INOM
EXAMENSARBETE TEKNIK,
GRUNDNIVÅ, 15 HP
STOCKHOLM SVERIGE 2020,
Hur mår den förtätade staden?
En studie om hur utmaningar vid förtätning påverkar välbefinnande i Hagastaden och Liljeholmskajen
ANJA ERICSON LINN HAGLUND
KTH
SKOLAN FÖR ARKITEKTUR OCH SAMHÄLLSBYGGNAD
Sammanfattning
Förtätning anses vara eftersträvansvärt och hållbart i dagens stadsbyggnad, i och med de fördelar täthet medför, och i Stockholm syns en trend med områden där det byggs både högre och tätare än tidigare. Även om förtätning innebär fördelar medför det flera utmaningar där avvägningar behöver göras mellan olika kvalitéer. Därför är syftet med denna undersökning att studera utmaningar med förtätning som kan komma att påverka människors välbefinnande ifall de inte prioriteras. Litteraturstudier har utförts för att samla information om kopplingen mellan täthet och välbefinnande samt de studerade utmaningarna kring ljusförhållanden, grönområden och ytor för barn. Dessa utmaningar valdes ut eftersom de var återkommande i den offentliga debatten om förtätning. Därefter utfördes en jämförelse mellan Hagastaden och Liljeholmskajen, vilka båda förtätas genom omexploatering, där både kvalitativa och kvantitativa förtätningsaspekter undersöktes med grund i teorin. Resultaten visade att Liljeholmskajen var tätare än Hagastaden utifrån de kvantitativa måtten på områdesnivå men att Hagastaden var tätare på kvartersnivå. De visade även att liknande strategier använts vid förtätning i båda områdena men att de studerade täthetsmåtten kan förstås på olika sätt. Undersökningen visade dessutom att det är betydande att se till både hårda och mjuka element vid bestämmelse av täthet samt att kvalitativa mått ibland säger mer än kvantitativa. Vidare pekade resultaten i studien på att de undersökta utmaningarna kan påverka välbefinnande negativt om dessa inte hanteras på ett bra sätt i planeringen, där barn riskerar att beröras mest i både Hagastaden och Liljeholmskajen. Studien kom fram till tre kriterier att ta hänsyn till vid avvägningen mellan förtätning och de tre utmaningarna.
Dessa kriterier innefattar; att vid förtätning ha en stor skillnad mellan högsta och lägsta
våningsantal för att främja goda ljusförhållanden, att vid utformning av grönområden
fokusera på varierad natur och vegetation samt att vid ytor för barn fokusera på
förskolegårdar, där dessa ska vara tillräckligt stora och inkludera en betydande mängd
vegetation.
Abstract
Densification is considered to be desirable and sustainable in urban planning today, based on the advantages that follow and in Stockholm a current trend can be seen with both higher and more densified blocks. The fact that cities grow more compact is causing challenges which has to be taken in to account in urban planning in order to not jeopardize important qualities.
Therefore, the purpose of this paper is to study the challenges that come with densification and how it may affect social well-being. To examine the connection between density and well- being, literature studies were performed to collect information. Those studies also included theories about the three challenges that this paper came to focus on, so as light conditions, green spaces and areas made for children. These specific challenges were selected since they were recurrent in the public debate considering densification. Furthermore, a comparison between the former brownfields Hagastaden and Liljeholmskajen was made, which studied both qualitative and quantitative aspects in densification based on the theories. The results in this paper showed that Liljeholmskajen appeared to be more compact than Hagastaden based on the quantitative perspective in the restricted area, but Hagastaden on the other hand was more compact at a block level. Another result proved by the paper was that similar strategies in densification has been used in both areas, but also that the studied dimensions of densification has been practiced in different ways. The study also showed the importance of considering both hard and soft elements when determining density and that the qualities of a built environment can be more important when assessing density over quantity.
Furthermore, the paper showed that challenges with densification could have a bad impact on social well-being, if not being considered in urban planning, and that children are the ones most affected by densification in both Hagastaden and Liljeholmskajen. In the discussion, the paper ended up with three criterias which can be included in urban planning in order to encourage social well-being in densified areas. These criterias included; to consider a great difference between the highest and lowest building regarding number of floors to promote good lightning conditions, to include varied nature and vegetation when developing green spaces and when it comes to areas made for children, to focus on the yards belonging to kindergartens, where these should be large enough and include a great amount of vegetation.
English title: The mood of the densified city - a study on how challenges considering
densification affect social well-being in Hagastaden and LiljeholmskajenInnehållsförteckning
Sammanfattning 2
Abstract 3
Innehållsförteckning 4
1. Inledning 6
1.1 Bakgrund & problemformulering 8
1.2 Syfte & frågeställningar 8
1.3 Avgränsningar 8
2. Metod 10
2.1 Metodreflektion 11
3. Teori 13
3.1 Vad är förtätning? 16
3.1.1 Förtätning genom omexploatering 14
3.2 Kvantitativa mått på förtätning 14
3.3 Förtätningens sociala dimensioner 16
3.3.1 Social hållbarhet 16
3.3.2 Välbefinnande 16
3.3.3 Rättvisa 17
3.4 Utmaningar för välbefinnande 18
3.4.1 Ljusförhållanden 18
Kvantitativa mått på ljusförhållanden 19
Kvalitativa mått på ljusförhållanden 19
3.4.2 Grönområden 20
Kvantitativa mått på grönområden 21
Kvalitativa mått på grönområden 21
3.4.3 Ytor för barn 21
Kvantitativa mått på ytor för barn 22
Kvalitativa mått på ytor för barn 22
4. Resultat 23
4.1 Hagastaden 23
4.1.1 Förtätning i Hagastaden 23
4.1.2 Ljusförhållanden i Hagastaden 24
4.1.3 Grönområden i Hagastaden 26
4.1.4 Ytor för barn i Hagastaden 28
4.2 Liljeholmskajen 30
4.2.1 Förtätning i Liljeholmskajen 30
4.2.2 Ljusförhållanden i Liljeholmskajen 31
4.2.3 Grönområden i Liljeholmskajen 33
4.2.4 Ytor för barn i Liljeholmskajen 35
5. Analys 37
5.1 Jämförelse av täthet 37
5.2 Jämförelse av ljusförhållanden 37
5.3 Jämförelse av grönområden 38
5.4 Jämförelse av ytor för barn 39
6. Diskussion 41
7. Slutsatser 46
Referenser 47
Bilagor 56
1. Inledning
Idag beskrivs förtätning som något attraktivt i urbana miljöer. Staden växer inåt där nya byggnader tillkommer mellan eller ovanpå de befintliga. Områden som tidigare använts till andra ändamål än bostäder omexploateras medan staden långsamt fortsätter svälja varje outnyttjat område. Ett beslut om att bygga på en plats är samtidigt ett val att utesluta något annat och livskvalitéer som rekreation, barns tillgång till lek och dagsljus faller offer för förtätningens framfart. Samtidigt som staden fortsätter fyllas med ny bebyggelse blir utmaningen att erhålla en perfekt ytspänning, men när rinner bägaren över?
1.1 Bakgrund & problemformulering
Inledningsvis betraktas förtätning som en självklarhet i många urbana miljöer. Boverket (2016) menar att förtätning medför fördelar som ökad tillgänglighet, fler möten mellan människor och integration, vilka är viktiga sociala hållbarhetsaspekter. Täthet gynnar också stadsmässiga kvalitéer som variation av bostäder, service och mötesplatser (Boverket, 2010).
Täthet anses även medföra fördelar ur ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv som kortare resvägar och hållbarare färdmedel vilket bidrar till mindre utsläpp (Boverket, 2016). Trots det visar ny forskning på ett tvetydigt samband på kopplingen mellan hållbarhet och täthet (Jensen et al, 2011). Dessutom råder det delade meningar om en tätare stad där flera synpunkter lyfts i den offentliga debatten. I en artikel i Mitt i Vasastan lyfts det att den tätare staden innebär negativa konsekvenser för barnen där de får vistas på hårdgjorda ytor och i trånga gårdar (Persson, 2017) samtidigt som det i en artikel i Dagens Nyheter går att läsa att den täta bebyggelsen sker på bekostnad av kvalitativa aspekter (Ritzén, 2017). Det argumenteras för att “dyrt, modernt och dynamiskt” inte direkt behöver likställas med ”bra, stabilt och precis vad staden behöver” i en artikel i Dagens Nyheter (Säll, 2018). Dessutom redogörs det i Svenska Dagbladet för att det är av väsentlig betydelse att bygga rymligt i ett land som är så mörkt som Sverige för att värna om kvalitéer som ljus (Andersson, 2019).
