den största m öjliga u tveckling. D e n naturliga frågam härvid ä r , bar det öfverklngade förhållandet sin grtumd i sjelfva frigörelsens egna v äse n d e, eller i s ä t te t,

h varp il den blifvit verkstäld ? e l l e r , för att i c k e , då vi vilja tala oni S ven sk a städernas fö rfa ttn in g , fördjupa oss i freinmande länders författnings- och förvaltnings-historia, bellre k a n s k e , livilka följder k un na i allm änhet för com- luuuerna vän tas af deras s j e lf s t ä n d ig h e t , förutsatt att den blifvit riktigt bestem d? o c h , bnru l)ör denna sjelfstän- dighet för coininuuernas egen s k u l l bestem m as?

I a fseend e på den första, yrk a försvararne af sta­ ten s fö rm y n d er sk a p , att sta tsstyrelsen bättre förvaltar commtinernas an geläge n h eter än de sjelfva kunna. T ill stöd för detta påslående a n fö r e s, alt statsstyrels en både s j e l f eger, och af de K m betsm än , 'h v ilk a den till rommu- nernas förvaltning t illsätter , kan fo rd ra , högre in sigter, än com m unens egna in byggare och de a f dem valde tjenstemän vanligen kunna antagas e g a ; och a t t, i följd häraf och af statens uphöjda s t ä lln in g , de a f den ledda communal -för etagen oftast bättre både beräknas och ut­ föras än d e , livilka com m uucu s j e l f utför.

D e ss a skäl k u n n a , efter vår ö f v e r l y g e l s e , ic k e v e ­ derläggas. Men de bevisa icke hvad de s k u l l e , att nem- lig e n communerna nödvändigt sk ola förvaltas bättre a f stats-styrelsen , än af deras egna inbyggare. C om m u nal- sjelfstäudighetens vänner sakna ic k e sk ä l för m otsatsen. S tats-styrelsens allm änna in sigter äro högre. Coin munen känner sig och sina b eh of bättre. StatS-styrelsens t j e n s t e ­ män ega större s k ic k lig h e t , än communens. D e se n ar e äro ett med com m u n e», dela fu llk om lige n dess k ä n slo r och tänk esätt, och ega hela com m unens nitiska under­ stöd. Comm unens in byggare kunna d essu tom vid b e h o f alltid räk,na p å , att i siu a sjelfm ant upgjorda och utförda förslag nitiskt biträdas a f stats-styrelsens i n s i g t e r , h v ilk en genom sin ställn in g m åste vara vida höjd öfver allt stnå- s iu u e , all företrädes-kärlek för egna planer. D et t o r e att göra communerna nog stor ä r a , om man vågade för­ sä k r a , att stats-styrelsen för sin a planer till deras b ästa

allti<i kunde lika siikert påräkna d eras fria medverkan. Med underlägsenhet i åsigters vidd och allmänna in sig- ters gru n dlighet, uträttar dock c o m in u n e n , åt s ig sjelf le in n a d , med sin localkunskup och sitt nit m e r , än un­ der stats-styrelsens omedelbara le dn in g. Den nödgas då u p b j u d a , den lär känna och använda sina krafter; den saknar många insigter, som leda till deras förmån­ lig a s t e användning; men dess in b y g g a r e sö k a ge m e n ­ sa m t detta m å l , såsom ett, på livilket deras eget väl h e r o r , och för hvars förfelande de sjelfva fä lida. Ett m isslvckad t eget försök väcker i c k e , som sta ts -sty re lse n s, k n o t och lik n öjd het; det äggar till nya ansträngningar att undgå både förlusten och förödmjukelsen a f ett m iss­ tag. Och det är sä ll a n , som m ennis kor slu tligen m iss­ l y c k a s i hvad de enigt och ihärdigt fullfölja. Ä nnu m e r a , vanan att intéressera sig för, att tänka p å , do allnränna communal- företagen, väcker de e n sk ild es l u s t , b å d e till smärre fölreningar, för a tt, vid sidan a f nämn­ d a , j e m fö r e ls e v is st örre företag, utföra sm ärre, som dock ö fv e r s ti g a en endas krafter, och äfven till en mängd a lld le les e n sk ild a företag. Om commnnen ofta med min­ d re sk ic k lig h e t utför sina företag än slals-stvrelsen skulle g j o r t , utför den således sjelf flera, och föranleder flera, än stats-styrelsen. Om den ofta använder större kraft till ett ä n d a m å l, som staten sk ulle vunnit med mindre; s å , utom det att delta icke alltid är f a lle t , sk apar och u p k a l l a r den ock ojemförligt flera krafter än staten s k u l l e derstädes kunnat upkalla. Äfven olä genh eten a f d e sjellstä n d ig a comutunernas isolerade ställnin g till hvairandra lär det ymscsidiga behofvet dem att besegra g e n o m öfverenskoimnelser, hvilka blifva lättare i den in åm h var och en vant sig att beräkna fördelen a f ym- sesiid ig t biträde.

