• No results found

Tentamen MVE035/600 Flervariabelanalys F/TM

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Tentamen MVE035/600 Flervariabelanalys F/TM"

Copied!
8
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Tentamen

MVE035/600 Flervariabelanalys F/TM

2020-03-14 kl. 09.00–12.30 (09.00 - 14.00 f¨or dem med f¨orl¨angd tid) Examinator: Peter Hegarty, Matematiska vetenskaper, Chalmers

Telefonvakt: Peter Hegarty, telefon: 070-5705475

Hj¨alpmedel: Hj¨alpmedel i enlighet med honor pledge, ej r¨aknedosa

or godk¨ant p˚a tentan kr¨avs 120 po¨ang, inklusive eventuella bonuspo¨ang erh˚allna under VT-2020 fr˚an M¨obius uppgifterna och Matlab. Prelimin¨art s˚a kr¨avs 130 po¨ang f¨or betyget 4 och 140 po¨ang f¨or betyget 5. Dessa gr¨anser kan minskas men inte h¨ojas i efterhand. F¨or slutbetyg kr¨avs godk¨ant p˚a tavelmomentet, samt f¨or TM-studenterna godk¨ant p˚a extra-vektoranalys momentet.

osningar l¨aggs ut p˚a kursens webbsida dagen efter tentan. Tentan r¨attas och bed¨oms anonymt. Resultatet meddelas i Ladok senast den 3 april. F¨orsta granskningstillf¨alle meddelas p˚a kurswebbsidan och via Ping Pong, efter detta sker granskning enligt ¨overenskommelse med kursansvarig.

Dessutom granskning alla vardagar utom onsdagar 11-13, MV:s studieexpedition.

OBS!

Motivera dina svar v¨al. Det ¨ar i huvudsak tillv¨agag˚angss¨atten och motiveringarna som ger po¨ang, inte svaren.

I de uppgifter som best˚ar av fler olika delar g˚ar det alltid att l¨osa de enskilda delarna oberoende av varandra, ¨aven om man kan ibland spara r¨aknetid genom att l¨osa deluppgifterna sekventiellt.

Uppgifterna

1. Write the following on a sheet of paper and sign it with your name in capital letters. (100p)

“I pledge my honor that, in performing this exam, I have not used any materials other than what is on the course page in Canvas and the course literature”.

2. L˚at F (x, y, z) = 2z + e−(y−1)cos z + 3xy.

(a) Best¨am ekvationen f¨or tangentplanet till niv˚aytan F (x, y, z) = 4 i punkten (1, 1, 0). (3p) (b) Motivera varf¨or F (x, y, z) = 4 definierar en implicit funktion z = f (x, y) i en om- (3p)

givning av punkten (1, 1, 0). Best¨amma sedan fx, fy och fxx i (1, 1).

3. L˚at f (x, y) = 2x2+ y2− y och l˚at D = {(x, y) ∈ R2: x2− 2 ≤ y ≤ x}.

(a) Skissa D och motivera varf¨or f m˚aste anta b˚ade ett st¨orsta och minsta v¨arde i D. (1p) (b) Best¨am dessa v¨arden. Klassificera dessutom alla kritiska punkter till f (i hela R2). (5p) (c) Antar f ett st¨orsta och/eller minsta v¨arde i m¨angden D = {(x, y) ∈ R2 : x2− 2 < (1p)

y ≤ x} ? Motivera !

4. Best¨am den allm¨anna l¨osningen till PDEn (7p)

x2fxx+ 2xyfxy+ y2fyy = 0

genom att inf¨ora de nya variablerna u = x, v = y/x. Visa alla dina utr¨akningar !

Var god v¨and!

(2)

5. (a) Ber¨akna (4p) Z Z

D

y4dx dy,

d¨ar D ⊆ R2 ¨ar omr˚adet som begr¨ansas av y = x, y = 2x och xy = 3.

(b) Ber¨akna (4p)

Z Z

D

1

x2+ 9y2+ 6xy + 1dx dy, d¨ar D ⊆ R2 ¨ar triangeln med h¨orn i (0, 0), (5, 5) och (2, 6).

6. L˚at γ vara str¨ackan fr˚an (0, 3/2) till (1/2, 0) n¨armsta v¨ag l¨angs kurvan 36x2+ 4y2= 9.

(a) Ber¨akna (3p)

Z

γ

(2x + x2y)exydx + (x3exy + 1) dy.

