OM S P I N A L - IRRITATION. ,

OM S P I N A L - I R R I T A T I O N . ,

A k a d e m i s k A f l i a n d l i n g ,

raed vidterfarna Medicinska Facnltetens i Upsala tillstånd,

under inseende af

n od. O L O F O L A S

e. o. Professor i P ractisk a M ed icin en ,

f ö r M edicinska G ra d e n s erh å lla n d e

författad och utgifven af

G U S T A F H E N R I C BOHM

a f S m å la n d s N a t io n ,

och till offentlig granskning framställd på Medicinska Auditorium d. 23 Octob. 1850.

p. v. t. e. m.

U P S A L A

Le f f l e r o c h Se b e l l 1850.

K Ö I T ä T I S K I - J A H m m

•>! r ' . i

... t':.'iif - '■

. '

C< - •• ■ A ) A . i ; ,i. ft . . h i . . ■ ;

.U l . ! . 1 ,<j

f .1 ; « <F i

O m S p i n a i - i r r î l a i i o n *

n j u k d ô t n a r n e î Ryggraden och Ryggmärgen Sro ï mångä afseenden analoga med Hufviidets. Kännedomen ont R y g g mär gens sjukliga aft’eclioner är dock vida ofullkom­

l i gar e , dels för delas mindre freqvens, dels ock der- f or e , att man lemnat dem niindre uppmärksamhet, inan man b ör jat noggrannare studera ryggmärgens patho- l ogiska anatomi. O c k s å , istället att denna Förr blifvit alltför myc ke t åsidosatt, har man nu mera velat söka gr unde n till de flesta sjukdomar i ett ryggmärgslidande.

N ä r man skall undersöka ett ryggmärgslidande, g å r man till väga på följande sätt. Man låter patien­

ten l ä gg a sig framstupa på en stadig madrass, med hä nde r na hopknäppta öfver hufvndet. Man ge r nu akt p å , om n ågon afvikelse i ryggradens normala utsträck­

ni ng förefinnes och undersöker tillika hvarje enskild k o l a , med dess bå ga r, processus etc. Härvid måste

man ihogkomma ryggradens naturliga krökningar*). Se­

dan man gjort sig reda för kotornas lokala förhållan­

den till h v ar and ra , öfvergår man till

palpation.

Man trycker med fingrarne på hvarje kola rakt framåt grad­

vis så h å i d t , den s juke tål vid, och observerar så\äl känslan a det vidrörda stället, som intryckeis fort plantning till framför belägna organer; om smärta upp­

kommer vid hårdare eller lindrigare tryck; om den uppfattas ytligt eller djupare. Enligt

S tillin g

kännes smärtan vid Spinal-irritalion ej blott vid tryckning â sjelfva t aggutskotten, utan ock på sidorna om dem, fast i mindre grad. — En af

Copland

uppgifven me­

thod är att långsamt öfverfara ryggraden med en het svamp. Den s juke skall då känna på det angripna stället en brännande hetta. Dock är detta sätt mindre tillförlitligt**). I allmänhet kan man sluta till ett rygg- märgslidande: om något af de organer, hvars nerver ut gå från ryggmärgen, är sjukligt afficieradt; om sjuk- domssymptomerna caractérisera sig såsom egentligen tillhörande nervsjukdomar och dock Hjernans functioner äro obetydligt eller alls icke angripna; om sympto- me r na förvärras vid s t å ende, eller vid patientens rö ­ rel se från ena sidan till den andra; om isynnerhet sensibilitet och motilitet äro lidande; om symptomerna äro lindrigare om morgonen och försämras mot aftonen.

Med

Spinal-irritation

(Neuralgia Spi na li s, Not- al gi a , Rachialgia.) förstår man nu för tiden

e tt blott störande a f ryggm ärgens fu n ctio n er som v id

* ) H o s d e fl e s ta fr is ka m c n n isk or är r y g g r a d e n på nicdlcrsta de­

l e n n å g o t b ö j d åt ve nstra sidan.

