INOM
EXAMENSARBETE TEKNIK,
GRUNDNIVÅ, 15 HP
STOCKHOLM SVERIGE 2019,
Förtätning som
stadsbyggnadsstrategi för en hållbar stadsutveckling
En fallstudie av projektet Fokus Skärholmen
NOOR FEYLI
Sammanfattning
Under de senaste decennierna har det pågått en urbanisering i världens storstäder. Allt fler människor väljer att bosätta sig i urbana miljöer och trenden är uppenbar. En tät, attraktiv och blandad stad med närhet till samhällsservice, arbetsplatser och övriga funktioner samt tillgång till hållbara transportsätt eftersträvas i många städers planering för en hållbar stadsutveckling i dagsläget. Ett sätt att uppnå hållbar stadsutveckling som förespråkas på många olika
samhällsnivåer är genom förtätning som stadsbyggnadsstrategi.
Syftet med denna studie är att undersöka huruvida förtätning kan vara en tänkbar
stadsbyggnadsstrategi för att uppnå hållbar stadsutveckling. För att undersöka relationen mellan förtätning samt hållbar stadsutveckling har även begreppen undersökts samt förklarats genom en kvalitativ forskningsmetod. Studien utgörs av en fallstudiemetod av ett pågående stadsutvecklingsprojekt, Fokus Skärholmen, i Skärholmens stadsdelsområde i Stockholms kommun. Fallstudiemetoden undersöker alltså hur relationen mellan förtätning samt hållbar stadsutveckling ser ut i empirin med material från stadens plan-, mål- och strategidokument samt semistrukturerade intervjuer med kommunala tjänstepersoner involverade i projektet Fokus Skärholmen.
Skärholmens stadsdelsområde har inte exploaterats i lika stor omfattning som projektet Fokus Skärholmen nu planerar för sedan färdigställandet av miljonprogrammet. Det har endast skett mindre kompletteringar av byggnader i stadsdelsområdet. Stadsbyggande kan ses som ett verktyg för att uppnå en hållbar stadsutveckling och projektet Fokus Skärholmen planerar för en förtätning som stadsbyggnadsstrategi för en hållbar stadsutveckling utifrån
stadsdelsområdets lokala behov samt förutsättningar. Projektet Fokus Skärholmen betraktas därför som ett omfattande och intressant fall att undersöka för denna studie.
Studiens resultat visar vid jämförelse av teoretiska samt empiriska studier att förtätning som stadsbyggnadsstrategi kan, enligt vissa forskare, innebära en hållbar stadsutveckling förutsatt att förtätningen sker på rätt sätt. Förtätning kan även på vissa platser betraktas som en
olämplig stadsbyggnadsstrategi som istället kan motverka den hållbara stadsutvecklingen som samhället strävar efter. Både ”förtätning” samt ”hållbar stadsutveckling” är således
kontextberoende begrepp och varierar beroende på platsens förutsättningar samt behov.
Diskussionen om hur en förtätning bör ske är således mer komplex än vad vi tror och bör analyseras mer djupgående för att stadsbyggnadsstrategin ska bli framgångsrik och innebära positiva effekter för alla människor i samhället. Projektet Fokus Skärholmen har satts i denna kontext vid empiriska studier, slutsatsen beträffande projektet Fokus Skärholmen är att det kan bli ett framgångsrikt stadsutvecklingsprojekt förutsatt att allt som skrivs i plan-, mål- samt strategidokumenten uppfylls. Fokus Skärholmen är alltjämt långt ifrån ett färdigställt projekt och har en rad utmaningar framför sig att överkomma, det är således svårt att konstatera så tidigt i processen om förtätningen kan innebära en hållbar stadsutveckling i praktiken.
Nyckelord: Hållbar stadsutveckling, förtätning, funktionsblandning, stadsbyggnad, blandstad, förtätningsstrategier, Fokus Skärholmen, urbanisering, täthet, stadsplanering
Förord
Detta är ett kandidatexamensarbete motsvarande 15 högskolepoäng och skrevs under vårterminen 2019 inom civilingenjörsprogrammet Samhällsbyggnad med fokus på stadsplanering.
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Nazem Tahvilzadeh och min examinator Maria Håkansson som har väglett mig genom skrivandet med sina kunskaper samt erfarenheter. Det har varit till stor hjälp vid arbetet.
Jag vill även framföra min tacksamhet till tjänstepersonerna i Stockholm stad för att de har medverkat i intervjuer som genomfördes för denna studie. De bidrog med välutvecklade svar.
Det var dessutom lärorikt och underlättade skrivandet av denna kandidatuppsats. Stort tack till Joel Berring, Nina Morling samt Karin Ahlzén som har deltagit i denna studie.
Noor Feyli
Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm, maj 2019
Abstract
Urbanization has taken place in the world’s major cities in recent decades. The numbers of people that are settling in urban environments are increasing, therefore the trend is obvious. A compact, attractive and mixed city with proximity to community service, workplaces and further functions as well as access to sustainable transport (e.g. public transport, walking and cycling) is desirable and sought in many cities. The idea behind the compact and mixed city is occurring with increasing frequency in many cities’ planning for a sustainable urban
development. A strategy to achieve sustainable urban development is through densification.
The purpose of this study is to look into whether densification is could be an urban
development strategy for achieving sustainable urban development. The relationship between densification and sustainable urban development has therefore been studied through
qualitative research. This study consists of a case study method of an ongoing urban
development project called “Fokus Skärholmen”, in Skärholmen administrative city district in Stockholm municipality. The case study method examines how the relationship between densification and sustainable urban development looks empirically.
Skärholmen administrative city district’s land use has not been developed to the same extent as the project “Fokus Skärholmen” is now planning for since the completion of the Million Programme. Urban development strategy could be seen as a tool for achieving sustainable urban development and the project “Fokus Skärholmen” is planning for a densification as an urban development strategy for sustainable urban development based on the local district area’s needs and conditions. Since Skärhomen’s land use has not been developed to the same extent, the “Fokus Skärholmen” project is considered as extensive and interesting case to study.
The results of this study show, when comparing theoretical and empirical studies, that densification as an urban development strategy could, according to some researchers,
contribute to a sustainable urban development, given that the densification is done correctly.
Densification could also in some places be regarded as an inappropriate urban development strategy and could instead counteract the sustainable urban development that the society strives for. Both “densification” and “sustainable urban development” are thus context-
dependent concepts and vary depending on the area’s conditions and needs. The discussion on how densification should be done is therefore more complex than we think and should be further analyzed so the densification could contribute to positive effects and benefit all people. The project “Fokus Skärholmen” has been put into this context in empirical studies.
The conclusion regarding “Fokus Skärholmen” is that it could become a successful urban development project, given that everything that is written in the plan and strategy documents is implemented. Fokus Skärholmen is still far from to be considered as a completed project and has a number of challenges ahead to overcome, thus it is difficult to state so early in the process if the densification could contribute to sustainable urban development in practice.