(b) Ange en funktion f (t) och reella tal a, b s˚a att l¨angden av γ ¨arRb

af (t) dt. (Obs! Du (2.5p) beh¨over inte ber¨akna kurvl¨angden).

7. L˚at Y vara den del av ytan z = x2+ y2− 2x som ligger under planet z = 0.

(a) Med hj¨alp av Gauss Sats, ber¨akna fl¨odet upp genom Y av f¨altet F = (y + xz, x − (4p) yz, x + y).

(b) L˚at G = (x, y, z). Ber¨akna fl¨odet av G upp genom Y utan Gauss sats, dvs via direkt (4p) parametrisering av ytan.

(Tips! Kvadratkomplettering och symmetrier kan vara nyttiga verktyg i b˚ade (a) och (b)).

8. L˚at F = z2i + y2j + xk och l˚at γ vara triangeln med h¨orn i (1, 0, 0), (0, 1, 0) och (0, 0, 1), genoml¨opt medurs sett fr˚an l˚angt h˚all i den f¨orsta oktanten1. Ber¨akna R

γF · dr

(a) med hj¨alp av Stokes sats (5p)

(b) utan Stokes sats, dvs via direkt parametrisering av kurvan. (3.5p)

Go n’eir´ı an b´othar libh!

1Den f¨orsta oktanten ¨ar den del av R3 ar x > 0, y > 0 och z > 0.

(3)

L¨osningar Flervariabelanalys F/TM, 200314 1.

2. (a) I punkten (1, 1, 0) g¨aller

Fx= 3y = 3, Fy = 3x − e−(y−1)cos z = 2, Fz= 2 − e−(y−1)sin z = 2.

Tangentplanets ekvation lyder d¨arf¨or

∇F ·(x−x0, y−y0, z−z0) = 0 ⇔ (3, 2, 2)·(x−1, y−1, z) = 0 ⇔ · · · ⇔ 3x+2y+2z = 5.

(b) Eftersom Fz= 2 6= 0 s˚a medf¨or Implicita Funktionssatsen att F (x, y, z) = 4 implicit definierar en C1-funktion z = f (x, y) i en omgivning av (1, 1, 0) och att

fx(1, 1) = −Fx

Fz = −3

2, fy = −Fy

Fz = −1.

Sedan har vi

fxx = ∂

∂x



−Fx

Fz



= Fx∂F∂xz − Fz∂F∂xx (Fz)2

(1, 1, 0)

= 3

4

∂Fz

∂x −1 2

∂Fx

∂x . (1)

Men ∂Fx

∂x = ∂

∂x(3y) = 0

och ∂Fz

∂x = ∂

∂x(2 − e−(y−1)sin z) = −e−(y−1)cos zfx(1, 1, 0)= 3 2. Ins¨attning in i (1) ger fxx(1, 1) = 98.

3. (a) Se Figur L.3 f¨or skiss. D ¨ar sluten och begr¨ansad, dvs kompakt, och f ¨ar kontinuerlig.

D¨arf¨or antas b˚ade max och min.

(b) I en kritisk punkt g¨aller

fx = 4x = 0 ⇒ x = 0, fy = 2y − 1 = 0 ⇒ y = 1

2. S˚a 0, 12

¨ar den enda kritiska punkten. Notera att punkten ligger utanf¨or D s˚a beh¨over inte beaktas f¨or optimering av f inom D. Punkten ska ¨and˚a klassificeras. Vi har

A = fxx = 4, B = fxy = fyx= 0, C = fyy = 2.

S˚a AC − B2= 8 > 0 och A = 4 > 0, vilket medf¨or ett lokalt minimum.

F¨or optimeringsproblemet ˚aterst˚ar att kolla randen ∂D = γ1∪ γ2 i figuren.

Vi har γ1 = {r1(t) = (t, t), −1 ≤ t ≤ 2}. S˚a f (r1(t)) := g(t) = 3t2− t. S˚a g(t) = 0 d˚a t = 16, vilket ger kandidatpunkten 16, 16.

Vi har γ2 = {r2(t) = (t, t2− 2), −1 ≤ t ≤ 2}. S˚a f (r2(t)) := h(t) = 2t2 + (t2− 2)2 − (t2− 2) = (t2 − 2)2 + t2+ 2. S˚a h(t) = · · · = 2t(2t2− 3) = 0 d˚a t = 0 eller t = ±p3/2. Notera att t = −p3/2 ligger utanf¨or definitionsm¨angden [−1, 2]. S˚a vi f˚ar tv˚a kandidatpunkter: (0, −2) och q

3 2, −12

.

