www.fhi.se
Socialt kapital och psykisk hälsa
Per Carlson
”Kontakter mellan människor utgör en central del i allas liv, men också ett viktigt kitt för att hålla ihop grupper och samhällen. Bristande sociala relationer utgör därmed ett problem för den enskilde i form av ensamhet, isolering och utanförskap, men kan samtidigt också vara ett samhällsproblem i form av marginalisering, social desintegration och minskande tillit människor emellan”. (SOU 2000:41)
Innehåll
INLEDNING ... 4
SOCIALT KAPITAL ... 4
Socialt kapital, hälsa och dödlighet... 5
Socialt kapital och psykisk hälsa ... 6
Socialt kapital och strukturella faktorer ... 7
MATERIAL OCH METOD ... 7
STRUKTURELLA FAKTORER, SOCIALT KAPITAL OCH PSYKISK HÄLSA ... 8
AVSLUTNING...17
REFERENSER...19
Inledning
Det övergripande målet för svensk folkhälsopolitik är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. För att kunna uppnå ett sådant mål, krävs att människor är integrerade och känner delaktighet i den sociala omgivningen. Enligt Socialstyrelsen är den psykiska ohälsan i Sverige omfattande och man beräknar att mellan 20 och 40 procent av den svenska befolkningen lider av någon form av psykiska besvär, allt från diagnostiserade psykiska sjukdomar till lättare psykiska problem som t.ex. ängslan, oro och ångest. Sedan början av 1990-talet har man också sett en ökning när det gäller de lättare psykiska problemen. (1)
Den här rapporten kartlägger hur den självrapporterade psykiska ohälsan varierar mellan olika grupper i samhället. Kön, ålder, etnicitet och ekonomisk situation är centrala utgångspunkter och kopplas till individernas sociala kapital. En fördjupad kunskap om den psykiska ohälsans spridning och dess bestämningsfaktorer är av yttersta vikt för att man ska kunna utveckla relevanta preventiva metoder. En sammanställning av det aktuella forskningsläget och en analys av data från den nationella folkhälsoenkäten 2004–2005 är centrala delar i rapporten.
Socialt kapital
Socialt kapital kan allmänt beskrivas som en resurs som blir tillgänglig genom ett socialt nätverk, men definitionerna är många och det är svårt att få en enhetlig bild. De flesta definitioner tangerar dock på något sätt Robert Putnams definition av socialt kapital. (2) (3) Definitionen innehåller huvudsakligen två aspekter: en strukturell och en kognitiv.
De sociala nätverken, och deltagandet i dessa, representerar den strukturella aspekten medan normer för ömsesidighet (norms of reciprocity) och tillit till andra människor representerar den kognitiva. Det går visserligen att hävda att normer för ömsesidighet och tillit snarare bör ses som en konsekvens av socialt kapital, än att det ingår i begreppet som sådant. Mot det kan man invända att en förutsättning för att ett socialt nätverk ska fungera är att deltagarna känner ömsesidigt förtroende för varandra. (2)
Utöver den begreppsförvirring som råder inom området, går det att dela in forskningen om socialt kapital i två traditioner. Dels den tradition som utgår ifrån det sociala kapitalet som en resurs hos individen, dvs. vad det sociala nätverket kan ge i form av socialt stöd, dels den tradition som ser det sociala kapitalet som en kollektiv (samhällelig) egenskap, där människors sociala nätverk, samhälleliga delaktighet och tillit gemensamt skapar en social sammanhållning. (2)
I forskningen om socialt kapital är det vanligt att man studerar individers tillgång till familj, släkt, vänner, föreningsmedlemskap med mera, men det kan finnas anledning att skilja vissa typer av nätverk från andra. Alla sociala relationer är inte av samma karaktär och detta får därmed konsekvenser för på vilket sätt man kan betrakta relationen som en
resurs. Redan 1973 diskuterade Granowetter ”styrkan i svaga band” (the strenght of weak ties), där han argumenterar för betydelsen av de perifera sociala nätverken. De perifera nätverken, dvs. relationer bortom familjen och närmsta vänner, är oumbärliga för individens möjligheter och integration i samhället, medan de nära och starka relationerna i stället gynnar en mer lokal sammanhållning och uppdelning. (4)
Inte bara avståndet i sociala relationer är av intresse och i uppföljaren till den första boken om socialt kapital reviderar Putnam sin syn på begreppet. (5) Alla sociala nätverk skapar inte nödvändigtvis tillit och förtroende mellan människor och samhällsgrupper.
