Ekonomiskt bistånd
Årsrapport 2013
Statistik
om Stockholm
FÖRORD
På uppdrag av Stockholms stad presenterar Sweco Strategy denna årsrapport som beskriver utvecklingen av ekonomiskt bistånd i Stockholms stad med tonvikt på det senaste året jämfört med året innan. Syftet är att för verksamheten ge ett underlag för styrning och planering samt en allsidig information till beslutsfattare och allmänhet. Biståndsbehovet beskrivs mot bak- grund av variabler som ålder, hushållstyp, medborgarskap och födelseland. Där det är möjligt görs jämförelser mellan gruppen biståndstagare och stadens befolkning som helhet.
Rapporten grundar sig på uppgifter som hämtas ur Sociala system (tidigare Paraplyet - sta- dens registreringssystem för bl.a. ekonomiskt bistånd och till och med 2012 för introduktions- ersättning).
Rapporten omfattar tre olika typer av ersättningar till hushåll:
1. Ekonomiskt bistånd: Ekonomiskt bistånd betalas ut till dem som ansöker och inte har tillräckliga medel för sin försörjning eller annat som är nödvändigt för livsfö- ringen och vilkas behov inte kan tillgodoses på annat sätt (SoL 4 kap 1§).
2. Ersättning enligt LMA: Migrationsverket har ansvaret för försörjning för invand- rare som saknar uppehållstillstånd och är asylsökande. Ett mindre antal hushåll finns hos kommunen (anhörigsökande) och får sin försörjning genom ersättning enligt la- gen om mottagning av asylsökande m fl. (tidigare kallat asylbidrag).
3. Introduktionsersättning: Nyanlända flyktingar med uppehållstillstånd har erbjudits introduktionsersättning under en 18 månaders introduktionstid, istället för ekono- miskt bistånd, från staden. Ersättningen upphörde att utbetalas i juli 2012 då ansvaret för nyanlända flyktingar helt övergått till Etableringsersättning på Arbetsför-
medlingen.
Fokus i rapporten ligger på redovisningen av ekonomiskt bistånd inklusive ersättning enligt LMA. Ersättning enligt LMA utgör endast 0,06 procent av det totala utbetalade biståndet, varför begreppet ”ekonomiskt bistånd” används genomgående.
När biståndshushållen redovisas per stadsdelsförvaltning placeras de, med det bistånd och bi- ståndsmånader de haft under året, på den förvaltning de senast under året fick ekonomiskt bistånd. Varje hushåll förekommer alltså endast en gång i materialet.
Innehåll
FÖRORD ... 1
SAMMANFATTNING ... 3
EKONOMISKT BISTÅND ... 6
Kostnadsminskning för ekonomiskt bistånd ... 6
Stadsdelsförvaltningarna ... 8
Faktorer som påverkar kostnaden för ekonomiskt bistånd ... 8
Antalet biståndshushåll minskade med 3,3 procent ... 10
Stadsdelsförvaltningarna ... 11
Arbetslöshet det dominerande försörjningshindret ... 12
Stadsdelsförvaltningarna ... 15
Etableringslagen fr.o.m. 1:a december 2010 ... 16
Medelbidraget ... 18
Stadsdelsförvaltningarna ... 21
Oförändrad genomsnittlig biståndstid ... 22
Stadsdelsförvaltningarna ... 23
Minskad hushållsstorlek ... 24
De flesta vuxna biståndstagarna är i åldern 30 – 49 år ... 26
Stadsdelsförvaltningarna ... 27
Minskat biståndstagande i befolkningen ... 28
Stadsdelsförvaltningarna ... 30
Hälften av de vuxna biståndstagarna är födda utom Europa ... 31
Största andelen av biståndet till försörjningsstöd (ekonomisk grundtrygghet), men andelen övrigt ekonomiskt bistånd ökar ... 34
Ökning av antalet nytillkomna biståndshushåll ... 36
Stadsdelsförvaltningarna ... 38
Biståndstider i ett längre perspektiv ... 39
Stadsdelsförvaltningarna ... 41
Avslagsbeslut 2013 ... 43
Stadsdelsförvaltningarna ... 44
Avslutade hushåll 2013 ... 45
Avslutsorsak ... 48
Stadsdelsförvaltningarna ... 48
DEFINITIONER ... 50
Ekonomiskt bistånd ... 50
Introduktionsersättning ... 51
Ersättning enligt LMA ... 51
Underlag för statistiken från ”PARAPLYET” ... 51
Nettostatistik ... 51
Avseendemånad ... 52
Biståndshushåll ... 52
Biståndstagare ... 52
Födelseland och Medborgarskapsgrupper ... 52
Försörjningshinder ... 53
Avslag ... 53
Avslutade ... 53
Symboler och förkortningar som används i tabellerna ... 53
KODFÖRTECKNING ... 54
Försörjningshinder ... 54
Ändamål ... 54
Avslag av ekonomiskt bistånd ... 55
Avslutskoder för ekonomiskt bistånd ... 56
TABELLFÖRTECKNING ... 57
SAMMANFATTNING
Kostnaden för ekonomiskt bistånd var 969 mnkr i staden 2013. Det var en kostnadsminskning med 19 mnkr eller 1,9 procent jämfört med föregående år. 16 590 hushåll fick ekonomiskt bi- stånd någon gång under året. Det var en minskning med ca 560 hushåll eller -3,3 procent jäm- fört med 2012.
I ett historiskt perspektiv är kostnaderna för ekonomiskt bistånd låga. Trots inflationen ligger kostnaderna på samma nivå som i inledningen av lågkonjunkturen 1990-talet. Antalet bi- ståndshushåll har inte varit så lågt sedan före 1965.
Kostnadsminskningen 2013 förklaras främst av att antalet biståndshushåll minskade och att biståndshushållens storlek minskade något. Kostnadsminskningen motverkades dock av att medelbidraget per person ökade samt en marginell ökning av den genomsnittliga biståndsti- den.
Medelbidraget per person var 4 748 kr per månad 2013 vilket var en ökning med 90 kronor eller 1,9 procent jämfört med 2012. Observera att måttet tar hänsyn till förändringar av hus- hållsstorleken. Ca 1,03 procentenheter av ökningen förklaras av den genomsnittliga höj- ningen av riksnormen 2013. Inflationen (KPI) var 0,27 procent under 2013. Medelbidraget per hushåll och månad är det vanligaste medelbidragsmåttet och var 8 107 kronor 2013. Det var en ökning med 109 kronor eller 1,4 procent jämfört med 2012. Hushållsstorleken har minskat till i genomsnitt 1,71 personer vilket förklarar varför medelbidraget per hushåll inte ökade lika mycket som medelbidraget per person.
Den genomsnittliga biståndstiden var 7,2 månader för hushållen 2013, vilket var en marginell ökning jämfört med 2012.
42 procent av biståndshushållen hade långvarigt biståndsbehov, 10 – 12 månader under året.
De fick 72 procent av den totala biståndskostnaden. Det är i stort sätt samma relation som un- der de senaste åren.
Sett i ett femårsperspektiv hade 29 procent, 4 860, av alla biståndshushåll 2013 haft bistånd fem år i följd (de hade allt mellan 1 – 12 månader per år). De ökade med 110 hushåll jämfört med 2012. Av hushållen med bistånd alla de fem åren hade 3 450 hushåll haft långvarigt bi- ståndsbehov, mellan 49 – 60 biståndsmånader under de åren. Det var en ökning med 240 hus- håll.
Sammanfattningsvis förklaras kostnadsminskningen med -1,9 procent mellan 2012 och 2013 av:
Förändring i mnkr Förändring i %-enheter
Färre biståndshushåll -32,5 -3,3
Mindre hushållsstorlek -5,3 -0.5
motverkades av
Högre medelbidrag per person 18,9 1,9
Något ökad biståndstid 0,3 0,0
Synergieffekt -0,6 -0,1
Summa -19,2 -1,9
De 16 590 biståndshushållen omfattade 28 320 personer 2013. De motsvarade 3,2 procent av stadens befolkning. Det var en minskning av biståndstagandet i befolkningen med 0,1 procen- tenheter jämfört med 2012. Det är den lägsta nivån på biståndstagandet som observerats i sta- den sedan 1982 när socialtjänstlagen trädde ikraft.