Om såle des coimminal-styrclsens je m n a le dn in g g e - nonn stats-styrelsen försäkrar com m u n er n a, lik ascm vi

förut sett den försäk ra s t a t e n , om v i s s a fördela r, cr- bjuder deras sjelfständ iga fö rvaltning d em derem ot andn, hvilka visserlig en i s e rsk ild a fall h vark en äro lik a siik-a eller m öjliga att noggrannt b e r ä k n a , m e n , samanlagdr, lik v ä l vida öfverstiga d e m , som staten g e n o m den strär- gaste b e v a k n in g s k u l l e k un na bereda. Staten kan tryggt li l a p ä , att communerua sjelfva i allm än het nog finra u tgån g iitur de s v å r ig h e te r , i hvilka de kunna inveck a s i g , o c h , i trots a f d e m , ändock g e n o m eg na ansträng­ nin gar gagn a s ig s j e l f v a , och m ed elb arligen äfven statei, vid a m er a , än de under statens om edelbara lednin g skulle k un na och d essutom g e n o m samma ansträngningar ut­ v e c k l a m oraliska k ra fte r, h v ilk a under statens förmyn-derskap a lld eles s k u l l e slumrat; och med denna öfver- t y g e ls e må den lugn t illse de oordningar och förluster, h vilk a utan tvifve l sk o la em ot d e sjelfständig a comma- nerna anmärkas.

H ärm ed k un na vi ö fver gå t i l l den andra frågan, huru b ö r , för com m unernas eg e n f ö r d e l , denna sjelf- ständig het b cstem m as? D e t , som allmännast medgifves tillh öra com m unens sjelfstän d iga fö rv a ltn in g , är visser­ lig e n de nödvändiga anstalterna för ortens treflighet och b eq väm lighet. M en då d essa anstalter icke kunna åstad­ kom m as utan m e d e l , d essa må bestå antingen uti corn- inunal-in byggarnes p e r s o n lig a arbetsb iträden, eller o ck i ca p itu ler , hvilka åter antingen m åste samanskjutas af com m un en s enskilda i n b y g g a r e , eller tagas utaf commu­ nens samfälda fö r m ö g e n h e t, eller ock slu tligen anskaffas g en om lå n ; så u pkomm a härigenom sv å r ig h e te r, h vilk a förle dt mången att med en a handen återtaga den f r ih e t , som han med den andra gifvit. H v ilk e n utväg som hellst för att anskaffa nyssnämnda medel kan missb ru­ k a s till förtryck, för in divider elle r k la sser a f den när­ varande generatio nen eller för de ( o lja n d e , h vilk et sista med undra crd kan u ttryc k as, för c o m m u n tn såsom sådan.

Förtryck nf det förra slaget kan lätt ega r u m , vid å lä g g a n d e af personliga arbetsbiträden, eller skatt. Att sjuttconde och adertonde århundradenas F ra n sk a L a g s tif t ­ ning , som utgeck från misstroende till comtnunal-styref- s e n , in skränkte dennas rätt att pålägga sk a tt , är derföre gansika naturligt. Men äfven E n gelska Municipalreforin- actein 9 Sep t. 1 8 3 5 in s k r ä n k e r 1) m unicipal-styrelsens rätt i detta a f s e e n d e till de af samma Act såsom nöd- vändliga förklarade utgifters betäckande. En ligt det före- g å em d e synes staten ic k e , då communerna vidtaga åtgär­ der, som de finna för sig förmånliga, kunna upträda säsoim de en sk ild a communal-medlenimarnes beskyddare förr,, än klagonnål af dessa sjelfva anm äla s, men väl e g a att h je lp a hvarje sådan klagande till sin rätt. D en tn a r e g e l g ä lle r äfven, utan all frå g a , arbetsbiträ­ den e l le r s k a t t e r , som till connnunal-företags utförande påbjjudas. I den händelse åter rättigheten att p ålägga sådaina s k u l l e missbrukas till kommande generationers f ö r t r y c k , g e n o m beskattningens utsträckning utöfver den närv,'arande generatio nens tid, förändras viss e r lig e n frå­ gan derom. D e n angår då det förtryck, som vi i an­ dra rummet nämnt. Detta förtryck, för communen så ­ som ett fortfarande institut, innehålles i a lla åtgärd er , som blottt t i l l det närvarandes gagn ålägga framtiden en tunga. Ä f v e n i staten kan det enskilda intercsset besegra det a llm än n a; ögonblickets, det närvarandes behof g ö r a in tråing p å framtidens. Emot denna fara kan staten i all- luänlhet endast söka skydd i sin författning, der den m åste varai förutsedd o c h , så vidt möjligt är, f ö re b y g d , eller o ck — ii författningens uplösning. Om det enskilda in te re s- se ts Öfvervigt på intetdera sättet kunnat f ö r e k o m m a s , så återrstår blott -— sjelfva ' statens uplösn ing. Com m unen egerr em ot detta enskilda in téressé, när det inom den