Maffian och andra kriminella grupper är ett exempel på detta, om än något extremt. Med begreppet ”bonding social capital” beskriver han de förtroliga sociala relationer som kännetecknas av samverkan. Medlemmarna i dessa sociala nätverk upplever att de har en gemensam social identitet. ”Bridging social capital” bygger i stället på respektfulla och ömsesidiga relationer mellan människor som vet att de är olika i något avseende exempelvis ålder, etnicitet och social klass. (5) (6) Szreter och Woolcock lanserar sedan ytterligare en aspekt, som de kallar ”linking social capital”, dvs. de relationer som bygger på ömsesidig respekt och tillit mellan människor över formella eller institutionaliserade samhällsstrukturer. (6)
Socialt kapital, hälsa och dödlighet
Det sociala nätverket har stor betydelse för individens psykiska och fysiska hälsa (7–
10). Dessa nätverk kan vara familjen, vännerna eller bekanta och kan fungera både som emotionellt och instrumentellt stöd. Relationerna ger med andra ord en större trygghet, eftersom individen har bekanta att anförtro sig till eller att be om hjälp när han eller hon hamnar i svårigheter. Att även känna sig delaktig i samhället genom t.ex. föreningsliv, studiecirklar, kulturutnyttjande etc. är något som kan vara en resurs för individen och som ser ut att minska risken för ohälsa. (11) Man kan anta att en samhällelig delaktighet ger en större känsla av sammanhang, vilket man tidigare ansett vara hälsofrämjande (12), men också ger ett större inflytande och bättre kontroll över individens liv. (13)
Berkman och Symes klassiska ”Alameda county study” från 1979 (7) visade att människor utan sociala och samhälleliga band (social and community ties) löpte en större risk att dö än de med omfattande sociala kontakter. Detta trots att man kontrollerat alternativa förklaringar såsom individens klasstillhörighet och hälsorelaterade beteenden (t.ex. rök- och alkoholvanor). Man kom också fram till att äktenskap och nära vänner hade en större betydelse för risken att dö än mer avlägsna relationer som olika typer av gruppmedlemskap. Med andra ord ser de nära sociala nätverken ut att vara mest betydelsefulla för individens hälsa. Vilka mekanismer som eventuellt verkar mellan sociala resurser och hälsa kan man bara spekulera om i den här studien, men man antar att hälsorelaterade beteenden (health practices) ändå spelar en viss roll, trots att man vid statistisk kontroll för detta inte kunde påvisa någon dramatisk effekt på det ursprungliga sambandet. Dessutom tror man att vissa psykologiska reaktioner som exempelvis depression eller en förändrad förmåga att bedöma och hantera olika situationer skulle kunna vara en bidragande faktor. Även fysiologiska aspekter tror man kan vara relevanta. En social isolering kan leda till fysiologiska förändringar i kroppen som i sin tur påverkar vår mottaglighet för sjukdomar. (7) (13)
Det har även gjorts ett flertal studier på svenska förhållanden. Wang m.fl. (14) visade t.ex. att brist på emotionellt stöd och sociala relationer kan leda till att medelålders kvinnor utvecklar kranskärlssjukdomar. I en studie genomförd i Skåne 2000 kom Lindström fram till att ett litet socialt kapital, och särskilt en låg social delaktighet, var kopplad till en minskad tilltro till att själv kunna påverka sin hälsa. (15)
Socialt kapital och psykisk hälsa
De Silva m.fl. (16) har gjort en systematisk översikt av forskningen om socialt kapital och psykisk ohälsa. Litteraturstudien visar inte någon enhetlig bild. På individnivå pekar de flesta studier på att kognitivt socialt kapital (t.ex. individens tillit till andra människor) har en starkt positiv effekt på psykisk hälsa. Däremot ser sambanden inte lika starka ut när det gäller barn. När det gäller studier som har tittat på socialt kapital på samhällsnivå tycker författarna att det är svårt att dra några slutsatser, eftersom de genomgångna studierna varierar stort när det gäller metodologi, studiepopulation och hur man mätt den psykiska ohälsan. Till det kan man lägga att definitionen av socialt kapital ofta varierar mellan studierna. Slutsatsen de Silva drar i litteraturöversikten är att forskningen inte har kommit tillräckligt långt för att det ska vara möjligt att dra några slutsatser om policyåtgärder på området.