I den vuxna befolkningen var biståndstagandet högst i åldersgruppen 50 – 59 år med 3,6 pro- cent, vilket är en minskning med 0,2 procentenheter jämfört med året innan. Ända från början av 90-talet och till och med 2007 var biståndstagandet högst bland de unga, 18 – 24 år. 2013 hade 3,0 procent av de unga ekonomiskt bistånd någon gång under året vilket var en minsk- ning med 0,2 procentenheter jämfört med 2012.
9 890 barn ingick i biståndshushållen. Det innebär att 5,7 procent av stadens barn levde i hus- håll som någon gång under året hade behov av ekonomiskt bistånd. Det var en minskning med 0,3 procentenheter jämfört med 2012. I genomsnitt hade barnhushållen 2,1 barn. De flesta av dessa barn levde med en ensamstående mamma, 53 procent, medan 34 procent av barnen levde med två vuxna och resterande 13 procent med en ensamstående pappa.
De ensamstående männen och kvinnorna utan barn dominerar bland biståndshushållen. Så var fallet 2013 liksom tidigare år. De minskade med 330 hushåll, eller -3 procent jämfört med 2012. Även de ensamstående med barn, män och kvinnor, minskade med -1 procent. Parhus- hållen med och utan barn minskade med -11 procent. Den större minskningstakten av de stora hushållen gav en minskning av den genomsnittliga hushållsstorleken till 1,71 personer per biståndshushåll 2013.
48 procent av biståndstagarna (vuxna och barn) 2013 var födda i Sverige. Mer än hälften av biståndstagarna var alltså födda utanför Sverige. I relation till befolkningen är biståndstagan- det lägst bland de födda i Sverige och övriga Norden, 2,0 procent och högst bland de födda utom Norden, 7,8 procent. Det var en liten minskning av biståndstagandet i befolkningen född i Sverige och övriga Norden, och en större minskning, med 0,5 procentenheter, bland de födda utanför Norden.
11 790 personer eller 64 procent av de vuxna biståndstagarna fick bistånd på grund av arbets- löshet någon gång under 2013. Det var en minskning med 240 personer jämfört med 2012 men en ökad andel av biståndstagarna. Personerna i kategorin har i de flesta fall varit arbets- lösa utan ersättning från A-kassa/Alfa och i aktivitet av något slag, eller varit i aktivitet ge- nom arbetsförmedlingen med låg ersättning. Många av dem har pendlat mellan olika varian- ter av arbetslöshetsrelaterade försörjningshinder. En något minskad andel har varit i någon form av aktivitet vilket oftast inneburit aktivitet via Jobbtorg Stockholm eller Arbetsför- medlingen.
23 procent eller 4 280 av de vuxna biståndstagarna fanns inom kategorin sjukskriven någon gång under året och 22 procent eller 4 080 av biståndstagarna hade sociala-/medicinska skäl till bistånd någon gång under året. Det var en något minskad andel av biståndstagarna och en minskning av antalet personer i båda kategorierna jämfört med 2012.
5 140 hushåll eller 31 procent av biståndshushållen var nytillkomna 2013. Det var 160 fler nytillkomna hushåll jämfört med 2012. En ökad andel av de nytillkomna hushållen, 39 pro- cent, var under 30 år. Andelen unga bland samtliga biståndshushåll var 25 procent, d.v.s. de unga är överrepresenterade bland de nytillkomna såsom de oftast är.
5 145 hushåll avslutades 2013. Det innebar att 31 procent av biståndshushållen avslutades un- der året. Unga och de äldsta 65 år och däröver avslutas i något högre utsträckning än medelål- ders hushåll. Den vanligaste avslutsorsaken, 26 procent av de avslutade, var att man börjat ar- beta. För nästan lika stor andel av de avslutade hushållen var avslutsorsaken ”Okänt”.
EKONOMISKT BISTÅND
Kostnadsminskning för ekonomiskt bistånd
Kostnaden för ekonomiskt bistånd i staden var 969 mnkr 2013. Det var en minskning av kost- naden med 19 mnkr eller 1,9 procent jämfört med 2012. Av kostnaden utgjorde 0,06 procent ersättning enligt LMA (Lagen om Mottagande av Asylsökande m.fl.) som fortsättningsvis inte särredovisas i denna rapport. (Tabell 1och 57 i tabellbilagan.)
Kostnaden för ekonomiskt bistånd i löpande priser, mnkr, 1990 – 2013
OBS att 1990 – 1994 är utbetalat bistånd på dåvarande Flyktingbyrån exkluderat för bättre jämförbarhet med senare år då nyan- lända flyktingar erhåller introduktionsersättning fr.o.m. 19951tom juni 2012.
I ett drygt 20-årigt perspektiv framstår kostnadsutvecklingen under 2000-talet som relativt odramatisk. Efter att kostnaden sjunkit kraftigt från 1997 till 2001 (-35 procent) var föränd- ringarna små ett par år i början av 2000-talet. 2004 skedde en 9-procentig ökning då den rå- dande lågkonjunkturen nådde hela arbetsmarknaden (den började i IT-sektorn). Från 2005 sjönk kostnaden för ekonomiskt bistånd kontinuerligt t.o.m. 2008 (-22 procent).
I lågkonjunkturen 2009 var den 9 procentiga kostnadsökningen i staden oväntat låg i förhål- lande till utvecklingen i riket som helhet2. Åren 2010 till 2012 präglades av dämpade kost- nadsökningar för ekonomiskt bistånd i staden trots hög, och under senare delen av 2012 ökande, arbetslöshet.
1 Till och med 1994 handlades stadens flyktinghushåll på Flyktingbyrån. Det bistånd som utbetalades där kan inte direkt jämställas med den introduktionsersättningen som utbetalats mellan 1995 – juni 2012 och som endast utbetalades under 18 månaders introduktion.
2 Riket som helhet var kostnadsökningen för ekonomiskt bistånd 20 procent mellan 2008 och 2009. Be- räkningen inkluderar introduktionsersättning vilket inte stadens siffror gör. När introduktionsersätt- ningen inkluderas utgick1 020 mnkr i staden vilket var en ökning med 44 mnkr jämfört med 2008, alltså en kostnadsökning med endast 4 procent.
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 Mnkr
I följande diagram kan den relativt dämpade utvecklingen av utbetalat ekonomiskt bistånd i staden under de senaste konjunkturmässigt turbulenta åren jämföras med utvecklingen i Göte- borg och Malmö samt Stockholms län3. 2009 ökade kostnaderna kraftigt i alla redovisade kommuner utom i Stockholms stad.
Kostnaden för ekonomiskt bistånd, Tkr, i Stockholms län, Göteborg, Malmö och Stockholm 2008 - 2013
I följande diagram jämförs utbetalat ekonomiskt bistånd i kronor per invånare. Malmö ligger högst av de tre storstäderna medan Stockholm ligger lägst.
Kronor ekonomiskt bistånd per invånare i Göteborg, Malmö och Stockholm 2008 - 2013 0
500 000 1 000 000 1 500 000 2 000 000 2 500 000
2008 2009 2010 2011 2012 2013
Tkr
År
Stockholm Göteborg Malmö Sthlms län
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500
2008 2009 2010 2011 2012 2013
Kronor
År
Stockholm Göteborg Malmö
Stadsdelsförvaltningarna
Kostnaden för ekonomiskt bistånd minskade något i de flesta stadsdelsförvaltningarna 2013 jämfört med 2012. Den största procentuella minskningen skedde i Skärholmen, -9,4 procent eller -7,6 mnkr, och i Kungsholmen, -9,1 procent eller -1,9 mnkr. I Bromma minskade kost- naden med 7,9 procent eller 3,0 mnkr och i Farsta med 7,2 procent vilket motsvarade 6,0 mnkr. I Hässelby-Vällingby, Enskede-Årsta-Vantör, Hägersten, Liljeholmen och på Enheten för hemlösa ökade dock kostnaden.
