I SKUGGAN AV REGNBÅGEN

Fakulteten för hälsa och samhälle

I SKUGGAN AV REGNBÅGEN

VÅLD I SAMKÖNADE PARRELATIONER

Jessica Kedziora Viktor Larsson

Examensarbete i Socialt Arbete Malmö universitet

15 hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Januari 2022

I SKUGGAN AV REGNBÅGEN VÅLD I SAMKÖNADE PARRELATIONER

Jessica Kedziora Viktor Larsson

Kedziora, J & Larsson, V. I skuggan av regnbågen - våld i samkönade parrelationer.

Examensarbete i Socialt Arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2022.

Abstrakt

I denna kvalitativa översiktsstudie var syftet att undersöka vad forskning har identifierat som svårigheter för våldsoffer i samkönade parrelationer i deras hjälpsökande beteende av

formella källor, samt hur de upplever det stödet de söker. Efter en innehållsanalys

identifierades olika svårigheter som kunde vara barriärer i HBTQ-personers hjälpsökande beteende som sedan analyserades utifrån konstruktivistiska teorier. Svårigheter att definiera deras upplevelser som våld samt brist på kunskap om tillgänglig hjälp framkom. “Outing”, bristande kompetens hos myndigheter, tidigare dåligt bemötande och förväntade negativa konsekvenser var andra möjliga barriärer i målgruppens hjälpsökande beteende. Vidare framkom att det för HBTQ-personer är viktigt att det stöd som finns är HBTQ-anpassat. I diskussionen lyfts målgruppens svåråtkomlighet som en försvårande faktor vad gäller forskning inom området. Vidare diskuteras hur normer och kontext har en betydande roll för HBTQ-personer avseende deras hjälpsökande beteende. Avsaknaden av forskning avseende våld i samkönade parrelationer generellt diskuteras samt förslag att utöka forskning inom området ges.

Nyckelord: HBTQ, hinder, hjälpsökande, svårigheter, våld i nära relationer

IN THE SHADOW OF THE RAINBOW VIOLENCE IN SAME-SEX RELATIONSHIPS

Jessica Kedziora Viktor Larsson

Kedziora, J & Larsson, V. In the shadow of the rainbow - violence in same-sex relationships.

Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2022.

Abstract

This qualitative scoping review aimed to investigate what current research states as difficulties for victims of same-sex partner violence in their help-seeking behaviours of formal sources. Furthermore it aims to investigate LGBT-persons experiences of their sought support. After a content-analysis different barriers were identified as possible obstacles in their help-seeking behavior, which was then analyzed through constructivist theories. Results indicated that problems identifying their experiences as violence and lack of knowledge emerged as a potential barrier. As was outing, lack of professional competence, prior negative encounters and expected negative outcomes were other possible barriers in their help-seeking behavior. Furthermore, the importance of LGBT-specific services emerged as an important facet for the respondents. In the discussion part of the study, difficulties regarding reaching the target group are discussed as a specific hindrance in LGBT research. Also, the

implications of norms and the current context is discussed as an important factor regarding LGBT-persons help-seeking behavior. The current lack of research regarding violence in same-sex couples is discussed and more research is suggested as being needed in the field.

Key words: barriers, difficulties, help-seeking behavior, intimate partner violence, LGBT

1.0 Inledning med problemformulering 5

1.1 Syfte och frågeställningar 6

1.2 Begreppsförklaring 6

1.2.1 Formella källor 6

1.2.2 HBTQ 6

1.2.3 Våld i nära relationer 7

1.2.4 “Outad” 7

2.0 Bakgrundskapitel 7

2.1 HBTQ i en nationell kontext 7

2.2 HBTQ i en internationell kontext 9

2.3 Tidigare forskning 10

3.0 Teoretiskt ramverk 12

3.1 Motivering av teorival 12

3.2 Intersektionalitet 12

3.3 Heteronormativitet 13

3.4 Det ideala offret och den ideala förövaren 14

4.0 Metod och metodologiska övervägningar 15

4.1 Val av vetenskapsteoretisk ansats 15

4.2 Litteraturstudie/scoping review 16

4.2.1 Steg ett och två i en scoping review 17

4.2.2 Steg tre i en scoping review - urval 18

4.2.3 Steg fyra och fem i en scoping review - sammanställning av data 20

4.3 Etiska överväganden 21

4.4 Arbetsfördelning 21

5.0 Resultat och analys 22

5.1 Svårigheter att definiera våld 22

5.2 Brist på kunskap om tillgängliga stödinsatser 24

5.3 Att bli “outad” 27

5.4 Kompetens hos myndigheter, organisationer och verksamheter 28 5.5 Tidigare erfarenheter av professionellas bemötande och förväntade negativa

konsekvenser 31

6.0 Avslutande diskussion 34

6.1 Sammanfattning av resultaten 34

6.2 Förförståelse 36

6.3 En svåråtkomlig målgrupp 36

6.4 Kontextens betydelse 37

6.5 Att sätta ord på utsattheten 38

6.6 Förslag på vidare forskning 38

6.7 Avslutande reflektioner 39

Referenser 40

Bilaga 1 - Sökningsfraser och valda artiklar 45

1.0 I

Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ 2021) uppger 80% av kvinnor och 45%

av män som anmält misshandelsbrott att de blivit utsatta av personer som de är bekanta med.

Enligt Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK 2021) är det vanligast att män utövar våld mot kvinnor som de har haft, eller har ett förhållande med. Det var först på 1980-talet som problematiken kring kvinnomisshandel erkändes som ett samhällsproblem i Sverige (Nilsson 2009). Därefter har debatten fortsatt och idag anses våld i nära relationer vara ett växande problem i samhället. I skuggan av Covid-19 pandemins ökade isolering finns även för en del kommuner i Sverige tecken på att våldet mot kvinnor ökat (Jämställdhetsmyndigheten 2021a). Förenta nationerna (FN) har gått så långt som att de likställt mäns våld mot kvinnor som en global pandemi som hotar samhällsutvecklingen. Det är bland kvinnor i åldrarna 15–

44 större risk att utsättas för våld i nära relationer än att sammantaget drabbats av krig, trafikolyckor, malaria och cancer (Nilsson & Lövkrona 2020). Ett av Sveriges sex jämställdhetspolitiska delmål innefattar specifikt att mäns våld mot kvinnor ska upphöra (Jämställdhetsmyndigheten 2021b). I 5 kap. 11 § av Socialtjänstlagen (2001:453) är det specifikt formulerat att: “Socialnämnden ska särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation” (SFS 2001:453).

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett legitimt och viktigt samhällsproblem som förtjänar den uppmärksamhet den får, men vi menar att genom att enbart fokusera på en dimension av relationer riskerar andra att hamna i skymundan. Våld i samkönade relationer är ett relativt obeforskat fält. Intressant nog visar det sig att det främst är studenter som

uppmärksammat våld i samkönade parrelationer under sitt uppsatsskrivande. Den första svenska rapporten om våld inom samkönade relationer gjordes först 2006, och det var först då som våld i samkönade relationer erkändes vara på likvärdig nivå som mäns våld mot kvinnor (Holmberg & Stjernqvist 2006; RFSL 2008).

Våld i nära relationer är inget som är begränsat till en specifik sexualitet utan kan drabba alla former av parkonstellationer. I en studie av Freeland et al. (2016) skriver författarna att män som lever i samkönade parrelationer upplever våld i samma utsträckning som kvinnor som har en relation med en man. Studiens huvudsyfte var att undersöka hur gay och bisexuella män använde sig av stödinsatser vid våldsutsatthet. Resultatet visade bland annat att informanterna upplevde att de inte hade tillgång till stödinsatser som mötte deras unika behov. Vad som framkom var vikten av tillgång till informella källor, såsom vänner och familj. Studien visade att informanterna upplevde en brist av formellt stöd från professionella, såsom olika typer av rådgivning, polisen eller organisationer som jobbar med våldsutsatta (ibid.). Den heterosexuella normen bidrar till att osynliggöra våld som ett problem samt försvårar tillgången till hjälp för de som inte identifierar sig som heterosexuella (NCK 2009).