Ett mindre antal studier om svenska förhållanden finns publicerade. Lindström (17) kunde visa att människor som har både låg social delaktighet och låg tillit till andra människor löper en påtagligt högre risk för psykisk ohälsa jämfört med de som har en hög delaktighet och litar på andra. Även de med hög social delaktighet men låg tillit visade sig ha en förhöjd risk för psykisk ohälsa, och man drog slutsatsen i studien att tillit är den viktigaste faktorn. Lofors och Sundquist (18) försökte pröva den tidigare nämnda hypotesen om ”linking social capital”, där man utgår från att individernas förtroende till samhälleliga institutioner är kopplat till den psykiska hälsan. Man fann att individernas psykiska hälsa var bättre i områden där valdeltagandet var högt, men skillnaderna mellan områdena försvann när man tog hänsyn till socioekonomiska faktorer på individ- och områdesnivå.
Om man för en stund rör sig bort från diskussionen om socialt kapital och i stället ser mer allmänt till hur individens sociala relationer är kopplade till psykisk ohälsa, är resultaten mer entydiga. Redan 1897 visade sociologen Emile Durkheim hur social isolering kunde leda till nedsatt mental hälsa. (19) På senare tid har man kunnat visa att små sociala nätverk, få nära relationer eller otillräckligt socialt stöd, alla är kopplade psykisk ohälsa (20), men det har varit svårare att fastställa orsak och verkan mellan sambanden när det gäller psykisk hälsa än fysisk hälsa. (21) Framför allt, menar man, har det att göra med den större subjektiviteten i uppskattningen av psykisk hälsa.
Tvärsnittsstudier blir här särskilt problematiska när det gäller att avgöra vad som orsakar vad. Är det de sociala relationerna som påverkar hälsan eller är det tvärtom? Även i studier där man kan följa individerna över tid kan det vara svårt att avgöra hur sambanden hänger ihop. Det går exempelvis att föreställa sig att vissa personlighetsmönster (t.ex. introverthet) spelar roll för hur de sociala nätverken ser ut och som då kan tänkas påverka den psykiska hälsan både direkt och indirekt. (21) Även om det kan vara svårt att faktiskt undersöka de underliggande mekanismerna, finns det i alla fall ett antal teorier. En teori går ut på att sociala relationer är kopplade till psykisk hälsa endast om individen i fråga är under stress, dvs. som ett slags buffert, medan en
annan teoretisk utgångspunkt är att sociala relationer verkar direkt, oavsett om individen upplever stress eller inte. (22) Buffert-teorin ligger närmare det man brukar kalla socialt stöd, och teorin om den direkta effekten är mer kopplad till delaktighet och integration.
Ett stort antal studier har visat på ett samband mellan sociala nätverk och psykisk hälsa, men svårigheten att avgöra orsak och verkan får givetvis konsekvenser för hur man ska forma folkhälsopolitiska åtgärder på området.
Socialt kapital och strukturella faktorer
Hittills har väldigt få studier mer ingående analyserat hur socialt kapital i samverkan med andra strukturella faktorer påverkar hälsan. Hur interagerar exempelvis individens ekonomiska förhållanden, kön eller etnicitet med dennes sociala resurser och vad har det sen för betydelse för hälsotillståndet? I sociologin har detta diskuterats en del främst på ett teoretiskt plan, men där har hälsoperspektivet lämnats utanför. Bourdieu menar t.ex.
att människors sociala kapital aldrig kan särskiljas från andra former av resurser som kan tillskrivas den samhällsgrupp individen tillhör, t.ex. när det gäller ekonomi, status, språk etc. (23) Sämre socialt kapital, både kvantitativt och kvalitativt, skulle därmed kunna vara vanligare bland exempelvis lågutbildade, kvinnor och invandrare. Detta borde då även få hälsokonsekvenser. Det finns ändå ett mindre antal forskare inom den folkhälsovetenskapliga genren som diskuterat frågan. Man har här varit kritisk mot hur folkhälsoforskningen har hanterat begreppet socialt kapital, eftersom man anser att man har bortsett från strukturella faktorer som t.ex. social klass. (24) (25) Argumentationen påminner med andra ord mycket om Bourdieus, när man påstår att socialt kapital inte kan ses som något oberoende av andra strukturella faktorer.
