Kan fysisk aktivitet leda till lägre insulindoser och bättre blodsockervärden hos personer med diabetes typ 1?

(1)

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Kan fysisk aktivitet leda till lägre insulindoser och bättre blodsockervärden hos personer med diabetes typ 1?

Författare: Handledare:

Veronika Elvingson Roger Olsson

Isak Fridén

Examinator:

Mariann Hedström Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp

Sjuksköterskeprogrammet 180 hp, 2010

(2)

Sammanfattning

Syfte: Att sammanställa vilken forskning det finns kring relationen mellan fysiskt aktivitet och insulindoser samt blodsockervärden hos personer med diabetes typ 1.

Metod: Litteraturstudie. En artikelsökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL.

Sökningen resulterade i 17 studier. Efter granskning och analys av studierna synliggjordes två kategorier som redovisas i resultatet.

Resultat: Flera studier kom fram till att fysisk aktivitet sänker blodsockervärdena hos personer med diabetes typ 1. En studie belyste att fysisk aktivitet måste pågå regelbundet för att resultat skall ses på lång sikt. Några studier belyste att medelintensiv träning sänker blodsockervärdena mer än högintensiv träning. Fem studier fann ett samband mellan fysisk aktivitet och behov av mindre insulindoser. Några studier upptäckte inte något samband mellan fysisk aktivitet och sänkta blodsockervärden. Om fysisk aktivitet är kopplat till bättre eller sämre glykemisk kontroll är studierna oense om. Viktigt är att mängden insulin anpassas efter den fysiska aktiviteten.

Slutsats: Ett flertal av studierna visade att fysisk aktivitet sänker blodsockervärdena i blodet.

För att då uppnå glykemisk kontroll behöver insulindosen justeras. Det är nödvändigt att det ges rekommendationer gällande både fysisk aktivitet och insulinmängd baserat på individen och inte ett generellt antagande.

Nyckelord: Fysisk aktivitet, diabetes, blodsockervärde, insulin

(3)

Abstract

Objective: To compile the present research on the relationship between physical activity, insulin doses and blood glucose levels in people with type 1 diabetes.

Methods: Review. An article search was made in the databases PubMed and CINAHL. The search resulted in 17 studies. After review and analysis of the studies, two categories were presented in the results.

Results: Several studies came to the conclusion that physical activity lowers blood glucose in people with type 1 diabetes. One study highlighted that physical activity must be performed on a regular basis for results to be seen in the long term. Some studies shed light on that moderate-intensity exercise lowers blood glucose values more than high-intensity training.

Five studies found an association between physical activity and the need of less insulin doses.

Some studies found no association between physical activity and lower blood glucose levels.

The studies disagree whether physical activity is associated with better or worse glycemic control. Importantly, the amount of insulin must be adjusted to the physical activity.

Conclusion: Several studies show that physical activity lowers the blood glucose level. To achieve glycemic control the insulin dosage must be adjusted. It is necessary that the recommendations about physical activity and dosage of insulin are based on the individual and not a general assumption.

Keywords: activity, insulin, blood glucose, diabetes

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid

INTRODUKTION

5

Fysisk aktivitet 5

Diabetes 6

Fysisk aktivitet och diabetes 7

Syfte 7

Frågeställning 7

METOD

8

Design 8

Sökstrategi 8

Tabell I 8

Bearbetning och analys 8

Kvalitetsanalys 8

Resultatanalys 9

Etiska överväganden 9

RESULTAT

9

Tabell II 9

Insulindoser 9

Blodsockervärden 10

Tabell III 12

DISKUSSION

17

Resultatdiskussion 17

Metoddiskussion 19

Vidare forskning 20

Slutsats 21

REFERENSER

22

BILAGOR

Protokoll för kvalitetsvärdering 26

(5)

5

INTRODUKTION

Nedan följer tre områden som det är viktigt att ha kännedom om för att förstå resultatet i litteraturstudien.

Fysisk aktivitet

Statens Folkhälsoinstitut har tagit fram elva folkhälsopolitiska målområden vilka har till syfte att främja folkhälsan i Sverige. Målområde nummer nio berör fysisk aktivitet. Detta målområde har som syfte att genom samlade insatser öka den fysiska aktiviteten hos människor. Mer fysisk aktivitet på arbetet, i skolan och på fritiden är mål inom detta område.

(Folkhälsoinstitutet [FHI], 2010).

Nordiska Rådet rekommenderar alla människor att utföra minst 60 minuter fysisk aktivitet per dag för att bibehålla hälsan och undvika komplikationer som är förknippade med inaktivitet.

Aktiviteten bör till intensiteten vara måttlig eller hård. Denna aktivitet kan delas upp till flera pass under dagen och till exempel pågå med intervaller om tio minuter. (Nordiska Rådet, 2004)

Svenska näringsrekommendationer rekommenderar fysisk aktivitet då man genom att vara fysiskt aktiv minskar risken för att drabbas av sjukdomar som är förknippade med en sämre och inaktiv livsstil. Exempel på livsstilsrelaterade sjukdomar är hjärt- och kärlsjukdomar, osteoporos och olika typer av cancer (Livsmedelsverket, 2005). Svenska näringsrekommendationer förordar 30 minuter fysisk aktivitet per dag för vuxna. Detta är träning utöver den vardagliga rörelsen. Aktiviteten kan delas upp i intervaller och spridas ut under dagen. Om den dagliga fysiska aktiviteten ökar till 60 minuter per dag och är av måttlig till intensiv karaktär tillkommer fler hälsovinster, till exempel kan detta förebygga viktökning. För barn rekommenderas 60 minuters daglig fysisk aktivitet. Denna aktivitet ska innehålla en blandning av belastning och träning av muskler tillsammans med konditionsbyggande aktiviteter för hjärt- och lungkapaciteten som dessutom tränar snabbhet, reaktionsförmåga och rörlighet (Livsmedelsverket, 2005).

