Fransk kontroll av internationella direktinvesteringar : bakgrund, syften och arbetssätt

I

FRANSK KONTROLLAVINTERNATIONELLA DIREKTINVESTERINGAR Bakgrund, syften och arbetssätt

Sune Carlson

December 1980

- I

Förord

Denna rapport är skriven på begäran av direktinveste- ringskommittén (DIRK). Kommittén har funnitden franska kontrollen av internationella direktinvesteringar, b&de de ingående och de utqaende, särskilt intressant, därför att den inqdr som en integrerad del i qenomförandet av den franska industripolitiken. Utformningen av denna ingår i sin tur i förberedelsearbetet till de succes- siva ekonomiska planer som Frankrike har haft under hela efterkrigstiden. Det är framför allt olika aspek- ter av detta samband mellan investeringskontroll, indu- stripolitik och ekonomisk planering som här kommer att behandlas.

Rapporten baseras i huvudsak på studier av dags- och fackpress, av officiella publikationer och av den del av den mycket omfattande litteratur som finns om fransk ekonomi och fransk administration. För att eventuella läsare icke skall avskräckas i onöàan har emellertid direkta hänvisningar till dessa källor begränsats till ett minimum. Kompletterande information har erhållits genom intervjuer med representanter för olika myndiq- heter, institutioner och enskilda företag. Jaqärimpo- nerad av och tacksam för det intresse och den välvilja med vilken dessa besvarat och kommenterat stundom näs- visa frågor. Alldeles speciellt vill jaq tackaminkol- leqa Professor Gilles Bertin, som är den i Frankrike som har forskat mer på direktinvesteringarnas område än någon annan. Han har inte bara arrangerat flera av mina viktigaste intervjuer, han har deltagit i dem och har under upprepade sammankomster kommenterat den fran- ska investeringskontrollens olika problem.

En förteckning över de mest intressanta litteraturkäl- lorna och över de myndigheter, institutioner och före- tag som varit föremil för mina intervjuer, återfinns i slutet av rapporten.

ippsala 1 december 1980 1’

,

Sune Carlson

1 MOTIV FOR KONTROLL Politiska faktorer Ekonomiska faktorer

Kulturella och sociala faktorer

Sid 1 1 3 5 II DEN INDUSTRIELLA BAKGRUNDEN 6

Industriell struktur 6

Den "5tatistiska" traditionen a Industripolitik och planering 11 Byrbkrater och företagsledare 14 III DIREKTINVESTERINGARNAS UTVECKLING OCH 17

IV

V

VI

FÖRDELNING Statistiken

Utländska investeringar i Frankrike Franska investeringar i utlandet

17 ia 22 INVESTERINGSKONTROLLENS ORGANISATION

OCH ARBETSSATT

Investeringskontrollens utveckling Regelsystemet

Information och förhandlingar

25

25 27 29

KONTROLLPOLITIKENS UTFORMNING

Industripolitiska awägningsproblem

"Franska lösningar" och nationella preferenser

Kortfristiga hänsynstaganden

31 31 34

37

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER Skillnader i miljön

Positiva drag Kritiska synpunkter

38

39

40

41

INTERVJUER OCH LiTTERATUR 42

1 MOTIV F8R KONTRO= 1

1 stort sett synes det vara samma motiv som påverkar allmänhet och myndigheter i deras önskan att kontrol- lera utländska etableringar i det egna landet, eller inhemska företags etableringar i andra länder. Dessa motiv är också ganska lika i olika länder, 8tminstone SA länge vi håller oss inom den högindustrialiserade västvarlden. Men den relativa styrkan hos motiven kan variera frdn en intressegrupp till en annan, frAn land till land och mellan olika tidsperioder. 1 Frankrike verkar exempelvis den allmänna toleransen gentemot ut- ländska företag vara mindre än i Storbritannien, men större än i Sverige. Den är också större i dag än den var pd 1950-talet.

1 en liten tablå på nästa sida har jag försökt att sys- tematisera de viktigaste faktorerna, som påverkar in- ställningen till etableringskontroli, under rubrikerna:

politiska, ekonomiska och kulturella-sociala. Indel- ningen är inte särskilt vetenskaplig, och ibland kan det vara tveksamt under vilken rubrik en viss faktor skall placeras, men en viss systematik är nödvandig, och den här får duga i detta sammanhang.

Politiska faktorer

Inställningen till etableringskontroll harbådeinrikes- politiska och utrikespolitiska aspekter. Som alltid spelar de rent ideologiska synpunkterna en stor roll.

Om vederbörandes grundinställning än antikapitalistisk eller antiamerikansk, så ser han naturligtvis på beho- vet att kontrollera amerikanska nyetableringar eller företagsförvärv på ett annat sätt, än om han i princip är vän av enskilt företagande ochserpå FörentaStaterna som en positiv faktor i den internationellamaktbalansen.

Vad den franska politiska situationen beträffar, så har

under den tidsperiod, som här kommer att behandlas- den

V:e republiken - de antikapitalistiska och antiameri-

kanska vänsterpartierna leqat i underläge. De har haft

F a k t o r e r sari på- inställningen till etabl.edngskontroll

Politiska Kulturellwociala

Arbetsfoch arbetsledning

%wikvalitet": st&ska- Ughet, yttre miljö, Ntskyddetc

inflytande inom fackföreningsrörelsen, även om denna varit splittrad mellan kommunistiska och socialistiska fraktioner.

Men politik handlar inte bara om ideologi. Den enskilde politikerns inställning till etableringskontroll piver- kas också av hur utländska etableringar i Frankrike, eller franska etableringar i utlandet, skulle kunna på- verka hans egen position. Det finns franska politiker, som önskat etableringskontroll, därför att de inte vill ha industriella etableringar inom sin valkrets som skul- le kunna förskjuta den existerande väljarbalansen. Det kan ocksi vara tvärtom, de vill förhindra utflyttningen av industrianställda från det egna valdistriktet. Sak samma kan gälla för en del byråkrater eller fackfunktio- närer, som kan se sin maktposition förändras av att in- hemska företag flyttar ut en del av sin verksamhet utan- för deras inflytelseområde eller av att utländska före- tag, som de ej rår på, tillåts att bli alltför stora.

Internationella etablerinqar och företagsförvärv - i

vilken riktning de än går - kan också ha utrikespoli-

tiska aspekter. Utländska ägarintressen är i flertalet

länder helt förbjudna inom strategiskt känsliga sekto-

rer som rustningsindustri, radio- oc:h TJ-utsändninqoch

kustsjöfart, och ofta strikt kontrolierade närdetqäller

inhemska tillqånqar av strategiskt vlktiqa råvaror. Om

utländska dotterföretag kan tillföra landet fr&n för- 3 svarssynpunkt viktiga varor eller avancerad teknologi är de välkomna, men endast under förutsättning att det egna militärpolitiska oberoendet kan bevaras. Denfran- ska dataindustrins utveckling är ett exempel p& detta, och jag skall bterkomma till denna längre fram.

Mer eller mindre med rätta betraktas stundom dotter- företag till utländska koncerner som agenter för, eller kunskapsförmedlare till, sitt hemlands regering, och de förmodas ibland ta instruktioner av denna för sitt agerande. Fransmännen är särskilt misstänksamma gent- emot amerikanska dotterföretag, och det finns exempel på hur exempelvis IBM av de amerikanska myndigheterna förhindrats göra leveranser till den franska atomindu- strin efter ingripande från Washington. Man kräver där att försvars- eller handelspolitiska beslut skall åt- lydas inte bara av moderföretagen i USA utan även av de av dem kontrollerade dotterföretagen eller licens- tillverkarna i utlandet.

Ett lands kontrollatgärder påverkarlattettannatlands.

När myndigheterna i USA införde restriktioner beträf- fande amerikansk kapitalexport, svarade de franska myn- digheterna med att höja kraven på utlandsfinansiering vid etableringar i Frankrike. Helst skulle man önska diskriminera kontrollen med hänsyn till investeringar från olika länder, men som vi skall se senare är detta inte så lätt. Man är bunden av bilaterala och multila- terala avtal, och det finns alltid en risk för motåt- gärder gentemot det egna landets export- och etable- ringsintressen. Med hänsyn till detta senare är emel- lertid Frankrikes position betydligt fördelaktigare än Sveriges. 1 gengäld är Frankrike bundet av EGs etable- ringsregler.

