”Jag kan säga såhär att vårt arbete att jobba på förskolan har blivit mycket mer komplext, när vi får en massa
utmaningar…”
Kommunikationens betydelse inom mångkulturella förskolor – mellan hem och förskola
Jacqueline Reule
Självständigt arbete – Pedagogik GR (C), 15 hp Huvudområde: Pedagogik
Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: Termin 7/ HT- 20 Handledare: Ulla Damber
Examinator: Sofia Eriksson Bergström Kurskod: PE202G
Utbildningsprogram: Förskollärare, 210 hp
Förord
Jag valde att skriva mitt arbete själv och att göra semistrukturerade intervjuer via telefon, med tanke på rådande Corona – situationen. Ibland kändes det utmanande att skriva själv, för att jag inte kunde bolla tankar med någon, men samtidigt kunde jag lägga upp mitt arbete mer fritt och själv bestämma var och när jag skriver. Jag jobbade med arbetet hemifrån och det var också på grund av Corona – situationen.
Därmed vill jag tacka alla pedagoger som deltog och ställde upp för intervjuerna, som bidrog med kunskaper till min studie och jag hoppas att det kan ge inspiration för andra framtida pedagoger. Ett stort tack till min fantastiska handledare Ulla Damber, att hon alltid fanns tillhands, oavsett om det var någonting stort eller litet och som ledde mig genom arbetets gång. Vidare vill jag tacka mina vänner, klasskompisar och min familj som gav mig stöd och hjälpte mig genom processen, framför allt när det kändes utmanande.
Jacqueline Reule
Mittuniversitetet Östersund, 2020
1
Abstrakt
Examensarbete handlar om framför allt interkulturell kommunikation och lite om samverkan, mellan pedagoger och vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska. Syftet med studien var att få svar på vilka utmaningar och hinder pedagoger kan uppleva inom kommunikation, samt på vilka sätt kommunikation sker och vad som förmedlas. Det utfördes en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer, som dels skedde enskilda, dels i en fokusgruppintervju, totalt deltog fyra pedagoger. Studien utgår ifrån begreppet mångkultur och teorin interkulturalitet. Tidigare forskning visar på hur komplext kommunikation kan vara, när det finns olika språk och det är inte alltid lätt att kunna förstå varandra.
Björk Willén (2013) beskriver att det krävs ett stort samarbete, både utifrån pedagoger och vårdnadshavare att nå ett samförstånd. Resultatet visar på att språket kan vara utmanande, som flera pedagoger poängterar, upplever dem att vårdnadshavare säger att de förstår, men oftast gör de inte det. Kulturkrockar kan också vara ett hinder, som en pedagog belyser. I studien framgår också att förskolor kan vara både mångkulturella och monokulturella, beroende på situation.
Nyckelord: förskola, interkulturalitet, kommunikation, mångkultur, pedagoger, vårdnadshavare
2
Innehållsförteckning
Inledning ... 3
Bakgrund ... 4
Tidigare forskning ... 4
Olika kommunikationsvägar ... 4
Inflytande och maktförhållande i samverkan ... 6
Pedagogers och vårdnadshavares förväntningar ... 6
Samverkans komplexitet med utmaningar och hinder ... 6
Teoretiska utgångspunkter ... 7
Mångkulturens och interkulturalitetens skillnader ... 7
Interkulturalitet ... 8
Mångkultur ... 9
Litteratursökning ... 10
Syfte ... 11
Metod ... 12
Urval ... 12
Pilotstudie... 13
Datainsamlingsmetod ... 13
Genomförande ... 15
Databearbetning och analys ... 15
Forskningsetiska överväganden ... 16
Metoddiskussion ... 17
Resultat... 19
Olika kommunikationsvägar i förskolans verksamhet ... 19
Syn på inflytande utifrån pedagogernas uppfattningar ... 22
Förväntningar på pedagoger och vårdnadshavare ... 23
Utmaningar och hinder som pedagoger upplever ... 24
Sammanfattning ... 26
Diskussion... 27
Kommunikationens utmaningar och verktyg ... 27
Inflytande och förväntningar betydelse för kommunikation och samverkan ... 29
Slutsats av diskussionen ... 31
Pedagogiska betydelser för förskolan ... 31
Framtida studier ... 32
Referensförteckning ... 33
Missiv ... 35
Intervjuguide ... 36
3
Inledning
Samverkan mellan hem och förskola har förändrats genom tiderna och även synen på vårdnadshavares och pedagogers roll i den praktiska verksamheten. Tallberg Broman (2010) belyser att bakomliggande orsaker beror på industrialismens frammarsch och arbetsmarknadens förändringar, som ledde till att båda föräldrar började lönearbeta. En skillnad mellan förr och nu är att, förr hade pedagoger hand om barn och var som en inspiration till vårdnadshavare, men idag är ansvaret fördelat mellan vårdnadshavare och pedagoger (Tallberg Broman, 2013). År 1998 kom den första Läroplanen som styrdokument med sina mål som pedagoger skulle sträva efter (Pramling Samuelsson, 2017).
Läroplanen reviderades med åren (Lunneblad, 2018). I alla reviderade Läroplaner framgår att förskolan ska samverka med hemmet (Skolverket, 2010, 2016, 2018). Den aktuella Läroplanen betonar vikten av samarbetet mellan hem och förskola, vilket innebär att vårdnadshavare ska få möjlighet till deltagande och att påverka utbildningen på förskolan (Skolverket, 2018). Vidare beskriver Läroplanen pedagogers uppdrag att förmedla mål och innehåll i styrdokumentet, för att vårdnadshavare ska kunna ha inflytande, samt att kontinuerlig kommunikation om barnets vistelse på förskolan ska ske (Skolverket, 2018). Samverkan är inte alltid enkelt, framför allt inte när det gäller kommunikation och språkbrist, som förklaras närmare här. Bruce och Riddersporre (2012) visar en aspekt på komplexiteten av samverkan, som kan leda till missförstånd och att balansgången mellan vårdnadshavares inflytande och förskolans praktiska verksamhet inte alltid fungerar. Författarna förklarar detta med att vårdnadshavare vill ge åsikter om sina barns vistelse på förskolan gällande exempelvis mat och sömn.
Pedagoger kan dock inte alltid uppfylla alla önskningar, eftersom den praktiska verksamheten ska vara anpassad till alla barn. Samarbetet påverkas även genom andra faktorer såsom klasskillnad, där exempelvis vårdnadshavare med högre utbildning ställer högre krav på verksamheten (Sandberg &
Vuorinen, 2007). En till faktor är etnisk mångfald enligt författarna, med förklaring att idéer om samverkan är olika och därmed påverkas vilka förutsättningar som behövs för samarbetet. Enö (2013) beskriver också att samverkan påverkas av olika föreställningar gällande etnicitet, genus och klass, eftersom det kan saknas kunskap om exempelvis andra kulturer. I ett exempel av Enö (2013) framgick att pedagoger informerade pappor istället för mammor, eftersom de utgick ifrån att i några kulturer är det pappan som bestämmer. Språket utgör också en faktor som påverkar samverkan, eftersom språket blir en utmaning för både pedagoger och vårdnadshavare med invandrarbakgrund (Björk Willén, 2013).
Detta menar författaren kan leda till en obalans som motverkar förståelse och måluppfyllelse.
I slutet av 1900 – talet kom integrationspolitiken igång, eftersom det kom fler arbetskraftsinvandrare.
Genom undervisning i svenska och inköp av böcker på andra språk ville man skapa integration (prop.
1997/ 98: 16). Enligt Lunneblad (2018) är Sverige idag ett mångkulturellt samhälle, där även förskolans verksamhet präglas av mångfald. I en studie av Hedlin (2019) kom det fram att samarbetet och att göra information förståelig för vårdnadshavare med annat språk kan vara utmanande. Därför är det en anledning till att ta upp temat kommunikation, för att synliggöra hur komplex kommunikationen kan vara mellan pedagoger och dessa vårdnadshavare. Jag vill också närmare undersöka hur kommunikation sker och hur samarbetet uppfattas av pedagoger. I min studie kommer jag att använda mig av interkulturalitet, som handlar om att ett respektfullt samspel sker mellan olika parter från olika kulturer (Lorentz & Bergstedt, 2006). Teorin kommer förklaras och fördjupas under rubriken teoretiska utgångspunkter, samt begreppet mångkultur. Det kan förekomma att jag växlar mellan att skriva vårdnadshavare med invandrarbakgrund och ibland vårdnadshavare med ett annat modersmål än svenska, men det är alltid vårdnadshavare med annat modersmål än svenska som är fokuset.
