POPULÄRVERSION AV
Nationella riktlinjer
för stroke 2005
ISBN
978-91-85483-28-0 Artikelnr
2007-114-59 Redaktör David Svärd Text
Charlotta Munter Sättning Edita Västra Aros Foton
Sidorna 11, 15, 25, 29, Staffan Larsson/KI Sidan 38, Johan Persson, Socialstyrelsen Övriga: Matton
Tryck
Edita Västra Aros, Västerås, december 2007
Innehåll
Förord 4
Läsanvisning 5
Kapitel 1 De viktigaste rekommendationerna 7
Förebyggande åtgärder 7
Diagnostik 11
Behandling 13
Rehabilitering 15
Åtgärder som sjukvården inte ska utföra 16
För dig som närstående 17
Kapitel 2 Om stroke 18
Olika typer av stroke 19
Akuta strokesymtom 20
Du kan själv minska riskerna 20
Kapitel 3 Om Nationella riktlinjer 22
Användningen av de Nationella riktlinjerna 24 Vi följer upp användningen av de Nationella riktlinjerna 25
Kapitel 4 Om prioriteringar och rangordningar 28 Etiska värderingar styr prioriteringarna 30 Rangordningslistan täcker in hela vården 33 Arbetssätt för Socialstyrelsens prioriteringsarbete 33 Kapitel 5 Det tredelade ansvaret för sjukvården 35 Kapitel 6 Hälso- och sjukvårdslagen ger dig möjligheter 37
Kontaktinformation och lästips 40
Förord
En av hälso- och sjukvårdens grundförutsättningar är att de begrän- sade resurserna ska fördelas på ett rättvist sätt. De som har störst behov ska få vård först. Detta ställer krav på hälso- och sjukvården att prioritera till exempel vissa behandlingar och verksamheter framför andra.
Socialstyrelsens Nationella riktlinjer består av rekommendationer som ska vara ett stöd för hälso- och sjukvården när den ska göra dessa prioriteringar.
I den här broschyren vill vi berätta om de Nationella riktlinjerna för strokesjukvården 2005 på ett lite enklare sätt. Innehållet har vi hämtat från Nationella riktlinjer för strokesjukvården – Beslutsstöd för prioriteringar. Beslutstödet riktar sig till sjukvårdens beslutfattare och de olika sjukhusverksamheterna.
Patienter och närstående – men även sjukvårdspersonal – kan i den här broschyren lära sig mer om vilka åtgärder som strokesjukvården bör prioritera. Man kan också läsa om syftet med riktlinjerna och vilka principer de bygger på.
Vi tror att det är viktigt att så många som möjligt förstår varför vi ger ut Nationella riktlinjer. För på så sätt tror vi att det kan skapas en allmän förståelse för varför sjukvården måste prioritera. Att allt fler människor känner till riktlinjerna kan också bidra till att fler kan vara med och påverka vården.
Kjell Asplund Christina Kärvinge Generaldirektör Enhetschef
Socialstyrelsen Socialstyrelsen
Läsanvisning
Det är viktigt att förstå att den här broschyren inte ska användas för att bringa reda i livet när du insjuknat i stroke. Då behöver du en annan typ av information. Broschyren ger dig däremot information om hur vården ska möta behoven för strokepatienter och, i viss mån, deras närstående.
Dina egna erfarenheter och intressen avgör vilka delar av broschyren som du själv har mest nytta av.
Kapitel ett är betydelsefullt för dig som vill läsa om de viktigaste rekommendationerna i de Nationella riktlinjerna. Här tar vi upp några av de sjukdomstillstånd och tillhörande behandlingar som de Natio- nella riktlinjerna har gett en hög prioritet. Vi beskriver också några av de åtgärder som har lägre prioritet.
I kapitel ett finns alltså information om vad som ska göras för stroke- patienterna. Informationen handlar inte bara om vad du själv kan göra utan också hur samhällets resurser ska användas. Vi berättar även om vård och behandling som vi rekommenderar att sjukvården inte utför.
Vill du läsa mer om rekommendationerna finns hela listan i Nationella riktlinjer för strokesjukvård 2005 – Beslutstöd för prioriteringar. Det hittar du på Socialstyrelsens webbplats: www.socialstyrelsen.se/rikt- linjer. Du kan också ringa Socialstyrelsen och beställa beslutstödet, tel. 075-247 30 00.
Kapitel två innehåller en kort sammanfattande beskrivning om sjukdomen stroke. Vill du läsa mer om sjukdomen rekommenderar vi exempelvis www.sjukvardsradgivningen.se eller att du kontaktar en intresseorganisation för att få mer information.
I kapitel tre får du en kort beskrivning av bakgrunden och syftet med de Nationella riktlinjerna och hur de bör fungera i hälso- och sjukvården.
I kapitel fyra beskriver vi de principer som ligger till grund för våra prioriteringar. Vi förklarar även hur prioriteringarna kan stötta beslutsfattare och personalen i vården. Till sist visar vi hur experterna tillsammans med Socialstyrelsen kommer fram till en viss rangord- ningssiffra.
Kapitel fem ger en kort information om hur ansvaret för hälso- och sjukvården är fördelat i Sverige.
Kapitel sex består i huvudsak av korta sammanfattningar av de lagar och regler som kan vara viktiga att känna till.
I slutet av dokumentet får du några ytterligare lästips och viss kontakt- information.
KAPItEL 1
De viktigaste
rekommendationerna
I det här kapitlet sammanfattar vi de viktigaste rekommendationerna i Nationella riktlinjer för hjärtsjukvården 2005 – Beslutsstöd för prioriteringar. Med de viktigaste rekommendationerna menar vi dem som fått hög prioritet och dem som sjukvården inte bör utföra alls.
Hela rangordningslistan finns i beslutsstödet, som du kan ladda hem som pdf och beställa som bok på www.socialstyrelsen.se/riktlinjer, eller ringa till Socialstyrelsen och beställa, tel. 075-247 30 00.
De Nationella riktlinjerna täcker in alla delar av strokesjukvården. Det är många olika delar av sjukvården som är inblandade i behandlingen eftersom den som får stroke går igenom akutsjukvård, specialistsjuk- vård, primärvård och i många fall också kommunens del av sjukvår- den. Vi har i denna skrift delat upp rekommendationerna i
• förebyggande åtgärder
• diagnostik (att identifiera sjukdom eller symtom)
• behandling
• rehabilitering.
Vi har också tagit med åtgärder som vi avråder sjukvården från att använda.
De Nationella riktlinjerna spänner över både stort och smått – därför kan rekommendationerna ibland svara på rena självklarheter och ibland är de inne på organisatoriska förändringar i sjukvården. Vi har gjort den bedömningen att det är viktigt att försöka ge en hel bild av vad våra riktlinjer handlar om.
Förebyggande åtgärder
Det finns en rad faktorer som ökar risken för stroke. Förebyggande åtgärder kan minska riskerna och därmed förhindra att många män- niskor får stroke, eller ytterligare stroke. Åtgärderna kan vara antingen läkemedelsbehandling eller rådgivning om levnadsvanor, eller en kombination av dessa.
Regelbunden motion minskar risken för stroke.