Ekonomiska faktorer

Om ett företag skall etablera ett dotterföretag i ett

annat land, så bedöms förutsättningarna härförintemed

ledning av dotterföretagets anticiperade lokalabokslut,

utan med hänsyn till den belastning det kommer att med-

föra på koncernens totala resurser och det tillskott

det kan vantas lämna till dessa resurser. Detta framgår inte av den lokala bokfaringen. Men nar man i investe- ringslandet vill infara etableringskontroll, så är det inte alls detta man vill kontrollera. Nej, där är be- dömningen rent lokal. Man är intresserad av att veta vilket tekniskt kunnande dotterföretaget kan väntas komma att tillföra landet, hur det påverkar landets och bygdens sysselsättning och tillväxt, vilken verkan det kan komma att fa pd handels- och betalningsbalan- serna osv. #ven om utlandsägda företag oftaärmer följ- samma än de inhemska företagen när det gäller att i olika avseenden följa myndigheternas intentioner och önskemål, vill man ha dem kontrollerade. De bedömsvan- ligen som mer känsliga för förändringar i lokala kon- junktur- och lönsamhetsförhållanden, och de anses ha helt andra möjligheter an de inhemska företagen attan- passa sig till sådana förändringar. Inför väntade valu-

taforändringar kan de påskynda eller fördröja interna- tionella betalningar mellan koncernens olika enheter p& ett helt annat sätt än självständiga företag kan göra. De kan gardera sigmotlokalakreditrestriktioner genom att låna i andra länder, och de kan minska sina totala skatter genom att förlägga tillverkningenavsär- skilt vinstgivande produkter till lågskatteländer.

1 nästan alla länder är det oficiella motivet för kon-

troll av in- och utgående direktinvesteringar att be-

talningsbalansen måste skyddas, och sa är det också i

Frankrike. Men det finns andra ekonomiska faktorer som

är väl så viktiga. Myndigheterna vill t ex kontrollera

att ny teknologi och nytt mark:?adsföringskunnande verk-

ligen tillförs landet, eller att den lokala industrin

blir utsatt för ökad konkurrens. flen det är just detta

som den lokala industrin vill blndvika, och därför vill

den ha etabierinqskontroll. SåAana stämningargjorde siq

särskilt qäilande i Frankrike Zren efter andra världs-

kriget, men när det qällde amerikansk penetration ock-

så långt senare. När den amerikanska livsmedelskoncer-

nen Libby, med de franska jordbruks- och finansministe-

riernas gillande, ville bygga en stor och modern kon-

servfabrik i Bas-_%hone-Lanquedoc-distriktet i början

av 1960-talet, mötte det på motstånd från massanavsmå

5 och ineffektiva, men politiskt inflytelserika, konserv- fabrikanter, varför planen måste skjutas uppoch arbetas

Olll.

För de lokala myndigheterna och för fackforeningarna kan motivet för kontroll hade av in- och utgaende in- vesteringar helt enkelt vara rldslan för lokal arbets- löshet. Man fruktar att företagen under daliga tider, eller vid förhöjda lönekostnader, skall flyttasinverk- samhet någon annan stans.

Kulturella och sociala faktorer

En anledning varför man vill kontrollera utlandsägda företag är helt enkelt motviljan mot vad Veblen kallade

"absentee ownership" och motviljan mot frtilingar. 1 början av seklet avskydde man i Mellanvästern i Amerika att bli beroende av bankdirektörerna pb Wall Street, och liknande känslor fanns i Norrland med avseende pd bolagsherrarna i Stockholm. Om nu bolagsherrarna bor i främmande land, blir känslorna ännu starkare. Kanske det här kan rubriceras som en politisk ,faktor, det gäl- ler ju nationalism och lokalpatriotism och frdgan om vem som skall fa bestämma vad - men det har litet sam- band med sedvanliga politiska tillhörigheter. Motviljan mot att främlingar skall f& driva företag i det egna

landet är lika stor bland konservativa byråchefer och bönder som bland radikala hantverkare och intellektu- ella. Den beror inte pd vilket parti man tillhör utan på intellektuell och kulturell isoleringochdärmed sam- manhängande intolerans och krav på konformitet. Jag tror att kulturell distans, olika språk, värderingar och livsstil, är Åtminstone en del av förklaringentill varför fransmännen ofta är så skeptiska bäde mot ja- panska och amerikanska multinationella företag.

Vad man är rädd för är att de utländska företagen, och

framför allt storföretagen, skall införa något som man

inte vill ha, att de inte skall förstå och respektera

de lokala traditionerna och det som vi i dag sammanfat-

tar under den romantiska termen livskvalitet. Man tror

t ex inte på amerikanernas hjärtlighet i umgänget med

anställda, och man fruktar deras hänsynslöshet när det gäller omplacering och permittering av folk. Motviljan stegras ju större det utländska ägarföretaget är, och för att riktigt visa vilka giganter det är som man är rädd för, jämfor man koncernernas försäljningssiffror med det egna landets nationalinkomst, utan att bry sig om att dessa f&säljningssiffror inkluderar värdet pd köpta rtiterial och halvfabrikat, medan nationalinkom- sten avser nettoförädlingsvärdet.

II DEN INDUSTRIELLA BARGRUNDEN

Den franska investeringskontrollens syften och arbets- sätt bör ses mot bakgrunden av landets industriella struktur, dess administrativa traditioner, dess indu- stripolitik och den typ av byrakrater och företagsle- dare som närmast berörs av denna politik. Framför allt mAste man hålla i minnet tre mycket typiska franska

företeelser: étatisme, dirigisme och élitisme.

Industriell struktur

Vad som karaktäriserar fransk industriell struktur och fransk kapitalism över huvud taget är främst de stora gruppbildningarna. Enligt en nyl:,gen gjord undersökning ingick tolv procent av alla företag inom industri och handel med mer Xn 5C anställda i sadana grupper. Deras sammanlagda försäljning uppgick till nära hälften och deras export till 60 % inom denr i storlekskategori,

(Bellon, 1980). Dessa grupper kr.1 vara lierade med fi-

nansföretag av typen Rothschild, Paribras eller Suez

eller vara helt fristbende. De k.In vara statliga eller

privata franska, eller de kan irgd som delar av utländ-

ska, multinationella koncerner. iör att ge några exem-

pel har jag på nästa sida i en tablå sammanställt några

uppgifter över de fyra största statliga, privata franska

och utländska grupperna, så som de redovisas i Visions

ranglista över europeiska företrg år 1978.

8 -t

17 Elec+XicitedeFrance 18 Elf-pquitaine

77 charbXmage&France

P r i v a t a , franska

9 UeFranwisedes P&.roles CElY 15 Peupot/utrc&

21 CieG&&aleÉlectri- citE

23 Sainm Pont-a- musscm

Utländska

37 ShellFrancaise 68 EssoFmnce l.lo IEMFt-ance 131 Philips Erancaise

BiLtillvWkning ElJUXft

Petro- Kol

Petrolewprcd Biltillwrkning Elektroteknik Re=nik,glas

Petrolewqzrcd

"

Elektronik n

l.317 9,9 9,a 3,s

13,s ll,4 S,6 8,2

6,3 4,O 2,7 2,3

45

24 12

55 49 32 61

3

41 19 Källa: Vision. Édition M francais, Juin 1980.

Som framgdr av denna uppställning är de utländska grup- perna, vid sidan av de två oljebolagen, betydligt mindre än de franska. Den statliga penetrationen inom närings- livet går tillbaka tillmellankrigsåren. Det var dH järn- vägarna nationaliserades. En ny expansionsperiod kom omedelbart efter kriget med förstatligandet av affärs- bankerna, kolindustrin och elektricitetsförsörjningen samt av Renaultverken. 1 princip har staten gatt in som ägare i sådana fall där expansion har krävt ndgot mer än enbart finansiellt stöd. Men det har aldrig varit fråga om ett förstatligande för dess egen skull; bakom ingreppen har alltid legat kalla ekonomiska kalkyler.

Det är de stora grupperna som varit föregångare i indu-

strins internationaliseringssträvanden med exportandelar

för CFP och Saint-Gobain Pont-à-Mousson på 55 3 och 61%.

8 Liknande siffror kommer Pechiney Ugine-Kuhlman (metall- urgi) och .Rhhone-Poulenc (kemi) upp till med 52 % resp 59 %. De är något mindre än Saint-Gobain Pont-&Mousson.

Jämför vi fransk och svensk industri, sii finner vi att internationaliseringen i Sverige gått betydligt längre.