HBTQ-personer beskrivs som särskilt sårbara och utsatta på grund av normer och

föreställningar i samhället kring sexualitet, könsuttryck och könsidentitet (ibid.). Det kan för omgivningen vara svårare att förstå och hantera våldet i dessa relationer i form av hjälp och stödinsatser. Exempelvis kan professionella anta att en kvinna som söker vård har med sig en väninna som stöd, när det i själva verket kan vara flickvännen som följt med som visar sig vara den faktiska våldsutövaren (Länsstyrelsen 2019). Att fastna i stereotypa föreställningar om våldsutsatta och våldsutövare innebär en risk att förbise de som inte lever enligt den rådande normen (Grände 2018).

Som blivande socionomer känns det därför ytterst relevant att fördjupa våra kunskaper kring hur våld kan se ut i samkönade relationer. Kunskap kring våld i samkönade relationer kan ses som en tillgång för vår kommande yrkesutövning, särskilt då forskning har identifierat att målgruppen vi fokuserar på gärna inte använder sig av formellt stöd utan förlitar sig helst på informella källor. Att kunna vara uppmärksam på signaler som kan tyda på våld i

parrelationer utanför heteronormen bidrar också till att misstag som nämnts ovan kan undvikas. Genom att undersöka vad som upplevs som hinder i kontakt med formella källor kan arbetet bidra till att bättre bemöta våldsutsatta HBTQ-personer i vår framtida

yrkesutövning. Vidare kan arbetet bidra till att lyfta problematiken kring våld i samkönade relationer som inte tar lika stort utrymme i samhällsdebatten som mäns våld mot kvinnor.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet är att undersöka vad forskning har identifierat som svårigheter för våldsoffer i samkönade parrelationer i deras hjälpsökande beteende av formella källor, samt hur de upplever stödet de söker.

Frågor som denna studie ämnar svara på är följande:

1. Vilka barriärer har forskningen uppmärksammat som är specifikt för målgruppens hjälpsökande beteende?

2. Hur beskrivs målgruppens upplevelser av stödet som finns tillgängligt?

1.2 Begreppsförklaring

Nedan följer en beskrivning av olika begrepp och termer som kanske inte är allmänt vedertagna samt vad vi menar med dem och hur de används i studien.

1.2.1 Formella källor

Med formella källor menar vi myndigheter, verksamheter, organisationer eller professionella som kommer i kontakt med våldsutsatta HBTQ-personer. Det kan vara olika typer av

stödorganisationer, terapeuter, socionomer, sjukhuspersonal eller polisen (Freeland et al.

2016). Motsatsen till formella källor benämner vi som informella källor, varvid vi menar exempelvis vänner eller familj.

1.2.2 HBTQ

Olika forskare använder olika begrepp för att beskriva icke-heterosexuella personer, såsom LHBT (lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner) eller engelska motsvarigheten LGBT (lesbian, gay, bisexual och transgendered). Genomgående i studien kommer begreppet HBTQ att användas. HBTQ är ett vanligt begrepp som används i Sverige som ett

samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner samt queerpersoner. HBTQ som begrepp kommer även att användas för att benämna relationer där båda parter har samma

könsidentitet och ingår i en relation, alltså man-man eller kvinna-kvinna.

1.2.3 Våld i nära relationer

Våld är ett begrepp som har många definitioner. Socialstyrelsen (2021) definierar våld i nära relationer som ett handlingsmönster där allt ifrån subtila handlingar till grövre brott ingår.

Ofta sker våldet i kombination av olika typer, såsom psykiskt, sexuellt och fysiskt men även försummelse och ekonomiskt våld (Grände 2018). Våldet kan röra sig mellan allt ifrån att beröva någon sömn till att ta strypgrepp; att kränka någon verbalt eller hota dem; eller att tvinga någon till att utföra sexualla handlingar mot sin vilja. Även försummelse är en typ av våld som innebär att medvetet inte bry sig om sin partners behov och att försvåra istället för att underlätta vardagen. Likaså förekommer ekonomiskt våld där förövaren kontrollerar ekonomin eller pressar den andra på pengar. Gemensamt för alla dessa typer av våld i nära relationer är att det handlar om makt och kontroll över någon annan (ibid.). I vårt arbete har vi valt att använda oss av Per Isdals definition av våld: “Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra det den vill.” (Isdal 2001:34).

1.2.4 “Outad”

Att utelämna någons sexuella läggning mot deras vilja, det vill säga att “outa” någon, är ett unikt hinder som kan påverka HBTQ-personers hjälpsökande beteende. Att hota med att

“outa” kan användas av våldsutövaren som ett kontrollverktyg för att hindra offret från att ta sig ur parrelationen eller från att söka hjälp av familj och vänner eller från formella källor (Parry & O`Neal 2015).

2.0 Bakgrundskapitel

I detta avsnitt kommer vi presentera en översikt av fakta kring lagstiftning och homosexuellas rättigheter, både ur en nationell och internationell kontext. Vidare presenteras tidigare

forskning som berör aspekter av HBTQ-personers våldsutsatthet i nära parrelationer.

2.1 HBTQ i en nationell kontext

Mäns våld mot kvinnor har länge förbisetts eller bagatelliseras. Inte sällan förklarades våldet som konflikter inom äktenskapet som råkat urarta en aning. Våldet förklarades även som en konsekvens av mannens problem att styra sin svartsjuka eller sina alkoholproblem Det var även vanligt att kvinnorna själv sågs som syndabockar för våldet de fick motta av sina män, de beskylldes till exempel för att vara proaktiva (Holmberg & Stjernkqvist 2006). Det var först på 1990-talet i Sverige som mäns våld mot kvinnor började uppmärksammas på politisk nivå och definierades som ett allvarligt samhällsproblem. Därefter har mäns våld mot kvinnor i nära relationer studerats inom ett antal olika forskningsdiscipliner (NCK 2009). Våld i samkönade relationer är däremot ett ämne som är mindre beforskat och det kommer dröja

många år innan forskning på området kommer ikapp vad som skrivits om mäns våld mot kvinnor (Holmberg & Stjernkqvist 2006; NCK 2009). Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) har i en rapport från 2009 presenterat internationell och svensk forskning i syfte att ge en bild av den forskning som bedrivits rörande våld i samkönade rapporter. Rapporten har 2017 kompletterats med uppdraget att dels presentera det uppdaterade kunskapsläget, dels att utvidga den tidigare rapporten som inte uppmärksamade bisexualla kvinnor och transpersoner som utsätts för våld i samkönade relationer. Vidare syftar rapporten från 2017 att beskriva vad litteraturen säger om unga HBTQ-personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Rapporten från 2017 presenterar även forskning som berör annat specifikt våld utöver våld i nära relationer som HBTQ-personer utsätts för (NCK 2009; NCK 2018).

HBTQ-personers formella rättigheter i Sverige har genom lagändringar, stärkta rättigheter inom familjerätten, diskrimineringsförbud och insatser mot hatbrott stärkts under 1900-talet. I Sverige avkriminaliserades sexuella relationer mellan vuxna, samtyckande individer, av samma kön 1944. Däremot kvarstod homosexualitet som en “sjukdomsdiagnos” ändra fram till 1979 då Socialstyrelsen avskaffade det. Sverige var en av de första länderna i världen som introducerade en formell möjlighet att enligt lag få en ny juridisk könstillhörighet fastslagen.

Under 1990-talet tilläts samkönade personer ingå i registrerat partnerskap och förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning trädde i kraft. År 2011 infördes ett utökat grundlagsskydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Sedan 2017 har arbetsgivare och utbildningsanordnare en skyldighet att vidta aktiva åtgärder för att främja lika möjligheter och rättigheter baserat på diskrimineringsgrunderna, såsom sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck (Regeringskansliet 2018). Trots de framsteg som gjorts i Sverige under 1900-talet är det fortfarande många HBTQ-personer som väljer att dölja sin sexuella läggning. Många HBTQ-personer upplever fortfarande rädsla att behandlas diskriminerande, att möta negativa attityder eller utsättas för homofobiska hatbrott (NCK 2009).