En amerikansk studie av Pate et al. (1995) stödjer Svenska näringsrekommendationers rekommendation på 30 minuters daglig fysisk aktivitet för att bibehålla hälsan. Denne menar att genom att efterleva denna aktiva livsstil skulle hälsan och människans välbefinnande

(6)

6 gagnas. Det behövs bara små förändringar i vardagen för att öka den daliga fysiska aktiviteten vilket ökar livskvaliteten och minskar risken för kroniska sjukdomar (Pate et al., 1995).

Diabetes

Diabetes är ett tillstånd med nedsatt eller ingen förmåga för kroppen att ta upp glukos och detta finns hos nästan alla folkgrupper. Det finns olika typer av diabetes där förmågan att producera hormonet insulin avgränsar typerna. Vid diabetes typ 1 finns ingen produktion av insulin. Denna typ är vanligare i Norden än i resten av världen. Den andra typen kallas diabetes typ 2 och är också den vanligaste typen. Diabetes i denna form uppstår på grund av genetiska och livsstilsrelaterade faktorer och ger upphov till en minskad känslighet mot insulin, vilket gör att insulinet verkar sämre och tillförsel utifrån kan behövas (Hanås, 1995).

Insulin behövs för att transportera in glukos i kroppens celler och fungerar som en ”nyckel”

vilken låser upp cellen för att transporten ska kunna genomföras. Insulin, liksom glukos, transporteras med blodet till muskel-, fett- och levercellerna. Insulinet fäster till receptorer på cellens yta och hjälper cellen att ta upp glukos. I kroppens bukspottkörtel producerar insulinproducerande betaceller detta hormon, de såkallade Langerhanska öarna. Hos en person som har diabetes typ 1 är denna funktion rubbad och ingen produktion av insulin sker.

Kroppen får då brist på insulin vilket får följden att glukos stannar kvar i blodbanan och personer får högt blodsocker, hyperglykemi. Insulin måste då tillföras kroppen utifrån (Hanås, 1995).

Vid obehandlad diabetes blir nivån av glukos i blodet hög eftersom detta inte kan ta sig in i cellerna på grund av avsaknad av insulin. Detta ger symptom i form av stora urinmängder då glukoset drar med sig vätska från njurarna, törst och avmagring. Ett blodprov kan påvisa om det är så att hyperglykemi föreligger. En mätning av plasmaglukoskoncentrationen över längre tidsperioder kan göras med ett blodprov som heter HbA1c (Hanås, 1995). Då cellen inte kan förbränna glukos använder den fett och protein istället som bränsle. Detta gör att personen magrar och ständigt är hungrig. Denna process kräver dock närvaro av kolhydrater för att vara fullständig annars bildas restprodukter i form av ketonkroppar vilka ansamlas i blodet. Detta kan skada hjärnan och personen måste snabbt få insulin annars bli personen snart medvetslös och kan avlida (Hellerström, Kaj, Dock, Cederquist & Wallberg-Henriksson, 2002). Under puberteten ökar sekretionen av tillväxthormon vilket medför att blodsockret

(7)

7 höjs. Detta påverkar känsligheten för insulin negativt och det gör att man måste öka dosen insulin under puberteten. Diabetiker ska sträva efter att ha ett bra blodsockervärde och därmed erhålla glykemisk kontroll (Hanås, 1995). Långtidseffekter av dåligt behandlad diabetes är till exempel nedsatt känsel på grund av nervpåverkan, åderförkalkning som leder till ökad risk för stroke och hjärtinfarkt, ögonsjukdom som kan leda till blindhet och njurproblem (Goodman, 1998).

Fysisk aktivitet och diabetes

Vid fysisk aktivitet ökar känsligheten för insulin. Fysisk aktivitet som varar mer än en timme kan ge denna extra känslighet som kan finnas kvar efteråt i flera timmar (Sjöblad, 1996).

Hanås (1995) menar att fysisk aktivitet ökar upptaget av glukos i muskelcellerna utan att man samtidigt ökar mängden insulin. Muskeln får en känslighet för insulin vilket sitter kvar i ett till två dygn. Glukosupptaget i skelettmuskulaturen påverkas liksom känsligheten för insulin i hela kroppen. Muskelarbetet vid fysisk aktivitet aktiverar ett transportprotein, GLUT 4, vilken kan sköta glukostransporten oberoende av insulin. Detta är ett helt eget signalsystem där GLUT 4 finns inne i cellen och tar sig till cellmembranet för att transportera in glukos (Hellerström et al., 2002).

Om en person med diabetes typ 1 ska vara fysiskt aktiv är det viktigt att denne tänker på att äta extra mycket innan den fysiska aktiviteten eller minskar insulindosen (Hanås, 1995). I denna litteraturstudie studeras om fysisk aktivitet kan ge ett förändrat blodsockervärde hos diabetiker och hur fysisk aktivitet påverkar mängden insulin som måste tillföras.