Volvo hade dr 1978 enligt Vision en exportandel pd 74 % och Electrolux på 76 %. Men ännu mer skiljer sig i detta avseende den franska medelstora och mindre industrin frdn den svenska. Den är främst inriktad p& heuunamarkna- den och exporterar mest bara det som blir aver. Ofta kommer initiativet frdn de utländska importörerna. Det är tyskarna som skaffar sig underleverantörer i Frank- rike, inte fransmannen som skaffar SigkunderiTyskland.

Men det finns lysande undantag som BIC (kulspetspennor), Moulinex (köksmaskiner) och Essilor (glasögon), vilka har hela variden som marknad.

Den "Statistiska" traditionen

#ven om den statliga sektorn av franskt näringsliv är märklig, sd är den statliga kontrollen av den privata industrin ännu märkligare. Fransk kapitalism är baserad på den starka staten - men inte i den svenska betydelsen av fansyndaren, som vill att medborgarna skall äta bröd och låta bli att dricka maskrosvin, utan den ekonomiskt planerande staten, som har en genomtänkt och långsiktig politik och har de erforderliga instrumenten att genom- föra denna politik. Statsintresset st&r över andra in- tressen. Enligt en tradition, som går tillbaka långt före Revolutionen, kräver ett lands ekonomiska liv en maktkoncentration till ett litet antal utomordentligt skickliga beslutsfattare, som har mer förutseende och bättre omdöme än vanliga medborgare. Det är det lång- siktiga perspektivet, den mångsidiga erfarenheten och den systematiska analysen som utgör den intellektuella grunden för hela systemet.

Allt det här återfinner vi hos Colbert, Ludvig XIVs fi-

nansminister, men han hade fått många av sina idéer från

Richeiieu. Colbertismen gick i stort sett ut på fyra

saker:

I

1.

2.

3.

4.

9

att stöda de näringar, och framför allt den industri, som kunde bringa in pengar till landet,

att sträva efter oberoende beträffande nödvändiga rb- varor,

att med alla medel försöka höja det tekniska kunnandet i landet, och

att försöka förhindra att detta kunnande spreds till andra länder.

Colbert var en pessimist med statisk installning till det ekonomiska livet. För honom var marknaden begränsad, och skulle Frankrike kunna expandera på denna, ss maste det ske pB andra länders bekostnad. Menhan ville ha en industriell uppryckning, och för att fä fart pd denna beordrade han sina agenter runt omkring i landetattjaga upp folk, som kunde tänkas bli framgdngsrlka företags- ledare. Man skulle "försäkra dem att om de behövde kung- ligt skydd, sä skulle detta inte utebli" (Murat, 1980).

Nästan allt det här gäller även i dag, även om kungen formellt ar borta.

Det var ett system med protektionistiskt skydd, med se- lektiva subsidier och med räntefria län till favorise- rade industrier. Men det var ocksä ett system med omfat- tande statlig övervakning och kontroll. Statliga inspek- törer sändes ut för att se till att produktionen skedde enligt godkända metoder och fastställda normer -en sorts fortsättning på det medeltida skråsystemet.

Hög teknisk kvalitet var viktigare än läga priser, och

den kvalitet som uppnåddes vid t ex Gobelinverken och,

efter Colberts tid, vid Sevreverken var ju också anmärk-

ningsvärd. Men det kostade pengar, och efter den indu-

striella massproduktionens genombrott på 1800-talet, när

prisbillighet betydde mer än utsökt kvalitet, var en

sådan tradition inte så lyckad. 1 vårt eget högteknolo-

giska tidevarv å andra sidan, då köparna är på jakt efter

den nyaste och mest avancerade utrustningen, nästan obe-

roende av vad den kostar, har den åter kommit till he-

der.

Liksom andra industriländer använäer sig den franska staten av generella penning-, valuta- och budgetpoli- tiska medel i sin kontroll av det ekonomiska livet.

Men som på Colberts tid kompletteras dessa med direkta regleringar av alla möjliga slag. Banque de France kon- trollerar arligen alla krediter över en viss storlek och en viss längd, andra myndigheter kontrollerar pris- och kartellforhallanden och sänder ut föreskrifter om lokalisering, arbetsförhdllanden, yttre miljö m m. 1 Sverige är vi vana vid att företagen antingen är för- bjudna att göra vissa saker, eller att de är helt okon- trollerade. Man söker undvika en bedomningavdeenskilda fallen. 1 Frankrike är det tvärtom. Dirigism-traditionen gSr ut pd att i detalj specificera vilka rättigheter och skyldigheter de enskilda företagen eller företagsgrup- perna har, och dessa rättigheter och skyldigheter är föremål för individuell förhandling. Attdetfinns stora industriella gruppbildningar, som man kan förhandlamed, är naturligtvis i ett s&dant fall ett plus.

Enligt den Colbertska traditionen är denna detaljregle-

ring förbunden med stöd av olika slag. Den kan bestå av

räntesubventioner, skattelättnader, exportkrediter och

kreditgarantier eller av direkta subventioner av anlägg-

ningsinvesteringar eller utgifter för forskning och ut-

veckling. Betydelsen av detta iir särskilt stor i ett

land, där nästan alla företag är underfinansierade med

eget kapital, och där varken aktiemarknaden eller mark-

naden för langa och medelfristiga lån fungerar som äen

skall. Särskilt i samband med fusioner har det statliga

finansiella stödet varit viktigt. Samgåendet mellan

Peugeot och Citroen i början på 1970-talet hade aldrig

kommit till stånd förutan statliga lån, och att Saint-

Gobain Pont-à-Mousson nyligen kunde köpa Lafarge Embal-

lage, som Billerud så länge varit ute efter, berodde

på omfattande krediter från Crédit Aqricole (L'Express,

20 september 1980). 1 början av 1970-talet finansierades

nästan hälften av alia investerrnqar i den privata sek-

torn direkt eller indirekt med statliga medei (Michaiet,

1974). Men vid sidan av det finansiella stödet förekom-

ner det också ett rent protektionistiskt skydd. Under

Br 1968 infördes exempelvis importkvotering för att skydda äe franska producenterna av hushållsmaskiner, och då gällde det t o m ett EG-land, nämligen Italien.

En del av "dirigismen" består helt enkelt i att myndig- heterna kan påverka den statliga foretagssektorn med avseende pd investeringar, prissättning, konkurrensbe- teende och inköp, och detta påverkar i sin tur den pri- vata sektorn. De statliga uppköpen är också ett instru- ment. 1 princip skall både statliga företag och stat- liga inköp skötas efter strikt affärsmässiga grunder, men man kan alltid göra undantag. Det är t ex ganska klart att det var löften om framtida statliga beställ- ningar som låg bakom exempelvis det franska övertagan- det av LM Ericssons och ITTS dotterföretag eller igång- sättandet av sådana projekt som Concorde och Airbus.

Industripolitik och planering

Även om den franska industripolitiken under efterkrigs- tiden alltjämt är baserad pd étatisme och dirigisme, så har både dess mål och dess medel gradvis förändrats.

Bland det nya märks främst tillkomsten av de ekonomiska planerna, som i varierande grad styrt utvecklingen allt- sedan dr 1945. Jag skall både här och i min fortsatta framställning dela upp denna efterkrigstiditre epoker:

rekonstruktionsperioden 1945-1958, europeiserings- och expansionsperioden 1958-1973 och omställningsperioden efter oljekrisen år 1973 (Stoffaes, 1979).

Det bekymmersamma läge som det franska näringslivet be-

fann sig i vid krigets slut, sammanhängde inte baramed

krigets härjningar utan också med att nödvändiga inves-

teringar hade försummats under 1930-talets depressions-

period. Nationalinkomsten per kapita förblev i stort

sett konstant i Frankrike under hela mellankrigsperio-

den, medan den i Sverige ökade med ca 2 % per år. Målet

för den första planen (Monnetplanen) blev helt enkelt

att försöka uppnå 1929 års produktionssiffror, vilka

var de högsta i Frankrikes historia. Detta skulle ske

främst genom en intensiv satsning på vissa nyckelområ-

den: ko: och elektricitet, stål och cement, interna

transTorter Och jordbruksmaskiner. De nödvändiga finan-

siella resurserna ställdes till förfogande av finans- 12 ministeriet.(leTr&or) ochkom ihuvudsak fr& Marshall-

hjälpen.

