Att vara en givare
Fil.4:10–22
Av: Johannes Djerf
Det finns en berättelse om en amerikansk teveevangelist som ville öka intäkterna i sin kyrka och lät koppla in elledningar i kyrkbänkarna.”Alla som är villiga att ge hundra dollar till Gud, så ställ er upp, ropade han samtidigt som han tryckte på en knapp och strömmen slogs på i stolarna.
Och det blev ett fantastiskt gensvar, men efteråt hittade kyrkvärdarna tre döda smålänningar fastklamrande i stolarna…
Jag tror inte det finns så mycket sanning i just den här berättelsen, men just detta med att smålänningen är känd för att vara snål är ju lite
spännande ändå. Troligen så kommer uttrycket ifrån att när man skulle odla den steniga småländska jorden för flera hundra år sedan så var man tvungen att hela tiden spara på resurserna, och sedan så har detta med att vara snål eller sparsam följt med i historien. Och kanske är det av den bakgrunden som Småland har hälften av Sveriges alla lågprisvaruhus, och kanske det är därför som många, kanske inte minst i vårt område är
väldigt rika, då man många gånger kanske har hållit hårt i sina pengar och inte gett för mycket till någon annan eller betalat mer än man behöver för något. Man kan för att ta ett exempel bara, köpa Icas egen julmust som jag personligen tycker nästintill är identiskt med vanligt kranvatten, fast man har mer pengar än van man nästan kan göra av med. En ekvation som inte jag får ihop som en trogen mustälskare, och det finns fler liknande exempel. Men det som ändå är mest obegripligt är uttrycket som ofta följs av en sådan snål eller ”sparsam” handling ”är man smålänning så är man”. Precis som att det skulle vara ok att vara snål.
Nu vet jag att detta med just uttrycket, den snåle smålänningen hör ihop med många myter och fördomar, och att det absolut inte stämmer in på alla smålänningar, utan långt ifrån. Men jag skulle ändå vilja använda mig av det där uttrycket ”är man smålänning så är man” och ändra på det. För att vara snål, då jag menar att hålla på sina egna tillgångar och rikedomar för sig själv så långt det bara går, hör ihop med en attityd, en inställning till livet som inte stämmer överens alls med livet i gemenskap med Jesus Kristus. Utan att vara efterföljare till Jesus handlar om att vara en givare.
Det är en konsekvens som följer i tron på Jesus som Guds son.
Och istället för att stå på sig i sin snålhet och tro att det är något gott, så borde vår livsstil höra ihop med att vara generös och istället säga ”är man kristen så är man.”Jag vet att detta är ett väldigt ömtåligt ämne och inte helt enkelt, Kanske just för att det kommer oss väldigt nära inpå hur vi lever vårt liv, men jag tänkte ändå anta utmaningen för en stund. För nästan en tredjedel av Jesus undervisning i evangelierna handlar om våra pengar och våra ägodelar. Då Jesus talar om att vår inställning till pengar och ägande handlar om var vi har vårt hjärta någonstans, och var vi
hämtar den verkliga och hållbara, den slitstarka och livgivande kraften och glädjen ifrån i livet.
Vi ska utgå ifrån fil.4:10–22, som är del 8 och den sista delen i församlingens mötesserie i filipperbrevet.
I Makedonien, det område där denna församling fanns, så led många av en stor materiell nöd. Jag vet inte riktigt mer vad det innebar, men Paulus beskriver dem som djupt fattiga. Men som mitt i allt detta fann en enorm glädje i att ändå ge av det man hade. När de fattiga i Jerusalem hade varit i stort behov av hjälp så skriver Paulus i 2.kor.8:2-5. Och när Paulus hade lämnat området så var de som vi läste i texten i filipperbrevet, den enda församling som fortsatte visa gemenskap med Paulus genom att de gav till honom. Så pass mycket att det till och med gick att föra bokföring över det och ha koll på det som var utgivet och mottaget. Och nu när tillfället hade getts dem så hade deras omsorg ännu en gång blommat upp, skjutit nya skott genom en ny gåva, som de skickat via Epafroditus, medkämpe och medarbetare till Paulus som i sin mörka fängelsecell i Rom hade det svårt och var i stort behov av denna gåva.