Kostnaden för ekonomiskt bistånd i löpande priser, mnkr, per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013
De största procentuella ökningarna skedde på Enheten för hemlösa med 8,3 procent och i Hässelby-Vällingby med 4,0 procent. Det motsvarade en ökning med 2,4 mnkr på Enheten för hemlösa och med 4,3 mnkr i Hässelby-Vällingby. I Enskede-Årsta-Vantör ökade kostna- den med 2,8 procent eller 3,6 mnkr. Tabell 56 i tabellbilagan.
Från och med januari 2013 handläggs ekonomiskt bistånd till begravningskostnader på den nyinrättade Boutredningsenheten på Socialförvaltningen. Dessa kostnader låg tidigare år på respektive stadsdelsförvaltning. För 2013 redovisas 3,2 mnkr ekonomiskt bistånd på Boutred- ningsenheten, d.v.s. för de hushåll som fick sitt senaste bistånd under året handlagt på Bout- redningsenheten. Totalt 2,9 mnkr utbetalades avseende ändamålet begravningskostnader i sta- den 2013 varav 2,4 mnkr på Boutredningsenheten. Resterande 0,4 mnkr utbetalades från stadsdelsförvaltningarna, mestadels i början av året. De ytterligare 0,4 mnkr som redovisar på Boutredningsenheten är ekonomiskt bistånd som de avlidna fått tidigare under 2013.
Faktorer som påverkar kostnaden för ekonomiskt bistånd
Kostnaderna för ekonomiskt bistånd påverkas av många faktorer. Följande diagram visar in- flationens påverkan på kostnaderna (skillnaden mellan kurvorna). I brist på inflationsmått som avser staden används uppgifter för riket (KPI). I löpande priser var kostnaden 351 mnkr högre 2013 än 1990 vilket motsvarar en ökning med 44 procent. I fasta priser, med 1990 års prisnivå, har kostnaden endast ökat med 2,9 procent. Den största delen av kostnadsökningen
0 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 120 000 140 000 160 000 180 000
2012 2013 Tkr
2013 jämfört med 1990 kan alltså tillskrivas inflationen. De senaste fyra åren har kostnaden i fasta priser minskat något.
Kostnaden för ekonomiskt bistånd i löpande och fasta priser, mnkr, 1990 - 2013
Här presenteras de faktorer som påverkar ekonomiskt bistånd och som kan mätas via statisti- ken; antal hushåll, medelbidrag per person och månad, hushållsstorlek och biståndstid.
Antalet biståndshushåll påverkas i sin tur av t.ex. befolkningsutvecklingen och sammansätt- ningen, konjunkturen, arbetsmetoder och bedömningar. Medelbidraget per person och månad påverkas av normförändringar/inflation, hushållens inkomster och utgifter, handläggningsru- tiner, pris- och hyresutveckling. Observera att prisutvecklingen i staden oftast ligger högre än inflationen i riket varför inflationens betydelse troligen underskattas.
Varje faktors påverkan på kostnadsförändringen 2012 – 2013 har beräknats genom att kon- stanthålla övriga faktorers påverkan (antagit att de har samma värden som året innan).
Sammanfattningsvis förklaras kostnadsförändringen i staden, - 1,9 procent, mellan 2012 och 2013 av:
Förändring i mnkr Förändring i %-enheter
Färre biståndshushåll -32,5 -3,3
Mindre hushållsstorlek -5,3 -0,5
motverkades av
Högre medelbidrag per person 18,9 1,9
Marginellt ökad biståndstid 0,3 0,0
Synergieffekt -0,6 -0,1
Summa -19,2 -1,9
Kostnadsminskningen i staden 2013 kan alltså främst förklaras av ett minskat antal bistånds- hushåll och att hushållsstorleken minskade något. Minskningen motverkades av ett högre me- delbidrag per person samt en marginell ökning av den genomsnittliga biståndstiden.
Motsvarande beräkningar för respektive stadsdelsförvaltning visar något olika förklaringar till kostnadsförändringarna. Det beror bl.a. på att stadsdelsområdena sinsemellan har olika be- folkningsstrukturer, och att förvaltningarna i viss mån kan ha olika arbetssätt.
0 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 1 600 1 800
År Mnkr
Löpande priser
Fasta priser
minskade något medan det i genomsnittligt i staden ökade. I Kungsholmen minskade kostna- den främst genom att medelbidraget per person minskade samt att både antalet biståndshus- håll och biståndstiden minskade medan hushållsstorleken ökade. På Enheten för hemlösa ökade kostnaden främst genom en ökning av medelbidraget per person samtidigt som också antalet biståndshushåll och biståndstiden ökade något. I Hässelby-Vällingby ökade kostnaden främst genom ökat medelbidrag per person men också ett något ökat antal biståndshushåll och ökad genomsnittlig hushållsstorlek medan biståndstiden var oförändrad. (Tabell 70 i ta- bellbilagan.)
Antalet biståndshushåll minskade med 3,3 procent
16 590 hushåll fick ekonomiskt bistånd någon gång 2013. Det var en minskning med 560 hushåll eller – 3,3 procent jämfört med 2012. Som nämnts bidrog minskningen av antalet bi- ståndshushåll till kostnadsminskningen med 3,3 procentenheter. (Tabell 1 och 70 i tabellbila- gan.)
Antalet hushåll med ekonomiskt bistånd i staden 1990 – 2013
Mellan 1990 och 1994 ökade antalet biståndshushåll med 48 procent. Den nedåtgående tren- den som följde startade i högkonjunkturen 1997 och avstannade endast något under lågkon- junkturen 2002 till 2005. I den efterföljande högkonjunkturen, som fortfarande rådde en stor del av 2008, minskade antalet biståndshushåll ytterligare.
Efter att antalet biståndshushåll minskat under högkonjunkturen 2005 till 2008 vände trenden uppåt i lågkonjunkturen 2009, men mer dämpat än kostnaden för ekonomiskt bistånd. Trots den kraftiga lågkonjunktur som rådde 2009 ökade inte antalet biståndshushåll i den utsträck- ning som t.ex. skedde i lågkonjunkturen i början av 1990-talet eller i början av 2000-talet.
2013 är antalet biståndshushåll 45 procent lägre än högkonjunkturåret 1990.
Det kan återigen konstateras att den kostnadsökning som skett mellan 1990 - 2013 inte är or- sakad av ett högre antal biståndshushåll (trots befolkningsökning) utan framför allt beror på högre medelbidrag per person (vilket inkluderar inflation och normhöjning) och längre bi- ståndstider.
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000 45 000 50 000 Antal
Följande diagram visar utvecklingen månad för månad för biståndstagandet relaterat till kon- junkturmåttet arbetslöshet. Det har som förväntat funnits en koppling mellan arbetslöshet och biståndstagandet, men också en tröghet vid konjunkturvändningar. När arbetslösheten sjunkit eller stigit har biståndstagandet påverkats med en viss fördröjning i de tydliga konjunkturskif- tena.
Andelen arbetslösa biståndstagare (den nedersta kurvan) följer förändringarna av det totala antalet biståndstagare relativt väl fram till inledningen av 2007. Under 2007 ökade andelen arbetslösa biståndstagare trots sjunkande arbetslöshet fram till hösten 2008. Detta berodde på att riktlinjerna i staden förändrades så att man övergick till att registreras fler, t.ex. SFI- studerande/Flyktingar i introduktion, som arbetslösa.
Antalet vuxna biståndstagare (stadens månadsstatistik) samt öppet arbetslösa (enl. AF) jan 2000 – dec 2013
Arbetslösa biståndstagare försörjningshinder kod 01 – 03, 05, 10, 11, 13, 41 och 43.
