Ett sätt att klippa komedi
En visuell analys om filmklippning och övergångar i Edgar Wrights komedifilm Scott Pilgrim vs the World.
A way to cut comedy
A visual analysis about film editing and transitions in Edgar Wrights comedy Scott Pilgrim vs the World.
Leo Ek
Examensarbete i Visuell kommunikation, 15 hp VT 2020
Abstrakt
Syftet med den här uppsatsen är att undersöka filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) sätt att använda sig av klipp och övergångstekniker och hur de förhåller sig till humor och komedi.Tre sekvenser som representerar en bredd av olika klipptekniker och teorier har analyserats för att undersöka hur olika övergångar som till exempel en svepning kan
användas, hur kontinuerlig klippstil fortsätter filmen visuellt framåt, hur en rörelse kan bidra till klippningen och vad detta har för relation till humor. Med hjälp av Walter Murchs teorier om vad som motiverar att göra ett klipp, Bordwells och Thompsons teorier om hur olika klippningar och övergångar används och vilken påverkan dessa har på filmen samt Rosengrens teorier om klippning i komedifilm och Meyers (2000) teorier inom humor, undersöker uppsatsen klipptekniker samt övergångar och hur dessa kan förflytta filmen i tid och rum eller föra vidare en rörelse över ett klipp. Resultatet visar på att Edgar Wright, Jonathan Amos och Paul Machliss använder sig av flera sätt för att visa ett filmspråk i Scott Pilgrim vs the World (2010) där fokuset ligger på hur rörelse, energi, förflyttning på ett överraskande och annorlunda sätt kan skapa humor.
Abstract
The purpose of this thesis is to analyze the movie Scott Pilgrim vs the World (2010) way to use transitions and cuts and how they relate to humor and comedy. Three sequences that represent a breadth of different techniques and theories from cuts gets analyzed and explored.
This to understand how transitions, for example a wipe, gets used, how the movie progresses with continuity editing and how the movement contributes to the editing and to the comedy.
With the help of Walter Murch's theories about what motivate a cut, Bordwell and
Thompson’s theories about how cuts and transitions is used and what impact this has on the movie and Rosengrens theories about editing comedy and Meyers (2000) theories about humor, the essay investigate editing techniques and transitions and how they are able to move the movie in space and time or transfer a motion in a transition. The result shows that Edgar Wright, Jonathan Amos and Paul Machliss uses a lot of different techniques to develop a visual style and in Scott Pilgrim vs the World (2010) the focus lies on how motion, energy, movement and comedic timing drives the movie forward and perceived it as a comedy.
Sökord
Filmklippning, klipp, klippteknik, övergång, Edgar Wright, Jonathan Amos, Paul Machliss, Scott Pilgrim vs the World, visuell analys.
Keywords
Cutting, cut, techniques in cutting, transition, Edgar Wright, Jonathan Amos, Paul Machliss, Scott Pilgrim vs the World, visual analysis.
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
2. Bakgrund 7
2.1 Edgar Wright 7
2.2 Scott Pilgrim 7
2.3 Steve Hullfish 7
2.4 Medieproduktion 8
2.5 Genre 8
2.6 Make Your Transitions Count 8
3. Problemområde 9
3.1 Syfte 9
3.2 Frågeställning 9
3.4 Avgränsning 10
4. Teori 11
4.1 Klippning 11
4.2 Förståelse för klipp 12
4.3 Klippa komedi 13
4.3 Kontinuerlig klippning 14
4.4 Elliptisk klippning 15
4.5 Grafisk liknelse 15
5. Relaterad forskning 16
6. Metod 17
6.2 Visuell analys 17
6.1 Kvalitativ undersökning 18
7. Material 19
7.1 Materialavgränsning 19
8. Resultat 20
8.1 Sekvens 1 20
8.2 Sekvens 2 21
8.3 Sekvens 3 22
9. Analys 23
9.1 Rörelse 23
9.3 Fokus 24
9.4 Humor 25
10. Sammanfattning och diskussion 27
11. Referenslista 30
11.1 Tryckta källor 30
11.2 Otryckta källor 30
12. Bilagor 32
12.1 Sekvens 1 32
12.1.1 Handling 32
12.1.2 Filmklippsbeskrivning: 32
12.2 Sekvens 2 33
12.2.1 Handling 34
12.2.2 Filmklippsbeskrivning: 34
12.3 Sekvens 3 35
12.3.1 Handling 35