Utifrån denna kritik, men också med anledning av planeringens generella antagande om förtätning som något eftersträvansvärt, ter det sig dock därför viktigt att undersöka hur förtätning kan kombineras med ambitioner för ökat välbefinnande.
Idéer om täthet har varierat med tiden. På 1960-talet redogjorde Jane Jacobs för fördelarna
med att bygga koncentrerat i USA (Jacobs, 1961). Tidigare än så, när industrialismen
kulminerade i Sverige kring sekelskiftet, resulterade den snabba urbaniseringen i tät
bebyggelse (Björk et al, 2012). Som en reaktion på trångboddheten kom funktionalismen med
nya planeringsideal med begrepp som ljus, luft och hygien. I och med bostadsbristen och
rekordåren började förtätning därefter återkomma inom stadsbyggandet från 1975 och idag
ses kvartersstaden som ett ideal med blandade funktioner i närområdet (Boverket, 2010). I
Stockholms regionplan, RUFS 2050, beskrivs den rådande befolkningstillväxten som ett motiv
för att bygga många nya bostäder i regionen och speciellt attraktivt är centrala lägen
(Stockholms läns landsting, 2018). Den pågående tillväxten anses vara ett resultat av andra
samhällsförändringar snarare än en egen ambition från staden och förtätning betraktas därmed som en önskvärd åtgärd för att nå de mål som satts upp för regionen. I de stadsdelar som tillkommit senast i staden syns en trend med ökat exploateringstal. I en artikel i Byggindustrin förklarar Per Berg, forskare vid SLU, att exploateringstalet har gått från 1,5 i Hammarby Sjöstad till 4 i Liljeholmskajen och 5-8 i Hagastaden (Melin Lundgren, 2017).
Boverket beskriver även en pågående “skalförändring” med bebyggelse som är både högre och tätare (Boverket, 2016). Dessutom finns det en idé om att det inte byggs vad människor efterfrågar (ibid) och Boyko & Cooper (2011) menar att kunskapen om huruvida människor föredrar täta områden är bristfällig. Att det idag förekommer jämförelsevis hög exploatering i Sverige har skapat incitament till att studera förtätning i denna uppsats samt vilka effekter det kan medföra.
Fortsättningsvis kan ekonomiska drivkrafter vara en bidragande faktor till tätare stadsbyggnad, med höga markpriser och ofta tillkommande saneringskostnader (Boverket, 2010). Att bygga och underhålla tät bebyggelse i centrala områden är vanligtvis kostsamt (Boyko & Cooper, 2011). Trots många fördelar finns det alltså även utmaningar med att bygga tätt. Boverket (2016) beskriver behovet av sol- och dagsljus, att grön- och friytor bebyggs samt att annan samhällsservice som exempelvis förskolor har svårt att få plats som centrala utmaningar vid förtätning. Studier visar att bostadsmålet i Stockholm innebär att fem procent av all grönyta kommer byggas bort (Ritzén, 2018).
Med det som nämnts ovan är det uppenbart att förtätning är en utgångspunkt i dagens stadsutveckling. Förtätning anses vara hållbart, men var går gränsen till att det blir ohållbart?
Detta resonemang, tillsammans med den pågående diskussionen om dagens stadsbyggnad,
utgör grunden till denna undersökning om vilka utmaningar förtätning kan medföra. Adderas
till detta kan det faktum att forskningen som visar på sambandet mellan förtätning och sociala
hållbarhetsaspekter är bristfällig med få studier om hur den fysiska, urbana miljön påverkar
människors välbefinnande (Mouratidis, 2019). Därför kommer förtätningens påverkan på
olika gruppers välbefinnande undersökas med särskilt fokus på barnperspektivet. Denna
rapport fokuserar på välbefinnande som en del av det större konceptet social hållbarhet
eftersom det är en viktig men svårdefinierad utmaning för framtidens stadsbyggnad.
1.2 Syfte & frågeställningar
Med utgångspunkt i det som beskrivits ovan är syftet med uppsatsen att undersöka hur några av de utmaningar med förtätning som uttrycks i dagens debatt, som ljusförhållanden, tillgängligheten till grönområden och ytor för barn, påverkar människors välbefinnande.
Uppsatsen baseras på studier av och jämförelser mellan Hagastaden och Liljeholmskajen som är två nyligen omexploaterade områden i Stockholm. Vidare studeras vilka kriterier som är viktiga för att bemöta dessa utmaningar för att vidhålla eller öka människors välbefinnande.
Frågorna som denna studie ska besvara är följande:
➢ Hur påverkar utmaningar kring ljusförhållanden, tillgänglighet till grönområden och ytor för barn välbefinnande i tätbebyggda områden?
➢ Hur tar sig de tre utmaningarna uttryck i relation till förtätningen i Hagastaden och Liljeholmskajen?
➢ Vilka kriterier är möjliga för planeringen att hantera i och med avvägningen mellan dessa utmaningar och förtätning?
1.3 Avgränsningar
I denna studie undersöks den fysiska förtätningen i Hagastaden och Liljeholmskajen vilka är två omexploaterade områden i Stockholm. Stadsdelarna har valts eftersom de är lika i flera avseenden som exempelvis att de utgörs av hög exploatering, har förtätats genom omexploatering, ligger centralt i förhållande till Stockholms innerstad vilket går i linje med Stockholms översiktsplan samt är under utveckling när denna uppsats genomförs vilket gör dessa relevanta i den aktuella planeringskontexten.
Det finns flera, betydande aspekter att ta hänsyn till vid förtätning och i denna rapport studeras utmaningar som grönområden, ytor för barn och ljusförhållanden, eftersom dessa aspekter har väckt medial debatt kring hur de hanterats vid förtätning samtidigt som forskning visar att de har en påverkan på välbefinnande. Därför är det intressant att undersöka närmare hur hänsyn tagits till dessa aspekter i den fysiska utformningen.
Vidare finns det motiv att jämföra två stadsdelar som innehar god tillgänglighet eftersom
detta är viktigt vid förtätning enligt Stockholms översiktsplan (Stockholms stad, 2018). Denna
uppsats kommer studera Hagastaden och Liljeholmskajen på områdesnivå som utgångspunkt
men även exemplifiera på kvartersnivå. I Hagastaden kommer delen som ligger i Stockholms
stad inom detaljplan 1 undersökas eftersom denna främst består av bostäder medan Norra
Hagastaden till stor del innefattar utbildning, forskning och andra verksamheter. I Liljeholmskajen studeras den yta som innefattar ny bebyggelse.
Eftersom social hållbarhet är ett svårdefinierat och brett begrepp kommer denna studie avgränsas till att undersöka förtätningens påverkan på välbefinnande. Detta med anledning av att det är ett återkommande begrepp i tidigare studier som behandlar förtätning kontra social hållbarhet samtidigt som FN:s Agenda 2030 nummer 3.4 beskriver just “psykisk hälsa och välbefinnande” som ett mål (Regeringskansliet, 2017).
En återkommande utmaning vid förtätning inom det sociala spektrumet är segregation (Boverket, 2010). Innebörden är viktig att ta hänsyn till vid förtätning men kommer inte redogöras för i denna uppsats på en stadsövergripande nivå. Däremot kommer studien lyfta andra rättviseaspekter som rätten till rummet för olika åldersgrupper, framförallt med fokus på barn, vilket är en annan viktig social hållbarhetsaspekt. Enligt barnkonventionen räknas personer till och med 18 år som barn (Barnombudsmannen, u.å.). Boverket (2015) menar att barn utgör en spridd grupp med många behov och för att konkretisera kommer denna studie fokusera på barn i förskolan, vilket är barn mellan 1-5 år.
Till sist utgår denna uppsats från den svenska planeringskontexten med fokus på Stockholm.
Det finns många städer i världen där det byggs betydligt tätare men de studerade områdena
denna rapport redogör för anses täta för att vara i Sverige.