4
Bakgrund
Under bakgrunden kommer det redogöras för vad tidigare forskning kom fram till, samt att teoretiska utgångspunkter kommer behandlas. Avslutningsvis följer rubriken litteratursökning, som innehåller hur det söktes på tidigare forskning.
Tidigare forskning
I tidigare forskning tas upp teman om vilka olika kommunikationsvägar som finns, till exempel den skriftliga och muntliga kommunikationen med mera. Vidare kommer teman inflytande och maktförhållande behandlas, samt vilka förväntningar som kan finnas. Det sista temat kommer belysa hinder och utmaningar i förskolans värld. Alla teman står i kontext mellan hem och förskola.
Olika kommunikationsvägar
I förskolans praktiska verksamhet finns det olika kommunikationssätt. Dels kommunicerar pedagoger med personlig, verbal och icke verbal kommunikation, dels med digital och skriftlig kommunikation, som till exempel mejl eller brev med olika information (Sandberg & Vuorinen, 2007; Björk Willén, 2013;
Eckeskog, 2019).
Skriftlig information kan förekomma i olika varianter och med olika syften, som har sina för- och nackdelar. Sandberg och Vuorinen (2007) beskriver att den skriftliga informationen sker genom vecko- eller månadsbrev, men författarna nämner inte på vilket sätt breven förmedlas, om det läggs på hyllorna eller om det skickas ut via mejl. Författarna diskuterar också för- och nackdelar med den skriftliga kommunikationen, där å ena sidan kommunikationen blir mindre personlig vilket för med sig nackdelen att den sker ensidig, vilket också Eckeskog (2013) belyser och att detta kan leda till missförstånd. Å andra sidan gör det möjligt, och är en fördel, att vårdnadshavare kan läsa informationen när de har tid för det. Samtidigt när meddelandet hänger i hallen ser vårdnadshavare inte alltid detta eller skjuter upp läsningen till en annan gång. Ibland gjordes barn delaktiga på förskolan att skriva information till vårdnadshavare, som gjorde vårdnadshavare extra uppmärksam att de skulle läsa upp det barnen skrev, eftersom barnen ville det. Eckeskog (2019) diskuterar också den skriftliga kommunikationen både i pappersform och digitalt, samt muntligt. I Eckeskogs studie kom det fram att några förskolor inte bara skickade ut meddelande via mejl utan även via sociala medier som exempelvis en offentlig blogg, men detta fungerade inte för alla förskolor, då intresse från vårdnadshavare saknades. På en annan förskola visades att pedagoger förmedlade information både skriftligt och muntligt, därför att det är svårt att veta om eller när vårdnadshavaren hade läst meddelandet, samt att de kunde ha fått fel mejladress ibland. Informationen fanns därför utskriven på en anslagstavla på förskolan, för att det skulle nå alla vårdnadshavare. Information kan även förmedlas på olika språk, som det synliggjordes i en isländsk studie av Einarsdottir och Jónsdóttir (2019). Ibland gavs det ut information på vårdnadshavares modersmål eller på engelska, även om det oftast skickades ut på isländska. Däremot synliggjordes i studien av Eckeskog (2013) att meddelande i exempelvis veckobrev eller månadsbrev skrevs på svenska, men det kunde även förekomma att veckobrev ibland skrevs på engelska. Det kan också vara betydelsefullt hur språket formuleras, med tanke på att vårdnadshavare ska förstå orden och då framförallt för vårdnadshavare med invandrarbakgrund (Enö, 2013).
En annan möjlighet att förmedla en skriftlig information var genom att komplettera skrift med bilder (Sandberg & Vuorinen, 2007). Intentionen var att kommunicera lättare med vårdnadshavare med annat språk och det blev även populärt hos de andra vårdnadshavarna. Kommunikation med bilder ger även en möjlighet för vårdnadshavare med annan etnicitet att se och höra av sina barn vad de upplevde på
5 förskolan, vilket ger en inblick i förskolans vardag. Bilder och föremål används också som förmedling av information, som exempelvis att visa kläder från andra barn för vårdnadshavare, med kompletterande symbolbilder av klädaffärer (Eckeskog, 2013). Författaren förklarar att på det sättet skapades förståelse för vilka kläder det behövs och var de kan köpas.
Andra sätt att kommunicera är verbala och fysiska möten, som även här kan ha olika former och syften. Ett kommunikationssätt som Sandberg och Vuorinen (2007) skriver om är drop – in där både vårdnadshavare och barn är välkomna. Drop - in ger vårdnadshavaren, barn och personal möjlighet att samtala med varandra på ett informellt sätt som anses positivt av pedagogerna. Men även här finns det nackdelar som författarna beskriver. Detta kan vara att om olika vårdnadshavare har många olika språk kan det bli svårt att kommunicera med varandra. En till nackdel är om vårdnadshavare kommer vid olika tider så de missar varandra under drop – in och är kvar själva med sina barn. Intentionen med drop – in, som författarna kom fram till i sin studie, var att vårdnadshavare skulle kunna skapa kontakt med varandra och se vad som görs på förskolan (Sandberg & Vuorinen, 2007). Studien handlade om samverkan mellan hem och förskola, samt vilka sätt det fanns att göra vårdnadshavare delaktiga och nyfikna att komma till träffar i verksamheten. Drop – in kunde vara ett sätt, men det fungerade inte alltid, med anledning av de nackdelarna som nämnts ovan. Föräldramöten ger också möjlighet för vårdnadshavare att kunna träffas och prata med varandra, men alla har inte tid, utan prioriterar att stanna hemma om det är samma information som de kan få i förskolans hall (Sandberg & Vuorinen, 2007). Samtidigt nämns att en lösning kan exempelvis vara att ta in någonting kreativt såsom en föreläsare. Juul och Jensen (2003) skriver om att det är pedagoger som avgör hur ett föräldramöte går till. Det kan vara mer formellt där det tydligt framgår hur alla ska förhålla sig, nämligen på ett bestämt sätt och det ska gå rätt till. Medan det mer informella mötet avser att göra vårdnadshavare delaktiga, lägger vikten på barns trivsel och att vårdnadshavare är välkomna med egna idéer och förslag.
En icke verbal kommunikation kan ha betydelse för hur något uttrycks och hur detta kan tolkas.
Detta eftersom den icke – verbala kommunikationen har olika innehåll och tolkningar som styrs av kulturella koder, som varierar inom och mellan olika länder och kulturer, samt inom sociala kontexter (Stier & Riddersporre, 2019). Författarna förklarar att pedagoger, framför allt i mångkulturella förskolor ska besitta kunskap om den icke – verbala kommunikationen och sin egen kommunikation, med dess innehåll och tolkningar. Genom att kommunikationens innehåll och tolkningar kan skilja sig åt inom olika länder, kulturer och i sociala kontexter, kan missförstånd skapas med konsekvenser för pedagoger, vårdnadshavare och även barn. Den icke – verbala kommunikationen karaktäriseras av att förmedla tankar och känslor genom gester, ansiktsuttryck och blickar.
Oftast hör den verbala och icke – verbala kommunikationen ihop. Ett exempel på det synliggörs i en studie av Björk Willén (2013). Kommunikationen sker i en hall, mellan en vårdnadshavare som inte behärskar svenska fullt ut och en pedagog. De flätade ihop den verbala och icke – verbala kommunikation genom att exempelvis skaka med handen när det sades nej. Ibland användes den verbala kommunikationen genom att upprepa det sagda, ställa frågor och ge förslag till svaret. Denna situation förklarar författaren med att det krävdes ett stort samarbete för att kunna kommunicera, samt att de ville få till en ömsesidig förståelse och pedagogen förhöll sig professionell. Pedagogens professionella handlingssätt innebar att hon var öppen för att vilja förstå vårdnadshavaren. Situationen kan kopplas till ett interkulturellt samspel. Utifrån Stier och Riddersporre (2019) betyder interkulturellt samspel ömsesidighet och att kommunikation sker mellan två enskilda parter med olika kulturella bakgrunder. Situationen som Björk Willén (2013) beskriver, illustrerar att den också kan göra samverkan asymmetrisk, för att pedagogen kunde tolka vårdnadshavaren som att han sökte hjälp, när så inte var fallet. Nedan utvecklas asymmetrisk kommunikation ytterligare.