Men ändå så skriver Paulus att han egentligen inte behöver pengarna,
”Inte för att jag har lidit någon nöd” säger han, samtidigt som vi alla vet att det är det minsta man kan beskriva allt han gått igenom. Och man kan tycka att det var inget snyggt sätt att tacka på och man kan fråga sig
”hoho, hur står det till egentligen där inne? Jo, tack bara bra svarar Paulus och berättar något oerhört viktigt, som jag tror att församlingen i Fillipi redan hade upplevt och låg till grunden för deras givmildhet, något som även du och jag skulle behöva uppleva på ett genomgripande sätt. Att vara nöjd med det man har.
Martin Luther sa en gång att ”förnöjsamhet är en sällsynt fågel, men den sjunger så ljuvligt i bröstet.” Och visst gör den. Det är en underbar känsla att vara nöjd i livet, men den flyger ganska så snabbt ifrån en.
När jag för några veckor sedan fick frågan ”vad önskar du dig Johannes i julklapp i år? Så var min första tanke, ingenting. Det är sant! Jag kände faktiskt att jag har allt jag behöver. Jag behöver inte önska mig något. En märklig känsla, men helt fantastisk go. Men trots det så hade jag av
någon anledning släppt den tanken inom några få sekunder och framför mig så hade jag ändå jobbat mig fram till en lista av saker som jag ändå kunde tänka mig att få i julklapp, t.ex. en ny plånbok, vilket är lite festligt med tanke på det vi pratar om. Det verkar helt enkelt som att vi tror att hemligheten i att få en fridfull jul eller i att vara nöjd i livet ligger i att få allt man vill ha och tror att man behöver. Men skulle man i ett andetag känna sig nöjd, så gör man sig ändå nya behov, det tar liksom aldrig slut.
Vi tänker att bara jag får den där plånboken med lite mera pengar, då kommer jag vara nöjd och lycklig, eller om jag bara hade ett lite större hus, då skulle allt vara så mycket bättre. Men när vi väl har lite mer pengar i den nya glänsande plånboken eller ett större hus, eller en nyare bil så vill vi ha ett ännu större hus och ännu mera pengar. ”bara lite mer än det jag redan har”, behövs för att göra oss nöjda och glada, vilket aldrig har ett slut. Affären smålänningen frågar oss i sin nya reklamfilm på tv, du har väl allt du behöver? Då det förväntas att man ska komma på att man inte har det och behöver åka dit för att handla.
Och därför så blir Paulus ord väldigt annorlunda och utmanande mitt i vår julklappshysteri och mitt i vårt liv där vi hela tiden arbetar efter att ha mer och mer för att vara nöjd. Han tackar församlingen för pengarna som han fått, men han säger att även när jag lever fattigt och även när jag lever i överflöd så är jag nöjd. Även om den fattiga församlingen kanske inte hade upplevt hur det var att leva i rikedom som Paulus en gång hade gjort så tror jag att de förstod exakt vad han menade och de väntade bara på att orden skulle komma, orden som hör till ett av Bibelns underbaraste löften ”allt förmår jag i honom som ger mig kraft”. Det hade inte bara kommit över Paulus en dag, men genom att han både hade själv upplevt hur det var att förlita sig på det han hade i sin rikedom och även det som han inte hade i sin fattigdom så hade han lärt sig att det finns bara en sak som står över allt, som kan göra mig nöjd i alla livets olika förhållanden, och som på riktigt ger mig ny kraft om och om och om igen i allt. Kraften ifrån Guds son som uppstått för allt.
Tänk om även du och jag kunde se detta den här morgonen. Att vi på samma varje morgon vaknade med de här orden i vårt hjärta och på vår tunga. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.
För inför den uppgift som du står inför i veckan som kommer och som känns omöjlig, inför det problem, inför den konflikt, som kanske uppstått i familjen, på jobbet, på skolan. Inför det vägskäl du står inför där du har svårt att veta vilken väg du ska ta, så kan du luta dig med allt vad du är och har och veta att du kommer få ro, du kommer klara allt i honom som ger dig kraft. Ifrån Betlehem så skall ”Han träda fram och vara en herde i HERRENS kraft, i HERRENS, sin Guds, namns höghet. Och de skall ha ro säger profeten mika. ”Av egen kraft är ingen stark” sjunger Hanna i sin lovsång i 1 samuelsboken då hon fått erfara Guds kraft till att förändra hennes livssituation. När ”jag ropade svarade du mig, du gav mig frimodighet, min själ fick kraft, ps.138:3. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. ”De som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta, säger profeten Jesaja. Alltså är du för trött och orkeslös för att stiga upp och börja en ny dag. Känner du att din
frimodighet och ditt tålamod håller på att tas ifrån dig, Gud har ny kraft till dig..i allt. När sorg drabbar dig, när såren kommer dig nära, när mörkret i den här världen hela tiden verkar vara starkare än ljuset, när ekonomin sviktar, när det känns svårt och helt uttömmande att vara en givare, påminn dig och fyll dig med dessa ord. Att Gud har alltid kraft att ge när du inte har det.