I riktlinjerna rangordnar vi en rad förebyggande åtgärder högt, till exempel att sjukvården bör hjälpa människor att
• få råd om levnadsvanor, till exempel att sluta röka
• behandla förmaksflimmer
• sänka blodtrycket
• behandla höga blodfetter.
Dessa åtgärder kan förhindra att människor insjuknar i stroke.
Ge råd om levnadsvanor
En viktig uppgift för sjukvården är att förebygga dåliga levnadsvanor som kan leda till stroke. Råd om att sluta röka, att motionera samt äta mycket frukt, grönsaker och fisk är grunden för att förebygga stroke.
Sjukvården bör även informera om riskerna med alkohol.
Att hjälpa människor att sluta röka har högsta prioritet. Rökning fördubblar risken för stroke. Men om en person slutar röka minskar risken snabbt, och efter tio år är risken nere på samma nivå som för icke-rökare. Därför bör alla rökare som oavsett orsak kommer i kontakt med sjukvården få en kort rådgivning om att sluta röka och ett nikotinsubstitut (plåster, tuggummi eller motsvarande).
Behandla förmaksflimmer
Behandling av förmaksflimmer, eller oregelbunden hjärtrytm, har hög prioritet. Förmaksflimmer ska behandlas med blodförtunnande medel (warfarin).
Sänka blodtrycket
1,8 miljoner svenskar har ett förhöjt blodtryck. Mycket förhöjt blod- tryck ökar avsevärt risken att få stroke. Målet för behandlingen av ett förhöjt blodtryck är i regel ett blodtryck lägre än 140/90. För patienter med diabetes och njursjukdom bör blodtrycket vara lägre än 130/80.
Cirka 540 000 svenskar har stor risk för stroke, det vill säga ett
blodtryck på över 180/110. I högriskgruppen har blodtrycksbehandling hög prioritet.
För gruppen med måttlig risk, det vill säga med ett blodtryck mellan 160/100 och 180/110 (cirka 900 000 personer), har behandling med läkemedel mot förhöjt blodtryck betydligt lägre effekt. I den gruppen har behandling därför fått medelhög prioritet.
Gruppen med liten risk för stroke, det vill säga med ett blodtryck mellan 140/90 och 159/99, kan nå bra resultat med att förändra vissa levnadsvanor. Därför har råd om levnadsvanor, och inte blodtrycksbe- handling, fått en hög prioritet för den här gruppen. Att behandla dessa patienter med läkemedel mot högt blodtryck ger en mycket låg effekt och biverkningar. Dessutom kostar åtgärden mycket.
10
Behandla höga blodfetter
Höga blodfetter ökar risken måttligt för att få stroke. Att behandla höga blodfetter med läkemedel har relativt hög prioritet.
Höga blodfetter beror till stor del på ärftliga faktorer, men levnads- vanorna har också stor betydelse. Därför har även rådgivning om i synnerhet kost och motion betydelse för att sänka blodfetter hos riskpatienter.
Personer med blodtryck över 10/110 ska få blodtryckssänkande läkemedel.
11
Diagnostik
Ställ diagnos tidigt
Sjukvårdspersonal som tar hand om en patient som de tror har fått en stroke måste arbeta snabbt och ha hög kompetens inom området. Att personalen känner igen akuta strokesymtom är viktigt för att en läkare sedan så fort som möjligt ska kunna ställa en korrekt diagnos. Då kan läkaren snabbt inleda en behandling som leder till ett bra resultat för den som fått en stroke. Läkare använder främst datortomografi som metod för att ställa en diagnos på stroke. Observationer och undersök- ningar är också viktiga för att kunna ställa diagnos.
Att kunna ställa en tidig diagnos ställer stora krav på organisationen.
Det är bland annat viktigt att SOS Alarm, ambulansen, sjukhuset, primärvården och den kommunala vården samarbetar effektivt så att tiden mellan insjuknande, diagnos och behandling blir så kort som möjligt.
Datortomografi är en viktig metod för att ställa diagnosen stroke.
12
För att höja beredskapen i sjukvården bör vårdpersonalen få utbildning i vad som är akuta strokesymtom. På så sätt kan personalen agera snabbare när de misstänker att en patient har fått stroke.
Transportera en person med misstänkt stroke i ambulans En person som har en misstänkt stroke bör helst transporteras med ambulans till akutmottagningen. Ju tidigare ambulanspersonalen bedömer patientens tillstånd, desto lättare är det för den mottagande läkaren på sjukhuset att förbereda omhändertagandet.
I bästa fall undersöker ambulanspersonalen till viss del patienten redan i ambulansen. Det är bra om de hinner mäta blodtryck, blodsocker och temperatur samt bedöma graden av förlamning. Det är även bra om ambulanspersonalen påbörjar behandlingen genom att förbereda för att kunna ge dropp.
Vårda vissa strokedrabbade på plats
För nästan alla akuta strokepatienter gäller snabbt omhändertagande på akutsjukhus. Men det finns ett undantag. En patient som har flera
En person som fått stroke ska behandlas så fort som möjligt.
13
andra sjukdomar, kort förväntad livstid och som redan bor i en annan vårdform, exempelvis äldreboende, demensavdelning eller liknande, ska undersökas av en läkare på plats.
Läkaren ska ta ställning till om patienten har nytta av att flyttas till ett akutsjukhus. Om läkaren bedömer att patienten inte har nytta av att flyttas är det högt prioriterat att patienten istället ska få omvårdnad och rehabilitering i den vårdform hon eller han befinner sig.
Behandling
Ge trombolysbehandling
I rangordningslistan har trombolysbehandling, eller propplösande behandling, fått hög prioritet. Trombolysbehandling minskar kraftigt risken för död eller behov av hjälp efter sjukdomen för patienter med en hotande stroke till följd av en propp. Erfarenheterna visar att det är en mindre del, fem procent, av patienterna som kan komma ifråga för behandlingen. Det betyder ungefär 1 500 patienter årligen. En orsak till detta är att behandlingen måste starta inom tre timmar efter att patienten insjuknade. Alla sjukvårdsenheter kan inte ge trombolys då det krävs särskild kompetens och utrustning för detta.
Operera halspulsådern
Sjukvården ska utreda och operera en patient som har en allvarlig förträngning av halspulsådern (karotisstenos) med strokesymtom så fort som möjligt. Effekten är mycket god vid en snabb operation men den avtar snabbt om det gått för lång tid från att patienten insjuknade.
Ordna vård på stroke-enhet
När läkaren har ställt diagnosen stroke ska patienten vidare till en stroke-enhet. Vård på en stroke-enhet är en högt rangordnad åtgärd som minskar dödlighet, beroende och behov av institutionsboende. De positiva effekterna gäller nästan alla patienter med stroke. Det enda undantaget är patienter som redan bor i en annan vårdform, har många andra sjukdomar och har kort förväntad livstid.
Vård på andra avdelningar har inte visat sig fungera bra. Det gäller även extremt korta vårdtider på akutvårdsklinik utan efterföljande rehabilitering. Därför bör sjukvården satsa mycket resurser på att bygga ut stroke-enheterna.
