Kriminalvårdens platskapacitet
2021-2030
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning ... 3
2 Inledning ... 5
2.1 Syfte ... 5
3 Bakgrund ... 6
3.1 Beläggningsutveckling 2020 ... 7
3.1.1 Krisledningsstab och hantering på kort sikt ... 8
4 Platsbehov ... 10
4.1 Statistiska klientprognoser ... 10
4.1.1 Prognos häkte ... 10
4.1.2 Prognos anstalt ... 12
4.1.3 Lagstiftningsförändringar ... 13
4.2 Strategisk inriktning ... 15
4.2.1 Konvertering ... 17
4.2.2 Underhåll ... 17
4.2.3 Avveckling ... 18
4.3 Samlad bedömning av platsbehov ... 18
4.3.1 Häkte ... 19
4.3.2 Anstalt... 20
5 Platskapacitet och lokalförsörjning ... 22
5.1 Platstillskott i häkte ... 22
5.2 Platstillskott i anstalt ... 25
5.3 Övriga åtgärder ... 27
6 Kompetensförsörjning ... 30
1
Sammanfattning
Sedan Kriminalvårdens förra platskapacitetsrapport (KV 2020-2702) fastställdes för ett år sedan har beläggningen i häkten och anstalter fortsatt att öka. Under hösten 2020 var platsbristen så allvarlig att myndigheten tillsatte en så kallad krisledningsstab för att skyndsamt få fram fler platser inom ramen för befintlig infrastruktur. Samtidigt som beläggningen ökat indikerar den fyraåriga statistiska klientprognosen, i synnerhet gällande häkte, en fortsatt kraftig uppgång. Vidare kommer aviserade förändringar av
straffreduktionen för unga dömda att påverka platsbehovet i anstalter och häkten framöver, liksom kraven på underhåll och avveckling av uttjänt infrastruktur. Utifrån dessa faktorer, samt utifrån den strategiska inriktningen för infrastrukturen, gör myndigheten årligen en samlad bedömning av platsbehovet och fastställer en plan för platstillskott.
Mot bakgrund av ovan beskriven utveckling revideras platsbehoven och planen för platstillskott kraftigt upp i årets rapport. Kriminalvården planerar för en utökning med cirka 3 400 fasta platser inom tio år, varav 900 i häkte och 2 500 i anstalt. Förra årets plan beskrev en utökning med 2 000 fasta platser på tio år, varav 600 i häkte och 1 400 i anstalt.
Fler platser ska skapas dels genom att pågående kapacitetsprojekt utökas, dels genom att nya projekt tillkommer. Bland annat ytterligare en nyetablering i form av en större anstalt, utöver de två som redan planeras i Trelleborg och Kalmar. Var denna ska placeras
geografiskt återstår att utreda. Även när det gäller häkte utökas flera redan planerade projekt, bland annat i Stockholm och i region Nord, samtidigt som några tillkommer, till exempel i Jönköping som utifrån sitt geografiska läge är viktig ur transportsynpunkt.
Det totala platsbehovet kommer dock inte att fullt ut tillgodoses ens med den planerade expansionen av fasta platser. Ett stort antal så kallade tidsbegränsade platser och
beredskapsplatser, dubbelbeläggning, behövs därför även framgent. Samtidigt är
myndighetens ambition att så snart som möjligt börja avveckla beredskapsplatser, eftersom dessa har negativa följder för verksamheten. En längre tid med dubbelbeläggning innebär omfattande svårigheter att erbjuda intagna sysselsättning i form av arbete, studier och behandling. Detta ökar i sin tur riskerna för hot, våld och allvarliga incidenter. I planen ingår därför också att halvera mängden beredskapsplatser inom fem år. Det långsiktiga målet är att platsbehoven ska kunna omhändertas inom ramen för fasta platser, och beredskapsplatser aktiveras tillfälligt när behov uppstår.
Platsbristen är särskilt svår i häkte samtidigt som möjligheten att bygga ut befintliga häkten i tätorter är begränsad. En viktig åtgärd framåt blir därför att konvertera anstaltsplatser till häktesplatser, vilket i sin tur ställer krav på en mer omfattande utbyggnadsplan i anstalt. En del av lösningen kommer att vara tidsbegränsade platser, i form av byggnader med
tidsbegränsade bygglov. Dessa kommer att behövas i relativt stor omfattning under kommande år, även i de två högsta säkerhetsklasserna. Sammanlagt omfattar planen tillskott om drygt 770 tidsbegränsade platser under tidsperioden.
I dagsläget finns det drygt 2 200 fasta häktesplatser och cirka 4 500 fasta anstaltsplatser samt drygt 600 beredskapsplatser. Utifrån den plan som fastställs genom årets rapport ska myndigheten år 2030 ha drygt 3 100 fasta häktesplatser och cirka 7 000 fasta anstaltsplatser.
I det i delar föråldrade och slitna fastighetsbeståndet innebär det stora utmaningar att möta moderna krav på verksamhet, brandskydd och arbetsmiljö. Det gör att myndigheten måste räkna med att löpande förlora viss platskapacitet eftersom vi behöver stänga platser för renovering, avveckling eller för att riva och bygga nytt. Flera av de större renoverings- och utbyggnadsprojekt som pågår eller planeras innebär i princip att infrastrukturen steg för steg byts ut och helt nya anstalter uppförs. Genom att fasa ut uttjänt infrastruktur och successivt övergå till ett nytt och modernt häktes- och anstaltsbestånd lägger vi grunden för en fortsatt säker, kvalitativ och effektiv kriminalvård.
Med utökad platskapacitet följer också ett växande kompetensförsörjnings- och
utbildningsbehov. Rekryteringsbehovet till följd av kapacitetsutökningen bedöms vara som störst i början av tioårsperioden, detsamma gäller utbildningsbehovet. Utöver
nyrekryteringar behövs också kompetensutveckling, samt insatser för att vårda och behålla chefer och medarbetare och för att minska personalomsättningen. De klientnära
medarbetarna utgör en viktig del av myndighetens säkerhetsarbete. Att de är utbildade och på andra sätt rustade för att kunna hantera de olika situationer de ställs inför främjar en trygg och säker arbetsmiljö.
2
Inledning
Kriminalvårdens uppdrag är att verkställa påföljder, driva häkten, utföra transporter samt göra personutredningar i brottmål. Myndigheten ska också arbeta återfallsförebyggande och bidra till ökad trygghet i samhället, samt fortlöpande anpassa antalet platser inom häktes- och anstaltsorganisationen efter behovet 1. Verksamheten ska kännetecknas av
rättssäkerhet, effektivitet och högt förtroende. En förutsättning för att klara uppdraget är en väl anpassad platskapacitet. Detta är också ett av de prioriterade områden som beskrivs i myndighetens strategiska måldokument, Målbild 2030 (KV 2020-14308). Ändamålsenliga lokaler skapar förutsättningar för en effektiv, modern och säker kriminalvård i en stödjande miljö. För att möta platsbehoven framåt krävs dels åtgärder på kort sikt, dels en omfattande till- och nybyggnation på medellång och lång sikt.
