om Stockholm Statistik

(1)

Ekonomiskt bistånd

Årsrapport 2014

The Capital of Scandinavia stockholm.se

Statistik

om Stockholm

(2)

(3)

1

FÖRORD

På uppdrag av Stockholms stad presenterar Sweco Strategy denna årsrapport som beskriver utvecklingen av ekonomiskt bistånd i Stockholms stad med tonvikt på det senaste året jämfört med året innan. Syftet är att för verksamheten ge ett underlag för styrning och planering samt en allsidig information till beslutsfattare och allmänhet. Biståndsbehovet beskrivs mot bak- grund av variabler som ålder, hushållstyp, medborgarskap och födelseland. Där det är möjligt görs jämförelser mellan gruppen biståndstagare och stadens befolkning som helhet.

Rapporten grundar sig på uppgifter som hämtas ur Sociala system (tidigare Paraplyet - stadens registreringssystem för bl.a. ekonomiskt bistånd, och till och med 2012 för introdukt- ionsersättning).

Rapporten omfattar tre olika typer av ersättningar till hushåll:

1. Ekonomiskt bistånd: Ekonomiskt bistånd betalas ut till dem som ansöker och inte har tillräckliga medel för sin försörjning eller annat som är nödvändigt för livsfö- ringen och vilkas behov inte kan tillgodoses på annat sätt (SoL 4 kap 1§).

2. Ersättning enligt LMA: Migrationsverket har ansvaret för försörjning för invand- rare som saknar uppehållstillstånd och är asylsökande. Ett mindre antal hushåll finns hos kommunen (anhörigsökande) och får sin försörjning genom ersättning enligt la- gen om mottagning av asylsökande m fl. (tidigare kallat asylbidrag).

3. Introduktionsersättning: Nyanlända flyktingar med uppehållstillstånd har erbjudits introduktionsersättning under en 18 månaders introduktionstid, istället för ekonomiskt bistånd, från staden. Ersättningen upphörde att utbetalas i juli 2012 då ansvaret för nyanlända flyktingar helt övergått till Etableringsersättning på Arbetsför-

medlingen.

Fokus i rapporten ligger på redovisningen av ekonomiskt bistånd inklusive ersättning enligt LMA. Ersättning enligt LMA utgör endast 0,03 procent av det totala utbetalade biståndet, varför begreppet ”ekonomiskt bistånd” används genomgående.

När biståndshushållen redovisas per stadsdelsförvaltning placeras de, med det bistånd och bi- ståndsmånader de haft under året, på den förvaltning de senast under året fick ekonomiskt bistånd. Varje hushåll förekommer alltså endast en gång i materialet.

(4)

2

Innehåll

FÖRORD ... 1

SAMMANFATTNING ... 3

EKONOMISKT BISTÅND ... 6

Kostnadsminskning för ekonomiskt bistånd ... 6

Stadsdelsförvaltningarna ... 8

Faktorer som påverkar kostnaden för ekonomiskt bistånd ... 8

Antalet biståndshushåll minskade med 4 procent ... 10

Arbetslöshet det dominerande försörjningshindret ... 12

Etableringslagen fr.o.m. 1:a december 2010 ... 16

Ökande medelbidrag ... 19

Något ökad genomsnittlig biståndstid ... 23

Minskad hushållsstorlek ... 26

De flesta vuxna biståndstagarna är i åldern 30 – 49 år ... 28

Minskat biståndstagande i befolkningen ... 30

Hälften av de vuxna biståndstagarna är födda utom Europa ... 33

Största andelen av biståndet till försörjningsstöd (ekonomisk grundtrygghet), men andelen övrigt ekonomiskt bistånd ökar ... 37

Minskning av antalet nytillkomna biståndshushåll ... 39

Biståndstider i ett längre perspektiv ... 42

Avslagsbeslut 2014 ... 46

Avslutade hushåll 2014 ... 49

Avslutsorsak ... 52

DEFINITIONER ... 54

Ekonomiskt bistånd ... 54

Introduktionsersättning ... 55

Ersättning enligt LMA ... 55

Underlag för statistiken från Sociala system (PARAPLYET) ... 55

Nettostatistik ... 55

Avseendemånad ... 56

Biståndshushåll ... 56

Biståndstagare ... 56

Födelseland och Medborgarskapsgrupper ... 56

Försörjningshinder ... 57

Avslag ... 57

Avslutade ... 57

Symboler och förkortningar som används i tabellerna ... 57

KODFÖRTECKNING ... 58

Försörjningshinder ... 58

Ändamål ... 58

Avslag av ekonomiskt bistånd ... 59

Avslutskoder för ekonomiskt bistånd ... 60

57 Beviljats sjukersättning/tidsbegränsad sjukers./aktivitetsersättning* 58 Beviljats pension/äldreförsörjningsstöd* ... 60

TABELLBILAGA ... 61

(5)

3

SAMMANFATTNING

Kostnaden för ekonomiskt bistånd var 961 mnkr i staden 2014. Det var en kostnadsminskning med 8 mnkr eller 0,9 procent jämfört med föregående år. 15 960 hushåll fick ekonomiskt bi- stånd någon gång under året. Det var en minskning med 620 hushåll eller -3,8 procent jämfört med 2013.

I ett historiskt perspektiv är kostnaderna för ekonomiskt bistånd låga. Trots den inflation som varit under åren ligger kostnaderna på ungefär samma nivå som vid inledningen av lågkon- junkturen i början på 1990-talet. Antalet biståndshushåll har minskat mycket kraftigt och har inte varit så lågt sedan före 1965.

Kostnadsminskningen 2014 förklaras främst av att antalet biståndshushåll minskade och att biståndshushållens storlek minskade något. Kostnadsminskningen motverkades dock av att medelbidraget per person ökade samt av en marginell ökning av den genomsnittliga bistånds- tiden.

Medelbidraget per person var 4 891 kr per månad 2014 vilket var en ökning med 143 kronor eller 3,0 procent jämfört med 2013. Observera att måttet neutraliserar för förändringar av hus- hållsstorleken. Eftersom riksnormen inte höjdes mellan 2013 och 2014 kan förklaringen finnas i andra kostnadsökningar som hyror mm och/eller inkomstminskning bland biståndshus- hållen. Det officiella måttet på inflation, KPI, visade på en minskning 2014 (-0,49 procent).

Medelbidraget per hushåll och månad är det vanligaste medelbidragsmåttet och var 8 276 kronor 2014. Det var en ökning med 169 kronor eller 2,1 procent jämfört med 2013. Hus- hållsstorleken har minskat till i genomsnitt 1,69 personer, vilket förklarar varför medelbidraget per hushåll inte ökade procentuellt lika mycket som medelbidraget per person.

Den genomsnittliga biståndstiden var 7,3 månader för biståndshushållen 2014, vilket var en liten ökning jämfört med 2013.

43 procent av biståndshushållen hade långvarigt biståndsbehov, 10 – 12 månader under året.

De fick 73 procent av den totala biståndskostnaden. Det är en liten ökning både av andelen hushåll och kostnadsandelen men i stort sätt samma relation som under de senaste åren.

Sett i ett femårsperspektiv hade 31 procent, 4 990, av alla biståndshushåll 2014 haft bistånd fem år i följd (de hade allt mellan 1 – 12 månader per år). De ökade med 130 hushåll jämfört med 2013. Av hushållen med bistånd alla de fem åren hade 3 520 hushåll haft långvarigt bi- ståndsbehov, mellan 10 – 12 biståndsmånader varje år. Det var en ökning med 70 hushåll.

Sammanfattningsvis förklaras kostnadsminskningen med 0,9 procent mellan 2013 och 2014 av:

Förändring i mnkr Förändring i %-enheter

Färre biståndshushåll -36,3 -3,8

Mindre hushållsstorlek -8,7 -0.9

motverkades av

Högre medelbidrag per person 29,1 3,0

Något ökad biståndstid 8,8 0,9

Synergieffekt -1,2 -0,1

Summa -8,3 -0,9

(6)

4

De 15 960 biståndshushållen omfattade 27 010 personer 2014. De motsvarade 3,0 procent av stadens befolkning. Det var en minskning av biståndstagandet i befolkningen med 0,2 procentenheter jämfört med 2013. Det är den lägsta nivån på biståndstagandet som observerats i staden sedan 1982 när socialtjänstlagen trädde ikraft.