Syfte

Syftet med detta arbete är att sammanställa vilken forskning det finns kring relationen mellan fysiskt aktivitet och insulindoser samt blodsockervärden hos personer med diabetes typ 1.

Frågeställningar

Behöver personer med diabetes typ 1 mindre insulin då de är mer fysiskt aktiva?

Får personer med diabetes typ 1 bättre blodsockervärden då de är mer fysiskt aktiva?

(8)

8

METOD

Design

Litteraturstudie.

Sökstrategi

Databaserna som användes för att söka studier var PubMed och CINAHL. Sökorden som brukades var diabetes, activity, insulin och blood glucose. Hos de studier vars rubrik passade ämnet lästes även abstraktet för att bedöma om studien passande för syftet med litteraturstudien. De studier som verkade lämpliga granskades mer ingående med avseende på inklusionskriterierna som var vetenskapliga originalstudier skrivna på engelska eller de skandinaviska språken, utförda på människor och att studien finns tillgänglig i sin helhet gratis eller via Uppsala universitet. För att erhålla fokus på ny forskning inom området valdes bara studier som var publicerade efter år 2000. Dessa krav gav 17 studier kvar för vidare granskning och analys.

Tabell I: Översikt av litteratursökningen CINAHL

Söknr. Sökord Utfall Utvalda

1 diabetes 45960

2 1 AND activity 2803

3 2 AND insulin 1472

4 3 AND blood glucose 454 7

PubMed

1 diabetes 122683

2 1 AND activity 10873

3 2 AND insulin 3529

4 3 AND blood glucose 1233 10

Bearbetning och analys Kvalitetsanalys

Efter att studierna valts ut värderades deras enskilda kvalitet med hjälp av kvalitetskriterier och granskningsmall som utarbetats från Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006). De studier som erhöll hög eller medelgod kvalitet vid kvalitetsvärderingen och som hade haft tillstånd

(9)

9 från en etisk kommitté eller gjort etiska överväganden inkluderades. Alla 17 studier som granskades ansågs hålla tillräckligt hög kvalitet för att inkluderas i litteraturstudien.

Resultatanalys

När studierna genomgått kvalitetskontrollen sammanställdes de i tabellform där en sammanfattning av resultaten från de olika studierna var inkluderat. Utifrån denna sammanfattning kategoriserades studiernas resultat i två kategorier. Dessa kategorier fick sedan fungera som underrubriker i sammanställningen av litteraturstudiens resultat.

Etiska överväganden

De studier som inkluderats i denna studie har haft tillstånd från etisk kommitté innan de genomfördes eller har gjort noggranna etiska överväganden innan de genomfördes. Alla studier som uppfyllde syfte och inklusionskriterier togs med i litteraturstudien. Något urval för att stödja författarnas åsikter gjordes således inte, utan ett objektivt förhållningssätt användes.

RESULTAT

Resultatet omfattar 17 kvantitativa originalstudier. Efter analys indelades studierna i enlighet med frågeställningarna i två kategorier, för en översikt se tabell II. Resultatet redovisas i löpande text med referenser och för en översikt av studierna se tabell III.

Tabell II: Översikt över kategorier (n = 2)

Kategorier Insulindoser Blodsockervärden

Insulindoser

Flera studier (Muis et al., 2004; Sideraviciute, Gailiūnienė, Visagurskienė & Vizbaraitė, 2006

& Wadén et al., 2005) fann ett samband mellan fysisk aktivitet och ett behov av mindre insulindoser. Efter ett 14 veckors träningsprogram hade deltagarna signifikant minskat dosen av snabbverkande insulin. Dosen av det långtidsverkande insulinet hade däremot inte någon signifikant minskning (Sideraviciute et al., 2006). West, Morton, Bain, Stephens och Bracken (2010) fann att en minskning av insulindosen till 75 % av den ursprungliga dosen innan fysisk

(10)

10 aktivitet gav bäst glykemisk kontroll jämfört med full dos, 25 % och 50 % av dosen. Vid träning i form av promenad efter maten var en minskning av insulindosen med 30-50 % lagom för att hålla blodsockervärdena normala och undvika hypoglykemi efteråt (Yamanouchi et al., 2002). Harmer et al. (2008) såg inget samband mellan fysisk aktivitet och lägre insulindoser.

Blodsockervärden

Fysisk aktivitet sänker blodsockervärdena hos personer med diabetes typ 1 (Bernardini et al., 2004; Bussau, Ferreira, Jones & Fournier, 2006; Guelfi, Jones & Fournier, 2005; Heyman, Briard, Gratas-Delamarche, Delamarche & De Kerdanet., 2004; Maran et al., 2010; Marrone et al., 2008; Ruzic, Sporis & Matkovic, 2007; Sandoval, Aftab Guy, Antoinette Richardson, Ertl & Davis, 2004; Sideraviciute et al., 2006; West et al., 2010 & Yamanouchi et al., 2002). I en enkätundersökning om fysisk aktivitet på fritiden fann man att blodsockervärdena var signifikant lägre hos kvinnor som var fysiskt aktiva på sin fritid jämfört med de som inte var det. Detta gällde dock inte för männen i studien (Wadén et al., 2005). Marrone et al. (2008) såg en större sänkning av blodsockernivån vid fri lek i form av simning hos pojkarna i studien jämfört med flickorna. Efter ett två veckors träningsläger för barn hade deras blodsockervärden sänkts jämfört med tidigare. Vid kontroll två månader efter lägret hade blodsockervärdena stigit tillbaka till sina ursprungliga värden (Ruzic et al., 2007).