Sociologerna Holmberg och Stjernqvists studie Våldsamt lika och olika - Om våld i samkönade parrelationer gjordes 2006 och är den första svenska vetenskapliga studien på området (Holmberg & Stjernkqvist 2006). Skriften kompletterades 2008 av Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL) med ytterligare resultat men de teoretiska utgångspunkterna, resultaten och slutsatserna är de samma i båda utgåvorna. Studien är en

omfångsundersökning som syftade till att dels undersöka förekomsten av våld i samkönade relationer, dels att kartlägga hur våldet uttrycker sig. Studien är en enkätstudie som skickades ut tillsammans med RFSL:s medlemstidning Kom Ut. Totalt skickades 4977 enkäter ut, varav 2013 medlemmar svarade. Urvalet är selektivt och omfattade HBTQ-personer som i olika grad levde öppet som icke-heterosexuella, vilket i sin tur innebär att studiens resultat inte är representativt för alla HBTQ-personer i Sverige (Holmberg & Stjernkqvist 2006; RFSL 2008). Resultaten visade bland annat att den största andelen av HBTQ-personer som utsatts för våld i nära relationer var homosexuella män, däremot var lesbiska kvinnor den mest utsatta gruppen i en före detta relation. Den främsta formen av våld som informanterna rapporterade att de utsatts för var fysiskt våld, frekvensen var snarlik för både männen och kvinnorna. Däremot fanns skillnader för bisexuella kvinnor som i större grad utsattes för fysiskt våld jämfört med lesbiska kvinnor. 31% av informanterna svarade att de hade erfarenhet av att utsättas för sexuellt våld. Vanligast var att männen i relationen utövade det sexuella våldet. Psykiskt våld och psykologisk isolering var även vanligt förekommande, där 18% av informanterna svarat att de utsatts för psykologisk kontroll och nästan 24% uppgav att de var eller hade varit utsatta för psykologisk kontroll i nuvarande eller en före detta

relation. De flesta av respondenterna som utsatts för våld i en nuvarande relation rapporterade att de varit ihop med sin nuvarande partner mellan fem och tio år (RFSL 2008).

Våld i nära relationer har främst förknippats med heterosexuella förhållanden där mannen ses som förövare och kvinnan som den utsatta. Att det är män som är våldsutövare förklaras inte sällan av mäns överordning i samhället gentemot kvinnor. Det kan leda till stora

konsekvenser för våldsutsatta personer som lever i en samkönad parrelation genom att våldet förklaras genom en könsordning. Detta innebär således att våldet som sker i samkönade parrelationer osynliggörs och förbises. Vidare påverkar det vilka hjälp- och stödinsatser som erbjuds i samhället. Det har visat sig att merparten av hjälporganisationer dit våldsoffer kan vända sig i stor utsträckning saknar kunskap och beredskap att bemöta HBTQ-personer (RFSL 2008). I regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer från 2007

uppmärksammas samhällets bristande beredskap för att ta emot våldsutsatta HBTQ-personer (Skr. 2007/08:39). Vidare framkommer det i regeringens handlingsplan att rättsväsendets myndigheter, skola, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården har ett gemensamt ansvar i det förebyggande arbetet för våldsutsatthet. Förutsättningarna för att en våldsutsatt person oavsett sexuell läggning får adekvat hjälp ökar genom kunskap om våld och våldsutsatthet hos

personalen, säkerställda rutiner samt dokumentering. I rapporten beskrivs att det finns många likheter mellan mäns våld mot kvinnor och våld i samkönade relationer, såsom att våldet normaliseras och att den utsatte kontrolleras och hotas. Samtidigt finns det viktiga skillnader på grund av att relationen är samkönad, vilket gör att särskild kunskap inom detta område krävs. Faktorer såsom könstillhörighet hos både våldsutövaren och offret har betydelse både för hur den utsatte uppfattar våldet den utsatts för, och hur omgivningen uppfattar situationen (Skr. 2007/08:39).

Tidigare forskning har visat på att HBTQ-personer inte tenderar att söka hjälp för sin

våldsutsatthet i samma utsträckning som heterosexuella. Bland annat polisanmäls sällan våld i nära relationer för rädsla av att bli dåligt behandlade på grund av tidigare erfarenheter.

Vidare visar tidigare forskning att HBTQ-personer inte uppsöker brottsofferjourer i samma grad som heterosexuella på grund av osäkerhet av att inte få vara anonyma (Parry & O’Neal 2015). En annan svårighet kopplat till stödinsatser är bristen på skyddat boende för både heterosexuella och homosexuella män. Skyddat boende för män är ytterst begränsat i Sverige och är något som behöver utvecklas (Holmberg & Stjernqvist 2006). Enligt en undersökning gjord av Socialstyrelsen 2012 framkom dels att ungefär hälften av kommunerna som svarade saknade skyddat boende i den egna kommunen, dels att enbart 15% av kommunerna tog emot män (NCK 2018). Även om det finns tydliga brister i samhällets hjälp- och stödinsatser som är specifikt anpassade för HBTQ-personer så har försök gjorts på flera håll för att förbättra situationen. Exempelvis så erbjuder RFSL (2021) sedan 2008 möjligheten både för enskilda yrkesutövande och verksamheter att bli HBTQ-certifierade. Certifieringen innebär utbildning för personalen i HBTQ-frågor samt kritiska diskussioner kring sexualitetnormer och kön.

Målet med certifieringen är att skapa ett inkluderande arbetsklimat samt att utveckla ett inkluderande bemötande med deras klienter.

2.2 HBTQ i en internationell kontext

Internationellt kan frågan om att vara öppen med sin sexualitet leda till straff som rör sig allt från fängelse till piskrapp. År 1948 antog Förenta nationernas (FN) generalförsamling en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna för att FN:s alla medlemsstater skulle arbeta

för mänskliga rättigheter, jämställdhet och rättvisa gemensamt (Tully 2008, FN 2021). Tully (2008) menar att FN:s artiklar tre och fem är särskilt relevanta för personer som utsätts för våld i hemmet. Artiklarna lyder: “var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet”

och “ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning” (FN 2008). Våld som sker i det egna hemmet och mellan personer som påstås älska varandra kan ses som det ultimata brottet mot de mänskliga rättigheterna (Tully 2008).

En internationell organisation vid namn The International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (ILGA) utför årligen rapporter där nationella lagstiftningar rörande HBTQ-personers rättigheter undersöks. Enligt 2020 års rapport går det att utläsa att det i 35%

av samtliga medlemsländer inom FN är olagligt för samtyckande vuxna av samma kön att ingå i någon form av sexuell aktivitet med varandra (ILGA 2020). Rapporten visar vidare att samkönade sexuella relationer i vissa länder kan vara en fråga om liv och död, då det i sex av FN:s medlemsländer lagstiftning står uttalat att sodomi är belagt med dödsstraff. I rapporten framkommer att ytterligare fem medlemsländer använder sig av dödsstraff, men att det inte är specifikt uttalat i lagstiftningen (ILGA 2020).

I USA genomför National Coalition of Anti-Violence Programs (NCAVP) statistiska

undersökningar om våld i samkönade relationer. NCAVP är en sammanslutning av lokala och regionala kriscentrum och organisationer som riktar sig till HBTQ-personer och arbetar med olika vålds- och HIV-frågor. Den senaste rapporten som skrevs om samkönat partnervåld publicerades 2016 och består bland annat av information från 2032 HBTQ-personer som sökt sig till sina lokala organisationer då de blivit våldsutsatt av sin partner. Den största andelen av offren identifierade sig som homosexuella män, majoriteten av offren var under 40 år gamla samt större delen av dem identifierade sig som icke-vita personer (NCAVP 2017). Den vanligaste formen av våld i nära relationer som rapporterades var fysiskt och verbalt våld, hot, isolering samt att bli trakasserad online. Majoriteten av informanterna enligt rapporten sökte hjälp i form av juridisk hjälp på grund av sin utsatthet. Andra former av stöd som söktes var bland annat stöd i form av boende samt olika stöd för sin psykiska hälsa. Totalt

rapporterade 416 av informanterna att de kontaktat polisen på grund av våldet de utsatts för, varav 7% av dem sagt att polisen varit fientliga mot dem och 12% sa att de inte brydde sig (ibid).