2. Metod
Denna studie bygger till största del på en fallstudie samt litteraturstudier. En fallstudie innebär en “en detaljerad undersökning av ett särskilt fenomen” enligt Nationalencyklopedin (u.å. a). I denna studie är fenomenet som studeras förtätning. Studien baseras på en jämförande fallstudie av två områden som genomgår förtätning i Stockholm stad, eftersom det genom att studera likheter, skillnader, mönster och kontraster mellan dessa områden går att dra slutsatser relevanta för förtätning i denna typ av område (Campbell, 2012). För att dra mer generella slutsatser kring förtätning skulle fler, olika, fall behöva studeras. Vid en jämförande fallstudie är det viktigt att tänka på att studera samma saker i båda fallen samt på lika grunder.
Denna studie baseras på en jämförelse av extremfall, en metod som sällan används eftersom dessa inte speglar det som är vanligt förekommande (ibid). Enligt en projektchef på Stockholms stad är Hagastaden ett extremfall när det kommer till graden av täthet och vid utformningen har inspiration hämtats från New York (Fagerström, 2018). Även i Liljeholmskajen byggs det tätt och studier visar att förtätningen där har medfört att de boende får lika liten grönyta per person som i Hongkong (Ritzén, 2018). Dessa områden har dock valts att studeras för att tydligare kunna visa eventuella konsekvenser av att bygga tätt och hur det kan ta sig olika uttryck, där just dessa två områden anses vara extremfall vad gäller täthet mätt i svenska mått (Flyvbjerg, 2006). Att jämföra två områden som är lika på många sätt ger möjlighet att kunna studera mer detaljerade skillnader dem emellan och belysa vad i utformningen som är mer fördelaktigt eller gynnsamt att ta hänsyn till vid planeringen av tätbebyggda miljöer. I den svenska kontexten vid förtätning är extremfall som Hagastaden och Liljeholmskajen inte representativa för landet som helhet men används ändå i denna rapport för att visa på skillnader i täthet, detta för att vidare peka på hur utmaningar med förtätning kan hanteras i planeringen.
Uppsatsen inleddes med litteraturstudier för att undersöka konceptet välbefinnande,
redogöra för täthetsbegreppet samt kopplingen mellan dessa och det analytiska ramverket
hämtades från vetenskapliga skrifter och artiklar samt material från myndigheter. Med
utgångspunkt i insikter från litteraturen samt med hänsyn till detta ramverk utfördes
kvalitativa observationer som grund för uppsatsens fallbeskrivning. Fallbeskrivningen
baserades på beräkningar på hur förtätning förhåller sig till de i litteraturen identifierade
utmaningarna för välbefinnande i Hagastaden och Liljeholmskajen främst genom att studera
detaljplaner, dokument från Stockholms stad samt tidigare studier. Vidare har en jämförelse
mellan de två fallen utgjort grunden för studiens slutsatser och kriterier. De generella
täthetsmåtten samt omfattningen grönområden och ytor för barn tillämpades på
områdesnivå medan djupare studier kring dessa utmaningar samt undersökning av
ljusförhållanden utfördes på kvartersnivå. Vid studie av valda exempelkvarter har urval gjorts
utifrån typiskt fall för området, vilket ger ett detaljutsnitt som visar på lösningarna på kvartersnivå som antas vara bärande i respektive område.
2.1 Metodreflektion
I och med metoden som använts förekommer svårigheter som förmodligen inneburit påverkan på resultaten. Exempelvis har olika källor använts för att ta reda på områdenas bruttoarea samt bebyggd area, där bruttoarea för Hagastaden beräknas genom att addera data från mestadels markanvisningar där det funnits tillgängligt samtidigt som bruttoarea i Liljeholmskajen är tagen från en studie som Strategisk Arkitektur genomfört då liknande dokument ej fanns tillgängliga. Bebyggd area i Liljeholmskajen har också inhämtats från Strategisk Arkitektur samtidigt som det i Hagastaden beräknats på detaljplan. Det saknas även information om vad siffrorna från Strategisk Arkitektur baseras på. Det optimala hade varit att använda samma beräkningsmetod för båda områdena för att få ett mer pålitligt resultat med samma felmarginal. Befolkningsstatistik har inhämtats från Sweco i vilken data för statistik på antal barn används. Denna är dock något felaktig eftersom områdena datan hämtas ifrån inte helt överensstämmer med de avgränsningar som gjorts i denna rapport.
Det har även gjorts beräkningar i detaljplaner vilket kan ha inneburit beräkningsfel. För att minimera beräkningsfel hade digitala verktyg kunnat användas vilket skulle inneburit noggrannare resultat på de kvantitativa täthetsmåtten, en metod som uteslöts i denna studie med anledning av bristande kunskaper. Fel med små marginaler kan även förekomma för de beräkningar som genomförts med hjälp av Google maps men dessa anses vara försumbara för resultaten i studien.
Avgränsningarna som bestämts för de studerade områdena samt urvalet av exempel i undersökningen har förmodligen påverkat resultaten av täthetsmåtten. Detta med anledning av den MAUP-problematik som är vanligt förekommande vid avgränsningar inom vetenskapen (Buzzelli, 2020). Hur gränser dras vad gäller storlek, form och orientering samt vad som ingår i dessa kommer att påverka en studies resultat. Denna problematik är svår att undgå eftersom gränsen måste dras någonstans, därför är det viktigt vid jämförande studier att gränsdragningarna är så likvärdiga som möjligt. Resultatet i denna undersökning hade blivit annorlunda om exempelvis Äventyrsparken ingått i avgränsningen i Liljeholmskajen. I denna studie innehöll Liljeholmskajen inga grönområden eftersom Äventyrsparken uteslöts, samtidigt som Norra Stationsparken inkluderades i Hagastaden.
Det råder delade meningar om fallstudie som forskningsmetod eftersom det är svårt att dra
generella slutsatser från enskilda fall, samt att fallstudier ofta bygger på subjektiva
upplevelser som ger utrymme för egna tolkningar (Flyvbjerg, 2006). Diskuteras kan därför att
denna studie utgått från kvalitativa täthetsmått, som baserats på en rad subjektiva
upplevelser. Det faktum att människor upplever saker olika kan innebära att resultatdelen
planeringens subjektiva dimensioner. För att undvika detta problem hade studien kunnat baserats på en blandad grupp människors subjektiva upplevelser för att få ett bredare och mer pålitligt resultat. Detta skulle exempelvis kunna göras med hjälp av “walkshops”
inspirerat av Johansson et al. (2015), där en grupp människor besöker samma plats och
bedömer miljön utefter sina egna upplevelser. Ett annat alternativ hade kunnat vara att utföra
genskjutarintervjuer, vilket innebär att frågor ställs till boende eller besökare som är på
platsen. Dock uteslöts dessa metoder med anledning av covid-19-pandemin.
3. Teori
3.1 Vad är förtätning?
Inledningsvis beskriver Nationalencyklopedin begreppet “täthet” som “antalet individer per yt- eller volymenhet” ur en ekologisk utgångspunkt (Nationalencyklopedin, u.å. b). Samtidigt beskrivs “förtäta” som ett verb med innebörden att “pressa samman” eller “göra tätare”.
Alltså innebär förtätning att graden av täthet förändras och det finns därmed en tydlig koppling begreppen emellan. Boyko och Cooper (2011) förklarar att det finns flera definitioner av förtätning beroende på i vilken kontext det ska användas men att det som rumslig företeelse kan beskrivas som ett visst antal enheter inom given area. För att exemplifiera detta kan dessa enheter bestå av personer, byggnadsvolymer eller golvarea (Dovey & Pafka, 2014). Churchman (1999) styrker detta och förklarar att förtätning utifrån det rumsliga perspektivet kan beskrivas som summan av antalet personer inom en viss areal.
Dovey och Pafka (2014) menar att det är en utmaning att skilja dessa åt eftersom det är komplext att separera byggnaders och människors täthet. Burton (2001) redogör vidare för begreppet “kompakthet” vilket delas i tre dimensioner där intensitet och täthet är två.
Täthetsdimensionen innefattar exempelvis bebyggd eller urban täthet medan intensiteten visar på förändring i byggnaders täthet. I den svenska planeringskontexten likställs täthet med hållbarhet (Boverket, 2016). Detta antagande styrks av det faktum att förtätning kan användas som ett tillvägagångssätt för att uppnå hållbarhetsaspekter (Boverket, 2010).