Några studier (Edmunds, Roche, Stratton, Wallymahmed & Glenn, 2007; Harmer et al., 2008

& Jimenez, Santiago, Sitler, Boden & Homko, 2009) upptäckte inte något samband mellan fysisk aktivitet och sänkta blodsockervärden. Att vara fysiskt aktiv vid ett engångstillfälle ger ingen skillnad beträffande insulinkänslighet (Jimenez et al., 2009).

Wadén et al. (2005) och Yamanouchi et al. (2002) fann att fysisk aktivitet var kopplat till bättre glykemisk kontroll. Fynd av det motsatta gjorde Wallymahmed, Morgan, Gill och MacFarlane (2007) där personer som var regelbundet fysiskt aktiva hade en sämre glykemisk kontroll än de som inte var det. Benardini et al. (2004) fann att barn som utövade idrotter av tävlingskaraktär hade bättre glykemisk kontroll än barn som utövade andra typer av idrotter.

Kroppens kompensationsmekanismer vid hypoglykemi försämras av både lågintensiv och medelintensiv träning (Sandoval, Aftab Guy, Antoinette Richardson, Ertl & Davis, 2004). 10 sekunders intensiv cykling efter medelintensiv träning minskar sänkningen av

(11)

11 blodsockernivån och minskar risken för hypoglykemi. Detta håller i sig i minst två timmar efteråt (Bussau et al., 2006). Högintensiv träning ger större risk för nattlig hypoglykemi jämfört med medelintensiv träning eftersom nedgången i blodsocker som följer träningen fördröjs (Maran er al., 2010).

Medelintensiv träning sänker blodsockervärdena mer än vad högintensiv träning gör. Den högintensiva träningen stabiliserar istället blodsockernivån under och efter träning (Bussau et al., 2006 & Guelfi et al., 2005). Maran et al. (2010) fann ingen signifikant skillnad mellan medelintensiv och högintensiv träning gällande sänkning av blodsockervärdena.

(12)

12 Tabell III: Översikt av studierna (n = 17)

Författare År

Land

Design Deltagare

Bortfall

Resultat Kvalitet

Bernardini et al.

2004 Italien

Icke-

experimentell

n = 100 Flickor: 41 Pojkar: 50 Ålder: 10-18 år Bortfall: 9

De som lägger mer tid på träning per vecka har lägre blodsockervärden än de som lägger mindre tid på träning.

Medelgod

Bussau et al.

2006 USA

Icke-

experimentell

n = 7 Kvinnor: 0 Män: 7

Ålder: 21 år (medel) Bortfall ej redovisat

Att under tio sekunder cykla fort på träningscykel minskade risken för hypoglykemi hos individer med diabetes typ 1.

Medelgod

Edmunds et al.

2007

Storbritannien

Icke-

experimentell

n = 46 Flickor: 18 Pojkar: 18

Ålder: 12,8 år (medel) Bortfall: 10

Inget samband mellan psykisk välbefinnande och fysisk aktivitet. Inte heller mellan HbA1c och fysisk aktivitet.

Medelgod

Guelfi et al.

2005 Australien

Kvasi-experimentell n = 7 Kvinnor: 3 Män: 4

Ålder: 21,6 år (medel) Bortfall ej redovisat

Blodsockervärdena sjönk mer vid medelintensiv träning än vid högintensiv vid både själva träningstillfället och under återhämtning.

Medelgod

(13)

13 Tabell III: forts. Översikt av studierna (n = 17)

Författare År

Land

Bortfall

Harmer et al.

2008 Australien

Diabetesgruppens insulindoser ändrades inte efter träning. HbA1c förändrades inte efter träning.

Medelgod

Heyman et al.

2004 Frankrike

Kvasi-experimentell n = 35 Flickor: 0 Pojkar: 35 Ålder: 8,5-13 år Bortfall ej redovisat

Ingen skillnad i fysisk kapaciteten mellan barn med diabetes och kontrollgruppen. HbA1c-värdet gick snabbare ner hos diabetesbarnen än hos kontrollgruppen.

Medelgod

Jimenez et al.

2009 USA

Ålder: 19-36 år Bortfall ej redovisat

Ingen skillnad i blodsockervärde mellan gruppen som var fysisk aktiv och den grupp som bara utförde vardagsaktiviteter. Fysisk aktivitet vid ett engångstillfälle ger ingen skillnad i

insulinkänslighet hos diabetespatienter.

Medelgod

Maran et al.

2010 Italien

Randomiserad kontrollerad studie

Blodsockervärdena sjönk vid både medel- och högintensiv träning utan någon skillnad i

sänkningen. Högintensiv träning är associerat med nattlig hypoglykemi.

Medelgod

(14)

Författare År

Land

Bortfall

Marrone et al.

2008 USA

Icke-

experimentell

n = 73 Flickor: 44 Pojkar: 29 Ålder: 8-14 år Bortfall: 3

Det genomsnittliga blodsockervärdet sjönk vid 45 minuters fri lek I form av simning. Hos pojkarna fanns en större reduktion av blodsocker.

Medelgod

Muis et al.