När arbetslösheten började stiga under 2008 fortsatte biståndstagandet sjunka ända fram till och med oktober det året. Först därefter skedde ett trendbrott och biståndstagandet började öka något i staden. Biståndstagandet ökade dock i mycket lägre takt än arbetslösheten. Mel- lan oktober 2008 till december 2009 ökade biståndstagandet med nära 9 procent medan ar- betslösheten i staden ökade med hela 62 procent.
Perioden 2009 – 2011 följde biståndstagandet arbetslöshetsutvecklingen men på en lägre nivå. Från och med andra kvartalet 2012 och under 2013 har antalet vuxna biståndstagare minskat successivt medan arbetslösheten legat kvar på en hög och ökande nivå. Antalet ar- betslösa biståndstagare har varit relativt oförändrat de fyra senaste åren.
Stadsdelsförvaltningarna
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000
Arbetslösa enl Af
Vuxna biståndstagare
Därav arbetslösa biståndstagare
Antalsmässigt var minskningen av antalet biståndshushåll störst i Skärholmen, - 139 hushåll eller -10,0 procent, Södermalm -134 hushåll eller -10,4 procent, och i Farsta, -132 hushåll el- ler -9,2 procent. Den procentuellt största minskningen skedde i Älvsjö, -10,9 procent eller -36 hushåll. Tabell 48 i tabellbilagan.
Antalet hushåll med ekonomiskt bistånd per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013
Arbetslöshet det dominerande försörjningshindret
Vid handläggningen av ekonomiskt bistånd sker en bedömning av skälet till biståndsbehov och en registrering av aktuellt försörjningshinder. Det finns 29 fördefinierade försörjnings- hinder. (Se vidare avsnittet definitioner.) Observera att skälen till biståndsbehov för en person kan skifta mellan årets månader.
För att ge en bättre överblick har försörjningshindren indelats i kategorier. Här presenteras de anpassade till Socialstyrelsens indelning4.
Arbetslös: kod 01-03, 05, 10-11, 13, 41, 43
Sjukskriven m läkarintyg: kod 06 – 07, 25 (inkluderar de 0-placerade från FK)
Sjuk-/aktivitetsersättning: kod 09, 26
Arbetshinder/Sociala skäl: kod 23
Vård av barn: kod 08, 17, 27
Arbetar deltid, ofrivilligt: kod 04, 28
Arbetar heltid: kod 18, 29
Utan försörjningshinder, tillfälligt behov (har EGT): kod 22
4 Socialstyrelsen samlar in uppgifter om biståndstagarnas försörjningshinder till den nationella statisti- ken från och med 2010. Man presenterade resultaten enligt denna indelning inklusive personer med in- troduktionsersättning för 2011men exkluderar helt personer med introduktionsersättning från och med 2012.
0 500 1000 1500 2000 2500 3000
2012 2013 Antal
Övriga: kod 15-16, 19, 24, 42
Ersättning enl. LMA (ett fåtal som för SoS ingår i Övriga)
I följande diagram blir det tydligt att kostnaden för ekonomiskt bistånd till största delen kom- mer från arbetslöshet, sjukskrivning och sociala-/medicinska skäl. Tillsammans stod de för drygt 90 procent av totalkostnaden 2013 (484 mnkr, 193 mnkr respektive 196 mnkr). Det var en något ökad andel jämfört med 2012.
Biståndskostnaden var störst för arbetslösheten, 50 procent av totalkostnaden 2013. Det var en större kostnad och andel av totalkostnaden jämfört med året innan, 1,5 procentenheter.
Inom kategorin arbetslösa är kostnaden störst för personer som registrerats som arbetslösa utan ersättning från ”A-kassa/Alfa-kassa - i aktivitet”. 266 mnkr eller 27 procent av totala bi- ståndskostnaden utbetalades enligt detta försörjningshinder. Det var dock en minskning av kostnaden för denna grupp med 26 mnkr jämfört med 2012. Det skedde däremot en ökning av kostnaden för arbetslösa i program med otillräcklig ersättning från Arbetsförmedlingen med 17 mnkr till totalt 85 mnkr 2013 samt för arbetslösa utan ersättning med 7 mnkr till totalt 98 mnkr. Se detaljerad tabell 18 i tabellbilagan.
Summa ekonomiskt bistånd efter kategori av försörjningshinder, Tkr, 2012 och 2013
Se detaljerad indelning av stadens försörjningshinder i kategorier i tabell 18.
Kostnaden för kategorin sjukskrivna var 193 mnkr, vilket var en minskning med närmare 15 mnkr jämfört med 2012 och utgjorde 20 procent av den totala biståndskostnaden. Kategorin sociala-/medicinska skäl stod för 20 procent av den totala kostnaden eller 193 mnkr 2013.
Det var en minskning med drygt 3 mnkr jämfört med 2012.
Kategorierna sjukskrivna, sjuk-/aktivitetsersättning och vård av barn kan sammantaget ses som en grupp med låg eller ingen ersättning från det statliga transfereringssystemet via För- säkringskassan (kategorin vård av barn inkluderar dock även ett antal personer som väntar
0 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 300 000 350 000 400 000 450 000 500 000
2012 2013 Tkr
Följande diagram visar antalet vuxna personer med samma indelning i kategorier av försörj- ningshinder som i föregående diagram. Observera att en person endast kan finnas en gång inom varje kategori, men dock i fler än en kategori under året5. Sedan 2005 har varje person i genomsnitt nära 2 olika försörjningshinder under året. Observera att antalet biståndstagare med de olika försörjningshindren i tabellen alltså inte kan summeras. Se tabell 17 i tabellbila- gan.
11 790 personer eller 64 procent av de vuxna biståndstagarna fick bistånd på grund av arbets- löshet någon gång 2013. Det var en minskning med 240 personer jämfört med 2012 men en ökad andel av biståndstagarna. Kategorin arbetslösa omfattar alltså en långt större andel av de vuxna biståndstagarna än den andel av kostnaden för ekonomiskt bistånd de fick (50 procent).
Jämförelsen av kostnader för biståndstagare i olika kategorier visar att årskostnaden per ar- betslös person (41 084 kronor) är lägre än för dem med sociala-/medicinska skäl (48 091 kro- nor) och de sjukskrivna (45 233 kronor). Den lägre kostnaden beror bl.a. på att biståndstiden för personer i arbetslöshet är något kortare än för gruppen med sociala-/medicinska skäl och sjukskrivna.
Vuxna biståndstagare efter kategori av försörjningshinder, 2012 och 2013
Se detaljerad indelning av stadens försörjningshinder i kategorier i tabell 17.
Inom kategorin arbetslösa hade 7 060 eller 38 procent av de vuxna biståndstagarna försörj- ningshindret arbetslös utan ersättning av A-kassa/Alfa-kassa – i aktivitet någon gång under året 2013. Det innebär oftast aktivitet på Jobbtorg Stockholm. 4 690 personer eller 25 procent var någon gång arbetslös utan ersättning från A-kassa/Alfa-kassa och ej i aktivitet. Det var en liten ökning av antal arbetslösa (utan ersättning) som inte var i aktivitet, och en minskning
5 Från och med 2004 kan de vuxna biståndstagarnas olika försörjningshinder följas. Tidigare registrera- des endast försörjningshinder för hela hushållet. Redovisningen av personernas försörjningshinder un- der året är en bruttoredovisning, då man kan ha haft olika försörjningshinder under årets biståndsmåna- der. Varje vuxen person kan alltså finnas redovisad under mer än ett av försörjningshindren under ett år, dock endast en gång under respektive försörjningshinder.
0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000
2012 2013 Antal
med 780 personer av dem i aktivitet jämfört med 2013. Däremot ökade antalet arbetslösa med otillräcklig ersättning i AF-program med 390 personer. Observera att om samma person först haft t.ex. försörjningshindret arbetslös utan ersättning och sedan gått över till ”i aktivi- tet” redovisas personen i båda grupperna i tabell 17, men endast en gång i kategorin arbetslös i diagrammet.