I den vuxna befolkningen var biståndstagandet högst i åldersgruppen 50 – 59 år med 3,5 pro- cent, vilket är en minskning med 0,1 procentenheter jämfört med året innan. Ända från början av 90-talet och till och med 2007 var biståndstagandet högst bland de unga, 18 – 24 år. 2014 hade 2,8 procent av de unga ekonomiskt bistånd någon gång under året vilket var en minskning med 0,1 procentenheter jämfört med 2013.

9 360 barn ingick i biståndshushållen. Det innebär att 5,2 procent av stadens barn levde i hus- håll som någon gång under året hade behov av ekonomiskt bistånd. Det var en minskning med 0,4 procentenheter jämfört med 2013. I genomsnitt hade barnhushållen 2,0 barn. De flesta av dessa barn levde med en ensamstående mamma, 55 procent, medan 33 procent av barnen levde med två vuxna och resterande 12 procent med en ensamstående pappa.

De ensamstående männen och kvinnorna utan barn dominerar bland biståndshushållen. Så var fallet 2014 liksom tidigare år. De minskade med 280 hushåll, eller -2,6 procent jämfört med 2013. Även ensamstående män och kvinnor med barn minskade, -3,9 procent. Parhus- hållen med och utan barn minskade med -8,3 procent. Den högre minskningstakten av de stora hushållen gav en minskning av den genomsnittliga hushållsstorleken till 1,69 personer per biståndshushåll 2014.

47 procent av biståndstagarna (vuxna och barn) 2014 var födda i Sverige. Mer än hälften av biståndstagarna var alltså födda utanför Sverige. I relation till befolkningen är biståndstagan- det lägst bland de födda i Sverige, 1,8 procent, och övriga Norden, 1,9 procent och högst bland de födda utom Norden, 7,2 procent. Det var en minskning av biståndstagandet i befolkningen född i Sverige och övriga Norden med 0,1 procentenhet, och en större minskning, med 0,5 procentenheter, bland de födda utanför Norden.

11 200 personer eller 64 procent av de vuxna biståndstagarna fick bistånd på grund av arbets- löshet någon gång under 2014. Det var en minskning med 590 personer jämfört med 2013 men en oförändrad andel av biståndstagarna. Personerna i kategorin har i de flesta fall varit arbetslösa utan ersättning från A-kassa/Alfa och i aktivitet av något slag. Ofta är man också utan ersättning och utan aktivitet, eller i aktivitet genom arbetsförmedlingen med låg ersätt- ning. Många av dem har pendlat mellan olika varianter av arbetslöshetsrelaterade försörj- ningshinder. En något minskad andel av de vuxna biståndstagarna har varit i någon form av aktivitet, d.v.s. aktivitet via Jobbtorg Stockholm eller Arbetsförmedlingen.

24 procent eller 4 220 av de vuxna biståndstagarna fanns inom kategorin sjukskriven någon gång under året och 23 procent eller 4 100 av biståndstagarna hade sociala-/medicinska skäl till bistånd någon gång under året. Det var en något ökad andel av biståndstagarna i båda kategorierna jämfört med 2013.

4 790 hushåll eller 30 procent av biståndshushållen var nytillkomna 2014. Det var 240 färre och en minskad andel nytillkomna av biståndshushållen jämfört med 2013. Ett hushåll räknas som nytillkommet då ingen av de vuxna i hushållet haft ekonomiskt bistånd året innan. En något minskad andel av de nytillkomna hushållen, 36 procent, var under 30 år. Andelen unga

(7)

5

bland samtliga biståndshushåll var 24 procent, d.v.s. de unga är fortfarande överrepresente- rade bland de nytillkomna.

5 230 biståndshushåll avslutades 2014. Det innebar att 33 procent av biståndshushållen avslutades under året vilket var en ökad andel. Unga och de äldsta 65 år och däröver avslutas i nå- got högre utsträckning än medelålders hushåll. Den vanligaste avslutsorsaken, 28 procent av de avslutade, var att man börjat arbeta. För nästan lika stor andel, 24 procent, av de avslutade hushållen var avslutsorsaken ”Okänt”.

(8)

6

EKONOMISKT BISTÅND

Kostnadsminskning för ekonomiskt bistånd

Kostnaden för ekonomiskt bistånd i staden var 961 mnkr 2014. Det var en minskning av kostnaden med 8 mnkr eller 0,9 procent jämfört med 2013. Av kostnaden utgjorde 0,03 procent ersättning enligt LMA (Lagen om Mottagande av Asylsökande m.fl.) som fortsättningsvis inte särredovisas i denna rapport. (Tabell 1och 57 i tabellbilagan.)

Kostnaden för ekonomiskt bistånd i löpande priser, mnkr, 1990 – 2014

OBS att 1990 – 1994 är utbetalat bistånd på dåvarande Flyktingbyrån exkluderat för bättre jämförbarhet med senare år då nyan- lända flyktingar erhåller introduktionsersättning fr.o.m. 1995¹tom juni 2012 och senaste åren Etableringsersättning från Arbets- förmedlingen.

I ett drygt 20-årigt perspektiv framstår kostnadsutvecklingen under 2000-talet som relativt odramatisk. Efter att kostnaden sjunkit kraftigt från 1997 till 2001 (-35 procent) var föränd- ringarna små ett par år i början av 2000-talet. 2004 skedde en 9-procentig ökning då den rå- dande lågkonjunkturen nådde hela arbetsmarknaden (den började i IT-sektorn). Från 2005 sjönk kostnaden för ekonomiskt bistånd kontinuerligt t.o.m. 2008 (-22 procent).

I lågkonjunkturen 2009 var den 9 procentiga kostnadsökningen i staden oväntat låg i förhål- lande till utvecklingen i riket som helhet². Åren 2010 till 2012 präglades av dämpade kost- nadsökningar för ekonomiskt bistånd i staden vilket inte var i takt med ökningen av arbetslös- heten. Observera att kostnaderna har minskat något de senaste två åren trots fortsatt hög ar- betslöshet.

1 Till och med 1994 handlades stadens flyktinghushåll på Flyktingbyrån. Det bistånd som utbetalades där kan inte direkt jämställas med den introduktionsersättningen som utbetalats mellan 1995 – juni 2012 och som endast utbetalades under 18 månaders introduktion.

2 Riket som helhet var kostnadsökningen för ekonomiskt bistånd 20 procent mellan 2008 och 2009. Be- räkningen inkluderar introduktionsersättning vilket inte stadens siffror gör. När introduktionsersätt- ningen inkluderas utgick1 020 mnkr i staden vilket var en ökning med 44 mnkr jämfört med 2008, alltså en kostnadsökning med endast 4 procent.

0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 1800 Mnkr

(9)

7

I följande diagram kan den relativt dämpade utvecklingen av utbetalat ekonomiskt bistånd i staden under de senaste konjunkturmässigt svaga åren jämföras med utvecklingen i Göteborg och Malmö³. 2009 ökade kostnaderna kraftigt i storstäderna utom i Stockholms stad.

Kostnaden för ekonomiskt bistånd, Tkr, i Göteborg, Malmö och Stockholm 2008 - 2014

I följande diagram jämförs utbetalat ekonomiskt bistånd i kronor per invånare. Malmö ligger högst av de tre storstäderna medan Stockholm ligger lägst.

Kronor ekonomiskt bistånd per invånare i Göteborg, Malmö och Stockholm 2008 - 2014

3Årsuppgift för länet och Riket 2014 publiceras av Socialstyrelsen i juni 2015.