6 Inflytande och maktförhållande i samverkan
När det gäller maktförhållande pratas det om att en asymmetri uppstår. Enligt Juul och Jensen (2003) innebär asymmetri att en person har mer makt och kunskap än den andra och därmed skapas en asymmetrisk relation. Vidare förklarar författarna att det är pedagoger som är den parten som har makt, eftersom de anses vara den som vet mer än vårdnadshavare. Medan vårdnadshavare kan känna sig underlägen i pedagogers maktposition, även om de gör ett försök att visa sina kunskaper.
Maktobalansen kan uppstå när det inte ges betydelse för vårdnadshavares kunskaper och pedagoger vill få genom sitt eget synsätt (Juul & Jensen, 2003). Asymmetrin kan också bero på andra olika orsaker, med anledning att det finns kulturella skillnader vårdnadshavare kan känna eller att det finns en osäkerhet, som Jonsdottir och Nyberg (2013) illustrerar i sin studie. Detta visades genom samtal med pedagoger om föräldramöten, eftersom det kunde hända att vårdnadshavare inte kom till dessa möten, utifrån en pedagogs uppfattning att det kunde bero på maktasymmetrin (Jonsdottir & Nyberg, 2013).
I förskolans värld ska det även finnas möjlighet för vårdnadshavares inflytande. Jonsdottirs och Nybergs (2013) studie visar att pedagoger är medvetna om vikten av vårdnadshavarens inflytande och vill ge plats för deras synpunkter, men samtidigt behålla sitt professionella ansvar. Vårdnadshavare vill ibland dessutom inte ha något inflytande och istället ha behov av att bara berätta någonting för pedagoger. Inflytande innebär även att vårdnadshavare med olika etniciteter och olika socioekonomisk bakgrund ska ses som likvärdiga, där alla får säga sina åsikter, samt att pedagoger tar nytta av denna mångfald. Avsikten är att alla vårdnadshavare ska kunna få påverka förskolan, med tanke på barnets bästa och därför bör även en tillitsfull relation skapas, enligt Jonsdottir och Nyberg (2013).
Pedagogers och vårdnadshavares förväntningar
Genom att det finns olika kulturer inom förskolan, blir det även en fråga om förhållningssätt och därmed vilka förväntningar som kan finnas på pedagoger och vårdnadshavare. Sandberg och Vuorinen (2007) skriver om samverkansformer som är informella som ska underlätta vårdnadshavarens inflytande. Meningen är även att personal och vårdnadshavare ska kunna få kunskap om varandras kulturer. Detta gör att pedagoger är öppna för vårdnadshavares synsätt. Enligt Stier och Riddersporre (2019) kommer öppenhet från båda håll, pedagogers och vårdnadshavares. Författarna menar att vårdnadshavare med en invandrarbakgrund behöver vara öppna för hur förskolans verksamhet är.
Pedagoger däremot behöver se att vårdnadshavare kan ha ett annat perspektiv. Därför är öppenhet ett sätt att kunna skapa ett interkulturellt arbetssätt. Samtidigt för samarbetet med sig svårigheter också för pedagoger som själva har samma invandrarbakgrund som en vårdnadshavare (Stier &
Riddersporre, 2019). Anledningen kan vara att vårdnadshavaren vill att deras åsikter ska framgå av pedagogen, men pedagogen har en skyldighet gentemot förskolans uppdrag. Det kan också finnas andra svårigheter som exempelvis att man håller fast vid sina egna synpunkter och åsikter och att man inte utgår ifrån den andra partens perspektiv (Stier & Riddersporre, 2019).
Samverkans komplexitet med utmaningar och hinder
Kommunikation i samverkan kan vara utmanande och för med sig hinder. En av utmaningarna kan vara språket, i samband att kunna bemöta alla vårdnadshavare likvärdiga (Björk Willén, 2013). Språket kan vara ett hinder och en utmaning på olika plan.
Ett hinder kan vara att kunna förstå varandra gällande barnets bästa. I Björk Willéns studie framgår ett samtal som visar på en asymmetrisk aspekt, eftersom det är språket som gör det svårare att kunna göra sig förstådd för varandra. Både pedagogen och vårdnadshavaren behöver jobba fram en fungerande kommunikation. Samtalet visar även att språket har betydelse för barnets bästa. Situationen
7 handlar om ett barn som möjligtvis är allergiskt mot ägg, men det är svårt för pedagogen att kunna förmedla detta till vårdnadshavaren, så att båda förstår det som sägs och menas. Författaren lägger vikt på att i en sådan situation är det viktigt att hitta ett samförstånd.
Det spelar även roll i hur information ges ut och hur detta uppfattas, när det gäller framför allt barn, men även att kunna skapa en förtroendefull relation. Förmedling av information i Sverige kan innebära att om det som informeras inte förstås, generar ännu mer information istället med tron på att det sedan blir samförstånd (Stier & Riddersporre, 2019). Det är enligt Stier och Riddersporre (2019) inte alltid tydligt hur information uppfattas av andra parten. Ett exempel kan vara att hålla tid för utvecklingssamtal. Det informeras med skriftlig information, men påminns även om tiden muntligt.
Utmaningen med tidsaspekten är att det finns olika tidsuppfattningar inom olika kulturer och därmed olika tolkningar av den skriftliga informationen som blir en utmaning för vårdnadshavare och pedagoger. Författarna trycker därför på att det är av betydelse att information även ges ut muntligen.
Ett liknande utmaning visades av Lunneblad (2013). Pedagoger i Lunneblads studie berättar om punktlighet vid lämning, eftersom när de började en aktivitet i en annan sal som ligger på en skola, är vissa dörrar låsta på skolan och utmaningen blir att förseningen inte ska skyllas på barnet, utan att det ska hållas en tydlig konversation med vårdnadshavaren. I en studie som gjordes på Island av Einarsdottir och Jónsdóttir (2019) visar det sig att språket också kan påverka deltagande av barnet.
Förklaringen är att det skickas ut information på isländska ibland och vårdnadshavare som inte kan isländska kan missa viktig information. Studien visade även att både för vårdnadshavare och personalen kan det vara svårt att förmedla budskap, så att vårdnadshavaren förstår innehållet. Att kunna ett språk eller inte utgör hur mycket tillgång som finns till information (Björk Willén, 2013). Björk Willén (2013) beskriver skillnaden som exempelvis ligger i småprat, som är viktigt för att kunna bygga upp en relation. Brist på språk kan utgöra ett hinder för detta, eftersom bara relevant information ges och att det oftast handlar om barns trivsel och mående. Medan för de som behärskar samma språk går kommunikationen mer flytande och fungerar bättre för att kunna förstå varandra.
En aspekt av språk och kommunikation kan också vara att se när det ska användas ett avancerat språk och när det ska användas ett enkelt språk. Enö (2013) skriver om att språkbrist kan ge vårdnadshavare en känsla av att de är mindre värda, därför är det av vikt att ett lättare ordval används i information till vårdnadshavare, medan yrkesspråket kan användas i kommunikation med rektorer och kollegor. Risken som framgår vid användning av yrkesspråket inför vårdnadshavare, är att detta kan ha inflytande på tilliten och tryggheten för samverkan med vårdnadshavare. Författaren förklarar att det handlar om att vårdnadshavare står i en lägre maktposition än pedagoger, om ett mer avancerat språk skulle användas. Genom informella möten såsom drop – in eller fixa dagar som Jonsdottir och Nyberg (2013) beskriver, kan pedagoger ge vårdnadshavare andra möjligheter, för att kunna samverka lättare och pedagoger kan visa förskolans värld och dess syfte. I Einarsdottirs och Jónsdóttirs (2019) studie framgår också att pedagoger som intervjuades diskuterade om att världen har förändrats och fler familjer flyttar till Island och därför behöver de tänka i nya banor med samarbetet.