Inom kategorin sjukskriven finns 4 280 personer eller 23 procent av biståndstagarna någon gång under året. Det var en minskning med 430 personer jämfört med 2012. Gruppen fick i genomsnitt 45 233 kronor per person av detta skäl under året.
4 080 personer fick bistånd p.g.a. sociala-/medicinska skäl någon gång under 2013 vilket var en minskning med 330 personer jämfört med 2012. De utgör 22 procent av de vuxna bi- ståndstagarna. Gruppen fick i genomsnitt 48 091 kronor per person under året.
De vuxna biståndstagarnas finns redovisade efter sitt vanligaste försörjningshinder under året i tabell 19, 20 och 21 i tabellbilagan. Det innebär att de redovisas på det försörjningshinder de vanligen hade under året, och om två försörjningshinder var lika frekventa sker redovisningen på det senast förekommande. Det ger en nettoredovisning av de vuxna biståndstagarna. Ta- bellerna kan därför ge en mer överblickbar information och över vilka åldrar och hushållsty- per som är frekventa för olika försörjningshinder.
Stadsdelsförvaltningarna
Fördelningen av biståndskostnaderna på försörjningshindergrupperna ser mycket olika ut på stadsdelsförvaltningarna. Befolkningsstruktur och socioekonomiska förhållanden påverkar vilka hinder befolkningen har för att nå egen försörjning.
Kostnaden för arbetslös, sjukskriven respektive sociala-medicinska skäl, %, per stadsdelsförvaltning 2013
I ovanstående diagram framgår andelen av kostnaden för ekonomiskt bistånd till arbetslöshet, sjukskrivningar och sociala-/medicinska skäl i respektive stadsdelsförvaltning och i staden som helhet. Ytterstadsområdena med yngre befolkning har i något större utsträckning kostna-
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
% Arbetslös Sjukskriven Arbhinder/Sociala skäl
I stora drag tenderar innerstaden att ha något större andel av kostnaden för sjukskrivningar än i ytterstaden. De personer som redovisas på Boutredningsenheten med dessa grupper av för- sörjningshinder fick tidigare under året ekonomiskt bistånd enligt dessa försörjningshinder.
Den största andelen av de avlidna hade dock fått försörjningshindret ”Utan försörjningshinder - har inkomst över norm”.
Hur de vuxna biståndstagarna fördelar sig på försörjningshindren i stadsdelsförvaltningarna redovisas i tabell 54 i tabellbilagan. Observera att redovisningen av personernas försörjnings- hinder under året är en bruttoredovisning, då man kan ha haft olika försörjningshinder olika biståndsmånader under året. I tabell 55 finns nettoredovisning efter biståndstagarnas vanlig- aste försörjningshinder under året.
Etableringslagen fr.o.m. 1:a december 2010
Från och med 1:a december 2010 har Arbetsförmedlingen, enligt den nya lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, det samordnande ansvaret för nyanlän- das etablering och beslutar om rätten till etableringsplan och etableringsersättning. De nyan- lända som kom fram till och med november 2010 fortsatte handläggas i staden under deras ca 18 månader långa introduktionstid. Under introduktionstiden utbetalade staden introduktions- ersättning till dessa nyanlända. Antalet hushåll med introduktionsersättning minskade succes- sivt fram till och med juni 2012, då ersättningsformen upphörde helt.
Vid ett antal situationer kan de nyanlända som omfattas av Etableringslagen ha behov av eko- nomiskt bistånd enligt Socialtjänstlagen. Både under ”glappet” innan första utbetalningen av etableringsersättning samt i andra situationer då etableringsersättningen inte är tillräcklig för hushållets försörjning eller då den nyanlände inte får etableringsersättning alls.
I följande diagram redovisas antalet biståndshushåll med någon av de tre försörjningshinder som ska användas för personer som omfattas av Etableringsersättningen.
Antalet biståndshushåll med försörjningshinder gällande Etableringsersättning, 2011 - 2013
0 10 20 30 40 50 60 70 Antal
år 2011 år 2012 år 2013
Under 2013 fick 251 hushåll ekonomiskt bistånd enligt någon av de tre försörjningshinder som gäller personer som omfattas av Etableringsersättningen6. Det var ca 150 fler än åter in- nan. 2013 fanns det något ”etablerings-hushåll” på alla stadsdelsförvaltningar, även i in- nerstaden, i Älvsjö och på Enheten för hemlösa. Flest ”etableringshushåll” finns i Spånga- Tensta och Hässelby-Vällingby.
I följande diagram presenteras summa utbetalat ekonomiskt bistånd som registrerats enligt dessa tre försörjningshinder, sammantaget 9,2 mnkr i staden. Det var en ökning med 7,0 mnkr jämfört med 2012. Mest ekonomiskt bistånd utbetalat enligt dessa försörjningshinder fanns i Rinkeby-Kista följt av Spånga-Tensta och Hässelby-Vällingby.
Summa ekonomiskt bistånd utbetalat efter försörjningshinder gällande Etablering, Tkr, 2011 - 2013
De 251 hushållen som fått ekonomiskt bistånd enligt etableringsskäl har också fått ekono- miskt bistånd enligt andra försörjningshinder med ytterligare 4,2 mnkr. Detta bistånd kan ha utbetalats inledningsvis, under etableringsfasen eller efter etableringsperiodens slut. Obser- vera att de nyanlända hushåll som enbart fått ekonomiskt bistånd enligt andra försörjnings- hinder än de etableringsrelaterade kan inte identifieras i denna statistik.
0
200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 2000
Tkr år 2011 år 2012 år 2013
Medelbidraget
Medelbidraget påverkas av normhöjning, hyreshöjningar och övrig inflation, hushållens stor- lek samt relationen mellan hushållens inkomster och utgifter. Den årliga normhöjningen för 2013 var i genomsnitt för hushållen 1,03 procent (grundad på KPI-förändringen mellan 2011 och 2012). Under 2013 ökade dock priserna på utgifter som ingår i normen och dem som inte ingår i normen med ytterligare 0,27 procent (genomsnittligt KPI-ökning under 2013). Här presenteras tre olika mått för medelbidrag; medelbidraget per person och månad, medelbidra- get per viktad person och månad samt medelbidraget per hushåll och månad.
Medelbidraget per person och månad ökade med 90 kronor, 1,9 procent, till 4 748 kr 2013 jämfört med 2012. Isolerat från andra förändringar i biståndstagandet innebär det en kost- nadsökning på 19 mnkr för helåret. Observera att alla personer i detta mått väger lika mycket oavsett om de är vuxna i par, ensamstående eller är barn. (Tabell 30 i tabellbilagan.)
Medelbidraget per viktad person tar dessutom hänsyn till hushållssammansättningen och där- med till att ett barn inte kostar lika mycket som en vuxen och att en vuxen ensamstående kos- tar mer än en vuxen i ett par. Den skillnad i medelbidrag mellan åren som uppkommer av att hushållsstorleken och hushållssammansättningen förändras elimineras i detta mått. Av de olika måtten på medelbidrag belyser detta utvecklingen bäst.
I löpande priser, den övre kurvan i följande diagram, var medelbidraget per viktad person 5 989 kronor per månad 2013. Det var en ökning med 100 kr per viktad person eller 1,7 pro- cent jämfört med 2012. Detta mått har ökat något mindre jämfört med 2012 än måttet medel- bidrag per person. Det beror främst på att de ensamstående vuxna, som har högre kostnads- vikt, utgjorde en större andel av biståndstagarna.