2.1 Syfte
Rapportens övergripande syfte är att beskriva myndighetens strategi och plan för
platskapaciteten i anstalter och häkten på tio års sikt. Den innehåller därmed såväl fattade som kommande beslut. Analysen omfattar vilka faktorer som ligger till grund för
bedömningen av platsbehovet framåt, samt en specificerad plan över planerade
platstillskott. Hur myndigheten har hanterat, och avser att fortsatt hantera, platsbristen på kortare sikt beskrivs också. Rapporten revideras årligen, men bedömningar av
klientutveckling och platsbehov följs upp löpande och justeringar, avvikelser och tillkommande planer redovisas vid prognostillfällena 2, 3 och 4. Ju längre fram i tiden, desto större är sannolikheten för justeringar.
Rapporten utgör den redovisning om platskapaciteten som lämnas till regeringen i samband med budgetunderlaget för 2022. Av regleringsbrevet för 2021 framgår att Kriminalvården ska redovisa vidtagna och planerade åtgärder för att utöka platskapaciteten på kort sikt.
Myndigheten ska också redovisa avvikelser och tillkommande planer i förhållande till den långsiktiga utbyggnadsplanen. Hur lokalförsörjningen konkret organiseras och hur ansvarsfördelningen ser ut beskrivs i Kriminalvårdens anvisning för systematisk lokalförsörjning (KV 2020:2954).
1 Förordning (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården
3
Bakgrund
Sedan cirka tre år tillbaka råder svår platsbrist i anstalter och häkten, till följd av kraftigt ökade klientvolymer. För att möta utvecklingen har Kriminalvården under samma
tidsperiod öppnat cirka 1 000 platser, varav cirka 400 är fasta platser medan drygt 600 är så kallade beredskapsplatser, främst dubbelbeläggning. Ett intensivt arbete pågår sedan några år tillbaka för att utöka den fasta platskapaciteten genom nybyggnation, ombyggnation och tillbyggnation. Projekt är igång på flera orter över hela landet. Utöver faktiska platstillskott handlar det om renoveringsåtgärder för att komma till rätta med ett eftersatt underhåll.
Olika former av standardiserade byggnader, så kallade typhus, har utvecklats tillsammans med den statliga fastighetsägaren Specialfastigheter, som äger majoriteten av
anstaltslokalerna. Typhusen avser dels bostadslösningar anpassade till de olika
säkerhetsklasserna, dels sysselsättningslokaler och administrativa byggnader. Genom typhus kan produktionstiden effektiviseras och kostnaderna minska, samtidigt som husen möter verksamhetens behov och höga krav på säkerhet. Det första typhuset togs i drift våren 2020 på anstalten Skenäs utanför Norrköping.
2020 presenterade Riksrevisionen en granskning av anstalternas effektivitet, Effektiviteten vid Kriminalvårdens anstalter (RiR 2020:16). Granskningens huvudslutsats var att
Kriminalvården bör intensifiera arbetet med att göra anstalterna större, för att uppnå ökad effektivitet och stordriftsfördelar. Riksrevisionen skriver i rapporten att lokalerna är en strukturell faktor som påverkar anstalternas effektivitet, samt att granskningen indikerar att en anstalt med cirka 300 platser har den lägsta kostnaden per plats. Detta ligger i linje med den långsiktiga plan om större men färre anstalter som Kriminalvården arbetar utifrån främst avseende de högre säkerhetsklasserna2.
I förra årets rapport Kriminalvårdens platskapacitet (KV 2020-2702) gjordes bedömningen att myndighetens platsbestånd behövde utökas med cirka 2 000 fasta platser inom tio år, varav 600 i häkte och 1 400 i anstalt. I den tidigare rapporten Ökat klientinflöde,
Kriminalvårdens samlade bedömning och förslag till åtgärder (2019) gjordes en liknande bedömning. På regeringens uppdrag gjordes 2019 också en analys av orsakerna till beläggningsökningen under perioden hösten 2018 – hösten 2019. Slutsatserna beskrivs i rapporten Analys av ökad beläggning på anstalt och i häkte (KV2019-20846) och visar att beläggningen i häkte under den angivna perioden framför allt ökade som en följd av längre häktestider. I anstalt berodde beläggningsökningen på en kombination av ökat inflöde och längre strafftider vilket ledde till att summan av den genomsnittliga tiden som alla klienter har kvar att verkställa, den så kallade återståendemassan, ökade kraftigt.
2 Se vidare avsnitt 4.2 Strategisk inriktning
3.1 Beläggningsutveckling 2020
Beläggningen, alltså antalet intagna som upptar en plats vid en viss tidpunkt, i häkte och anstalt har ökat och låg under hela 2020 på högre nivåer jämfört med under 2019. Detta har resulterat i att beläggningsnivån på Kriminalvårdens fasta platser under stora delar av året varit över 100 procent i båda verksamhetsgrenarna.
Diagram 1 – Beläggning ordinarie platser i häkte 2019 (blå) och 2020 (gul)
0 500 1 000 1 500 2 000 2 500
Beläggning på ordinarie platser i häkte
Diagram 2 – Beläggning i anstalt 2019 (blå) och 2020 (gul)
3 600 3 800 4 000 4 200 4 400 4 600 4 800
Beläggning på ordinarie platser i anstalt
När det gäller häkte så har ökningen varit kraftigare under året än prognosisterat. Antalet påbörjade häktningar har ökat och häktningstiderna har blivit längre. 2019 var en
genomsnittlig häktningstid 66 dagar, 2020 var den 69 dagar. Detta får stor påverkan på platsbehovet i häkte och situationen är mycket ansträngd.
Även i anstalt har platsbristen försvårats under 2020, även om inflödet av klienter har avstannat och är något lägre än 2019. Däremot har strafftiderna ökat, vilket har drivit på beläggningsutvecklingen och det växande platsbehovet. I genomsnitt har strafftiderna blivit nästan 40 dagar längre under 2020 jämfört med året innan. Analysen som görs inom ramen för myndighetens prognosarbete visar också på en förändring i Kriminalvårdens
klientsammansättning, där antalet klienter dömda för mer resurskrävande brott, som exempelvis grova vålds-, narkotika- och sexualbrott, ökar3.
3.1.1 Krisledningsstab och hantering på kort sikt
I början av hösten 2020 gjorde myndighetsledningen bedömningen att platsbristen i anstalter och häkten var så allvarlig att det förelåg risker kopplade till förmågan att klara grunduppdraget och upprätthålla säkerheten. Slutsatsen var att extraordinära insatser krävdes för att skyndsamt få fram fler platser inom ramen för befintlig infrastruktur.