l ) The* Municipal - corporation - art b & b . , W itiin , IA . c. / b > b y jUvclib obl. J.oudon J t j j ö . JSrci. 9 2 .

blir öfverm äk tigt, äfven elt skydd h os -staten. Denna e g e r , så som elt h ö g r e , eomniunen och d e ss inbyggare innefattande rättsinstitut, ostridig rätt att nplräda till det lägre institutets skydd. N å g r a stora förhoppningar torde man dock icke på detta skydd böra b ygga. O ss före­ k o m m er , som det mesta i detta afseend e beror på den ordning staten i sin egen h u sh ålln in g iakttager. Å tm in ­ stone sak nas icke e x e m p e l , hvilka synas åd ag a lä g g a , a tt, när statens eg e n h ush ålln in g varit v å r d s lö s , dess upsigjl på eommunerna ic ke mäktat hindra m issh u sh å ll­ nin g alt ock så der inrita s i g 2^; och staten handlar s ä ­ k erlig en lik a k l o k t , som rätt, att ic k e ulöfver nödvän­ digheten in skränka com m unernas frihet i ek o n o m is k a företag. Större delen a f de öfverkla gade missbruken a f detta slag torde d essutom mest vara att tillskrifva or­ ganisationen af communernas s t y r e ls e ; och så le d e s säk­ rast förekommas g en o m den i denna sty r e lse upkomna ol igarkiens uphäfvande.

Det enskilda in teresset kan inom com m unen e g e n t­ ligen på tre vägar hlifva hotande för com m un en s be­ stånd: dels nem ligen gen om com m u n al-ege n d om e n s t ill­ g ripan de, dels gen om com m unens sk attläggn ing för lång tid och slutligen gen om d ess skuldsättning. — Icke all com- munal-egendom kan an ses såsom ett vilkor fö r com m unens bestånd och förmåga att upfylla de förb ind elser, den sig emot staten åtagit. Men någon in skränknin g i dispositionen a f annan com m unal-egendom kan ic ke med någon rätts­ grund försvaras. ( D e t förstås a f sig s j e lf t , att om någon egendom sk ulle vara com munen till bcstemda ändamål

2 ) L eber, I. c. s. 6i6- 6 3o . m eddelar märkvärdiga uplysningar om communal - hushållningen i M arseille, Lyon och N anies, nast före 1 7 8 9 ars Revolution ---- och likväl fanns dä den strängaste contrôle af staten. På samma sätt berättar Neckelmann , 1. c. s. 3 o tänkvärda sa­ ker om förvaltuiiigen » Randers under den lid , dä före 1 6 6 0 ars R evolution, Danska städerna tlodo under Läntherrarues tillsyn.

I l l

g if v e n , den måste förvallas efler (le vil'vor, under lu il­ ka gåfvan blifvit g j o r d , clivad den ull dessa ändainal kunde vara o u nd gä ngligen nödig eller ieke'. ÏJ is kiln i n- gen af det ena oeb andra slaget maste naturligtv is ske genom se rsk ild a sladganden för hvarjc commune mod af- seen de pâ

dess serskilda b eh o f,

s/e/f'va egen­

domens beskaf/e n lie t

Friheten att till utförande af coinmunal-företag an­ ticipera på framtida tillgån gar kan ännu mera missbrukas, än den fria dispositionsrätten öfver communal-egendomen. S å vida staten erkänner någon skyldighet att skydda coimnunerna emot det en sk ild a, det närvarande interes- se ts ö fv e r v ig t, inträder denna skyldighet visserligen här. — Oftast måste väl en sk att,