Fransk planering har emellertid inte bara gällt ater- uppbyggandet av en krigshärjad produktionsapparat. Allt- eftersom tiden gatt har andra mal kommit till. Under den 1I:a planen blev bl a verkstadsindustrin och varven prioriterade sektorer. Med den typ av indikativochöver- talande planeringsteknik som man hade valt, var det na- turligtvis llttast att priverka de statliga företagen, kol- och elektricitetsindustrin, järnvägarna etcl men ock& den privata industrin kunde lockas till följsam- het, särskilt som man som vanligt kunde lacka med pro- tektionistiskt och finansiellt stod. De stora industri- grupperna, som själva tog aktiv del i planeringsarbetet, beredde sällan nagra sv&righeter. De gjorde ofta själva en del av det erforderliga utredningsarbetet, de hade egna representanter i de olika arbetsgrupperna och hade över huvud taget folk, som tyckte och tänkte pa samma sätt som man gjorde inom plankommissariatet. Betydligt svdrare var det att nå ut med planintentionerna tillde små och medelstora företagen. Mellandemochplankommissa- riatet vardetintellektuella avståndet betydligt större.

Med tillkomsten av den Europeiska Gemenskapen år 1959 och med de allmänna strävanden mot friare varldshandel, t ex Kennedyrundan, som foljde därefter, ändrades emel- lertid förutsättningarna för en rent nationell industri- politik. Konkurrensen skärptes på nästan alla områden, och möjligheterna till protektionistiskt skydd och till devalveringar blev inte längre desamma. T o m ide gamla kolonierna började fransk industri få känning av konkur- rens. Men efter de Gaulles övertagande av makten och några hårda år med devalvering, deflation och konstnads- sänkningar kom industrin på fötter, och man fick en ex- pansionsperiod med tidigare oanad tillväxttakt. Industri- politiskt blev man mer och mer beroende avvad somskedde 1 EG, men den egna politiken fastställdes i raris och inte i Bryssel.

1 den tredje och de närmast efterföljande planerna, som

gradvis började förlora i politisk genomslagskraft, er-

sattes en stor del av den sektoriella detaljplaneringen

med allmänna industripolitiska riktlinjer. Dessa avsäg 13 bl a en uppmuntran till koncentration inom industrin

och stöd ät industriell forskning, export och regional utveckling. Enligt engelsk förebild grundade man ett särskilt Institute deDéueloppe.ment Industriel, och för att ta hand om lokaliseringsfrägorna och andra regio- nala problem inrättade man direkt under premiärminis- terns egid en ny myndighet DATAR (Delégation a l'Amena- gement du Territoire et 3 1'Action Régionale). För att underlätta företagsfusioner tidrades lagstiftningen, och i V:e planen gick man sa ldngt, att man förordade att det inom varje bransch borde finnas ätminstone ett par storföretag med verklig internationell konkurrens- kraft. Vid 1970-talets början skedde ock& en rad sam- manslagningar av redan existerande industrigrupper som Saint-Gobain och Pont-&Mousson, Pechiney och Ugine- Kuhlman och Peugeot och Citroen (senare ävenmedfranska Crysler). En viss selektiv prioritering förekom allt- jämt, men den var mindre avsedd att pbverkadenallmänna tekniska och industriella utvecklingen ti att skapaglo- riösa projekt i de Gaulles anda. Gradvis börjademanock- sä glida in i en politik med stödätgärder dt sidana in- dustrier, som inte kunde klara sig pä egen hand i den nya konkurrenssituationen.

Detta senare problem har i viss utsträckning kommit att karaktärisera industripolitiken ock& under en stor del av den tredje perioden - anpassningen efter 1973 ars oljekris. För att motverka en socialt och politiskt icke önskvärd lokal koncentration av arbetslösheten inomkris- branscher som stälindustrin, varven och vissa delar av

textilindustrin gavs omfattande subventioner för indu-

striell omstrukturering. Av det totala statliga stödet

till industrin ären 1973-1976 gick enligt Hannounrap-

porten (Le Ilonde, 270ktober 1979) över 11 % till var-

ven och mellan 4-5 % till vardera stdl- och textilindu-

strin. Men den största delen av subventionernagicktill

de högteknologiska branscherna med över 36 % till flyg-

och rymdindustrin och ca 15 % till data- och elektronik-

industrin. Utöver dessa båda grupper nämns i den VII:e

planen och i förarbetena till den VIII:e planen, som

just publicerats, också atomenergi och radiologi. Tra-

ditionen från Colbert, att man med alla medel bör höja

det tekniska kunnandet, finns där alltjämt.

14

Det är de stora industrigrupperna som framför allt blir förem&l för statsmaktens välvilja. Enligt Hannounrappor- ten gick hälften av det totala industristödet perioden 1973-1976 till sex grupper, som sysselsatte omkring 10%

av samtliga industrianställda och hade en ungefär lika stor andel av den totala industriexporten.

1 VII:e planen dterkouaner man till exportproblemen. Be- talningsbalansen inger bekymmer och man framhaller nöd- vändigheten av att de stora industrigrupperna - både de privata och de statliga - accelererar sin internationa- lisering för att pd utlandsmarknaderna kunna möta kon- kurrensen frin de stora koncernerna i andra länder. Aven de mindre och medelstora företagen mdste stimuleras att gd. utanför Frankrikes gränser och stödjas på olika sätt.

InomConunissariatdu Plan inrättas en särskild byrå för studier av internationella marknads- och konkurrensför- hållanden, och inom industriministeriet görmanlikadant, Också de franska bankerna uppmanas att förbättra sin ut- landsservice och att öka sina etableringar i andra län- der. Allt detta p&verkar naturligtvis politiken med av- seende på kontrollen av internationella direktinveste- ringar.

1 en revision av den VII:e planen, som kom mitt under planperioden, understryker man strävandena bort från de- taljplanering, priskontroll och annan dirigism.Manvill också minska stödet tili de krisdrabbade industrierna och satsa ännu mer på allmänna industribefrämjande åt- gärder. Men att ändra på en månghundraårig tradition är inte lätt. Den byråkratiska apparaten finns där, och om industrin kommer att använda sin utökade frihet för att expandera på det sätt som myndigheterna tänkt sig vet man inte.

Byråkrater och företagsledare

1 Frankrike är de rent personliga förbinàelserna mellan

politiska ledare och näringslivets toppskikt mycket in-

timare än vad man är van vid här i Sverige. Föratthålla

oss till den V:e republiken, sà var de Gaulle, som var

totalt ointresserad av pengar och hederlig på qrksen

cili det olidliga, IleradmedBanquede i'Union?arisienne-,

:oedel- och Pechineygrupperna genom sin bror resp sin sen

och sin dotter. Andra dignitärer hade liknande kontak- 1 ter.Pompidouvar verksam inom Rotschildgruppenunderen mellanperiod i sin politiska karriär, Giscard d'Estaing är förbunden med Schneider- och Banque d'Indochineqrup- perna genom sin hustru och sin far och bl a med IBM genom sin bror. Liknande förbindelser förekommer för andra politiker som Couve de Murville, Debré och CabaÄz Dalmas, och ofta har ministrar och statssekreterare re- kryterats fr& finansiella och industriella grupper

(Bellon, 1980).

Det kan vara viktigt att veta detta för förståelsen av fransk étatisme och dirigisme. Men ännu mycket vikti- gare är det att förstå förbindelserna mellan byråkrati och företagsledning. Topptjänstemännen inom fransk pla- nering och förvaltning och ledarna för franskt närings- liv är lierade på flera sätt. De tänker och uttrycker sig på samma sätt, har i stort sett samma bsikter när det gäller statens och näringslivets funktioner, dehar samma bakgrund och har g&tt i samma skolor. Den akade- miska bakgrunden hos toppskiktet inom 100 av Frankrikes största industriföretag i mitten p& 1960-talet såg ut pd följande sätt (Granick, 1974): ,

utexaminerade fr&

&ole Polytechnique 42 %

École Centrale och &cole de Mines 21 % övriga universitet och högskolor 20 %

Icke akademisk utbildning 17 %

Av les polytechnicienes tillhörde en fjärdedelden lilla grupp på 4 % med de allra högsta betygen.