Boverket (2016) beskriver att fysisk täthet i sig inte är något eftersträvansvärt utan de fördelar
åtgärden medför. Boyko och Cooper (2011) föreslår en ny definition av täthetsbegreppet med
en innebörd som sträcker sig längre än de hårda elementen. Deras täthetsmodell innefattar
kvalitativa, kvantitativa samt beteende- och behovsrelaterade aspekter. Denna undersökning
baseras på en egen översättning av Boyko och Coopers (2011) täthetsmodell genom att
endast studera de kvalitativa och kvantitativa aspekterna. Den anpassade täthetsmodellen
illustreras i Figur 1, där de kvantitativa aspekterna som nämnts ovan är ett mått på en enhet
inom en given yta samtidigt som de kvalitativa aspekterna i modellen speglar den omgivande
miljöns kvalitéer.
Figur 1 - Anpassad täthetsmodell med hårda och mjuka element baserad på modell av Boyko
& Cooper (2011).
3.1.1 Förtätning genom omexploatering
Denna studie redogör för omexploatering där exploaterade områden erhåller ny markanvändning. I Stockholm finns ett behov av ökad exploatering, därför är det är vanligt att staden nyttjar mark som tidigare använts för andra verksamheter och där en stor del av denna är förorenad. (Stockholms stad, 2019a). Vidare likställs ett åstadkommande av en kompakt stad med förtätning, något som kan uppnås på olika sätt, exempelvis genom att återanvända så kallad brownfield land (Burton, 2000). Begreppet brownfield land har beskrivits som mark som tidigare används för industriella verksamheter (Cambridge Dictionary, u.å.). Denna definition styrks genom att brownfield land beskrivs som all utvecklad mark, motsatsen till greenfield land som utgörs av mark som inte exploaterats (Parliamentary Office of Science and Technology, 1998). Det engelska begreppet brownfield kan alltså ses som en motsvarighet till det svenska begreppet omexploatering. Dessutom ger CABERNET (2010) konceptet en djupare innebörd och beskriver brownfields som platser där den tidigare markanvändningen medfört en märkbar påverkan, övergiven eller lågt utnyttjad mark, platser som är eller har varit förorenade eller som främst utvecklats i urbana miljöer samt som mark där det krävs åtgärder för att återanvändning ska bli möjligt.
3.2 Kvantitativa mått på förtätning
Det finns många idéer om hur täthet kan mätas, samtidigt måste fler verktyg kombineras för
att det ska gå att dra slutsatser om ett områdes grad av täthet (Dovey & Pafka, 2014). Malmö
stad beskriver indikatorer som går att använda för att beräkna i vilken omfattning ett område förtätats (Malmö Stad, 2018). De generella täthetsmått som används i denna uppsats baseras på urval från Malmö stad och Boyko och Cooper (2011) och beskrivs i Tabell 1. Måtten på stadsdelsnivå har valts ut eftersom de ger en övergripande bild av ett områdes grad av täthet, både genom att användas var för sig och då de kompletterar varandra genom att visa på olika aspekter av det som talas om i relation till täthet. Resterande mått valdes eftersom de, utifrån de litteraturstudier som genomfördes, antas ge en mer detaljerad bild av täthet på kvartersnivå i relation till människors upplevelser. Samtliga mått har även valts eftersom de är vanligt förekommande i litteraturen om förtätning, är enkla att använda samt går att applicera på de studerade fallen.
Tabell 1 - Samlade kvantitativa täthetsmått.
Mått (stadsdelsnivå) Beskrivning Formel
Exploateringstal
(Malmö Stad, 2018) “Förhållandet mellan den sammanlagda våningsytan (BTA) och den avgränsade markytan” (Malmö Stad, 2018)
! = $%&''()%!) ($+,) +('). /)%0)%!). (,)
Andel bebyggd mark
(Malmö Stad, 2018) “Ges av byggnadernas sammanlagda fotavtryck dividerat med den totala markytan för ett område”
(Malmö Stad, 2018)
1 = $2334)56)%!) +('). /)%0)%!). (,)
Befolkningstäthet
(Malmö Stad, 2018) “Tal som uttrycker förhållandet mellan ett områdes folkmängd och dess areal, vanligen uttryckt i antalet invånare per km2”
(Nationalencyklopedin, u.å.
c)
5!"# = ,4'). 7(!45!
+('). /)%0)%!). (,)
Mått (kvartersnivå) Beskrivning Våningsantal &
genomsnittligt våningsantal (Malmö Stad, 2018)
Våningsantal beräknat från markplan där källare och vind ej ingår (Boverket, 2014)
Genomsnittligt våningsantal beräknas genom att summera faktorerna som följer av att respektive andel yta av en byggnad med samma våningsantal multipliceras med tillhörande våningsantal.
Avstånd mellan byggnader Uppmätt avstånd mellan byggnader från husvägg till
(Boyko & Cooper, 2011) husvägg (Boyko & Cooper, 2011)
3.3 Förtätningens sociala dimensioner
3.3.1 Social hållbarhet
Social hållbarhet är en av tre delar inom hållbar utveckling och begreppet har ingen entydig definition utan innefattar flera dimensioner (Legeby et al, 2016). Folkhälsomyndigheten (2018) menar att ett socialt hållbart samhälle är inkluderande, fokuserar på de mest behövande samt tryggar mänskliga rättigheter. De beskriver begreppet som något som är väsentligt för att en demokrati ska fungera och pekar på vikten av jämställdhet där alla människor har samma värde. För att social hållbarhet ska ha en inverkan på samhället måste det även tillämpas i verkligheten och på olika nivåer där det är viktigt med både enighet och samverkan (ibid). Enligt Kungliga Tekniska högskolans webbsida (2020) går det att anknyta begrepp som “välbefinnande” och “rättvisa” till det sociala hållbarhetsspektrumet. De aspekter som nämnts ovan är även viktiga att ta hänsyn till i planeringen eftersom stadens fysiska utformning kan användas som verktyg för att ge en positiv påverkan på social hållbarhet (Legeby et al, 2016). Vidare redogörs för social hållbarhet utifrån två olika förhållningssätt, dels egna upplevelsen om individuella möjligheter, dels det som är nyttigt för samhället (ibid). När det kommer till kopplingen mellan hållbarhet och täthet visar ny forskning som tidigare nämnt på ett tvetydigt samband (Jensen et al, 2011). Samtidigt skiljer sig definitionen av koncepten vilket försvårar jämförelse dem emellan. Däremot har det konstaterats att täthet utgörs av både en social och fysisk dimension (Dovey & Pafka, 2014).
Dessutom menar Boyko och Cooper (2011) att förtätning innefattar både hårda och mjuka element, där de mjuka tar hänsyn till kvalitén på den bebyggda miljön samt mänskliga behov.
3.3.2 Välbefinnande
I begreppet social hållbarhet ingår hälsa och välbefinnande som två av flera icke-fysiska faktorer (Dempsey et al, 2009). Välbefinnande definieras enligt Nationalencyklopedin (u.å. d) som “en känsla av att må bra”. Definitionen av välbefinnande i denna uppsats kommer att utgå ifrån Mouratidis (2019) definition där välbefinnande beskrivs som ett tillstånd av tillfredsställelse och lycka.
Att bygga tätt menar Mouratidis (2019) kan förknippas med att kontakt med grannar
försämras vilket Boyko och Cooper (2011) förklarar med att människor blir mer anonyma i
större sammanhang. Samtidigt menar Mouratidis (2019) att täthet möjliggör ett större
nätverk vilket kan bidra till social tillfredsställelse. En annan positiv aspekt av täthet är att det
är vanligt att människor promenerar mer i tätbebyggda områden eftersom avstånden mellan
olika aktiviteter är kortare än i glesbebyggda områden, vilket är positivt för den fysiska hälsan.
Däremot förknippas täthet med större stress, något som kan påverka den psykiska hälsan negativt (ibid). Enligt Dempsey et al. (2012) finns det få studier som undersökt hur täthet och den fysiska utformningen påverkar sociala hållbarhetsaspekter. Däremot menar Mouratidis (2019) att det finns studier som indikerar att människor i mindre städer är lyckligare än i större där bland annat densitet och vegetation har visats vara faktorer i den byggda miljön som påverkar välbefinnandet.
Dempsey et al. (2012) beskriver två sätt att uppleva täthet på, social och rumslig täthet.