Medelbidrag per person (viktad) och månad, Kr, i löpande och fasta priser 1990 - 2013
Den nedre kurvan i diagrammet visar utvecklingen av medelbidraget per viktad person i fasta priser, efter det att hänsyn tagits till KPI (Konsumentprisindex) med 1990 års prisnivå som bas. Den visar att medelbidraget 2013 per viktad person var 3 947 kronor i 1990 års priser, d.v.s. när prisutvecklingens effekt på kostnaden har eliminerats. I fasta priser ökade kostna- den per viktad person med 1,4 procent jämfört med 2012. En ökning som alltså inte beror på ändrad hushållsstorlek eller hushållssammansättning, inflation, förändring av antal hushåll el- ler biståndstider. Skillnaden får sökas i en normhöjning eller utgiftrökning högre än inflat- ionen och/eller i att biståndshushållens inkomster minskat.
0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000
Löpande priser
Fasta priser Kronor
Medelbidraget per hushåll och månad är det vanligaste medelbidragsmåttet och visas i följande diagram. Det var 8 107 kronor 2013 och en ökning med 1,4 procent eller 109 kronor jämfört med 2012. I fasta priser ökade medelbidraget per hushåll och månad med 1,1 procent. Att medelbidraget per hushåll ökat mindre än det ökat per person beror på att hushållsstorleken minskat. Andelen ensamstående hushåll har ökat 2013.
Medelbidrag per hushåll och månad, löpande och fasta priser, 1990 - 2013
De unga och de äldre hushållen är oftare ensamstående män och kvinnor utan barn, som i och med det har lägre kostnader och därmed lägre medelbidrag per hushåll. För de unga under 25 år var medelbidraget 6 404 kronor per månad 2013. Det var en ökning med 75 kronor jämfört med 2012 men var den åldersgrupp som hade det lägsta medelbi- draget. Medelbidraget ökar med äldre åldersgrupp t.o.m. åldersgruppen 40 – 49 år som har det högsta medelbidraget med 8 751 kronor. I de äldre åldersgrupperna är medelbi- draget lägre. Hur medelbidraget ser ut för olika grupper visas i tabell 31 – 33 i tabellbila- gan.
Kronor per hushåll och månad efter registerledarens ålder 2012 och 2013 0
1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 Kronor
Löpande priser
Fasta priser
0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000
-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-64 65- Samtliga
Kronor 2012 2013
Kronor per hushåll och månad efter hushållstyp 2012 och 2013
Det finns möjlighet att jämföra utbetalat ekonomiskt bistånd i kronor per biståndshushåll och år mellan storstäderna. Måttet tar inte hänsyn till hushållsstorlek eller biståndstid under året.
Uppgift för Stockholms Län och Riket 2013 publiceras i den nationella statistiken i juni 2014.
I Riket utbetalas lägre bistånd per år och hushåll än i storstäderna.
Kronor per hushåll och år, 2008 – 2013, i Stockholm, Göteborg, Malmö, Stockholms Län7 och Riket
7 Antalet hushåll netto under året för länet och riket publiceras av Socialstyrelsen i juni 2014.
0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000
Ensamst man u barn
Ensamst man m barn
Ensamst kv u barn
Ensamst kv m barn
Par utan barn
Par med barn
Dödsbo Samtliga
Kronor 2012 2013
40 000 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000
2008 2009 2010 2011 2012 2013
Kronor
År
Stockholm Göteborg Malmö Sthlms län Riket
Stadsdelsförvaltningarna
Medelbidraget per viktad person och månad är lägst i ytterstadsförvaltningarna Rinkeby- Kista, Spånga-Tensta, Hässelby-Vällingby och Skärholmen. Innerstaden samt Enheten för hemlösa har det högsta medelbidraget per viktad person. Allra högst är medelbidraget per viktad person på Boutredningsenheten vilket innefattar begravningskostnader.
Medelbidrag per person (viktad) och månad, Kr, per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013
Medelbidraget per viktad person har ökat i de flesta stadsdelsförvaltningarna 2013. Den största ökningen skedde i Hägersten-Liljeholmen med 463 kronor vilket var en ökning med 7,8 procent. Även på Enheten för hemlösa, i Enskede-Årsta-Vantör och Farsta var ökningen stor, mellan 200 – 300 kronor, och procentuellt långt större än i staden som helhet. I några stadsdelsförvaltningar minskade dock medelbidraget per viktad person och månad. I Kungs- holmen var det en minskning med 300 kronor eller -4,1 procent, i Östermalm var minsk- ningen 254 kronor eller -3,5 procent och i Bromma, Skarpnäck och Skärholmen var minsk- ningen mellan 40 – 50 kronor.
Medelbidrag per hushåll och månad, Kr, per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013 0
1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000
2012 2013 Kronor
6 000 6 500 7 000 7 500 8 000 8 500 9 000
2012 2013 Kronor
I ovanstående diagrammet presenteras medelbidraget per hushåll och månad per stadsdelsför- valtning. När som här inte hänsyn är tagen till hushållens storlek och sammansättningen är bilden en annan vid jämförelser mellan stadsdelsförvaltningarna. De proportionellt dyrare kostnaderna för ensamstående i innerstaden ser ut att utjämnas av högre kostnader för större hushåll i ytterstaden (per månad).
Medelbidraget per hushåll, per person och per viktad person och månad för stadsdelsförvalt- ningarna finns redovisade i tabell 58 – 60 i tabellbilagan.
Oförändrad genomsnittlig biståndstid
Hushållen fick i genomsnitt bistånd 7,2 månader 2013, vilket var i det närmaste oförändrat jämfört med 2012. Det är det första året på länge som inte ökad biståndstid bidragit till att öka kostnaden för ekonomiskt bistånd.
I ett längre perspektiv har biståndstiden ökat relativt kontinuerligt och är nu den högsta som uppmätts i staden sedan mätningarna började 1980. Tabell 34 samt 38-40 i tabellbilagan.
Tendensen sedan 1990 är att i samband med lågkonjunktur ökar den genomsnittliga bistånds- tiden medan högkonjunktur har inneburit relativt oförändrad biståndstid. I högkonjunkturen 2005 – 2008 var alltså biståndstiderna relativt oförändrade. I den förra lågkonjunkturen 2009 fortsatte den genomsnittliga biståndstiden att öka och ökade något i den fortsatt avmattade konjunkturen under 2012.
Genomsnittlig biståndstid (månader per år) för biståndshushållen 1990 - 2013
Drygt 42 procent av hushållen hade långvarigt biståndsbehov, 10 – 12 månader, under 2013.
Det var en oförändrad andel jämfört med 2012. Endast 22 procent av biståndshushållen hade kortvarigt biståndsbehov, 1-2 månader, vilket var en något minskad andel jämfört med 2012.
Det är också den lägsta uppmätta andel hushåll med kortvarigt behov sedan 1990. Bistånds- hushåll med långa biståndstider har dominerat sedan 1996. Tidigare var förhållandet det om- vända. Under början av 90-talet dominerade hushåll med korta biståndstider. Ekonomiskt bi- stånd har kommit att vara långt ifrån det tillfälliga komplement till försörjning det är avsett att vara. Tabell 34 – 37 i tabellbilagan.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 Månader/år
Biståndshushåll och kostnad fördelade efter hushållens biståndstid, %, 2013
Diagrammet illustrerar att hushåll med långa biståndstider ger höga årskostnader. 72 procent av kostnaden för ekonomiskt bistånd gick till de 42 procent av hushållen som hade långa bi- ståndstider 2013. Det är en relativt oförändrad bild ända sedan 1997. Endast 3 procent av kostnaden 2013 gick till de 22 procent av hushållen som hade kort biståndstid. Det är också ett förhållande som är relativt oförändrat sedan 1997. Som jämförelse kan nämnas att 1990 gick drygt 50 procent av kostnaden till de knappt 20 procent av hushållen som hade långva- rigt behov och 9 procent av kostnaden till de 45 procent som hade kortvariga behov.
Stadsdelsförvaltningarna
Den genomsnittliga biståndstiden är allmänt något längre i ytterstadsområdena än i innersta- den. 2013 var den oförändrad eller ökade med endast 0,1 månad i åtta av stadsdelsförvalt- ningarna. I Östermalm, Södermalm, Älvsjö och Skärholmen ökade den något mer, 0,2 – 0,5 månader, jämfört med 2012.