hvars nplagitnde

framtiden. E m ot denna fara eg c r staten tydlig rätt att skydda cotnniunen. C om m unen må utan statens bifall p å lä g g a huru stor sk att som hollst; don må ä fv e n , om den så v i l l , besteinma huru lå n g tid som h ellst lör dess fortfarande; tn e n , när den tid, som a n ses motsvara en generations å ld e r , förflutit, m å , så vida icke staten till skatten gif vit b ifa ll, det bero på coniniunèns då varan­ de in byggare att afgörn, huru vida de erkänna den dem ålagd a förbindelsen eller icke. H ärigen om torde eotnnui- nen vara försäkrad på en g å n g ont billig frihet och obero­ ende af de m a k teg a n d e s m öjliga nyck elle r okun nigh et, och ont trygghet emot enskild vinningslystn ad. — • Sist återstår fr å g a n , h vilk a comin unal-skuld er för sin g ilt ig ­ het fordra statsstyrelsen s bifall? T i l l re g e l för grän sens utstakning kan inan här v ä lj a , antingen sk uld ens storlek, elle r dess amorteringstid. Genom den förras allmänna antagande s k u ll e staten lätt k un na uphäfva s i g till för­ myndare för den närvarande g e n er a tio n e n , och derigc- nont göra slut på com m nnal-frihele n. H e t står ju com- munen fritt att till fö re ta g , för hvilka medlen m åste på en g å n g a n s k a f fa s , men ic k e kunna på en gå n g af inbyggarne u tg ö r a s, m ed fullt förbindande kraft åtaga sig en skatt på flera å r , så vida tiden ic k e öfverskrider en g e ­ nerations. A lla sådana l å n , som amorteras genom årliga, genast b ö r j a n d e , a fb e ta ln in g a r , h v i l k a , samanräknade med den på samma g å n g erlagda r ä n ta n , straxt bli lika stora, s om n å g o n sin , (annuiteter och lifräntelån) och sålunda in om en gen erations tid am o rter a s, må com m unen fritt uptaga. T i ll b etalning af lån d erem ot, h v ilk a hufvud- s ak ligen falla efterkom mande 'till la s t , bör statsstyrel- sen dem förbinda. F ö r att ic ke inblanda denna sty­ re lse i obetydliga d etalje r, s k u lle den förra af de o m ­ talade reglo rna för grän sb estem n ingen kunna synas sub- sidiärt andvändbar, s å , att statsstyrelsen först då s k u l­ le förbehålla s ig pröfning a f v a n lig a , först efter lä n gre tid förfallande l å n , när de öfverstego ett v is s t belopp.

En sådan regel k un de likväl lätt éluderas genom en stör­ re sk uld s fordeln in g i smärre. D e t är icke h eller tro­ lig t, att en commune s k a ll, om någon omgång dcrnied är förknip pad, uptaga sa små lå n , att.de icke förtjena statens upmärksamhet. O c h man torde derförc kunna stadna vid den i allmänhet an tagn a regeln.

O fvcrlem nandet till communen af sådana inom den n ö d ig a sta ts a n sta lter, till h vilkas utförande in sigter och co n trô le äro mindre a f n ö d e n , än allmänt nit, är, under redan anförda f ö r b e h å l l , säkerligen lika g a g n elig t for co m m u n e n , som för staten. Styrelsen af dessa anstalter kan dprigenom bättre le mpas efter locala omständigheter och b e h o f ; den allm än na upmärksamheten och välviljan in om orten understödjer och utbildar dem.

D e t för connnunal-lifvets fria utveckling förderfiiga är dercm ot eonnnunal-sfyrelsens förvandling till ett statens förvaltningsverk: en förvandling, som är osk ilja k tig från updraget åt communen a f sådana statsangelägenheter, öf- v e r hvilka statsstyrelsen måste utölva en jem n och n o g ­ grann tillsyn. D e t är en sådan förvandling, som i T y s k ­ la n d påstå s hafva om intetgjort fördelarne af den libera- la r e stadsförfattningen; som tvingar folket att a n tin gen , med förbigående a f d e m , åt hvilka det hellst skulle an­ förtro

sina

N ä s t frågan

om statens förhållande till com m unen,

k o m m e r den om

com m unal-styr el sens bildning

än dnmälsenligusi. D e n n a fråga rör dock-, då en land- c o m m u n e s^ lla n eg e r elem en ier (ill en a r i s to k r a t i, ege n t­ lig e n blott

städerna.