English title: Densification as a strategy for Sustainable Urban Development – A Case Study of the project Fokus Skärholmen
Keywords: Sustainable urban development, densification, mixed-use development, urban development strategy, densification strategies, Fokus Skärholmen, urbanization, density, urban planning
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 1
1.2 Frågeställningar ... 2
1.3 Studiens avgränsning ... 2
2. Metod ... 3
2.1 Undersökningsmetod ... 3
2.1.1 Kvalitativ forskning... 3
2.1.2 Fallstudiemetod ... 4
2.1.3 Semistrukturerade intervjuer ... 4
2.1.4 Urval av intervjupersoner ... 5
2.1.5 Genomförande av intervjuer samt hantering av intervjumaterialet ... 6
2.2 Kritisk reflektion kring val av metod ... 6
3. Teoretiskt ramverk ... 8
3.1 Hållbar stadsutveckling ... 8
3.2 Förtätning ... 11
3.3 Strategier för förtätning ... 12
3.3.1 Den blandade staden ... 13
3.4 Samband mellan förtätning och stadsutveckling ... 15
3.4.1 Olika synsätt på förtätning som strategi för hållbar stadsutveckling ... 16
4 Stockholms kommun ... 21
4.1 Vision 2040 – Ett Stockholm för alla ... 21
4.2 Stockholm stads översiktsplan ... 21
4.2.1 Stockholm översiktsplans mål för en hållbar stadsutveckling ... 22
4.2.2 Förtätning i Stockholms kommun ... 22
5 Fallstudie Fokus Skärholmen ... 23
5.1 Skärholmens stadsdelsområde ... 23
5.2 Fokus Skärholmen ... 23
5.2.1 Bakgrund till projektet ”Fokus Skärholmen” ... 23
5.2.2 Detaljplaner och arbetsmetoder ... 24
5.2.3 Projektets mål och förhållning till viktiga dokument ... 26
5.4 Förtätning som stadsbyggnadsstrategi i Skärholmens stadsdelsområde ... 27
5.4.1 Fokus Skärholmens förtätningsargument ... 28
5.4.2 Hur arbetar Fokus Skärholmen med förtätning ... 29
5.5 Relationen mellan förtätning och stadsutveckling i Skärholmens stadsdelsområde ... 34
5.5.1 Den planerade förtätningen och Spårväg Syds påverkan ... 35
5.6 Utmaningar inom projektet ... 35
6 Analys ... 38
6.1 Begreppet förtätning inom projektet ... 38
6.2 Förtätningsstrategier i Skärholmens stadsdelsområde ... 38
6.3 Relationen mellan förtätning och hållbar stadsutveckling ... 40
6.3.1 Projektets genomförbarhet ... 42
7 Avslutande diskussion och slutsats ... 45
7.1 Slutsats ... 47
7.2 Förslag till framtida forskning ... 47
8 Källförteckning ... 48
Bilagor ... 54
1. Inledning
Allt fler människor söker sig till världens städer. Städer får en ökad betydelse internationellt och utvecklingen går synnerligen snabbt. I enlighet med FN:s undersökningar estimeras 70%
av världsbefolkningen att leva i urbana miljöer år 2050. Många städer arbetar således för att uppnå FN:s globala utvecklingsmål om hållbara städer och samhällen (Stockholm stad, 2018a).
I Sverige och framför allt Stockholm så är urbaniseringstrenden uppenbar. Stockholm är en av Europas snabbast växande huvudstäder. Stockholm stad har under de senaste tio åren kännetecknats av en mycket hög befolkningstillväxt, dessutom så har stadens befolkning ökat med en femtedel sedan millennieskiftet. Sedan 2006 har Stockholms kommun ökat med ungefär 15 000 fler invånare varje år och enligt stadens prognos förväntas vi vara 1,3 miljoner invånare år 2040, och en miljonstad redan år 2020. I samband med denna urbaniseringstrend och den rådande befolkningstillväxten så bör det således finnas stadsbyggnadsstrategier som beskriver hur staden bör byggas (Stockholm stad, 2018b).
En stadsbyggnadsstrategi som förespråkas för en hållbar stadsutveckling är då förtätning, denna stadsbyggnadsstrategi tas upp i denna studie (Ståhle, 2008a). Stadsbyggnadsstrategin förtätning är en motreaktion av den dåvarande stadsutglesningen som pågick från andra världskrigets slut och anses läka den tidigare stadsutglesningen som modernismens
planeringsideal förde med sig (Tunström, 2009). Idealet bakom den tidigare stadsutglesningen anses i dagsläget motverka den hållbara utvecklingen och därigenom uppstod den täta staden som det nya stadsbyggnadsidealet. Förtätning är således en aktuell och omtalad
stadsbyggnadsstrategi och har varit det internationellt sedan 1980-talet (Ståhle, 2008a; Björk et. al, 2008).
Stockholms översiktsplan har utpekat ett antal fokusområden i staden som ska utbyggas och det är tydligt att det planeras för förtätning i staden läst ur stadens översiktsplan.
Översiktsplanen fungerar som en slags utbyggnadsstrategi för att styra utvecklingen mot stadens vision ”Vision 2040-ett Stockholm för alla”. Ett av dessa utpekade
stadsutvecklingsområden som anges i översiktsplanens utbyggnadsstrategi är Skärholmens stadsdelsområde i Stockholms kommun. Området kan förtätas genom kompletteringar, sammanlänkningar samt omvandlingar av stadsdelarna Bredäng, Skärholmen, Sätra och Vårberg. Förtätningen omfattar ett tillskott av byggnader för att tillgodose det befintliga bostadsbehovet, stadskvaliteter samt en omfattande funktionsblandning. Detta projekt kallas för ”Fokus Skärholmen” och fallet kommer att studeras i denna kandidatuppsats. Det som är särskilt med detta stadsutbyggnadsprojekt är att minst 4000 nya bostäder ska uppföras sedan miljonprogrammet (1965–1975) för att uppnå målet om att bygga totalt 140 000 nya bostäder i Stockholm stad fram till år 2030. Detta förväntas då att lösa den befintliga bostadsbristen och främja diverse stadskvaliteter. (Stockholm stad, 2018b).
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka relationen mellan förtätning och hållbar stadsutveckling och om förtätning kan bidra till en hållbar stadsutveckling. För att öka förståelsen för detta samband så görs en fallstudie av ett konkret pågående
stadsplaneringsprojekt ”Fokus Skärholmen” i Stockholms kommun.
1.2 Frågeställningar
-
Vad är förtätning? Hur kan begreppet definieras enligt stadsutvecklingsprojektet Fokus Skärholmen?-
Vilka förtätningsstrategier tillämpas i stadsutvecklingsprojektet Fokus Skärholmen?-
Vad är relationen mellan förtätning och hållbar stadsutveckling i projektet Fokus Skärholmen? Kan förtätning vara en tänkbar stadsbyggnadsstrategi för att bidra till en hållbar stadsutveckling i Skärholmens stadsdelsområde?1.3 Studiens avgränsning
I denna studie så har en begreppsavgränsning gjorts avgränsats för att kunna hålla sig till syftet och endast besvara studiens frågeställningar. För att begränsa begreppsantalet så har en ämnesavgränsning gjorts. Ämnesavgränsningen har gjorts genom att undersöka förtätning som stadsbyggnadsstrategi för en hållbar stadsutveckling. Begrepp som undersöks tillhörande denna ämnesavgränsning är framför allt förtätning och hållbar stadsutveckling. Samtliga begrepp som har getts är inte definierade på ett konkret sätt då de är föränderliga beroende på platsens lämplighet och förutsättningar. Det är således svårt att illustrera vad dessa begrepp betyder om de inte sätts i en kontext.
Utöver en ämnes- samt begreppsavgränsning som har gjorts i denna studie så har även en geografisk områdesavgränsning genomförts för denna kandidatuppsats. Den geografiska avgränsningen omfattar enbart Skärholmens stadsdelsområde som ligger i Stockholms kommun. Skärholmen stadsdelsområde kommer därför göras enligt en fallstudiemetod.
Anledningen till denna gjorda avgränsning beror framför allt på att Stockholm är en storstad och förtätning sker på flera områden, att undersöka flera områden samtidigt innebär även att arbetets omfattning blir ännu större. Att undersöka flera stadsdelsområden i Stockholm stad där olika stadsutvecklingsprojekt genomförs är möjligt, men detta kandidatarbete har en tidsbegränsning och uppsatsens omfattning har därmed anpassats efter detta tidsspann. I och med att en geografisk områdesavgränsning har gjorts så innebär det i sin tur att ett antal kommunala styrdokument väljs ut samt begränsas och är nödvändiga för att besvara studiens frågeställningar. Att studien avgränsas på flera sätt är viktigt för att bibehålla en röd tråd genom uppsatsen och dra relevanta slutsatser.
2. Metod
I detta kapitel beskrivs vilka metoder som har använts för att besvara studiens frågeställningar och syfte. Kapitlet börjar med att förklara vilka undersökningsmetoder som har använts, därefter förklarar jag utformning samt genomförande av valda intervjupersoner.
Avslutningsvis gör jag en kritisk reflektion kring informationshämtning- och hantering, det innebär att jag gör en reflektion kring mina metodval och vilka brister metodvalen inbegriper.