0 200 000 400 000 600 000 800 000 1 000 000 1 200 000 1 400 000

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

Tkr

År

Stockholm Göteborg Malmö

0 500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

Kronor

År

(10)

8 Stadsdelsförvaltningarna

Totalt minskade kostnaderna i staden med 8 mnkr eller 0,9 procent. Kostnadsminskningar skedde i sex av stadens stadsdelsförvaltningar samt Enheten för hemlösa och Boutrednings- enheten 2014 jämfört med 2013. Den största procentuella minskningen skedde i Norrmalm med 9,8 procent eller 2,1 mnkr. I Spånga-Tensta var minskningen 7,7 procent eller 8,6 mnkr, i Kungsholmen 7,6 procent eller 1,5 mnkr och i Bromma minskade kostnaden med 7,5 procent eller 2,6 mnkr. Kostnaderna minskade även i Södermalm och Farsta medan kostnaderna ökade i övriga stadsdelsförvaltningar.

Kostnaden för ekonomiskt bistånd i löpande priser, mnkr, per stadsdelsförvaltning 2013 och 2014

De största procentuella ökningarna skedde i Älvsjö med 5,9 procent och i Hägersten-Liljehol- men med 4,8 procent. Det motsvarade en ökning med nära 1 mnkr i Älvsjö och med 2,1 mnkr i Hägersten-Liljeholmen. I Enskede-Årsta-Vantör ökade kostnaden med 3,9 procent eller 5,2 mnkr. Tabell 56 i tabellbilagan.

Från och med januari 2013 handläggs ekonomiskt bistånd till begravningskostnader på Bout- redningsenheten på Socialförvaltningen. Dessa kostnader låg tidigare år på respektive stads- delsförvaltning. För 2014 redovisas 2,7 mnkr ekonomiskt bistånd på Boutredningsenheten, d.v.s. för de hushåll som fick sitt senaste bistånd under året handlagt på Boutredningsenheten.

Det var en minskning med -16,4 procent eller 0,5 mnkr jämfört med 2013. Totalt nära 2,4 mnkr utbetalades avseende ändamålet begravningskostnader i staden 2014 varav drygt 1,9 mnkr på Boutredningsenheten. Resterande 0,4 mnkr utbetalades från stadsdelsförvaltning- arna. De ytterligare 0,7 mnkr som redovisar på Boutredningsenheten är ekonomiskt bistånd som de avlidna fått tidigare under 2014.

Faktorer som påverkar kostnaden för ekonomiskt bistånd

Kostnaderna för ekonomiskt bistånd påverkas av många faktorer. Följande diagram visar inflationens påverkan på kostnaderna (skillnaden mellan kurvorna). I brist på inflationsmått som avser staden används uppgifter för riket (KPI). I löpande priser var kostnaden 343 mnkr högre 2014 än 1990 vilket motsvarar en ökning med 55 procent. I fasta priser, med 1990 års

0 20 000 40 000 60 000 80 000 100 000 120 000 140 000 160 000 180 000

2013 2014 Tkr

(11)

9

prisnivå, har kostnaden endast ökat med 3 procent. Den största delen av kostnadsökningen mellan 1990 och 2014 kan alltså tillskrivas inflationen. De senaste fem åren har kostnaden i fasta priser minskat något.

Kostnaden för ekonomiskt bistånd i löpande och fasta priser, mnkr, 1990 - 2014

Här presenteras de faktorer som påverkar ekonomiskt bistånd och som kan mätas via statisti- ken; antal hushåll, medelbidrag per person och månad, hushållsstorlek och biståndstid.

Antalet biståndshushåll påverkas i sin tur av t.ex. befolkningsutvecklingen och sammansätt- ningen, konjunkturen, arbetsmetoder och bedömningar. Medelbidraget per person och månad påverkas av normförändringar/inflation, hushållens inkomster och utgifter, handläggningsru- tiner, pris- och hyresutveckling. Observera att prisutvecklingen i staden oftast ligger högre än inflationen i riket varför inflationens betydelse troligen underskattas.

Varje faktors påverkan på kostnadsförändringen 2013 – 2014 har beräknats genom att kon- stanthålla övriga faktorers påverkan (antagit att de har samma värden som året innan).

Sammanfattningsvis förklaras kostnadsförändringen i staden, - 0,9 procent, mellan 2013 och 2014 av:

Förändring i mnkr Förändring i %-enheter

Färre biståndshushåll -36,3 -3,8

Mindre hushållsstorlek -8,7 -0,9

motverkades av

Högre medelbidrag per person 29,1 3,0

Ökad biståndstid 8,8 0,9

Synergieffekt -1,2 -0,1

Summa -8,3 -0,9

Kostnadsminskningen i staden 2014 kan alltså främst förklaras av ett minskat antal bistånds- hushåll och att hushållsstorleken minskade något. Minskningen motverkades av ett högre medelbidrag per person samt en liten ökning av den genomsnittliga biståndstiden.

Motsvarande beräkningar för respektive stadsdelsförvaltning visar något olika förklaringar till kostnadsförändringarna. Det beror bl.a. på att stadsdelsområdena sinsemellan har olika be- folkningsstrukturer, och att förvaltningarna i viss mån kan ha olika arbetssätt.

I Norrmalm minskade kostnaden främst genom att både antalet biståndshushåll och medelbidraget per person minskade medan hushållsstorleken och biståndstiden ökade något. I

0 200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 1 600 1 800

År Mnkr

Löpande priser

Fasta priser

(12)

10

Spånga-Tensta minskade kostnaden främst på grund av en minskning av antalet biståndshus- håll, minskningen av hushållsstorleken var rätt marginell, men även att den genomsnittliga biståndstiden minskade. Dessutom ökade medelbidraget per person och månad mindre än genomsnittet för staden.

I Älvsjö ökade kostnaden enbart genom en ökning av medelbidraget per person medan antalet biståndshushåll, hushållsstorleken och biståndstiden minskade något. I Hägersten-Liljehol- men ökade kostnaden främst genom ökat medelbidrag per person men också längre genomsnittlig biståndstid medan både antalet biståndshushåll och den genomsnittlig hushållsstorlek minskade. (Tabell 70 i tabellbilagan.)

Antalet biståndshushåll minskade med 4 procent

15 960 hushåll fick ekonomiskt bistånd någon gång 2014. Det var en minskning med 620 hushåll eller -3,8 procent jämfört med 2013. Som nämnts bidrog minskningen av antalet bi- ståndshushåll till kostnadsminskningen med 3,8 procentenheter. (Tabell 1 och 70 i tabellbilagan.)

Antalet hushåll med ekonomiskt bistånd i staden 1990 – 2014

Mellan 1990 och 1994 ökade antalet biståndshushåll drastiskt. Den nedåtgående trenden som följde startade i högkonjunkturen 1997 och avstannade endast något under lågkonjunkturen 2002 till 2005. I den efterföljande högkonjunkturen, som fortfarande rådde en stor del av 2008, minskade antalet biståndshushåll ytterligare.

I lågkonjunkturen 2009 vände trenden uppåt, men betydligt mer dämpat än kostnaden för ekonomiskt bistånd. Trots den kraftiga lågkonjunktur som rådde 2009 ökade inte antalet bi- ståndshushåll i den utsträckning som t.ex. skedde i lågkonjunkturen i början av 1990-talet eller i början av 2000-talet. Efter 2009 har en dämpad minskning av antalet biståndshushåll skett år för år. 2014 var antalet biståndshushåll 48 procent lägre än högkonjunkturåret 1990.

Det kan återigen konstateras att den kostnadsökning som skett mellan 1990 - 2014 inte är or- sakad av ett högre antal biståndshushåll (trots befolkningsökning) utan framför allt beror på

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000 40 000 45 000 50 000 Antal

(13)

11

högre medelbidrag per person (vilket inkluderar inflation och normhöjning) och längre bi- ståndstider.