D et är i det föregående v is a d t , huru den gam la Slägt-aristokratie n i de Kuropeiska c o n t in e n t a l-städerna g a f plats för Y rk nsgillenas makt. Men sjelfv a dessa yrkes- gillen bildade en sam e eller jem te blotta grundegare o. s. v. ett slutet h e l t , hvarifrån mången d u glig m a n , om lian än i staden förde ett oberoende l i f , var utesluten. D e ny­ are communal-lagarna hafva i allmänhet ökat liorgerska- p e t , gen om att deruti, åtmin stone med fä u n d a n ta g , in­ taga a l l a . inom staden bosatta m ä n , h vilk a an setts obe-_O

_'

cominti-nal-ärenden aflijelpa. Men äfven niir i dessa bada a fse- enden allt, som bor s k o , blifvit gjordt, ma alla de, hvilk a ic k e i studens a n gelägenh eter ega något in té r e s s é , o v il- korlitren u teslu tas från allt deltagande i stadens siren*_O

_~

_,

skyldigheten

v illfu rn e

3) Reridirte Slæ ihe Ordnung. 17 M an l8 3i T it. 2 , 6 . 4) L oi Municipale, a i M an 18 5 1.

l i e

»

e l le r åt deraf utsedda v a lm ä n , utan åt vissa serskildt qvalifieerade inedleininar deraf, syn as de an tagn a sc h e m a ­ ta n og fattiga. E m e d le r t id . m e d g ifv e s , att den s k i l n a d , so m nyss blifvit nämnd mellan den i olika ställningar a f l i f v e t o lik a in nehållsrika e r fa ren h eten , b l i r , i den mån in ­ te ll ig e n s e n s makt v e x e r , allt rör ligar e, allt svårare att efter ytre kännetecken bestem m a, men d e r e in o t, i den män ett folk lär bruka sin frih et, allt lättare i serskilda fa ll erkänd. D e r ö s t e r , hvilk a upräknas nr valu rn an , s y ­ n a s v is s e r lig e n ega lika värde. D e e g a det dock i c k e , och k u n n a i c k e e g a det. En af dessa en h eter bar k ansk e i urnan medtagit hundrade, j a tusende a f de ö fri ga. D e r f o lk e t antingen är förderfvadt eller ännu saknar vana v i d , och kännedom a f , allmänna ärendens b eh and lin g m in sk ar detta förhållande i intet a f s e e n d e , utan utgör j u s t d en största, faran a f e n j e m l i k valr ätt, som le m n ar den obildm- de massan till en le k b o ll för partigängare ; men der dera- na v a n a , denna kännedom lin n e s , och der de m o r a lis k a ^krafterna ännu äro friska, kan det visserlig en i e n s k i l d a fall k a n sk e le da t ill resu ltater, h vilk a blifva lyckligane än d o , hvilka den nogaste gradcrin g a f valrätten s k u l l e k u n n a åstadk om m a, och j alla fa ll åtm in stone le m n a d en v er k lig a d u g lig h e te n , det sanna nitet en m ö jlig h e t a t t gö r a sig gällande. D erföre har man i E n g l a n d , d e t land, der den politiska friheten i Europa hunnit sin s t ö r ­ st a u tv e c k lin g , ic k e funnit nödigt att i Municipalreform:- acten 9 Sept. 1 S 3 5 , i stället för den äfven der saknad e g r a d a t io n e n , uptaga någon af de in skränk n ingar i vali- r ä t t e n , som de P reussiska och F r a n sk a lagar n a in n e­ h å lla . E n lig t §. 9 af denna A ct tillk om m e r b orgarerätt h v a r j e fullmyndig m an sp er son , som den sis ta A ugu sti dert å r , då han begär alt i borgarerullan in f ö r a s , under dem f ö r e g å e n d e d elen a f samma år samt under h e la de tviå näst föregåen de å r e n , i staden innehaft ett h u s , m agazin , contoir eller b o d , och d e r , eller inom sju (E n gelsk a) mihs afstånd derifrån”, bott och haft h u s h å ll, samt för det a:f