2.1 Undersökningsmetod
Det finns olika vetenskapliga metoder som kan tillämpas. Val av undersökningsmetod(-er) bestäms utifrån syftet med studien samt tillhörande frågeställningar. Det beror alltså på vad man vill ha svar på i sin forskning (Bryman, 2011). I denna kandidatuppsats har en kvalitativ forskningsmetod valts för att besvara studiens frågeställningar och uppfylla syftet. För att få en teoretisk förståelse av forskningsämnet så har en tolkning av olika dokument samt tidigare forskning gjorts. För att dessutom bilda en ökad förståelse för innebörden av ”förtätning”
samt ”hållbar stadsutveckling” och relationen mellan förtätning och hållbar stadsutveckling i praktiken så har studien utgått från en fallstudie för ett pågående projekt ”Fokus Skärholmen”
i Skärholmens stadsdelsområde i Stockholms kommun. Det teoretiska ramverket samt fallstudien utgör en grund för analysen samt diskussionen i denna studie.
2.1.1 Kvalitativ forskning
Den kvalitativa forskningen utgår från en insamling samt tolkning av innehållet i texter (dokument, rapporter samt tidigare forskning) eller andra verbala uttryck (t.ex. i form av intervjuer). Det är alltså en vetenskaplig metod av observation för att samla icke-numeriska data (Babbie, 2016). Forskningsmetoden avser att undersöka olika begrepp, konceptuella definitioner, egenskaper, metaforer, symboler samt beskrivning av olika saker och inte genom mätningar och beräkningar som den kvantitativa forskningen bygger på. Den kvalitativa forskningsmetoden svarar på ”varför” och ”hur” en viss företeelse kan förekomma istället för
”hur ofta”. Som ett ämnesområde så inkluderar det kvalitativa tillvägagångssättet bland annat forskningskoncept samt metoder från flertal etablerade utbildningsområden (Given, 2008;
Babbie, 2016). Syftet med en kvalitativ forskning kan variera beroende på ämnesbakgrund, det kan handla om att bilda en djup förståelse för ett visst ämne och sedan få reda på hur samt vilka orsaker som ligger bakom diverse handlingar, formuleringar och beslutsfattande (Given, 2008). Vissa frågor är mest lämpligt att få svar på genom kvalitativa studier. Dessa frågor kan framför allt vara människors upplevelser av diverse saker och händelser eller deras syn på verkligheten som kan uppfattas på många olika sätt. Detta innebär således att det inte finns en absolut och objektiv sanning. I den kvalitativa forskningen är man alltså snarare intresserad av att beskriva, förklara samt tolka olika fenomen. Den kvalitativa forskningsmetoden används även med en fördel explorativt, detta innebär att personen som utför studien inte vet så mycket om fenomenet eller frågeställningen utan får reda på det under processen (Ahrne, 2011; Malterud, 2009).
I denna studie har jag i det teoretiska ramverket utgått från texter i form av böcker, rapporter, forsknings- samt tidningsartiklar, skrifter och olika policy, mål- och strategidokument. I fallstudien görs även semistrukturerade intervjuer. Enligt min uppfattning är en kvalitativ forskningsmetod mest lämplig att göra i det teoretiska ramverket samt fallbeskrivning för att besvara studiens frågeställningar samt syfte genom att kunna se samband mellan förtätning och hållbar stadsutveckling.
Dokument som har använts är tagna från Stockholms kommun och Skärholmens stadsdelsområde både på Stockholm stads hemsida samt bygg- och plantjänsten. Dessa dokument omfattar bland annat översiktsplan för Stockholm stad (2018), Vision 2040 - Ett Stockholm för alla. Beträffande Fokus Skärholmens dokument så har det varit bland annat stadsbyggnadsstrategier för socialt hållbart Fokus Skärholmen, inriktningsbeslut samt lägesredovisningar för Fokus Skärholmen (2017 samt 2018), detaljplaner som ingår i
projektet och fler tillhörande dokument. Dessa dokument har använts framför allt i fallstudien i samband med de semistrukturerade intervjuerna. Policydokument som FN:s 17 globala mål för en hållbar utveckling, Boverkets skrifter har nämnts i studien för att belysa att
stadsbyggnadsstrategin förtätning och täthet förespråkas på olika nivåer i samhället. Utöver material hämtade från Stockholm stad så har bland annat ämneslitteratur, forskningsartiklar- och rapporter tagits med i studien.
2.1.2 Fallstudiemetod
Fallstudiemetod, ”case study” på engelska, är en forskningsstrategi och innefattar empirisk undersökning som undersöker ett fenomen inom ett verkligt sammanhang. En
fallstudieforskning kan omfatta en eller flera fallstudier och innehålla inslag av både kvalitativa samt kvantitativa forskningsmetoder, lita på flera typer av källor samt kan dra nytta från tidigare utveckling av olika teoretiska resonemang. Fallstudiemetoden undersöker alltså olika fall för att öka kunskap samt bilda djup och detaljerad förståelse för ett visst fenomen. I en fallstudie är det möjligt att kombinera flera diverse datainsamlingsmetoder samt datatyper bestående av intervjuer och observationer. Olika datasamlingsmetoder samt datatyper sägs gynna fallstudiekvalitén och ge en mer varierad samt omfattande bild av ämnet som studeras (Yin, 2009).
I denna studie så gör jag dels en fallstudie för att få en ökad förståelse för hur relationen mellan förtätning samt hållbar stadsutveckling kan se ut i praktiken. En kvalitativ fallstudie görs bestående av dokumentanalys samt semistrukturerade intervjuer. De resultaten som erhålls i empirin (av fallstudiemetoden) sätts i förhållande till teorin för att tydliggöra likheter samt skillnader mellan dessa.
2.1.3 Semistrukturerade intervjuer
I den kvalitativa forskningsmetoden kan olika intervjutekniker göras. En vanlig intervjuteknik är semistrukturerade intervjuer (Hedin, 1996). Vilket är dels en metod som har tillämpats i min studie i samband med fallstudien för projektet Fokus Skärholmen. Den semistrukturerade intervjun utgår från större frågeområden som inte är precisa och detaljerade frågor. I denna metod är frågorna förutbestämda och samtliga frågor ställs till alla intervjupersoner, i samma följd (Bryman, 2011).
Fördelarna med denna intervjuteknik är att personen kan känna sig trygg och intervjun upplevs snarare som ett samtal än ett förhör som dessutom känns opersonligt. I en
semistrukturerad intervju finns det möjlighet till att vara mer flexibel och intervjun kan till en viss grad utformas utifrån intervjupersonens svar (Bryman, 2011). Ahrne et. al. (2011) nämner att i en semistrukturerad intervju så kan man fånga individernas egna tolkningar samt reflektioner vilket hjälper intervjuaren att få en djupare och mer detaljerad bild av
intervjupersonens tankar, värderingar samt normer (Ahrne et. al., 2011). Trots att intervjufrågorna anpassas efter respektive intervjuperson så fokuserar intervjuaren på
upplevs som seriös. Nackdelarna kan vara att intervjuaren måste ha ordentlig koll på
intervjupersonens kompetenser samt erfarenheter som intervjuaren vill få reda mer på under intervjun (Bryman, 2011). Det är viktigt att intervjuaren är fokuserad på intervjupersonen och huvudfrågorna så att man inte råkar hamna på mindre relevanta spår under intervjun.
I studien så genomför jag semistrukturerade intervjuer för att den möjliggör flexibilitet. Det är av stor betydelse att kunna ge intervjupersonen ett utrymme för att kunna utforma sitt svar samt tänka efter sina resonemang. Genom semistrukturerade intervjuer kunde jag erhålla mer detaljerade svar där jag dessutom fick möjligheten till att ställa följdfrågor för att tydliggöra samt få ökad förståelse för vissa resonemang (Bryman, 2011). I och med att semistrukturerade intervjuer möjliggör flexibilitet så upplevde jag att det även kunde vara en utmaning under intervjuerna. Till exempel kunde jag uppleva någon gång under intervjuerna att jag hade mindre detaljerade kunskaper inom ett visst område som respondenten tog upp. Under dessa situationer fick jag vara mer vaksam och ställa flera frågor för att kunna se kopplingar och förstå helheten bättre. Detta är viktigt att göra då intervjuerna är en del av fallstudien och för att faktiskt kunna besvara studiens frågeställningar.
2.1.4 Urval av intervjupersoner
Samtliga intervjuer utformades som jag tidigare nämnde enligt en kvalitativ semistrukturerad intervju för att kunna få en djupare förståelse av ämnet. Undersökningsområdet som
uppsatsen tar upp är Skärholmens stadsdelsområde i Stockholms kommun.