Teoretiska utgångspunkter
Mångkulturens och interkulturalitetens skillnader
Lorentz och Bergstedt (2006) skriver att under 1800 – 1900 talet var skolans fokus inom undervisning att förmedla kunskaper som skulle bidra till en enhet, som innebar att kunskaper om själva landet förmedlades, det kunde handla om geografi, språk, religion med mera. Lahdenperä (2008) pekar också på monokulturen som kunde och kan existera. Författaren förklarar detta med att skolan tar det svenska som normen, att de som inte är lika ska anpassas. Vidare menar författaren att det därför krävs en
8 medvetenhet om sina egna värderingar som finns gentemot andra kulturer. Lorentz och Bergstedt (2006) tydliggör att samhället i västvärlden har förändrats genom exempelvis globalisering och internationalisering, som har gjort att även lärarens ansvar ändrades gällande undervisning och förmedling av kunskap.
Idag hör man talas mycket om mångkulturella förskolor, men även att det blev alltmer interkulturellt. Det är en skillnad mellan mångkultur och interkulturalitet. Mångkultur betyder enligt Stier och Riddersporre (2019) att olika kulturer existerar tillsammans, som exempelvis inom förskolan.
Det kan beskrivas tydligare utifrån Sernhede (2016). Han skriver att idag är Sverige mångkulturellt, eftersom människor bär olika kulturer med sig och lever tillsammans bredvid varandra. Medan interkulturalitet betyder att det sker en interaktion som är ömsesidig (Lorentz & Bergstedt, 2006). Därför menar Lorentz och Bergstedt (2006) att det krävs en medvetenhet om en mångkulturell miljö, för att en interkulturell kommunikation kan ske och att se olikheter och likheter i var och en av oss, samt att därmed kunna synliggöra olika erfarenheter, kunskaper med mera. Det är något som Spijkers och Loopman (2020) beskriver i sin studie, som gjordes i Belgien. Det handlar om hur människor med olika etniska bakgrunder, inom olika miljöer som till exempel institutioner eller arbetsplatser interagerar med varandra. Författarna kom fram till att framför allt inom institutioner, sker ett lärande om varandra, om det skapas en miljö för mångfald, som samtidigt kan motverka hierarki. Samtidigt belyser författarna att leva i en mångfaldskultur kan vara komplext, men om ett lärande sker om varandras kulturer och det positiva ses så kan det fungera. Nedan förklarar jag närmare vad teorin interkulturalitet och begreppet mångkultur innebär, samt hur jag använder mig av det i min studie.
Interkulturalitet
Ordet interkulturalitet kan brytas ned i två ord till inter och kultur. Lorentz och Bergstedt (2006) beskriver detta. Författarna skriver att inter innebär att det sker en handling i samspel med minst två parter, som har olika kulturer med sig. Vidare beskrivs att inter baseras på att båda parter för en respektfull kommunikation med varandra. Medan kultur innebär att en förbindelse föreligger mellan kulturer (Lorentz & Bergstedt, 2006). Lahdenperä (2008) diskuterar interkulturalitet i sammanhang med att det ska finnas en självkritik angående en människas egna kulturella bakgrund, för att kunna skapa en större likvärdighet och minska maktförhållande som annars kan finnas. Författaren fördjupar interkulturalitet i samband med organisationskultur, där vikten läggs på ledaren som ska se till att en öppenhet för olika åsikter i kommunikation kan föras fram, samt att detta ska kunna hjälpa för konflikthanteringar. Jag använder mig av denna teoretiska bakgrund, för att studiens fokus ligger i kommunikation mellan pedagoger och vårdnadshavare med invandrarbakgrund. Samverkan ingår också i min studie, som utgör en del av kommunikation. Interkulturalitet kan användas i min studie för att se på vilka sätt olika parter interagerar och kommunicerar med varandra. Det finns olika begrepp inom teorin interkulturalitet, dessa är interkulturellt förhållningssätt och interkulturellt samspel/
kommunikation.
Interkulturellt förhållningssätt innebär att det finns en medvetenhet om mångfald, med både för- och nackdelar. Det interkulturella förhållningssättet kan användas att visa det speciella med olika kulturer och samtidigt att man är en gemenskap, men även att man är öppen och nyfiken på olika kulturer (Stier & Riddersporre, 2019). I en studie av Becerra Lubies & Varghese (2019) som gjordes i Chile, framgår hur pedagoger interagerar med varandra på en interkulturell och tvåspråkig förskola med en Mapuche kultur. Det jobbar pedagoger som är Mapuche och pedagoger som är icke – Mapuche.
I studien belystes att de icke – Mapuche pedagogerna kände att de kunde lära sig någonting nytt på förskolan och några Mapuche pedagoger kände sig mer trygga genom samarbetet, för att de fick
9 synliggöra kulturen för de icke – Mapuche pedagogerna. Stier och Riddersporre (2019) beskriver att det också kan bli ett spänningsfält och att sätta gränser gällande hur idéer och förväntningar kan bemötas, men även vad som kan bejakas. Jag kommer behandla begreppet i samband med förväntningar som pedagoger har på vårdnadshavare och vad pedagoger tror vårdnadshavare har för förväntningar på pedagoger. Begreppet omfattar även mångfald och olika kulturer enligt Riddersporre och Stier (2019).
I min studie kopplas mångfald och kulturer till etnicitet. Med det menas vårdnadshavare med invandrarbakgrund som har ett annat modersmål än svenska.
Interkulturellt samspel och interkulturell kommunikation beskrivs av Stier och Riddersporre (2019).
Författarna förklarar att det sker en interaktion med respekt mellan olika parter och i kollektiv, som har med sig olika kulturella bakgrunder. Olika tankar och idéer utbyts, kommunikation förs och parterna har inflytande på varandra, samt att språk är i fokus. I min studie kommer jag koppla dessa begrepp till hur pedagoger och vårdnadshavare med invandrarbakgrund och annat språk än svenska kommunicerar med varandra och vilken roll språket kan spela. Lorentz (2006) menar att det först kan uppstå en interkulturell kommunikation, när en medvetenhet finns om en själv och den andre i en mångkulturell miljö. I en studie från Lahdenperä (2008) framgår interkulturell kommunikation som kompetens. Författaren tydliggjorde detta, med att det ska finnas en öppenhet för att tillmötesgå andra kulturer, där inga fördomar eller värderingar finns, men även att information skulle förmedlas så att alla kunde förstå. Interkulturell kommunikation i USA fanns redan under mitten av 1900 – talet och hette cross – cultural communication, på svenska tvärkulturell kommunikation (Lorentz, 2006). Under den tiden hade begreppet betydelse för affärsmän, eftersom det behövdes en insiktsfull kommunikation för affärer med andra länder. Beskrivningen om interkulturell kommunikation utifrån Lahdenperä (2008) och Lorentz (2006), kommer jag använda mig av i samband med vikten av att kunna göra sig förstådd och att kunna vara öppen.
I bakgrunden var jag inne på interkulturellt arbetssätt, som Stier och Riddersporre (2019) skriver om, att en öppenhet ska komma från båda håll, pedagogers och vårdnadshavares, gällande förskolans verksamhet, samt att pedagoger ska kunna se vårdnadshavarens perspektiv. Ett annat exempel ges av Lahdenperä (2018), som beskriver att det behövs en komplementär hållning, för att en förskola inte ska stanna som en monokulturell verksamhet. Författaren menar att verksamheten ska vara lyhörd gentemot vårdnadshavarna och att inte ge dem en känsla av att de inte kan eller förskolan är bättre på att uppfostra barn, eftersom det är vårdnadshavare som är ansvariga för sina barn. Vikten läggs även på att inte behandla alla lika, utan att kunna se varje individuellt barn och familj. Detta kommer jag att koppla till hur kommunikationen och samverkan kan se ut.
Mångkultur
Mångkultur är lika relevant för min studie som interkulturalitet. Anledningen är att de förskolor jag vill utföra min studie hos, består av familjer som har invandrarbakgrund och ett annat språk än svenska.
Därmed ingår dessa förskolor i mångkulturen. Ordet mångkultur är ett brett begrepp och betyder att människor med olika kulturer, etniciteter och nationer vistas på samma ställe, till exempel på en skola eller i ett samhälle (Lorentz & Bergstedt, 2006). Stier och Riddersporre (2019) beskriver mångkultur med att det exempelvis finns barn i en barngrupp eller vårdnadshare som föddes utanför Sverige och kulturen skiljer sig från majoriteten. Mångkultur innebär enligt Wikström (2009) att det finns status mellan olika kulturer, som samtidigt blir en fråga om alla ska ha en likvärdig status, samt att utifrån det kan det avgöras vilken kultur som prioriteras eller vilka rättigheter som finns. Teorin kan dock ha ett positivt synsätt med sig, eftersom de olika kulturer, religioner, språk kan vara berikande och få samhället att växa (Sernhede, 2016). Samtidigt menar Sernhede (2016) att inte alla har samma insyn för
10 att acceptera de olika samexistenser som finns i Sverige. Begreppet använder jag i samband med att kunna beskriva på vilka sätt förskolorna kan tolkas som mångkulturella i min studie.
