Delade rikedomar
Fil.1:1–11
Av: Johannes Djerf
Om Jesus är Guds son, vad får det då för konsekvenser i ditt liv? En fråga som flera av oss i församlingen fick i våra smågrupper när vi hade
församlingsdag här för några veckor sedan. Oh, vilken härlig dörröppnare till ett livligt samtal med fullt av vittnesbörd tänkte jag först när jag såg frågan. Därför så blev jag helt paff, att samtalet istället tystnade när frågan kom. Och det var inte bara i den grupp där jag fanns med utan när jag efteråt kollade runt så hade samma tystnad funnits i flera andra
grupper över denna fråga. Vilken svår fråga sa någon. vad är detta tänkte jag!? Jag var helt stum. Och vilken utmaning! Det här tog tag i mig som pastor vill jag lova. Huva. Vad spännande! Jag är helt övertygad om att många utav oss vet och upplever dagligen att tron på Jesus som Guds son ger konsekvenser, det ger följder i våra liv, annars så skulle ni ju inte ens orkat er upp på morgonen och valt att komma hit idag liksom, men ändå, oj! Vilken inspiration till att fortsätta vara pastor. Ibland kan man fundera på om det är dags att kasta in handduken, men nae, inte med en sådan här utmaning. Vad roligt det ska bli att fortsätta predika denna höst, tack ska ni ha! Då jag tillsammans med er vill ut på vandring några söndagar framöver i filipperbrevet i NT, ett brev som jag tror kan hjälpa oss att sätta ord på de konsekvenser som tron faktiskt får i din och min vardag.
Och först en kort liten bakgrund till brevet, innan vi tar oss an texten för idag.Brevet är utan tvekan skrivet av Paulus troligen sent 60-tal till församlingen i den romerska kolonin Filippi, en församling som han
grundade omkring år 52 e.kr. Hans första församling i Europa. Idag är det en ruinstad men då var det en stor handelsplats med många
naturtillgångar. Den första som lät sitt hjärta öppnas och beröras av Jesus som Guds son här i Filippi var en rik kvinna som hette Lydia, som vi kan läsa om i apg.16. Den andra var en grekisk slavflicka och den tredje var en romersk fångvaktare ur medelklassen, vars tro fick konsekvensen att hela hans familj kom till tro och döptes. Tre helt olika människor, men i precis lika stort behov av Jesus kärlek.
I brevet som är ett vänskapsbrev kan man säga, så tackar Paulus för gåvan ifrån församlingen till honom, han informerar dem om Epafroditus hälsotillstånd och sin egen situation & han varnar för falska lärare.
Men först och främst så verkar det som att brevets syfte är att sprida uppmuntran och glädje. Orden glädje och glädja förekommer 16 gånger i brevet, som endast har 4 kapitel. Vilket gör det hela lite märkligt,
eftersom Paulus sitter i husarrest, troligen i Rom, fängslad med en
meterlång kedja vid en romersk soldat. Han sitter och väntar på rättegång och avrättning, ändå flödar hans glädje över! En glädje som vi kommer komma tillbaka till och påminnas om under vår resa.
Och vi kan börja med att idag läsa kap.1:1–11. När jag läser dessa verser så fastnar jag direkt redan vid vers 2, som talar om hela den kristna trons kärna då Paulus hälsar med ”nåd vare med er och frid från Gud”. En
hälsning som Paulus alltid verkar börjar sina brev med. Ni kan själv kolla.
Och även i den ordningen. Friden står aldrig före nåden utan nåden kommer alltid först. Med andra ord, Nåden är grunden till att vi kan uppleva friden överhuvudtaget. Jag tycker det är svårt att förklara vad Guds nåd innebär, för den innefattar verkligen allt. Det finns inget större starkare, ljuvligare, eller mer underbart än Guds nåd. Det är ett stort och härligt omslutande och fridfullt livsrum som öppnas för oss kan man säga, där du och jag kan snubbla, vi kan misslyckas där inne, men vi är
fortfarande kvar i rummet, pågrund utav Jesu kors. Därmed inte sagt att nåden bara slätar över våra misstag eller blir en ursäkt för våra fel och brister, utan det är en förvandlande kraft, i rummet av nåd så får vi
möjligheten att förvandlas och uppleva en frid som vi inte kan hitta någon annan stans. ”Genom honom har vi tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet.” rom.5:1
Det handlar inte om vad du kan själv, vad du kan nå upp till eller inte som alla andra religioner faktiskt grundar sig på i någon form, och det är därför som Jesus och vandringen med honom är helt annorlunda än något annat.