* * ) A t t m e d h ä n de rn a t r y c k a patientens b e g g e sk u ld ro r nedåt, ä f i e n s o n t lie re an d ra fö r e sk rifn a m e tk o d e r, äro ännu m era osäkra.

liköppning vanligen e j lemnar ringaste spår till m ateriell fö r ä n d r in g a f märgen.

Hvad det historiska af sjukdomen beträffar, så är den ingal unda n y , utan endast en nyare benäm­

ning på åtskilliga olikartade sjukdomsföi h ål l a nd e n, hvilka nutiden sammanfört till ett helt. Rubbningar k u n n a förekomma i alla funktioner endast genom störd i nnervation utan sjelfständig sjukdom i organerna för dessa funct i oner , hvil ket genom liköppningar blifvit visadt. S å l u n d a talade inan redan länge ej blott om nervösa s m ä r t o r , utan äfven om nervös hosta, kr äk- n i n g , ner vös phthisis o. s. v., men man gjorde sig ej r eda för dessa sjukdomstillstånds ursprungliga utgångs­

p u n kt . Ty d l i ga re ha Chirurgiska fall visat ryggmär­

gen v a r a den ge mensamma härden för mångfaldiga nervö­

sa nf t ect i oner , då vid sår eller commotioner å dens amma, äfvensom f vid fracturer och Iuxationer af vertebrerna åtski l l i ga rnbbni ngnr i inelfvornas functioner upp k o m­

mi t , om h v i l k a s r ä t t a ursprung man ej kunnat miss­

taga sig*).

J. P. F rank

antydde väl ( 1 7 9 1 ) i sin a f handl i ng ” de coluinnæ vertebralis in morbis dignitate”

vigten af r yggmär gens inflytande på uppkomsten af k r a m p a k t i g a s j u k d o m a r , men den, som först gjorde ett försök till en allmän diagnostik af dessa sjukdoms f ör hål l anden var

Jos. Frank

i början af detta å r h u n ­ drade. H a n skiljde

Spinal-irritation

eller (såsom han efter dess mest framstående symptom kallade den)

Rachia/gien

från inflammation i ryggmärgen. Sedan har en mängd monographi er öfver s j u k d o me n , isyn­

nerhet af T y s k a och E n g el s ka L ä k a r e , blifvit s yn l i g a , af hvi l ka vi längr e fram skola anföra de värderikaste.

* ) R e d a n G a lc n u s i a k t t o g A p l i o n i e f t e r e t t f a ll p å r y g g e n .

Sjukdom ens väsende

^.

Om denna sjukdomsforms väsende vet man föga,

• me d a n pat hol agi ska anatomien derom leinnar blott ne«

gativa upplysningar. Ofver de f ör et eel ser, som vid Spinal-irritatian äga r u m , kan man i all mänhet göra sig följande föreställning. F ö r det mesta upps t år den der i genom, att ryggmärgen blir abnormt afficierad, antingen genom de från det ursprungligen s j uka or­

g anet till den löpande n e r v e r , eller ge no m det i dess capillärkärl circulerande blodet. De n n a affection (eller irritation) utbreder sig nu från i nsert i onspunkt erna af dessa nerver vidare till ryggmärgen och o r s a k a r , i det den träffar ursprunget för andra n e rv e r , åtskilliga n e r­

vösa sympt omer, hvilkas säte tyckes vara i o r g a n e r , som få sina nerver från dessa s i s t nämnda, under det de endast och allenast härflyta från en affection af de centrala ner vändar ne och sålunda äro exc e nt r i s ka fe- noniener.

Det t a f örkl ari ngssät t , som blifvit uppgifvet af

T iir c k

, anse vi vara det mest sannolika. Ma n finner hos författarena en mängd olika åsi gt er härom. S o m ­ liga ha t r ot t , alt gr undor saken till sj ukdomen skul l e vara ett lidande i kot rna (såsom caries o. d. ); a n d r a , att den skulle bero på en rheumatisk affection i k o ­ tornas ligamenter eller på k r amp i dessa sistnämnda«

Men dessa åsigter äro nu föråldrade.