2004

Nederländerna

Icke-

experimentell

n = 567 Kvinnor: 193 Män: 222 Ålder: 18-79 år Bortfall: 147

Resultatet visar att ökat BMI och midjemått, rökning, HbA1c, högt TGs, minskad fysisk aktivitet och användningen av flera

blodtryckssänkande läkemedel ökar den dagliga insulindosen.

Medelgod

Ruzic et al.

2007 Kroatien

Icke-

experimentell

n = 28

Ålder: 9-16 år Bortfall: 8

En kontrollerad kost, individualiserad förändringar i insulindoser och motionsprogram gav förbättring i sjukdomskontroll. Ingen varaktighet av effekterna fanns vid uppföljning 2 månader efter.

Medelgod

Sandoval et al.

2004 USA

Randomiserad kontrollerad studie

Både låg- och medelintensiv träning gav vid långvarig utövning en försämring på

kompensationsmekanismerna vid hypoglykemi dagen efter träning. Grupperna som tränat hade en större tillförsel av glukos än kontrollgruppen.

Hög

(15)

Författare År

Land

Bortfall

Sideraviciute et al.

2006 Litauen

Kvasi-experimentell n = 47 Flickor: 47 Pojkar: 0 Ålder: 14-19 år Bortfall ej redovisat

Ett 14 veckors program med fysiska aktivitet minskade blodsockernivån. Långsiktigt fysiskt aktivitetsprogram i vatten förbättrar glykemisk kontroll.

Medelgod

Wadén et al.

2005 Finland

Icke-experimentell n = 1030 Kvinnor: 548

Ålder: 38 år (medel) Män: 482

Bortfall ej redovisat

Mindre fysisk aktivitet på fritiden hade samband med sämre glykemisk kontroll hos kvinnorna.

Männen använde mindre insulindoser när de var mer fysisk aktiva. Mer fysisk aktivitet var associerat med ökad insulinkänslighet.

Medelgod

Wallymahmed et al.

2007

Storbritannien

Icke-

experimentell

Ålder: 18-52 år Bortfall: 3

Personer som var regelbundet fysiskt aktiva hade sämre glykemisk kontroll (HbA1C) än de som inte var regelbundet fysiskt aktiva.

Medelgod

West et al.

2010

Storbritannien

Icke-

experimentell

Att minska insulindosen med 75 % före träning gav bäst effekt på blodsockret under 24 timmar.

Medelgod

(16)

Författare År

Land

Bortfall

Yamanouchi et al.

2002 Japan

Icke-

experimentell

Ålder: 42,7 år (medel) Bortfall ej redovisat

Promenad efter frukost sänkte blodsockernivåerna under och efter promenaderna och förbättrade den glykemiska kontrollen.

Medelgod

(17)

17

DISKUSSION

Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa vilken forskning det finns kring relationen mellan fysiskt aktivitet och insulindoser samt blodsockervärden hos personer med diabetes typ 1. Flera av studierna som granskades kom fram till att fysisk aktivitet sänker blodsockervärdena hos personer med diabetes typ 1. En studie klarlade att fysisk aktivitet måste pågå regelbundet för att resultat skall kunna ses på lång sikt. Några studier belyste att medelintensiv träning sänker blodsockervärdena mer än vad högintensiv träning gör. Fem studier fann ett samband mellan fysisk aktivitet och behov av mindre insulindoser. Några studier upptäckte inte något samband mellan fysisk aktivitet och sänkta blodsockervärden.

Om fysisk aktivitet är kopplat till bättre eller sämre glykemisk kontroll är studierna oense om.

Viktigt är att mängden insulin anpassas efter den fysiska aktiviteten.

Resultatdiskussion

Denna litteraturstudie baseras på 17 kvantitativa vetenskapliga studier. Dessa har kategoriserats i två kategorier: insulindoser och blodsockervärden.

West et al. (2010) kom fram till att insulindosen kunde minskas med 75 % i samband med fysisk aktivitet och fortfarande uppnå god glykemisk kontroll. Detta kan dock inte användas som en generell rekommendation då det enbart gäller den mängd fysisk aktivitet som deltagarna i studien utförde. Detta visar på problemet med generalisering av fysisk aktivitet och hur svårt det då kan vara att jämföra olika studier.

Sideraviciute et al. (2006) fann att ett 14 veckors träningsprogram sänkte behovet av snabbverkande insulin men inte av långtidsverkande. Denna minskning av snabbverkande insulin är en vinst för både individen och samhället på flera plan. För individen blir vardagen enklare då antalet injektioner minskar. Även biverkningarna från dessa injektioner antas minska då antalet injektioner minskar. Från samhällets synvinkel blir en minskad användning av snabbverkande insulin en ekonomisk besparing. Då behovet av vård på grund av biverkningar och komplikationer antas minska om biverkningarna gör det kan besparingar även göras där. Det ligger även i samhällets intresse att individen är frisk och kan leva ett tillfredsställande liv.

(18)

18 Harmer et al. (2008) fann att ingen förändring av insulindoser eller HbA1c skett under sju veckors sprintträning. Då studien inte redovisar hur deltagarna var fysiskt aktiva innan interventionen är det svårt att dra slutsatser om resultatets giltighet då inte förändringen i aktivitetsnivå hos deltagarna redovisats. Vissa deltagare kanske sänkte sin aktivitetsnivå medan andra ökade den.