2.3 Tidigare forskning

Våld i samkönade parrelationer som fenomen uppmärksammades först under 1980-talet.

Dessförinnan var denna typ av våld osynlig i samhällsdebatten vilket även innebar att hjälpinsatser för målgruppen inte ansågs nödvändiga (Tully 2008). Kerry Lobel var den som först benämnde våld i parrelationer i sitt verk Naming the Violence: Speaking Out About Lesbian Battering från 1986. Antologin bygger på lesbiska kvinnors berättelser om att vara våldsoffer i en partnerrelation där våldet sedan problematiseras av andra lesbiska kvinnor som är verksamma inom den amerikanska kvinnorörelsen (Lobel 1986). Andra pionjärer såsom Claire M. Renzetti skrev en artikel om lesbiskt partnervåld som var den första som publicerades i tidskriften Journal of Interpersonal Violence 1988. Artikeln utgår ifrån svar från 100 lesbiska offer för partnervåld och undersöker relationen mellan lesbiskt partnervåld och våldsutövarens beroende av våldsoffret. Renzetti (1988) undersöker även upplevda maktskillnader mellan lesbiska partners i relationer som präglas av våld. David Island och Patrick Letellier är författarna bakom ett av de mer omfattande verken avseende

homosexuella män som utsatts för partnervåld. De publicerade 1991 boken Men who beat the men who love them: Battered gay men and domestic violence som baseras på Letelliers erfarenheter av att själv ha blivit utsatt för våld av en partner. Island och Letellier analyserar

Letelliers berättelser utifrån olika perspektiv och resonerar dels hur problemet kan förstås, dels hur våld kan uppstå i en samkönad parrelation. Boken är även tänk att fungera som råd och anvisningar i hur en relation som präglas av våld kan avslutas samt hur den utsatte partnern kan lämna (Island & Letellier 1991).

Ett flertal studier pekar på att våldet uttrycker sig på ett snarlikt vis både i homo- och heterosexuella parrelationer (Garcia-Moreno et al. 2006, Freedberg 2006, Kay & Jeffries 2010). Rohrbaugh (2006) menar däremot att det finns två specifika karaktärsdrag som skiljer våldsutsatthet i samkönade och icke-samkönade relationer. Det första karaktärsdraget handlar om att förövaren i en samkönad relation kan hota sin partner, som inte är har kommit ut, att berätta för utomstående om hens sexuella läggning. Det andra karaktärsdragen handlar om en risk för extrem isolering som en konsekvens av att inte vara öppet homosexuell, vilket

innebär att den våldsutsatta inte känner att hen har någonstans att vända sig för hjälp. Enligt Rohrbaugh (2006) medför dessa två karaktärsdrag en extra stressnivå för våldsutsatta HBTQ- personer som inte drabbar heterosexuella par.

En del forskning har gjorts som undersöker förekomsten av våld i samkönade relationer, så kallat prevalensstudier. År 2006 gjorde Donovan et al. en omfångsundersökning i

Storbritannien avseende personer som det senaste året levde i eller hade levt i en samkönad relation. Av totalt 746 respondenter uppgav mer än en tredjedel av både männen och

kvinnorna som svarade att de haft erfarenhet av någon form av våld. Resultatet från Donovan et al:s (2006) studie visade bland annat på att de personer som identifierade sig som lesbiska eller queer i större utsträckning rapporterade att de blivit utsatta för våld av sin partner. Deras undersökning fann även skillnader mellan homosexuella män och lesbiska kvinnors

våldsutsatthet. Deras resultat visade bland annat att de kvinnliga respondenterna uppgav att deras partners dålig självkänsla skylldes på dem medan männen i större utsträckning utsätts för ekonomisk kontroll (ibid.).

Det har gjorts en del prevalensstudier vad gäller förekomsten av våld i samkönade relationer, men det har visat sig att resultaten kan variera kraftigt. Ibland är skillnaderna så pass stora att våld i samkönade relationer rapporteras förekomma från 17% till 52% (NCK 2009). En professor i psykologi vid namn Carolyn M. West har i en studie problematiserat

prevalensstudier om våld i samkönade relationer. Hon hävdar i sin artikel Leaving the Second Closet – Outing Partner Violence in Same--Sex Couples att det finns få studier som är

tillförlitliga nog avseende samkönat partnervåld. West (1998) nämner bland annat att en stor del av den befintliga forskningen innehåller diverse metodproblem vad gäller både

definitioner och urval. Hon nämner en studie från 1987 där 1566 lesbiska kvinnor fick svara på om de upplevt övergrepp (adult abuse), varav totalt 17% av informanterna svarat att de erfarit detta. West (1998) menar att det är problematiskt med otydliga definitioner av våld, då det medför svårigheter att skilja på olika typer av våld. Vidare nämner West (1998) att det är problematiskt med att många av studierna baseras på väldigt små urval där resultatet trots detta kvantifieras. Hon nämner exempelvis en studie där 34 universitetsstuderande, homosexuella män svarade på ifall de var utsatta eller varit utsatta av våld av sin partner.

Resultatet i denna studie visade att 18% av männen var våldsutsatta i sina nuvarande

relationer samt att 44% hade utsatts av våld i en tidigare relation (West 1998). Svårigheterna kopplat till att undersöka frekvensen av våld i samkönade relationer har bland annat att göra med att det saknas statistik över befolkningen som lever i samkönade relationer, vilket gör att slumpmässiga urval inte är möjligt. Detta i sin tur påverkar generaliserbarheten i resultaten som framkommer och gör det svårt att säga något om målgruppen generellt (NCK 2009).

Det är viktigt att socialarbetare som kommer i kontakt med våldsutsatta personer, och våldsutövare från samkönade förhållande, är medvetna om olika myter och stereotyper som förknippas med denna typ av våld. Bland annat finns det en myt om att våld i homosexuella- och lesbiska relationer inte förekommer överhuvudtaget. Vidare anses kvinnor inte kunna vara förövare eftersom det inte ligger i en kvinnas natur att vara våldsam. Att båda parterna i en samkönad relation har lika stor makt och att det aldrig kan bli en maktobalans mellan dem är ytterligare en myt som har påverkat samhällssynen på våld i samkönade relationer (Tully 2008). Vidare framkommer vikten av att lyfta fram hur den verkliga situationen ser ut och inte falla offer för myter och osanna påståenden. Våld i nära relationer förekommer i alla socioekonomiska skikt och i alla typer av parkonstellationer, lesbiska kvinnor är inte immuna mot våld av sin partner. Vidare finns det inget påvisat samband mellan våldsförövare och deras storlek, vilket innebär att den som är fysiskt större mycket väl kan vara den som blir utsatt för våld (ibid.). Det är viktigt för alla samhällsinstanser att vara normkritiska och ha kunskap om att våld förekommer i alla former av relationer, men så förefaller det inte vara.

Forskning har exempelvis identifierat att poliser inte involverar sig i samma utsträckning när det handlar om situationer där våld förekommer i samkönade parrelationer jämförelsevis med situationer där våldet är riktat mot en kvinna av en man. Polisen är dels mindre benägen till att arrestera våldsutövaren, dels att använda sig av andra skyddsåtgärder för att skydda våldsutsatta HBTQ-personer (Seelau & Seelau 2005). Att våldsutsatta HBTQ- personer inte står under samma samhällsskydd som heterosexuella kan enligt Seelau och Seelau (2005) förklaras med att poliser inte tycks se denna typ av våld som utmanande nog att ta sig an och tycker i vissa fall inte det är värt besväret.

3.0 T

I detta avsnitt kommer vi att redogöra för vilka teorier vi valt att använda i arbetets resultat- och analysdel samt motiveringen av valet för dessa.