Det anmärkningsvärda är att av dem som hade akademiska

examina kom över tre fjärdedelar från de tre ledande

elitskolorna på det naturvetenskapliga och tekniska om-

rådet. Sedan dess har en fjärde grande école, Ecole

Nationale dIAdministration (E.N.A.), fått en liknande

ställning. Vad som haraktariserar alla dessa elitskolor

är emeliertid att deras bästa elever inte gir till nä-

ringslivet utan till statsförvaltningen, från vilken

- I

en del fortsätter in i politiken. 1 viss man beror det- ta p5 stipendievillkor, men i huvudsak är det fr3ga om tradition. dv den V:e republikens tre presidenter hade de Gaulle både genomgått och varit lärare vid den mili- tära elithögskolan '&zole de Guerre, Pompidouhadegenom- gatt École _Normale och Giscard d'Estaing både &ole Polytechnique och E.N.A., och av dess sex premiärmi- nistrar - vid sidan _av Pompidou - kom två frbn École des Sciences Politique och en fr& E.N.A., medan de övriga tre hade examina vid Parisuniversitetet. Samt- liga hade haft höga befattningar inom den offentliga förvaltningen innan de blev politiker, med undantag av Barre, som varit professor i nationalekonomi. Förhållan- det är detsamma inom de politiska partierna, utom hos kommunisterna. Inom socialistpartiet t ex har visserli- genMitterrandsjälv legat vid Parisuniversitetet, men hans fyra närmaste "påläggskalvar" Rochard,Chevenement, Jospin och Joxe kommer alla från E.N.A.(Duharnel, 1980).

Det är allts2 inte folk med meriter frdn politiska stu- dentföreningar, partipress och intresseorganisationer, som man möter i konseljsalar och partichefslokalereller som kanslirad och byrachefer, utan stjärnelever från Frankrikes förnämsta bogskolor. #ven när det gäller an- ställning av folk gdr statsintresset före alla andra intressen. Prestigen och möjligheten till inflytande be- tyder mer än inkomsten. Statens tjänare känner sig stå över näringslivets folk. Det är de som representerar statsmakten.

Det är först när man visat vad man kan inom forvalt- ningen som man blir uppsugen av näringslivet, men då väntar också toppbefattningar. Det är detta som kallas pantouflaqe. En femtedel av dem som hade tillräckligt goda betyg fr.%n École Polytechnique för att komma in i statsförvaltninqen, ocn som var tiilräckliqt gamla och erfarna för att kunna få anstälininq i näringslivet, hade i mitten av i96S-talet ledande ätäilninqar inom de 500 största industriföretagen i Frankrike (Granick,

19743 _

allt detta betyder emellertid inte att byr%rater och

planerare på nåqOt sätt går i näringslivets ledband,

ävenomen och annan avdem p& slutet av sin offentliga 1 karriär kan b%rja likna den orättradige tjänare som

det talas om i Lukas 16:4. Nej, de har sin egen esprit de torps, sina egna mål och traditioner. Enligt en av Duhamel citerad enkät befinner de sig i allmänhet poli- tiskt sett till vänster om mitten, och 40 % beräknas vara socialister. Få är kommunister. 1 sitt arbete är de långt från konservativa. Om statsintresset kräver förändringar så blir det forändringar. Men de har inget emot att företagen tjänar pengar. De vet att ett expan- sivt näringsliv kräver framgangsrika och vinstgivande företag, och att ekonomisk expansion framför allt är ett statsintresse.

III DIXEXTINVESTERINGARNAS UTWICXLING OCH FORDELNING Som framgick av redogörelsen över de franska industri- grupperna, är de största utländska grupperna - vid si- dan av de båda oljebolagen Shell Francaise och E SSO

France - avsevärt mycket mindre än de största franska.

And& är den utlandsägda sektorn av fransk tillverk- ningsindustri inte obetydlig. Av den totala industri- sysselsättningen ar 1973 svarade den för nära 15 %och av den totala omsättningen i tillverkningsindustrin för över 20 %. Tar man med företagmedutländska.minoritets-.

intressen på över 20 %, ökar dessa andelar till 19 % resp 27 % (SOU 1978:73). Men det är inte den totala an- delen av fransk industri, som ägs av utländska intres- sen, eller andelen av franskägd industriiandraländer, som är av intresse i samband med kontrollen av in- och utgående direktinvesteringar, utan hur mycket dessa ut- vecklas från år till ar.

Statistiken

De uppgifter över franska in- och utgående direktinves-

teringar som här kommer att användas, är baserade på

den franska betalningsbalansstatistiken. Dennaredovisas

på flera olika satt. Stundom ger man investeringssiff-

rorna brutto, stundom netto efter avdrag av gjordades-

investeringar. Ibland tar man endast med investeringar

i form av tillskott till dotterföretagens egna kapital

- rena direktinvesteringar - ibland inkluderas också

sådana lån från moderbolagen som har investeringska-

18 raktär. Det franska ekonomiministeriet användersigav denna senare metod för totalsiffrorna under de olika åren, men när det galler fördelningen av utlandsin- vesteringarna pb olika sektorer och länder, redovisas rena investeringar och totalbelopp, netto- och brutto- investeringar om varandra. Även om de olika sifferse- rierna utvecklas i samma riktning, så kan skillnaden mellan förändringarnas storlek vara betydande. Det gäller därför att uppmärksamma i _varje enskilt fall vad det är för uppgifter, som det är fråga om.

Statistiken över investeringarnas fördelning på olika länder är den besvärligaste. Där är skillnaden mellan de olika sifferserierna vanliqen störst. Länderuppgif- terna i ett lands statistik stammer inte heller med de som färekommer i ett annat land. De franska betalninqs- balansuppgifterna över franska investeringar i USA stammer exempelvis inte alls med de amerikanska. Ame- rikanerna klassificerar som franska alla investeringar som gjorts av franska företag eller dotterföretag, var de än ligger. Men uppgifter över internationella inves- teringar, som gjorts av franskägda företag i utlandet, kommer inte in i den franska statistiken. När det gäller ingaende investeringar, sd klassificerar den franska statistiken investeringar i Frankrike från amerikanska dotterföretag i Schweiz och Belgien som schweiziska och belgiska och inte som amerikanska. Man måste hålla allt sådant i minne vid studiet av det statistiska materia- let.

Utländska investeringar i Frankrike

1 föregående avsnitt, när jag berörde den franska indu- stripolitiken, så skilde jag mellan tre olika perioder.

Här skall jag i stort sett hålla mig till den sista av .

dessa, omställningsperioden efter oljekrisen år 1973, även om jag gör en eller annan tillbakablick. Det är alltså fråga om den '1:e republiken. Före de Gaulle var Frankrike ganska avskä,rmat från yttervärlden, ochdirekt-

investeringarna 'kom inte ri!< tigt i gång förrän under

1460-talet. Tar man hänsyn tili effekterna av de deval-

veringar, som ägt rum, torde de utländska investerinq-

arna i Frankrike under iSSO-talets mitt knapFast ha upp-

gått till mer än en tredjedel eller en fjärdedel av vad de gjorde vid V:e republikens början, och mindre än en tiondel av vad de gjorde under 1970-talets första år

(Bertin, 1963). De franska investeringarna utomlands var proportionsvis ännu mindre.

Utvecklingen av de utländska direktinvesteringarna i Frankrike åren 1973-1978 framgår av tabell 1. For att utjämna ofta stora variationer mellan enskilda ar har uppgifterna omräknats till treArsmedelta1. Vi kommer alltså att röra oss med två perioder: 1973-1975 och 1976-1978. Som synes visar samtliga siffror en stegring mellan dessa, men både för de rena direktinvestering- arna och de totala investeringarna, inklusive lbn, har bruttosiffrorna ökat mer än nettosiffrorna. Bruttosiff- rorna över de totala investeringarna, inklusive ldn, är de intressantaste. De _ger den mest belysande bilden av investeringskontrollens arbetsmängd, eftersom denna är ungefär densamma antingen det gäller rena direktinveste- ringar eller lån, och nyinvesteringarna fordrar _en mycket mer omfattande granskning än desinvesteringarna eller låneåterbetalningarna.

För det investerande moderbolaget kommer valet mellan att öka ett dotterföretags egna kapital eller att ge det ett långfristigt investeringsldn i stor utsträck- ning att bestammas av lagstiftningen i resp moderland och investeringsland. Denna genomgår då och då föränd- ringar, och en sådan har just skett i Frankrike under den här berörda perioden. Men finansieringssättet beror också på traditioner och tillfälliga awäganden inom de enskilda företagen.