1
På stroke-enheterna kombineras akutvård och rehabilitering. Vården består av tre nyckelkomponenter. Den första är att personalen bedömer funktioner och aktiviteter som vakenhet, sväljning, förståelse, tal, toalettbesök och av- och påklädning. Den andra är tidigt påbörjad rehabilitering och mobilisering (att hjälpa patienten att sitta upp och, om möjligt, stå och gå). Den tredje är att ett team med olika specialut- bildade kategorier av vårdpersonal samarbetar. I teamet ingår läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, sjukgymnast, arbetsterapeut, logoped och kurator.
Bedöm patientens funktionsförmåga
Det är viktigt att personalen bedömer följande som är kopplat till patientens funktionsförmåga:
• Kommunikationen. Stroke kan orsaka språkstörningar (afasi) och svårigheter att till exempel uttrycka och tolka känslor. Eftersom rehabiliteringen ser olika ut för olika personer är det viktigt att på stroke-enheten bedöma störningarna inför rehabiliteringen.
• Förmågan att svälja. Svårigheter att svälja är mycket vanliga i akutfasen och kan leda till både kvävning och lunginflammation.
En patient med sväljningssvårigheter ska inte äta eller dricka under akutfasen utan istället få dropp med vätska och näring.
• Förvirring. I anslutning till stroke kan patienten uppträda förvirrat.
Personalen bör bedöma vad som är orsaken till förvirringen.
• Minnesstörning. Minnesstörning är ett vanligt problem efter stroke.
• Rörelseförmågan. Det finns många olika träningsmetoder för pa- tienter med stroke som har fått nedsatt rörelseförmåga (motorik).
Vi vet inte idag om någon träning är mer effektiv än någon annan, men träningsmetoderna kan vara mer eller mindre inriktade på att patienten ska kunna klara en viss uppgift, till exempel gångträning.
• De känslomässiga reaktionerna. Ökade känslomässiga reaktioner, till exempel gråt, är vanligt efter en stroke. Medicin kan lindra symtomen och det har därför fått en hög prioritet i de Nationella riktlinjerna. Personer med stroke kan också lättare bli aggressiva och irriterade. Det är viktigt att personalen informerar närstående om detta och om hur närstående kan hantera det.
1
Tidig rehabilitering ökar chanserna att få tillbaka funktionsförmåga.
Rehabilitering
Ge vissa patienter vård på en rehabiliteringsenhet
Många patienter har behov av rehabilitering under lång tid efter akutfasen. Dessa patienter ska få vård på en teambaserad rehabilite- ringsenhet på sjukhus, på rehabiliteringsklinik eller i öppenvård.
Sätt in åtgärder under första året efter insjuknandet
Det har visat sig att det är mycket viktigt att sätta in rehabiliteringsåt- gärder under det första året efter insjuknandet eftersom det är då som åtgärderna har störst effekt. De flesta patienter behöver rehabilitering också efter att de skrivits ut från sjukhuset eftersom de allra flesta patienterna fortfarande kan träna upp sin förmåga ytterligare.
Rehabiliteringen består av både professionell hjälp och självträning.
Att fortsätta att träna sina funktioner ger bra resultat.
Förebygg fallolyckor
Balansen kan påverkas efter stroke och därmed ökar risken för fallolyckor. Patienten behöver träna balansen och behöver också träna att gå – både på sjukhuset och hemma. Sjukvårdspersonalen bör också bedöma hemmiljön, till exempel risken för fallolyckor i hemmet.
1
Ibland behöver den som fått stroke få hemmet anpassat, till exempel en sänkt köksbänk.
Bedöm förmågan att klara det dagliga livet
Stroke kan leda till att patienten inte klarar av vissa aktiviteter i det dagliga livet. Det kan handla om en oförmåga att sköta sin hygien, betala räkningar eller att inte längre kunna arbeta. Sjukvården bör bedöma patientens förmåga att klara det dagliga livet. Kanske behöver den som fått en stroke bara olika hjälpmedel för att klara sig i hemmet.
Det kan också vara så att hon eller han inte kan bo kvar hemma längre utan behöver en anpassad bostad för att kunna få rätt vård och behandling.
Åtgärder som sjukvården inte ska utföra
Det finns en del åtgärder som Socialstyrelsen anser att vården inte ska utföra. Det ställningstagandet grundar sig på att det inte finns tillräck- ligt starka bevis för att det är god vård att genomföra dessa behand- lingar. Det är både åtgärder som innebär en risk för patientsäkerheten och åtgärder som har samma effekter som jämförbara åtgärder men som ger svårare biverkningar.
1
Vård på vanlig vårdavdelning är ett dåligt alternativ
Vård på en vanlig vårdavdelning av en strokepatient i akutfasen är ett dåligt alternativ jämfört med vård på en stroke-enhet. Det finns det starka vetenskapliga bevis för.
Heparin vid hjärninfarkt ger risk för blödning
Heparin är ett blodförtunnande medel som har använts för att förebyg- ga nya blodproppar. Det har dock visat sig att risken för blödningar överväger nyttan av att använda heparin.
Två mediciner mot blodpropp ger inte bättre effekt än en Långtidsbehandling med de båda blodproppsförebyggande medici- nerna klopidogrel och ASA har inte visat sig ge bättre effekt än att bara behandla med klopidogrel. Däremot ger behandlingen högre risk för en allvarlig blödning.
För dig som närstående
Även för dig som närstående förändras livet när en anhörig insjuknat i stroke. Fokus på vad som är viktigt i livet förändras och en helt ny livssituation uppstår. Därför kan en närstående behöva stöd under lång tid. De Nationella riktlinjerna rekommenderar att sjukvården utser en kontaktperson som kan fungera som stöd och ge uppmuntran för det arbete som den närstående gör. Kontaktpersonen kan även hjälpa till att finna lösningar som gör att den närstående kan få möjlighet till egen tid. Det kan ske genom avlastning som också upplevs positiv och stimulerande av den som fått stroke.
1
KAPItEL 2
Om stroke
Korta fakta om stroke
Stroke är en av de stora folksjukdomarna och är egentligen ett sam- lingsnamn på de hjärnskador som orsakas av blodpropp eller blödning i hjärnan. Cirka 30 000 människor får stroke varje år och det är den tredje största dödsorsaken (efter hjärtsjukdom och cancer). Det är även den vanligaste orsaken till neurologisk funktionsnedsättning hos vuxna, till exempel nedsatt kommunikationsförmåga eller minne.
Medelåldern vid insjuknandet är 75 år. Kvinnors medelålder är fyra år högre än den för männen. Egentligen har män en något större risk att få en stroke, men eftersom kvinnor blir äldre än män finns det ändå fler kvinnor som har fått en stroke.
Stroke är den kroppsliga sjukdom som ger flest vårddagar på sjukhus.
Stora delar av samhällskostnaderna ligger hos kommunerna. Samhäl- lets kostnader för strokevården är cirka 12 miljarder kronor (uppgifter från år 2000). I dessa kostnader har vi inte räknat med de närståendes hjälp till dem som fått stroke.
Landstingen har huvudansvaret för att redovisa hur många som får stroke i det egna landstinget och hur väl deras behov tas om hand.
Följder av stroke
Den som får en stroke tappar ofta rörlighet eller blir förlamad i olika grad, förlorar känsel, får synstörningar och svårigheter att kommuni- cera eller uppfatta omgivningen.