Generaldirektören fattade därför beslut om att inrätta en så kallad krisledningsstab. Denna särskilda organisation innebär kortfattat en koncentration av resurser och kortade
berednings- och beslutsvägar. Syftet var att möjliggöra effektiviseringar och öka tempot i samtliga berörda processer. Arbetet leds av en stabschef och sker i nära samarbete med övriga delar av huvudkontoret och den klientnära verksamheten på regional och lokal nivå.
Man har också ett nära och löpande samarbete med skyddsorganisationen och
personalorganisationerna i syfte att följa vilken påverkan den höga beläggningen, och de åtgärder som vidtas med anledning av den, har på arbetsmiljön.
Krisledningsstaben har dels haft fokus på att öka takten i genomförandet av redan fattade beslut, dels på att skapa ytterligare platser genom olika typer av förtätningsåtgärder. Man har också gjort insatser kopplade till så kallade klientflöden, för att uppnå ett effektivare platsutnyttjande. Vad gäller förtätning har arbetet främst handlat om att intagna får dela rum eller att lokaler för administration görs om till bostadsrum. Under hösten 2020 har över 250 beredskapsplatser skapats inom anstalt och häkte på detta sätt, och under våren 2021 beräknas ytterligare omkring 100 platser tas fram. Som en del av arbetet med att utnyttja myndighetens befintliga anstaltsbestånd mer effektivt har också beslut fattats om att anstalten Gruvberget, som vanligtvis fungerar som en utbildningsanstalt för intagna och personal, tillfälligt ska göras om till en öppen anstalt. Det kommer att ge omkring 60 nya platser under 2021. Samtidigt planeras en återöppning av den gamla anstalten i Härnösand
3 Framtida verksamhetsvolymer i rättskedjan 2021.
där ett hyresavtal nu har undertecknats. Efter renoveringsåtgärder väntas anstalten ge ett åttiotal nya fasta anstaltsplatser i säkerhetsklass 2 strax före årsskiftet 2021/2022.
Då möjligheterna till ytterligare förtätning, med bibehållen säkerhet och godtagbar arbetsmiljö, bedöms som nära uttömda har staben under vintern inriktat sig allt mer mot att skapa platser genom tillfälliga byggnader med tidsbegränsade bygglov. Utöver de tidsbegränsade platser i säkerhetsklass 3 som redovisades i förra årets rapport har även tillfälliga byggnader på anstalten Rödjan nu därför tillkommit. Fokus har därefter legat på att hitta lösningar för tillfälliga byggnader även på slutna anstalter, där bland annat arbete med tidsbegränsade platser på Hällby och Karlskoga pågår i enlighet med föregående rapport. Därutöver pågår ett arbete för att upprätta ytterligare tidsbegränsade platser i anstalter i säkerhetsklass 2.
Vad gäller klientflöden som har beläggningspåverkan har staben främst arbetat med åtgärder som främjar ett effektivt platsutnyttjande. Genom nedklassningsinsatser under hösten 2020 har myndigheten jämnat ut beläggningen mellan de olika säkerhetsklasserna vilket har frigjort platser i häktena och på anstalterna i de högsta säkerhetsklasserna 1 och 2, där platsbristen varit som svårast. Åtgärden ställer höga krav på kontinuerliga
riskbedömningar och har också krävt vissa säkerhetshöjande insatser i säkerhetsklass 3, till exempel utökat underrättelsestöd och förstärkt insatskapacitet. Den övergripande
bedömningen är att nedklassningarna har kunnat genomföras med upprätthållen säkerhet och utan att förekomsten av allvarliga incidenter ökat.
Att bedriva ett mer aktivt arbete med utplacering av verkställighetsfall från häkte till anstalt har också varit viktigt, eftersom det skapat förutsättningar att även under hög beläggning kunna ta emot nya häktade. I november 2020 fattades beslut om en tillfälligt förändrad ordning för placering på riksmottagning och beslut om särskilda villkor. Beslutet gäller samtliga intagna med utvisning i dom samt intagna som inte bedöms vara prioriterade för fördjupad utredning, under förutsättning att det i det enskilda fallet inte finns särskilda skäl för placering i riksmottagning. Förändringen har lett till att nästan en tredjedel av de som skulle ha placerats på riksmottagningen undantagits och istället placerats direkt på ordinarie plats. Det kortade ner kön till riksmottagningen, och antalet verkställighetsfall i häkte minskade därför under senare delen av 2020. Krisledningsstaben har också tagit fram uppdrag gällande särskilda utslussningsåtgärder i syfte att frigöra platser på anstalt.
En annan åtgärd för att på kort sikt skapa fler häktesplatser är att hyra arrestlokaler av Polismyndigheten, för konvertering till häktesverksamhet. Detta har skett bland annat i Malmö och i Nacka utanför Stockholm. Pandemin har inneburit att anstalts- och häktesverksamheten behövt göra olika typer av anpassningar för att minska risken för smittspridning och för att hantera klienter med symtom eller bekräftad sjukdom. I en situation med rådande överbeläggning har åtgärderna inneburit ytterligare belastning på verksamheten.
4
Platsbehov
Platsbehovet i anstalter och häkten styrs av flera faktorer; bland annat antalet klienter, strafftidernas längd, verksamhets- och lokalmässiga utvecklingsbehov samt krav på underhåll och avveckling av uttjänt infrastruktur. Strategiska vägval kring den långsiktiga inriktningen för infrastrukturen påverkar också, liksom behoven av flexibilitet och att snabbt kunna växla upp eller ned antalet platser. Att i detalj förutse hur klientinflödet och volymerna kommer att utvecklas över tid är inte möjligt, arbetet måste utgå från prognoser och bedömningar vilket i sin tur innebär att det alltid finns ett visst mått av osäkerhet.
Samtidigt behövs en långsiktig planering gällande dimensioneringen av platsantalet i anstalter och häkten. Utifrån den utveckling som har skett under det senaste året har det framtida platsbehovet ökat kraftigt.
Den samlade bedömningen är att platsbehovet kommer att fortsätta öka under hela tioårsperioden för att 2030 uppgå till ett behov om cirka 3 000 platser i häkte och drygt 7 400 platser i anstalt.
Som grund för bedömningen görs en sammanvägning av de statistiska klientprognoserna, genomförda och planerade lagstiftningsförändringar, strategiska avvägningar samt behoven av konvertering, underhåll och avveckling av platser. De planerade förändringarna av straffreduktionen för unga dömda har analyserats särskilt eftersom reformen väntas få en omfattande effekt på platsbehovet under den kommande tioårsperioden. Nedan beskrivs dessa faktorer närmare.
4.1 Statistiska klientprognoser
Kriminalvården gör statistiska klientprognoser på fyra års sikt. Prognoserna ingår i
rättskedjans myndighetsgemensamma prognosarbete och redovisas årligen i rapporten Den framtida verksamhetsvolymen i rättskedjan. Ett utvecklingsarbete pågår inom ramen för det myndighetsgemensamma arbetet i syfte att öka träffsäkerheten i prognoserna.