Tyvärr måste vi nöja oss med uppgifter över de rena di-

rektinvesteringarna, när vi redoviSar investeringarnas

fördelning på olika sektorer i tabell 2 och på olika

länder i tabell 3. Vad värre är, så innehåller den förra

tabellen netto- och den senare bruttouppgifter. Men det

qor inte så mycket, eftersom avsikten endast är attvisa

själva huvuddragen. Liksom tidiqare gäller samtliga siff-

ror treårsmedeltal.

Tabell 1 Utländska direktzinvesteringar i Frmkrike k-en 1973-1978, bmttio&lnetto,fördehdepa?madirektimresteringar ochlAnfmxmdna ilE!dinvwteringar.~ltal.

1973-197s 1976-78

Milj F MiljF akningfrsn fö- perioa

7 536 9 308 -24 %

1 746 2 887 65 %

5 790 6 421 ll%

1 292 3 020

704 1 637

588 1 383

8 828 12 328

6 378 7 804

l34 % 133 % ni %

40 % 22 %

Gillor: Evol~~tion &s investissmts Fran@_s ~l'extkieuret _ txangem en EYance de 1973 à 1977, LMi.nkst&e de l'Eammie, Juillet 1979.

Les investiss- Frm~ZiYexGrieuretétrarqersen trance en 1978, Minist&e de l'l?amanie, F&m.er 1980.

TaklI. ütländska~direktinvesteringariFrank_riketi 1973-1978, netto, fördelade på sektrxer. Trehsmdelti.

1973-1975 1976-1978

MiljF % Milj F %

Industri 2 190 38 2 382 37

SerViCe 1 833 32 2 260 35

FaStigk?terr 1 561 27 1 168 23

cvrigt 206 3 311 5

Totalt

Källor: Se tabell 1.

5 790 100 5 421 100

Tabell3Utländska~~~direktinvesteringari~e~ 21 1973-1978, brutto. Wltal.

1973-1975 1976-1978

MlljF % MiljF %

USA EG

*gaCECD

&?zigavarlden Totalt

IW.lor: Se tabell 1.

1 273 17 1 497 16

3 697 49 4 951 54

2 056 27 2 173 23

510 6 687 7

7 536 100 9 308 100

Som synes är de utländska investeringarna i Frankrike koncentrerade till tre sektorer: industri, service - framför allt handel - och fastigheter. Det senareärju en sektor, som i Sverige betyder ganska litet, men så är naturligtvis fastigheter i Paris eller Cannes betyd- ligt mer attraktiva placeringsobjekt än byggnader i Stockholm eller B&stad. Inom industrisektorn är det framför allt den högteknologiska verkstadsindustrinoch den kemiska industrin, som lockat till sig utländskt företagande. Vi skall komma tillbaka till detta längre fram. En tredje industrigrupp av viss betydelse är livs- medelsindustrin.

När det gäller direktinvesteringarnas länderfördelning sa domineras bilden helt naturligt av industriländerna.

Ungefär hälften av investeringarna under här berörda tidsperiod kommer fran EG, en sjättedel fr& USA och en fjärdedel frän övriga OECD-länder. Men tidigare säg det ut pä ett annat sätt. Om vi även här använder oss av treårsmedeltal, sä var fördelningen enligt Bertins siff- ror, som avser totalinvesteringar, inklusive län, netto

(Bertin, 1977) följande:

4r USA EG övrigavärlden

(exkl Darmark ccn Irland)

196i-1963 33 3 27 % 40 3

1964-1966 36 9 23 % 36 3

1967-1469 29 3 56 '3 15 %

1970-i972 24 4 52 4 24 9

- I

Under den första delen av 1960-talet var de amerikan- ska direktinvesteringarna de dominerande och betydligt större än de som kom fr& EG-länderna. (Att Danmark och Irland inte är inkluderade i statistiken påverkar knappast fördelningen.) Det var pH slutet av 1960-ta- let som den stora förändringen kom: EG-länderna ökade sin andel mycket snabbt, medan nedgangen av den ameri- kanska andelen blev mera gradvis.

Fördelningen av de olika ländergruppernas investeringar på olika sektorer ar emellertid ganska olika. Under den sista treårsperioden - och det är den enda statistik som stdr till mitt förfogande - ligger tv3 tredjedelar av de amerikanska investeringarna inom industrisektorn, medan bdde för EG-länderna och övriga OECD-länder an- delama för industri, service och fastigheter är unge- fär lika stora. För den övriga världen, vilket i stort sett betyder oljeländerna, utgör fastighetsinvestering- arna hälften. Men sannolikt är denna andel ännu större, eftersom en del av kapitalet slussas över Storbritan- nien och Schweiz och därför kommer in på fel ställe i statistiken.

Franska investeringar i utlandet

Redogörelsen för de franska investeringarna i utlandet kan göras lite kortare, eftersom de allmänna statis- tiska problemen och finansieringsfr3yoma är desamma som de som gäller för utlandsinvesteringarna i Frank- rike, och dessa har redan behandlats. Liksom förut re- dovisas all statistik i form av treårsmedeltal. Tids- perioden är också densamma.

Med tanke på den situation som franskt näringsliv be-

fann sig i under de första åren efter kriyet, är det

naturligt att de franska direktinvesteringarna utom-

lands kom i gång betydligt senare än exempelvis de ame-

rikanska, svenska eller schweiziska. Så sent som ?erio-

den 1973-1975 uppgick tie endast till omkring tre fjär-

dedelar av de totala utiandsinvesterinyarna iLrankrike,

23 men under perioden 1976-1978 hade de nått upp till

90 3. Liksom när det gällde de utländska investering- arna ökade bruttosiffrorna mer än nettosiffrorna (se tabell 4).

Tabell 4 Franska direktinvesteringar i utlandet Aren 1973-1978, brutto&netto,fo-rdeladepåreMdirektimresteringar c&Gnfhhmc?ns&inves~~.T~.

1973-197s 1976-1978

Milj F Milj F &lingfr!ul förlsg*

period

Rena direktinves~gar

bruttn 4 439 6 538 47 %

dssitlves~gar 938 1 902 103 %

netto 3 500 4 636 32 %

LJn fö*Im&la.Edi_rwEs- teringar

brutto 2 l.21 4 610 ll7 %

åtrzbeQhingx 837 2 230 166 %

netto I 284 2 380 85 %

Totaladirektinvesteringar, i.nkhsivelAn

brutto 6 560 u 148 70 %

netto 4 785 7 016 47 %

Källa: se tabell 1.

Redovisningen av investeringarnas fördelning på sekto-

rer i tabell 5 och ~2 länder i tabell 6 kan i detta

fall baseras på totala bruttosiff?or, vilket som tidi-

gare nämnts är det intressantaste. Ser vi på sektor-

fördelningen så har Intill nyligen energiinvestering-

arna vari _ de àomineranfe. 2et är helt i överensstäm- 'C

nelse med àen franska industripolitiken, 7ilXen ju bi a

I

24

gått ut pA att försöka göra landet sb oberoende som möjligt av främmande råvaror och bränslen.

T‘3bdl5 manska djz&tinmstering~ i utlandst åren 1973-1978, inklusiveassocieradelAn,bnWzo,fördeladepåsekt0~.

-tal.

1973-197s 1976-1978

MLLj F % Milj F %

Ene@ 2 541 39 3 718 33

Industri 1 923 29 3 581 32

SeJxice 1 757 27 3 343 30

övrigt 339 5 506 5

lbtalt 6 560 100 11 140 100

KXUor: se tabell 1.

T&&l fj Franska direktin~teringar i utlandet ti 1973-1978, inklusiveassocieradeLAn,brutto,LrCndeLade~läno-r.

Wltal. S

1973-197s 1976-1978

iylj F % Milj F %

LSA 903 14 1 591 14

EG 2 131 32 3 656 33

GvrigaoEal 1 302 20 2 380 21

0vIigavärlden 2 224 34 3 523 32

Totalt 6 560 100 11 148 100

Xällor: se tabell 1.

Vi har nämnt förut att den franska industrin- ochfram-

för allt de mindre och medelstora företagen - visat

ett relativt begränsat intresse för export och utlands-

expansion, ett förhållande som särskilt uppmärksammats

av planmyndigheterna.

25 En jämförelse mellan sektorfördelningen hos de franska utlandsinvesteringarna och de ütländska investeringarna i Frankrike är i detta fall intressant. Medan under aren 1973-1975 i det förra fallet servicesektorn utgjorde27%, av vilket endast 12 enheter representerade handel, sd var motsvarande siffror för de *utländska investeringarna 38 % för servicesektorn totalt sett och 24 % för handel.