Vi m˚aste ocks˚a beakta randens ¨andpunkter (−1, −1) och (2, 2). Vi j¨amf¨or de fem kandidatpunkterna:

f 1 6, 1

6



= − 1

12, f (0, −2) = 2, f r3

2, −1 2

!

= 15

4 , f (−1, −1) = 4, f (2, 2) = 10.

S˚a det minsta (resp. st¨orsta) v¨ardet som f antar i D ¨ar −121 (resp. 10).

(4)

(c) Punkten 16, 16 ligger i D s˚a f kommer fortfarande att anta −121 som minsta v¨arde.

Dock ligger inte (2, 2) i D ty d¨ar ¨ar x2− 2 = y. Men (2, 2) ¨ar en randpunkt till D och f ¨ar kontinuerlig, s˚a f antar v¨arden godtyckligt n¨ara 10 inom D. D¨arf¨or antar inte f ett st¨orsta v¨arde i D.

4. Kedjeregeln ger

fx= fuux+ fvvx= fu− y

x2fv (2)

fy = fuuy+ fvvy = 1

xfv. (3)

Kedjeregeln plus produktregeln ger sedan

fxx = ∂fu

∂x − y x2

∂fv

∂x +2y x3fv =

= (fuu· 1 + fuv(−y/x2)) − y

x2(fvu· 1 + fvv(−y/x2)) +2y x3fv

f ∈C2

⇒ fxx = fuu−2y

x2fuv+ y2

x4fvv+ 2y

x3fv (4)

och

fxy = ∂fy

∂x = 1 x

∂fv

∂x − 1 x2fv =

= 1

x(fvu· 1 + fvv(−y/x2)) − 1 x2fv

f ∈C2

⇒ fxy = 1

xfuv− y

x3fvv− 1

x2fv (5)

och

fyy = 1 x

∂fv

∂y = 1 x

 fvv·1

x



= 1

x2fvv. (6)

Ins¨attning av (2)-(6) in i den givna PDEn ger x2



fuu− 2y

x2fuv+ y2

x4fvv+2y x3fv



+ 2xy 1

xfuv− y

x3fvv− 1 x2fv



+ y2 1 x2fvv



= 0

⇒ · · · ⇒ x2fuu= 0 ⇒ fuu= 0.

Vi kan nu integrera:

fu= Z

0 ∂u = g(v), f =

Z

g(v) ∂u = u · g(v) + h(v).

S˚a den allm¨anna l¨osningen ¨ar

f (x, y) = x · gy x

+ hy x

, d¨ar g och h ¨ar valfria C2 funktioner av en variabel.

5. (a) Notera att D = D1⊔ D3, d¨ar D3 ¨ar spegelbilden i origo av D1 och D1 ligger i den f¨orsta kvadranten - se Figur L.5. Eftersom integranden y4 ¨ar en j¨amn funktion av y s˚a ¨ar integralen ¨over D dubbelt s˚a stor som integralen ¨over D1.

Nu byter vi variabler till u = xy, v = xy. Avbildningen (x, y) ↔ (u, v) ¨ar 1-1 inom D1 s˚a vi kan skriva D1= {(u, v) : 1 ≤ u ≤ 2, 0 ≤ v ≤ 3}. Vi har

d(u, v) d(x, y)

=

ux uy vx vy

=

xy2 1 x

y x

= 2y x = 2u,

(5)

s˚a

|J(u, v)| =

d(x, y) d(u, v)

= 1

d(u, v) d(x, y)

= 1 2u. Notera ocks˚a att y4= yx2

(xy)2 = u2v2. S˚a vi f˚ar till slut att Z Z

D1

y4dx dy = Z 3

0

Z 2 1

u2v2 1 2u



du dv = · · · = 27 4 , vilket medf¨or attRR

Dy4dx dy = 272.

(b) Notera att x2+ 9y2+ 6xy = (x + 3y)2 och att punkterna (2, 6) och (5, 5) b˚ada ligger p˚a linjen x + 3y = 20. D¨arf¨or ¨ar det l¨ampligt att integrera med hj¨alp av niv˚akurvor.

S¨att

g(x, y) = x + 3y, h(u) = 1

u2+ 1, A(u) = Area({(x, y) ∈ D : 0 ≤ x + 3y ≤ u}).