I Kriminalvården pågår samtidigt ett arbete för att ta fram en systematisk process för beläggningsutveckling med ett nytt arbetssätt och fördjupad analys.
4.1.1 Prognos häkte
Diagram 3 – Medelantal i häkte samt prognos
I häkte omfattas häktade samt övriga i häkte
Prognosen, röd linje i diagrammet ovan, visar att medelantalet häktesklienter förväntas öka från dagens knappt 2 200 till 2 760 klienter år 2024. Det innebär en sammanlagd ökning med 27 procent under den fyraåriga prognosperioden. På grund av högre inflöde och längre häktningstider har prognosen för medelantal häktade justerats upp. Nuvarande prognos visar ett medelantal klienter som är 13 procentenheter högre år 2023 jämfört med vad prognosen för ett år sedan visade. Medelantalet häktesklienter utgörs av inskrivna i häkte, exklusive de så kallade verkställighetsfallen som omfattar dömda klienter som ännu inte har fått en anstaltsplacering. Verkställighetsfallen bedöms ligga på cirka 150 stycken under hela prognosperioden och påverkar beläggningen i häkte.
Klientvolymerna i häkte har en viss säsongsvariation med som regel färre klienter på sommaren och fler under vår och höst. Häktesuppdraget är en del av lagföringsprocessen där den misstänkte behöver vara tillgänglig under förundersökningen. Detta gör att det finns en regional och lokal variation där beläggningen varierar från ort till ort, men också från dag till dag. Häktesverksamheten behöver dimensioneras för att kunna klara
beläggningen när den är som högst.
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500
1965 1967 1969 1971 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 2013 2015 2017 2019 2021 2023 2025 2027 2029
Medelantal i häkte
Trendkanal Utfall Prognos 2021-2024 Trendlinje
4.1.2 Prognos anstalt
Diagram 4 – Medelantal fängelseklienter samt prognos
0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000
Trendkanal Utfall Prognos 2021-2024 Trendlinje
Medelantalet fängelseklienter förväntas öka från dagens 5 059 till 6 280 år 2024. Det innebär en ökning på 24 procent under den fyraåriga prognosperioden. Prognostiserat utfall för åren 2021-2023 ligger omkring en procentenhet lägre jämfört med vad prognoserna visade för ett år sedan.
Av diagrammet ovan framgår den stora variation som präglar klientutvecklingen i anstalt.
Över tid har medelantalet fängelseklienter varierat kraftigt i både uppåt- och nedåtgående riktning. Den övergripande trenden, den prickade linjen, visar dock på en ökning över tid.
Trendbrotten har ofta skett relativt snabbt och varit svåra att förutse. Det hänger samman med att det finns en rad påverkansfaktorer som i varierande grad påverkar såväl inflöde som strafftider, bland annat befolknings-, samhälls- och brottsutvecklingen samt vad som sker i tidigare led i rättskedjan4. Kriminalvården har identifierat ett antal osäkerhetsfaktorer varav några bedöms omhändertagna i prognosen, då de redan finns inbakade i det
historiska utfallet, men även några som skulle kunna få en påverkan på Kriminalvårdens flöden de närmaste åren och bidrar med en viss osäkerhet kring de prognosticerade verksamhetsvolymerna. De faktorer som i nuläget identifierats ha störst påverkan på Kriminalvårdens verksamhetsvolymer framgent, är främst yttre faktorer i form av
4 Mer om påverkansfaktorer, se rapporten Framtida verksamhetsvolymer i rättskedjan.
straffskärpningar och andra lagändringar samt genomströmningstider och prioriteringar i rättskedjans tidigare led. Bland straffskärpningarna är det främst förändrad straffrabatt för unga myndiga som kan komma att påverka prognoserna5.
4.1.3 Lagstiftningsförändringar
Ny och förändrad lagstiftning har stor påverkan på Kriminalvårdens verksamhet,
framförallt när det gäller förändringar av strafftider. Höjningar av till exempel minimistraff till två års fängelse innebär att det föreligger en presumtion för häktning vid misstanke på sannolika skäl, vilket får en direkt påverkan på häktesbeläggningen. Konsekvenserna av nykriminaliseringar och straffskärpningar på beläggningen i anstalter och häkten är dock svåra att uppskatta. Sådana konsekvenser beror också på tidigare led i rättskedjan,
exempelvis hur polis och åklagare prioriterar och hur praxis utvecklas i domstolarna. Under de senaste åren har det funnits ett stort fokus på straffskärpningar, varav några har haft, eller förväntas ha, särskilt stor påverkan på Kriminalvården.
Redan genomförd lagstiftning
Det straffrättsliga regelverket har under de senaste åren skärpts på flera sätt för att mer effektivt kunna motverka organiserad brottslighet, t.ex. har försök, förberedelse och stämpling till allvarliga brott kriminaliserats i större utsträckning. Intagna med kopplingar till organiserad brottslighet är resurskrävande för Kriminalvården, eftersom klientgruppen ställer höga krav på säkerhet och förmåga till differentiering av klienter.
Narkotikadömda utgör en av de största klientgrupperna i Kriminalvården, och strafftiderna för dessa klienter är ofta relativt långa. Den andra dominerande klientgruppen utgörs av våldsbrottsdömda. Förändringar av straffskalorna för narkotika- och våldsbrott får därför en stor påverkan på platsbehovet. Två nya narkotikabrott infördes 2016; synnerligen grovt narkotikabrott och synnerligen grov narkotikasmuggling. Straffen för allvarliga våldsbrott har höjts flera gånger, till exempel minimistraffet för grov misshandel. När straffet för grovt vapenbrott höjdes 2018 resulterade det framförallt i att fler häktades, men också till längre strafftider och ett ökat inflöde av intagna med kopplingar till organiserad brottslighet i anstalt. 2020 har straffen för vapen- och sprängmedelsbrott skärpts ytterligare. Även straffen för sexualbrott har skärpts, bland annat genom att det har införts ett särskilt oaktsamhetsansvar. Sexualbrott mot barn ska också, efter lagstiftningsförändringar, straffas hårdare än tidigare. Sexualbrottsdömda är svårplacerade i Kriminalvården och kräver särskilda anpassningar då de behöver sitta avskilda från andra intagna. Även straffen för mord har skärpts. Som skäl för livstids fängelse ska särskilt beaktas om gärningen föregåtts
5 Se vidare 4.3 Samlad bedömning av platsbehov
av noggrann planering och präglats av särskild förslagenhet. Förändringen kan framöver förväntas ge fler livstidsdomar.
2021 genomförs förändringar vad gäller villkorlig frigivning som innebär att den så kallade tvåtredjedelsfrigivningen kan skjutas upp om den intagne inte har deltagit i
återfallsförebyggande insatser under anstaltstiden. Utredningen bedömde att reformen kan innebära cirka 30 900 extra vårddygn i anstalt , vilket motsvarar en ökning av
medelbeläggningen med 85 intagna.