3.1 Motivering av teorival

Vi valde att använda oss av teorierna intersektionalitet, heteronormativitet samt det ideala offret och den ideala förövaren. Samtliga teorier faller under ett konstruktivistiskt perspektiv vilket innebär att det som människan uppfattar som verkligheten inte är objektivt. Normer både på samhälls-, individ- samt relationsnivå formar regler på hur vi ser på varandra, oss själva och hur någonting bör eller inte bör vara (Alvesson & Sköljdberg 2017). Hur vi exempelvis ser på våld i nära relationer betraktas inte sällan genom socialt konstruerade kategorier som leder till olika stereotypa föreställningar. Genom att analysera vårt resultat genom dessa teorier försöker vi lyfta hur dessa föreställningar kan påverka människor i samhället på olika vis.

3.2 Intersektionalitet

Intersektionalitet är ett analytiskt perspektiv som undersöker hur olika maktpositioner i samhället samspelar med varandra och skapar över- och underordningar samt förtryck beroende på kategoritillhörighet. Begreppet intersektionalitet har sitt ursprung från

kvinnorörelsen i USA på 1800-talet. Tidigare hade forskning kring kategorierna klass, kön,

etnicitet och sexualitet skett var för sig. Det började forskas om klasstillhörighet först under 1700-talet. Under 1900-talets första hälft började kön utforskas mer men det var inte förrän i slutet av samma sekel som sexualitet samt etnicitet uppmärksammades inom vetenskapen (Eriksson-Zetterquist & Styhre 2007).

År 1989 myntade Kimberlé Crenshaw intersektionalitet som begrepp och införde det inom vetenskapliga kretsar. Ordet intersektionalitet kommer från det engelska ordet “intersection”

som kan översättas till genomskärning eller vägkorsning. Det är just i denna

“skärningspunkten” mellan olika kategorier som ojämlikheter skapas och upprätthålls.

Mattsson (2015) lyfter fram kategorierna etnicitet, klass, kön och sexualitet i sin bok

“Intersektionalitet i socialt arbete - teori, reflektion och praxis” som centrala begrepp.

Viktigt att beakta är dock att det inom dessa kategorier kan finnas subkategorier som också kan vara avgörande för människors positionering i samhället, såsom ålder eller funktion.

Människan anses sällan enbart tillhöra en kategori, utan beroende på kontexten och hur kategoritillhörigheten rangordnas i jämförelse med andra kategorier kan maktpositioneringen skiftas antingen upp eller ner (ibid.).

Vidare är det nödvändigt för människan att kategorisera saker och företeelser för att skapa ordning och organisera världen. Etnicitet, klass, kön och sexualitet är alla exempel på kategorier som används för att gruppera människor utifrån likheter och skillnader mellan dem. Det är många gånger nödvändigt att göra kategoriseringar för att upprätthålla ett fungerande samhälle. Ett exempel är socialtjänstens olika enheter som riktar sig mot olika målgrupper för att bistå med olika hjälp- och stödinsatser, såsom missbrukare, äldre, barn och unga eller migranter. Enligt Mattsson (2015) är det inget problem i sig att dela upp och kategorisera människor. Det är först när ojämlikhet mellan människorna i de olika kategorierna skapas och återskapas i samhället som det blir problematiskt. Vidare menar Mattsson (2015) att det finns en risk för individerna att börja leva upp till de förväntningar och föreställningar som finns på dem utifrån deras tillskrivna kategoritillhörighet.

Människan har en tendens att särskilt uppmärksamma och fokusera på sådant som vi förväntar oss att uppleva. På liknande vis tenderar vi att förklara saker och ting med utgångspunkt i det vi redan anser oss veta. Utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv blir

“verkligheten” så som vi själv tolkar den. Genom social interaktion delar vi erfarenheter och kunskap mellan oss som sedan tolkas och vi skapar då gemensamma antaganden om

verkligheten. Gemensamma antaganden som delas av majoriteten kommer att uppfattas som objektiva sanningar (Mattsson 2015). Det är genom sociala interaktioner som föreställningar om till exempel manliga och kvinnliga karaktärsdrag skapas och upprätthålls. Mattsson (2015) refererar till Young (2002) som menar att vi alla är en del av att upprätthålla dessa ojämlikheter, oftast sker detta genom omedvetna handlingar i vår vardag. Exempelvis på detta omedvetna handlade kan vara hur en socialarbetare ställer frågor om klientens partner som pojk- eller flickvän snarare än i könsneutrala termer (Mattsson 2015).

3.3 Heteronormativitet

Begreppet heteronormativitet har sitt ursprung inom queerteorin och queer-forskningen som syftar till att kritiskt granska heteronormativitet och på så vis synliggöra hur heterosexualitet konstrueras och förutsätts som den naturliga sexualiteten. Genom att tala om

heteronormativitet som begrepp i stället för heterosexualitet synliggörs de normer som omger sexualitet samt hur dessa genomsyrar och ständigt reproduceras i samhället. Att tala om

heteronormativitet i stället för heterosexualitet innebär också att det inte är människors sexuella handlingar som bör vara centralt i frågan för hur människor uppfattas, bemöts och accepteras av sina medmänniskor (Mattsson 2015).

I tidigare samhällen likställdes sexualitet med en akt snarare än någons identitet. Under antikens Grekland spelade det inte någon roll vart någon riktade sitt begär, utan det var först under 1900-talet som homosexualitet framkom som heterosexualitetens motpart. Sexualitet kan i dagens samhälle ses som en maktordning som medför att vissa personer gynnas, och andra missgynnas, av sina medmänniskor på grund av sin sexuella läggning. Att älska och leva tillsammans med någon av motsatt kön ses som det mest naturliga. Detta återspeglas inte minst i samhällets olika arenor såsom inom den politiska sfären, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och media (Mattsson 2015; Richardson 1996). Att det är den heterosexuella normen som har en överordnad position i samhället synliggörs exempelvis i hur öppen någon kan vara med sin relation offentligt. Heterosexuella par kan i stort sett visa sin kärlek öppet varsomhelst medan homosexuella par inte sällan behöver överväga om vart och när det anses vara okej (Mattsson 2015). Även i mer privata sammanhang gör sig maktordningen ständigt påmind, såsom i fikarummet på jobb eller med släkt och nära vänner. Genom att inte tillhöra sexualitetsnormen måste en person jämt och ständigt komma ut i olika sammanhang och förklara sig som annorlunda, vilket tydligt visar på styrkan av heteronormen (ibid.).

3.4 Det ideala offret och den ideala förövaren

Att utsättas för ett brott betyder inte automatiskt per definition att vara ett offer. Begreppet offer associeras inte sällan med specifika typer av brott, såsom stöld och våld. Vidare bör gärningsmannen ha särskilda egenskaper för att den utsatta personen ska ses som ett offer.

Således formar definitionen av ett offer våra attityder om hur dessa personer ska bemötas och vilka stödinsatser som ett offer anses vara berättigad till eller inte (Åkerström & Sahlin 2000). Nils Christie skrev år 1986/2000¹ artikeln The ideal victim där han undersökte

föreställningar kring det ideala offret och den ideala förövaren. Utifrån ett samhällsperspektiv är det vissa personer eller kategorier av individer som tillskrivs en mer legitim status som offer när de drabbas av olika brott. Det finns olika karaktärsdrag som borde uppfyllas för att anses vara det idealiska offret. Det första kriteriet är att personen ska anses som svag i förhållande till förövaren. Inte sällan är det ideala offret gammal eller ung, sjuk, kvinna eller en kombination av dessa (Christie 1986/2000; Lindgren & Lundström 2010). Det andra kriteriet som nämns är att personen vid tidpunkten av brottet ska ha ägnat sig åt något som anses vara respektabelt. Det tredje kriteriet är att personen inte ska befinna sig på en sådan plats när brottet utförs där hen kan klandras att vara på. Att vistas ensam i en park på natten skulle kunna vara ett sådant scenario. Det fjärde kriteriet är att gärningsmannen är stor, skrämmande och ond. Det femte och sista kriteriet är att gärningsmannen ska vara okänd för offret. Christie (1986/2000) menar att det ideala offret skapar den ideala gärningsmannen, de är ömsesidigt beroende av varandra. En idealisk gärningsman är motsatsen till det ideala offret och beskrivs oftast som en stark, farlig och främmande man. Bilden av den ideala förövaren eller det ideala offret blir problematisk i de fall där personen kan ses som både offer och som förövare. En knarklangare som blir tvingad av någon att sälja droger är både offer för sin omständighet samtidigt som personen utgör handlingar som hen kan bli klandrad för (ibid.)