Det är vanligt att den som fått en stroke blir lättrörd, nedstämd eller deprimerad. Eftersom de här tillstånden ibland blir kvar påverkar det också de närstående och deras livsvillkor på ett genomgripande sätt.
Vad betyder ordet stroke?
Stroke är det engelska ordet för slag. Ordet slaganfall är ett begrepp som använts länge för att beskriva att någon fått en blödning eller blodpropp i hjärnan. Numera har det engelska ordet blivit allt vanli- gare.
1
Olika typer av stroke
Hjärninfarkt
De allra flesta insjuknanden beror på en hjärninfarkt. Det betyder att blodcirkulationen i en del av hjärnan har minskat kraftigt eller upphört helt och hållet. Oftast beror det på att en blodpropp uppkommit i förträngda (åderförkalkade) blodkärl i halsen eller i hjärnan. Proppar kan också bildas i hjärtat och föras med blodet upp till hjärnan.
Blödning inne i hjärnan
Stroke som beror på blödning inne i hjärnan, en så kallad intracerebral blödning, är ovanligare. Blödningar inne i hjärnan orsakas ofta av högt blodtryck eller missbildade blodkärl. Ungefär var tionde stroke orsakas av en blödning inne i hjärnan.
Blödning på hjärnans yta
De blödningar som kan uppstå mellan de hinnor som omger och skyddar hjärnan kallas subaraknoidalblödningar. Ungefär vart tjugonde insjuknande i stroke beror på en sådan blödning. Den vanligaste orsaken till en sådan blödning är ett så kallat pulsåderbråck (också kallat aneurysm).
TIA – en varningssignal för stroke
Tillfälliga och övergående tillstånd av syrebrist i hjärnan kallas TIA.
Det är en förkortning av transitorisk ischemisk attack. Symtomen går oftast över inom 5–10 minuter. De flesta TIA beror på små blodprop- par som snabbt löses upp. Den som får en TIA bör vara medveten om att det är en varningssignal för stroke. Risken för att insjukna i stroke är hög för den som fått en TIA.
20
Plötslig, ovanlig och svår huvudvärk kan vara ett symtom på stroke.
21
Akuta strokesymtom
Följande är akuta strokesymtom:
• hastigt insjuknande
• plötslig svaghet, domningskänsla eller förlust av kontroll i ansikte, arm eller ben i ena sidan av kroppen
• plötslig dimsyn eller synförlust på ett eller båda ögonen
• plötslig förlust av talförmåga, svårighet att tala eller förstå tal
• plötslig och oförklarlig yrsel, ostadighet eller fall
• plötslig svårighet att svälja
• plötslig, ovanlig och svår huvudvärk.
Du kan själv minska riskerna
Stroke är en av de sjukdomar där vi vet att en persons levnadsvanor i viss utsträckning påverkar insjuknandet. Naturligtvis finns det andra orsaker som också gör att du kan få en stroke. Vare sig du har en ärftlig belastning i form av hjärt- och kärlsjukdomar eller inte, så kan du minska riskerna för att insjukna i stroke.
Här är några handfasta råd:
• Fortsätt att motionera eller om du inte motionerar – börja
• Rök inte
• Undvik övervikt
• Salta inte maten för mycket
• Ät mycket frukt och grönsaker
• Drick bara måttligt med alkohol
• Om du är över 50 år – kontrollera blodtrycket
• Sök läkare om du känner att hjärtat slår oregelbundet
Att äta bättre eller röra sig mer får också andra positiva effekter.
Förutom att du mår bättre så minskar du också riskerna för att få diabetes och hjärtsjukdomar.
22
KAPItEL 3
Om Nationella riktlinjer
Socialstyrelsen tar fram Nationella riktlinjer för god vård på uppdrag av regeringen. Riktlinjerna ska ge stöd åt de regionala och lokala beslutsfattarna och åt vårdpersonalen när de prioriterar samt bidra till att patienterna får god vård.
Riktlinjerna innehåller rekommendationer. De ska vägleda sjukvården.
Det finns också en vilja både hos personalen och i landstingens ledningar att följa riktlinjerna eftersom de är ett resultat både av den samlade expertisens kunskaper om en sjukdom och av ett omfattande förankringsarbete i sjukvårdsregionerna.
Nationella riktlinjer för strokesjukvården
Stroke är den tredje största dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer. Det är en av de stora folksjukdomarna och varje år får 30 000 människor i Sverige stroke. Vi förväntar oss också att antalet kommer att öka i takt med att de äldre i samhället blir fler. Dessutom är stroke den sjukdom (undantaget psykiska sjukdomar) som både ger flest vårddagar på sjukhus och flest funktionsnedsättningar. Det finns alltså all anledning att ge ut Nationella riktlinjer för strokesjukvården.
Riktlinjerna tar upp vikten av att erbjuda rätt typ av verksamhet, behandling och rehabilitering. Följer sjukvården rekommendationerna kan den både förebygga stroke och ge dem som får en stroke de bästa möjligheterna till ett bra liv.
Riktlinjerna ger sjukvården en gemensam utgångspunkt
Den svenska sjukvården ska ge god vård och erbjuda de mest effektiva behandlingarna över hela landet. För att komma dit behöver vård- personal och beslutsfattare ha gemensamma kunskaper om vad som gör mest nytta för både den enskilda personen och samhället i stort.
Socialstyrelsens Nationella riktlinjer ger sådana kunskaper.
Rangordningen är ett stöd för sjukvården
Alla Nationella riktlinjer för vård och behandling bygger på den samlade medicinska kunskapen och beprövade erfarenheten inom respektive sjukdom. De innehåller rekommendationer för vård och
23
behandling av patienter med svåra kroniska sjukdomar. Förutom för stroke, finns det riktlinjer för till exempel cancer, diabetes och hjärtsjukdomar.
Vi rangordnar olika typer av verksamheter, behandlingar och åtgärder i riktlinjerna. Rangordningen ska ligga till grund för beslut som tas på alla nivåer av sjukvården. Det kan vara beslut om vårdprogram som innebär att många delar inom sjukvården måste samarbeta för att nå ett gemensamt mål. Det kan också vara beslut om att sjukvården ska använda ett särskilt läkemedel, som både är billigt och effektivt, för att behandla ett sjukdomstillstånd.
Riktlinjerna är anpassade till gruppnivå
Det är viktigt att känna till att riktlinjerna är skrivna för att ge mest nytta åt en hel patientgrupp, i det här fallet strokepatienter. Det betyder att de gynnar hela gruppen, det vill säga alla som har sjukdomen, men behöver för den sakens skull inte passa alla personer som ingår i gruppen.
Vårdpersonalen måste alltid bedöma från fall till fall vilken behand- ling och vård som passar den enskilda patienten bäst. Personalen bedömer detta efter hur svårt sjuk du är och vilka behov du har av vård och behandling.
Riktlinjerna är ett stöd för dig
Du kan använda riktlinjerna som ett stöd i dina kontakter med vården och när du samtalar med vårdpersonalen. Om du inte har fått den vård som riktlinjerna rangordnar högt eller om du har fått en behandling som riktlinjerna avråder från kan du diskutera detta både med vården och med landstingets eller regionens ledning.