Rumslig täthet avser det faktiska utfallet av antalet personer på en given yta. Med social täthet menas istället uppskattningen en person har om hur många människor det finns på en plats givet det tillgängliga utrymmet. Det vill säga att en plats kan upplevas trång oberoende platsens faktiska täthet, något som kan leda till en känsla av förlorad integritet vilket i sin tur kan innebära att människor känner stress och drar sig tillbaka. Det är alltså skillnad mellan upplevd och faktiskt täthet. Dessutom kan inverkan som den fysiska tätheten har på människors välbefinnande skilja sig mellan olika individer. Exempelvis föreslår textförfattarna att yngre och små hushåll föredrar täthet i större utsträckning än äldre och större hushåll.
Detta kan förklaras med att bo tätt ofta är ett val som är kortsiktigt och att bo mindre tätbebyggt föredras av de flesta på lång sikt (ibid). Trängsel beskrivs av Boyko och Cooper (2011) som något som kan ha negativ inverkan på både mental hälsa och sociala relationer, vilket kan förklaras med en subjektiv känsla av förlorad kontroll. Studier visar även att människor som bor i täta områden har högre risk att drabbas av flera former av psykiska symptom som stress och ångest, men även känsla av meningslöshet, aggression och annan känslomässig och psykisk skörhet. Boyko och Cooper (2011) menar även att i områden med en täthet som är lägre än genomsnittet sjunker psykisk stress.
Enligt Moser (2009) påverkas välbefinnandet av möjligheten att uppnå sina egna mål och behov med hjälp av den omgivande miljön. Buller, otrygghet, otillgänglig service och transporter är faktorer i den fysiska miljön som kan ha negativ inverkan på välbefinnandet.
Det finns även studier som visar att människor som är nöjda med sitt grannskap i högre utsträckning bedömer området som helhet mer positivt (ibid). Dessutom menar Boyko och Cooper (2011) att människor upplever täthet på olika sätt.
3.3.3 Rättvisa
Rättvisa som koncept kan kategoriseras inom det sociala hållbarhetsspektrumet och bygger på jämlikhet mellan olika grupper i samhället (Legeby et al, 2016). Begreppet kan delas in ytterligare som “social rättvisa” med fokus på det rumsliga perspektivet. Vidare förtydligas
“rumslig rättvisa” där staden kan användas som verktyg för att skapa ett rättvist samhälle
med ökad jämlikhet. Förhållandet mellan byggnaderna kan ge följder som visar sig i
människors vardagsliv. Dempsey et al. (2009) beskriver social rättvisa som en jämn fördelning
av resurser. Det handlar bland annat om att genom den byggda miljön inte hindra människor
från att delta socialt i samhället. Fortsättningsvis beskrivs täthet påverka rättvisa olika
beroende på vilken rättviseaspekt som utgås ifrån (Burton, 2001). Exempel på rättviseaspekter är tillgång till grönområden och mental hälsa, där fysisk täthet kan innebära en negativ påverkan på tillgång till grönområden.
En annan rättviseaspekt som går att redogöra för är den demografiska. I dagens stadsbyggnad minskar utrymmet för barn som en följd av förtätning och många rör sig enbart inom och mellan hemmet och förskolan (Boverket, 2015). Samtidigt som bostadsbristen leder till ökad konkurrens om mark växer skolor och förskolor i skala. Utmaningen blir i sin tur att skapa tillräckligt stora och goda ytor för barn att vistas på. Forskning visar exempelvis att barn har ett större behov av grönområden i närmiljön än andra samhällsgrupper (Maas et al, 2006).
Fortsättningsvis har riksdagen utsett 16 miljökvalitetsmål där “God bebyggd miljö” påvisar ett hänsynstagande till människors hälsa och livsmiljöer (Naturvårdsverket, 2020).
3.4 Utmaningar för välbefinnande
3.4.1 Ljusförhållanden
Att förtäta städer innebär både fördelar och utmaningar. En utmaning är att förtätning ofta sker på bekostnad av dagsljusbehovet och de positiva effekter dagsljus har på människors välbefinnande (Rogers et al, 2015).
Enligt Rogers et al. (2015) finns det i Sverige tre krav vad gäller naturligt ljus, dessa avser dagsljus, solljus och utblick. Skillnaden mellan dagsljus och solljus är att solljus är direkta solstrålar medan dagsljus är svagare och mer diffust ljus från himlen, även kallat himmelsljus, eller ljus från reflekterande ytor. Med utblick menas att det inifrån en bostad ska finnas tillgång till fönster som ger möjlighet att följa dygnets och årstidernas förändring (ibid).
Utblick i kombination med dagsljus har enligt Alenius et al. (2019) visats bidra till förhöjd prestationsförmåga samt positiv inverkan på välbefinnandet.
Rogers et al. (2015) menar att det finns flera studier som visar att dagsljus är viktigt för
välbefinnande. Särskilt viktigt är dagsljus för dygnsrytmen som kräver ett regelbundet
exponerade av mörker på natten och dagsljus på dagtid. Störs dygnsrytmen kan det på sikt få
negativ inverkan på hälsan. Exempel på hälsoproblem som kan uppstå på grund av rubbad
dygnsrytm är svårigheter att sova, trötthet och vinterdepression vilket i sin tur kan leda till
ångest och humörsvängningar. Det är väl känt att det finns ett samband mellan exponering
av dagsljus som styr vår dygnsrytm och trötthet samt prestationsförmåga, däremot vilken
mängd dagsljus som krävs för att undvika negativa hälsoeffekter är idag okänt och kan variera
mellan olika individer (ibid). Enligt Alenius et al. (2019) ger solljus UVB-strålning som vid
kontakt med kroppen bildar D-vitamin, vilket också är viktigt för hälsan. UVB-strålning kan
inte ta sig igenom glas och därför är solljus en viktig del i utomhusmiljön (ibid).
Alla människor behöver dagsljus och för människor som bor i Norden där solen står lågt blir det extra viktigt att tänka på utformning av byggnader vid förtätning med hänsyn till människors hälsa (Alenius et al, 2019). Dessutom menar Rogers et al. (2015) att många människor spenderar stor del av sin tid inomhus, där studier har visat att denna tid i genomsnitt uppgår till 90 procent för människor i Norden. Även om det inte går att garantera att dagsljusbehovet blir uppfyllt med bebyggelses utformning ger det förutsättningar för att exponeras av dagsljus vilket kan innebära positiv effekt på hälsan (ibid).
Kvantitativa mått på ljusförhållanden
Enligt Alenius et al. (2019) kan avskärmningsvinkel användas för att uppskatta hur stor tillgång en bostad har till himmelsljus. Med det avses under den linje vilket det finns möjlighet att se himlen från. Metoden som går att använda för att mäta upp denna linjes vinkel kallas No-sky-
line och innebär en linjedragning från bostaden och fönstrets överkant till överkanten påmotstående byggnad (se Figur 2). Genom att utföra denna undersökning erhålls en uppfattning om dagsljusförhållanden i en bostad beroende av höjd och avstånd mellan byggnader där avskärmningsvinkel som regel är större i de lägre våningarna än de övre.
Avskärmningsvinklar som är mindre än 30 grader är väl godkända mått, 30-40 grader innebär okej dagsljusförhållanden där de lägsta våningarna kan behöva ha större fönster och vid 45- 60 grader är dagsljusförhållanden svårare där samtliga fönster kan behöva utökas. En avskärmningsvinkel på över 60 grader har svårt att uppnå tillräckliga dagsljusförhållanden och ytterligare åtgärder med reflekterande ljus kan behövas (ibid).
Figur 2 - Illustration över metoden no-sky-line (Alenius et al, 2019)
Kvalitativa mått på ljusförhållanden
Faktorer som är mest avgörande för goda dagsljusförhållanden vad gäller utformning av byggnader är volym, balkongernas placering och fasadens material enligt Alenius et al. (2019).
Fasadens material kan både påverka upplevelsen av rymligheten i gaturummet men även hur
mycket ljus som reflekteras in i byggnaderna intill. Himmelsljus reflekteras av alla material,
fast i olika grad. Bäst reflekterar ljusa matta material och sämst mörka material, medan
glansiga material kan ge starka ljusreflektioner som kan leda till bländning. En viktig avvägning
när det byggs tätt är avvägningen mellan andel glas och andel oglasad fasadyta. Vid hög och
tät bebyggelse är det önskvärt att få in så mycket dagsljus som möjligt i bostaden och därmed
är stora fönster fördelaktigt, men fönster reflekterar endast en liten andel av det ljus som
träffar ytan, vilket får störst negativa konsekvenser för fasader med norrläge. Därför är det
viktigt att det finns en balans mellan andel glas och andel oglasad fasadyta vid tät bebyggelse.