Kommande lagstiftningsändringar eller sådana som är under utredning
Förslagen angående slopad straffrabatt för unga myndiga vid allvarlig brottslighet föreslås träda ikraft den 1 januari 2022. Förslagen kan antas få en betydande påverkan när det gäller inflödet av klienter i Kriminalvården och därmed även stora ekonomiska konsekvenser.
I utkastet till lagrådsremiss beräknas kostnaderna för Kriminalvården till följd av förslagen uppgå till ca 450 miljoner kr per år, vilket ungefär motsvarar en ökad medelbeläggning om 350 intagna. De kostnadsökningar som har beräknats i utkastet till lagrådsremiss bedöms av Kriminalvården dock vara i underkant. Det bör framhållas att förslagen innebär dels att unga myndiga vid allvarlig brottslighet i många fall kommer att dömas till strängare
påföljdsarter, dels att strängare påföljder sannolikt kommer att mätas ut inom ramen för en påföljdsart. Eftersom de unga lagöverträdare som omfattades av förslagen i det tidigare betänkandet, men som exkluderats i de förslag som nu lämnats, har en kort medelstrafftid blir den kostnadsmässiga skillnaden mellan de två förslagen sannolikt inte lika stor som beräknats i utkastet till lagrådsremiss. Enligt den bedömning Kriminalvården gjorde i myndighetens remissvar kan förändringen leda till en ökning av medelbeläggningen med på sikt uppemot 700 intagna i anstalt6.
Straffrättsliga åtgärder mot brott i kriminella nätverk (Dir. 2020:62) utreds också. Enligt direktiven ska förändringarna innebära en skärpt och mer effektiv straffrättslig reglering mot brott i kriminella nätverk, särskilt brott med kopplingar till kriminella uppgörelser, en skärpt straffrättslig reaktion mot narkotikaförsäljning samt en skärpt straffrättslig reaktion mot dem som involverar unga i kriminalitet. Det finns även förslag om presumtion för häktning när allvarliga brott, såsom rån, grov misshandel och grov utpressning, begås inom ramen för kriminella nätverk. Uppdraget ska redovisas senast den 11 juni 2021.
Vidare kan nämnas utredningen En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring (Dir.
2019:85). Utredningen ska analysera om det finns ett behov av, och är lämpligt att införa, en möjlighet till strafflindring för den som medverkar till utredning av någon annans brottslighet, så kallade kronvittnen. Utredningen ska lämna förslag till förbättrat stöd till och skydd av vittnen samt överväga om det bör införas en möjlighet att vittna anonymt.
6 Kriminalvårdens remissvar KV 2020-10415
Utredningen ska också bedöma om straffskalorna för övergrepp i rättssak, mened och skyddande av brottsling bör skärpas. Uppdraget ska redovisas senast den 21 maj 2021.
Regeringen har föreslagit (prop. 2019/20:129 Effektivare hantering av häktningar och minskad isolering) att en misstänkt ska få vara häktad i längst sex månader fram till dess att åtal har väckts. Om den misstänkte inte har fyllt 18 år ska motsvarande tid vara tre
månader. Tidsgränserna får enligt regeringens förslag överskridas om det finns synnerliga skäl, t.ex. när det misstänkta brottet är särskilt svårutrett för att det är en del av organiserad eller gängrelaterad brottslighet. Utskottet föreslår en ändring i regeringens förslag som innebär att det inte införs någon tidsgräns för häktning av vuxna, utan endast en tidsgräns om tre månader för häktning av barn. Denna tidsgräns får överskridas om det finns synnerliga skäl.
4.2 Strategisk inriktning
Det tar lång tid att utveckla ny infrastruktur, vilket ställer krav på långsiktig planering och strategisk inriktning. För att på ett ändamålsenligt sätt kunna möta såväl upp- som nedgångar i platsbehovet behövs också en hög grad av flexibilitet. Genom att kombinera fasta platser, tidsbegränsade platser och beredskapsplatser kan myndigheten anpassa platsantalet efter behoven.
Kriminalvården har genom åren haft olika riktmärken för beläggningsnivåer, mellan 85 och 95 procent. Behovet av att ha en viss marginal grundar sig på att intagna behöver
differentieras, det vill säga kunna omplaceras vid behov och sektioneras. När det finns få lediga platser blir det svårare att omplacera klienter efter incidenter, vilket innebär
säkerhetsmässiga problem. När det totala platsantalet ökar och anstalterna växer i omfång ökar också förmågan att hantera en konstant hög beläggningsnivå. Nuvarande nivåer, på över 100 procent, är dock varken ändamålsenliga eller hållbara. För att säkerställa balansen mellan effektivitet, hög säkerhet och en trygg arbetsmiljö är myndighetens långsiktiga mål att ha en beläggning på 95 procent på fasta platser.
Beredskapsplatser utgör nödvändiga lösningar på kort sikt, men är inte ändamålsenliga eller resurseffektiva på lång sikt. Målsättningen är att kunna möta platsbehovet inom ramen för fasta platser och endast aktivera beredskapsplatser vid behov, till exempel för att möta tillfälliga beläggningstoppar eller tillgodose lokala behov av renoveringsinsatser. En längre tid med dubbelbeläggning innebär omfattande verksamhets- och säkerhetsmässiga
utmaningar. Det uppstår brist på sysselsättning, trängsel och köer till bland annat telefoner och besöksrum. Riskerna för incidenter ökar, och arbetsmiljön för klientnära medarbetare blir pressad. Förutsättningarna för att bedriva en ändamålsenlig, säker och
återfallsförebyggande kriminalvård försämras. Det är därför myndighetens strävan att successivt minska antalet aktiva beredskapsplatser i takt med att fasta platser tillkommer.
Redan under de närmaste fem åren ska antalet beredskapsplatser halveras, från cirka 700 stycken vid 2021 års slut till cirka 360 stycken år 2025.
Kriminalvårdens strategiska inriktning för infrastrukturen utgår från följande sex principer:
1. Ytterligare ökad platskapacitet. Kriminalvården ska växa med fler fasta platser för att möta platsbehovet. Det ska delvis ske genom en långsiktig inriktning mot större men färre enheter, främst i de högre säkerhetsklasserna på anstaltssidan.
Sektionering av intagna kan då i större utsträckning än idag ske inom samma anstalt. Samtidigt finns ett fortsatt behov av att ha såväl mindre enheter som att bibehålla en geografisk spridning över landet.
2. Bibehålla tre säkerhetsklasser. Kriminalvården har tidigare arbetat med inriktningen att övergå till fyra säkerhetsklasser. Normeringen mot fyra
säkerhetsklasser fortgår, men utifrån rådande beläggningsläge har arbetet pausats till förmån för att underlätta ett effektivt platsutnyttjande. Inriktningen är därför att tills vidare behålla indelningen i klass 1-3. Fördelningen av platser mellan de tre säkerhetsklasserna måste beaktas vid beslut om ny infrastruktur.