antingen Hr. eller i och med denna förändring blir, be­ friad från svårare stats-fnnctioher. D e t är förbiseendet af denna fordran, soin i T ysk lan d Åstadkommit så mycken oväntad lik n öjd h e t för den ä n d r in g, som stads-styrelsen d e r , enligt folkets högljudda ö n s k a n , undergått. Stads- slvrelsen s redan förut njutna frihet från dylika b esty r, och inskränkning till ege n tliga communal-ärenden , s k a l l , i de E n g e l s k a , gen om A d e n (J Sept. 1 8 3 5 med en ny mera dem okratisk styrelseform försedda städerna, troligen astadkomma ett helt annat resultat. Hvarest detta v ilk o r är uplyldt, m åste alla de förd elar , hvilka redan blifvit nämnda så som följder a f communernns frigörelse från statens förm ynd erskap , öfven följa a f com munal-styrelsens sansade dem okratisering. Ännu mera, fördclarne a f commu- nernas frig örels e utur statens förmynderskap s k u l l e , om i c k e , i stället för den co n t r ô le , som staten förut utöf- v a t , en ny af alla röstberättigad e inbyggare s a t t e s , bl i f va mer än tvetydiga. L ik a s o m communens förp lik ­ t e l s e , att under statens upsigt utföra en mängd stats- fun ction er, naturligen förvandlar stads-styrelsen till ari­ stokratisk, om icke till o lig a r k i s k , så fordrar ock en aristokratisk stads-styrelse ovilk oi ligen statens upsigt. I communen kan ingen sådan e g e n tlig e n ega rum — fy man kan ic ke serdele s högt u pskalta den , sont endast utöf- vas af ett litet a n ta l, h vil ket är nära förbandet med d e styrande, och hvaraf en stor del väntar att innan kort efterträda dessa. ' 1 det ögon blick en annan contrôle in om communen u p k om m er , är styrelsen demokratisk — t ill a n d a n , om ic k e ännu till form en; och den sistnämnda dröjer ic k e lä n ge att lempa sig efter den nya andan. D enna form kan för ö.frigt framträda med tre olika m o- djficalioner. A ntin gen behåller hela den röstegande m e ­ nigheten i sin hand den lagstiftande m a k ten , och öfver- lemnar åt valda ombud endast den verkställande; eller ock behåller denna menighet endast en del a f den l a g ­ stiftande m a k t e n , och öfverlemnar återstoden deraf je m te

hela den verkställande åt vald a ombud ; eller ock k »n den slu tligen inskränka sin verksam h et endast till val a f nämnda o m b a d , åt hvilka den i öfrigt öfverlemnar h e la , både la gstiftan d e och v er k stä lla n d e, makten. D e n första träffas ofta i lands-com nm ner; och eger äfven r ii in i Nya Kriglands smärre com m oner i a llm ä n h e t, der h ela m enig heten besluter om hvarje ny inrättning e ller förändring af en ga m m a l; men

selectmen

S ta d t­

verordnete

the council,

councillors ,

alderm en,

the

council

coun­

cillors,

di the council

mayor.

D e n n a council tillsätter äfven de eg e n tlig a stadstjenste- m änn en ; hvaremot b orgerskapet likväl väljer d e m , hvilka biträda mayorn vid borgarelistornas uprältande. och d em , h vilk a revidera räkenskaperna 9 ) .

Samma modification är ä f v e n , med den lagstiftande o c h verkställande m aktens fördeln ing mellan två m yndig­ h e t e r , h ufvudsaklig en an tagen i Iiollan d s städer, der en a f K onungen utur Ifåriet nämnd M agistrat, bestående af en B o r g m ä s ta r e och några

IV eth o u d ers,

verkstäl-7) T ocqueville, 1. c . I : s. 1 0 0 - l o4I

8 ) F o e lix , Revue Etrangère et Française de legislation et d ’e'con©-

m i e politique. 3:e Auuee s. 4 51 ^ 4 7 9 , 0 1 7- 5 3 8. 9) Are’u bold, 1. «.

la n d e , det a f B o rgerskap ets V a lm ä n valda Rådet den lapg- stiftande m akten 2°); och i B e l g i e n s , der

ß o u rg u em a itfre

'fc.chevins

Je C onseil/,

ega den verkställand e, den a f valm ännen valda

Consei.il

hvari

B ourguem aitre

D e n förstnämnda a f d essa nu u pgifna modificationoes kan endast i smärre städer ega rum.

D en andra eger framför den tredje b eslem d t förre- träde ö fv er a llt, der offentligheten ännu ic k e är stadgand, com m unnl-styrelsen ännu till en del belastad med stat.ts- fu n ctio n er, som den under statens ständiga contrôle utföör, eller ock platserna i styrelsen äro för lifstid eller längre t tid tillsatta. D e n ger der det aristok ratiska elem en tet i s( ly- re lse n en nyttig dem okratisk m o tv ig t, en jein n con trold e, och öpnar för d e m , hvilka ic k e i sjelfva styrelsen genaast k un na finna rum att på la g li g väg verka for allmäänt g a g n , en tje nlig schola för förvärfvande a f sk ick lig h h e t att en gå n g i denna styre lse fylla en pla ts. D e n s s y ­ n es i öfrigt i alla måttligt stora com m oner mest t j e n l l i g att upväcka det allmänna deltagande för com m un en s « an ­ g e l ä g e n h e t e r , som redan är a n g ifv e t, så so m en h öggst v ig t ig fördel a f en fri c o m m u n a l - författning. T i l l ooch med i större commoner m öter fo lk e ts directa deltagannde i com m unal-la gstiftnin gen in g a oöfvervinn eliga svårighhe- ter. D e t behöfver blott för detta ä n d a m å l, lik a so m f f ö r v a l e n , fördelas i smärre afdelningar.