Även intresseorganisationerna kan självklart ha riktlinjerna som stöd i sitt arbete för att medlemmarna ska få god vård. Flera av riksförbun- den och intresseorganisationerna är också delaktiga när vi tar fram riktlinjerna.
Det finns olika sätt att skapa god vård
Att den svenska sjukvården ska ge god vård på lika villkor och vara lika effektiv över hela landet betyder inte att den ska vara organiserad eller bedrivas på exakt samma sätt.
2
För vissa sjukdomar är det nödvändigt att handla snabbt. Det kan innebära att det mer akuta tillståndet måste lösas i ambulansen när det är långt till sjukhuset. Det kan också innebära att ett landsting måste ha större beredskap med riktigt snabba transporter, till exempel helikopter.
Det kan också vara så att de olika delarna i vården – till exempel ambulansen, akuten och vårdavdelningen – måste samarbeta bättre.
Det viktiga är att oavsett var du bor har du alltså rätt till god vård som utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet.
Användningen av de Nationella riktlinjerna
Det är ett viktigt mål att ge de patienter som har störst behov den vård och behandling de behöver. Riktlinjerna ska bidra till att hälso- och sjukvården använder resurserna effektivt, fördelar dem efter behov och ser till att det sker på ett likartat sätt i hela landet. Vårdens kvalitet ska vara likvärdig.
…på ledningsnivå
Det finns ett vetenskapligt stöd för att vissa åtgärder inom stroke- sjukvården minskar dödligheten i stroke och hjälper patienten att återfå funktionsförmågan. Med stöd av de Nationella riktlinjerna kan beslutsfattare, såsom landstingets ledning, lättare prioritera bland tänkbara åtgärder. På så sätt finns det stora möjligheter att den som fått stroke och de närstående får ett bra liv trots sjukdomen.
Landsting och regioner kan använda de Nationella riktlinjerna när de tar fram sina regionala och lokala vårdprogram för till exempel stroke.
På så sätt är det också enklare att samarbeta inom vården.
Genom rekommendationerna kan beslutsfattarna till exempel besluta om att det ska finnas fler stroke-enheter i landstinget eller regionen.
…på verksamhetsnivå
En verksamhetschef har ansvaret för att planera verksamheten och för verksamhetsbudgeten. I ansvaret ingår att ha rätt personal för den vård och behandling som verksamheten ska bedriva. Cheferna kan använda rekommendationerna som stöd, för att lättare kunna planera verksamheten.
2
…på avdelningen
Även vårdpersonalen måste självklart prioritera. En läkare måste välja vilken patient som ska få vård först och vilka operationer och behandlingar hon ska utföra. En sjuksköterska måste till exempel välja hur hon ser till att patienten inte får trycksår. Ska hon välja den dyrare madrassen eller får patienten tillräckligt god vård genom att regelbun- det byta läge? Inget val behöver vara fel utan patientens behov avgör vilken åtgärd som är bäst.
Vi följer upp användningen av de Nationella riktlinjerna
Socialstyrelsen har i uppdrag att redovisa till regeringen hur rikt- linjerna påverkar den medicinska praxisen, det vill säga hur vården arbetar. Socialstyrelsens uppföljning ska svara på två frågor:
1 Följer vården den föreslagna prioriteringen genom att se till att i första hand möta de behov som fått högst prioritet och fördela resurser för att säkerställa detta?
2. Är vården av god kvalitet?
Att prioritera hör till vardagen för läkare och sjuksköterskor.
2
Kvalitetsindikatorer för strokesjukvården
I varje Nationell riktlinje väljer vi ut ett antal åtgärder som vi särskilt ska följa upp. Vi har bedömt att dessa är särskilt viktiga för vårdens ut- veckling. Vi kallar dem för kvalitetsindikatorer, eftersom de indikerar, eller visar, vilken kvalitet vården håller.
Det finns 26 stycken kvalitetsindikatorer som ska mäta vårdens arbets- sätt och resultat i de Nationella riktlinjerna för strokesjukvård. Några av de viktigaste indikatorerna är
• hur lång tid som går mellan det att patienten får det första symtomet och kommer till sjukhuset
• hur snabbt patienten får trombolys
• vård på stroke-enhet
• hur patienten upplever vården när det gäller bemötande, informa- tion och delaktighet
• hur många som har slutat röka inom tre månader av dem som registrerades som rökare vid insjuknandet.
Kvalitetsindikatorerna ska visa på god vård
Vi har tagit fram kvalitetsindikatorerna utifrån sex kvalitetsområden som tillsammans definierar begreppet god vård. De sex kvalitetsområ- dena är:
• Kunskapsbaserad och ändamålsenlig hälso- och sjukvård, som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet och utformas för att möta varje patients behov på bästa sätt.
• Säker hälso- och sjukvård, som aktivt förebygger skador.
• Patientfokuserad hälso- och sjukvård, som ges med respekt och lyhördhet för varje patients behov.
• Effektiv hälso- och sjukvård, som utnyttjar tillgängliga resurser på bästa sätt för att nå uppsatta mål.
• Jämlik hälso- och sjukvård, som ges och fördelas på lika villkor för alla.
• Hälso- och sjukvård i rimlig tid, som innebär att ingen patient ska behöva vänta obefogad tid på vårdinsatser.
De indikatorer som vi väljer ut belyser antingen sjukvårdens resultat eller i vilken utsträckning den arbetar med behandlingsmetoder som visats ha betydelse för behandlingsresultatet.
2
För att kontrollera att hälso- och sjukvården följer rekommenda- tionerna kan Socialstyrelsen hämta information från ett speciellt kvalitetsregister för strokesjukvård – Riks-Stroke. Till det registret ska sjukvården lämna information om hur den behandlar patienter som insjuknat i stroke. Registret är offentligt och kan nås via webbplatsen www.riks-stroke.org.
De Nationella riktlinjerna är ett stöd för tillsynen
Socialstyrelsen bedriver tillsyn över hälso- och sjukvården med syftet att förebygga skador och ta bort risker i hälso- och sjukvården. Att vi bedriver tillsyn betyder att vi ser till att hälso- och sjukvården följer de lagar och regler som finns. Vi har vår utgångspunkt i anmälningar. En sådan anmälan kan vara enligt Lex Maria vilket innebär att vårdperso- nalen själv anmäler att en patient utsatts för risk eller fara i samband med en behandling. Vi får också anmälningar från patienter eller anhöriga. Vi bedriver även tillsyn på egna initiativ, så kallad stödjande verksamhetstillsyn, då vi fokuserar på patienternas säkerhet. I detta arbete kan de Nationella riktlinjerna fungera som ett stöd.
2
KAPItEL 4
Om prioriteringar och rangordningar
I Nationella riktlinjer för strokesjukvården är hela sjukdomsprocessen indelad i olika sjukdomstillstånd som vi kopplar ihop med en specifik åtgärd. Det finns 102 kombinationer av sjukdomstillstånd och åtgärder i de Nationella riktlinjerna. Här nedan ser du exempel på två kombina- tioner:
Sjukdomstillstånd och åtgärd Tillstånd:
misstänkt stroke eller TIA
Åtgärd:
omedelbar hänvisning till närmaste sjukhus
Tillstånd:
hjärninfarkt
Åtgärd:
intravenös trombolys enligt gällande kriterier
Rangordningslistan består av de olika sjukdomstillstånden och de tillhörande åtgärderna. Vi använder en skala med tio nivåer för att prioritera mellan de olika åtgärderna.