3. Ökad användning av säkerhetsklass 3. Platsantalet i den lägsta säkerhetsklassen ska öka och den geografiska spridningen bli större. Ökad nedklassning av intagna har fallit väl ut och bedöms kunna vidmakthållas över tid. Målsättningen är att fler intagna ska kunna avtjäna en större del av strafftiden i säkerhetsklass 3. Därigenom stärks också utslussningen och övergången till ett liv i frihet.
4. Minskning av specialplatser. Platser som är vikta för intagna med särskild problematik eller behov försvårar placeringar och hindrar ett effektivt platsutnyttjande. Specialplatser kommer i viss mån alltid att behövas, men majoriteten av de intagna har behov som kan hanteras inom ramen för en normalplats. Med färre specialplatser kan vi öka effektiviteten i platsutnyttjandet och möjliggöra ökad flexibilitet och resurseffektivitet.
5. Utveckling av anstalter för kvinnor. Målet är ett mer ändamålsenligt och jämställt verksamhetsinnehåll, ökade möjligheter till differentiering samt höjd säkerhet.
Fördelningen av kvinnoplatser i förhållande till mansplatser måste också beaktas utifrån från den, i förhållande till män, mindre klientgruppen och behovet av en geografisk spridning över landet.
6. Utveckling av häkten. Häkten ska som grundprincip, och där det är lämpligt, lokaliseras i närhet till polis och domstol i större och mellanstora städer. Dessa kompletteras med häktesplatser i gemensamhet i anslutning till anstalter.
Häktesplatser i anstalt är omställningsbara och ger möjlighet till en flexibel fördelning mellan anstalts- och häktesplatser. En utveckling av verksamhet och kapacitet avseende förvarstagna ingår också i Kriminalvårdens infrastrukturarbete.
En utredning ska genomföras med utgångspunkt från de rekommendationer som Europeiska kommissionen lämnat i Schengenutvärderingar.
4.2.1 Konvertering
Platsbristen är som mest akut i häkte. Eftersom häkten i regel är centralt lokaliserade i städer inom detaljplanerat område är det ofta svårt för ett enskilt häkte att mer än marginellt utöka sin platskapacitet. En viktig åtgärd för att tillmötesgå behovet av fler häktesplatser är därför att konvertera anstaltsplatser till platser för häktade i gemensamhet.
Därigenom frigörs häkteskapacitet vid ordinarie häkten. Detta har redan gjorts på några ställen i landet och kommer att vara en fortsatt viktig del av strategin framåt, för att möta den prognostiserade klientökningen i häkte. Åtgärden påverkar samtidigt tillgången på anstaltsplatser negativt och skapar behov av en mer omfattande utbyggnadsplan i anstalt.
4.2.2 Underhåll
I det i delar föråldrade och slitna fastighetsbeståndet innebär det stora utmaningar att möta moderna krav på verksamhet, brandskydd och arbetsmiljö. Det gör att myndigheten måste räkna med att löpande förlora viss platskapacitet eftersom vi behöver stänga platser för renovering, eller riva för att bygga nytt. Flera av de större renoverings- och
utbyggnadsprojekt som pågår innebär i princip att infrastrukturen steg för steg byts ut och helt nya anstalter uppförs. Ökade krav på bland annat brandskyddsåtgärder har aktualiserat detta ytterligare och riskerar att leda till akuta stängningar om inte åtgärder vidtas. Genom de åtgärder som nu genomförs för att klara av det ökade klientinflödet kortsiktigt, till exempel dubbelbeläggning och nyttjande av besöksrum, ökar belastningen på redan slitna lokaler ytterligare. Samtidigt begränsas möjligheterna att stänga delar av verksamheten för underhållsåtgärder. Behovet av att arbeta mer systematiskt med planering och
genomförande av underhåll ligger både i Kriminalvårdens och i hyresvärdarnas intresse och gemensamma underhållsplaner är numera högt prioriterade. Underhållsåtgärder kan delas in i tre olika kategorier som innebär olika tidsåtgång och utmaningar.
ROT-renovering, större anpassningar av vatten och avlopp som kräver längre stängningar (6-12 månader). Planeringen av denna typ av åtgärder sker i årscykler.
Lokalanpassningar och löpande underhållsåtgärder (1-3 månader). Planeringen av denna typ av åtgärder sker i årscykler indelat i olika perioder över året, där underhåll i häkten primärt planeras till sommarperioden då beläggningen är som lägst.
Genom att dela upp åtgärderna i perioder kan påverkan på platstillgången hållas nere, samtidigt som den totala omfattningen av underhållsåtgärder kan öka.
Akut underhåll, som återställande efter vattenskador eller förstörda lokaler (1-3 månader). Planeras inte, men det behöver finnas en beredskap för hantering.
4.2.3 Avveckling
Kriminalvården behöver också planera för ett scenario där klientinflödet kan vika nedåt.
Skulle de åtgärder som nu planeras för att utöka myndighetens kapacitet visa sig leda till en överkapacitet på sikt finns det flera mindre anstalter med stora renoveringsbehov som antingen kan stängas och totalrenoveras inför nästa beläggningstopp, eller avvecklas när nuvarande hyresavtal löper ut. Detta i linje med inriktningen mot större men färre enheter.
Huvuddelen av dagens anstalter har hyresavtal som löper till 2031 och står därmed inför omförhandling mot slutet av tioårsperioden. Av dessa finns ett antal anstalter som inte bör utvecklas långsiktigt utan snarare vidmakthållas på kort till medellång sikt. Målet om större och färre anstalter behöver således ses ur ett långsiktigt perspektiv där vi successivt byter ut gammal, uttjänt infrastruktur mot ny. En kartläggning har inletts för att fastställa vilka anstalter som långsiktigt är lämpliga att avveckla. Sammantaget bedöms detta motsvara cirka 500 platser. Genom att fasa ut uttjänt infrastruktur och successivt övergå till ett nytt och modernt häktes- och anstaltsbestånd lägger vi grunden för en fortsatt säker, kvalitativ och effektiv kriminalvård.
Hänsyn behöver också tas till att de tidsbegränsade platser som nu upprättas kommer att behöva fasas ut på cirka 10-15 års sikt.
4.3 Samlad bedömning av platsbehov
Utöver den fyraåriga klientprognosen, den strategiska inriktningen samt behoven av konvertering, avveckling och underhåll bedöms även de planerade förändringarna av straffreduktionen för unga dömda ha en stor effekt på myndighetens platsbehov under hela den kommande tioårsperioden. I Kriminalvårdens remissvar (KV 2020-10415) görs
bedömningen att det på sikt kan handla om en ökning av medelbeläggningen med uppemot 700 intagna i anstalt. Myndigheten har därefter gjort en fördjupad analys av reformens påverkan under den tidsperiod som är i fokus för föreliggande rapport, det vill säga de närmaste tio åren. Givet att förändringen träder i kraft den 1 januari 2022 bedöms
platsbehovet för reformen uppgå till cirka 350 platser år 2024, för att därefter öka till cirka 450 platser från 2026. Av detta uppskattas cirka 20 platser behövas i häkte. Ökningen av platsbehovet är alltså som störst i början av tidsperioden, för att därefter plana ut något.