Urvalet som har gjorts i de semistrukturerade intervjuerna är ett målstyrt urval. Det anses vara ett strategiskt urval eftersom det handlar att finna rätt personer till studiens frågeställningar samt syfte (Bryman, 2011). Det målstyrda urval som har tillämpats i denna kandidatuppsats har anpassats efter att hitta intervjupersoner som har kompetenser samt erfarenheter för att specifikt kunna besvara studiens frågeställningar. Sammantaget så intervjuades tre personer, samtliga intervjuer var kvalitativa semistrukturerade direktintervjuer (intervjupersonen samt den som håller i intervjun träffas på en viss plats).
Personerna som intervjuades var involverade i projektet Fokus Skärholmen och är följande:
1. Joel Berring, stadsplanerare och projektsamordnare på stadsbyggnadskontoret.
Stockholm stad. Stadsplanerare inom projektet Fokus Skärholmen. Direktintervju, Fleminggatan 4, 2019-04-30, kl. 13:00 – 13:45.
2. Karin Ahlzén, projektchef samt talesperson för Fokus Skärholmen på exploateringskontoret sedan 2019-02-01. Stockholm stad. Direktintervju, Fleminggatan 4, 2019-05-02, kl. 11:00 – 12:00.
3. Nina Morling, Enhetschef för projektutveckling i Västra Söderort (Älvsjö, Hägersten, Liljeholmen samt Skärholmen) på exploateringskontoret. Stockholm stad.
Direktintervju, Fleminggatan 4, 2019-05-03, kl. 10:35 – 11:30.
2.1.5 Genomförande av intervjuer samt hantering av intervjumaterialet
Innan intervjuerna genomfördes så skickade jag ett detaljerat mejl till respektive
intervjuperson om min studie samt vad jag hade tänkt göra med intervjumaterialet samt hur lång tid jag hade tänkt att intervjuerna skulle dröja. En intervjuguide utformades med ett antal större huvudfrågor i förväg (se bilaga 1 för intervjuguide). Den valda intervjumetoden var semistrukturerad i samtliga intervjuer för att kunna få en djupare och ökad förståelse för projektet Fokus Skärholmen samt relationen mellan förtätning samt hållbar stadsutveckling.
Samtliga intervjuer gjordes individuellt och på deras arbetsplats. Innan intervjuerna genomfördes, så frågade jag respektive intervjuperson om godkännande för röstinspelning genom min mobiltelefon för att sedan transkribera allt som sades under intervjun. Jag frågade även om intervjupersonerna ville se intervjuguiden i förhand för att göra dem medvetna om vilka frågor som har tänkt ställas. Alla intervjupersoner godkände röstinspelningen och samtliga intervjuer varade mellan 45–60 minuter. Intervjuerna delades in i två teman:
allmänna frågor samt frågor om projektet Fokus Skärholmen. Samtliga intervjuer inleddes med allmänna frågor kring personens arbetsroll samt syn på begreppet förtätning och hållbar stadsutveckling för att sedan kunna ställa mer detaljerade frågor kring Fokus Skärholmen. Ett anteckningsblock togs med till intervjuerna för att kunna skriva ner viktiga stödord och meningar för att säkerställa att jag har material att utgå från om något skulle hända det ljudinspelade materialet. Vid röstinspelningen så kunde jag fokusera mer på
intervjupersonerna och deras resonemang och ställa följdfrågor istället för att anteckna kontinuerligt och förbise viktiga detaljer för att bilda en helhetsbild för projektet (Bryman, 2011). Röstinspelningen var även gynnsam på sådant sätt att det fick mig att minnas detaljer under intervjun och möjliggjorde transkribering vid bearbetning av materialet. Hedin (1996) nämner att en bearbetning av intervjuer tar lång tid. Detta var något jag även upplevde, framför allt om transkriberingen görs på ett noggrant sätt och lyssnar om några gånger.
Bryman (2011) nämner att en nackdel med röstinspelning är att det kan upplevas som obekvämt för intervjupersonen och påverka respondentens svar (Bryman, 2011). För att undvika detta så försökte jag hantera ljudinspelningen på ett försiktigt sätt, fokusera på intervjupersonernas resonemang samt föra ett samtal som känns mer ”naturligt”.
2.2 Kritisk reflektion kring val av metod
I en kvalitativ forskningsmetod är forskaren själv ett viktigt redskap beträffande insamling samt tolkning av data. Detta kan medföra att metoden blir mer subjektiv än objektiv (Hedin, 1996). Det är därför viktigt att kunna förhålla sig kritiskt till både material som har hämtats och hanterats samt egna tolkningar dessa. En nackdel med den valda metoden är dessutom att resultaten från frågeställningarna inte är generella och därigenom kan inte appliceras på liknande projekt samt frågeställningar.
Om mer än en fallstudie hade gjorts så skulle det eventuellt kunna innebära ett förbättrat underlag för att kunna dra en mer detaljerad slutsats av studiens frågeställningar. Det skulle dessutom kunna ge en tydligare bild av hur verkligheten ser ut när det kommer till relationen mellan förtätning som stadsbyggnadsstrategi och en hållbar stadsutveckling. Studien sker dock under en begränsad tid vilket innebär att ytterligare fallstudier hade blivit alltför omfattande under detta tidsspann.
En kvalitativ metod har dock fungerat relativt bra och varit effektivt i denna studie. Framför allt då mina frågeställningar innebär att kunna utläsa, tolka samt se samband mellan olika begrepp. En nackdel med den kvalitativa forskningsmetoden kan vara att empirin(fallstudien) som erhålls samt tolkas kan sättas i förhållande till tidigare forskning som valts ut. När empirin sätts i förhållande till teorin så kan det innebära att studiens resultat samt slutsatser påverkas och förvrängas beroende på vilket material väljs vid jämförelse av teori och empiri.
Framför allt då det teoretiska ramverket utgörs av ett urval av forskningslitteratur där olika forskare kommer fram till olika argument och för att begränsa kandidatuppsatsens omfattning så görs ett urval. Det underlaget som finns i det teoretiska ramverket kan i sin tur påverka studiens analys och slutsatser.
Det är även viktigt att nämna att projektet Fokus Skärholmen pågår alltjämt och är en långsiktig stadsutvecklings- och stadsbyggnadsprocess som kan ta upp till 15 år för att det mesta ska färdigställas. Att projektet fortfarande är i sådan tidig fas gör att det blir svårt att dra slutsatser om projektets effekter och resultat utan slutsatserna dras snarare utifrån projektets mål samt ambitioner i denna studie.
3. Teoretiskt ramverk
Detta kapitel börjar med att förklara begreppen som står i fokus för denna studie. Begreppen som förklaras är hållbar stadsutveckling och förtätning. Sedan undersöks sambandet mellan förtätning samt hållbar stadsutveckling från tidigare forskningar och redogörs i detta kapitel.
Detta kommer senare i denna kandidatuppsats utgöra en grund för utformning av analysen och därigenom diskussion samt slutsatser. Kapitlet delas in i fyra avsnitt för att underlätta och förtydliga innehållet för läsaren.
3.1 Hållbar stadsutveckling
I detta avsnitt redogörs det för begreppet hållbar stadsutveckling genom att förklara vilka komponenter som bör beaktas vid arbetet för en hållbar stadsutveckling.
Den rådande urbaniseringen innefattar att den hållbara utvecklingen är i allt större omfattning beroende av den hållbara stadsutvecklingen. Frågan som uppstår är dock, vad innebär hållbar stadsutveckling i grund och botten? Parallellt med detta begrepp hållbar stadsutveckling nämns även hållbar stad, men vad är en hållbar stad och när betraktas staden som hållbar?
(Wangel, 2013)
Maclaren (1996), biträdande professor vid University of Toronto, skriver i artikeln ”Urban Sustainability Reporting” att hållbarhet som begrepp är svårdefinierat. Framför allt då det finns många tolkningar samt uppfattningar kring hållbarhet som definition, och hur det är möjligt att uppnå detta. Inte nog med det, så är det inte ovanligt att begreppen hållbar stadsutveckling och en hållbar stad förväxlas vid litteraturläsning. Detta försvårar för läsare att förstå dessa kontextberoende begrepp som inkluderar hållbarhet. För att klargöra dessa definitioners innebörd, förklarar Maclaren (1996) att en hållbar stadsutveckling är själva processen som bidrar till att staden blir hållbar. En hållbar stad däremot, förklaras som ett tillstånd som finns kvar under ett längre tidsspann, så långt fram att det kan utsträcka sig över många generationer. Maclaren (1996) har även poängterat att diverse städer har olika
förutsättningar samt behov för att utvecklas och därigenom finns det många olika definitioner av vad begreppet hållbar stadsutveckling är (Maclaren, 1996).
I FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling så finns det ett mål om hållbara städer och samhällen. I FN:s utvecklingsprogram(UNDP) förklaras detta mål enligt följande:
” Hållbar stadsutveckling omfattar hållbart byggande och hållbar planering av bostäder, infrastruktur, offentliga platser, transporter, återvinning och säkrare kemikaliehantering som i sin tur kräver ny teknik och samarbete mellan flera sektorer. Inkluderande och innovativ stadsplanering behövs för att göra städerna säkra och hållbara för framtiden.” (Globala målen, 2015)
FN:s utvecklingsprogram syftar alltså till en hållbar stadsutveckling genom det elfte globala målet för hållbar utveckling (Globala målen, 2015). Denna förklaring är generell och säger oss egentligen inte så mycket om vad hållbar stadsutveckling egentligen är. FN nämner hållbart byggande och hållbar stadsplanering. För att komma närmare definitionen av en hållbar stadsutveckling så identifieras viktiga komponenter som bidrar till denna utveckling.
ecological communities” om hållbar stadsutveckling. Wheeler (2004) nämner att planering och utformning av ett område som bebos av människor har en stor påverkan på samtliga människors dagliga liv. Hur markytan planeras och används i förhållande till transportsystem, grönytor samt byggnader påverkar i sin tur människor och deras vardag. Framför allt så påverkar det tillgängligheten till vilka resurser som kommer att finnas i det lokala området, restider till olika destinationer samt vilka sociala relationer som skapas bland boende. För att uppnå en hållbar stadsutveckling som förankrar samtliga hållbarhetsdimensioner så är det nödvändigt med noggrann och genomtänkt stadsplanering. En hållbar stadsplanering påverkar därigenom livet och den hållbara utvecklingen i staden och utgör således en viktig komponent för att uppnå en hållbar stadsutveckling. Inom en hållbar stadsutveckling, där stadsplanering utgör en grundläggande del för detta begrepp så finns det olika stadsbyggnadsstrategier som förespråkas. En förekommande stadsbyggnadsstrategi är strävan efter är att bygga tätt, kompakt och funktionsblandat för en hållbar stadsutveckling. Motivet bakom denna stadsbyggnadsstrategi är att det motverkar utglesningen, ökar den upplevda tryggheten, minskar restid och ökar tillgången till affärer, arbete samt skola genom minskat avstånd (Wheeler, 2004).
Vidare behövs ytterligare beståndsdelar tas i beaktande närma sig och eventuellt uppnå en hållbar stadsutveckling. Beträffande den ekologiska hållbarhetsdimensionen skriver Wheeler (2004) att en tät stad är en förutsättning för att uppnå en ekologiskt hållbar stadsutveckling.
Framför allt då markanvändningen effektiviseras men även att det leder till en minskning av bilanvändningen. En ekologisk hållbar stadsutveckling ska främja tryggheten och förespråka mer promenadvänliga städer med välrustade stråk, samordna ett genomtänkt
kollektivtrafiksystem av hög kvalitet för samtliga invånare, minska bilanvändningen och därigenom minska bruk av fossila bränslen. Ytterligare beståndsdelar inom den ekologiska hållbarhetsdimensionen för en hållbar stadsutveckling är avfallshantering, att förebygga föroreningar, återvinning samt återanvändning av material och ta hänsyn till miljön. Alla dessa nämnda beståndsdelar betraktas bidra till grönare och mer miljömässigt hållbara städer.
Enligt Wheelers (2004) mening så bör samtliga hållbarhetsdimensioner integreras för att åstadkomma en hållbar stadsutveckling, då Wheeler (2004) anser de vara inseparabla (Wheeler, 2004).
I boken” Sustainable Urban Development Reader” som Timothy Beatley, forskare och författare inom ämnet hållbara städer och samhällen vid University of Virginia, samt Stephen M. Wheeler (2014) varit redaktörer för så belyser de dimensioner som är viktiga för en hållbar stadsutveckling. En hållbar stadsutveckling omfattar bland annat följande komponenter: en hållbar stadsplanering för klimatförändringen, förbättrad och mer effektiv markanvändning samt stadsutformning, ett hållbart transportsystem som främjar andra färdmedel och som är mer hållbara än bilen t.ex. kollektivtrafiksystem och en satsning på trafikdämpande åtgärder.
Ytterligare komponenter som är viktiga är t.ex. en god planering för miljön, hållbar material- och energiförsörjning med fokus på minskad användning och bevarande av ändliga resurser.
En hållbar stadsutveckling ska dessutom främja social jämlikhet mellan olika
samhällsgrupper, mångfald och miljömässig rättvisa. Till exempel så är förutsättningar för en skapandet av hållbar stadsutveckling att utveckla och förbättra den sociala sammanhållningen och försäkra att människor har ett jobb med anständiga arbetsvillkor och grundinkomst. Att skapa förutsättningar för deltagande och inkludering för alla människor i staden är också en viktig demokratisk aspekt som kan bidra till hållbar stadsutveckling (Beatley et. al., 2014).
Ytterligare komponenter som Beatley och Wheeler (2014) tar upp i boken är ekonomisk tillväxt där alla människor gynnas av denna samt ett främjande av det sociala kapitalet. Sedan
tar de även upp grön arkitektur samt miljövänligt byggande och slutligen människors välbefinnande samt hållbara livsmedelssystem. Samtliga nämnda dimensioner är enligt
Beatley och Wheeler (2014) komponenter som kan skapa en hållbar stadsutveckling och dessa bör kombineras med varandra (Beatley et. al., 2014).
Maclaren (1996) skriver att en hållbar stadsutveckling är ett försök att utveckla staden genom att förbättra stadens ekonomiska möjligheter, människors välbefinnande samtidigt som man värnar om miljön. Maclaren (1996) nämner att människors välbefinnande samt de
ekonomiska förutsättningarna är i första hand beroende av miljön. De ekologiska förutsättningarna sätter således ramarna och gränserna för de sociala samt ekonomiska möjligheterna (Maclaren, 1996). Frenning et. al. (2011) nämner dessutom att tankesättet bakom hållbar stadsutveckling innefattar inte enbart den ekologiska hållbarhetsdimensionen utan inkluderar även den sociala och ekonomiska hållbarhetsaspekterna. Konceptet hållbar stadsutveckling eftersträvar en kartläggning av de möjligheter som finns i svårigheter samt utmaningar som den tilltagande urbaniseringen skapar (Frenning et. al., 2011).
Tabell 1. Sammanställning av komponenter som kan bidra till skapandet av hållbar stadsutveckling med tidigare forskningslitteratur som utgångspunkt.
➢ En noggrann och genomtänkt stadsplanering som tar hänsyn till en effektiv
markanvändning samt utformning av en stad. Dessa kan i sin tur påverka människors dagliga liv (beteende samt val). Hur marken används och planeras påverkar bland annat tillgängligheten, restider och färdmedelsval, sociala relationer bland boende.
➢ Hållbara transportsystem och alternativa färdmedelsval. Till exempel en satsning på förbättrad kollektivtrafik och satsningar på trafikdämpande åtgärder.
➢ Att samtliga hållbarhetsdimensioner (social, ekologisk samt ekonomisk) beaktas och förankras vid planering av staden.
➢ Ökad social jämlikhet mellan olika grupper i samhället, mångfald samt miljörättvisa.
Att inkludera
➢ En planering som främjar hållbar material- och energiförsörjning och fokuserar på att minska användningen av ändliga resurser och satsa mer på användning av förnybara energikällor istället. Satsning på förbättrad avfallshantering, förebyggande av föroreningar, återvinning samt återanvändning av material.
➢ Tätare städer som uppnås genom förtätning med fokus på funktionsblandning. En tät stad kan innebära minskade restider, ökad tillgänglighet till samhällsservice och olika verksamheter.
➢ Ökad trygghet i staden är en förutsättning för hållbar stadsutveckling.
➢ Minskad bilanvändning och därigenom minskade utsläpp av växthusgaser är en förutsättning för en hållbar stadsutveckling.