Symptomatologie.

Till sympt oi uer, som ut märka spinal-irrilation, r ä k n a r ma n:

b)

sm ärta i r f g gen j

b)

n ervö sa tillfälligheter

såsom kramp, c)

fö r ä n d ra d sensibilitet

och

d)

stö rd m otilitet

.

D ock förefinnas ej alltid dessa symptomer för­

enade, utan än förekommer det ena, än ett annat, än ilere tillsammans.

H v a d 1)

sm ärtan i ryggen

a n g å r , så är den antin­

gen s p o n ta n , så att patienten sjelfinant omtalar den, eller ock uppfattas den först vid yttre tryckning. Denna smä r t a kännes då ej allenast på den tryckta punkten (kallad

point dorsal

af Ci uveil hi er ), utan strålar der- ifiån ut till andra delar, såsom hjerta, mage, blåsa, e x t r emi ter na och framkallar på något af dessa ställen en abnorm känsla. Den är till graden mer eller min­

dre häftig, kännes än dof, än bultande, rifvande, bor­

r a nd e , än såsom myror kröpo under huden, än såsom en känsla af kyla eller värme, ibland ihållande, ibland periodisk o. s. v. Stundom är den inskränkt till en k o t a , stundom sträcker den sig till flere eller utefter hela ryggraden. Den förvärras vanligen vid rörelse.

T r a k t e n a f 7— 9jde ryggkotan är vanliga sätet för s pi n al -neur algie, dernäst I — 2;dra kotan. Denna smär­

ta ä r , såsom förut är sagdt om symptomerna i allmän­

he t , ej beständig, utan flyttar sig understundom från ett ställe till ett annat och kan äfven långa liden vara b o r t a , för att sedan återkomma,

2 )

N euralgiska smärtor

i andra delar och

m n- skclcontractioner

^j för hvilka ingen local grund kan upp­

t ä c k as , måste leda till misstanken på ryggmärgs affec­

tion. Dessa visa sig än såsom tonisk, än såsom clo- nisk k r amp ; vanligen såsom ryckningar i några vissa

muskl er , synnerligast i vadorna; någon g å n g såsom dar r ni ng, eller än värre såsom sendrag. D e s s a ryck­

ningar äro ibland i nskr änkt a till en e x t r e m i t e t , ibland åter sträcka de sig till flere eller till al l a f y r a extre- initeterne. De påkomma stundom vid f örsök att taga tag med händerna eller alt stödja på f ot t e rn a .

Hi t kunna ock hänföras en mängd n e rv ö s a tillfäl­

ligheter i andra o rg a n e r , såsom h u f v u d v ä r k , svindel, öronsusni ng, y r s e l , kramp i P h a r y n x , s n y ft n i n ga r, h j e r t k l a p p n i n g , a ndt äppa, cardialgiska s y n i p t o i n e r , upp- s t öt ni ngar , k r ä kn i n g , colikplågor, t r ängni ng till urin- kastning eller pl ågor dcrvid m. ni.

3)

Sensibiliteten

kan vara abnorm ant i ngen s å ­ som hvperæst hesi , dysæsthesi eller a n æ s t h es i . De nna abnorma sensibilitet kan antigen vara allmän eller in- sUränkt till en viss del. Den visar sig i «le de l a r , som få sina nerver från r yggmär gen, b uk - och bröst­

mu s k l e r n a , ä ndt ar men, Ll ås an, e xt r e mi t e t e r na . S t u n ­ dom är känsligheten så stor (vanligen i yt t re huden och e x t r e mi l e t e r n a ) , at t pat. ej tål vid ri ngast e vidröring.