”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig”. Hela livet är i nådens rum grundat på vad Jesus en gång gjort. ”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss”, ef.1:7. Det finns inget annat evangelium än detta skriver Paulus i galaterbrevets första kapitel. Då en förkunnelse vid sidan av nåden hade smugit sig in, att genom det judiska arvet så skulle man ändå hålla sabbaten, omskära sig, och inte äta någon fläskkotlett samtidigt som man skulle leva i friheten i Kristus. Lag och gärning som även funnits och finns i vår tid, att för att kunna kalla dig kristen så ska du kunna göra det och du får absolut inte gör si eller så, men nåden trivs aldrig vid sådant.
Så fort lag och gärningar kommer in i rummet och säger att du måste göra någonting för att förtjäna Guds kärlek, så går nåden ut, och då är det inga goda nyheter längre. Då handlar det inte om kristen tro längre, utan något helt annat.
”Hur dyrbar är inte din nåd, Gud! Människors barn har sin tillflykt under dina vingars skugga ” står det i ps.36:8. Det är också en skön
beskrivningen på nåden tycker jag. Tänk dig en riktigt het sommardag då solen verkligen ligger på och steker, visst är det underbart att då komma under ett träd, till en skuggig plats och slå sig ner. Man längtar efter den platsen och man söker upp den. Sådan är nåden. Som skuggan. Men bibelordet tar det ännu längre och säger att där det inte finns någon
skugga, alltså den situation i ditt liv som bara är en alldeles för het stund i solen utan någon som helst skugga i sikte, där finns ändå Guds skugga, där finns Guds nåd. Där du inte tror att det finns något hopp, där du inte tror att det finns någon ro och frid, där finns Gud och visar hans nåd. Vers 9 i psalmen fortsätter ”De mättas av de rika gåvorna i ditt hus, av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka. ”Rikedomarna som följer med Guds nåd gör oss mätta.
För engelsktalande barn brukar man definiera ordet nåd, som för dem är grace så här: Gods Riches at Christ’s Expense, alltså nåd handlar om att du och jag får del av alla Guds rikedomar på kristi bekostnad. ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” rom.8:32.
Konsekvensen av tron på att Jesus är Guds son är att du får allt. Ett nytt förvandlat hjärta här och nu, formandet efter hans bild med allt vad det innebär av kärlek, tålamod och medlidande, ett evigt liv, ett evigt hopp, förhärligandet, en ny kropp, skapelsens befrielse. Detta allt finns i Kristus och Paulus skriver som vi läste innan i vers 7 i filipperbrevets 1 kapitel där vi, tror det eller ej, fortfarande befinner oss, att vi delar dessa rikedomar, vi delar nåden tillsammans.
Det är ungefär som när jag gifte mig. Jag var pank och Lisa var rik, i alla fall ur mina mått mätt. Jag hade under hela min ungkarlstid lagt pengar på kalle anka och hårdrocksskivor och Lisa hon hade sparat för framtiden.
Vilken kvinna! Så när vi blev ett och vi också fick delad ekonomi så blev alla hennes rikedomar mina! Jag blev rik, av nåd! Jag hade inte gjort någonting för att få del av dessa rikedomar, men ändå så var de mina en dag. Och så är det med Guds barn och vår församling också.
Konsekvensen av tron på att Jesus är att vi, som hans barn delar rikdomarna med varandra.