D e n tredje e g e r , s e rd ele s der en enda auetoori* tet i sin hand förenar både den la gstiftan d e och dden verkställand e m a k te n , sk ynd sam hetens och e n k e lh e t e e n s fö reträde; och t o r d e , der förvaltningen är o ffe n tlig , ooch in skränk t till rena com m unal-ärenden sam t v a le n t ä id a ,

l o ) M illerniaier und Z achariä, 1. c. 6 : ». 2 4 8. j ) M iuermaier Und Zachariä, 1. c. 8 : ». 4 6o - -4 6g .

npfylla b ehofvet. Utan alla d essa tre vilkor le der den derem ot ofelbart antingen till o lig a r k i , eller ock till o- r oligh e ter och m issn ö je . I alla händ elser sy n e s antingen det styrande v e r k e t böra vid lagstiftn in gs-frågor förstär­ k a s med m ed lem m a r, h vilk a icke i det eg e n tlig a förvall- n in g s- b e st y r e t d e l t a g a , eller ock jein te detsamma böra ställas en se rsk ild t vald lagstiftande församling.

A f de ä m n e n , h vilk a i denna sam anträngda öfver- s igt k u n n a fa p la ts , återstår blott ett: frågan n em ligen om C om m u nal-Sfyr else n bör vara lönad eller ej ; hvarvid v i torde få föru tsätta, att frågan endast angår den e g e n t ­ l i g a s t y r e lse -p e r so n a le n , m en hvarken de lägre tjenste- m ä n n c n , h v ilk as anspråk på lön väl ic k e af någon lär b estrid as; i c k e h e lle r den serskildt valda lagstiftande f ö r s a m lin g e n , h v ilk e n v isserlig en både kan och bör utan lö n eller annat arvode bestrida sina ic k e sy n nerligen b etun gand e förrättningar. I F rankrik e stadgar la g e n d. 2 1 Mars 1 8 3 1 u tt r y c k e lig e n , att hvarken M a ire n , hans A djoin ts e l le r M unicip al-R åden kunna e r h å l la , vare sig f a st lö n e l l e r n ågon ersättnin g iör sina upoflYingar. — I E n glan d om tala r A cten 9 Sept. 1 8 3 5 §. 5 8 lö n för M a y o r n , m e n in gen för Aldermen och Councillors. O m A m e r i k a , s ä g e r T o c q u e v ille '*), att de flesta hufvudfun- ctio nerna in om cominunen äro lö n a d e , ” på det att de fattiga m edborgarne deråt sk o la kunna utan förlust egn a s in tid.” M ich el C hevalier säger på ett s t ä l l e 5) , att

A ld er-

åer A lderm en

M a jo rs

2) 1. c. I: s. 1 o3 - 1 o4. 3) Lettres sur I’Amerique du Nord. Erniclle» 1 8 3 7 . I : s. 4 3 6.

honom i staden innehafda huse t m. ni. betalat de î acfen nämnda t a x o r och ic k e a f sladen njutit något sla gs un­ derstöd. F rån borgarerätt är valrätt till communal-up- dragen o s k ilj a k t ig ; och livar je röst gäller h ä r , likasom i F ran krik e och P r e u s s e n , lika.