1 högsta grad af anæsthesi åter kan man s t i c k a pat.

med nå l ar , b r ä n n a , såra hon o m, ma n att h a n känner del. Denna anæsthesi b ö r j a r forst såsom e n känsla af ” dufvenhet” och öfvergår sedan s m å n i n g o m till de högre graderna.

fl) Rubbning i

rörelse förm ågan

vi s a r sig a n ­ tingen såsom k ra mp eller förlamning. H ä r v e r k a r or ­ saken mest på de främre (motoriska) r ö t t e r na af spinal- norverna. Kr amp uppstår förnämligast h o s qvi nnor och barn vid atteiion i hals- och de öfre r y g g - k o t o r n a , under det affection i de undre rygg- och l ä n d- kot or na vanligen or sakar ncuralgier och lamhet.

a

Diagnos.

Spinal*irritation kan förvexlas med

rjrggmärgs- inflam m ation

eller med

organiska lidanden

_{i rygg­}

m ä rg e n, och dess hinnor eller i kotorna. Smärtan för yttre berör ing kan vara gemensam för både inflammation och irritation , men vid myelitis är den fix och upptäckes först vid hårdare tryck, då den neuralgiska smärtan flyttar si g och äfven vid ytlig beröring yttrar sig i hög grad. E t t diagnostiskt skiljemärke för irritation är ock sa mbandet mellan den lidande punkten å ryggmärgen och det sympathiska hos de med den i nerfförbindelse s t ående periferiska delarne. Feber och allmänt illa­

m å en d e , som tillkomma ett acut ryggmärgslidandc, s a k­

nas vanligen här. Man skulle väl af misstag kunna förbise ett primärt lidande i ryggmärgen och anta ett s ympathiskt lidande i hals, bröst o. s. v. för den egentliga s j u k d o m e n , men bristande Physikaliska tecken etc. böra snart upplysa om rätta förhållandet. Skillnaden e mel ­ lan egentliga organiska förändringar i ryggmärgen och i r r it ati on, såsom en dynamisk sjukdom i densamma, är ofta ganska svår att bestämma; ofta kan det blott s k e efter ett längre observerande och äfven då icke alltid utan fara för misstag.

Prognosen

är vanligtvis

god

, ifall sjukdomen blir i tid igen­

känd

och ändamålsenlig behandling deremot använd.

Den är s ämre, om, genom reflex till de vasomotori- ska n e r v e r n a, structur-förändring i de secundärt angrip, na o r ga ne rna redan uppstått. Den är ock sämre vid p a r a l yt i s ka , än vid krampagtiga ultecliuner.

Förloppet

Sr vanligen chroniskt. Sjukdomen kan vara måna­

der och å r , ibland med långa mellantider af hälsa. Ibland är den intermitterande, hvårföre ock Qvinin deremot recoinmenderats af några*

Sj ukdomen kan öfvergå till:

a)

h ä lsa ,

ifall den i tid blifvit behörigen behänd*

lad. Dock händer stundom, att den recidiverar, sedan den en lång tid varit borta, antingen under samma, eller en helt annan form. Stundom kan den äfven upp­

höra af sig sjelf, sedan man en lång tid fdrgäfves be­

handlat den. El ler till:

b)

andra sjukdom ar,

såsom i lungorna, hjertat, nnderlifvet, alltefter som sjukdomen från början haft titt local-uttryck, eller såsom qvai stående lamhet.

Dess öfvergång directe till

död

hör till det ovan­

liga. D e r denna inträffar, nr den vanligen orsakad af spinal-irritations följdsjukdontar, som då i förening med patientens sjunkna krafter göra ett slut på lidandet.

Att genom irritation äfven organiska sjukdomar i ryggmärgen kunna bilda sig, är väl möjligt, men icke tillräckligt bevisadt. dylika fall torde man ej kun.

ra vara s äk er , att man ej från början misstagit sig i diagnosen och den blodöfverfyllnad i ryggmärgen, som några författare stundom funnit, torde knappt äga nå­

gon ætiologisk betydelse,

Æ tioJogr,

E a rn äro från denna sjukdom fritagna. Den gynn­

sammaste åldern för sjukdomen är pubertets perioden.