Rikedomarna utgår ifrån Jesus, ingen av oss har förtjänt dem, men genom vår gemensamma tro på Jesus som Guds son, så delar vi dem. När du en dag letar efter skugga och ro i ditt inre och inte riktigt kan se vart den finns så finns vi som kan visa vägen fram till Jesus och hans vingars skugga. När det går snett för dig i livet, När du inte känner något hopp eller fler möjligheter i den situationen som du står i, så kan vi dela ett hjärta som förtröstar på Guds kraft!!
Församlingen i Filippi grundades just så, genom ett ovanligt prov på Guds kraft. Dörrarna verkade stängda till en början. Paulus kunde varken ta sig in i Asien eller Bithynien. Men som så ofta när omständigheterna tycks vara emot oss så öppnade Gud något bättre. I en syn så fick Paulus se en man som sa ”kom över till makedonien och hjälp oss. Paulus reagerade då med att bege sig till Filippi med hans följeslagare Silas där de den första lördagen möter Lydia och får se hur hela hennes liv förvandlas av deras enkla vittnesbörd om nåden och friden som följt i deras tro på Jesus som Guds son. Några dagar senare så fick han också vara med när Guds kraft befriade en slav som hemsökts av en ond ande. Vilket gjorde att hon förlorade den ”gåva” som gjorde att hennes ägare fick in pengar, och när de nu inte längre fick det så ledde det till att Paulus och Silas kastades i fängelse. Men, vilket inte tog bort deras frimodighet. De visste att de var kvar i nådens rum och under Guds vingars skugga. De förtröstade på den person, vars kraft befriat människor de senaste dagarna och de får åter igen se Guds kraft i form av en jordbävning som skakar om hela fängelset och även leder fångvaktaren och hela hans familj till en tro på Jesus. Och en grund till en församling i Filippi hade bildats. Genom Guds kraft! Därför kunde Paulus också utan vidare lita på att Gud skulle fullborda det som han också börjat.
Och det är just den tilliten som vi har, du och jag som kristna. Att Gud skall fullborda det han tänkt för oss, och inte bara det utan det han redan har börjat hos oss. Det är viktigt att lyfta upp tycker jag... Vi tänker att en gång, så kanske jag har tur att Gud gör någonting igenom mig, men det är inte nu och troligen så händer det nog inte över huvud taget. Säkert genom andra, men inte genom mig. Men i Guds rike finns det inget som heter tur utan här kallas det nåd och är något helt annat. Som du redan ifrån början är skapad för att leva i. Paulus skriver i galaterbrevet att Gud redan utvalde honom i moderslivet och kallade honom genom sin nåd.
Alltså redan när Gud valde att skapa dig till denna jord så var du en del av hans verk.
Och när du svarade ja på Guds kallelse så började han redan då sitt verk i och igenom dig. Det finns inget ”nae, inte jag” i Guds rike.
Utan Gud har kallat dig vid namn. Du är dyrbar i hans ögon. Gud säger igenom profeten Jesaja ” Jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min!” smaka på den en stund. Gud säger ”du är min, jag har börjat ett gott verk i dig. Och inte bara det, jag ska också fullborda det. Vilken tröst, vilket hopp. Alla vet vi hur jobbigt det är med saker som är
halvgjorda. Det är jobbigt att ha ett projekt som inte blir klart. När saker och ting bara blir liggandes så skapar det irritation och ångest varje gång du ser det. Men så är det inte med dig. Du är inget halvfärdigt projekt som kommer bli liggandes! När Gud har påbörjat något så fullföljer han det alltid! Precis som ibland de troende i Filippi kommer Gud arbeta i ditt liv och hjälpa dig att växa till och förstå och borra dig djupare i nåden, tills du blivit det du tänkt! Du kanske kommer möta på en stor vägg, du
kanske kommer misslyckas precis som det var för Paulus i början av hans resa, men Gud tänker inte ge upp för det. Han har lovat avsluta det han påbörjat! Så är det! Hoppas du blir uppmuntrad idag!?
Gud kommer fullborda det han tänkt för Törestorps Missionsförsamling!