Den åtgärd som fått 1 har högst rangordning. Det betyder att vi har värderat den som en mycket viktig åtgärd. Ett exempel på en mycket viktig åtgärd är vård på stroke-enhet. Den åtgärden har högsta priori- tet.
En åtgärd som fått rangordningen 10 har mycket liten medicinsk nytta, eller liten medicinsk nytta i förhållande till kostnaden. Ett exempel på en sådan åtgärd är att sjukvården behandlar patienter för högt blod- tryck som den bedömer har en liten eller måttlig risk till för tidig död.
Åtgärder som har fått samma rangordning, till exempel 4, har ingen inbördes rangordning.
En princip för rangordningen är att vi rangordnar svåra sjukdomstill- stånd och relativt sett billiga åtgärder högre, medan mindre allvarliga sjukdomstillstånd och relativt sett dyrare åtgärder rangordnas lägre.
2
Det finns också åtgärder som varken har en bevisad effekt eller stöd i beprövad erfarenhet. De ingår inte i rangordningen, utan vi redovisar dem för sig. Socialstyrelsen rekommenderar att sjukvården inte använder sådana åtgärder alls.
Prioriteringarna ska vara öppna
Skälen som sjukvården baserar sina prioriteringar på ska vara tydliga och genomtänkta, så kallade öppna prioriteringar. Det ska vara möjligt att kontrollera och ifrågasätta prioriteringarna.
Dessutom ska besluten, grunderna och följderna av prioriteringarna vara tillgängliga och tydliga för alla. Beslutsfattare och sjukvårdsper- sonal ska använda rangordningen som ett underlag när de prioriterar verksamheter, vård och behandling.
Vård på en stroke-enhet är den bästa vårdformen för personer som fått stroke.
30
Etiska värderingar styr prioriteringarna
Prioriteringarna i sjukvården måste vara etiskt godtagbara. Riksdagen har beslutat att prioriteringarna ska vila på tre etiska principer: män- niskovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnads- effektivitetsprincipen.
Människovärdesprincipen
Människovärdesprincipen innebär att alla människor är lika mycket värda och har samma rätt. Sjukvården får därför inte prioritera utifrån patienternas personliga egenskaper, ålder, inkomst eller sociala ställning i samhället.
Sjukvården gör en total bedömning av patientens behov och den nytta vården eller behandlingen ger till patienten. Denna bedömning avgör sedan vilken insats som sjukvården sätter in. Bedömningen ska leda till att patienten får optimal behandling, det vill säga bästa möjliga behandling för just den patienten. Det är viktigt att poängtera att optimal behandling inte alltid är samma sak som maximal behandling, vilket betyder att vården sätter in alla tillgängliga resurser.
Ju svårare ett sjukdomstillstånd är, desto större värde kan en viss åtgärd ha. Men det kan också vara så att en tillgänglig behandling eller ett visst läkemedel i just detta skede av sjukdomen kan orsaka ett större lidande och väldigt liten nytta. Då är det inte etiskt godtagbart att utsätta en patient för detta. För att bedöma hur svårt ett sjukdomstillstånd är, har vi utgått från tre faktorer: symtom, funktionsförmåga och livskvalitet.
Vilka symtom ger sjukdomstillståndet? Hur påverkar tillståndet patien- tens funktionsförmåga? Hur påverkar tillståndet patientens livskvalitet?
Dessa faktorer har vi tagit med i våra prioriteringar.
Behovs- och solidaritetsprincipen
Behovs- och solidaritetsprincipen innebär att pengarna ska satsas där behoven är störst. Sjukvården ska först och främst ge resurserna till dem med de svåraste sjukdomarna och den sämsta livskvaliteten. För att kunna ta ställning till vem som har störst behov behöver sjukvården jämföra enskilda patienter och hela patientgrupper med varandra.
Behovs- och solidaritetsprincipen innebär också att sjukvården måste ta hänsyn till behoven hos de svagaste i samhället, till exempel den
31
som har mindre möjligheter än andra att göra sin röst hörd eller kunna utnyttja sina rättigheter.
Även patientens förmåga att tillgodogöra sig en behandling är en del av behovsbegreppet. En patient som inte kan tillgodogöra sig en behandling har heller inget behov av den
.
Med andra ord: man behöver inte det man inte har nytta av.När det gäller vilken nytta en åtgärd har för patienten har vi utgått från åtgärdens effekt på sjukdomstillståndets symtom, patientens kropps- liga och mentala funktioner samt livskvaliteten. Hur åtgärden påverkar risken för förtida död och varaktig sjukdom har också betydelse för hur vi bedömer nyttan.
Kostnadseffektivitetsprincipen
Sjukvården ska använda pengar och personal så effektivt som möjligt.
Det ska finnas en rimlig relation mellan å ena sidan kostnaderna och å andra sidan de effekter som vården ger. Vi mäter dessa effekter i förbättrad hälsa och livskvalitet för patienten. När en behandling både kostar mindre och ger större hälsovinst än en annan åtgärd är valet enkelt. Det vanligaste är dock att större hälsovinster kostar mer.
Kostnadseffektiviteten mäts i förhållande till nyttan för patienten. De kostnader som vi mäter är till exempel hur mycket det kostar samhäl- let att patienten och kanske även en anhörig är borta från sina arbeten under en längre tid.
När vi jämför två behandlingar för samma sjukdomstillstånd ska den dyrare behandlingens merkostnad jämföras med den extra nytta som den ger. Om nyttan överväger kostnaden får den dyrare behandlingen en högre rangordning.
Även om vi bedömer att en behandling har en hög kostnad kan vi ge den en hög rangordning om den behandlar ett allvarligt sjukdomstill- stånd och är bevisat effektiv. Men genom att verkligen fundera över om det är ett riktigt val vi gör så har vi också motiv för att erbjuda en dyrare behandling. Kostnadseffektivitetsprincipen innebär också att ju lindrigare, eller mindre allvarligt, ett sjukdomstillstånd är, desto högre krav måste vi ställa på åtgärdens kostnadseffektivitet.
32
De etiska principerna gör det möjligt att prioritera
Målet med de Nationella riktlinjerna är att skapa förutsättningar för god vård på lika villkor i hela Sverige. För att komma dit måste sjuk- vården prioritera vissa verksamheter och behandlingar framför andra.
Men det finns ingen absolut formel som löser detta åt sjukvården.
Bakom våra rangordningar ligger, som vi hoppas har framgått, nog- granna genomgångar av sjukdomstillstånd och åtgärder, nyttan för pa- tienten och kostnader för samhället. Samtidigt går det inte att komma ifrån att vi måste göra avvägningar mellan de olika principerna. Hur vi gör dessa avvägningar handlar i slutänden om värderingar.