12.3.2 Filmklippsbeskrivning: 35
1. Inledning
Har du inte sett filmen Baby Driver (2017) borde du se den, speciellt om du har något intresse av film, filmteknik, film kontra musik eller hur en välplanerad film ser ut. Jag såg den på bio år 2017 och blev frälst, framförallt för hur den, nästan som en musikal fast i actiongenren, fångade mig direkt genom hur klippning, skådespel, rörelser och musik var kopplat. Jag blev mäkta imponerad av filmen och ville se mer av den som skapat den, vilket förde mig till Edgar Wright. En brittisk regissör som skapar genreöverskridande filmer med stort fokus på humor, däribland finns hans film Scott Pilgrim vs the World (2010) och när jag såg den filmen kändes det verkligen som att mitt sätt att se på film förändrades. Framförallt på hur han arbetar med komedin via övergångar och klipp i filmen. Hela filmen har en flytande känsla, där en paus är ovanlig och filmscenerna glider över varandra på ett sätt jag inte märkt av tidigare i mitt filmtittande. Vilket bidrog till en av många frågor, hur har filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) arbetat med rörelse och fokus i klippningen för att skapa dessa känslor jag upplevde?
Arbetet som möjliggjort min upplevelse av filmerna är dock inte bara Edgar Wright utan även Jonathan Amos och Paul Machliss som klippt både Scott Pilgrim vs the World (2010) och Baby driver (2017). Vilket gjorde att jag ifrågasatte vem det som egentligen är ansvarig för klippningen, regissören eller klipparen? Vilket besvaras i en intervju, efter Baby Driver (2017) vunnit ett BAFTA-pris, där Amos och Machliss kommenterade att Edgar Wright lever för redigering och hur tacksamt det är att få jobba med någon som har en sådan vision redan från början. Men där de båda berömmer varandras arbete som klippare och att de klippt fantastiska filmer (BAFTA, 2018).
Jag har själv spenderat mycket tid med filmredigering och klippning både som en hobby där hemma men även under min utbildning på programmet visuell kommunikation. På visuell kommunikation gör vi, utöver en kandidatuppsats, en medieproduktion som examensuppgift.
Jag och tre klasskamrater valde att göra en medieproduktion med flertalet filmer som
innehåller mycket klippning och humor, vilket gör denna uppsats mer intressant och relevant för mig. När jag under mitt sökande av Edgar Wrights filmspråk tittade på youtubeklipp fann jag en intervju med Steve Hullfish. Hullfish berättar i intervjun om sin nyskrivna bok Art of The Cut (2017) och att han fick inspirationen till att skriva boken när Lupita Nyong’o vann en Oscars 2014 för bästa kvinnliga biroll i filmen 12 years a slave (2013) och som i sitt tacktal påstår att klipparen Joe Walker är den osynliga konstnären. Vilket fick mig att fundera på varför ett så viktigt verktyg och en arbetsuppgift som filmklippare inte får den
uppmärksamhet jag anser den bör ha. Vilket inspirerade mig ytterligare att forska om klippning för att lyfta redigeringens status inom filmpublik.
Ett annat youtubeklipp som inspirerade mig var i Nerdwriter1’s (2016) klipp som innehåller hans påstående om hur Edgar Wrights övergångar i Scott Pilgrim vs the World (2010) på ett sätt kan tydliggöra argument visuellt och att Nerdwriter1 (2016) använder det i sina videor.
Vidare i videon beskriver Nerdwriter1 (2016) hur Edgar Wright använder sig av rörelser och miljöombyte i sina övergångar och klipp. Nerdwriter1 har många intressanta tankar på varför Wright använder olika övergångar, men har också många tankar på andra liknande ämnen.
Trots att Nerdwriter1 är en Youtuber, har studerat filmproduktion på Boston University, jobbat för Discovery Channel samt delat med sig av videouppsatser varje vecka sedan 2011, vilket bidrar till att jag anser honom som trovärdig i det som sägs, så vill jag själv analysera Scott Pilgrim vs the World (2010) och dess klippningar. Detta utifrån ett annat perspektiv där komedi, rörelse, fokus samt tid och rum i klippningen och deras relation kommer vara
inriktningen.