A(u) ¨ar arean av en triangel med h¨orn i (0, 0), u4, u4 och 10u, 3u10 s˚a kan ber¨aknas via en kryssprodukt

A(u) = 1 2

u

4 u

u 10 4 3u

10

= u2 40. S˚a vi f˚ar envariabelsintegralen

Z 20

0

h(u)A(u) du = 1 20

Z 20

0

u

u2+ 1duv:=u

2+1

= · · · = ln 401 40 . 6. (a) Vi har en kurvintegralR

γF · dr, d¨ar

F(x, y) = ((2x + x2y)exy, x3exy+ 1).

F verkar kr˚angligt s˚a man kan misst¨anka att det ¨ar konservativt. Vi s¨oker allts˚a φ s.a. F = ∇φ.

∂φ

∂y = x3exy + 1 ⇒ φ = x2exy + y + f (x), ∃ f : R → R,

⇒ ∂φ

∂x = (2x + x2y)exy+ f(x) ⇒ f(x) = 0 ⇒ f (x) = C.

S˚a vi kan ta φ(x, y) = x2exy+ y. D˚a har vi att Z

γ

F · dr = φ 1 2, 0



− φ

 0, 3

2



= 1 4 −3

2 = −5 4.

(b) γ h¨or till ellipsen centrerad i origo med radii 1/2 och 3/2 i x- resp. y-led. Den ¨ar orienterad medurs, och dess moturs motsvarighet (som har samma l¨angd) kan para- metriseras enligt

γ =



r(t) = 1

2cos t, 3 2sin t



, 0 ≤ t ≤ π 2

 . L¨angden av γ ges s˚aledes av

Z π/2 0

||r(t)|| dt = · · · = Z π/2

0

1 2

psin2t + 9 cos2t dt.

M.a.o. kan vi ta a = 0, b = π/2, f (t) = 12p

sin2t + 9 cos2t.

(6)

7. (a) Notera att kvadratkomplettering ger att ekvationen f¨or Y kan skrivas z + 1 = z − (−1) = (x − 1)2+ y2,

vilket tydligg¨or att Y ¨ar en del av en paraboloid med sin spets i (1, 0, −1). L˚at Y2 vara “locket” i xy-planet, dvs cirkelskivan med centrum i (1, 0, 0) och radie 1. L˚at K vara omr˚adet i R3 som begr¨ansas av Y ∪ Y2. D˚a s¨ager Gauss sats att

Z Z Z

K

∇ · F dV = Z Z

Y

F · ˆN dS + Z Z

Y2

F · ˆN dS,

s˚a l¨ange ˆN alltid pekar ut fr˚an K. P˚a Y ¨ar “ut” samma sak som “ner”. P˚a Y2 ¨ar det klart att ˆN = (0, 0, 1). Konstatera ocks˚a att ∇ · F = z − z + 0 = 0. Slusatsen ¨ar att

Fl¨ode upp genom Y = Z Z

Y2

F · (0, 0, 1) dS = Z Z

Y2:(x−1)2+y2≤1

(x + y) dx dy =

= Z Z

Y2

(x − 1) dx dy + Z Z

Y2

y dx dy + Z Z

Y2

dx dysymmetri

= 0 + 0 + Area(Y2) = π.

(b) Y h¨or till en funktionsyta z = f (x, y) = x2+ y2− 2x. S˚aledes ¨ar N dS = ±(−fˆ x, −fy, 1) dx dy fl¨ode upp

= +(−2x + 2, −2y, 1) dx dy.

Notera att π(Y ) = Y2. S˚a vi har Fl¨ode upp =

Z Z

Y

G · ˆN dS = Z Z

Y2

(x, y, z) · (−2x + 2, −2y, 1) dx dy =

z=x2+y2−2x

= · · · = − Z Z

Y2

(x2+ y2) dx dyu=x−1= − Z Z

u2+y2≤1

(u2+ 2u + 1 + y2) du dy = symmetri

= −Area(Y2) − 2 Z Z

u2+y2≤1

u2du dy = −π − 2 Z

0

cos2θ dθ Z 1

0

r3dr = · · · = −3π 2 . 8. (a) Vi ber¨aknar f¨orst

∇ × F =

i j k

∂x

∂y

∂z

z2 y2 x

= · · · = (0, 2z − 1, 0).