I t

Disposition derför fortfar till trettionde året och aftar sedan. Ofverhufvud laget äro tre fjerdedelar af de sju­

k a qvinnor och af dem aro nervösa och hysteriska mest s ujelter derför. Af mankön äro hypochondriac*! mest hemfallna dertill. Bland prædisponerande orsaker kun­

na äfven r äknas förutgångna sjukdomar, såsom rubb­

ning i menstr uation, barnsäng, onani och deraf föl­

j a n d e s pe rma to rrhé, digestionslidanden eller dylikt, som framkallat ett svaghetstillstånd. Framkallande orsaker k u n n a vara yttre våld s h s q i i i oontusioner, læsioner af hvarjehanda slag, öfveransträngning af så väl själs- soin kr oppskrafter} deprimerande sinnesrörelser, etc.

B ehandling,

Åtskilliga behandlingssätt ha blifvit använda mot denna sjukdom. Att uppsöka orsakerna och, der så s k e k a n , först behandla dem, är väl första indication, men delta ä r ej alltid tillräckligt; ty ofta qvarstår sjuk­

d o m e n , fastän orsakerna äro häfda. De medel man bru­

k at äro dels

y t t r e ,

dels

inre

.

Af de

y t t r e

intas första rummet af

bloduttöm- ningar.

Dessa göras så fort möjligt och så nära det ömmande stället å ryggen, som ske kan, medelst iglar eller koppnlng. De förnyas i händelse afbehof; dock gör a de sällan ensamt kur. Naturligtvis komma de ej i fråga, ifall någon çondraindication derför förefinnes.

Derofter öfvergår man till

derivantia

och af dessa först de svagare, sedan de starkare, såsom senapsdegar, span­

ska flugor, m o xæ, brännjern. Göra do ej åsyftad verkan, böra de läkas igen och sedan repeteras. Vidare

fr o t

-

teringar

med eller utan iinimentcr af Terpentin, Phos-

p h o r , Ammonink etc.,

kali d o uche, electricitet.

Had

äro äfven recommenderade, dels varma, dels kal­

l a ; ångbad, gyttjebad. Andamalsenligasl torde de

alkaliska

v a r a , dernäst

svajvelbad.

Af

inre

medel har man användt

Q v ick silfver

i smärre doser till börjande salivation;

Kräksalt

både i små och stora doser; dock böra bär bloduttömningar förutgått.

Losande

medel äro af stor nytta, ty intet mot verkar så kurens framgång som förstoppning. Vi­

dare

Tonica

och af dessa i första rummet

Jernet.

Dessa medel verka dock mest genom sin på allmänna hälsotillståndet stärkande kraft. Af

JSarcotica

har man rönt mycken nytta så invärtes, som endermatiskt. Af

Antispasmodica

recommenderas åtskilliga præparater af

S ilfv e r j Koppar j Zink.

Me del , som vunnit mycket beröm, äro:

T aleri- ana j Artem isia vulgaris

(ej sjelfva r o t e n , utan fibril- l e rn a. som äro verksammast.),

A rnica.

En mängd a n­

dra medel äro ock försökta med mer och mindre fördel såsom

Phosphor j M y s k } Terpentin Indigo Arse­

nik

otc.

Den

D ietetiska

behandlingen bör ej heller lemnas utan afseende, utan är af stor vigt, om man skall ^ an­

ta framgång af den anordnade medicinen. Den sjuke bör föra en l ä tt, närande, men icke retande diet. Så­

som förut är sagdt, bör allt, som befordrar trögt lif, sorgfälligt undvikas. Så länge sjukdomen är i sin början och erethismen är stor, bör den sjuke få hvila.