Följande diagram visar utvecklingen månad för månad för biståndstagandet relaterat till kon- junkturmåttet arbetslöshet. Det har som förväntats funnits en viss koppling mellan arbetslös- het och biståndstagandet, men också en tröghet vid konjunkturvändningar. När arbetslösheten sjunkit eller stigit har biståndstagandet påverkats med en viss fördröjning i de tydliga kon- junkturskiftena. Under senare år har dock de relativt höga arbetslöshetsnivåerna inte återspeg- lat sig i biståndstagandet som istället minskat. Sedan början av 2014 har både biståndstagan- det och arbetslösheten minskat.

Andelen arbetslösa biståndstagare (den nedersta kurvan) följer förändringarna av det totala antalet biståndstagare relativt väl fram till inledningen av 2007. Under 2007 ökade andelen arbetslösa biståndstagare trots sjunkande arbetslöshet fram till hösten 2008. Detta berodde på att riktlinjerna i staden förändrades så att man övergick till att registreras fler, t.ex. SFI- studerande/Flyktingar i introduktion, som arbetslösa.

Antalet vuxna biståndstagare (stadens månadsstatistik) samt öppet arbetslösa (enl. AF) jan 2000 – dec 2014

Arbetslösa biståndstagare försörjningshinder kod 01 – 03, 05, 10, 11, 13, 41 och 43.

När arbetslösheten började stiga under 2008 fortsatte biståndstagandet sjunka ända fram till och med oktober det året. Först därefter skedde ett trendbrott och biståndstagandet började öka något i staden. Biståndstagandet ökade dock i mycket lägre takt än arbetslösheten. Mel- lan oktober 2008 till december 2009 ökade biståndstagandet med nära 9 procent medan ar- betslösheten i staden ökade med hela 62 procent.

Perioden 2009 – 2011 följde biståndstagandet arbetslöshetsutvecklingen men på en lägre nivå. Från och med andra kvartalet 2012 och till och med december 2014 har antalet vuxna biståndstagare i stort sett minskat successivt medan arbetslösheten började minska först från början av 2014. Antalet arbetslösa biståndstagare har varit relativt oförändrat 2009 – 2013 men minskat under 2014.

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000

Arbetslösa enl Af

Vuxna biståndstagare

Därav arbetslösa biståndstagare

(14)

Antalet biståndshushåll minskade i alla stadsdelsförvaltningar samt på Boutredningsenheten 2014 jämfört med 2013. På Enheten för hemlösa ökade antalet något. För de flesta av förvalt- ningarna handlar det om relativt små förändringar.

Antalsmässigt var minskningen av antalet biståndshushåll störst i Spånga-Tensta med 150 hushåll eller 8,8 procent, i Södermalm var minskningen 111 hushåll eller 9,6 procent, och i Farsta var minskningen 80 hushåll eller 6,1 procent. Den procentuellt största minskningen skedde i Kungsholmen med 11,1 procent som motsvarade en minskning med 45 hushåll. Ta- bell 48 i tabellbilagan.

Antalet hushåll med ekonomiskt bistånd per stadsdelsförvaltning 2013 och 2014

Arbetslöshet det dominerande försörjningshindret

Vid handläggningen av ekonomiskt bistånd sker en bedömning av skälet till biståndsbehov och en registrering av aktuellt försörjningshinder för de vuxna i hushållet. Det finns 29 förde- finierade försörjningshinder. (Se vidare avsnittet definitioner.) Observera att skälen till bi- ståndsbehov för en person kan skifta mellan årets månader.

För att ge en bättre överblick har försörjningshindren indelats i kategorier. Här presenteras de anpassade till Socialstyrelsens indelning⁴.

4 Socialstyrelsen samlar in uppgifter om biståndstagarnas försörjningshinder till den nationella statistiken från och med 2010. Man presenterade resultaten enligt denna indelning inklusive personer med in- troduktionsersättning för 2011men exkluderar helt personer med introduktionsersättning från och med 2012.

0 500 1000 1500 2000 2500

2013 2014 Antal

(15)

13

 Arbetslös: kod 01-03, 05, 10-11, 13, 41, 43

 Sjukskriven m läkarintyg: kod 06 – 07, 25 (inkluderar de 0-placerade från FK)

 Sjuk-/aktivitetsersättning: kod 09, 26

 Arbetshinder/Sociala skäl: kod 23

 Vård av barn: kod 08, 17, 27

 Arbetar deltid, ofrivilligt: kod 04, 28

 Arbetar heltid: kod 18, 29

 Utan försörjningshinder, tillfälligt behov (har EGT): kod 22

 Övriga: kod 15-16, 19, 24, 42

 Ersättning enl. LMA (ett fåtal som inte insamlas till Socialstyrelsen)

I följande diagram blir det tydligt att kostnaden för ekonomiskt bistånd till största delen upp- står vid arbetslöshet, sjukskrivning och av sociala-/medicinska skäl. Tillsammans stod de för drygt 90 procent av totalkostnaden 2014 (467 mnkr, 194 mnkr respektive 204 mnkr). Det var en oförändrad andel jämfört med 2013.

Biståndskostnaden var störst för arbetslösa, 49 procent av totalkostnaden 2014. Det var en nå- got mindre kostnad och andel av totalkostnaden jämfört med året innan, -1,4 procentenheter.

Inom kategorin arbetslösa är kostnaden störst för personer som registrerats som arbetslösa utan ersättning från ”A-kassa/Alfa-kassa - i aktivitet”. 253 mnkr eller 26 procent av totala bi- ståndskostnaden utbetalades enligt detta försörjningshinder. Det var dock en minskning av kostnaden för denna grupp med 13 mnkr jämfört med 2013. För arbetslösa i program med otillräcklig ersättning från Arbetsförmedlingen minskade kostnaden med 6 mnkr till totalt 79 mnkr och kostnaden för när arbetslösa väntar ersättning från A-kassa/Alfa minskade med 5 mnkr till totalt 8 mnkr 2014. Det skedde däremot en liten ökning av kostnaden för arbetslösa utan ersättning ej i aktivitet med 0,7 mnkr till 99 mnkr totalt och kostnaden för nyanländ i Etablering ökade med 7 mnkr till totalt 14 mnkr.

Summa ekonomiskt bistånd efter kategori av försörjningshinder, Tkr, 2013 och 2014

Se detaljerad indelning av stadens försörjningshinder i kategorier i tabell 18.

0 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 300 000 350 000 400 000 450 000 500 000

2013 2014 Tkr

(16)

14

Kostnaden för kategorin sjukskrivna var 194 mnkr, vilket var en ökning med 1 mnkr jämfört med 2013 och utgjorde 20 procent av den totala biståndskostnaden. Kategorin sociala-/medicinska skäl stod för 21 procent av den totala kostnaden eller 204 mnkr 2014. Det var en ök- ning med drygt 8 mnkr jämfört med 2013.

Kategorierna sjukskrivna, sjuk-/aktivitetsersättning och vård av barn kan sammantaget ses som en grupp med låg eller ingen ersättning från det statliga transfereringssystemet via För- säkringskassan (kategorin vård av barn inkluderar dock även ett antal personer som väntar barnomsorg). Gruppen fick 248 mnkr eller nära 26 procent av biståndskostnaderna 2014.

Följande diagram visar antalet vuxna personer med samma indelning i kategorier av försörj- ningshinder som i föregående diagram. Observera att en person endast kan finnas en gång inom varje kategori, men dock i fler än en kategori under året⁵. Sedan 2005 har varje person i genomsnitt nära 2 olika försörjningshinder under året. Observera att antalet biståndstagare med de olika försörjningshindren i tabellen alltså inte kan summeras. Se tabell 17 i tabellbilagan.

Vuxna biståndstagare efter kategori av försörjningshinder, 2013 och 2014

Se detaljerad indelning av stadens försörjningshinder i kategorier i tabell 17.