Under perioden 1976-1978 ökade emellertid de franskasiff- rorna till 30 % resp 16 %. Industrisektorns andel har också ökat och särskilt under det sist redovisade året 1978, då den uppgick till 40 %.

Beträffande länderfördelningen i tabell 6, kan man fram- för allt observera den påfallande stabiliteten under se- nare ar. Den höga andelen för "övriga världen" berordels på de stora energiinvesteringarna i OPEC-länderna, dels på omfattande industriinvesteringar i Latinamerika.

IV INVESTERINGXONTROLLENS ORGANISATION OCH ARBETSS#TT

Som har påpekats redan i inledningen till denna uppsats kan man se kontrollen över in- och utgaende investe- ringar som ett instrument för en del av den franska in- dustripolitiken. Dess organisation är också en integre- rad del av statsförvaltningen, och den arbetar på samma sätt som fransk förvaltning i övrigt. Den historiska ut- vecklingen efter kriget av denna kontroll är i korthet följande.

Investeringskontrollens utveckling

Jag skall använda mig av samma tidsindelning som förut

och börja med rekonstruktionsperioden 1945-i958. Som

framgick av föregående avsnitt, var både in- och utgå-

ende direktinvesteringar under denna pericd relativt

2betydi;ga. Under IV:e replubiiken, meddess ideliga rege-

ringsförandrinqar och skiftande ekcnomiska solitik, dess

devalveringar och sociala oroliqheter, var Frankrike

xte särskilz attrakt:.Jt som in-Jesteringsland. även om

syndiqheterna då och då försökte 'uppmuntra lutländsk ka-

hitalimport . för att hjälpa upo den permanent be.+]mmer-

26

samma betalningsbalansen, så fannsegentligeningensyste- matisk politik beträffande direktinvesteringar före Ar 1959 (Bertin, 1963). Dessa krävde auktorisation från fall till fall och var liksom importen av maskiner och anställandet av utländska tekniker omgärdade av en mängd formaliteter och restriktioner. Det fanns allts& en kon- troll, men den var inte särskilt systematisk.

Under europeiserings- och expansionsperioden 1958-1973 blev förhbllandena helt andra. Genom tillkomsten av EG och den mer liberala politik beträffande utländska di- rektinvesteringar, som kännetecknade de Gaulles och den V:e republikens första dr, förändrades investeringskli- matet. Det var inte bara den snabbt växande franskamark- naden, som verkade stimulerande pb utländska etablering- ar, utan ocksd att man frdn Frankrike kunde nd ut över de andra EG-länderna. Principerna om den öppna arbets- marknaden, fria kapitalrörelser och fri etableringsrätt öppnade också slussarna för direktinvesteringar från de andra medlemsländerna. Resultatet av detta, rent statis- tiskt sett, har tidigare redovisats.

Investeringskontrollen fanns kvar även under denna pe- riod, men den blev mer systematiserad och fick en allt- mer administrativ och strategisk karaktär. Visst fanns det restriktiva perioder, men även under dessa avslogs mindre än 5 % av investeringsansökningarna, och när så skedde var det vanligen på grund av rent formella fel- aktigheter i ansökningarna (Bertin, 1977). Det än i dag gällande regleringssystemet både för in- och utgående direktinvesteringar tillkom under de Gaulle-regimens sista år.

På 1960-talets mitt uppstod emellertid vissa motsätt-

ningar mellan kontrollmyndigheterna och några av de

större amerikanska företagen - framför allt General

Motors och Remington Rand - vilket ledde till en be-

gynnande diskriminering qentemot amerikanska Fnveste-

ringar. Xven efter de Gaulles avgång, hade den i övrigt

liberala investerinqskontrollen en viss anti-amerikansk

underton. Denna kan visserligen inte verifieras med

några officiella uttaianden, men den fanns där. Som

27 framgatt av den tidigare statistiska redogörelsen, så

sjönk också den amerikanska andelen av investerinqsflö- det ganska markant från 1960-talets mitt. Detta berodde emellertid inte bara på förhållandena i Frankrike, utan också p& den nytillkomna amerikanska kontrollen av ut- gående investeringar och naturligtvis ock& på den se- nare inträffade dollardeualverinqen.

Samma öppna, men i viss man länderdiskriminerande, kon- trollpolitik fortsatte under omställningsperioden efter 1973 års oljekris. På senare tid tycks det varadenökan- de japanska penetrationen, som oroar myndigheterna mest.

Vad de utgående investeringarna beträffar, så har dessa i överensstämmelse med den allmänna industripolitiken fått en allt mer prioriterad ställning. Det betyder att kontrollmyndigheterna ser med välvilja på sådana ansök- ninqar, även om det periodvis kan finnas vissa restrik- tioner.

Regelsystemet

Även om investeringskontrollen framför allt bör ses som

ett industripolitiskt instrument, så är den rent for-

mellt baserad på valutalagstiftningen. Under vissa tider

betyder också hänsynen till den aktuella betalninqsba-

lanssituationen en hel del för kontrollmyndigheternas

bedömningar. Det nuvarande kontrollsystemet, somiprin-

cip gäller alla direktinvesteringar, hade in- och utgå-

ende, baseras på lagen No 66-1008 av den 28 december

1960 om finansiella relationer med utlandet. Enligt Ar-

tikel 3 i denna lag kan regeringen, för att skydda natio-

nella intressen,. genom finansministeriet meddela före-

skrift om anmälningsplikt, auktorisation och kontroll

av alla valutaoperationer och alla kapitalrörelser mel-

lan Frankrike och utlandet. Samma iaq gäller för både

in- och utgående kapitaltransaktioner. Detta gäller ock-

så för de tiilämpnrnqsbestämmelser till laqen, som fi-

nansmlnisteriet meddelat i dekret ?Jo 58-1021 av den 24

november Lo6a cch i en rad senare cirkulär och förord-

ningar. ; dessa finns Inqående anvbsninqar om vad som

stenas meä direktinvesteringar, om vad som aåste anmälas,

- I

28

hur och när detta måste ske etc. De innehåller ock&

särskilda best&unelser med avseende p& kapitalrörelser till eller fr&n EG-länderna. (Allt detta finns samman- fattat i JOUrnal Officiel de la République Francaise, No 1412, 1978.)

Det grundläggande i hela systemet är far det första, att alla utländska direktinvesteringar i Frankrike och alla franska direktinvesteringar i utlandet måste anmälas i förväg till Direction du Trésor i finansministeriet,och för det andra, att le Tresor kanbegära att investeringen skjuts upp. Har,efteren sådan anmälan, finansministe- riet inte hört av sig inom två månader, betraktas ansök- ningen som godkänd. Det är inte bara om den ursprungliga etableringsinvesteringen, som myndigheterna vill bli in- formerade. Nej, anmälningsplikten omfattar också alla kapitalförändringar och alla lån, som tas upp med moder- bolagets borgen, alla betalningar som sker i samband med licens- och managementavtal, de arliga balans- och re- sultaträkningarna och en hel del annat. 1 princip är alla dessa uppgifter sekretesskyddade.

Som nämnts är det till le Tr&äor, som investeringsanmäl-

ningarna skall sändas in, och i deras behandling är det

alltid le Trésor som har sista ordet. Dess beslut kan

inte överklagas. Investeringar över en viss storlek be-

handlas emellertid alltid i en särskild Comité inter-

ministdriel des investessiments étrangers, vilken synes

arbeta utomordentligt effektivt. 1 den ingar alltid re-

presentanter för industri- och utrikesministerierna och

DATAR, och från fall till fall representanter frånandra

ministerier, som kan ha intresse av hur ärendet ifråga

behandlas. Gäller det den farmaceutiska industrin är

t ex hälsovårdsministeriet närvarande och gäller det

tillverkningen av lantbruksmaskiner är jordbruksmini-

steriet med. Mindre investeringar kan le Trésor hand-

lägga själv, men vanliqen sker det efter konsultation

med andra ministerier och myndigheter. Risken för att

något för staten viktigt intresse inte skulle bli be-

aktat vid handlägoningen av ett visst ärende är sålunda

mycket liten.