1 Christies (1986) artikel “The Ideal Victim” har översatts till svenska i kapitel 2 i Åkerström och Sahlin (2000), vilket är där vi inhämtat informationen ifrån.

4.0 Metod och metodologiska övervägningar

Nedan kommer vi beskriva hur studien metodologiskt har utförts. Vi har valt att använda oss av en scoping review med en systematisk litteratursökning som utgångspunkt. I avsnittet presenterar vi val av vetenskapsteoretisk ansats, hur den systematiska litteratursökningen gått till väga, urval, etiska överväganden samt arbetsfördelningen av studien.

4.1 Val av vetenskapsteoretisk ansats

Det finns olika forskningstraditioner som utgår från olika grundantaganden om hur världen är beskaffad, vilket kallas för ontologiska uppfattningar. Dessa uppfattningar hör ihop med synen på hur vetenskaplig kunskap uppnås, så kallat epistemologiska uppfattningar (Aspers 2011). Vidare skiljs det mellan två olika forskningsmetoder, kvantitativa och kvalitativa. Den kvantitativa metoden kännetecknas av objektivitet och neutralitet som referensram och syftar till att ordna, klassificera samt att förutsäga och förklara olika fenomen. Kvantitativa metoder har sin utgångspunkt inom positivismen som baseras på synen att verkligheten är fri från individen och existerar utanför den. De egenskaper som studeras inom kvantitativ forskning kallas för variabler som ligger till grund för att statistiskt kunna bearbeta det insamlade materialet. Med kvantitativa metoder kan genom olika matematiska beräkningar den statistiska signifikansen säkerställas, vilket innebär att resultatet kan generaliseras till den större populationen (Forsberg & Wengström 2016).

Den kvalitativa metoden är i stället en ansats som syftar till att tolka mening och skapa förståelse av människans subjektiva upplevelser utifrån deras livsvärld där forskaren inte är lika frånskild och objektiv från det som studeras. Eftersom vi studerar till att bli socionomer anser vi att den kvalitativa ansatsen ligger närmre vårt kommande yrkes centrala uppgift, som vi menar är att verkligen förstå våra klienters perspektiv för att således kunna hjälpa dem på adekvat sätt. Genom att använda en kvalitativ ansats möjliggörs att analysen kan påbörjas samtidigt som datainsamlingen sker, vilket vi har beaktat under arbetets gång. Kvalitativa ansatser syftar inte till att kvantifiera och generalisera resultatet med samma statistiska säkerhet som kvantitativa metoder utan fokuserar på en djupare förståelse av fenomenet begränsat till det som valts att fokusera på. Reliabilitet och validitet kan enligt Bryman (2018) vara problematiskt, eftersom kvalitativ forskning inte fokuserar på att mäta och beräkna olika värden. Därför bli det nödvändigt att använda andra kriterier när det gäller bedömning av empirin, exempelvis genom att enbart använda sig av referentgranskade artiklar för att gallra bort oseriös forskning, något som vi gjort i detta arbete.

Det finns olika tillvägagångssätt att relatera teori till empiri; induktivt, deduktivt samt abduktivt. Vi valt att utgå ifrån en induktiv utgångspunkt när vi sökt förklaringar till vårt material. Att arbeta induktivt är något som starkt är förknippat med kvalitativa metoder vilket innebär att beskriva, tolka och förklara ett fenomen utifrån vad som framkommer i den insamlade datan. Det kan beskrivas som att följa upptäckandets väg när någon arbetar induktivt. Forskaren kan då studera forskningsobjektet utan att från början utgå från en fastställd teori, vilket tillåter empirin att “tala” för sig själv snarare än att försöka få den att passa in i en redan vald teori. Utifrån detta kan sedan lämpliga teorier växa fram, eller redan befintliga teorier appliceras, som bäst passar in för att skapa en djupare förståelse av den insamlade informationen (Patel & Davidson 2019).

4.2 Litteraturstudie/scoping review

Forsberg och Wengström (2016) beskriver vad en scoping review är och hur metoden går till väga. Enligt författarna finns ännu ingen svensk översättning för begreppet eftersom metoden är relativt ny och började användas först 2005. En scoping review är en typ av översiktsstudie med en bred inriktning som är mer tillåtande av “gråzons”-litteratur, det vill säga litteratur som inte genomgått referentgranskning. En scoping review kan användas som fristående metod, alternativt kan metoden användas som en del i processen av en systematisk

litteraturstudie (ibid.). När metoden används som en del av processen kan den användas för att identifiera vilka parametrar som är lämpliga att undersöka och att identifiera vilket syfte samt vilka specifika frågeställningar som passar i en systematisk litteraturstudie. Det finns ett antal skillnader mellan en scoping review och en systematisk litteraturstudie. Bland annat utgår en scoping review från en bred forskningsfråga varvid en systematisk litteraturstudie utgår från en smalare och mer fokuserad forskningsfråga. Vidare kan inklusion- och exklusionskriterier bestäms under arbetets gång i en scoping review till skillnad från systematisk litteraturstudie där kriterierna bestämts i förväg. En annan viktig skillnad är att scoping review är kvalitativ till karaktären och systematiska litteraturstudier är mer

kvantitativa. Viktigt att poängtera är att litteratursökningen för båda metoderna utförs på samma sätt (ibid.) I arbetets första fas var planeringen att använda icke-referentgranskad litteratur, såsom självbiografier skrivna av våldsutsatta HBTQ-personer för att besvara vår frågeställning. Vi började med att söka efter skönlitteratur som berörde studiens övergripande problemformulering på olika bibliotek. Tidigt i processen fann vi ett flertal självbiografier skrivna av kvinnor som utsatts för våld av sin manliga partner. Utbudet gällande våld i samkönade parrelationer var inte lika omfattande. Vi fann en bok skriven av Noah Lind (Fri himmel, 2020) som beskriver hur hon tar sig ur en våldsam relation med en annan kvinna. Vi fann vi däremot en brist av skönlitteratur avseende män som var utsatta av andra män.

Således valde vi att inte använda oss av skönlitteratur som empiri eftersom underlaget inte ansågs vara tillräckligt.

Utifrån ovanstående övervägningar har vi valt att använda scoping review som en fristående metod eftersom metoden är särskilt lämplig när det gäller att undersöka mindre etablerade forskningsområden. Vi anser att metoden lämpar sig särskilt väl för vårt syfte eftersom målgruppen vi fokuserar på utgörs av en liten mängd av populationen där det saknas randomiserade kontrollerade studier. Detta försvårar genomförandet av systematiska litteraturstudier, vilket gör att vi anser att scoping review är ett bra alternativ (Forsberg &

Wrengström 2016). Vi är medvetna om att det finns ett större värde av att använda sig av primärkällor, det vill säga att vända sig direkt till målgruppen för att inhämta empiri. På grund av arbetets syfte, rådande omständigheter kring Covid-19 pandemin samt avrådande från Malmö universitet att prata med särskilt utsatta och sårbara grupper, så har vidäremot valt att avstå från att göra egna intervjuer. Vidare menar Forsberg och Wrengström (2016) att scoping review som metod lämpar sig bra för studentarbeten eftersom metoden inte sällan omfattar ett begränsat antal studier. Inom tidsramen för examensarbetet blir detta ytterligare en anledning till att vi valde att använda oss av scoping review. En nackdel med metoden är att antalet artiklar som framkommer efter systematiska sökningar kan vara väldigt omfattande och således finns en viss risk att relevanta artiklar inte uppmärksammas och faller bort av misstag. Vad vi fann under våra sökningar var att detta inte upplevdes bli ett problem på grund av den begränsade forskningen inom området, vilket gjorde att sökträffarna vi fick var få till antalet och således upplevdes hanterbara. En annan förutsättning enligt Arksey och O’Malley (2005) för att använda metoden på korrekt sätt är att ha tillräckligt med kunskap för

att behärska avancerade databaser och sökmotorer. Vi anser oss själva ha tillräckligt med kunskap på grund av att vi tidigare arbetat med databaserna, således fann vi inte detta vara ett hinder för oss.