11 200 personer eller 64 procent av de vuxna biståndstagarna fick bistånd på grund av arbets- löshet någon gång 2014. Det var en minskning med 590 personer jämfört med 2013 men en oförändrad andel av biståndstagarna. Kategorin arbetslösa omfattar alltså en långt större andel av de vuxna biståndstagarna än den andel av kostnaden för ekonomiskt bistånd de fick (49 procent). Jämförelsen av kostnader för biståndstagare i olika kategorier visar att årskostnaden per arbetslös person (41 673 kronor) är lägre än för dem med sociala-/medicinska skäl

5 Från och med 2004 kan de vuxna biståndstagarnas olika försörjningshinder följas. Tidigare registrera- des endast försörjningshinder för hela hushållet. Redovisningen av personernas försörjningshinder un- der året är en bruttoredovisning, då man kan ha haft olika försörjningshinder under årets biståndsmåna- der. Varje vuxen person kan alltså finnas redovisad under mer än ett av försörjningshindren under ett år, dock endast en gång under respektive försörjningshinder.

0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000

2013 2014 Antal

(17)

15

(49 804 kronor) och de sjukskrivna (46 012 kronor). Den lägre kostnaden beror bl.a. på att bi- ståndstiden för personer i arbetslöshet är något kortare än för gruppen med sociala-/medicinska skäl och sjukskrivna.

Inom kategorin arbetslösa hade 6 480 eller 37 procent av de vuxna biståndstagarna försörj- ningshindret arbetslös utan ersättning av A-kassa/Alfa-kassa – i aktivitet någon gång under året 2014. Det innebär oftast aktivitet på Jobbtorg Stockholm. 4 610 personer eller 26 procent var någon gång arbetslös utan ersättning från A-kassa/Alfa-kassa och ej i aktivitet. Det var en liten minskning av antal arbetslösa (utan ersättning) som inte var i aktivitet, och en minskning med 580 personer av dem i aktivitet jämfört med 2013. De arbetslösa med otillräcklig ersätt- ning i AF-program minskade med 300 till 3 370 personer 2014. Observera att om samma per- son först haft t.ex. försörjningshindret arbetslös utan ersättning och sedan gått över till ”i aktivitet” redovisas personen i båda grupperna i tabell 17, men endast en gång i kategorin arbets- lös i diagrammet.

Inom kategorin sjukskriven finns 4 220 personer eller 24 procent av biståndstagarna någon gång under året. Det var en minskning med 60 personer jämfört med 2013. Gruppen fick i genomsnitt 46 012 kronor per person av detta skäl under året.

4 100 personer fick bistånd p.g.a. sociala-/medicinska skäl någon gång under 2014 vilket var en ökning med 30 personer jämfört med 2013. De utgör 23 procent av de vuxna biståndsta- garna. Gruppen fick i genomsnitt 49 804 kronor per person under året.

De vuxna biståndstagarnas finns redovisade efter sitt vanligaste försörjningshinder under året i tabell 19, 20 och 21 i tabellbilagan. Det innebär att de redovisas på det försörjningshinder de vanligen hade under året, och om två försörjningshinder var lika frekventa sker redovisningen på det senast förekommande. Det ger en nettoredovisning av de vuxna biståndstagarna. Ta- bellerna kan därför ge en mer överblickbar information och över vilka åldrar och hushållsty- per som är frekventa för olika försörjningshinder.

Stadsdelsförvaltningarna

Fördelningen av biståndskostnaderna på försörjningshindergrupperna ser något olika ut på stadsdelsförvaltningarna. Befolkningsstruktur och socioekonomiska förhållanden påverkar vilka hinder befolkningen har för att nå egen försörjning.

I följande diagram framgår andelen av kostnaden för ekonomiskt bistånd till arbetslöshet, sjukskrivningar och sociala-/medicinska skäl i respektive stadsdelsförvaltning och i staden som helhet. Ytterstadsområdena med yngre befolkning har i något större utsträckning kostnader av arbetslöshetsskäl än i innerstaden. Socioekonomiskt starkare stadsdelsförvaltningar har över lag lägre kostnader, och arbetslöshet är i mindre utsträckning vanligt vid biståndsansö- kan. När det gäller sjukskrivna är det något vanligare med högre kostnadsandel i områden med äldre befolkning än i övriga staden. I stora drag tenderar innerstaden att ha något större andel av kostnaden för sjukskrivningar än i ytterstaden.

De personer som redovisas på Boutredningsenheten med dessa grupper av försörjningshinder fick tidigare under året ekonomiskt bistånd enligt dessa försörjningshinder på någon stads- delsförvaltning eller enheten för hemlösa. Den största andelen av de avlidna hade dock fått försörjningshindret ”Utan försörjningshinder - har inkomst över norm”.

(18)

16 Kostnaden för arbetslös, sjukskriven respektive sociala-medicinska skäl, %, per stadsdelsförvaltning 2014

Hur de vuxna biståndstagarna fördelar sig på försörjningshindren i stadsdelsförvaltningarna redovisas i tabell 54 i tabellbilagan. Observera att redovisningen av personernas försörjnings- hinder under året är en bruttoredovisning, då man kan ha haft olika försörjningshinder olika biståndsmånader under året. I tabell 55 finns nettoredovisning efter biståndstagarnas vanlig- aste försörjningshinder under året.

Etableringslagen fr.o.m. 1:a december 2010

Från och med 1:a december 2010 har Arbetsförmedlingen, enligt den nya lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, det samordnande ansvaret för nyanlän- das etablering och beslutar om rätten till etableringsplan och etableringsersättning. De nyan- lända som kom fram till och med november 2010 fortsatte handläggas i staden under deras ca 18 månader långa introduktionstid. Under introduktionstiden utbetalade staden introduktions- ersättning till dessa nyanlända. Antalet hushåll med introduktionsersättning minskade successivt fram till och med juni 2012, då ersättningsformen upphörde helt.

Vid ett antal situationer kan de nyanlända som omfattas av Etableringslagen ha behov av ekonomiskt bistånd enligt Socialtjänstlagen. Både under ”glappet” innan första utbetalningen av etableringsersättning samt i andra situationer då etableringsersättningen inte är tillräcklig för hushållets försörjning eller då den nyanlände inte får etableringsersättning alls.

I följande diagram redovisas antalet biståndshushåll med någon av de tre försörjningshinder som ska användas för personer som omfattas av Etableringsersättningen.

0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0

% Arbetslös Sjukskriven Sociala-medicinska skäl

(19)

17 Antalet biståndshushåll med försörjningshinder gällande Etableringsersättning, 2011 - 2014

Under 2014 fick 307 hushåll ekonomiskt bistånd enligt någon av de tre försörjningshinder som gäller personer som omfattas av Etableringsersättningen⁶. Det var drygt 50 fler än året innan. 2014 fanns det något ”etablerings-hushåll” på alla stadsdelsförvaltningar, utom i Älv- sjö. Flest ”etableringshushåll” finns i Spånga-Tensta, Hässelby-Vällingby och Enskede- Årsta-Vantör.

I följande diagram presenteras summa utbetalat ekonomiskt bistånd som registrerats enligt dessa tre försörjningshinder, sammantaget 16,1 mnkr i staden 2014. Det var en ökning med 7,0 mnkr jämfört med 2013.

Summa ekonomiskt bistånd utbetalat efter försörjningshinder gällande Etablering, Tkr, 2011 - 2014

6 Försörjningshindren ”Nyanländ i etablering” och ”Nyanländ 25-75 % etablering” är i rapporten in- ordnade i kategorin Arbetslös. Försörjningshindret ”Nyanländ 0-24 % etablering” finns i kategorin Öv- rig.

0 10 20 30 40 50 60 70 Antal

år 2011 år 2012 år 2013 år 2014

0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500

Tkr år 2011 år 2012 år 2013 år 2014

(20)

18

Mest ekonomiskt bistånd utbetalat enligt dessa försörjningshinder skedde i Skarpnäck följt av Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista.

De 307 hushållen som fått ekonomiskt bistånd enligt etableringsskäl har också fått ekonomiskt bistånd enligt andra försörjningshinder med ytterligare 4,4 mnkr under året. Detta bi- stånd kan ha utbetalats inledningsvis, under etableringsfasen eller efter etableringsperiodens slut. Observera att de nyanlända hushåll som enbart fått ekonomiskt bistånd enligt andra för- sörjningshinder än de etableringsrelaterade inte kan identifieras i denna statistik.