Information och förhandlingar ₂₉

Som nämnts tidigare är det ganska sällan som en inves- teringsansökan avslås. Men den kan förhalas, förändras till sin omfattning och sitt innehåll, och den kan dras tillbaka. Det väsentliga är att myndigheterna vill bli informerade i förväg, och att de vill ha möjlighet att påverka tidpunkten för händelserna och kanske ävensjäl- va händelseförloppet. Aven här möter vi allts& den ty- piskt franska "dirigismen", och de medel som st&r till myndigheternas förfogande är precis desamma som i alla andra sammanhang: räntesubventioner, skattefarmaner, ex- portkrediter, utsikter till statliga inköp osv. F8r en fransk företagare är det fullt naturligt att det skall gå till pd detta sätt. Feretag och myndigheter skall samarbeta och gemensamt sträva efter att nd de natio- nella mål som finns uppställda.

Har ett företag - med eller utan särskilda förhandling- ar - väl fått sin investeringsansökan godkänd, och har det uppfyllt de villkor man kommit överens om, så be- handlas det som vilket annat privatägt företag som helst.

Att det råkar vara utlandsägt påverkar'inte dess rela- tioner med centrala eller lokala myndigheter, till ban- ker och andra institutioner etc. En viss diskriminering förekommer till förmån för företag fr&n EG-länderna, framför allt med avseende på icke-tariffära handelshin- der och villkor för anställning av utländsk arbetskraft.

Om däremot ett företag bryter mot överenskomna investe- ringsvillkor eller mot de ofta underförstådda regler som finnsomhur ett franskt företag skall uppträda, så kan det råka illa ut. Inte så att det blir föremal för rent rättsliga åtgärder - det tycks vara mycket ovanligt - men det kan få svårigheter i framtida förhandlingar om nya tillstånd, om finansierings- och skatteförmåner eller om exportkrediter, eller det kan finna sig förbigånget när det gäller offentliga leveranser. Det kan också skada andra företag med samma hemland.

2et var precis detta som skedde med General Motors och

Remington Rand år 1962. 1 samband med liberaliseringen

3c av handeln mellan EG-landerna och den ökande aporten av hushbllsmaskiner, framför allt fr& Italien, sgg de båda företagen sina försäljningssiffror sjunka kraftigt.

Utan att förvarna myndigheterna permitterade plötsligt General Motors nära 700 av sina 3 100 anställda vid Frigedairefabrikerna i Paris, och tio dagar senaregjor- de Remington Rand samma sak med 800 av 1 200 anställda i Lyon (Johnstone, 1965). Det är just sådant som man inte gör i Frankrike. For regeringen, som just då var mitt uppe i lönepolitiska förhandlingar med fackföre- ningarna, kom dessa permitteringar synnerligenolägligt.

Men inte bara det, genom att man blev ställd inför full- bordat faktum, kunde man inte påverka situationen. Dd- varande inrikesministern menade att om han bara blivit varnad i tid, så skulle han ha kunnat hjälpa foretagen.

Som jag i annat sammanhang nämnt, infördes ocksb import- restriktioner for hushdllsmaskiner ndgra dr senare. Men d& hade Remington Rand redan försvunnit frbn landet.

Eftersom den franska investeringskontrollen i sdhöggrad är inriktad på informationsutbyte och förhandlingar, är det viktigt för företagen att myndigheterna verkligen får de uppgifter som de vill ha. Detta gäller inte bara för le Trésor i finansministeriet utan även för andra mini- sterier och myndigheter. En del av den ovan nämnda an- malningsplikten avser också dessa, framför allt industri- ministeriet. For varje företag finns det ett "faddermi- nisterium", som är speciellt intresserat i just dess verksamhet. Där sitter någonstans en tjänsteman, somkan företagets dossié och vars ord väger tungt i ministe- riets ställningstaganden och rekommendationer. Jumerhan vet om företagets verksamhet, och ju tidigare han blir informerad om dess framtidsplaner, desto bättre är det.

De vittnesmål man får från företagshåll om den snabbhet och skicklighet med vilken dessa tjänstemän sätter sig in i ett ärende är genomgående positiva.

Företagen har också informationsuppgifter på det lokala

planet. Det gäller särskilt prefekten, som sorterar un-

der inrikesministeriet, och som framför allt har ansva-

ret för arbetskrafts- och sysselsättningsfrågor. Cetär

också på denna nivå som fackföreningarna kommer in i

bilden. Att ha stöd fr& prefekten och inrikesministe- 51 riet, och kanske även frdn den lokale borgmästaren, som ofta är parlamentsledamot, s k deputé-maire, kan vara avgörande i lokaliserings- och finansieringssammanhang, och kanske även när det gäller att motverka eventuellt negativa aktioner från den inhemska industrin. Att pre- fekten pd ett tidigt stadium blir informerad om eventu- ella personalomflyttningar och personalinskränkningar är ännu viktigare.

V KONTROLLPOLITIKENS UTFORMNING

Den franska kontrollpolitiken ingdr, somnämnts, som en del i den allmänna llngfristiga industripolitiken. De ingripanden som görs för att befordra eller bromsa upp in- och utgbende direktinvesteringar, har nästan alltid en industripolitisk bakgrund. Industripolitikens mil är ock& kontrollpolitikens mal. Men stundom kan dessa rral komma i konflikt med andra nationella intressen. Detkan gälla önskemalen om fransk dominans inom ett visst fore- tag eller viss industribransch - den s k "franska lös- ningen" - eller utrikes- och handelspolitiska ställnings- taganden av skiftande slag. Det är för att kunna finna lämpliga kompromisser mellan sidana konfliktartade in- tressen, som man har skapat den interministriella kom- mitt&. Kortfristiga hänsynstaganden kan ock& störa

tillgodoseendet av mer långfristiga mal. Det kan gälla det aktuella betalningsbalansläget, arbetslösheten ir,om vissa delar av landet, eller helt enkelt det förh&llan- det att man är mitt uppe i strukturplanearbetet för en viss industrigren. Men jag skall börja med de långsik- tiga industripolitiska mdlen: omsorgen om den tekniska utvecklingen, kontrollen av rsvarutillgångarna, stimu- lerandet av exporten och utvecklingsstödet till priori- terade regioner.

Industripolitiska awägningsproblem

Att den franska kontroilpolitiken är så liberal som den faktisktär, sammanhänger meä de industripolitiska måLen.

Znligt gammal tradition vill man framför allt befordra

teknisk förnyelse och teknisk utveckling. Eftersom man

32

vet att utltidska företag pa tinga omrdden har en mer avancerad teknik än de franska, sa är det naturligt att man välkomnar dem till Frankrike. Detta gäller atmins- tone när företageni fraga vill bygga upp en ny produk- tionsenhet i landet. #r avsikten att köpa ett redanexi- sterande företag, kan fragan komma i ett annat läge.

Jag skall dterkomma till detta 18ngre fram. Helst ser man att de utländska företagen ftlrlagger sb mycket som möjligt av sin tekniska forskning och sitt utvecklings- arbete till de franska dotterbolagen, och man ärivissa fall villiga att städa detta med särskilda anslag. Om ett franskt multinationellt företag skulle vilja flytta ut en del av sin forsknings- och utvecklingsverksamhet till ett annat land, skulle det motas med totalt oför- staende. Det är de gamla Colbertska idserna som fort- farande gäller.

Ett annat industripolitiskt önskemal, som ock& gàr till- baka till Colbert, år kontrollen äver rdvarorna. Att det- ta psverkat de franska direktinvesteringarna i utlandet- särskilt pd energiomradet - har vi redan sett. Men det har även pdverkat kontrollen över utländska investeringar i Frankrike. Ett färskt exempel är myndigheternas mot- stind mot Billeruds köp av Lafarge Emballage (Svenska Dagbladet, 9 juli 1980). Papper och massa är ett av de omrbden, för vilka Frankrikes importberoende anses spe- ciellt bekymmersamt, och en stor del av denna import kommer fr& Sverige. En strukturplan för uppbyggande av den egna produktionskapaciteten är under genomförande.

Gm Billerud skulle ha inlemmat Lafarge i sitt franska dotterforetagcartonneries Ménigault, så skulle detta ha blivit landets näst största säck- och wellpappföretag.

Att ett svenskt företag fick en sa dominerande ställning inom denna bransch anssgs inte lämpligt.

bver huvud taget är konkurrensfrågorna något som myndig- heterna på senare tid börjat ta mer och mer hänsyn till.

1 Billerudsfallet var det rädslan för att ett utländskt

företag skulle få en för dominerande ställning. 1 andra

fall kan det vara tvärtom; man välkomnar utländska.före-

tag därför att man vill ha mer konkurrens. Kartell- och