Material och metod
Den här rapporten utgår från materialet i den nationella folkhälsoenkäten 2004– 2005.
Det sammanslagna materialet innehåller ett urval om 73 330 personer. Mer information om folkhälsoenkäten finns på www.fhi.se.
Människors sociala kapital mäts i den här analysen med hjälp av tre frågor från folkhälsoundersökningen. Den första frågan mäter individens emotionella stöd: ”Har du någon du kan dela dina innersta känslor med och anförtro dig åt?” Den andra frågan mäter det instrumentella stödet: ”Kan du få hjälp av någon eller några personer om du har praktiska problem eller är sjuk?” Den tredje frågan mäter individens delaktighet i samhället och handlar om vilka aktiviteter man deltagit i de senaste 12 månaderna. Har man uppgivit att man har de båda formerna av socialt stöd samt att man har deltagit i någon form av aktivitet, har man ett socialt kapital.
Utöver socialt kapital ingår i analysen även individens könstillhörighet (man eller kvinna); ålder (16–20, 21–64, 65– år), ursprung (Sverige, Norden, övriga Europa, övriga världen) och slutligen ett summerat index som mäter ekonomiska problem (om man inte
har någon kontantmarginal på 14 000 kronor, svårigheter med löpande utgifter, arbetslöshet och socialbidrag).
Nedsatt psykiskt välbefinnande definieras utifrån åtminstone tre självrapporterade problem på det som brukar kallas GHQ12-skalan. I skalan ingår 12 frågor som bl.a.
berör människors självupplevda koncentrations- och sömnsvårigheter, nedstämdhet, och känslor av otillräcklighet. Det går att diskutera hur väl ett subjektivt mått som GHQ- skalan egentligen mäter den faktiska psykiska ohälsan, men måttet har i tidigare studier visat sig vara både tillförlitligt och giltigt (26) (27) (28)
I de inledande beskrivningarna i resultatdelen (figur 1–figur 4) har hänsyn tagits till att vissa grupper i enkätundersökningen är underrepresenterade p.g.a. bortfall. Detta görs genom att man ger individer i underrepresenterade grupper en större vikt. Dessa vikter är beräknade utifrån data från olika befolkningsregister där man har tillgång till en mer korrekt information om den demografiska spridningen. Figur 5–figur 10 illustrerar justerade andelar med nedsatt psykist välbefinnande. Syftet med att justera/ kontrollera för en eller flera faktorer är att försöka visa på hur ett samband, en skillnad eller en proportion skulle se ut om de kontrollerade faktorerna inte spelade in. Hur skulle t.ex.
mäns och kvinnors psykiska hälsa skilja sig åt om män och kvinnor i genomsnitt var lika gamla och hade samma genomsnittliga inkomst? I nämnda exempel justerar vi för ålder och inkomst. Regressionsanalyser lämpar sig väl när man vill studera relationer mellan olika grupper samtidigt som man håller kontroll för andra faktorer som inte är relevanta ur analyssynpunkt.
Utöver de variabler som står i fokus , inkluderar samtliga regressionsanalyser ytterligare ett antal kontrollvariabler: familjesituation (sammanboende med barn, sammanboende utan barn, ensamstående med barn, ensamstående utan barn) och utbildningsnivå (låg = tvåårigt gymnasium eller mindre, mellan = treårigt gymnasium upp till tvåårig högskoleutbildning, hög = treårig högskoleutbildning eller mer).
Strukturella faktorer, socialt kapital och psykisk hälsa
Om vi inledningsvis ser till den psykiska ohälsan i stort i befolkningen, finner vi att 19 procent rapporterar nedsatt psykiskt välbefinnande, enligt GHQ12. Det visar sig också finnas en signifikant könsskillnad där 16 procent av männen och 22 procent av kvinnorna rapporterar psykisk ohälsa.