(21)

19

Ökande medelbidrag

Medelbidraget påverkas av normhöjning, hyreshöjningar och övrig inflation, hushållens storlek samt relationen mellan hushållens inkomster och utgifter. För 2014 skedde inte någon år- lig normhöjning (grundat på KPI-förändringen mellan 2012 och 2013). Under 2014 ökade inte KPI men hyrorna i allmännyttan ökade 2 procent. Här presenteras tre olika mått för medelbidrag; medelbidraget per person och månad, medelbidraget per viktad person och månad samt medelbidraget per hushåll och månad.

Medelbidraget per person och månad ökade med 143 kronor, 3,0 procent, till 4 891 kr 2014 jämfört med 2013. Isolerat från andra förändringar i biståndstagandet innebär det en kost- nadsökning på 29 mnkr för helåret. Observera att alla personer i detta mått väger lika mycket oavsett om de är vuxna i par, ensamstående eller är barn. (Tabell 30 i tabellbilagan.)

Medelbidraget per viktad person tar dessutom hänsyn till hushållssammansättningen och där- med till att ett barn inte kostar lika mycket som en vuxen och att en vuxen ensamstående kostar mer än en vuxen i ett par. Den skillnad i medelbidrag mellan åren som uppkommer av att hushållsstorleken och hushållssammansättningen förändras elimineras i detta mått. Av de olika måtten på medelbidrag belyser detta utvecklingen bäst.

I löpande priser, den övre kurvan i följande diagram, var medelbidraget per viktad person 6 149 kronor per månad 2014. Det var en ökning med 160 kr per viktad person eller 2,7 procent jämfört med 2013. Detta mått har alltså ökat något mindre jämfört med måttet medelbidrag per person. Det beror främst på att de ensamstående vuxna, som har högre kostnadsvikt, utgjorde en större andel av biståndstagarna.

Medelbidrag per person (viktad) och månad, Kr, i löpande och fasta priser 1990 - 2014

Den nedre kurvan i diagrammet visar utvecklingen av medelbidraget per viktad person i fasta priser, efter det att hänsyn tagits till KPI (Konsumentprisindex) med 1990 års prisnivå som bas. Den visar att medelbidraget 2014 per viktad person var 4 072 kronor i 1990 års priser, d.v.s. när prisutvecklingens effekt på kostnaden har eliminerats. I fasta priser ökade kostnaden per viktad person med 3,2 procent jämfört med 2013. En ökning som alltså inte beror på ändrad hushållsstorlek eller hushållssammansättning, inflation, förändring av antal hushåll eller biståndstider. Skillnaden får sökas i en utgiftsökning högre än inflationen och/eller i att bi- ståndshushållens inkomster minskat eftersom det inte skedde någon normhöjning.

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000

Löpande priser

Fasta priser Kronor

(22)

20

Medelbidraget per hushåll och månad är det vanligaste medelbidragsmåttet och visas i följande diagram. Det var 8 276 kronor 2014 och en ökning med 2,1 procent eller 169 kronor jämfört med 2013. I fasta priser ökade medelbidraget per hushåll och månad med 2,6 procent. Att medelbidraget per hushåll ökat mindre än det ökat per person beror på att hushållsstorleken minskat. Andelen ensamstående hushåll har ökat 2014.

Medelbidrag per hushåll och månad, löpande och fasta priser, 1990 - 2014

De unga och de äldre biståndshushållen är oftare ensamstående män och kvinnor utan barn, som i och med det har lägre kostnader och därmed lägre medelbidrag per hushåll.

För de unga under 25 år var medelbidraget 6 503 kronor per månad 2014. Det var en ök- ning med 97 kronor jämfört med 2013 men var den åldersgrupp som hade det lägsta medelbidraget och den lägsta ökningen. Medelbidraget ökar med äldre åldersgrupp t.o.m.

åldersgruppen 40 – 49 år som har det högsta medelbidraget med 8 893 kronor. I de äldre åldersgrupperna är medelbidraget lägre och i åldersgruppen 64 – år minskade medelbidraget med 575 kronor till 6 557 kronor 2014. Hur medelbidraget ser ut för olika grupper visas i tabell 31 – 33 i tabellbilagan.

Kronor per hushåll och månad efter registerledarens ålder 2013 och 2014 0

1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 Kronor

Löpande priser

Fasta priser

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000 10 000

-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-64 65- Samtliga

Kronor 2013 2014

(23)

21 Kronor per hushåll och månad efter hushållstyp 2013 och 2014

Det finns möjlighet att jämföra utbetalat ekonomiskt bistånd i kronor per biståndshushåll och år mellan storstäderna. Måttet tar inte hänsyn till hushållsstorlek eller biståndstid under året.

Uppgift för Stockholms Län och Riket 2014 publiceras i den nationella statistiken i juni 2015.

I Riket utbetalas lägre bistånd per år och hushåll än i storstäderna.

Kronor per hushåll och år, 2008 – 2014, i Stockholm, Göteborg, och Malmö 0

2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000

Ensamst man u barn

Ensamst man m barn

Ensamst kv u barn

Ensamst kv m barn

Par utan barn

Par med barn

Dödsbo Samtliga

Kronor 2013 2014

40 000 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

Kronor

År

(24)

Medelbidraget per viktad person och månad är lägst i ytterstadsförvaltningarna Rinkeby- Kista, Spånga-Tensta, Hässelby-Vällingby och Skärholmen men också Bromma ligger relativt lågt. Innerstaden samt Enheten för hemlösa har det högsta medelbidraget per viktad person. Allra högst är medelbidraget per viktad person på Boutredningsenheten vilket innefattar begravningskostnader.

Medelbidrag per person (viktad) och månad, Kr, per stadsdelsförvaltning 2013 och 2014

Medelbidraget per viktad person har ökat i 12 av de 14 stadsdelsförvaltningarna 2014. Den största ökningen skedde i Älvsjö med 735 kronor vilket var en ökning med 12,3 procent.

Även i Skarpnäck, Rinkeby-Kista, Hägersten-Liljeholmen, Hässelby-Vällingby och Söder- malm var ökningen stor, mellan 200 – 300 kronor, och procentuellt långt större än i staden som helhet. I några stadsdelsförvaltningar minskade dock medelbidraget per viktad person och månad. I Bromma skedde en minskning med 232 kronor eller 3,8 procent, i Norrmalm var minskningen 119 kronor eller 1,7 procent och på Enheten för hemlösa var minskningen 203 kronor eller 2,8 procent.

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000 9 000

2013 2014 Kronor

(25)

23 Medelbidrag per hushåll och månad, Kr, per stadsdelsförvaltning 2012 och 2013

I ovanstående diagram presenteras medelbidraget per hushåll och månad per stadsdelsförvalt- ning. När som här inte hänsyn är tagen till hushållens storlek och sammansättningen är bilden en annan vid jämförelser mellan stadsdelsförvaltningarna, se föregående sida. De proportion- ellt dyrare kostnaderna för ensamstående i innerstaden ser ut att utjämnas av högre kostnader för större hushåll i ytterstaden (per månad). Även medelbidraget per hushåll och månad har ökat i de flesta stadsdelsförvaltningarna utom i Bromma, Norrmalm och på Enheten för hem- lösa.

Medelbidraget per hushåll, per person och per viktad person och månad för stadsdelsförvalt- ningarna finns redovisade i tabell 58 – 60 i tabellbilagan.

Något ökad genomsnittlig biståndstid

Hushållen fick i genomsnitt bistånd 7,3 månader 2014, vilket var en ökning med 0,1 månad jämfört med 2013. Den måttliga ökningen av biståndstiden kostade 9 mnkr och motverkade kostnadsminskningen för ekonomiskt bistånd.