➢ En ekonomisk tillväxt där även människor i staden gynnas av denna tillväxt.
3.2 Förtätning
Enligt Boverket (2017) som är en myndighet för samhällsplanering, byggande samt boende definieras förtätning som ett tillskott av funktioner samt byggnader där avståndet mellan olika platser minskar och närheten mellan människor ökar (Boverket, 2017). Förtätning kan
emellertid definieras på olika sätt och innebörden varierar beroende på vilken kontext
begreppet studeras. I detta avsnitt så förklarar jag hur begreppet förtätning kan förklaras och vad det kan innebära enligt ett urval av forskningslitteratur.
Elizabeth Burton (2000), professor i arkitektur och hälsa vid Oxford Brookes University, skriver i forskningsartikeln ” The Compact City: Just or Just Compact? A Preliminary Analysis” att förtätning sägs leda till en tät stad men vad begreppet innebär definieras på flera sätt. Det finns alltså ingen specifik definition av begreppet. Elizabeth Burton (2000) nämner dock att det finns ett antal utmärkande egenskaper som förekommer. I den täta staden finns det en större funktionsblandning, med olika verksamheter och offentliga rum, högre
befolkningstäthet, en samling av bebyggelse med närhet och tillgång till olika effektiva kollektivtrafiksystem. Den täta staden ska dessutom skapa möjligheter för att gå och cykla framför att åka bil. Detta är Burtons (2000) allmänna definition av förtätning. Processen för att uppnå den täta staden definieras enligt Burton (2000) som ”densification” på engelska.
Burton (2000) förklarar mer specifikt att det innebär en ökad produktion av byggnader samt funktioner, kompletteringar och omvandlingar av befintliga stadsmiljöer samt en ökad befolkningstäthet i staden (Burton, 2000).
Amer et. al. (2017) förklarar i forskningsartikeln ”A methodology to determine the potential of urban densification through roof stacking” att förtätning hänvisar till tillvägagångsättet för att uppnå den kompakta staden. Förtätning har sedan flera årtionden betraktats som ett globalt tillämpat planeringskoncept. Tre huvudegenskaper som definierar den kompakta staden är att det är tätt och omfattar närliggande utvecklingsmönster, den andra egenskapen är att
stadsområden ska vara sammanlänkade genom kollektivtrafiksystem. Det tredje är att en förtätning ska bidra till stadens tillgänglighet till olika lokala tjänster samt service. En förtätning avser att lösa frågor som dyker upp i samband med den befintliga
befolkningstillväxten (genom att uppföra fler bostäder) i större städer samt förorter samtidigt som det sägs motverka stadsutglesningen. Vidare skriver Amer et. al. (2017) att
förtätningsstrategier vanligen ingår i planeringspolitiken i många europeiska städer med målet att uppnå en hållbar stadsutveckling (Amer et. al., 2017).
Steiner et. al. (2007) beskriver innebörden av förtätning i ”Planning and urban design standards”. En förtätning sker oftast i bebyggda platser och områden som är lågt
exploaterade. Vidare förklarar Steiner et. al. (2007) att förtätningsprojekt kan förekomma på olika sätt. Det kan handla om allt från ett byggnadstillskott i en bakgård, bebyggelse i ett större område, ny användning av tidigare exploaterad men övergiven mark samt projekt som satsar på blandad markanvändning i staden. En förtätning omfattar en funktionsblandning, allt från bostäder, kommersiella verksamheter, service med närhet till diverse
kollektivtrafiksystem. Det kan handla om att blanda bostäder med andra funktioner för att skapa en livlig och säker stad där människor rör sig i dygnet runt. Steiner et. al. (2007) nämner att förtätning innebär även hög densitet, mer promenadvänliga städer med offentliga rum (i form av torg och park). Det är även viktigt att förtätningen tar hänsyn till olika skalor i stadsmiljön, allt från trottoarer, gator samt byggnadsfasader för att skapa en mer
sammanhängande grannskapsmiljö (Steiner et. al., 2007).
I forskningsartikeln ”Disentangling the concept of density” (1999) så förefaller det att begreppet förtätning samt täthet i sig betraktas vara intressant eftersom begreppet i sig är objektivt, neutralt samt mätbart för planerare och politiker. Churchman (1999), biträdande professor vid Technion, nämner att när begreppet betraktas mer ingående så framgår det att begreppet är mycket mer komplext och betraktas ur olika dimensioner såsom upplevd samt fysisk täthet. Enligt Churchman (1999) så är förtätning snarare ett tvärvetenskapligt begrepp, med delade uppfattningar och beroende på vilken fakultet begreppet undersöks utifrån så kan begreppet antingen innebära positiva eller negativa konsekvenser (Churchman, 1999).
Tabell 1. Sammanställning av komponenter som kan förklara begreppet förtätning med tidigare forskningslitteratur som utgångspunkt
Förtätning
➢ Ett tillskott av funktioner samt byggnader där avståndet mellan olika platser minskar och närheten mellan människor ökar.
➢ En ökad produktion av byggnader samt funktioner i befintliga stadsmiljöer. Förtätningen kan medföra en ökad koncentration av bebyggelse, funktionsblandning samt ökad
befolkningstäthet i staden.
➢ Förtätning sker bland annat i bebyggda platser som betraktas som lågt exploaterade och förtätningsprojekt kan förekomma på olika sätt och i olika omfattningar. Till exempel byggnadstillskott i en bakgård, bebyggelse i ett större område samt ny användning av tidigare exploaterad mark.
3.3 Strategier för förtätning
I föregående avsnitt så förklarade jag vad förtätning kan vara. I detta avsnitt så redogör jag kring hur förtätningen kan göras. Vid förtätning förekommer det begrepp som
funktionsblandning och det diskuteras dessutom om vilka marktyper som kan förtätas.
Förtätningen kan göras på flera sätt än de som nämns i detta avsnitt, men en avgränsning har gjorts på sådant sätt att jag har anpassat det efter studiens relevans.
Berg et. al. (2012) skriver i “Functional density – a conceptual framework in a townscape areas context” att förtätning bör ses som en komplex strategi där begreppet är beroende av sammanhanget och bör anpassas till det. Strategin kan inte tillämpas på liknande sätt i samtliga sammanhang. Det finns olika strategier vid förtätning. Förtätningsstrategierna kan variera beroende på platsens lokala förutsättningar (Berg et. al., 2012).
Olmårs (2007) nämner i en rapport att förtätningen bör ta hänsyn till stadsbilden, grönområden samt kulturhistoria. På samma sätt som Berg et. al. (2012) skriver Olmårs (2007) att förtätningens lämplighet bör avgöras utifrån platsens förutsättningar samt karaktär (Olmårs, 2007).
Det är viktigt att belysa att täthet innebär inte alltid närhet. Om invånarna i en stad ska uppleva att de resurser samt tjänster som behövs är tillgängliga så räcker det inte enbart med att bygga tätt. Vid förtätning bör även gatustrukturen tas i beaktande samt hur platser med betydelsefulla funktioner hänger ihop med varandra och resten av området (IVA, 2017).
3.3.1 Den blandade staden
Under modernismens tid så förespråkades den funktionsseparerade staden, men i dagsläget förespråkas den funktionsblandade staden (Bergström et. al., 2001). Bellander (2005) skriver i
” Blandstaden- ett planeringskoncept för en hållbar bebyggelseutveckling?” att en planering som utgår från funktionsseparering med långa avstånd till olika ärenden bildar monotona samt variationslösa miljöer i människors vardagsliv. Den funktionsblandade staden betraktas således som eftersträvansvärt (Bellander, 2005).
Bellander (2005) definierar den blandade staden som en stad med funktionsblandning där närhet till arbete, kultur och rekreation, handel samt sociala mötesplatser är grundläggande.
Staden är inte avsedd till enbart arbete eller boende, staden omfattar även ett dynamiskt folkliv där olika händelser sker i stadsrummet (Bellander, 2005). Olmårs (2007) beskriver att förtätning ska göras med målet om att åstadkomma en blandad stad med många olika
funktioner samt upplevelser. En förtätning ska alltså bidra till helhet med både variation i form samt innehåll (Olmårs, 2007).