När vi har bedömt åtgärdernas kvalitet och kostnadseffektivitet har vi utgått från bästa tillgängliga information. Det betyder att vi i viss utsträckning fått bedöma vad som är beprövad erfarenhet inom det medicinska området. Detsamma gäller för kostnadseffektiviteten där vi fått göra egna beräkningar.
Vid den slutliga rangordningen har vi vägt samman behovets storlek och kostnadseffektiviteten. Vi har även tagit hänsyn till sjukdoms- tillståndets svårighetsgrad och den medicinska effekten och ställt oss frågan: Är kostnaden för åtgärden rimlig i förhållande till sjukdoms- tillståndets svårighetsgrad och nyttan för patienten?
Gruppen och den enskilda patientens behov
Som vi tidigare påpekat är åtgärderna rangordnade på gruppnivå.
Rangordningen gynnar alltså hela gruppen med ett speciellt sjukdoms- tillstånd, men behöver för den skull inte passa alla personer med just de problemen.
När det handlar om vilken behandling och vård som passar bäst för den enskilda personen måste sjukvårdspersonalen bedöma det från fall till fall. Det kan till exempel finnas sådant i patientens sjukdomsbild som talar emot att använda en viss åtgärd oberoende om den är högt eller lågt rangordnad.
33
Rangordningslistan täcker in hela vården
Rangordningslistan täcker in alla delar i vården: det som händer före, under och efter sjukhusvistelsen. I listan rangordnar vi
• åtgärder som sjukvården gör innan patienten kommer till sjukhuset, till exempel åtgärder som SOS Alarm och ambulanssjukvården gör
• åtgärder på sjukhus, till exempel på akutavdelningar och vårdav- delningar
• åtgärder som rehabiliteringsavdelningar och primärvården utför.
Men vi tar inte bara upp vad varje del för sig utför i rangordnings- listan. Många sjukdomstillstånd kräver att flera delar av sjukvården är aktiva samtidigt för att patienten ska få bästa möjliga vård. Därför rangordnar vi också samarbetet mellan de olika delarna, det vill säga organisationen.
Hela listan finns i Nationella riktlinjer för strokesjukvård 2005 – Besluts- stöd för prioriteringar. Den kan du ladda hem som pdf-fil eller beställa som bok på www.socialstyrelsen.se/riktlinjer. Du kan också ringa till Socialstyrelsen och beställa beslutstödet, tel. 075-247 30 00.
Arbetssätt för Socialstyrelsens prioriteringsarbete
De åtgärder som vi tar med i vårt prioriteringsarbete är granskade utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Det innebär att vi i första hand har bedömt varje åtgärd utifrån om det finns vetenskaplig forsk- ning om åtgärden och i andra hand utifrån om det finns erfarenheter av åtgärden i sjukvården.
Urvalet i de vetenskapliga studier som finns motsvarar dock inte alltid alla de grupper vi måste ta hänsyn till i prioriteringsarbetet. Därför har vi i många fall värderat åtgärderna utifrån beprövad erfarenhet.
Landets ledande experter inom strokeområdet har tagit fram ett medicinskt och hälsoekonomiskt faktaunderlag. Det innehåller en genomgång av strokesjukvården utifrån dels ett medicinskt perspektiv,
3
dels ett hälsoekonomiskt perspektiv. I den hälsoekonomiska delen har experterna gjort analyser av vilken nytta patienterna har av en behandling och också vägt in om det är en effektiv behandling ur kostnadssynpunkt.
De som rangordnat åtgärderna är representanter från olika personal- grupper inom vården (till exempel läkare, strokesjuksköterskor och sjukgymnaster) och olika vårdnivåer (till exempel vårdcentraler och akut- och vårdavdelningar). Förutom att de har representerat olika delar av vården, har det också varit viktigt att de representerar olika geografiska delar av Sverige.
3
KAPItEL 5
Det tredelade ansvaret för sjukvården
Ansvaret för hälso- och sjukvården är tredelat i Sverige. Det delas mellan staten, landstinget (eller regionen) och kommunen.
Staten och Socialstyrelsen
Staten, det vill säga riksdagen, stiftar lagar och ser till att lagarna följs. Till sin hjälp har staten en oberoende och opolitisk myndighet – Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen är den nationella expert- och tillsynsmyndigheten för all vård och omsorg. Det innebär att vi fastställer regler för vården och omsorgen och ser sedan till att reglerna följs. Vi ska också föra ut kunskap till landsting, kommuner och personal inom hälso- och sjukvården.
En av våra viktigare uppgifter är att genomföra de uppdrag som regeringen ger oss. Ett sådant uppdrag är att vi ska ge ut Nationella riktlinjer för vård och behandling. Det uppdraget handlar om att föra ut kunskap till hälso- och sjukvården.
Vår tillsyn, eller kontroll, betyder bland annat att vi tar hand om anmälningar mot sjukvården. Ett annat viktigt arbete är att vi gör tillsynsbesök. Det är patienternas säkerhet vi värnar om när vi besöker verksamheter inom hälso- och sjukvården. I tillsynsbesöken ingår många delar. Vi intresserar oss särskilt för hur sjukvården arbetar med kvalitet och säkerhet, hur den hanterar avvikelser och hur den analyserar risker.
Vi har också en riskdatabas. I den finns cirka 21 000 ärenden registre- rade. Genom att analysera ärendena kan vi upptäcka riskområden som gäller hela hälso- och sjukvården. Vi kan också upptäcka risker som är typiska för vissa verksamheter.
3
Landstingen eller regionerna och kommunenerna
Regionalt är det i huvudsak landstingen eller regionerna som planerar, finansierar och driver sjukvården. Politikerna beslutar hur mycket pengar hälso- och sjukvården ska få. De fördelar också pengarna mellan olika specialiteter och verksamheter inom hälso- och sjukvår- den.
Landstinget eller regionen äger och ansvarar för de flesta sjukhusen, vårdcentralerna och andra hälso- och sjukvårdsinrättningar. Privata aktörer som exempelvis läkare och sjukgymnaster kan också arbeta på uppdrag av ett landsting eller en region. De har då ingått avtal med landstinget eller regionen om att bedriva vård mot ersättning.
Även kommunerna ansvarar för hälso- och sjukvård lokalt. I första hand handlar det om hälso- och sjukvård för äldre och svårt funk- tionsnedsatta i särskilda boenden, till exempel gruppboenden och serviceboenden.
3
KAPItEL 6
Hälso- och sjukvårdslagen ger dig möjligheter
Hälso- och sjukvårdslag (1982:763) innehåller de grundläggande reglerna för all hälso- och sjukvård. Den fastställer kravet på god vård.
I övrigt finns bestämmelser som klarlägger landstingens, regionernas och kommunernas ansvar för olika delar av hälso- och sjukvården.
Vård på patientens villkor
Den som har störst behov av hälso- och sjukvård ska få vård först. Det framgår av hälso- och sjukvårdslagen. Detta leder fram till nödvändiga prioriteringar inom vården.
Hälso- och sjukvården ska dessutom uppfylla kraven på god vård.
Den ska bland annat vara lättillgänglig, ge patienten möjlighet att vara med och bestämma över sin vård och underlätta goda kontakter mellan patienten och sjukvårdspersonalen. Vården ska genomföras i samråd med patienten.