Delar vi sedan upp män och kvinnor i olika åldersgrupper, ser vi några intressanta skillnader (figur 1). För samtliga tre åldersgrupper rapporterar kvinnor nedsatt psykiskt välbefinnande i större utsträckning än män. Särskilt stor är skillnaden bland de allra yngsta (16–20 år), där drygt 36 procent av kvinnorna och knappt 16 procent av männen rapporterar psykisk ohälsa enligt GHQ12. Överlag ser det ut som om åldersfaktorn spelar en större roll för kvinnor, där stigande ålder är kopplad till en lägre ohälsorisk.
Bland män är skillnaderna inte lika tydliga mellan åldersgrupperna, men den äldsta (65–
) visar en lägre andel än de två yngre åldersgrupperna. Ålderskillnaderna för både män och kvinnor är generaliserbara till populationen, d.v.s. signifikanta.
Figur 2 visar hur det psykiska välbefinnandet varierar med ursprung, dvs. i vilken del av världen man är född. Generellt sett är det psykiska välbefinnandet bäst bland Sverigefödda, där 14 procent av männen och 20 procent av kvinnorna rapporterar nedsatt psykiskt välbefinnande. Därefter kommer personer födda i Norden och sedan i övriga Europa (inklusive Sovjetunionen). Sämst är den psykiska ohälsan bland de som är födda utanför Europa (män 29 procent respektive kvinnor 39 procent). Det är värt att notera att könsskillnaderna delvis överbryggar skillnaderna i ursprung. Svenskfödda kvinnor rapporterar exempelvis i större utsträckning psykisk ohälsa jämfört med män födda i Norden och ungefär i samma utsträckning som män födda i övriga Europa.
Ursprungsskillnaderna är signifikanta, både för män och för kvinnor.
Figur 1
Andel män och kvinnor med nedsatt psykiskt välbefi (GHQ12) efter ålder.
Nationella folkhälsoenkät
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
16-20 21-64 65-
Åldersgrupp
Procent
nnande
en 2004-2005
Män Kvinnor
Figur 2
Andel män och kvinnor med nedsatt psykiskt välbefi (GHQ12) efter ursprung.
Nationella folkhälsoenkät
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Sverige Norden Övriga Europa Övri
Ursprung
Procent
nnande
en 2004-2005
ga världen
Män Kvinnor
Figur 3 visar hur den ekonomiska situationen varierar med psykisk ohälsa. Ekonomiska problem är ett sammansatt mått med information om kontantmarginal, svårigheter med löpande utgifter och arbetslöshet. Både för män och kvinnor ökar andelen med psykisk ohälsa med ökade ekonomiska problem. Bland dem som inte rapporterar några problem är andelarna 11 procent (män) respektive 17 procent (kvinnor). Med ett rapporterat problem ökar andelarna (20 procent respektive 24 procent), för att slutligen ligga på cirka 32 procent för män och cirka 38 procent för kvinnor bland dem som rapporterar flera problem. Sambandet mellan den ekonomiska situationen och psykisk hälsa är signifikant både för män och för kvinnor.
Figur 4 visar hur människors sociala kapital är kopplat till det psykiska välbefinnandet.
Socialt kapital definieras här utifrån ett individperspektiv, där personens sociala stöd och samhälleliga delaktighet ses som en resurs. Bland de cirka 70 procent som har ett socialt kapital, rapporterar 12 procent av männen och 19 procent av kvinnorna ett nedsatt psykiskt välbefinnande. I den grupp som inte har något socialt kapital är andelarna 23 procent och 30 procent, för män respektive kvinnor. Det är värt att notera att kvinnor med socialt kapital rapporterar mindre psykisk ohälsa än män utan socialt kapital.
Sambandet mellan socialt kapital och psykisk hälsa är signifikant både för män och för kvinnor.
Figur 3
Andel män och kvinnor med nedsatt psykiskt välbefi (GHQ12) efter socioekonomisk utsatthet.
Nationella folkhälsoenkät
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Inga problem Ett problem Flera pr
Ekonomisk situation
Procent
nnande
en 2004-2005
oblem
Män Kvinnor
Figur 4
Andel män och kvinnor med nedsatt psykiskt välbefi (GHQ12) efter socialt kapital.