Litteratursökning
Urvalet skedde genom Mittuniversitetets bibliotek för att komma åt databaser som ger kollega granskade artiklar. Databaser som användes var Eric via EBSCO och Academic Search Elite. Orden som söktes på blev exempelvis: (cooperation* or collaboration*) AND (ethnic* parent*) AND (teacher* OR staff* OR educator*) AND (preschool* OR daycare*). Men även orden som: (cooperation* OR collaboration*) AND (parent* OR caregiver*) AND (ethnicity* OR culture*) AND (preschool* OR daycare*) AND (teacher* OR teach* OR educator*), samt exempelvis orden som (intercultural* OR multicultural*) söktes på. UlrichsWeb togs till hjälp för att säkerställa att artiklarna som hittades är vetenskaplig granskade, det innebär att de är kollega granskade. En avhandling hittades genom ett tips, som jag googlade fram på Diva portalen. Övrig litteratur använde jag som vi hade i olika kurser och gjorde research för att säkerställa att de är vetenskapligt användbara.
11
Syfte
Syftet med denna studie är att bygga på kunskapen om hur interkulturell kommunikation kan förstås enligt verksamma pedagoger i förskolan. Frågeställningar som ska leda studien är:
❖ På vilka sätt sker kommunikation mellan pedagoger och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska, enligt pedagogernas uppfattningar?
❖ Vilken information förmedlas från och till pedagoger, enligt pedagogerna?
❖ Vilka hinder och utmaningar upplever pedagoger i förskolans praktiska verksamhet, angående kommunikation med vårdnadshavare med annat modersmål än svenska?
12
Metod
I metodavsnittet beskrivs tillvägagångssättet för undersökningen. Undersökningen kommer att ha en kvalitativ ansats, vilket förklaras närmare under rubriken Datainsamlingsmetod. Jag tar även upp mina forskningsetiska överväganden, samt hur datainsamlingen genomförts, bearbetats och analyserats.
Studiens genomförande diskuteras under rubriken Metoddiskussion.
Urval
Jag valde att göra intervjuer via Zoom, samtidigt som jag hade alternativet att göra telefonintervjuer ifall det skulle bli tekniska problem med Zoom. Det blev telefonintervjuer för alla deltagare och varför det blev bara telefonintervjuer kommer förklaras under metoddiskussionen. Intervjuerna skedde på tre olika förskolor med totalt fyra pedagoger och pilotstudien är medräknad, för att få flera olika åsikter och se när svaren börja upprepa sig, som skulle visa att jag hade tillräckligt med datamaterial. I en kvalitativ studie läggs betydelsen på att nå en mättnad, som handlar om att när svaren upprepas kan dem därmed inte bidra till ytterligare ny kunskap (Eriksson Zetterquist & Ahrne, 2015). Vidare ville jag från början intervjua totalt mellan fem och åtta pedagoger fördelat på ungefär två förskolor, för att få ta del av olika uppfattningar och erfarenheter av pedagoger som jobbar på samma förskola. Det fanns olika anledningar varför det blev fyra deltagare istället och det kommer diskuteras under metoddiskussionen. Alla förskolorna ligger i en tätort och jag använde mig av fiktiva namn för förskolorna och även pedagogerna som deltog, för att skydda anonymiteten. Förskolan Älgen och Björnen ligger i samma tätort. På förskolan Älgen jobbade Alex och Robin, där fanns det tio barn med ett annat modersmål än svenska. Alex har jobbat i fyra år som förskollärare och Robin har jobbat i cirka tjugo år som förskollärare och är även specialpedagog. På förskolan Björnen jobbade Lesley och där fanns det en familj med invandrarbakgrund, men de hade flera förut. Lesley har jobbat inom förskolan i cirka fyrtio år och är utbildat förskollärare. Förskolan Renen ligger i en annan tätort och där jobbade Kim och de hade också flera olika familjer med invandrarbakgrund, men hur många exakt framgick inte. Som de andra pedagogerna har även Kim en förskollärarutbildning och har varit verksam inom förskolan i cirka trettio år. Observationer valde jag bort för att jag tillfrågade flera förskolor om jag fick komma för att observera, men på grund av rådande Corona – situationen var det inte möjligt att få besöka förskolor, därför blev det bara telefonintervjuer istället.
Urvalet av förskolorna skedde genom att jag valde dem som jag mer eller mindre kände närmare till, dels de jag gjorde praktik hos och även dels med de jag var i kontakt med på annat sätt. Här använde jag mig av ett bekvämlighetsurval, som innebär enligt Bryman (2018) att forskaren kan använda sig av personer som kan vara tillgängliga för en viss tidpunkt. Författaren beskriver vidare att det finns en större chans att få svar tillbaka. Samtidigt har jag också kontaktat förskolor som jag inte kände till. Jag började att kontakta rektorerna först via mejl, sedan via telefon, eftersom jag ansåg att detta blev mer personligt och lättare att kommunicera vad studien handlade om och hur det är tänkt. Informationen kompletterades skriftligt via mejl, för att rektorn skulle ha tillgång till mer fullständig information.
Rektorn förmedlade vidare informationen till personalen, om det fanns intresse för deltagande i studien.
Jag använde mig av ett snöballsurval, som innebär enligt Bryman (2018) att det kontaktas först en person som sedan kan ge förslag till någon annan som kan intervjuas. I min studie skedde denna typ av urval genom att rektorerna förde information vidare till personal, om någon kunde tänka sig att delta. Urvalet var även att jag var öppen för att intervjua barnskötare, förskollärare och eventuella vikarier, eftersom jag lade vikten på att de som ville delta skulle ha haft erfarenhet att jobba med vårdnadshavare med annat modersmål än svenska, för att dem skulle kunna svara på mitt syfte. Samtidigt var samtliga
13 deltagare i min studie förskollärare som kunde ställa upp och jag kommer nämna de som pedagoger i min studie. Jag valde mångkulturella förskolor, med samma anledning att pedagoger skulle ha haft erfarenhet med vårdnadshavare som har ett annat modersmål än svenska.
Pilotstudie
En pilotstudie genomfördes, där jag kunde testa mitt metodval som var en semistrukturerad intervjustudie där jag använde en intervjuguide. Pilotstudien testades för att se om intervjuguiden fungerar för senare intervjuer inför uppsatsen. Till exempel om ändringar behövde justeras eller göras på ett annorlunda sätt. Den semistrukturerade intervjuguiden bestod av teman och stödord, där frågor formulerades utifrån detta. Meningen var att respondentens svar inte skulle styras för mycket och att hen skulle kunna berätta fritt om sina egna uppfattningar. Bryman (2018) poängterar att i en semistrukturerade intervju kan frågor ställas som inte tillhör temat, men som används för att följa upp respondentens svar. Detta är någonting som jag använde mig av, eftersom jag såg i transkriberingen att det togs upp frågor och svar som inte var relevanta och tiden kunde ha nyttjats för relevanta frågor istället. Genom det ville jag övergå att istället använda mig av en strukturerad intervjuguide, som har öppna frågor. Efter att jag diskuterade fram med min handledare vilken typ av intervju jag ville göra, bestämde jag mig för att fortsätta med de semistrukturerade intervjuerna. Anledningen är att jag insåg att det är ett givande sätt att respondenten ger utförliga svar.
Intervjun genomfördes via telefon och tog cirka en timme, eftersom det var svårt att fysiskt besöka förskolan på grund av Corona situationen. De fyra etiska principerna togs upp muntligt i början av intervjun. Det frågades om det var okej att spela in samtalet och det var det. Telefonintervjun gick bra och jag gjorde en positiv erfarenhet av det. Det finns för- och nackdelar enligt Bryman (2018), som exempelvis att det blir svårare att läsa av kroppsspråket om intervjun sker via telefon, samtidigt gör det att respondenten inte kan göra några förutfattade meningar av den som intervjuar. Anledningen är att en fysisk intervju annars kan påverka respondentens svar om hen skulle ha förutfattade meningar om exempelvis kön, etnisk bakgrund eller ålder med mera och svarar som hen tror intervjuaren vill höra.