Myndighetens samlade bedömning är att platsbehovet kommer att fortsätta öka under den kommande tioårsperioden för att 2030 uppgå till ett behov om cirka 3 000 platser i häkte och drygt 7 400 platser i anstalt.
Viktigt att notera är att fängelseklienter som inte upptar en plats, till exempel de som befinner sig i utsluss, är borträknade på anstaltssidan. Det rör sig om uppskattningsvis 210
klienter. Verkställighetsfallen7 har räknats av antalet fängelseklienter, och istället lagts till på häktessidan. Dessa bedöms ligga på cirka 150 stycken. Den fem-procentiga marginalen för differentiering av intagna är inte inkluderad i platsbehovet i tabellerna nedan, men
illustreras i de efterföljande diagrammen. Sammanfattningsvis är det alltså en bedömning av platsbehov och planering för platstillskott med ytterst ringa marginaler som presenteras.
4.3.1 Häkte
Det finns för närvarande 33 häkten i landet, fördelat på 5 säkerhetshäkten och 28 normal- häkten. Dessa omfattar drygt 2 200 tillgängliga fasta häktesplatser. Behovet av häktesplatser kommer att öka och förväntas uppgå till ett behov om cirka 3 000 platser år 2030. Nedan redovisas platsbehovet samt planeringen för platsutökningen för häkte:
Häkte, sammanställning planering fasta platser
2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 2029 2030
Bedömt behov av platser: 2 520 2 660 2 790 2 930 2 930 2 940 2 950 2 960 2 980 3 000 Fasta platser vid utgången av året* 2 272 2 316 2 364 2 490 2 668 2 848 3 115 3 115 3 115 3 115
Omräknat till fasta platser i snitt 2 249 2 294 2 340 2 427 2 579 2 758 2 982 3 115 3 115 3 115 Stängningar för förvaltningsåtgärder i snitt -10 -10 -10 -10 -10 -10 -10 -15 -40 -40 Tillgängliga fasta platser i snitt 2 239 2 284 2 330 2 417 2 569 2 748 2 972 3 100 3 075 3 075 Differens mellan fasta platser och bedömt
behov: -281 -376 -460 -513 -361 -192 22 140 95 75
* Inklusive utbyggnad, se specifikation i avsnitt 5.1
Som framgår av tabellen ovan kommer de fasta häktesplatserna inte vara tillräckliga för att täcka behoven under kommande år. Störst är problemen under första halvan av
tioårsperioden. För att hantera situationen behövs tillskott i form av tidsbegränsade platser (arrestplatser som hyrs av polisen) och beredskapsplatser, men också konverteringar av anstaltsplatser till häktesplatser. Detta ställer i sin tur krav på fler anstaltsplatser.
Häkte, sammanställning planering beredskapsplatser och tidsbegränsade platser
2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 2029 2030
Tillgängliga fasta platser i snitt* 2 239 2 284 2 330 2 417 2 569 2 748 2 972 3 100 3 075 3 075
Beredskapsplatser i snitt 89 127 127 127 127 89 50 50 50 50
Tidsbegränsade fasta platser i snitt 40 40 40 40 40 40 40 40 40 40
Tillgängliga platser totalt i snitt 2 368 2 451 2 497 2 584 2 736 2 877 3 062 3 190 3 165 3 165 Differens mellan tillgängliga platser
totalt i snitt och bedömt behov: -153 -209 -293 -346 -194 -64 112 230 185 165
* Inklusive utbyggnad, se specifikation i avsnitt 5.1
7Intagna i häkte som har en fängelsedom och som antingen börjat avtjäna påföljden men ännu inte placerats i anstalt eller som väntar på omplacering till annan anstalt eller övernattar under en längre transport.
Diagram 5
Bedömning av antal intagna i förhållande till plan för framtida platskapacitet, häkte
4.3.2 Anstalt
Den totala kapaciteten utgörs idag av 45 anstalter med cirka 4 500 fasta platser samt drygt 600 aktiverade beredskapsplatser, vilka motsvarar 12 procent av beståndet. Platsbehovet i anstalt förväntas uppgå till 7 430 platser år 2030.
Nedan redovisas platsbehovet framåt samt planeringen för platsutökningen för anstalt:
Anstalt, sammanställning planering fasta platser
2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 2029 2030
Bedömt behov av platser: 5 140 5 510 5 920 6 250 6 480 6 710 6 890 7 070 7 250 7 430 varav bedömt behov på grund av
förändrad straffrabatt för unga
140 280 330 380 430 430 430 430 430
Fasta platser vid utgången av året* 4 687 4 807 5 097 5 625 5 873 6 259 6 581 6 981 6 981 6 981 Omräknat till fasta platser i snitt 4 572 4 747 4 952 5 361 5 749 6 066 6 420 6 781 6 981 6 981 Stängningar för förvaltningsåtgärder i snitt -10 -20 -80 -35 -40 -40 -40 -40 -40 -40 Tillgängliga fasta platser i snitt 4 562 4 727 4 872 5 326 5 709 6 026 6 380 6 741 6 941 6 941 Differens mellan tillgängliga fasta platser i
snitt och bedömt behov: -579 -783 -1 048 -924 -771 -684 -510 -329 -309 -489
* Inklusive utbyggnad, se specifikation i avsnitt 5.2
Av tabellen ovan framgår att differensen mellan fasta platser och bedömt behov är negativ under hela tioårsperioden. Därför krävs även fortsatt beredskapsplatser samt omfattande tillskott av tidsbegränsade fasta platser. Genom tillskotten av beredskapsplatser och tidsbegränsade fasta platser kommer också en del av minusposterna på häktessidan att
omhändertas genom att anstaltsplatser konverteras till häktesplatser. Planen omfattar samtidigt en successiv minskning av beredskapsplatser.