Hälso- och sjukvården ska också se till att insatserna för patienten samordnas på bästa sätt. Det innebär att olika verksamheter inom vården måste samarbeta för att ge patienten bästa möjliga vård.
Rätt till information och delaktighet i behandlingen
Patienten ska få personligt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Hälso- och sjukvården ska också ge patienten upplysningar om metoder för att förebygga sjukdomar och skador.
När det handlar om strokesjukvård kan det innebära att en person som röker får en kort rådgivning om de betydligt ökade riskerna för stroke som rökningen ger.
När det finns flera behandlingsalternativ ska hälso- och sjukvården ge dig som patient tillgång till de alternativ som finns för just din sjukdom. Landstinget ska också erbjuda personer med funktionsned-
3
sättningar rehabilitering och hjälpmedel. Även rehabiliteringen ska planeras i samverkan med den enskilde.
Rätt till sjukresor
Landstinget ska också se till att personer får den transport till och från sjukhus som sjukdomstillståndet kräver. Det kan till exempel innebära att vissa typer av behandlingar kommer igång redan i ambulansen.
Landstingens uppgift
Landstinget ska planera sin hälso- och sjukvård efter befolkningens behov. Här ingår också att samverka med samhällsorgan, organisatio- ner och privata vårdgivare för att kunna erbjuda den vård som behövs.
Lagen säger också att hälso- och sjukvården ska vara organiserad så att den ger en vård med hög patientsäkerhet och god kvalitet samt främjar kostnadseffektivitet. För att kunna erbjuda hög kvalitet måste sjukvården ständigt utveckla och säkra sin verksamhet.
Vårdgarantin
Vårdgarantin handlar om tillgängligheten till vården. Tanken med vårdgarantin är att det är ineffektivt att ha patienter som väntar i en kö för att få en redan beslutad behandling. Då är det bättre både ur ett
Vården ska genomföras i samråd med patienten framgår av hälso- och sjukvårdslagen.
3
medicinskt och resursmässigt perspektiv att låta något annat landsting, som inte har kö, utföra behandlingen.
Vårdgarantin är inte en tvingande lag, utan en överenskommelse mellan Staten och Sveriges Kommuner och Landsting. Det innebär att det inte är en rättighet för patienterna. Men samtidigt finns det en tydlig vilja hos landstingen och regionerna att följa vårdgarantin.
Landstingen ska också årligen rapportera in till Socialstyrelsen hur de uppfyller vårdgarantin.
Garantin innebär bland annat att när patienten fått beslut om en behandling ska denna erbjudas inom 90 dagar. Garantin gäller fullt ut i hela landet och omfattar all behandling inom landstingens planerade vård.
VÅRDGARANTI
Vårdgarantin omfattar tidsgränser inom alla delar av vårdkedjan. Siffrorna 0,
, 0 och 0 är det högsta antalet dagar en patient ska behöva vänta på de angivna åtgärderna:
0 Primärvården ska erbjuda kontakt i telefon eller på plats samma dag.
7 Om läkarbesök inom primärvården behövs ska det kunnas erbjudas inom högst sju dagar.
90 Efter beslut om remiss eller vårdbegäran ska ett besök inom den specialiserade vården, om sådant behövs, kunna erbjudas inom högst 0 dagar efter beslutsdagen.
90 Efter beslut om behandling ska denna kunna erbjudas inom högst
0 dagar.
0
Socialstyrelsen 10 30 Stockholm Telefon 0-2 30 00 Fax 0-2 32 2 Texttelefon 0-2 32
E-post
socialstyrelsen@socialstyrelsen.se www.socialstyrelsen.se
Besöksadress: Rålambsvägen 3
Intresseorganisationer Afasiförbundet i Sverige Kampementsgatan 1
11 3 STOCKHOLM Telefon 0- 3 0 Fax 0- 3
E-post info@afasi.se www.afasi.se
Neurologiskt Handikappades Riksförbund (NHR)
Box 0
100 2 Stockholm Telefon 0- 0 10 Fax 0-2 13 1
E-post nhr@nhr.se www.nhr.se
Besöksadress: S:t Eriksgatan ,
tr, Stockholm
STROKe-Riksförbundet Box 10
12 22 Skärholmen Telefon 0-21 20 Fax 0-21 2
E-post info@strokeforbundet.se www.strokeforbundet.se
Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft Box 01
100 Stockholm Telefon 0- 30 Fax 0- 3
E-post info@hjarnkraft.nu www.hjarnkraft.nu
Besöksadress: Liljeholmsvägen
A, Liljeholmen, Stockholm
Svenska Dysfagiförbundet Telefon 0-1 0 20 E-post info@dysfagi.se www.dysfagi.se
Kontaktinformation och lästips
1
Läs mer om stroke
Socialstyrelsens webbplats: www.socialstyrelsen.se/riktlinjer Fass för allmänheten på webben: www.fass.se
Sjukvårdsrådgivningen, hälso- och sjukvårdsinformation på webben: www.sjukvardsradgivningen.se
Stockholms läns landstings vårdguide på webben:
www.vardguiden.se
Vårdalinstitutets hälso- och sjukvårdsinformation på webben:
www.vardalinstitutet.net
Nationella riktlinjer för strokesjukvård 200 – Beslutsstöd för prioriteringar (huvuddokument)
Nationella riktlinjer för strokesjukvård 200 – Medicinskt och hälsoekonomiskt faktadokument
Kortversion för politiker och tjänstemannaledningar av Nationella riktlinjer för strokesjukvård
Alla tre versionerna finns att beställa på www.socialstyrelsen.se/riktlinjer.
Du kan även skriva ut dem själv i pdf-format om du har tillgång till Acrobat Reader på din dator. Du kan också ringa till Social- styrelsen och beställa dokumenten, tel. 0-2 30 00.
Hälso- och sjukvårdslag (12:3)
Vårdgaranti (Sveriges Kommuner och Landsting):
www.skl.se eller 0-2 0 00
2
Rökning fördubblar risken för stroke. Att inspirera och motivera människor till att sluta röka bör därför vara en prioriterad åtgärd i sjukvården. Andra förebyggande åtgärder som sjukvården bör prioritera är att behandla förmaksflim- mer med blodförtunnande medel (warfarin) och att behandla mycket högt blodtryck med blodtryckssänkande läkemedel.
Dessutom bör sjukvården i ett inledande skede vårda
patienter som fått en stroke på en stroke-enhet. Det minskar antalet som dör i stroke, beroendet av andra och behovet av institutionsboende. En av fördelarna med stroke-enheten är att man arbetar i team med specialutbildad personal.
Dessa och andra viktiga rekommendationer ingår i Nationella riktlinjer för strokesjukvården som Socialstyrelsen gav ut år 2005. I den här broschyren har vi tagit med de rekommen- dationer från de Nationella riktlinjerna som vi tror är särskilt viktiga för patienter och närstående.
Populärversion av
Nationella riktlinjer för stroke 200
(artikelnummer 200-11-) kan beställas från:
Socialstyrelsens kundtjänst, 120 Stockholm Fax: 0-
e-post: socialstyrelsen@strd.se
Webbutik: www.socialstyrelsen.se/publicerat Rapporten kan också laddas ner från Socialstyrelsens webbplats www.socialstyrelsen.se