Inget av mänsklig eller materiell glädje kan på samma sätt ge oss kraft i allt, Hur mycket och hur gärna vi än vill försöka. ”Pengar köper en säng men inte sömn. Böcker men inte förstånd. Mat men inte aptit. Prakt men inte skönhet. Ett hus men inte ett hem, Medicin men inte hälsa, lyx men inte liv, nöje men inte glädje, religion men inte frälsning”, har Zig Zigler uttryckt det en gång. Det hade Paulus fått lära sig. Det hade församlingen i Filippi fått erfara, och det var därför som de inte var snåla och höll hårt om det som de varken hade i sitt överflöd eller i sin fattigdom och istället kunde vara givare. De hade lärt sig att inte leva på sina yttre tillgångar och rikedomar utan på sina inre som kom ifrån Herren, och den som lärt sig den hemligheten är verkligen rik.
Om församlingen i Filippi så står det också i Korinthierbrevet att de först och främst gav åt Herren. Ett perspektiv som också ligger som grund för givandet. I ps.24:1 så står det att ”Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den”. Lite längre fram i ps.95 så står det att allt ifrån jordens djup ända upp till bergens toppar är hans.
Jorden är alltså inte vår, vilket innefattar allt.
Till och med ”rikedom och ära kommer från dig, du råder över allt, och i din hand är kraft och makt”, 1 Krön 29:12. Då människan, genom Guds kärlek, är satt till att bruka och vårda som det står i 1.mos.2:25. Alltså av allt det vi ser, av allt det som vi äger och har, ja, till och med det som du själv har slitit och jobbat för har vi gemensamt fått som ett lån av Gud. Vi är förvaltare av det som är hans. Ett himmelskt perspektiv som jag tycker förändrar bilden av det jag tycker är mitt och hjälper till att förstå detta med att vara en givare. För om det nu är så att allt bara är ett lån så blir givandet, ett enda stort tack till Gud för att han har anförtrott mig det jag har. Det betyder att varje gång kollektboxen går förbi så säger inte Gud att han vill göra livet jobbigare och ta något ifrån dig och mig utan Gud säger vill du vara med i mitt verk med det som jag har gett dig? Här har du din chans!
Det går emot hela den mänskliga naturen varje gång vi väljer att ge men ditt givande berättar om vad du tror på. Var din verkliga skatt är
någonstans och var ditt hjärta är. Att hålla på pengarna kan göra att kraften i din tro sugs ur dig. Det finns många exempel där människor har förlorat kraften i förkunnelsen för att pengarna tagit över, och det finns många tråkiga berättelser om församlingar där det andliga livet har svalnat pågrund av pengarnas makt. Därför så är alltid kollektboxen ett fantastiskt bra redskap i att öva sig i att vara beroende av Guds kraft. För när du lägger något i kollektboxen så säger du att ”jag vill inte att
pengarna ska ha makten över mig, utan jag vill att Gud ska regera och råda i mitt liv”. Kollektboxen behövs för att ständigt bryta fördomarna om den snåla smålänningen & pengarnas makt över vårt liv. De andliga
behoven som du har kommer alltid vara viktigast och när din kärlek till Gud tränger sig ändå in i plånboken så visar du Gud att du är äkta med din tro. Sök först Guds rike säger Jesus. Det innebär inte att vi ska slarva med pengar och hantera det hur som helst, men det innebär att vi inte ska behöva bekymra oss om det. Det är endast ett jagande efter vind som predikaren uttrycker det. Er Himmelska fader vet vad du behöver och han kommer att ge dig det, mitt i ditt givande. Genom att vi inte har knutna händer utan öppna händer för att ge, så kan vi lära känna Gud och ta emot av Guds rikedomar & välsignelser.
Paulus använder sig av ekonomiska termer när han förklarar för
församlingen i Filippi för att visa på att det är en kapitalinvestering de precis har gjort, genom deras gåva till honom. Som han inte är speciellt angelägen att prata om utan mer den allt rikare vinst de fått. Genom deras givande så har de investerat för framtiden.