Objektivitet i intervjun via telefon kunde vara en utmaning, med anledning att det var svårare att kunna leda samtalet med kroppsspråket och istället användes ord för att kunna föra dialogen vidare. Detta gjorde att jag ibland ville hålla med vad respondenten berättade. Det är som Bryman (2018) nämnde, att nackdelen med telefonintervjun är att inte kunna se kroppsspråket. Däremot efter transkriberingen märkte jag att jag använde min röst för att vara objektivt, eftersom genom tonläge kunde ord och meningar höras hur de menades och därför blev samtalet mest objektivt. Med detta menar jag att jag förhöll mig saklig och försökte i så stor utsträckning som möjligt att inte hamna i en diskussion, utan fick till exempel säga ”mm”, ”nej”, för att visa på att jag lyssnar och förstår.
Datainsamlingsmetod
I min studie utgick jag ifrån en kvalitativ ansats och en abduktiv ansats. Jag kommer beskriva i detta stycke den kvalitativa ansatsen och hur jag använde mig av den. Den kvalitativa ansatsen har sin utgångspunkt i observationer och intervjuer (Rienecker & Stray Jörgensen, 2017). Min datainsamlingsmetod bestod av att jag utförde semistrukturerade intervjuer, för att fokuset låg på pedagogers uppfattningar och erfarenheter som de fick berätta om. Meningen var att genom denna metod få svar på mitt syfte för min undersökning. Svensson och Ahrne (2015) belyser att en kvalitativ ansats är det som studeras och upplevs fysiskt med sina sinnen som kallas för data, när data sedan analyseras blir det till empiriskt material. Eftersom jag använde mig av intervjuer via telefon, är detta som utgjorde min data. Samtidigt som Bryman (2018) nämner ligger fokuset i att tolkningar görs, samt
14 i det som berättas (Ahrne & Svensson, 2015). Jag var medveten om risker som en kvalitativ studie kan föra med sig att inte vara helt objektivt, som det också visade sig i min pilotstudie var det en utmaning, för att det var lätt att vilja diskutera och tolka samtalet. Bryman (2018) exemplifierar detta i sin beskrivning, att en kvalitativ studie, som inte har en fast struktur påverkar forskarens objektivitet, eftersom egna tolkningar av data behöver göras och det kan hända att forskaren utgår ifrån sitt intresse.
Med detta fick jag insyn i att det var extra viktigt att jag skulle använde mig av objektivitet och försöka hålla mig så neutralt som möjligt under intervjuerna och analysen av min data. Återigen handlade detta om att jag försökte inta ett sakligt förhållningssätt och inte hamna i att framföra mina åsikter under samtalet eller i min analys, utan istället att se det relevanta som kunde svara på mitt syfte.
Min metod hade en abduktiv ansats, som är en blandning av en induktiv och en deduktiv ansats, Bryman (2018) förklarar att abduktiv innebär att det är tolkningen av sin data som utgås ifrån mestadels, men att teorin följer med i tolkningen och förklaringar av den verklighet som studeras. Enligt Rienecker och Stray Jörgensen (2017) innebär den induktiva ansatsen att intervjuaren inte ska styra eller ha färdiga frågor. Den induktiva ansatsen innehåller också att det inte utgås ifrån en given teori, utan istället det som blir synliggjort i sitt datamaterial. Medan den deduktiva ansatsen är tvärtom, nämligen att det redan utgås ifrån en teori som prövas i det empiriska materialet. Jag använde mig av en abduktiv ansats, för att jag inte ville pröva min teori och mina begrepp vid undersökningen, utan istället se vad som blir synlig under intervjuerna och använde teorin och begreppen, för att kunna analysera mitt empiriska material.
Intervjuerna kan utföras på olika sätt som exempelvis via telefon, datorn eller fysisk på plats. Jag bestämde mig för att utföra mina intervjuer via telefon, för att detta fungerade och kändes mest lämpligt för mig och deltagarna. Återigen anledningen varför det skulle vara via telefon var på grund av Corona – situationen, men även på grund av tekniska fel. Nackdelen som jag upplevde inför alla intervjuer, var att det kunde missas mycket av kroppsspråket i samtalet, som annars kunde ha underlättat att följa upp samtalet eller att skapa en trevligare atmosfär. Fördelen med ett fysiskt möte hade varit att respondenten och jag kunde ha lärt känna varandra på ett annat sätt innan intervjun. Jag ville först testa Zoom, eftersom vi i det fallet kunde ses via kamera. Detta hade varit ett sätt att ändå kunna avläsa kroppsspråket och mötet hade blivit att vi kunde lära känna varandra genom att ses. I Bryman (2018) framgår ett liknande förslag, som beskriver att en intervju både kan bli mer personlig och på distans, där förslagsvis Skype kan användas. Eftersom det hade blivit tekniska fel med Zoom, så skulle intervjuerna ske via telefon istället, eftersom jag hade positiva erfarenheter av det från pilotstudien. En intervju via telefon behöver inte vara någonting negativt, eftersom en telefonintervju även kan ha något positivt, för att respondenten inte kan ha förutfattade meningar om intervjuaren (Bryman, 2018).
Nackdelen som jag kunde se, om intervjun skedde via telefon var att det kunde kännas opersonlig, även om jag som intervjuare behövde hålla mig neutral oavsett. Bryman (2018) belyser också en nackdel som en telefonintervju för med sig, exempelvis att det blir svårare att kunna handla på ett visst sätt utifrån respondentens kroppsspråk. Vidare förklarar författaren att med kroppsspråk kan intervjuaren se om en fråga behöver formuleras om. Intervjuerna blev inspelade via mobilen, oavsett om det skulle ha blivit ett fysiskt möte, via telefon eller Zoom. Detta skulle göra det lättare för att kunna fokusera sig på samtalet, men även anteckningar gjordes ifall det skulle ha blivit tekniska fel.
En annan fråga blev också om intervjuer skulle göras enskild eller i en gruppintervju. Jag valde att göra både enskilda och fokusgruppintervjuer. Enskilda intervjuer ville jag göra, eftersom det skulle underlätta för mig att höra i transkriberingen vad som sägs och av vem, framför allt när intervjun skedde via telefon. Jag var även medveten om att i en fokusgruppintervju kan det hända att deltagarna kan påverka varandras åsikter, som inte kan hända vid enskilda intervjuer. Å andra sidan kunde
15 fokusgruppintervjuer ha fördelar. En fördel som jag själv ansåg var tidsaspekten, eftersom det passade lättare att hitta en tid för båda parter. Detta är trots allt inte meningen med fokusgruppintervju, men son ändå kan vara anledningen till att denna typ av intervju väljs (Bryman, 2018). Det fanns även flera skäl varför jag använde mig av fokusgruppintervjuer, som hade sina fördelar, till exempel att respondenter kunde ta stöd i varandra och komplettera sina svar. Detta beskriver även Byrman (2018) att respondenterna kan ta del av varandras tankar och därmed kan svaren byggas ut.
Genomförande
Jag började med att skicka ut information till rektorer via mejl och telefon. Vid närmare intresse skickades ett missiv till personal med mer information om studien och de fyra forskningsetiska principerna. Intervjuerna gjordes inom två olika kommuner i Sverige, på tre olika förskolor inklusive pilotstudien. Totalt blev det tre intervjuer och pilotstudien räknas med. Fyra pedagoger deltog, där två intervjuades enskild och två pedagoger intervjuades i en fokusgruppintervju. Alla intervjuer tog mellan femtio minuter och en timme, samt att de utfördes via telefon. Zoom användes inte och jag återkommer om det under metoddiskussion, varför intervjuerna blev via telefon.
Jag lade vikten på att respondenterna skulle känna sig trygga och därför återberättade jag muntligen vad intervjun skulle handla om, samt att jag berättade om att jag var själv i rummet. Detta för att skapa tillit att ingen annan lyssnar. Bryman (2018) pekar också på att respondenten ska ha tillit till intervjuaren, för att intervjun ska kunna genomföras helt, annars blir risken att intervjun avbryts. De fyra forskningsetiska principerna togs också upp muntligen innan intervjuerna påbörjades, för att säkerställa att respondenterna var medvetna om sina rättigheter och studiens syfte, samt användning.