N¨ast konstaterar vi att triangeln ligger i planet x + y + z = 1, d¨ar

N dS = ±(1, 1, 1) dx dy.ˆ (7)

Eftersom γ genoml¨ops medurs sett fr˚an l˚angt h˚all i f¨orsta oktanten s˚a m˚aste ˆN peka ner˚at f¨or att ˆN × dr ska peka in mot triangelns insida T . S˚a vi v¨aljer minustecknet i (7) och Stokes sats nu s¨ager att

Z

γ

F · dr = Z Z

T

(∇ × F) · ˆN dS = − Z Z

π(T )

(0, 2z − 1, 0) · (1, 1, 1) dx dy =

= − Z Z

π(T )

(2z − 1) dx dyz=1−x−y= Z Z

π(T )

(2x + 2y − 1) dx dysymmetri

=

Z Z

π(T )

(4x − 1) dx dy =

= Z 1

0

(4x − 1) dx Z 1−x

0

dy = Z 1

0

(4x − 1)(1 − x) dx = · · · = 1 6. (b) Vi har γ = γ1+ γ2+ γ3 d¨ar

• γ1 ¨ar rakstr¨ackan fr˚an (0, 0, 1) till (0, 1, 0),

• γ2 ¨ar rakstr¨ackan fr˚an (0, 1, 0) till (1, 0, 0),

(7)

• γ3 ¨ar rakstr¨ackan fr˚an (1, 0, 0) till (0, 0, 1).

S˚aledes ¨ar Z

γ

F · dr = Z

γ1

F · dr + Z

γ2

F · dr + Z

γ3

F · dr (8)

och vi ber¨aknar de tre kurvintegralerna separat.

γ1 kan parametriseras enligt

γ1 = {r(t) = (0, t, 1 − t) : 0 ≤ t ≤ 1}.

S˚a

Z

γ1

F · dr = Z 1

0

((1 − t)2, t2, 0) · (0, 1, −1) dt = · · · = Z 1

0

t2dt = 1

3. (9)

γ2 kan parametriseras enligt

γ2 = {r(t) = (t, 1 − t, 0) : 0 ≤ t ≤ 1}.

S˚a Z

γ2

F · dr = Z 1

0

(0, (1 − t)2, t) · (1, −1, 0) dt = · · · = − Z 1

0

(1 − t)2dt = −1

3. (10) γ3 kan parametriseras enligt

γ3 = {r(t) = (1 − t, 0, t) : 0 ≤ t ≤ 1}.

S˚a Z

γ3

F · dr = Z 1

0

(t2, 0, 1 − t) · (−1, 0, 1) dt = · · · = Z 1

0

(1 − t − t2)dt = · · · = 1 6. (11) Ins¨attning av (9), (10) och (11) in i (8) ger

Z

γ

F · dr = 1 3 −1

3 +1 6 = 1

6, vilket ¨overensst¨ammer med resultatet fr˚an del (a).

(8)

References

Related documents

Allts˚ a s˚ a l¨ ange radien ¨ ar positiv s˚ a kommer den att v¨ axa hela tiden, allts˚ a m˚ aste radien f¨ or l¨ osningen x(t) vara en v¨ axande, allts˚ a kan punkten inte

Eftersom den kontinuerliga funktionen H måste ha både största och minsta värden på K, och dessa antas på randen eller i stationära punkter, så har vi minsta värdet i de

Detta innebär att lokal bijektivitet föreligger åtminstone i alla punkter utom de som ligger på koordinataxlarna och de som ligger på linjen 2x + y = 0... Vi bekantar oss först

Detta förutsätter att derivering kan flyttas in under integraltecknet, vilket ska motiveras (kommer här senare, liksom räknedetaljer!). Gör man på detta sätt, finner man att

Så om vår ellipsoid med normal utåt kallas Y och enhetssfären med normal utåt kallas Z, så är ytan Y ∪ (−Z) randen till ett område D där fältet är C 1 och där Gauss sats

Ekvivalent med detta ¨ ar att om man l¨ agger ett yttre tryck σ p˚ a ett material, kommer dess polarisation P att ¨ andras. Alla ferroelektriska material ¨ ar piezoelektriska, men

Antalet kunder som bes¨ oker de tv˚ a aff¨ arerna en timme kan beskrivas med Poissonf¨ ordelningar.. Det genomsnittliga antalet kunder som bes¨ oker de tv˚ a aff¨ arerna ¨ ar

Vid bed¨ omningen av l¨ osningarna av uppgifterna i del 2 l¨ aggs stor vikt vid hur l¨ osningarna ¨ ar motiverade och redovisade. T¨ ank p˚ a att noga redovisa inf¨ orda