Reflektionen av solljus från en fasad påverkas även av i vilket väderstreck denna är belägen.
Exempelvis når inte solljus de fasader som är helt lokaliserade i nordlig riktning samtidigt som fasader lokaliserade i riktning mot nordöst och nordväst resulterar i oönskvärda slagskuggor (ibid).
3.4.2 Grönområden
Förtätning leder till ett ökat utnyttjande av befintliga grönområden i urbana miljöer (Ode Sang et al, 2016). Grönområde definieras enligt Nationalencyklopedin (u.å. e) som ett begränsat område inom eller i anslutning till tätorter eller städer som är avsett att innehålla park eller naturmark där det främsta syftet är rekreation och friluftsliv. Enligt Wolch et al. (2014) är tillgängligheten till grönområden idag ett problem och där tillgänglighetsbrist har visats ha ett samband med ökad dödlighet. Vidare beskrivs detta kunna bero på att det oftast utförs någon form av fysisk aktivitet i parker (ibid) och fysisk aktivitet har visats ha positiv inverkan på psykiskt välbefinnande generellt enligt Eisenman (2016). Wolch et al. (2014) menar även att studier har visat att utförandet av fysisk aktivitet i grönområden har positiv inverkan på både humör och självkänsla. Det finns även studier som visar att psykiskt välbefinnande är beroende av närhet till grönområden. Bland annat har grönområden en förmåga att minska stress vilket kan förklaras av att de bidrar med lugn och ro. Det finns även studier som menar att boende i bostäder med närhet till grönområden påverkas mindre negativt av en stressig livsstil (ibid). Enligt Eisenman (2016) har det visats att vistelse i naturen kan förhindra negativa hälsoeffekter kopplade till stress. Känslor kopplade till stress som visats kunna förbättras vid kontakt med natur är bland annat ångest, ilska, sorg och trötthet (ibid).
Fysisk aktivitet är bra för den mentala hälsan och att gå och cykla verkar öka när rutter görs mer attraktiva genom att innehålla inslag av vegetation menar Eisenman (2016). Andra faktorer som påverkar valet att gå eller cykla är ifall det finns tillgängliga och säkra resvägar inom ett rimligt avstånd. Parker för rekreation utnyttjas alltså i större utsträckning om tillgängligheten och resvägen till parken är attraktiv (ibid). Att utföra fysisk aktivitet i grönområden har även visats leda till större psykisk återhämtning än att utföra samma fysiska aktivitet i en urban miljö enligt Boverket (2019).
Enligt Keniger et al. (2013) finns det tre sätt att interagera med grönområden på. Det kan vara
en indirekt upplevelse som kan ske genom att se grönområden utan att vara fysiskt
närvarande, exempelvis genom utsikt från ett fönster. Det kan vara en tillfällig upplevelse som
kan ske genom att ta del av grönområden vid utförande av annan aktivitet, exempelvis
promenera förbi. Till sist kan det vara en avsiktlig upplevelse där aktiviteten medvetet utförs
i grönområden för att uppnå rekreation. De psykologiska fördelar som gynnar välbefinnandet
vid interaktion med natur är ökad självkänsla, förbättrat humör och beteende samt minskad
ilska och ångest (ibid).
Kvantitativa mått på grönområden
Människor som har ett grönområde inom en radie av tre kilometer från sin bostad bedömer sin egen hälsa bättre jämfört med människor med längre avstånd (Maas et al, 2006). Statens Folkhälsoinstitut (2009) menar att för att människor ska vistas i grönområden ofta behöver de ligga inom 300 meter från bostaden eller arbetsplatsen. Dessutom ska det vara enkelt att ta sig dit gåendes och därför helst inte finnas några barriärer som exempelvis större bilvägar (ibid). Stockholms stad (2017) har riktlinjer för grönområden och menar exempelvis att det inom en radie av 200 meter från bostaden ska finnas “grön oas, lek (naturlek eller lekplats)”
ett “område med god ljudkvalitet”, möjlighet “att sitta i solen” samt promenadmöjligheter.
Studier som utgår från dessa riktlinjer visar att det genomsnittliga avståndet till den gröna oas som ligger närmast i Stockholm är 183 meter respektive 335 meter till närmaste promenadmöjlighet (Spacescape, 2010). Enligt Stockholms parkprogram ska det finnas parker eller grönområden med en yta på 0,5-5 hektar inom 200 meter respektive 5-50 hektar inom 500 meter (Stockholms stad, 2006).
Kvalitativa mått på grönområden
Studier har visat att om parker anses estetiskt tilltalande är sannolikheten större att de uppmuntrar till fysisk aktivitet. Med estetiskt tilltalande avsågs i denna studie liten andel trafik, vegetation, gångbanor och att parkerna innehåller handelsmöjligheter (Wolch et al, 2014). Statens Folkhälsoinstitut (2009) har listat kvalitéer som bidrar till grönområdens attraktivitet bland annat rymlighet, rofylldhet och lekfullhet. Rymlighet handlar om att kunna röra sig en längre tid i en miljö som inger en känsla att vara avskild från staden. Rofylldhet innebär att utan störande buller ha möjlighet att koppla av. Att grönområdet är lekfullt anses viktigt för att uppmuntra barns kreativitet och nyfikenhet (ibid).
3.4.3 Ytor för barn
Boverket menar att det är viktigt att tillgodose goda miljöer för barn med hänsyn till miljökvalitetsmålet “God bebyggd miljö” som innefattar människors hälsa och livsmiljöer (Boverket, 2015). Forskning visar att barns omgivning och rörelsefrihet har en stor inverkan på deras utveckling. Utomhus får barn möjlighet att träffa andra barn och dessa miljöer ska vara spännande och utmanande för att väcka nyfikenhet. Ode Sang et al. (2016) framhäver studier som visar att barn behöver naturliga ytor omkring sig för att kunna leka och upptäcka närområden. Enligt Boverket (2015) är det särskilt viktigt med utrymmen för lek eftersom sociala möten bringar kompetenser för framtiden och främjar utveckling genom skapande och utforskande, något som även kan bidra till ökad självkänsla och självständighet.
Barnkonventionen anger rätten till lek som en bestämmelse för barns rättigheter i artikel 31
(Barnombudsmannen, u.å.). Lekmiljöer möjliggör även återhämtning och är viktiga för barns
välbefinnande. Dessutom behöver barn utrymmen i närmiljön som möjliggör fysisk aktivitet,
något som har en stor betydelse för deras hälsa och välbefinnande (Boverket, 2015).
Andra utrymmen som utgör en viktig del i barns liv är de som återfinns i skol- och förskolemiljöer (ibid), detta med anledning av att sådana ytor ofta är de som barn nyttjar i högst utsträckning i dagens tätbebyggda områden. Skolans utomhusmiljö utgör, precis som utrymmen kring bostaden, en grund för lek, kreativitet och fantasi, samtidigt som det är en betydelsefull plats för fysisk aktivitet (ibid). Vidare finns det studier som visar att grönområden är viktiga ytor för barn och att det finns en koppling mellan tillgången till dessa och barns välbefinnande där rekreation har en positiv inverkan i detta avseende (Wolch et al, 2014). Annan forskning pekar på att barn som deltar i naturfrämjande aktiviteter i skolan får bättre självkänsla och känner ökat välbefinnande (Keniger et al, 2013). Söderström et al.
(2012) förklarar dessutom att barns välbefinnande påverkas positivt av lek som infinner sig på stora, gröna ytor.
Kvantitativa mått på ytor för barn
Boverket (2015) anger 40 kvadratmeter friyta som skälig riktlinje för varje förskolebarn, där begreppet “friyta” enligt Nationalencyklopedin (u.å. f) beskrivs som ett “markområde avsett för lek och utevistelse i anslutning till en byggnad eller en anläggning”. Dessutom ska förskolegårdar ligga intill förskolan för att de ska nyttjas maximalt (Boverket, 2015). Det finns forskning som visar att barn gynnas mer av att nyttja förskolegårdar än närbelägna grönområden eftersom det förstnämnda bidrar till mer kreativ och engagerad lek. På en yta där barn vistas ska den sammanlagda friytan för samtliga barn enligt studier vara minst 3000 kvadratmeter. Om ytan är för liten begränsas barnens behov. Som tidigare nämnt ska anordnade lekplatser eller naturlek finnas tillgängligt inom 200 meter enligt riktlinjer från Stockholms stad (Stockholms stad, 2017). Det genomsnittliga avståndet till lek i Stockholm är idag 360 meter enligt undersökningar (Spacescape, 2010).