En scoping review omfattas av sex olika steg. Vi kommer redogöra för de fem första nedan.

Det sjätte steget innefattar konsultation, vilket är ett frivilligt steg som syftar till att diskutera studiens preliminära resultat med experter inom det studerade fältet. Således kan studiens resultat valideras samt möjligen öppna upp för en annan förståelse av studiens resultat (Arksey & O’Malley 2005). Eftersom vi inte har tillgång till vare sig målgruppen eller professionella som kan revidera vårt resultat så har vi valt att bortse från detta steg.

4.2.1 Steg ett och två i en scoping review

Enligt Arksey och O'Malley (2005) är första steget i en scoping review att identifiera forskningsfrågan eller forskningsfrågorna. Författarna rekommenderar att använda sig av breda forskningsfrågor för att minimera risken att missa relevant forskning, samtidigt som det kan innebära stora mängder data som behöver bearbetas. Arksey och O'Malley (2005) skriver att först när en uppfattning om forskningens bredd har uppnåtts kan forskningsfrågorna specificeras, vilket i sin tur ligger till grund för hur sökningarna genomförs. När vi hade kommit fram till vilka frågeställningar vi ville besvara bröt vi ned dem i nyckelord. Därefter letade vi synonymer till orden och översatte samtliga till engelska för att kunna göra

systematiska sökningar i internationella databaser. Enligt Arksey och O'Malley (2005) är steg två i scoping review att identifiera relevanta studier, vilket kan göras på olika vis. Vi valde att enbart använda oss av databaser för att hitta vetenskapliga artiklar eftersom databaserna var tillgängliga och vi hade tidigare kunskap med att söka i dem.

Nyckelord som vi använde i början var exempelvis våld i nära relationer, HBTQ och våldsoffer. Detta resulterade i sökningsfraser som visade sig vara alltför breda med

hundratals träffar. Ett exempel på en sådan sökningsfras var: “Partner abuse” AND “Same sex”. Denna sökning gjordes i Sociological Abstracts 2021-11-08 och gav 338 sökresultat varav 281 artiklar var referentgranskade, eller så kallat peer reviewed. När vi läste rubrikerna på artiklarna som framkom insåg vi dessutom att många av dessa inte passade arbetets syfte och att det fanns ett behov av att precisera våra fortsatta sökningar.

Under tiden som vi gjorde våra första sökningar hämtade vi inspiration från en del av de vetenskapliga artiklarnas nyckelord. Vad vi fann kompletterade vi sedan med våra egna nyckelord vi redan hade och ansågs stämma överens med vårt övergripande syfte. Samtliga nyckelord sammanställdes sedan i nedanstående tabell:

Tabell 1.

Svårigheter hinder

Samkönade parrelationer

HBTQ, HBT, LHB, gay, lesbisk, homosexuell

Våldsutsatthet, våldsoffer

Våld, våld i nära relationer

Hjälpsökande , hjälp

Stöd

Difficultie, barriers

Same sex LGBTQ, gay, lesbian, homosexual

Victim of violence, Victim

Violence, domestic violence, domestic abuse, intimate partner

Help-seeking, help

Support

violence, IPV, IPA

1. Tabell som visar nyckelord samt engelska översättningar.

Därefter började vi designa sökningsfraser utifrån ovanstående nyckelord. Databaserna som användes för vår systematiska litteratursökning var Proquest PsycInfo, Proquest Sociological Abstracts, Proquest Eric och Swepub. Sökningsfraserna, antal träffar samt valda artiklar presenteras i bilaga 1.

4.2.2 Steg tre i en scoping review - urval

Det tredje steget i Arksey och O’Malley’s (2005) scoping review innebär att göra ett urval av artiklarna utifrån olika inkludering- och exkluderingskriterier. Det första inkluderingskriteriet för våra systematiska sökningar var att artiklarna skulle vara referentgranskad, vilket innebar att vi exkluderade alla artiklar som inte var referentgranskade. Artiklar som berörde arbetets syfte inkluderades och övriga artiklar exkluderades. Vidare kriterier var att artiklarna skulle vara skrivna på svenska eller engelska då dessa är språk som vi behärskar. När vi gjorde sökningarna valde vi att inte begränsa artiklarna utifrån deras publiceringsdatum på grund av att mängden artiklar som framkom av sökningen var enligt oss hanterbara. Vi hade däremot en tanke från början att inte välja artiklar som var alltför daterade då vi inte ville utgå från forskning som möjligtvis inte är relevant för samtiden. Däremot är forskningen inom våld i samkönade parrelationer inte lika utbredd som exempelvis våld i icke-samkönade relationer.

Således valde vi vissa artiklar som låg utanför vår tänkta tidsram, såsom Turell (1999), eftersom vi ansåg att artikeln stämde väl överens med arbetets övergripande syfte. Enligt Arksey och O’Malley’s (2005) kan urvalet ses som en process där kriterierna kan modifiera under arbetets gång.

Utav de artiklar som ingick i vårt första urval beskrivet ovan gjordes en första gallring utifrån rubrikens relevans för studiens syfte och frågeställningar. Av artiklarna vars rubrik ansågs vara relevant gjordes sedan en gemensam läsning av abstraktet för att återigen begränsa mängden artiklar som vi hade. De 29 artiklar vars abstrakt låg nära arbetets syfte och frågeställningar lades i ett gemensamt dokument för närmare läsning. 28 av dessa skrevs ut eftersom en dubblett identifierades och togs bort. De utvalda artiklarna delades upp mellan oss för en första snabbläsning. 14 av artiklarna ansågs inte passa arbetet syfte och sållades således bort efter gemensam övervägning. Artiklarna som hade ett alltför teoretiskt ramverk inbakat i studien valdes bort då vi antog att detta kunde bli ett hinder i vår analys. Några artiklar valdes bort på grund av att de var litteraturstudier utan tydlig resultatdel. Ett fåtal engelska artiklar exkluderades eftersom språkbruket i dem var alltför komplicerat vilket hade kunnat innebära att vi feltolkat dem. De kvarstående artiklarna delades sedan upp jämnt mellan oss för grundlig genomläsning för att få en djupare förståelse av deras innehåll.

Majoriteten av artiklarna visade sig slumpmässigt komma från USA men sammantaget var samtliga artiklar skrivna utifrån en västerländsk kontext. På grund av att forskningsområdet inte är lika utbrett som andra områden valde vi att inte begränsa urvalet utifrån en särskild metod, utan både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades. Vårt slutliga urval bestod av 14 artiklar som kodades med nummer, författare, plats, metod samt titel enligt tabell 2:

Tabell 2.

Artikel Författare och årtal Plats Metod Titel 1. Furman et al.

(2017)

Kanada Kvalitativ It's a gap in awareness: Exploring service provision for LGBTQ2S survivors of intimate partner violence in Ontario, Canada

2. Bornstein et al.

(2006)

USA Kvalitativ Understanding the Experiences of Lesbian, Bisexual and Trans Survivors of Domestic Violence: A Qualitative Study”

3. Persson, A (2021) Sverige Kvalitativ Nu lägger vi skammen på bordet. Terapeutiska strategier i mötet med våldsutsatta män 4. Turell & Cornell-

Swanson (2005)

USA Kvantitativ Not all Alike: Within-Group Differences in Seeking Help for Same-Sex Relationship Abuses 5. Turell S, C (1999) USA Kvantitativ Seeking Help for Same-Sex Relationship Abuses 6. Walters, M. L.