I ett längre perspektiv har biståndstiden ökat relativt kontinuerligt och är nu den högsta som uppmätts i staden sedan mätningarna började 1980. Tabell 34 samt 38-40 i tabellbilagan.

Tendensen sedan 1990 är att i samband med lågkonjunktur ökar den genomsnittliga bistånds- tiden medan högkonjunktur har inneburit relativt oförändrad biståndstid. I högkonjunkturen 2005 – 2008 var alltså biståndstiderna relativt oförändrade. I den förra lågkonjunkturen 2009 fortsatte den genomsnittliga biståndstiden att öka och har sedan fortsatt att öka något under den långsamma återhämtningen av konjunkturen som pågår.

6 500 7 000 7 500 8 000 8 500 9 000

2013 2014 Kronor

(26)

24 Genomsnittlig biståndstid (månader per år) för biståndshushållen 1990 - 2014

Drygt 43 procent av hushållen hade långvarigt biståndsbehov, 10 – 12 månader, under 2014.

Det var en något ökad andel jämfört med 2013. Endast 22 procent av biståndshushållen hade kortvarigt biståndsbehov, 1-2 månader, vilket var en oförändrad andel jämfört med 2013. Det är också den lägsta uppmätta andel hushåll med kortvarigt behov sedan 1990. Biståndshushåll med långa biståndstider har dominerat sedan 1996. Tidigare var förhållandet det omvända.

Under början av 90-talet dominerade hushåll med korta biståndstider. Ekonomiskt bistånd är inte ett tillfälligt komplement till försörjning för dessa hushåll, vilket det var avsett att vara.

Tabell 34 – 37 i tabellbilagan.

Biståndshushåll och kostnad fördelade efter hushållens biståndstid, %, 2014 0

1 2 3 4 5 6 7 8 Månader/år

0 10 20 30 40 50 60 70 80

1-2 mån 3-4 mån 5-6 mån 7-9 mån 10-12 mån

%

Andel av utbetalat bistånd

Andel av hushåll

(27)

25

Diagrammet illustrerar att hushåll med långa biståndstider ger höga årskostnader. 73 procent av kostnaden för ekonomiskt bistånd gick till de 43 procent av hushållen som hade långa bi- ståndstider 2014. Det är en relativt oförändrad bild ända sedan 1997. Endast 3 procent av kostnaden 2014 gick till de 22 procent av hushållen som hade kort biståndstid. Det är också ett förhållande som är relativt oförändrat sedan 1997. Som jämförelse kan nämnas att 1990 gick drygt 50 procent av kostnaden till de knappt 20 procent av hushållen som hade långva- rigt behov och 9 procent av kostnaden till de 45 procent som hade kortvariga behov.

Den genomsnittliga biståndstiden är allmänt något längre i ytterstadsområdena än i innerstaden. 2014 ökade den med 0,5 månader i Östermalm. I sju av stadsdelsförvaltningarna ökade den med 0,1 – 0,2 månader och i Spånga-Tensta var den oförändrad jämfört med 2013. I Bromma, Hässelby-Vällingby, Farsta, Älvsjö och Skärholmen minskade den genomsnittliga biståndstiden något jämfört med 2013.

Genomsnittlig biståndstid (månader per år) för biståndshushållen per stadsdelsförvaltning 2013 och 2014

Följande diagram visar hur andelen hushåll med långvarigt biståndsbehov (10-12 månader) av biståndshushållen varierar mellan stadsdelsförvaltningarna samt hur andelen förändrats mellan 2013 och 2014. Stadsdelsförvaltningarna i ytterstadsområdena har högre andel hushåll med långtidsbehov än innerstadsförvaltningarna. Störst andel hushåll med långa biståndstider finns i Rinkeby-Kista (50 procent) samt i Spånga-Tensta och Enskede-Årsta-Vantör (48 procent). Även Skarpnäck och Hässelby-Vällingby med 46 respektive 44 procent ligger högre än genomsnittet i staden. Lägst andel finns i Bromma (29 procent) följt av Kungsholmen (32 procent) och Hägersten-Liljeholmen med 36 procent.

Antalet långtidsberoende biståndshushåll har minskat i tio av de 14 stadsdelsförvaltningarna 2014. Då övriga biståndshushåll minskat mer så har andelen långtidsberoende endast minskat i fem stadsdelsförvaltningar. Andelen långtidsberoende hushåll minskade mest i Bromma och Älvsjö (-2,9 respektive -2,8 procentenheter). I åtta av stadsdelsförvaltningarna hade dock andelen ökat och den var oförändrad i en förvaltning, Hägersten-Liljeholmen. Störst ökning av

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0

2013 2014 Månader

(28)

26

andelen långtidsberoende hushåll skedde i Östermalm (+ 6 procentenheter) men också i Ens- kede-Årsta-Vantör var ökningen relativt stor. (Se vidare tabell 65 – 67.)

Andelen hushåll med långvarigt bistånd (10-12 månader) per stadsdelsförvaltning 2013 och 2014

Minskad hushållsstorlek

Den genomsnittliga hushållsstorleken minskade något bland biståndshushållen för sjunde året i följd. 2014 var hushållsstorleken 1,69 personer per hushåll vilket var en minskning med 0,02 person per hushåll jämfört med 2013. (Tabell 4 i tabellbilagan.) Det bidrog till kostnadsminskningen för ekonomiskt bistånd med -8,7 mnkr.

Observera att skalan i diagrammet inte börjar från noll för att tydliggöra förändringarna mellan åren. Förändringarna av hushållsstorleken kan synas som relativt små, men fler stora bi- ståndshushåll med högre medelbidrag och som ofta också har långa biståndstider får ändå märkbara konsekvenser för kostnaderna.

0 10 20 30 40 50 60

2013 2014

%

(29)

27 Genomsnittlig hushållsstorlek bland biståndshushållen 1990 – 2014 (Obs bruten skala)

Förändring av hushållsstorleken kommer av att förhållandet mellan andelen stora och små hushåll förändras. 2014 är både andelen par och barn i hushållen lägre än tidigare medan andelen ensamstående ökat något.

Antalet biståndshushåll efter hushållstyp 2013 och 2014

De ensamstående männen och kvinnorna utan barn dominerar bland biståndshushållen. Så var fallet 2014 liksom tidigare år. De minskade med nära 3 procent jämfört med 2013, -280 hushåll. De ensamstående männen och kvinnorna med barn minskade med 4 procent medan parhushållen med och utan barn minskade med 8 procent. Den större minskningstakten av flerpersonshushållen gav alltså en minskning av den genomsnittliga hushållsstorleken.

Andelen barnhushåll bland biståndshushållen var oförändrad, 29 procent, 2014 jämfört med 2013 efter att ha minskat de senaste åren. Mellan åren 2004 och 2008 var de 33 procent.

I tabell 7-8, 11 och 13 i tabellbilagan finns information om biståndshushållens hushållstyper.

1,45 1,50 1,55 1,60 1,65 1,70 1,75 1,80 1,85 1,90

90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 Personer per hushåll

0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000

Ensam man utan barn

Ensam man med barn

Ensam kvinna utan barn

Ensam kvinna med barn

Par utan barn Par med barn Dödsbo 2013 2014 Antal

(30)

28

De flesta vuxna biståndstagarna är i åldern 30 – 49 år

Att antalet biståndshushåll minskade och att biståndshushållens storlek samtidigt minskade jämfört med 2013 gjorde att antalet biståndstagare minskade med 1 310 personer eller 4,6 procent till 27 010 år 2014.

De 27 010 biståndstagarna som ingick i hushållen fördelar sig på åldersgrupper som i föl- jande diagram. Av de vuxna är de i åldern 40 – 49 år den största gruppen tätt följd av de i ål- dern 30 – 39 år. Båda grupperna minskade antalsmässigt med 290 respektive 180 personer jämfört med 2013, motsvarande en minskning med 7 respektive 4 procent. De utgjorde 23 respektive 22 procent av de vuxna biståndstagarna 2014, vilket var oförändrat jämfört med 2013. (Tabell 2 i tabellbilagan samt tabell 45 för stadsdelsförvaltningarna.)