Nationella folkhälsoenkät
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Socialt kapital Ej socialt kapital Socialt kapital
Procent
nnande
en 2004-2005
Män Kvinnor
Figurerna 1–4 är endast enkla beskrivningar av hur olika strukturella bestämningsfaktorer är kopplade till psykisk hälsa. Det vi inte vet är om andra faktorer påverkar de relationer som illustrerats. Dessutom tar de inte hänsyn till att kön, ålder, ursprung och ekonomisk situation mycket väl kan samverka med socialt kapital i förhållande till psykisk hälsa. Figurerna 5–10 är en utvidgad analys som tar hänsyn till detta. Det som bör står i fokus är hur andelarna för olika grupper förhåller sig till varandra snarare än enskilda procentsatser.
I figur 5 (män) och figur 6 (kvinnor) ser vi hur ålder och socialt kapital i kombination förhåller sig till psykisk hälsa. Trots att andelarna är justerade, verkar mönstren kvarstå.
Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande ser ut att vara mindre bland män, äldre och bland dem som har ett socialt kapital. Ser vi till kvinnor i åldern 16–20 år utan ett socialt kapital, är risken för psykisk ohälsa 2,4 gånger större än för kvinnor i åldern över 64 år med socialt kapital. För män är risken 2,5 gånger större. Jämför vi sedan de äldsta männen med ett socialt kapital med de yngsta kvinnorna utan samma kapital är den relativa risken för psykisk ohälsa 3,6 gånger större bland kvinnorna.
Figur 7 (män) och figur 8 (kvinnor) visar hur människors ursprung förhåller sig till socialt kapital och risken för psykisk ohälsa. De justerade andelarna visar att den största risken finns bland de med utomeuropeiskt ursprung och utan ett socialt kapital (män och kvinnor). Den högsta andelen finner vi bland utomeuropeiska kvinnor utan socialt kapital som visar en dubbelt så stor risk att rapportera nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med Sverigefödda kvinnor med socialt kapital. För män är risken 2,2 gånger större. Vid en jämförelse av utomeuropeiskt födda kvinnor utan socialt kapital med Sverigefödda män med socialt kapital är den relativa risken 3 gånger större för kvinnorna.
Figur 9 (män) och figur 10 (kvinnor) visar hur den ekonomiska situationen i kombination med det sociala kapitalet förhåller sig till den psykiska hälsan. Störst risk att rapportera nedsatt psykiskt välbefinnande har kvinnor med flera ekonomiska problem och utan socialt kapital. Denna grupp löper 3,3 gånger större risk jämfört med kvinnor utan ekonomiska problem och med ett socialt kapital och nästan en 5 gånger så stor risk jämfört med motsvarande män. Samtliga skillnader i figur 5–figur 10 är signifikanta (generaliserbara).
Sammanfattningsvis kan man säga att kvinnor, yngre, utlandsfödda och ekonomiskt utsatta i kombination med ett uteblivet socialt kapital är en riskfaktor för psykisk ohälsa.
Lägger man ihop dessa egenskaper blir risken naturligtvis ännu större.
Figur 5
16-20
21-64
65-
Socialt k Ej so
apital cialt kapital 0
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Procent
Åldersgrupp
Andel män med nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ ålder och socialt kapital.
Nationella folkhälsoenkät
12), efter
en 2004-2005
Justerat för ursprung, utbildning, ekonomi och familjetyp
Figur 6
16-20
21-64
65-
Socialt k Ej so
apital cialt kapital 0
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Procent
Åldersgrupp
Andel kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ12), efter
en 2004-2005 ålder och socialt kapital.
Nationella folkhälsoenkät
Justerat för ursprung, utbildning, ekonomi och familjetyp
Figur 7
Sverige Norden
Övriga
Europa Övriga världen
Socialt k Ej soci
apital alt kapital 0
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Procent
Ursprung
Andel män med nedsatt psykiskt väl befinnande (GH ursprung och socialt kapital.
Nationella folkhälsoenkät
Q12), efter
en 2004-2005
Justerat för ålder, utbildning, ekonomi och familjetyp
Figur 8
Sverige Norden
Övriga
Europa Övriga världen
Socialt k Ej soci
apital alt kapital 0
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Procent
Ursprung
Andel kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ 12), efter
en 2004-2005 ursprung och socialt kapital.
Nationella folkhälsoenkät
Justerat för ålder, utbildning, ekonomi och familjetyp
Figur 9
Inga problem
Ett problem
Flera problem
Socialt k Ej so
apital cialt kapital 0
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Procent
Ekonomisk situation
Andel män med nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ socioekonomisk utsatthet och socialt kapital.