P å ofvannämnda äldre grundval hade flerestädes i Europa t. e x , i T ysk lan d 5), i England (och äfven i äldre tider i S verige) stads-styrelsen, der i c k e , så so m stundom var h ä n d e ls e n , stats-styrelsen tillegnat sig rätt att tillsätta och så so m ett sitt förvaltnings-verk behandla d e n , utbildat s i g till en ob eroende o lig a r k i, soin sjelf in k a lla d e nya le d a m ö te r , och till en stor del äfven frigjort s ig från plikten att inför stads-inbyggarne för sin förvaltning ansvara. En sådan författnings fa|l vid våra dagars stora s k a k n in g var i sa k en s natur grundadt. L i k v ä l förtjenar det att bättre, än som öfverallt s k e t t , b e t ä n k a s, a tt, så lä n ge städerna måste ö fver taga, j e m t e sin a e g n a , j e m v ä l flera af statens an g e lä g e n h e te r , och detta under statens ständiga c o n trô le , e n , om icke o li- g a r k i s k , d ock aristokratisk, stads-styrelse ensam med värdighet och kraft k a n , i en ic k e -d em o k r a tisk sta t, f örlika d essa b å d a , ic k e alltid så lätt fö re n lig a , interes- s e n , af hvilka en demokratisk styre lse upoffrar, någon g å n g c o m m u n c n s, o f ta s t , när den k a n , statens; hellst f o l k e t s j e l f t , som väl kan urskilja de till communal- a n g elu gen hetern as vård nödiga e ge n sk ap er och tjenliga p e r s o n e r , dcrem ot ege r vida mindre förmåga a t t ‘ utse d e m , h v ilk a ega sk ick ligh et att bestrida invecklade stats- fu nclioner.

Sta d s-styrelsen s ändring från o lig a r k isk eller aristo­ kratisk till dem okratisk förutsätter s å l e d e s , i en i c k e - d em okratisk s l a t , för sin f r a m g å n g , att denna s t y r e lse

5) B ü lau , li c. s. 5 1 2.

d e m , sätta honom utur stånd att sörja för sin, familj. M uuicip al- functioner på landet äro l ö n l ö s a , emedan de kräfva föga tid och b ekymm er, och em edan landbon har flera lediga stunder, än den s y s s e ls a t t a stadsbon. Men i städerna äro de allmänna tjensterna betalade från det de blifva något trägna” 5). — I T y s k la n d 7) sk ilja s ig de olika länderna i denna punkt. Borgmästarne h a doclç inerändels lö n , och äfvenså en d e l a f Råden.

Frågan ä r , om den utsträckes till hela communal- styrelsen, i allmänhet densamma m ed d e n , om stads- styrelsen bör bli aristokratisk elle r d em ok r atisk t ”Man kunde”, säger Michel Chevalier ined afseende på sitt fo­ sterland, ” begripa försvararne a f system et om lö n lö s a tjenster, om de vore Aris tokratie ns an hän gare, om de från landets styre lse ville aflägsna fattiga män af tala ng och åt de rika förvärfva all in flytelse: men tvertom äro de liberalismens apostlar, j e m n lik h e t e n s försvarare. D e n fattiges upriktige v ä n n e r , j a g är öfvertygad d e r o m , haf- va de fått i ln ifvudet, att det bästa sättet till en för­ bättring af fo lk e ts ställnin g b esto d e uti in skränkning a f allmänna utgifter: för dem är hvarje lön ein sk rän kn in g en seger: hvarje löneafskaflnin g en ärofull eröfring. D e t är s å , som de varit helt st olta a f a t t , under öfverlä ggnin- gen om m u n icip a l-la g c n , hafva fått deri insatt en arti­ k e l , som förböd Mairerna att af communen em oftaga n å g o t, under hvad namn det vara måtte.” — —■ ” D e n ­ na förbättring var b e k la g lig , näst efter en r e v o lu tio n , som skett i trots af allt som i Frankrike ännu återstod af stor e g e n d o m , och som följak tlige n nödvändigt från allmänna befattningar afiägsnade större delen af de r i k a ; i en tid a f förskräckliga brytnin gar, då inunicipal-functio- ncrna i våra stora städer, som L y o n , M ar se ille , R o u e n ,

4) 1. c 2 : s. i3.r>.

Bor d e au x till hvad pris soin h ells t fordrade män nf huf- vud och hjerla. D e , som gn ed o på B u d g e t e n , segrad e lik v ä l, och oin man i våra städer ic ke finner någon person för m u n icip a l-fu n c tio n e r n a , om prefecterna äro tvu n gn e att utbjuda dem åt den f ö r stk o m m a n d e , så är det d esse (gnid are), h vilk a den största dele n af ansvaret träffar” ö). E n ' annan fråga är å t e r , 0111 icke

en ileJ

7 r. >9 s t a r : och och l a s : ocji

8 r. 2 2 — Skiplego — Skipmala

2 3 0 0 — s . 5g g — s. 6 0 g

6 3 r. 4 — dessa — Syd-Jutska

7 6 r. i 4 — icke äterrtalde* — f öga m ildrade»

8 7 r. *7 — utora — bortom

9 0 r. 2 2 — für den — den

1 0 0 r. 2 5 — det — den

l o i r. ₉ — bero — beror