Kvalitativa mått på ytor för barn
Sammanslaget för barns ytor betonar Boverket (2015) vikten av att ytor för barn ska inneha
goda kvalitéer eftersom detta påverkar i vilken utsträckning de kommer användas. Exempelvis
ska gröna lekmiljöer innehålla mycket vegetation för att bringa goda kvalitéer. Boverket
(2015) redovisar även kvalitéer som är viktiga i barns utomhusmiljöer. De menar exempelvis
att det är av intresse att inkludera träd och vegetation, klimatanpassningar, goda
ljudförhållanden, utrymmen för lek och lekredskap vid utformning av lekytor utomhus.
4. Resultat
4.1 Hagastaden
Hagastaden är en ny stadsdel norr om Stockholms innerstad, belägen intill Nya Karolinska Solna (Stockholms stad, 2020a). Området tillhör både Stockholms stad och Solna stad och innefattar 96 hektar mark, varav 30 hektar i Stockholm med Norra Länken som gräns.
Projektet innefattar överdäckning av Norra Länken och kommer resultera i nya bostäder, arbetsplatser och forskning. Den Norra delen som är belägen i Solna innefattar den stora affärsverksamheten vid sjukhus- och universitetsområdet intill Hagaparken samtidigt som delen som är belägen i Stockholms stad främst kommer utgöras 3000 bostäder samt kontor (ibid). Hagastaden i Stockholms stad består av tre detaljplaner (Wesström 2017). Figur 3 visar hur Hagastaden och Liljeholmskajen förhåller sig till varandra i Stockholm samt det avgränsade området i Hagastaden som undersöks i denna rapport.
Figur 3 - Karta över Stockholm som visar lokalisering av Hagastaden och Liljeholmskajen i förhållande till Stockholms stadshus respektive karta över undersökt område i Hagastaden baserad på karta från Stockholms stad (2019b)
4.1.1 Förtätning i Hagastaden
Området som denna studie utgår ifrån grundar sig i detaljplan 1 i Hagastaden vilken har en yta på cirka 18 hektar inklusive allmän platsmark (Stockholms stadsbyggnadskontor, 2010a).
För att undersöka tätheten i Hagastaden har olika mått använts. Vid beräkning av bruttoarea
har data hämtats från markanvisningar och liknande dokument (se Bilaga 1). Byggnadsarea
har beräknats genom mätningar i detaljplanen (se Bilaga 2). Befolkning har beräknats baserat
på de 3 000 bostäder som planerats för i Hagastaden inom Stockholms stad (2020a)
multiplicerat med ett schablonvärde på 2,2 personer per bostad (Statistiska centralbyrån,
2018). Beräkning av befolkning visar att 6 600 personer kommer att bo i den del av
Hagastaden som ligger i Stockholm när projektet är klart. Beräkningar av våningsantal (se
Bilaga 3) samt avstånd till närmaste byggnad baseras på beräkningar i detaljplan (Stockholms
stadsbyggnadskontor, 2011) kompletterat med kartor från Stockholms stad (2019 b).
Resultatet av de täthetsmått som gjorts i Hagastaden redovisas nedan i Tabell 2.
Tabell 2 - Täthetsmått i Hagastaden
Täthetsmått
Exploateringstal 2,3
Andel bebyggd mark 0,38
Befolkningstäthet 367 personer/ha
Täthetsmått kvarteret Cellen
Våningsantal Genomsnitt: 11 vån
Högsta: 16 vån Lägsta: 7 vån Avstånd till närmaste byggnad 14 m
Bredd innergård Högsta: 17 m
Lägsta: 6 m
4.1.2 Ljusförhållanden i Hagastaden
Inom Kvarteret Cellen i Hagastaden studerades avskärmningsvinkel för himmelsljus som når ner till bottenvåning där avskärmningslinjen utgår ifrån den högsta byggnaden för att ge det mest extrema fallet. Undersökningen utfördes på sektionsritningar över valt kvarter som erhållits från Stockholms stads Bygg- och plantjänst (Stockholms stad, u.å.).
Sektionsritningarna visar hur innergården förhåller sig till högsta respektive lägsta
våningsantal för kvarteret för att visa på största och lägsta vinkel som byggnadernas
utformning leder till (se Figur 4).
Figur 4 - Avskärmningsvinklar kvarteret Cellen. Skisserna är baserade på ritningar från Vera Arkitekter (2018a respektive 2018b).
För att studera ljusförhållanden i kvarteret Cellen gjordes en kvalitativ undersökning med utgångspunkt i rekommendationer från White Arkitekter (se Tabell 3). Studien har gjorts utifrån egna bedömningar.
Tabell 3 - Upplevda kvalitéer av Cellen som påverkar ljusförhållanden
Upplevda kvalitéer
Variation hushöjder Kvarteret upplevdes inte högt.
Balkonger På utsidan av kvarteret finns små, indragna balkonger samtidigt som de på insidan upplevdes mer rymliga.
Fasadmaterial Fasaden är putsad med matta färger i ljusa toner, många små fönster samt stuckaturer. Helhetsupplevelsen var att fasaderna var nya och fräscha.
Orientering Kvarteret Cellen är inte helt vinkelrät med avseende på
väderstreck. De högre partierna av kvarteret är lokaliserade i
nordvästlig respektive sydostlig riktning. Det vill säga att det går
att urskilja hur de högre partierna förhåller sig snett i sydlig
respektive nordlig riktning medan de lägre långsidorna pekar
snett åt väst respektive snett åt öst. (se Figur 5)
Figur 5 - Bild av kvarteret Cellen tagen rakt från söder som visar hur variationen i höjd förhåller sig till väderstreck (Google earth, u.å.).
4.1.3 Grönområden i Hagastaden
Den totala grönområdesytan i det studerade området inom detaljplan 1 är 2,3 hektar enligt
beräkningar i detaljplanen (Stockholms stadsbyggnadskontor, 2011). När Norra
Stationsparken är färdigställd kommer avståndet vara 50 meter från kvarteret Cellens mitt till
närmaste del av parken. Samtliga beräkningar har gjorts genom mätningar i detaljplan
(Stockholms stadsbyggnadskontor, 2011). Figur 6 visar avgränsat område och hur lokalisering
av undersökt grönområde, förskola och lekplats förhåller sig till 300 meters radie med
utgångspunkt i kvarteret Cellen.
Figur 6 - Figur visar 300 meters radie från kvarteret Cellen, baserad på karta från Stockholms stad (2019b).
För att exemplifiera utformningen av grönområden i Hagastaden studerades en del av Norra Stationsparken som exempelgrönområde. Den valdes eftersom det var den enda färdigställda delen inom det valda området vid undersökningens genomförande. Avståndet till exempelgrönområdet är 175 meter mätt från exempelkvarteret Cellens mitt och den undersökta grönområdesytan är 1 914 kvadratmeter enligt mätningar i detaljplanen (Stockholms stadsbyggnadskontor, 2011). Vidare utfördes en kvalitativ studie utifrån egna upplevelser av grönområdet baserad på en checklista med kvalitéer för grönområden från Folkhälsomyndigheten (u.å.) och resultatet visas i Tabell 4.
Tabell 4 - Upplevda kvalitéer Norra Stationsparken som grönområde
Upplevda kvalitéer
Beskrivning Exempelgrönområdet bestod främst av asfalt, betong samt plastmattor. Det förekom även planterade rabatter.
Rymlighet Området upplevdes trångt och litet med många, olika sektioner.
Det fanns ingen möjlighet till längre promenader, fysisk aktivitet eller avskildhet. Eftersom ytan var belägen i en backe var den utformad med hänsyn till höjdskillnader där olika sektioner sammankopplats med trappor, ramper eller sluttningar.
Övriga intryck De olika sektionerna inom grönområdet erhöll stor variation med
olika attribut. Platsen är belägen på en relativt öppen plats vilket förmodligen genererar bra ljusförhållanden. Det var en hög bullernivå.