Deras offer som de har gjort har stigit som en rökelsedoft, ett uttryck ifrån gamla testamentet som bokstavligt betyder doften av en ljuv lukt.
Ett uttryck som används om Jesus offer av sig själv på korset. Som talar om något vackert, att det är en handlig av stor kärlek och att det finns ett pris att betala. På liknande sätt så kan det vara svårt att ge ibland, det kan vara ett stort pris. Men det befriar. När vi beslutar oss för att ge med hela vårt hjärta så stiger det som en ljuvlig doft till Gud som skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov.
Alltså, du kommer aldrig att bli ”fattigare” genom att ge, utan Gud har lovat att ge dig tillbaka. Det är en andlig princip, att allt vi ger till Herren mångdubblar han. Vare sig vi ger av våra pengar till något eller av vår tid, vårt hem eller våra gåvor. Vi kan aldrig ge så mycket att Gud inte ger ännu mer. När vi ger och ger av det som vi har så har Gud alltid en större spade till att skyffla in och ösa välsignelse över oss och fylla våra behov.
Och då tror jag inte att det alltid är materiellt som vi får tillbaka utan kanske först och främst andlig rikedom, det som verkligen håller. Här finns det lite olika teologier, men jag tror att Gud först vill lära oss att vara nöjda genom de inre rikedomarna. Sedan så tror jag ändå att vi kan få utav materiella välsignelser när vi ger, men kanske inte just i det som vi begär utan i det som vi verkligen behöver. Gud ska fylla våra behov, inte bara ifrån sin rikedom utan på ett sätt som passar hans rikedom, och det är viktigt att ha med tror jag. Och det finns många sådana vittnesbörd att ta del av. Själv har jag inte så stor erfarenhet utav det men jag minns ändå några tillfällen som ungdomsledare då jag på olika sätt då och då på ett konkret sätt gav mer av mina pengar och tid in i ungdomsarbetet än som egentligen var rimligt, men då det nästan varje gång dök upp anonyma kuvert med pengar, eller en sedel i byxfickan ifrån någon i församlingen tillräckligt för att jag skulle klara månaden, och den dagen då kylskåpet var helt tomt så ringde det alltid någon och bjöd mig på middag, det slog aldrig fel. Trots att jag levde på gränsen av mina tillgångar så fattades det aldrig mig något. Det är så det fungerar.
Sedan är det viktigt att poängtera att det inte är därför som vi ger. Vi ger inte för att vi ska få något tillbaka. Vi manipulerar inte Gud på något sätt med vårt givande. Du är redan föremål för Guds behag innan du ger något alls. Du är i hans nåd innesluten och accepterad och du fifflar liksom inte till dig några extra förmåner hos Gud. Allt kommer ju ifrån honom ifrån början och Gud står aldrig i skuld till oss på något sätt.
Det är inte för att skaffa sig fördelar som vi ger och det är inte av tvång, det är inte bara för att man ska, utan pågrund utav att han har redan gjort allt. Det är utifrån glädjen.
Det är pågrund utav nåden som vi i Jesus får lära känna. Att ”Han var rik men blev fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika”. 2.kor.8:9. Det är glädjen att få vara rik i Gud, som gör att vi vill ge till andra. Glädjen över att vi förmår allt genom honom som ger mig kraft, gör att jag med glädje vill ge till den som behöver.
Skulle det finnas en olustkänsla över att ge, skulle det kännas som att detta gör jag av tvång, så är det bättre att du inte ger något alls. Jag vet att min kassör kanske helst skulle vilja att jag är tyst nu, men Gud vill att vi ska vara äkta. Det är viktigare varför du ger och inte vad du ger. ”Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare”, 2.kor.9:7
En äktenhet, en inre rikedom som du kan få upptäcka genom att idag sjuta nya skott i din omtanke och i ditt givande. Det är en utmaning för oss alla, men luta dig på löftet att du förmår allt genom honom som ger dig kraft. Låt dig påminnas om att allt det du har är ett lån ifrån honom, Våga luta dig mot att han kommer ge dig allt det du behöver och jag tror att du kommer att ge i glädje och finna det som vi som hans lärjungar är kallade till, vilket inte är att hålla på våra rikedomar och tycka att det är ok att vara en snål smålänning utan att vara generös pågrund av Guds nåd.
Det finns mycket mer som man skulle kunna säga om att vara en givare.
Men jag avrundar med de orden och hoppas att predikan varit givande…