Jag frågade även alla respondenterna om det var okej att spela in samtalet och det var det. Efter godkännande startade jag inspelningen och talade om detta. Intervjuerna började och avslutades med en utvärdering hur det kändes inför och efter intervjun för respondenterna, för att jag som intervjuare skulle kunna se hur jag kan tänka och utföra intervjuer vid andra gånger. En annan anledning var även att respondenterna skulle kunna ha möjligheten att få delge sina åsikter om intervjun, för att det skulle skapas ytterligare en trygghet för dem.
Intervjuguiden jag använde mig av hade stödpunkter (se bilaga 2), som gjorde att mina frågor varierade, beroende på vilka svar som blev synliga och vilka ämnen pedagogerna tog upp och berättade om. De flesta punkter i min intervjuguide har jag frågat på liknande sätt som exempelvis om vilka hinder och utmaningar som kan finnas. Genom pilotstudien upptäckte jag till exempel att jag frågade om förväntningar som vårdnadshavare har på pedagogerna och vilka förväntningar pedagogerna har på vårdnadshavare. Vid de andra intervjuerna delade jag upp denna punkt, att först fråga om förväntningar på vårdnadshavare och sedan förväntningar på personal eller tvärtom. Ibland kunde ett svar redan dyka upp i början som först skulle ha kommit vid slutet, då har jag följt upp det, genom att till exempel säga, att vi redan var inne på det här, vill du/ ni berätta mer om det. Ibland fick jag utveckla andra frågor som kunde vara som en bekräftelse exempelvis menar du/ ni såhär. Det kunde även hända att jag fick andra svar som inte tillhörde mitt syfte. Detta var till exempel att respondenterna tog upp några situationer om kulturkrockar, som kunde förekomma mellan hem och förskola. I detta fall fick jag leda samtalet tillbaka till mitt egentliga syfte, om interkulturell kommunikation.
Databearbetning och analys
I min analys har jag tagit med min utförda pilotstudie, eftersom jag fortsatte med samma metod för mina intervjuer inför min studie. Det innebär att jag använde mig av samma intervjuguide, där samma
16 teman togs upp i varje intervju och därmed blev det inga större skillnader mellan pilotstudien och de andra intervjuerna i vad jag frågade om.
Svensson och Ahrne (2015) beskriver att intervjuer som spelas in är data, medan transkriberingar är det empiriska materialet som analyseras. Mina data som jag inspelade blev transkriberade och analyserade. Min pilotstudie var redan transkriberad, men de övriga två intervjuerna transkriberade jag i efterhand och sedan började med att analysera alla transkriberingar. Jag blev välbekant med min data under transkriberingar och fick syn på hur de kan stå i kontext till varandra, samt att de nådde en mättnad eftersom jag såg att några svar var liknande eller upprepande som kom fram i de olika intervjuerna. Vid fördjupning av min analys blev det dock tydligare hur jag kunde sätta teman, för det som blev synligt utifrån min data, det vill säga det som berättades i intervjuerna. Jag kom fram till fyra olika teman med fokus på det som var relevant, för att kunna svara på mina forskningsfrågor. En nackdel som jag uppmärksammades på i efterhand, var att det hade varit bra att ha analyserat mitt empiriska material tidigare och inte efter att alla transkriberingar var utförda. Anledningen var att det kändes att det var mycket att sortera ut när jag gick genom alla transkriberingar efteråt. Svensson och Ahrne (2015) poängterar också att börja tidigt med analysen, gör att det kan bli en fördel att arbeta med sitt material, för att kunna upptäcka spontana och spännande saker. Däremot det som underlättade min analys var att jag i intervjuguiden satte teman och stödord, som gjorde det lättare att sortera ut. Genom min abduktiva metod växlade jag mellan den induktiva och deduktiva ansatsen. Anledningen är att jag använde mig av min teori interkulturalitet och begreppet mångkultur, för att kunna urskilja i min analys vad som blev relevant för min studie och vad som jag inte behövde ta med. Samtidigt utgick jag ifrån vad som blev synligt i mitt empiriska material, där jag inte kunde påverka vilka svar jag skulle få under intervjuerna. Det innebär att jag valde de citat som handlade om just interkulturalitet och mångkulturalitet, som jag sedan skulle fördjupa under resultatet. Jag använde inte heller någon speciell analysmetod, utan färgkodade mina teman och valde ut de citaten som var mest relevanta för min studie i ett extra dokument. Det har blivit många citat ändå och utifrån det fick jag återigen välja ut de som passade. Under detta arbete märkte jag att jag behövde göra en tolkning vilka citat som ska tas med för min studie, som kunde föra med sig att mitt resultat påverkas av egna tolkningar. Svensson (2015) belyser också att en studie inte är helt fritt från det subjektiva, på grund av att inom kvalitativa studier behöver tolkningar göras av forskaren. Vidare menar författaren att därför behöver tolkningar, analyser och slutsatser förklaras, med anledning att en studie inte heller får tolkas helt fritt med egna tyckande.
Forskningsetiska överväganden
Jag följde de forskningsetiska principerna av Vetenskapsrådet som är, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innehåller att deltagarna blir informerade om vad studien handlar om och hur det genomförs. Samtyckeskravet betyder att respondenter ska ge ett godkännande för sitt deltagande, men får avbryta när som helst om de ångrar sig att vilja delta. Nästa forskningsetiska princip är konfidentialitetskravet, som handlar om att alla deltagare förblir anonyma, för att skydda deras identitet, men även att datamaterialet såsom transkriberingar och inspelningar kommer förstöras efter godkännande av uppsatsen. Det sista forskningsetiska principen nyttjandekravet innebär att studien används bara inom forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2002).
I samband med visat intresse skickades missiv ut via mejl (se bilaga 1), där de fyra forskningsetiska principerna presenterades, men även innan varje intervju startade, berättades om de forskningsetiska principerna muntligt. Detta för att säkerställa att deltagarna var medvetna om sina rättigheter. Svensson och Ahrne (2015) belyser vikten av de etiska principerna, med bakgrund i att förr i tiden kände sig
17 många deltagare inte respekterade angående sin integritet och därmed sattes bestämda regler för forskningsetiken. Vidare beskriver författarna vad som gäller för forskningsetiken och därmed nämner även dem, de fyra forskningsetiska principerna.
Metoddiskussion
Jag ville komplettera intervjuer med observationer, för att trovärdigheten hade kunnat blivit större. Med anledning att jag inte fick komma till någon av förskolorna jag tillfrågade på grund av Corona – situationen, kunde inte observationer utföras och intervjuer behövde göras via telefon. Om jag hade haft möjligheten att komma till en förskola, hade jag utfört först observationer och sedan intervjuer.
Anledningen var att kunna se om observationer och det som berättas överensstämmer. Svensson och Ahrne (2015) skriver att i kvalitativ forskning kan en triangulering användas, för att samla in data med olika metoder som leder till en större trovärdighet. Förklaringen enlig författarna är att vid användning av flera metoder för att samla in data, gör att forskaren kan komma närmare sanningen i det som undersöks. Återigen eftersom det inte blev möjligt för mig att vara fysiskt på plats blev det telefonintervjuer. Intervjuerna skedde via telefon, för att det uppstod problem med Zoom, antingen var det länken eller ljud som inte fungerade. Zoom hade varit en mellanväg att kunna se varandra och mötet hade kunnat blivit mer personligen och eventuellt tryggare för respondenterna.