Nationella folkhälsoenkät
12), efter
en 2004-2005
Justerat för ålder, utbildning, ursprung och familjetyp
Figur 10
Inga problem
Ett problem
Flera problem
Socialt k Ej so
apital cialt kapital 0
5 10 15 20 25 30 35 40 45 50
Procent
Ekonomisk situation
Andel kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande (GHQ 12), efter
en 2004-2005 socioekonomisk utsatthet och socialt kapital.
Nationella folkhälsoenkät
Justerat för ålder, utbildning, ursprung och familjetyp
Avslutning
Socialt kapital har visat sig vara ett komplicerat men samtidigt också ett intressant begrepp när det handlar om att förstå och förklara psykisk hälsa. Definitionerna är många och någon enighet om hur begreppet bör analyseras finns inte. Vid en genomgång av den vetenskapliga litteraturen visar det sig att resultaten i stor utsträckning är beroende av hur man har valt att mäta det. Generellt ser det ut som att det individuella perspektivet på socialt kapital ger mer entydigt positiva resultat för den psykiska hälsan. Det betyder inte nödvändigtvis att det kollektiva perspektivet skulle vara oviktigt, men att det råder mindre enighet om hur det ska analyseras. Vad som fortfarande är relativt outforskat när det gäller individperspektivet, i synnerhet inom folkhälsoområdet, är hur socialt kapital samverkar med andra strukturella faktorer.
En analys baserad på den nationella folkhälsoenkäten 2004–2005 visar att socialt kapital, i form av socialt stöd i kombination med delaktighet i samhället, är kopplad till psykisk hälsa bland samtliga studerade befolkningsgrupper (män och kvinnor, unga och gamla, Sverigefödda och utlandsfödda samt de med eller utan ekonomiska problem). Att inte ha ett socialt kapital ser ut att genomgående vara kopplat till ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Lägg därtill att kön, ålder, ursprung och ekonomisk situation kan påverka hälsan oberoende av andra faktorer.
Kvinnor rapporterar mer ohälsa än män, yngre mer än äldre, utlandsfödda mer än Sverigefödda och de med ekonomiska problem mer än de utan. Kvinnor i åldern 16–20 år utan ett socialt kapital löpte 2,4 gånger större risk för psykisk ohälsa än kvinnor över 64 år med socialt kapital och 3,6 gånger större risk jämfört med motsvarande äldre män.
Ser vi i stället till skillnader i människors ursprung, finner vi att utomeuropeiska kvinnor utan socialt kapital löper dubbelt så stor risk att rapportera nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med Sverigefödda kvinnor med socialt kapital och en tre gånger så stor risk jämfört med motsvarande Sverigefödda män.
Även ekonomiska problem är en betydande riskfaktor för psykisk ohälsa och i kombination med uteblivet socialt kapital blir risken betydligt större. Ekonomiskt utsatta kvinnor utan socialt stöd och delaktighet i samhället löper en 3,3 gånger större risk jämfört med kvinnor utan ekonomiska problem och med ett socialt kapital och nästan en 5 gånger så stor risk jämfört med motsvarande män.
Dessa skillnader kan inte heller statistiskt förklaras av eventuella skillnader i utbildningsnivå, familjetyp eller av någon av de övriga faktorerna som ingår i analysen.
Det som däremot är svårare att avgöra är orsakssambanden. Man kan mycket väl tänka sig att nedsatt psykiskt välbefinnande begränsar de sociala relationerna och det sociala kapitalet. Men en sammanställning av forskningen på området socialt kapital som en individuell resurs och psykisk hälsa ger ett visst stöd för slutsatserna i den här rapporten.
Utifrån rådande forskningsläge är det svårt att dra några slutsatser om folkhälsopolitiska åtgärder, men de rent vetenskapliga konsekvenserna av problemet med orsak och verkan är sannolikt större än de politiska. Om det omvända förhållandet skulle råda, vilket det
sannolikt gör i en viss utsträckning, ger det inte bara folkhälsopolitiska konsekvenser utan även demokratiska.
Människors sociala kapital bör inte direkt styras med politiska insatser. Samtidigt skapas det sociala kapitalet i ett socialt sammanhang där t.ex. skola, boendemiljöer, hälso- och sjukvård, alkoholpolitik och arbetsliv påverkar förutsättningarna. (29) De skillnader vi ser i psykisk hälsa mellan olika samhällsgrupper kan inte uteslutande förklaras av skillnader i socialt kapital, men en ökad integration och minskat utanförskap skulle sannolikt minska dem.