Anpassningar barn Det fanns anordnade studsmattor, plastmattor i olika färger och former, hängställningar samt en leksnurra.
Övriga anpassningar Det fanns många sittytor men höjdskillnader kan göra det svårt att röra sig för äldre.
4.1.4 Ytor för barn i Hagastaden
Inom det avgränsade området i Hagastaden kommer det bo 570 barn i åldrarna 1-5 år 2028 enligt prognos (se Bilaga 4). För att studera ytor för barn i Hagastaden har tre olika typer av ytor undersökts. Dessa utgörs av exempelkvarteret Cellens innergård samt närmaste lekplats och förskola.
Innergården till kvarteret Cellen är 860 kvadratmeter enligt mätningar i ritningar från Stockholms stad (Stockholms stad, 2019b). Det gjordes även en kvalitativ studie av Cellens innergård med utgångspunkt i anpassningar för barn och resultatet presenteras i Tabell 5.
Tabell 5 - Kvalitativ undersökning av innergården till kvarteret Cellen i Hagastaden
Upplevda kvalitéer
Marktyp Innergården utgörs av stenplattor, gatstenar, två små rabatter och samt en inhägnad sandlåda.
Klimatanpassningar Det skydd som gick att se var enbart det som balkongerna på husfasaderna kunde erbjuda.
Lekmöjligheter En inhägnad sandlåda fanns på platsen.
Total yta för anordnade lekplatser inom avgränsat området är noll kvadratmeter vilket motsvarar noll kvadratmeter lekyta per barn. Närmaste lekplats från Cellen utanför avgränsat område är Hedemoratäppan. Avståndet från Cellens mitt till Hedemoratäppans närmaste del beräknades i Google maps till 230 meter (Google maps, u.å.). Lekplatsen är 1 478 kvadratmeter enligt mätningar i stadsplan (Stockholms stadsbyggnadskontor, 1940). En kvalitativ undersökning av Hedemoratäppan har utförts och redovisas i Tabell 6.
Tabell 6 - Kvalitativ undersökning av lekplatsen Hedemoratäppan i Hagastaden
Upplevda kvalitéer
Marktyp Lekplatsen utgjordes av gräs, grus samt sand.
Klimatanpassningar Det fanns träd och buskar som gav skugga.
Lekmöjligheter Lekplatsen innehöll en gammal klätterställning i trä omgiven av en sandlåda. Bredvid fanns två slitna gunghästar även de i trä. På platsen fanns även en stor stock, buskage med små gångar i och en gräsyta.
Övrigt Platsen upplevdes tyst på grund av att den omgavs av hus och inga större vägar. En typisk stadspark med innergårdskänsla.
Exempelförskolan Haga Luna ligger i kvarteret Enzymet bredvid kvarteret Cellen och har plats för 140 barn (Stockholms Stad, 2019c) samt har en förskolegård på 830 kvadratmeter enligt mätningar i karta från Stockholms stad (Stockholms stad, 2019b), vilken ligger precis intill förskolan. Förskolegården ger plats för 6 kvadratmeter per förskolebarn. En kvalitativ undersökning av förskolegården utfördes med resultat i Tabell 7.
Tabell 7 - Kvalitativ undersökning av förskolan Luna i Hagastaden
Upplevda kvalitéer
Marktyp Förskolegården utgjordes av en grön plastmatta med några kullar. Det förekom även stenplattor samt en stor sandlåda.
Klimatanpassningar Två takkonstruktioner fanns vilka verkade ge skydd mot klimat.
Lekmöjligheter Det fanns en stor sandlåda.
Övrigt På förskolegården förekom planterade rabatter.
4.2 Liljeholmskajen
Liljeholmskajen är en del av stadsdelen Liljeholmen söder om Stockholms innerstad belägen vid Årstaviken (JM, 2010). Området har tidigare varit industrimark med betydande företag som Vin- och Sprit vilka hade sin verksamhet i bergrummet intill viken från mitten av 1900- talet (Stockholms hamnar, u.å.). Under 2000-talet har Liljeholmskajen omexploaterats till 4 000 bostäder samt butiks- och kontorslokaler (JM, 2010). Denna studie avgränsas till den bebyggelse som utgör majoriteten av den nya bebyggelsen som uppförs precis intill kajen upp till Årstabergsparken, enligt Figur 7.
Figur 7 - Karta över undersökt område i Liljeholmskajen baserad på karta från Stockholms stad (2019b).
4.2.1 Förtätning i Liljeholmskajen
Den undersökta ytan omfattar cirka 14 hektar, inklusive allmän platsmark, enligt beräkningar
i Google maps (Google maps, u.å.). Denna beräkningsmetod har valts istället för att beräkna
på detaljplaner eftersom gränserna i dessa inte går i linje med vald avgränsning. För att mäta
förtätning i Liljeholmskajen har data till täthetsmått inhämtats från Strategisk Arkitektur (se
Bilaga 5). Befolkningstätheten har på samma sätt som för Hagastaden beräknats med
schablonvärdet 2,2 personer per bostad (Statistiska centralbyrån, 2018) multiplicerat med de
4 000 bostäder som planeras i området vilket innebär att 8800 personer kommer bo i det
undersökta området när alla bostäder är färdigställda. Beräkningar av våningsantal (se Bilaga
6) samt avstånd till närmaste byggnad baseras på beräkningar i detaljplan (Stockholms
stadsbyggnadskontor, 2003). Resultatet av de täthetsmått som gjorts i Liljeholmskajen
redovisas nedan i Tabell 8.
Tabell 8 - Täthetsmått Liljeholmskajen
Täthetsmått
Exploateringstal 2,9
Andel bebyggd mark 0,39
Befolkningstäthet 629 personer/ha
Täthetsmått kvarteret Årgången
Våningsantal Genomsnitt: 9 vån
Högsta: 21 vån Lägsta: 6 vån Avstånd till närmaste byggnad 15 m
Bredd innergård Högsta: 27 m
Lägsta: 17 m
4.2.2 Ljusförhållanden i Liljeholmskajen
Inom Kvarteret Årgången i Liljeholmskajen studerades avskärmingsvinkel för himmelsljus som når ner i bottenvåning där avskärmningslinjen utgår ifrån den högsta byggnaden för att ge det mest extrema fallet. Undersökningen utfördes på sektionsritningar över valt kvarter som erhållits från Stockholms stads Bygg- och plantjänst (Stockholms stad, u.å.).
Sektionsritningarna visar hur innergården förhåller sig till högsta respektive lägsta
våningsantal för kvarteret för att visa på största och lägsta vinkel som byggnadernas
utformning leder till (se Figur 8).
Figur 8 - Avskärmningsvinklar kvarteret Årgången. Skisserna baseras på ritningar från Wingårdhs Arkitektkontor (2010a respektive 2010b).
För att studera ljusförhållanden i kvarteret Årgången gjordes en kvalitativ undersökning med utgångspunkt i rekommendationer från White Arkitekter (Alenius et al, 2019). Studien har gjorts utifrån egna bedömningar. Resultatet visas i tabell nedan (se Tabell 9).
Tabell 9 - Kvalitativ undersökning av ljusförhållanden för kvarteret Årgången i Liljeholmskajen
Upplevda kvalitéer
Variation hushöjder Jämna hushöjder i kvartershusen med en stor skillnad till höghusets höjd.
Balkonger Balkonger på innergården, främst på kvartershusen.
Många, stora balkonger i väst respektive öst på utsidan.
Inga balkonger i sydlig riktning på utsidan.
Fasadmaterial Svart, blank fasad på utsidan och på höghuset. Svarta blanka partier blandat med ljusa matta putsade partier på innergården.
Orientering Kvarteret Årgången är inte helt vinkelrät med avseende på väderstreck. Höghuset samt den öppna delen av kvarteret är lokaliserade i nordligt läge med en riktning aningen mot nordost samt mot vattnet. Övrig bebyggelse som är mellan 6-7 våningar antas vara lokaliserad i resterande
väderstreck såsom västlig-, sydlig- och östlig riktning,
aningen snett eftersom att anläggningen är något sned i
förhållande till väderstreck. (se Figur 9)
Figur 9 - Bild av kvarteret Årgången tagen rakt från söder som visar hur variationen i höjd förhåller sig till väderstreck (Google earth, u.å.).