Genomsnittlig biståndstid (månader per år) för biståndshushållen per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013 0
10 20 30 40 50 60 70 80
1-2 mån 3-4 mån 5-6 mån 7-9 mån 10-12 mån
%
Andel utbetalat bistånd
Andel hushåll
0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0
2012 2013 Månader
Endast i Bromma, Kungsholmen och Farsta minskade den genomsnittliga biståndstiden nå- got. Den minskade biståndstiden bidrog till de relativt stora kostnadsminskningarna för eko- nomiskt bistånd i dessa stadsdelsförvaltningar.
Följande diagram visar hur andelen hushåll med långvarigt biståndsbehov (10-12 månader) av biståndshushållen varierar mellan stadsdelsförvaltningarna samt hur andelen förändrats mellan 2012 och 2013. Stadsdelsförvaltningarna i ytterstadsområdena har mycket högre andel hushåll med långtidsbehov än innerstadsförvaltningarna. Störst andel hushåll med långa bi- ståndstider finns i Rinkeby-Kista (49 procent) och Spånga-Tensta (48 procent) följt av Ens- kede-Årsta-Vantör, Älvsjö och Hässelby-Vällingby med 45 procent. Lägst andel finns i Ös- termalm (31 procent) följt av Bromma (32 procent) och Kungsholmen med 33 procent.
Antalet långtidsberoende hushåll har minskat i tolv av stadsdelsförvaltningarna 2013. Både antalsmässigt och procentuellt skedde den största minskningen i Farsta, -60 hushåll eller med 10 procent. Sett i relation till det totala antalet biståndshushåll på förvaltningen hade också andelen långvarigt beroende biståndshushåll minskat i Farsta och även i Bromma och Kungs- holmen. I tio av förvaltningarna hade dock andelen ökat och den var oförändrad i en förvalt- ning, Hässelby-Vällingby. Störst ökning av andelen långtidsberoende hushåll skedde i Älvsjö men också i Södermalm, Rinkeby-Kista och Skärholmen var ökningen relativt stor. (Se vi- dare tabell 65 – 67.)
Andelen hushåll med långvarigt bistånd (10-12 månader) per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013
Minskad hushållsstorlek
Den genomsnittliga hushållsstorleken minskade något bland biståndshushållen för sjätte året i följd. 2013 var hushållsstorleken 1,71 personer per hushåll vilket var en minskning med 0,01 person per hushåll jämfört med 2012. (Tabell 4 i tabellbilagan.) Det bidrog något till att dämpa kostnadsökningen för ekonomiskt bistånd, med 5,3 mnkr.
0 10 20 30 40 50 60
2012 2013
%
Observera att skalan i diagrammet inte börjar från noll för att tydliggöra förändringarna mel- lan åren. Förändringarna av hushållsstorleken kan synas som relativt små, men fler stora bi- ståndshushåll med högre medelbidrag och som ofta också har långa biståndstider får ändå märkbara konsekvenser för kostnaderna.
Genomsnittlig hushållsstorlek bland biståndshushållen 1990 – 2013 (Obs bruten skala)
Förändring av hushållsstorleken kommer av att förhållandet mellan andelen stora och små hushåll förändras. 2013 är både andelen par och barn i hushållen lägre än tidigare.
Antalet biståndshushåll efter hushållstyp 2012 och 2013
De ensamstående männen och kvinnorna utan barn dominerar bland biståndshushållen. Så var fallet 2013 liksom tidigare år. De minskade även med 3 procent jämfört med 2012, -330 hushåll. De ensamstående männen och kvinnorna med barn minskade med -1 procent medan parhushållen med och utan barn minskade med -11procent. Den större minskningstakten av
1,45 1,50 1,55 1,60 1,65 1,70 1,75 1,80 1,85 1,90
90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 Personer per hushåll
0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000
Ensam man utan barn
Ensam man med barn
Ensam kvinna utan barn
Ensam kvinna med barn
Par utan barn Par med barn Dödsbo 2012 2013 Antal
Andelen barnhushåll bland biståndshushållen var oförändrad, 29 procent, 2013 jämfört med 2012 efter att ha minskat de senaste åren. Mellan 2004 och 2008 var de 33 procent.
I tabell 7-8, 11 och 13 i tabellbilagan finns information om biståndshushållens hushållstyper.
De flesta vuxna biståndstagarna är i åldern 30 – 49 år
Att både antalet biståndshushåll minskade och att biståndshushållens storlek minskade jäm- fört med 2013 gjorde att antalet biståndstagare minskade med 1 120 personer eller 3,8 procent till 28 320 år 2013.
De 28 320 biståndstagarna som ingick i hushållen fördelar sig på åldersgrupper som i föl- jande diagram. Av de vuxna är de i åldern 40 – 49 år den största gruppen tätt följd av de i ål- dern 30 – 39 år. Båda grupperna minskade antalsmässigt med 280 respektive 210 personer jämfört med 2012, -6 respektive -5 procent. De utgjorde 23 respektive 22 procent av de vuxna biståndstagarna 2013, vilket var något lägre andelar än 2012. (Tabell 2 i tabellbilagan samt tabell 45 för stadsdelsförvaltningarna.)
Antalsmässigt skedde något mindre minskningar bland de unga vuxna, under 30 år. Gruppen 18 - 24 år minskade med 170 personer eller 7 procent jämfört med 2012 och de i åldern 25 – 29 år minskade med 15 personer eller 1 procent.
Åldersgrupperna 50 – 59 år och 65 år och däröver minskade med 100 respektive 40 personer vilket motsvarade -3 respektive -5 procent. Endast antalet personer 60 - 64 år ökade med 20 personer.
Antal biståndstagare efter åldersgrupp 2012 och 2013
9 890 barn ingick i hushåll som hade behov av ekonomiskt bistånd någon gång under 2013.
Antalet barn i biståndshushållen hade därmed minskat med 330 eller -3 procent jämfört med 2012. En minskning av antalet barn i biståndshushållen har pågått kontinuerligt sedan slutet av 90-talet. I genomsnitt hade barnhushållen 2 barn. I följande diagram visas hur barnen i bi- ståndshushållen fördelat sig på de olika hushållstyperna under de senaste två åren.
0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000
Barn 18-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-64 65-
2012 2013 Antal
Antalet barn i biståndshushåll efter hushållstyp 2012 och 2013
Drygt hälften av de biståndsberoende barnen ingår i ett hushåll med en ensamstående mamma, 53 procent, vilket är en ökad andel och ett något ökat antal barn, -120, jämfört med 2012. Det kan konstateras att antalet barn också har ökat något i hushåll som består av en en- samstående pappa, 60 st. Antalet barn som lever med två vuxna har minskat kraftigt, -410.
År 2013 levde 13 procent av barnen med en ensamstående pappa och 34 procent av barnen med två vuxna.
Stadsdelsförvaltningarna
De barn som lever i biståndshushåll fördelar sig på stadsdelsförvaltningarna som i följande diagram. De flesta bor i ytterstadsområdena, varav 54 procent av barnen i Västerort, 39 pro- cent i Söderort och endast 6 procent i Innerstaden. (Tabell 45 i tabellbilagan.)
Antalet barn i hushåll med biståndsbehov har minskat i de flesta stadsdelsförvaltningarna. I Skärholmen minskade antalet barn med 120, i Farsta med 90 och i Hägersten-Liljeholmen med 60 barn. I Hässelby-Vällingby har dock antalet barn ökat med nära 80 st 2013 och i Sö- dermalm och Kungsholmen ökade de med ca 20 st.