Antalsmässigt skedde något mindre minskningar bland de unga vuxna, under 30 år. Gruppen 18 - 24 år minskade med 120 personer eller 5 procent jämfört med 2013 och de i åldern 25 – 29 år minskade med 170 personer eller 9 procent.

Åldersgruppen 65 år och däröver minskade med nära 50 personer vilket motsvarade 7 procent. Antalet personer 50 – 59 år och 60 – 64 år ökade båda med 20 personer.

Antal biståndstagare efter åldersgrupp 2013 och 2014

9 360 barn ingick i hushåll som hade behov av ekonomiskt bistånd någon gång under 2014.

Antalet barn i biståndshushållen hade därmed minskat med 530 eller -5 procent jämfört med 2013. En minskning av antalet barn i biståndshushållen har pågått kontinuerligt sedan slutet av 90-talet. I genomsnitt hade barnhushållen 2 barn. I följande diagram visas hur barnen i bi- ståndshushållen fördelat sig på de olika hushållstyperna under de senaste två åren.

0 2 000 4 000 6 000 8 000 10 000 12 000

Barn 18-24 25-29 30-39 40-49 50-59 60-64 65-

2013 2014 Antal

(31)

29 Antalet barn i biståndshushåll efter hushållstyp 2013 och 2014

Mer än hälften av de biståndsberoende barnen ingår i ett hushåll med en ensamstående mamma, 55 procent, vilket är en ökad andel men ett något minskat antal barn, -120, jämfört med 2013. Antalet barn har också minskat något i hushåll som består av en ensamstående pappa, -170 st. Antalet barn som lever med två vuxna har minskat med 245 st. till 3 091. År 2014 levde 12 procent av barnen med en ensamstående pappa och 33 procent av barnen med två vuxna.

De barn som lever i biståndshushåll fördelar sig på stadsdelsförvaltningarna som i följande diagram. De flesta bor i ytterstadsområdena, varav 53 procent av barnen i Västerort, 41 procent i Söderort och endast 6 procent i Innerstaden. (Tabell 45 i tabellbilagan.)

Antalet barn i hushåll med biståndsbehov har minskat i de flesta stadsdelsförvaltningarna. I Rinkeby-Kista minskade antalet barn med 160, i Spånga-Tensta med nära 160 och i Häs- selby-Vällingby med 60 barn. I Enskede-Årsta-Vantör har dock antalet barn ökat med 25 st 2014 och i Östermalm ökade de med ca 10 st.

Antalet barn i biståndshushåll per stadsdelsförvaltning 2013 och 2014 0

1000 2000 3000 4000 5000 6000

Ensam man med barn Ensam kvinna med barn Par med barn 2013 2014 Antal barn

0 500 1 000 1 500 2 000 2 500

2013 2014 Antal

(32)

30

Det finns information om biståndshushållens åldersfördelning (registerledarens ålder) i tabell 7, 9, 12, 14 och 15 i tabellbilagan samt för stadsdelsförvaltningarna i tabell 50.

Minskat biståndstagande i befolkningen

De 27 010 personer, varav 9 360 barn, som ingick i biståndshushållen 2014 utgjorde 3,0 procent av stadens befolkning. Det var en minskning av biståndstagandet i befolkningen med 0,2 procentenhet jämfört med 2013. Det är den lägsta nivån på biståndstagandet som observerats i staden sedan 1982 när socialtjänstlagen trädde i kraft. Observera att denna låga nivå upp- nåtts trots en hög nivå på arbetslösheten i staden. Högst var biståndstagandet åren 1994 - 1997 då mer än 10 procent av stadens befolkning hade ekonomiskt bistånd. (Tabell 3 i tabellbilagan.)

De 9 360 barn som ingick i hushåll som någon gång under året hade behov av ekonomiskt bi- stånd utgjorde 5,2 procent av stadens barn. Det var en minskning med 0,4 procentenheter jämfört med 2013. Barnen i biståndshushållen är passiva biståndstagare som påverkas av situ- ationen att leva på marginalen och barnfamiljer har genomsnittligt längre biståndsbehov än övriga biståndshushåll.

Andel biståndstagare av befolkningen 1990 - 2014

Bland de vuxna hade 2,4 procent av befolkningen ekonomiskt bistånd någon gång under 2014, vilket är en minskning med 0,1 procentenhet jämfört med 2013. Det högre biståndsta- gandet bland barnen drar alltså upp andelen i hela befolkningen markant. Bland de vuxna var biståndstagandet högst i åldersgruppen 50 – 59 år, med 3,5 procent. Under åren 2008 – 2011 var biståndstagandet högst bland de i åldern 40 - 49 år och dessförinnan var biståndstagandet högst bland de unga, 18 – 24 år, ända sedan början av 1990-talet. 2014 minskade biståndsta- gandet bland de unga till 2,8 procent av åldersgruppen, vilket är den lägsta nivån sedan mät- ningarna började. Detta trots den höga arbetslösheten bland unga. Under lågkonjunkturåret 1994 hade nära 19 procent av stadens ungdomar behov av ekonomiskt bistånd någon gång under året.

0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0

%

(33)

31 Andel biståndstagare i befolkningen efter åldersgrupp 2013 och 2014

2014 hade 64 procent av de unga biståndstagarna, under 25 år, vanligen ett arbetslöshetsrela- terat försörjningshinder, 7 procent var sjukskrivna och 18 procent hade ett socialt-/medicinskt hinder. Bland de i åldern 50 – 59 år hade 45 procent ett arbetslöshetsrelaterat försörjningshin- der, 22 procent var sjukskrivna och 19 procent hade ett socialt-/medicinskt hinder.

Jämförelser mellan staden och de andra storstäderna Göteborg och Malmö visar att bistånds- tagandet är mycket högre i befolkningen i de båda städerna jämfört med i Stockholms stad.

Utvecklingen var likartad, svagt ökande, i Göteborg, Malmö och riket 2013 men minskande i Stockholms stad och län.

Andel biståndstagare av befolkningen 2008 – 2014 i Stockholm, Göteborg, Malmö⁷, Stockholms Län och Ri- ket

7 Uppgifter om biståndstagare netto under år 2014 för Malmö, Länet och Riket publiceras av Socialsty- relsen i juni 2015.

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0

Barn -24 år 25-29 år 30-39 år 40-49 år 50-59 år 60-64 år 65- år

% ²⁰¹³ ²⁰¹⁴

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0

2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014

Andel

År

Stockholm Göteborg Malmö Sthlms län Riket

(34)

Följande diagram visar skillnaderna mellan biståndstagandet i befolkningen mellan stadsdels- förvaltningarna 2013 och 2014. Lägst var biståndstagandet i innerstaden vilket också kan för- väntas utifrån stadens socioekonomiska struktur. Mindre än 1 procent av befolkningen fick ekonomiskt bistånd i Kungsholmen, Östermalm och Norrmalm 2014. Högst var biståndsta- gandet 2014 i Rinkeby-Kista där ca 9 procent av befolkningen hade ekonomiskt bistånd nå- gon gång under året. (Tabell 46 i tabellbilagan.)

Andel biståndstagare i befolkningen per stadsdelsförvaltning 2013 och 2014

Biståndstagandet minskade i samtliga stadsdelsförvaltningar 2014 jämfört med 2013. Den största minskning av biståndstagandet skedde i Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta där andelen av befolkningen med bistånd minskade med 0,6 respektive 0,8 procentenheter. I Hässelby- Vällingby och Farsta minskade biståndstagandet med 0,3 procentenheter.

Skillnaderna mellan stadsdelsförvaltningarna vad gäller andel barn i befolkningen som ingår i biståndshushåll visas i följande diagram. Minskningen är relativt stor i Rinkeby-Kista, -1,5 procentenheter, i Spånga-Tensta, -1,4 procentenheter, samt i Hässelby-Vällingby och Skär- holmen med -0,6 procentenheter.

0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0

2013 2014

%