(2011)

USA Kvalitativ Straighten Up and Act Like a Lady: A Qualitative Study of Lesbian Survivors of Intimate Partner Violence

7. Oswald, et al.

(2010)

USA Kvalitativ Lesbian mothers’ counceling experiences in the context of intimate partner violence

8. Merrill & Wolfe (2000)

USA Kvantitativ Battered Gay Men: An Exploration of Abuse, Help Seeking, and Why They Stay

9. McClennen et al.

(2002)

USA Kvantitativ Gay Men's Domestic Violence: Dynamics, Help- Seeking Behaviors, and Correlates

10. Donovan & Barnes (2019)

USA Kvantitativ Help-seeking among lesbian, gay, bisexual and/or transgender victims/survivors of domestic violence and abuse: The impacts of cisgendered heteronormativity and invisibility

11. Hardesty et al.

(2011)

USA Kvalitativ Lesbian/Bisexual Mothers and Intimate Partner Violence: Help Seeking in the Context of Social and Legal Vulnerability

12. Basow &

Thompson (2012)

USA Kvalitativ Service Providers’ Reactions to Intimate Partner Violence as a Function of Victim Sexual Orientation and Type of Abuse

13. St. Pierre & Senn (2010)

Kanada Blandad metod

External barriers to help-seeking encountered by Canadian gay and lesbian victims of intimate partner abuse: An application of The Barriers Model

14. Pepping et al.

(2017)

Australien Kvantitativ Couple interventions for same-sex couples: A consumer survey

2. Tabell som listar artiklarna i vårt slutliga urval med artikelnummer, författare, plats, metod samt rubrik på artikeln.

4.2.3 Steg fyra och fem i en scoping review - sammanställning av data

De fjärde och femte stegen i en scoping review innebär att göra en sammanställning av de valda artiklarna och kartlägga deras resultat (Arksey & O’Malley’s 2005). Under

kartläggningsprocessen är det av vikt att beakta syfte och frågeställningar för att kunna extrahera relevant information. Det finns flera olika sätt att göra kartläggningen på, varav innehållsanalys är vad vi valt att använda oss av eftersom vi är intresserade av att få fram vad som forskningen säger om ämnet snarare än hur det sägs. Att analysera innebär att reducera stora mängder data både för att göra datan förståelig men även för att identifiera olika

mönster. Analysen blir det ramverk som är till för att presentera själva kärnan i resultaten. De grundläggande stegen i en innehållsanalys är att arbeta systematiskt för att identifiera mönster och teman i syfte att beskriva specifika fenomen. Vidare finns både manifest innehållsanalys samt latent innehållsanalys. Manifest innehållsanalys syftar till att finna regelbundenheter utifrån en kvantitativ ansats. En latent innehållsanalys innebär att identifiera meningsbärande enheter samt att koda, kategorisera och tematisera dessa för att få en djupare förståelse av ett fenomen. Analysmetoden som vi har valt att använda oss av i detta arbete är den latenta innehållsanalysen (Forsberg & Wengström 2016).

Vårt slutliga urval av 14 artiklar skrevs ut och lästes noggrant igenom. Under läsningen markerades meningsbärande enheter och mönster som framkom som var relevant för studiens syfte och frågeställningar. Varje enhet fick ett kodord som efter läsningen infördes i en tabell.

Kodorden kategoriserades sedan i rubriker i syfte att sammanfatta koderna i övergripande begrepp. Kategoriseringarna undersöktes sedan närmre och en gemensam diskussion fördes kring hur dessa kategorier kunde tematiseras. De teman som identifierades presenteras i arbetets resultat och analysdel. I nedanstående tabell presenteras innehållsanalysens tillvägagångssätt:

Tabell 3.

Artiklar Koder Kategorier Teman

7, 2, 1, 12, 13, 14,

HBTQ-vänligt, bli mer inkluderande, mångfald i personalstyrkan,

organisationen följer feministiska teorier, upplevelsen av tillgänglighet, stödorganisationer, klientfeedback, önskemål

Formellt stöd Utbildning Specifika insatser

Kompetens

4, 3, 9, 13, 5, 6, 10, 11, 7,

Rådgivning, erkännande av hjälpbehov, tillgänglig hjälp, skamkänsla, inkomst, ålder, etnicitet , kunskapsbrist kring tillgänlig hjälp, lösa konflikter, sjukvård, polis, varför man stannar, skyddat boende, rädsla att förlora vårdnaden, hemlighet, olika mönster, hjälpsökande beteende

Inte blir betrodd Dåligt bemötande Stereotypa föreställningar

Tidigare erfarenheter/

förväntade negativa konsekvenser

3, 2, 5, 9, 8, 10, 6, 5, 8

Självförsvar, skuld, skam, mutual violence, offer, förövare, gemensamt ansvar för våld, mannen som

våldsutövare, synligt våld, fysiskt våld, sexualitet, brist på kunskap, mutual

Omgivningens syn Osäkerhet

Ideal

Def. våld/brist på kunskap

violence, sätta ord på våldet

6, 10 Skuld, skam, att leva öppet, isolering, hinder, brist på vänner, påverkar hjälpsökande, informella källor, inget stöd från familj, förlora arbetet

Kontroll Rädsla

“Outad”

3. Tabell som visar vilka koder som tillhör vilka artiklar, hur dessa kategoriserades samt vilka teman som identifierades.

4.3 Etiska överväganden

Ett etiskt förhållningssätt är en förutsättning för en vetenskaplig forskningsstudie av god kvalitet. Det finns olika forskningsetiska kodexar, det vill säga en sammanställning av forskningsetiska regler, som vägleder hur forskare bör agera under forskningsprocessen (Vetenskapsrådet 2017). Det finns fyra huvudprinciper avseende forskning; frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet. Principerna bygger på att deltagarna ska

informeras om studiens syfte, att informeras att de deltar av fri vilja samt kan avbryta när som helst. Vidare ska samtycke inhämtas och dokumenteras. Det material som samlas in om medverkande ska endast användas utifrån studiens syfte samt ska undanhållas från obehöriga (ibid.). Eftersom vi inte genomfört några intervjuer behöver vi inte beakta ovan nämnda huvudprinciper eller få vårt arbete etikprövat. Syftet med studien är att undersöka våldsutsattas upplevelser, däremot anser vi oss inte besitta tillräckligt med kompetens i dagsläget för att personligen intervjua våldsutsatta personer. En förutsättning för god

forskning, även på universitetsnivå, är att inte förorsaka skada eller lidande för deltagare i en vetenskaplig studie (ibid.). Dessutom har vi ingen möjlighet att specifikt nå ut till målgruppen vi ämnar studera. Vi anser det inte heller som etiskt korrekt att vända oss till yrkesverksamma praktiker och be dem utelämna kontaktinformation till potentiella informanter, vilket

dessutom inte är möjligt på grund av sekretessen. Andra etiska överväganden som vi har gjort är att enbart använda oss av artiklar som är referentgranskade. Detta har vi gjort för att

säkerställa att studierna har genomförts på ett korrekt vis och för att gallra bort oseriös forskning (Thurèn & Werner 2019).

4.4 Arbetsfördelning

Under skrivprocessen har arbetsfördelningen varit jämbördig. Vi har mestadels suttit tillsammans och arbetat, med undantag vid sjukdom då vi arbetat tillsammans digitalt på distans. Vår ambition har varit att sitta vardagar mellan 08:30-15:30, vilket vi i princip har följt. Vi har använt oss av ett gemensamt Google Drive dokument vilket inneburit att vi hela tiden har kunnat följa varandras skrivande de fåtal gånger vi inte fysiskt suttit tillsammans. Vi har båda varit med på samtliga handledningstillfällen med vår handledare som skett digitalt över Zoom. Vi kom gemensamt fram till våra sökningsfraser men sökningarna gjordes separat och delades upp mellan de olika databaserna på grund av tidsramen. Vi delade även upp läsningen av samtliga utskrivna artiklar från vårt första urval, likaså delades det slutliga urvalet upp för att koda innehållet i artiklarna. Kategoriseringen och tematiseringen av artiklarna gjordes sedan gemensamt. Till bakgrundskapitlet har vi sökt information och först skrivit enskilt men texten har vi sammanställt tillsammans. Resterande delar av arbetet har också skrivits gemensamt.