Att vara fysiskt aktiv vid ett tillfälle eller under en kortare period ger ingen permanent effekt gällande blodsockervärdena (Jimenez et al., 2009; Homko, 2009 & Ruzic et al., 2007). Detta visar på att man måste vara regelbundet fysiskt aktiv för att förebygga de följdsjukdomar som en dåligt behandlad diabetes kan ge. Något som även Nordiska näringsrekommendationer tar upp (Nordiska Rådet, 2004). Jimenez et al. (2009) fann även att ingen förändring i insulinkänsligheten efter endast ett tillfälle av fysisk aktivitet. Det beror troligen också på att det krävs kontinuitet av fysisk aktivitet för att åstadkomma en förändring.

Bussau et al. (2006) och Guelfi et al. (2005) fann att medelintensiv träning sänker blodsockret mer än vad högintensiv träning gör. Maran et al. (2010) fann däremot att det inte var någon skillnad. Detta kan visa på hur svårt det är att definiera vad medelintensiv respektive högintensiv träning faktiskt är. Dessutom utför olika personer troligtvis samma fysiska aktivitet på olika sätt och kommer därför troligen att anstränga sig olika mycket vilket försvårar generaliseringar.

Bussau et al. (2006) fann att en 10 sekunders intensiv cyklingsepisod efter träning av medelintensiv typ minskar risken för hypoglykemi. Denna effekt sitter i minst två timmar.

Detta kan vara ett bra sätt att avsluta träningen på ifall man vet att det dröjer en stund innan man kommer ha möjlighet att äta och därmed ha ökad risk för hypoglykemi. Enligt Maran et al. (2010) ökar högintensiv träning risken för nattligt hypoglykemi. Detta gällde för 30 minuters träning. Lågintensiv och medelintensiv träning försämrar kroppens kompensationsmekanismer för hypoglykemi (Sandoval et al., 2004). Detta visar på att sänkningen av blodsockervärden fördröjs med högintensiv träning jämfört med lågintensiv och medelintensiv. Detta betyder att vid högintensiv träning är risken för hypoglykemi i anslutning till träningstillfället mindre. Men istället ökar risken för hypoglykemi nattetid som då kommer långt efter att träningen avslutats.

(19)

19 Edmunds et al. (2007) fann ingen effekt på blodsockret vid fysisk aktivitet. En förklaring som de själva diskuterar är att vissa av deltagarna var i puberteten under studien. Enligt studiens författare är diabetes svårkontrollerad under puberteten vilket även Hanås (1995) ger stöd för.

I studien finns inga uppgifter gällande insulindoser och nutrition vilket gör resultatet svårt att analysera.

Wadén et al. (2005) och Marrone et al. (2008) fann skillnader i responsen på fysisk aktivitet beroende på kön. Detta kan mycket väl bero på hur studierna är genomförda. Wadén et al.

(2005) bygger på en enkätundersökning om fysisk aktivitet på fritiden hos diabetiker. Där var fysisk aktivitet förknippat med lägre blodsockervärden men bara hos kvinnorna. En förklaring till könsskillnaderna i studien kan vara skillnader i hur fysisk krävande jobb man har. Männen kanske hade fysiskt tyngre jobb vilket gjorde att de kunde vara väldigt stillasittande på sin fritid och ändå inte få signifikant högre blodsockervärden.

I studien av Marrone et al. (2008) var den fysiska aktiviteten fri lek i form av simning. Här såg man en större sänkning av blodsockervärdena hos pojkarna jämfört med flickorna. En möjlig förklaring till denna skillnad kan vara att pojkarna lekte på ett mer fysiskt krävande sätt än flickorna. Vilket då gjorde att under samma tid hade pojkarna mer fysisk aktivitet vilket medförde en större sänkning av blodsockret. Att pojkar är mer fysiskt aktiva än flickor när de får göra vad dem vill ger Edmunds et al. (2007) stöd för i sin studie.

Wadén et al. (2005) och Yamanouchi et al. (2002) fann att fysiskt aktiva personer hade bättre glykemisk kontroll medan Wallymahmed et al. (2007) såg det motsatta. Detta är egentligen inte konstigt då glykemisk kontroll är dels beroende av fysisk aktivitet och dels av insulindoser. Vilket gör att enbart fysisk aktivitet inte ger bättre glykemisk kontroll om inte insulindoserna samtidigt justeras. Detta under förutsättning att man inte ändrar sitt födointag från dag till dag, annars hade även det varit en viktig faktor för glykemisk kontroll.

Metoddiskussion

De sökord som användes var relevanta för litteraturstudiens syfte men gav väldigt många irrelevanta träffar. En avgränsning till diabetes type 1 som sökord istället för bara diabetes hade därför underlättat litteraturgenomgången utan att komma bort från syftet.

(20)

20 De databaser som användes var CINAHL och PubMed. Dessa är vanliga för den typen av studier som syftet fordrade. Databaserna är de som används på sjuksköterskeprogrammet vid Uppsala universitet. Andra databaser som kan innehålla relevanta studier finns vilket är en svaghet i denna litteraturstudie. Begränsningen till bara CINAHL och PubMed grundar sig på att de är de enda databaser som författarna har erfarenhet av att använda och att de är mycket omfattande.