2. Bakgrund
2.1 Edgar Wright
År 1974 föddes Edgar Wright, en brittisk regissör, producent och manusförfattare som nu är känd på grund av sin regi och skrivande i filmer som Shaun of the dead (2004), Hot Fuzz (2007), Baby Driver (2017) och Scott pilgrim vs The World (2010). Med dessa filmer har han blivit nominerad mängder av gånger, till exempel i BAFTA (The British Academy of Film and Television Arts) och Saturn Award, som delas ut av Academy of Science Fiction, Fantasy & Horror Films, i USA. Edgar Wright berättar i en intervju med Movies Ireland (Movies Ireland, 2010) att i slutet av produktionen av Hot Fuzz fick han tag i boken Scott Pilgrim och ville filmatisera den.
2.2 Scott Pilgrim
Scott Pilgrim är en tecknad bokserie i sex delar, skriven av Bryan Lee O'malley, som sammanslagna blev en film, Scott Pilgrim vs the World (2010). Scott Pilgrim vs the World (2010) är en actionkomedi med inslag av fantasy som utspelar sig i Kanada och som handlar om en kanadensisk 23 årig romantiker vid namn Scott Pilgrim, som är bandmedlem i bandet Sex Bob-ombs. Han blir förälskad i en tjej, Ramona Flowers, och blir tvungen att slåss mot hennes sju onda ex-pojkvänner. Samtidigt måste Scott Pilgrim göra slut med sin flickvän, Knives, flytta ut från sin rumskamrats, Wallace, lägenhet och vara med i ett flertal
bandtävlingar tillsammans med sin gitarrist och vän Stephen. Scott Pilgrim vs the World (2010) har visat sig vara omtyckt då filmen har ett högt IMDb-betyg på 7,5 av 10 med 371300 röster.
2.3 Steve Hullfish
Steve Hullfish är en filmklippare till flera filmer och program men också författare till boken Art of the Cut (2017), en bok där Hullfish intervjuar 50 välkända klippare från runt om i världen. Hullfish tar upp i en intervju med This Guy Edits (This Guy Edits, 2018) varför han fick idén att skriva sin bok Art of the Cut (2017). Vilket var när han såg Lupita Nyong’o vinna en Oscars 2014 för bästa kvinnliga biroll i filmen 12 years a slave (2013) och som i sitt tacktal tackar klipparen Joe Walker och påstår att han är den osynliga konstnären. Något som var väldigt ovanligt enligt Hullfish som därför intervjuade Joe Walker och sedan fortsatte intervjua fler klippare.
2.4 Medieproduktion
Jag och tre klasskamrater som studerar visuell kommunikation valde att tillsammans göra en medieproduktion, som är en del av examensarbetet. Den är ett skarpt projekt där vi som grupp har arbetat med Teater Sörmland och där ett flertal filmer, rörliga bilder samt en visuell identitet skapats. Arbetet har innehållit många olika delar men där rörlig bild och
filmskapandet har haft stor fokus, vilket innebär att klippning har diskuterats.
Medieproduktionens filmer har haft ett gemensamt tonläge där humor har en central funktion.
Jag anser absolut att dessa arbeten, denna uppsats och medieproduktionen, tillsammans har tagit hjälp av varandra och utvecklats till något bättre.
2.5 Genre
I boken Film art (2017) skrivs det att ordet genre kommer från det franska språket och betyder sort eller typ. Kunskapen om vilken typ av genre filmen har hjälper åskådare och filmskapare att veta vilken typ av film det är. Det finns mängder med olika genrer som till exempel komedi, skräck, thriller och romantik. Enligt författarna till Film art (2017) finns det svårigheter i att bestämma vilken genre filmen har, detta på grund av att genrer förändras över tid samt innehåller filmer ofta flera typer av genrer. Som ett exempel är genrerna i filmen Scott Pilgrim vs The World (2010) flera, såsom komedi, science fiction och action.