Antalet barn i biståndshushåll per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013 0
1000 2000 3000 4000 5000 6000
Ensam man med barn Ensam kvinna med barn Par med barn 2012 2013 Antal barn
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500
2012 2013 Antal
Minskat biståndstagande i befolkningen
De 28 320 personer, varav 9 890 barn, som ingick i biståndshushållen 2013 utgjorde 3,2 pro- cent av stadens befolkning. Det var en minskning av biståndstagandet i befolkningen med 0,1 procentenheter jämfört med 2012. Det är den lägsta nivån på biståndstagandet som observe- rats i staden sedan 1982 när socialtjänstlagen trädde i kraft. Observera att denna låga nivå uppnåtts trots en hög nivå på arbetslösheten. Högst var biståndstagandet åren 1994 - 1997 då mer än 10 procent av stadens befolkning hade ekonomiskt bistånd. (Tabell 3 i tabellbilagan.) De 9 890 barn som ingick i hushåll som någon gång under året hade behov av ekonomiskt bi- stånd utgjorde 5,7 procent av stadens barn. Det var en minskning med 0,3 procentenheter jämfört med 2012. Barnen i biståndshushållen är passiva biståndstagare som påverkas av situ- ationen att leva på marginalen och barnfamiljer har genomsnittligt längre biståndsbehov än övriga biståndshushåll.
Andel biståndstagare av befolkningen 1990 - 2013
Bland de vuxna hade 2,5 procent av befolkningen ekonomiskt bistånd någon gång under 2013, vilket är en minskning med 0,7 procentenhet jämfört med 2012. Det högre biståndsta- gandet bland barnen drar alltså upp andelen i hela befolkningen markant. Bland de vuxna var biståndstagandet högst i åldersgruppen 50 – 59 år, 3,6 procent. Under åren 2008 – 2011 var biståndstagandet högst bland de i åldern 40 - 49 år och dessförinnan var biståndstagandet högst bland de unga, 18 – 24 år, ända sedan början av 1990-talet. 2013 minskade biståndsta- gandet bland de unga till 3,0 procent av åldersgruppen, vilket är den lägsta nivån sedan mät- ningarna började. Detta trots den höga arbetslösheten bland unga. Under lågkonjunkturåret 1994 hade nära 19 procent av stadens ungdomar behov av ekonomiskt bistånd någon gång under året.
0 2 4 6 8 10 12
%
Andel biståndstagare i befolkningen efter åldersgrupp 2012 och 2013
2013 hade 66 procent av de unga, under 25 år, vanligen ett arbetslöshetsrelaterat försörjnings- hinder, 8 procent var sjukskrivna och 15 procent hade ett socialt-/medicinskt hinder. Bland de i åldern 50 – 59 år hade 48 procent ett arbetslöshetsrelaterat försörjningshinder, 21 procent var sjukskrivna och 17 procent hade ett socialt-/medicinskt hinder.
Jämförelser mellan staden och de andra storstäderna Göteborg och Malmö visar att bistånds- tagandet är mycket högre i befolkningen i de båda städerna jämfört med i Stockholms stad, men utvecklingen är likartad.
Andel biståndstagare av befolkningen 2008 – 2013 i Stockholm, Göteborg, Malmö8, Stockholms Län och Ri- ket
0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0
Barn -24 år 25-29 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60-64 år 65- år
% 2012 2013
0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0
2008 2009 2010 2011 2012 2013
Andel
År
Stockholm Göteborg Malmö Sthlms län Riket
Stadsdelsförvaltningarna
Följande diagram visar skillnaderna mellan biståndstagandet i befolkningen mellan stadsdels- förvaltningarna 2012 och 2013. Lägst var biståndstagandet i innerstaden vilket också kan för- väntas utifrån stadens socioekonomiska struktur. Mindre än 1 procent av befolkningen fick ekonomiskt bistånd i Kungsholmen, Östermalm och Norrmalm 2013, 0,7 procent. Högst var biståndstagandet 2013 i Rinkeby-Kista där nära 10 procent av befolkningen hade ekonomiskt bistånd någon gång under året. (Tabell 46 i tabellbilagan.)
Andel biståndstagare i befolkningen per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013
Biståndstagandet minskade i samtliga stadsdelsförvaltningar 2013 jämfört med 2012. Den största minskning av biståndstagandet skedde i Spånga-Tensta och Farsta där andelen av be- folkningen med bistånd minskade med 0,6 procentenheter. I Hässelby-Vällingby och Kungs- holmen var däremot biståndstagandet i befolkningen oförändrat. Skillnaderna mellan stads- delsförvaltningarna vad gäller andel barn i befolkningen som ingår i biståndshushåll visas i följande diagram.
Andelen barn i befolkningen som ingår i biståndshushåll per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013 0,0
2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0
2012 2013
%
0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0 14,0 16,0 18,0 20,0
2012 2013
% av bef
Hälften av de vuxna biståndstagarna är födda utom Europa
Från och med året 2004 finns uppgifter om biståndstagarnas födelseland. Tidigare fanns end- ast uppgift om medborgarskap att tillgå. Uppgifter om biståndstagarnas medborgarskap kan alltså presenteras i ett längre perspektiv.
74 procent av biståndstagarna var svenska medborgare 2013 och 24 procent var utomnor- diska medborgare. En liten och minskande andel hade övrigt nordiskt medborgarskap. När biståndstagarna sätts i relation till befolkningen är biståndstagandet lägst bland de svenska medborgarna (2,6 procent) och högst bland de utomnordiska (8,4 procent). 2013 skedde en minskning av biståndstagandet i befolkningen i alla medborgarskapsgrupperna. I ett längre perspektiv är det främst andelen biståndstagare av de utomnordiska medborgarna som mins- kat. (Tabell 5 i tabellbilagan.)
Andel biståndstagare i relation till befolkningen per medborgarskapsgrupp 1990 - 2013
När födelseland studeras framkommer att 48 procent av biståndstagarna (vuxna och barn) var födda i Sverige. Jämfört med att 75 procent av biståndstagarna var svenska medborgare inne- bär det att en stor del av de biståndstagare som har svenskt medborgarskap är naturaliserade, alltså är födda utom Sverige. Andelen av biståndstagarna som var svenskfödda minskade marginellt jämfört med 2012. Antalsmässigt var minskning 595 personer.
Något mer än hälften av biståndstagarna är alltså födda utanför Sverige, 51 procent utanför Norden och resten knappt 2 procent i de nordiska grannländerna. Det var en marginell ökning av andelen födda utanför Sverige bland biståndstagarna men antalsmässigt en minskning med 600 personer. (Tabell 13 – 14 samt information för stadsdelsförvaltningarna i tabell 51 i ta- bellbilagan.) De svenskfödda minskade i snabbare takt än de utomnordiskt födda fram till och med 2008. Därefter har de utomnordiskt födda minskat mer. Följande diagram visar hur för- hållandet förändrats mellan 2004 och 2013.
0 10 20 30 40 50 60
%
Utomnordiska
Övrigt nordiska
Svenska
Biståndstagare fördelade efter födelselandgrupp 2004 och 2013
När biståndstagarna sätts i relation till befolkningen är biståndstagandet lägst bland de födda i Sverige samt de födda i norden utom Sverige (2,0 procent) och högst bland de födda utom norden (7,8 procent) 2013. (Tabell 47 i tabellbilagan.) Det var ett minskat biståndstagande bland både svenskfödda och födda i övriga Norden samt en något större minskning av ande- len av dem födda utom Norden jämfört med 2013.
Andel biståndstagare i relation till befolkningen per födelselandgrupp 2011 - 2013
Följande diagram visar hur de vuxna biståndstagarna fördelar sig på födelseland indelade i världsdelar. Observera att Turkiet räknas till Asien och Ryssland till Europa. De svenskfödda utgör 38 procent av de vuxna biståndstagarna, 9 % är födda i övriga Europa medan 53 pro- cent är födda utanför Europa. Det är något större andel födda utom Europa än 2012. Antals- mässigt minskade personer födda i samtliga världsdelar men störst procentuell minskning skedde av biståndstagare födda i Asien med nära 9 procent.
0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0
Sverige Övr norden Utom norden
2004 2013
%
0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0
Sverige Övr norden Utom norden
2012 2013
%