Intervjuerna skulle utföras enskilt, för att lättare kunna analysera data och veta vem som sa vad. Jag fick ändra en intervju till gruppintervjuer med anledning att anpassa mig till tiden respondenterna hade till förfogande. En viktigt bit kunde också ha varit att dem kunde känna sig tryggare att blivit intervjuat tillsammans och att jag tillmötesgick deras önskningar. Inte bara för respondenterna var gruppintervjuer en fördel med tiden, utan även för mig och jag hade mer tid för att transkribera och analysera mitt datamaterial. De enskilda intervjuerna var lättare att transkribera, för att det bara var jag och respondenten som pratade. Transkriberingen av fokusgruppintervjun var däremot svårare och tog mer tid för transkribering, eftersom det var svårt ibland att höra vem som sa vad. Bryman (2018) belyser att det är viktigt med en bra inspelare, med anledning att höra alla röster, men samtidigt kan det dock vara svårt att skilja röster om deltagarna pratar samtidigt. Genom att intervjuerna skedde via telefon blev det ännu svårare att förstå vem det är som säger vad. När jag lyssnade samtalet märkte jag skillnaden med ljudet att telefonsamtalet spelades in via en annan mobil, för om intervjun hade skett på plats skulle även inspelningen ha låtit annorlunda. En till fördel med en fysisk intervju hade varit att kunna se respondenterna och kommit ihåg vilken röst som tillhör vem. Däremot använde jag mig av frågor som till exempel vem var det som sa detta nu eller vill du säga någonting till det. I transkriberingen har det hjälpt mig att veta vem som sa vad. Samtidigt hade jag kunnat säga att de kan tala om vem det var som berättade, men detta kunde påverka att diskussionerna inte blev lika flytande och därför valde jag att inte säga det.
Det blev totalt tre intervjuer med fyra pedagoger som deltog, pilotstudien är inräknad. Förutom pilotstudien blev det två intervjuer med tre pedagoger. Jag ville göra flera intervjuer, för att nå en mättnad och se när svaren skulle upprepa sig och därmed få tillräcklig med material för min studie. Jag började leta vidare och ringde till olika förskolechefer, skickade ut några mejl och till slut gick jag över att söka deltagare via Facebook i två olika grupper för förskollärare. Ibland fanns det intressen, men det blev inget av eller jag fick inga svar alls av förskolechefer eller pedagoger, anledningen kunde vara att de hade mycket att göra på grund av Corona – situationen, för det var många som poängterade detta.
Därför fick jag använda mig av den datamaterial jag samlade in, transkriberade dem och började med analysen. Fördelen med de svaren jag fick av intervjuerna, blev att jag ändå såg att det fanns utförliga svar och vissa svar upprepade sig, där jag kunde se att en tillräcklig mättnad för min studie ändå kunde
18 nås. En fråga om tillförlitlighet kan ha betydelse för studien. Tillförlitlighet enligt Bryman (2018) betyder att det blir högre när det som studeras ger samma resultat med varje undersökning. Det gjorde det i min studie, även om några berättelser kunde skilja sig, men det handlade mest om olika exempel på situationer.
En vidare diskussion är att jag lagt vikt på att intervjua pedagoger som har eller hade haft erfarenhet med vårdnadshavare med annat modersmål än svenska, oavsett om det hade blivit förskollärare eller barnskötare, samtidigt blev det att alla intervjupersonerna var förskollärare. Det viktigaste var att intervjupersoner skulle ha haft kunskap om att jobba med dessa vårdnadshavare, för att kunna svara på mitt syfte. Därför valdes även förskolor som var mångkulturella, för att ha haft en större chans att personal kunde bidra med kunskaper och erfarenheter för min studie. Jag nämnde under rubriken urval att jag även använde mig av ett bekvämlighetsurval, det vill säga att jag i det fallet hade intervjuat personer som jag kände till. Detta kan påverka hur en intervju går till och hur svaren blir. Samtidigt hade det inte blivit en konsekvens för mig, eftersom jag hade fortfarande använd mig av ett sakligt förhållningssätt, för att jag alltid hade varit medveten om betydelsen av objektivitet för min studie.
Min analys kunde jag ha börjat med tidigare som ovan nämnd, eftersom det var mycket på en gång.
Samtidigt om jag hade haft flera intervjuer, hade jag trots allt börjat med att transkribera de första två intervjuer, för att pilotstudien redan var transkriberad och analyserad alla transkriberingar. Varför jag använde mig av pilotstudien i min analys, var för att jag använde mig av samma intervjuguide i de andra intervjuerna och därmed blev det samma teman som jag tog upp i alla intervjuer. Detta gjorde att det inte fanns några större skillnader i hur jag valde min metod och därmed kunde även mitt syfte besvaras. Det fanns dock en svårighet som jag nämnde under pilotstudien, som var att jag kunde ställa orelevanta frågor som kunde ha sparat tid. Med orelevanta frågor menar jag att jag ibland kunde till exempel fråga liknande sak flera gånger om en situation respondenten berättade om, istället för att gå vidare till nästa fråga eller tema. Jag fortsatte med samma intervjuguide ändå, för att genom pilotstudien förstod vilka frågor jag skulle ställa som var mer relevanta, som gjorde att det inte blev någon större svårighet längre.
19
Resultat
Syftet med denna studie var att bygga på kunskapen om hur interkulturell kommunikation kan förstås enligt verksamma pedagoger i förskolan. Jag tog hjälp av mina frågeställningar, för att kunna svara på mitt syfte och dessa var: På vilka sätt sker kommunikation mellan pedagoger och vårdnadshavare med annat modersmål än svenska? Vilken information som förmedlas från och till pedagogerna? Vilka hinder och utmaningar upplever pedagoger i förskolans praktiska verksamhet, angående kommunikation med vårdnadshavare med annat modersmål än svenska? Studien baseras på utsagor och uppfattningar av pedagoger som deltog i mina intervjuer. Jag har redan från början jobbat med olika teman. Därför delar jag in intervjuutsagorna i fyra olika teman: olika kommunikationsvägar i förskolans verksamhet, syn på inflytande utifrån pedagogernas uppfattningar, förväntningar på pedagoger och vårdnadshavare, utmaningar och hinder som pedagoger upplever. Samtidigt har jag i min analys upptäckt att de olika temana kan överlappa. Därför kan det förekomma upprepningar, men fokus ligger på vad ämnet handlar om. Det förekom också likheter och skillnader, men det fanns mer likheter än skillnader.
Även detta presenterar jag under de olika ämnena, beroende på vad det handlar om. Teorin interkulturalitet och begreppet mångkultur kommer användas, för att jag ska kunna göra tolkningar och resonerar om respondenternas utsagor. Förskolornas och pedagogernas namn är fiktiva, för att skydda deras identiteter och jag har valt könsneutrala namn. De fiktiva namnen på pedagogerna är Lesley som jobbar på förskolan Björnen, Robin och Alex jobbar på förskolan Älgen och Kim på förskolan Renen. Avslutningsvis kommer en sammanfattning av mitt resultat följa.
Olika kommunikationsvägar i förskolans verksamhet
Detta avsnitt handlar om olika sätt att kommunicera, på de förskolorna jag gjorde mina intervjuer. I analysen visade sig att alla förskolor exempelvis skickar ut veckobrev via mejl och att pedagoger tar hjälp av tolk vid behov. På en förskola används inte så mycket bildstöd, medan på de andra förskolorna används bildstöd för att kommunicera. Kroppsspråk och gester används också i alla förskolor. Det framgår av alla pedagoger att alla vårdnadshavare får information på samma sätt, men i kommunikation med vårdnadshavare med invandrarbakgrund, kan mer tydlighet behövas.
Tolk är ett medel som flera pedagoger använder sig av vid behov, för att kunna förstå varandra. Några pedagoger var i mindre behov av tolk än andra, vilket berodde på hur snabbt vårdnadshavarna lärde sig svenska. Kim berättade om varför tolk kan behövas och att de använder det ofta:
Kim: Ja, ja men om man nu ska kommunicera med vårdnadshavare som inte har svenska som modersmål, då måste man ju vara ganska lyhörd och se hur mycket de förstår av det svenska och förstår de inte så mycket, då måste man ju ta in tolk. Så att man har tolkhjälp och det brukar vi göra ganska ofta, även om vårdnadshavarna ifråga säger att nej vi förstår, men vi har upplevt många gånger, att även om de säger att de förstår så gör de inte det. Det blir ändå missuppfattningar. Är det jätteviktig information som ska komma ut då brukar vi ta hjälp av tolk. Då vet man ju att all information kommer fram.
Utsagan av Kim kan tolkas som att hen är medveten om kommunikationens betydelse för att nå ett samförstånd för båda parter. Det kan vidare tolkas att det finns ett interkulturellt samspel och kommunikation. Kim visar att hen har en förståelse för att det är språket som kan saknas, men samtidigt är öppen och vill tillmötesgå vårdnadshavaren på ett respektfullt sätt. Detta för att hen menar att viktig information ska kunna förmedlas och nå vårdnadshavare. Samtidigt kan Kims utsaga också förstås som