I l an yrkar också med all ifver derpå och hvarje för­

sök till rörelse, uppväcker kramp, vanmakt och an­

dra nervösa tillfälligheter. Men om sjukdomen drar längre u t , bör den sjuke förmås att lemna sängen och

foisöka sina krafter. Li ndri g kroppsrörelse i fria luf­

ten är då äfven nyttig. Patienten bör gå tidigt i säng om aftonen och stiga bittida upp om morgonen. Han bör ha p a s s a nd e , lagom varm beklädnad; lika skadligt det är att utsätta sig för förkylning genom för tunn b e kl ä d n a d , lika onyttigt är det ock för honom att pel- sa på sig för mycket kläder.

Ä n n u större inflytande på sjukdomens gång har den

P sychiska

behandlingen. Det är nemlingen L ä ­ k ar ens pligt alt med all makt söka att uppehålla modet på den s j u k e , så att han ej helt och hållet för­

s j u n k e r i betraktelsen af sitt lidande, samt att tillse, det han i c ke st egr ar den smärtsamma svagheten i en­

skilda delar till fullkomlig lamhet genom att ej bruka dem. H a n bör förmås att genom passande sysselsätt­

ning och l ä mpl i g förströelse leda tankarne från sin sjuk­

dom. Me n härvid är svårt att iakttaga ett visst lagom, så alt m a n h v a rk en ökar patientens oro för sjukdomens vådlighet genom alt lemna den för stor uppmärksam­

h e t , eller nedslår honom genom att visa för ringa del­

t agande.

L i t t e r a t u r .

J. Frank. Praxeos Medicae Praecepta.

Thom. Pridgin Teale, a Treat, on Neuralgic Diseases depen­

dant npon Irrit. of the spinal marrov and Ganglia of the sympathetic nerve. 1829.

George Tate, a Treatise on Hysteria. Lond. 1830.

Isaac Parish. Remarks on Spinal-irrit. as connected with nervous diseases- The American journ. of the medical sci- enc. N:o XX. Aug. 1832.

William and Dan. GrifJ'in. Observations on functional affec­

tions of the spin, cord and ganglionic system o f nerves, in which their idenfity with sympathetic, nervous and imi­

tative diseases is illustrated London 1834.

John Marshall. Practical observations 01) diseases of the heart, lungs etc. occasioned by spin. Irrit, and on the ner-

v o q s syst. in general as a source of organ, disease. Lon­

don 1835.

S. Stiebet. Über neuralgia rhachitlca in Rust’s Magazin. Bd.

XVI. 1824.

J. Hinterberger. Abhandlung über die Entzündung des Rüc­

kenmarks etc. Linz 1831.

Slitting. Physiolog., patholog. und medicinisch-practische Unter­

suchungen üb. die spin. Irritation. Leipzig 1840.

C. P. Ollivier. Traité des maladies de la moelle épinière.

Paris 1837.

J. Abercrombie. Über die Krankheiten des Gehirns und Rüc­

kenm arks, übers, v. de Blois. Bonn 1821.

Magendie. Leçons sur les fonctions et les maladies du sy­

stème nerveux. Paris 1839.

if . II. Romberg. Lehrbuch der Nervenkrankheiten des Men­

schen. Bd. I. Berlin 1840.

B. B rodie. Vorlesungen über örtliche Nervenleiden, übers, von Kürschner 1838.

Valleix. Traité des neuralgies ou affections douloureuses des nerfs. Paris 1841.

G. H irsch. Beiträge zur Erkenntniss und Heilung der Spinal­

neurosen. Königsberg 1843.

L. Tiirck. Abhandlung über Spinal- Irritation. Wien 1843.

.--- » S N Shh— •

- f l l M » f i ?:!n'.'i/i'i'.M s-j'- '1 »i» t' M U h - H I .' M

,

.UJ^t ni n a ,i M

<5 \ - m / / i v . .; v .ü L AV

- • - ',! ■" •<

- h : M ; *■.!■ , M ’ i i l i . -J : t ' i V \ ; 5

*'-■ ■

■

.