Jacobs skriver i ”Den amerikanska storstadens liv och förfall” som kom ut för första gången år 1961 att den modernistiska stadsplaneringen och antiurbana principer har resulterat i kostsamma misslyckanden. Hon anser att staden ska byggas tillräckligt tät för att kunna nå sin fulla potential. Ur Jacobs (1961) empiriska undersökningar har hon framtagit mönster som kan formas till allmänna principer för stadens liv. Den allra mest grundläggande principen går ut på att städernas behov av en synnerligen invecklad och tät mångfald av verksamheter som ger varandra ett kontinuerligt ömsesidigt stöd, både ur ekonomiska samt sociala aspekter.
För att uppnå denna täta mångfalden i staden så identifierar Jacobs (1961) fyra nödvändiga förutsättningar (Jacobs, 1961).
Jacobs (1961) anger att den första förutsättningen är behovet av blandade primära funktioner.
Dessa ska vara helst mer än två med kombination av bostäder, arbetsplatser, butiker samt kulturinstitutioner för att få ett rikt och dynamiskt liv dygnet runt. Den andra förutsättningen för mångfald är behovet av korta kvarter som är en strukturell egenskap hos staden och bidrar till spontana möten med människor som passerar förbi kvarteren. Den tredje förutsättningen för mångfald är behovet av äldre byggnader, med dessa byggnader inkluderas diverse höga hyror och därigenom en blandning av olika typer av verksamheter. Vidare så anser Jacobs (1961) att de äldre byggnadernas värden inte kan ersättas av någons vilja, värdet på byggnaden skapas av tiden och innebär förutsättningar för mångfald av levande områden.
Dessa bör bevaras och hållas till liv genom åren. Den sista (fjärde) förutsättningen är att staden ska omfatta hög koncentration beträffande bosatta, arbetande samt förbipasserande.
Jacobs (1961) skriver att det centralt med dessa nämnda förutsättningar är att samtliga fyra ska kombineras med varandra för att uppnå en blandning i staden.
Sammanfattningsvis så menar Jacobs (1961) att den välfungerade staden bör vara tätbyggd, omfatta korta kvarter, byggnader av varierande ålder samt en funktionsblandning inom en viss plats. Genom detta kan mångfald samt interaktion mellan människor uppstå som därigenom bidrar till ett dynamiskt stadsliv men också trygghet, närhet och välbefinnande (Jacobs, 1961).
3.3.2 Förtätning på olika marktyper
Det är viktigt att belysa på vilka platser förtätning kan ske. Olmårs (2007) och Amer et. al.
(2017) beskriver olika platser där förtätning sker och hur förtätningen bör anpassas efter respektive plats. Amer et. al. (2017) nämner att förtätningen bör ske genom en kombination av olika strategier för att förtätningen ska bli lyckad (Amer et. al., 2017),
Först och främst tar Olmårs (2007) upp att förtätning kan ske på hårdgjorda ytor. En relativt stor del av den obebyggda marken omfattar parkeringsplatser samt andra hårdgjorda ytor. När det bildas ett stort tryck på att bygga i stadens centrum kan parkeringsplatser tas i anspråk för förtätningsändamål. Detta kan dock resultera i att parkeringsbehovet bör lösas på ett annat sätt, till exempel parkeringsgarage.
Ett annat sätt att förtäta är att utnyttja gråytor/industrimark. Framför allt äldre
industriområden som är ytkrävande och upplevs som otrygga på kvällen och skapar barriärer i staden. Dessa områden kan istället omvandlas och blandas med bostäder samt andra
funktioner. Omvandlingar av outnyttjade industriområden kan således innebära en högre exploatering som resulterar i nya täta och blandade stadsdelar. Olmårs (2007) anser att sådana områden bör om det är lämpligt och möjligt omfatta högre exploateringsgrad (Olmårs, 2007).
Amer et al. (2017) förklarar att förtätning kan även ske genom ”infill”, det är en
förtätningsprocess som omfattar att fylla i lediga ”luckor” som finns i staden för att utnyttja marken mer effektivt (Amer et. al., 2017). Olmårs (2007) nämner också denna strategi och att det kan ske på bl.a. obebyggda tomter, fastigheter med outnyttjad byggrätt där enligt gällande plan är möjligt att bygga på och andra mindre platser. Denna strategi ska dock ske på
lämpliga platser och för att skapa acceptans för ny bebyggelse är det viktigt att den ska tillföra staden eller stadsdelen något betydelsefullt och inte utgöra ett intrång. Vid denna strategi kan det vara bra att försöka skapa ett komplement till omkringliggande bebyggelse både
utformnings- samt funktionsmässigt (Olmårs, 2007).
Förtätning kan även ske på grönområden. Olmårs (2007) nämner att förtätning bör i första hand undvikas i grönområden och i sådana området kan endast små intrång göras. Förtätning bör helst ske på redan exploaterad mark och inte värdefulla grönområden. Om en förtätning ska göras i ett grönområde så bör ingreppet ske i kantzonerna och inte på större grönytor som riskerar förändra grönområdets karaktär. I och med att grönområden anses vara värdefulla så bör förtätningen, för att den ska vara gynnsam, öka kvalitén, upplevelsevärdet samt
tillgängligheten på platsen (Olmårs, 2007).
Olmårs (2007) nämner även att innergårdar är även platser att förtäta på. Om innegårdar ska förtätas så bör man undersöka huruvida det är lämpligt att uppföra bebyggelse på platsen.
Framför allt då en förtätning i innergården omfattar en förändring i dagsljusintag, skuggningar samt områdesstorlek och bör således anpassas till omkringliggande husens höjd samt
bebyggelsemiljön. Förtätningen ska inte påverka innegårdsmiljön allt för negativt eftersom det kan skapa missnöje hos boende samt arbetande i omgivningen (Olmårs, 2007). Amer et al. (2017) nämner att förtätning kan ske genom att fylla på ”backyards” av befintliga
byggnader, vilket skapar en horisontell utbredning (Amer et. al., 2017).
Att omforma infrastruktur för att få plats med ytterligare bebyggelse kan vara ett sätt att
bebyggelse längs med är en strategi för att förtäta och använda markytan på ett annat sätt (Olmårs, 2007).
En till förtätningsstrategi som Amer et. al. (2017) skriver om är ”Roof- stacking” som innebär en slags våningspåbyggnad och fördelen är att det behåller ytor som t.ex. grönområden, rekreationsområden eller andra utrymmen (Amer et. al.,2017). Olmårs (2007) skriver att ett alternativ till att bygga på befintliga hus är att riva och nyexploatera om våningspåbyggnad anses påverka befintliga byggnadens karaktär och stadsbilden negativt. För att byggnaden ska saneras bör dess kulturhistoriska och arkitektoniska värden tas i beaktande i första hand. En avvägning mellan att utnyttja marken ”bättre” genom högre exploatering eller bevara den befintliga byggnaden är därför viktigt att göra (Olmårs, 2007).
Amer et al. (2017) nämner på liknande sätt som Olmårs (2007) att det finns en
förtätningsstrategi som går ut på att riva befintliga byggnader i områden med låg täthet och ersätta de med strukturer som resulterar i högre täthet. Dessa kan t.ex. innebära höghus eller kompakta kvartersstrukturer (Amer et. al., 2017).
Tabell 3. Denna tabell sammanfattar hur förtätning kan ske utifrån förtätningsstrategier som redogjordes i avsnitten 3.3.1 samt 3.3.2.
Strategier för förtätning
➢ Ett förekommande begrepp vid förtätning är den blandade staden. Enligt tidigare forskningslitteratur så förespråkas den blandade, täta staden med flera funktioner tillgängliga i närheten. Den tätbebyggda miljön med olika funktioner och varierad bebyggelse anses göra staden mer livlig, trygg och skapar förutsättningar för mångfald.
➢ Förtätning kan ske på olika marktyper. Hur en förtätning planeras avgörs av platsens lämplighet för ny bebyggelse. Det är således av stor betydelse att avväga vilken påverkan förtätningen kan ha på platsen. Till exempel bör hänsyn tas till stadsbilden och platsens förhållande till resten av staden, värdefulla grönområden, kulturhistoria samt individers intressen.
➢ Marktyper som tidigare har planerats för förtätning är bland annat: hårdgjorda ytor (t.ex. parkeringsplatser), grönområden, gråytor/industrimark, omforma infrastruktur samt innergårdar.
➢ Förtätning kan utifrån den presenterade forskningen göras genom mindre och större kompletteringar i befintlig miljö, omvandling av ett helt område, våningspåbyggnad men även rivning och nyexploatering.