Referenser
1. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen; 2005
2. Ferlander S. The Importance of Different Forms of Social capital for Health. Acta Sociologica 2007;50:115–128.
3. Putnam R. Making Democracy Work: Civic Traditions in Modern Italy. Princeton, NJ: Princeton University Press; 1993.
4. Granowetter MS. The Strength of Weak Ties. American Journal of Sociology 1973;78:1360–1379.
5. Putnam R. Bowling Alone. The Collapse and Revival of American Community. New York, NY: Simon & Schuster; 2000.
6. Szreter S, Woolcock M. Health by association? Social capital, social theory, and the political economy of public health. International Journal of Epidemiology 2004;33:650–
667.
7. Berkman LF, Syme SL. Social networks, host resistance, and mortality: a nine-year follow-up study of Alameda County residents. Am J Epidemiol 1979;109(2):186–204.
8. Brown GW, Harris T. Social origins of depression : a study of psychiatric disorder in women. London: Tavistock; 1978.
9. Pearlin L. Social structure and processes of social support. I: Cohen S, Syme SL, red.
Social support and health. Florida: Academic Press; 1985.
10. Östergren P-O. Psychosocial resources and health : with special reference to social network, social support and cardiovascular disease. Malmö; 1991.
11. Sundquist K, Lindstrom M, Malmstrom M, Johansson SE, Sundquist J. Social participation and coronary heart disease: a follow-up study of 6900 women and men in Sweden. Soc Sci Med 2004;58(3):615–22.
12. Antonovsky A. Unraveling the mystery of health : how people manage stress and stay well. 1. uppl. San Francisco, Calif.: Jossey-Bass; 1987.
13. Steptoe A, Appels A. Stress, personal control and health. Chichester: Wiley; 1989.
14. Wang H, Mittleman MA, Orth-Gomér K. Influence of social support on progression of coronary artery disease in women. Soc Sci Med 2005;60(3):599–607.
15. Lindström M. Social capital and lack of belief in the possibility to influence one’s own health: A population based study. Scand J Public Health 2006;34:69–75.
16. De Silva MJ, McKenzie K, Harpham T, Huttly SRA. Social capital and mental illness: a systematic review. J Epidemiol Community Health 2005;59:619–27.
17. Lindström M. Social capital, the miniaturisation of community and self-reported global and psychological health. Soc Sci Med 2004;59:595–607.
18. Lofors J, Sundquist K. Low-linking social capital as a predictor of mental disorders:
A cohort study of 4.5 million Swedes. Soc Sci Med 2007;64:21–34.
19. Durkheim E. Suicide. London: Routledge; [1897] 1992.
20. Barnett PA, Gotlib IH. Psychosocial functioning and depression: distinguishing among antecedents, concomitants, and consequences. Psychol Bull 1988;104:97–126.
21. Kawachi I, Berkman LF. Social Ties and Mental Health. Journal of Urban Health 2001;78(3):458–467.
22. Cohen S, Wills TA. Stress, social support, and the buffering hypothesis. Psychol Bull 1985;98:310–357.
23. Bourdieu P. The forms of capital. I: Richardson J, red. Handbook of theory and research for the sociology of education. New York: Greenwood Press; 1986. s. 241–58.
24. Muntaner C, Lynch J. Income inequality, social cohesion, and class relations: a critique of Wilkinson's neo-Durkheimian research program. Int J Health Serv 1999;29(1):59–81.
25. Muntaner C, Lynch J, Oates GL. The social class determinants of income inequality and social cohesion. Int J Health Serv 1999;29(4):699–732.
26. Goldberg DP, Williams P. The user’s guide to the GHQ. Windsor: NFER-Nelson;
1988.
27. Martin AJ. Assessing the multidimensionality of the 12-item general health questionnaire. Psychological Reports 1999;84:927–935.
28. Pevalin DJ. Multiple applications of the GHQ-12 in a general population sample: an investigation of long-term retest effects. Social Psychiatry Psychiatr Epidemiol 2000;35:508–512.
29. SOU 2000:41 Välfärd, ofärd och ojämlikhet.