Ibland så känns det kanske som vi bara står och trampar. Det kommer inte några nya in i församlingen, Vi har en gemenskap full av värme, hemmakänsla och trygghet, det bekräftade vi även på vår församlingsdag men vi når inte ut till människor i vår närhet. Vi når inte till våra grannar och arbetskamrater! Vilket kan vara oerhört frustrerande, Jag jobbar med dessa tankar varje vecka, då man verkligen undrar om vår gemenskap får betyda något för andra människor. Gör vår gemenskap någon skillnad!?
Kommer vi någon gång att bli en växtplats för alla människor?
Ja, det kommer ni är svaret vi får av paulus. Som församling så kommer vi inte bara bli halvfärdig. Vi kommer aldrig bli ett halvfärdigt projekt som kommer bli liggandes medans Gud sysslar med andra ”viktigare”
församlingar. Han som har börjat ett gott verk i er, skall också fullborda det. Laila Dahl som var här igår påminde mig om en oerhört viktig sanning som vi ofta går förbi, att det handlar inte om vad vi presterar utan vilka vi är. Vi är Guds barn, och det kommer vi alltid att vara oavsett vad vi kan prestera eller inte som församling. Där är vår styrka, inte i vår
verksamhet. Utan i att vi är Guds barn, skapade till att leva i nåd, där Gud kommer fullborda sitt verk.
Denna tro, detta hjärta för Guds folk i Törestorp, och över hela vår värld är också den en konsekvens genom tron på att Jesus är Guds son. Paulus han säger i v.5 att jag har er i mitt hjärta. Och han säger att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta i Kristus Jesus. Har du känt så någon
gång? Att du längtar till att träffa din församling? Jag tror du har gjort det.
Tron på Jesus gör det med oss.
När jag gick på gymnasiet så längtade jag varje dag tills det blev fredag kväll på nytt, för då fick jag träffa de kristna vänner jag hade och dela rikedomen som vi tillsammans ägde i tron på Jesus. Jag var fattig utan dem. Och jag kan även känna så fortfarande, att jag längtar tills jag får träffa er igen, be med er, prata om Jesus med er, dela livet tillsammans.
Här växer min tro, här formas inspiration, här gjuts glädje, som jag ser upp till och inte vill vara utan.
Och jag tror att vi alla önskar att Guds kärlek skulle få överflöda ibland oss, och leda oss framåt till insikt och klart omdöme som Paulus skriver i vers 9. Paulus hjärta var en återspegling av Jesus egna hjärta, han egna hjärta bultade i takt med Jesus hjärta. Han hade precis som Jesus en förtröstan på Guds kraft, på Guds möjligheter. Han såg människor som Jesus såg dem. Han längtade efter att de skulle växa till i tron och bli alltmer lika Jesus. Vilket jag tror vi kan känna igen, ju mer vi låter tron påverka oss, ju mer vi tänker på andra och deras tro. Att de ska växa, att Guds kärlek skulle få drabba andra på samma sätt som Jesus kärlek drabbat dig. Något som jag tror att för dig som väljer att ta hem ett bönebrev idag kommer att upptäcka. Det egna är inte oviktigt, din egna tro kommer inte sluta att vara i behov av att komma till Guds vingar skugga och få ro och växa. Men ditt fokus, brännpunkten i ditt hjärta kommer vara ibland andra människor, det är det som händer i närheten av Guds son.
Ok. En sammanfattning, för att bryta tystnaden. Ett liv i en tro på Jesus som Guds son, får konsekvensen, följden att du genom korset, får tillträde till rummet av nåd. Där dina prestationer inte betyder något, där lag och gärning inte finns utan där allt handlar om vad Jesus gjort för dig. En vila, en skuggig plats med en mättnad av frid som du får vara kvar i, även när du misslyckas. En nåd som du delar med oss andra, som ständigt gör dig rik. Du har fått en tillit, förtröstan, ett hoppfull visshet att du inte bara är ett halvfärdigt projekt utan en dyrbar skatt som Gud redan nu har börjat verka igenom och även ska fullborda en dag. Och du har fått ett nytt hjärta för Guds folk, en ny kärlek som växer och växer. Låt detta vara en uppmaning och en stor uppmuntran till att idag söka Jesus. Amen