3.4 Samband mellan förtätning och stadsutveckling
Synsättet på förtätning som en stadsbyggnadsstrategi för en hållbar stadsutveckling varierar.
Stadsplanering och stadsutveckling har förändrats genom tiderna. Förtätning är då ett begrepp som har uppstått inom stadsplaneringen och förekommer ofta i översiktsplaner samt av samhällsbyggande myndigheter (Boverket, 2016).
I Boverkets (2016) idéskrift ”Rätt tätt” presenteras förtätning som stadsbyggnadsstrategi för en hållbar stadsutveckling. I denna idéskrift skrivs det att anledningen till att förtätningen har blivit en trend är för att vi har en kraftigt ökande befolkning i Sveriges städer och större orter, dessutom så råder det en bostadsbrist i många kommuner. Fler städer har utvecklats på sådant sätt att de växer utåt och skapar en stadsutglesning. Detta har ökat bilberoendet samt har gett upphov till att natur- och jordbruksmark gått förlorade. Genom förtätning kan
markanvändningen effektiviseras, bostäder byggas och anses främja den hållbara stadsutvecklingen (Boverket, 2016).
Campbell (1996), forskarassistent inom stadsplanering och policyutveckling vid Rutgers University, skriver i artikeln ”Green cities, growing cities, just cities?” att utmaningarna beträffande en hållbar stadsutveckling varierar. Detta beror företrädesvis på att städer är unika och komplexa. Dessutom belyser Campbell (1996) att hållbarhetsaspekterna kan vid vissa tillfällen stå i konflikt med varandra. I och med att förutsättningarna varierar mellan diverse städer behövs även olika lösningar för att uppnå en hållbar stadsutveckling. Korrelationen mellan förtätning och hållbar stadsutveckling sägs således vara mer komplex än så (Berg et al, 2012; Campbell, 1996). I nästa del av detta avsnitt (3.4.1) så redogör jag för olika synsätt på förtätning som stadsbyggnadsstrategi för en hållbar stadsutveckling.
3.4.1 Olika synsätt på förtätning som strategi för hållbar stadsutveckling
I forskningsartikeln” The Compact City: Just or Just Compact? A Preliminary Analysis”
skriver Elizabeth Burton (2000) att städer med högre täthet bidrar till ökad social rättvisa.
Förtätning kan bidra till social rättvisa på sådant sätt att möjligheterna till förbättrad livsstil ökar för låginkomsttagare. Sammantaget tyder undersökningen på att medelstora städer kan hög täthet vara positivt för vissa aspekter beträffande det sociala kapitalet men missgynna andra aspekter. Städer med högre täthet kan enligt Burtons (2000) undersökning leda till förbättrad kollektivtrafik, minskad social segregation samt ökad tillgänglighet till
kommersiella verksamheter, arbete och bostäder. Burtons (2000) slutsats i denna artikel är att städer som främjar den sociala rättvisan var till största del städer med hög bostadstäthet. En förtätning i staden kan således främja den sociala rättvisan om strategin genomförs på rätt sätt, alltså anpassat till platsens behov och lämplighet (Burton, 2000).
Burton (2000) skriver även att det finns nackdelar med förtätning som strategi, bland annat att det kan resultera i trängsel och minska det fria livsutrymmet. Burton (2000) skriver dessutom i sin artikel om att förtätning i staden kan leda till att färre människor kommer ha råd med bostäder till rimligt pris. Framför allt då det kommer att finnas mindre markyta kvar så kommer priserna att stiga vilket i sin tur ökar priset på bostäderna (Burton, 2000).
Bellander (2005) förklarar att fördelarna med en tät och blandad stad är att den leder i sin tur till en ökad samordning av diverse funktioner, förbättrar underlaget för service, jämnare trafikbelastning. Bellander (2005) skriver även att en tätare och funktionsblandad stad även främjar jämställdhet, mellan män och kvinnor men även mellan personer i olika åldrar,
bakgrund och livsstil. Enligt Bellander (2005) genererar en tät och funktionsblandad stad mer dynamiska städer med en ökad tillgänglighet och aktivitetsnivå. Detta bidrar till att staden är befolkad hela dygnet vilket ger förutsättningar till ökad säkerhet och trygghet (Bellander, 2005)
Enligt Permana et. al. (2015) kan täta städer innebära minskade koldioxidutsläpp, luftföroreningar och minskad energianvändning. Detta grundar sig i att den blandade
markanvändningen ökar förutsättningarna för att kunna välja mer miljövänliga transportsätt.
Alltså minskar det bilanvändningen, trafikstockningar och ökar gång-, cykel- samt
kollektivtrafiken vilket främjar luftkvaliteten och ökar tillgängligheten istället (Permana et.
al., 2015).
Fatone et al. (2012) skriver i ”Environmental sustainability and urban densification” att en förtätning anses läka stadsutglesningen genom att begränsa markanvändningen och bygga i befintlig miljö. Genom den begränsade markanvändningen och förtätning kan man optimera energi och transportflödena vilket i sin tur främjar kollektivtrafiken. En minskning av markanvändning kan innebära att landsbygdsområden samt naturresurser bevaras och tillvaratas. Kollektivtrafiken kan utnyttja de minskade avstånden mellan bostäder,
arbetsplatser och offentliga verksamheter detta leder i sin tur till minskade luftföroreningar och buller. Vidare skriver Fatone et. al. (2012) att sambandet mellan täthet och hållbarhet inte alltid kan sättas i ett positivt syfte, men istället betraktas som svagt relaterat eller korrelerat på begränsade sätt. Dessutom kan en utveckling med hög täthet istället generera negativa
effekter på den byggda miljön och dess kvaliteter, t.ex. kan det resultera i trafikstockningar, mer luftföroreningar och högre bullernivåer. När staden förtätas utifrån ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv kan en förtätning istället skapa konflikter kring hur marken bör användas. Frågor som hur infrastruktur, teknik, offentliga verksamheter samt byggnader bör anläggas för att uppnå de uppsatta politiska hållbarhetsmålen uppstår och ifrågasätts (Fatone et. al., 2012).
Ståhle (2008b), stadsbyggnadsforskare på KTH, menar däremot att en förtätning av
grönområde inte behöver innefatta en försämring av miljömässiga kvaliteter, utan en tät stad kan även skapas på ett miljömässigt sätt. Trots att det blir färre grönområden vid förtätning så kan tillgängligheten till de grönområden som återstår förbättras, förankras och förhöja
kvalitén. Allt beror hur området väljs att förtätas utifrån de lokala förutsättningarna som finns (Ståhle, 2008b).
Wingren et. al. (2015) skriver i ” Urbana nyanser av grönt – om grönskans roll i en förtätad klimatsmart stad” att stadens gröna ytor är viktiga i arbetet för en hållbar stadsutveckling.
Vidare nämner Wingren et. al. (2015) att risken med förtätning är att de grönytor som behövs för människor, växter samt djur naggas i kanten. Vid förtätning kan det alltså finnas en risk för att grönytor exploateras för mycket så att det resulterar i en obalans mellan grönytornas olika funktioner. Samtidigt som staden förtätas och förändras så sker det en förändring av dess funktioner samt platser vilket alltså i sin tur kan leda till att nya former av grönska uppkommer. Former, funktioner och karaktärer som människor inte riktigt känner igen kan utvecklas på bekostnad av andra som de lärt sig att tycka om och som är betydelsefullt för stadens identitet och karaktär (Wingren et. al., 2015). Wingren (2016) som är professor i landskapsarkitektur vid Sveriges Lantbruksuniversitet Alnarp, hon är även projektledare samt redaktör för boken ”Urbana nyanser av grönt – om grönskans roll i en förtätad klimatsmart stad” berättar dessutom i en intervju i Boverkets idéskrift ”Rätt tätt” att i en förtätad stad får befintliga grönytor nya funktioner. Detta innebär då att staden bör vara förberedd på att ompröva grön- och exploateringsplaner (Wingren et. al., 2015; Boverket, 2016).
Vid stadsbyggande där intentionen är att förtäta för att höja stadskvalitén och göra stadsdelen mer attraktiv samt hållbar så beskriver Westlund et. al. (2016) i boken ”Rätt att bo kvar” en risk för gentrifiering. Westlund et. al. (2016) beskriver att gentrifieringsprocessen handlar om