I den här litteraturstudien har kvalitetskriterier och granskningsmall som utarbetats från Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006) använts för att granska studiernas kvalitet. Den granskningsmall som användes krävde att studien var en randomiserad kontrollerad studie för att erhålla hög kvalitet. I de flesta studier har interventionen testats på en grupp med diabetes typ 1 och sedan jämförts med studiedeltagarnas tidigare värden. Denna typ av studie räknas ej som en randomiserad kontrollerad studie och kan därför inte erhålla hög kvalitet i det granskningsmall som använts för att bedöma studiernas kvalitet. Detta förklarar varför så få studier har bedömts som hög kvalitet. I förhållande till studiens syfte är studierna av god kvalitet.

Eftersom alla studier var skrivna på engelska var en översättning till svenska nödvändig. Då en översättning sker finns det alltid en risk för att feltolkningar och andra misstag begåtts.

Enligt Holloway och Wheeler (2002) finns det dessutom alltid risk att författarnas egna åsikter påverkar själva analysen av texten. Ett sätt att minimera risken för misstag och misstolkning under översättning och analys var att båda författarna genomförde processen av samma studie. Under bearbetning av texten har återblickar till originalstudien gjorts flertalet gånger för att säkerställa att man bearbetar originaltexten och inte sin egen översättning.

För att bara få en bild av den nyaste forskningen på området valdes bara studier publicerade efter år 2000. Detta kan ses som en svaghet då relevanta studier för studiens syfte kan ha exkluderats. Anledningen till begränsningen var att visa hur vetenskapen ser på detta område nu och inte hur man tidigare sett på det.

Vidare forskning

Förslag på vidare forskning är att genomföra en studie på personer som har insulinpumpbehandlad diabetes och dessa får under två dagar vara fysisk aktiva och under två

(21)

21 dagar var mindre fysiskt aktiva. Aktiviteten under dessa dagar mäts genom självdokumentation i en aktivitetsdagbok och genom en accelerometer (rörelsemätare).

Studiedeltagarna har även en kontinuerlig blodsockermätare på sig. Insulinpumpen läses av efter fyra dagar med avseende på ingående enheter insulin under denna period. Man ställer sedan detta i relation till den fysiska aktivitetsnivån och de blodsockervärden som fås från den kontinuerliga blodsockermätaren. En sådan studie skulle mer ingående kunna visa eventuella förändringar i enheter insulin som blir vid ökad fysisk aktivitet och om blodsockervärdena förändras, jämfört med de studier som presenterats i denna litteraturstudie.

Slutsats

Är man fysiskt aktiv sänks blodsockervärdena jämfört med tidigare. För att då uppnå glykemisk kontroll behöver man justera sina insulindoser. Det är dock svårt att göra mer ingående generaliseringar och rekommendationer eftersom fysisk aktivitet är ett diffust begrepp som kan innebära en rad olika saker. Således är det nödvändigt att rekommendationer gällande fysisk aktivitet och insulindoser hos personer med diabetes typ 1 görs på individnivå.

(22)

22

REFERENSLISTA

Bernardini, L. A., Vanelli, M. Chiari, G., Iovane, B., Gelmetti, C., Vitale, R. & Errico, M. K.

(2004). Adherence to physical activity in young people with type 1 diabetes. Acta Bio Medica Ateneo Parmense,75, 153-157.

Bussau, V. A., Ferreira, L. D., Jones, T. W. & Fournier, P. A. (2006). The 10-s maximal sprint: A novel approach to counter an exercise-mediated fall in glycemia in individuals with type 1 diabetes. Diabetes Care, 29(3), 601-606.

Edmunds, S., Roche, D., Stratton, G., Wallymahmed, K. & Glenn, S.M. (2007). Physical activity and psychological well-being in children with type 1 diabetes. Psychology, Health &

Medicine, 12(3), 353-363.

Folkhälsoinstitutet. (2010). Folkhälsopolitikens hälsomål, 9: Fysisk aktivitet. Hämtad 27 november, 2010, från Folkhälsoinstitutet, http://www.fhi.se/Om-oss/Overgripande-mal-for- folkhalsa/9-Fysisk-aktivitet

Goodman, H.M. (1998). The pancreatic islets. In L.R. Johnson (Ed.), Essential medical physiology (p. 565-581). Philadelphia: Lippincott-Raven.

Guelfi, K. J., Jones, T. W. & Fournier, P. A. (2005). The decline in blood glucose levels is less with intermittent high-intensity compared with moderate exercise in individuals with type 1 diabetes. Diabetes Care, 28(6), 1289-1294.

Hanås, R. (1995). Typ 1 diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna; hur du blir expert på din egen diabetes. Lund: Studentlitteratur

Harmer, A. R., Chisholm, D. J., McKenna, M. J., Hunter, S. K., Ruell, P. A., Naylor, J. M., … Flack, J. R, (2008). Sprint training increases muscle oxidative metabolism during high- intensity exercise in patients with type 1 diabetes. Diabetes Care, 31(11), 2097-2102.

(23)

23 Hellerström, C., Kaj, G., Dock, A-M., Cederquist, E, Wallberg-Henriksson, H. (2002).

Diabetes: Forskningen, framstegen, framtiden. Aktuell medicinsk forskning. Stockholm:

Vetenskapsrådet.

Heyman, E., Briard, D., Gratas-Delamarche, A., Delamarche, P. & De Kerdanet, M. (2005).