Anstalt, sammanställning planering beredskapsplatser och tidsbegränsade platser
2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 2029 2030
Fasta platser vid utgången av året* 4 687 4 807 5 097 5 625 5 873 6 259 6 581 6 981 6 981 6 981
Beredskapsplatser vid utgången av året* 729 729 729 549 369 369 369 369 369 369
Tidsbegränsade fasta platser vid utgången av
året* 273 573 773 773 773 773 773 773 773 773
Tillgängliga platser totalt vid utgången av året 5 689 6 109 6 599 6 947 7 015 7 401 7 723 8 123 8 123 8 123
Omräknat till tillgängliga platser totalt i snitt** 5 371 5 879 6 274 6 738 6 941 7 168 7 522 7 883 8 083 8 083 Differens mellan tillgängliga platser totalt i snitt
och bedömt behov: 231 369 354 488 461 458 632 813 833 653
* Inklusive utbyggnad, se specifikation i avsnitt 5.2 ** Hänsyn har tagits till stängningar för förvaltningsåtgärder
Diagram 6
Bedömning av antal intagna i förhållande till plan för framtida platskapacitet, anstalt
5
Platskapacitet och lokalförsörjning
För att möta platsbehovet arbetar Kriminalvården för att utöka platskapaciteten på både kort och lång sikt. Myndigheten planerar en utökning om totalt cirka 3 400 fasta platser fram till och med år 2030, varav 900 i häkte och 2 500 i anstalt. Det finns också en
planering för sammantaget cirka 770 tidsbegränsade fasta platser under perioden samt såväl tillskott som avveckling av beredskapsplatser.
Ett flertal av de anstalter som genom utveckling bidrar till ökad platskapacitet ägs av Specialfastigheter. Kriminalvården och Specialfastigheter har under 2020 kommit överens om nya principer och villkor för hyresavtal i samband med att nya byggnader uppförs. De nya principerna skapar bland annat en ökad flexibilitet vad avser möjligheterna att bygga ut befintliga anstalter genom differentierad hyreslängd, där avtalens längd kan anpassas till olika lokalers skick. Genom en sådan flexibilitet skapas bättre förutsättningar att initialt fokusera på kapacitetsutökning. Samtidigt kommer framtida behov av att till exempel ersätta övriga byggnader inom en anstalt att behöva planeras för att säkerställa en fungerande helhet också långsiktigt.
Kriminalvården arbetar aktivt med att bidra till att uppfylla Sveriges miljömål och Agenda 2030. Bland annat ska upphandling användas som ett strategiskt verktyg i
miljöledningsarbetet och ett arbete inleds under 2021 för att ta fram standarder på miljöområdet som ska gälla vid ny- och ombyggnation.
Lokalförsörjningsplanen för 2021 – 2030 utgår ifrån bedömt platsbehov avseende platsutbyggnad kopplad till klientvolymer, utveckling, förvaltning av nuvarande lokaler samt avveckling. Den plan som redovisades 2020 har reviderats utifrån dessa parametrar.
5.1 Platstillskott i häkte
Platsbristen i häkte kommer att vara ett kritiskt område under de kommande åren.
Initierade projekt samt föreslagna utvecklingsinitiativ ger en långsiktigt positiv påverkan, men omhändertar inte platsbehovet på kort och medellång sikt. Perioden 2021-2025 kommer därför bli en stor utmaning, främst vad avser fler restriktionsplatser. Lösningar i form av tidsbegränsade platser bedöms nödvändiga, men ses inte fullt ut kunna
genomföras inom befintlig häktesstruktur. Häkten är ofta lokaliserade i miljöer som begränsar möjligheter för kortsiktig kapacitetsökning i form av utbyggnad och tillfälliga byggnader, vilket medför behov av alternativa lösningar. Det som i nuläget planeras som en kortsiktig åtgärd är därför att konvertera anstaltsplatser till häktesplatser, eftersom
anstaltsmiljöer möjliggör etablering av tidsbegränsade platser och därför kan kapacitetsökas
inom ett kortare tidsperspektiv. I den plan som redovisas hanteras sålunda minusposter på häktessidan genom tillskott av gemensamhetsplatser i anstalter.
Tabellen nedan visar planerat antal nya platser vid utgången av respektive år.
Specifikation utökning fasta platser i häkte
Region Häkte 2021 2022 2023 2024 2025 2026 2027 2028 2029 2030
Mitt Salberga 44
Mitt Västerås 100
Nord Gävle 100
Nord Gävle -38
Nord Umeå 6 Nord Härnösand 30 Syd Helsingborg Berga 48
Syd Kristianstad 100
Syd Kristianstad -29
Syd Trelleborg (Malmö) 150
Syd H Trelleborg -33
Väst Borås 60
Väst Borås -44
Väst Halmstad 55
Öst Jönköping 50
Öst Kalmar 65
Öst Kalmar -35
Öst Växjö 10 Häktesplatser Nord 100
Häktesplatser Stockholm 100
Häktesplatser Göteborg 50
Plan 2021 46 44 48 126 178 180 267 0 0 0
Summa fasta platser 2 272 2 316 2 364 2 490 2 668 2 848 3 115 3 115 3 115 3 115
Ökad häkteskapacitet i det långsiktiga perspektivet utgår från grundprincipen om att bidra till effektivitet i rättskedjan. I anslutning till större städer planeras på några platser
nyetableringar genom samlokalisering med Polismyndigheten. Ett exempel på detta är Västerås där projekt pågår. Fortsatt utveckling av solitära häkten i anslutning till polishus planeras därutöver på ett antal orter, till exempel i Borås och Gävle. Kriminalvården ser vikten av ett nära samarbete med övriga rättskedjan, men också risken för ökade kostnader jämfört med samlokalisering i anstaltsmiljö. Bedömning av behovet av platsutbyggnad i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö är i delar förändrat sedan förra årets rapport. För Stockholm uppskattas behovet av utbyggnad i de södra delarna uppgå till cirka 150 platser, vilket är en ökning med ytterligare 100 platser utöver tidigare identifierade 50.
Gällande Göteborg finns förutsättningar att på lång sikt skapa fler häktesplatser inom stadskärnan genom utbyggnad av anstalten Skogome, men plan för detta återstår att
formulera. Därav har ingen justering av numerär för Göteborg gjorts i årets rapport.
Avseende Malmö bedöms platsbehovet kunna omhändertas inom ramen för pågående projekt i närområdet, huvudsakligen genom nyetableringen i Trelleborg. Häkteskapaciteten i södra Sverige utökas också genom ett nytt häkte i Kristianstad samt utbyggnad av häktet Berga i Helsingborg. Utöver storstadsregionerna är även region Nord samt region Mitt i fortsatt fokus när det gäller utökad häkteskapacitet. Region Nord har särskilda utmaningar utifrån geografiska avstånd och stora transportbehov. Bedömningen är att sammanlagt 100 nya häktesplatser behövs i regionen. En fördelning av platserna i mer småskaliga lösningar än för storstäder ses dock som nödvändigt, lokalisering ska utredas första halvåret 2021.
Region Öst får på sikt en ökad häkteskapacitet genom pågående utveckling av anstalten Skänninge. Därutöver kommer utredningar av ett antal orter, till exempel Uppsala och Jönköping, att genomföras under första halvåret 2021. Häkteskapacitet på specifika orter utgör också en viktig del i Kriminalvårdens uppdrag med transportverksamhet. Det finns en ambition att skapa ökad kapacitet på platser som underlättar transporter och logistik, till exempel Jönköping.