Normal physical working capacity in prepubertal children with type 1 diabetes compared with healthy controls. Acta Pædiatrica, 94, 1389-1394.

Holloway, I., & Wheeler, S. (2002). Qualitative research in nursing. Oxford: Blackwell Publishing Company.

Jimenez, C., Santiago, M., Sitler, M., Boden, G. & Homko, C. (2009). Insulin-sensitivity response to a single bout of resistive exercise in type 1 diabetes mellitus. Journal of Sport Rehabilitation, 18, 564-571

Livsmedelsverket. (2005). Svenska näringsrekommendationer: Rekommendationer om näring och fysisk aktivitet. Hämtad 30 november, 2010, från Livsmedelsverket, http://www.slv.se/upload/dokument/mat/rad_rek/SNR2005.pdf

Maran, A., Pavan, P., Bonsembiante, B., Brugin, E., Ermolao, A., Avogaro, A. & Zaccaria, M. (2010). Continuous glucose monitoring reveals delayed nocturnal hypoglycemia after intermittent high-intensity exercise in nontrained patients with type 1 diabetes. Diabetes Technology & Therapeutics, 12(10), 763-768.

Marrone, S., White Plume, J., Kerr, P., Pignol, A., Vogeltanz-Holm, N., Holm, J. & Adams Larsen, M. (2009). The role of free-play physical activity in healthy blood glucose maintenance in children with type 1 diabetes mellitus. Psychology, Health & Medicine, 14(1), 48-52.

Muis, M. J., Bots, M. L., Bilo, H. J. G., Hoogma, R. P. L. M., Hoekstra, J. B. L., Grobbee, D.

E. & Stolk, R. P. (2006). Determinants of daily insulin use in type 1 diabetes. Journal of Diabetes and Its Complications, 20, 356- 360.

(24)

24 Nordiska Rådet. Nordic Nutrition Recommendations: Integrating nutrition and physical activity. Rapport Nord 2004:13.

Pate, R.R., Pratt, M., Blair, S.N., Haskell, W., Macera, C.A.,… Wilmore, J. (1995). Physical Activity and Public Health: A Recommendation From the Centers for Disease Control and Prevention and the American College of Sports Medicine. JAMA, 273 (5), 402-406

Ruzic, L., Sporis, G. & Matkovic, B. R. (2008). High volume-low intensity exercise camp and glycemic control in diabetic children. Journal of Paediatrics and Child Health, 44, 122-128.

Sandoval, D. A., Aftab Guy, D. L., Antoinette Richardson, M., Ertl, A. C. & Davis, S. N.

(2004). Effects of low and moderate antecedent exercise on counterregulatory responses to subsequent hypoglycemia in type 1 diabetes. Diabetes, 53(7), 1798-1806.

Sideravičiūtė, S., Gailiūnienė, A., Visagurskienė, K. & Vizbaraitė, D. (2006). The effect of long-term swimming program on glycemia control in 14–19-year aged healthy girls and girls with type 1 diabetes mellitus. Medicina (Kaunas), 42(6), 513-518.

Sjöblad, S. (red). (1996). Barn och ungdomsdiabetes. Lund: Studentlitteratur

Wadén, J., Tikkanen, H., Forsblom, C., Fagerudd, J., Pettersson-Fernholm, K., Lakka, T., … Groop, P.-H. (2005). Leisure time physical activity is associated with poor glycemic control in type 1 diabetic women. Diabetes Care, 28(4), 777-782.

Wallymahmed, M. E., Morgan, C., Gill, G. V. & MacFarlane, I. A. (2007). Does hypoglycaemic avoidance behavior contribute to increased HbA1c levels in physically active people with type 1 diabetes? Practical Diabetes International, 24(8), 418-421.

West, D. J., Morton, R. D., Bain, S. C., Stephens, J. W. & Bracken, R. M. (2010). Blood glucose responses to reductions in pre-exercise rapid-acting insulin for 24 h after running in individuals with type 1 diabetes. Journal of Sports Sciences, 28(7): 781-788.

(25)

25 Yamanouchi, K., Abe, R., Takeda, A., Atsumi, Y., Shichiri, M. & Sato, Y. (2002). The effect of walking before and after breakfast on blood glucose levels in patients with type 1 diabetes treated with intensive insulin therapy. Diabetes Research and Clinical Practice, 58, 11-18.

(26)

26

Protokoll för kvalitetsvärdering

BILAGA 1

Omarbetad efter modell av Willman, Stoltz och Bahtsevani (2006)

1. Är forskningsmetoden RCT? JA r NEJ r 2. Fanns kontrollgrupper? JA r NEJ r 3. Adekvata exklusionskriterier? JA r NEJ r 4. Är urvalsförfarandet beskrivet? JA r NEJ r 5. Är urvalet representativt? JA r NEJ r 6. Är bortfallsanalysen beskriven? JA r NEJ r 7. Är bortfallsstorleken beskriven? JA r NEJ r 8. Adekvat statistisk metod? JA r NEJ r 9. Etiskt resonemang? JA r NEJ r 10. Är instrumenten valida? JA r NEJ r 11. Är instrumenten reliabla? JA r NEJ r 12. Är resultatet generaliserbart? JA r NEJ r

Varje JA-svar ger 1 poäng. NEJ-svar ger 0 poäng.

Hög kvalitet: 10-12 poäng Medelgod kvalitet: 8-9 poäng Låg kvalitet: < 8 poäng