2.6 Make Your Transitions Count
Scott Pilgrim: Make your transitions count (Nerdwriter1, 2016) är en youtubevideo som handlar om Edgar Wrights sätt att använda sig av övergångar. Nerdwriter1 som är skaparen till videon anser själv att denna video är en uppsats och att Wrights övergångar i filmer är väldigt användbara för Nerdwriter1s egna videor. Nerdwriter1 analyserar i Wrights film Scott Pilgrim vs the World (2010) en hel del övergångar. Där Nerdwriter1 förklarar hur
övergångarna inte bara är ett sätt för Wright att visuellt skämta utan även hur Wright ser varje övergång som en plats att väva ihop filmklippen med varandra som tar tittaren genom
berättelsen. Nerdwriter1 diskuterar också om hur filmen, Scott Pilgrim vs the World (2010), handlar om en tid i Scotts liv där allt flyter ihop, där det inte finns något distinkt att ta i och hur detta kan ha med Edgar Wrights val av övergångarna i filmen.
3. Problemområde
När Steve Hullfish berättade anledningen till sin bok Art of the Cut (2017), att en
skådespelare tackade Joe Walker i sitt tacktal på en Oscarsgala fick det mig att inse hur sällan jag stöter på diskussioner om filmklippning, jämfört med skådespel och handling under både min utbildning och i vardagen. Jag anser därför att det är viktigt att lyfta klippningen och vill göra detta genom att analysera klippning och övergångar i Edgar Wrights film Scott Pilgrim vs the World (2010). Inom visuell kommunikation och rörlig bild är klippning inte bara något som används väldigt mycket utan enligt mig även ett viktigt verktyg för filmskapare att använda sig av i sitt skapande samt något som filmpublik bör lära sig mer om för att förbättra sin filmupplevelse. Finns där något i klippningen och humorn som kan hjälpa oss att få en bättre förståelse för hur övergångar, rörelse, tid och rum samt fokus kan användas för att klippa och skapa en komisk film.
3.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur klippningen i filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) förhåller sig till genren komedi genom filmens användning av rörelse, förflyttning i tid och rum samt blickriktning i övergångarna.
3.2 Frågeställning
Hur använder filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) övergångar och klipp mellan scener för att skapa ett komiskt filmskapande genom användandet av rörelse, tid och rum samt fokus?
3.4 Avgränsning
I uppsatsen kommer jag inte titta på hur klippningens historia sett ut eller hur klippningen startade utan kommer fokusera på det visuella med klippningen och övergångarna. Det finns såklart mer som kan tydliggöra Wrights stil som inte kommer fokuseras på, som ljud, dialog, grafiska effekter eller skådespel. Jag är medveten om att övergångar och klippning hänger som oftast samman med filmens narrativ, vilket den absolut gör i Scott pilgrim vs the world (2010), dock kommer inte jag lägga fokus på det narrativa i filmen, utan mer på den visuella rörelsen i filmen. Filmen som används i materialet kommer ifrån en adaption av en seriebok, detta är inte något jag kommer ta hänsyn till då adaption hade bidragit till ett alltför stort fördjupningsområde. Anledningen till varför jag valt att ta med teori om relationen mellan redigerare och regissör är för att i diskussionen kunna argumentera och diskutera detta. Det vill säga att denna teoridel inte används i resultat och analys. Teorierna som används i denna uppsats avgränsar mig till västerländsk filmteori då författarna och forskarna utgår från Nordamerikanskt eller Europeiskt filmskapande. Fokuset på humor inom teoridelen kommer vara på det som Meyer skriver om teorierna om humor utifrån befrielse och inkongruens och inte samt Rosenbergs ideer om hur komedifilm klipps. Jag är medveten om att det finns fler teorier om humor och vad som gör att människor tycker saker är roliga men denna uppsats kommer inte utforska det.
4. Teori
Då min uppsats syftar till att hitta detaljer i klippningen och övergångar mellan filmklipp, i filmen Scott Pilgrim vs the World (2010), kommer jag i detta avsnitt att gå djupare in på klippning, olika teorier inom klippning och humor.
4.1 Klippning
Walter Murch berättar i sin bok In the Blink of an Eye (2001) om klippningens betydelse redan från början av skapandet i filmredigering, att hitta en resa i klippandet utifrån det filmade materialet (Murch, 2001, s.4) och välja de tagningar som är dåliga, vad Murch kallar
“bad cuts”, och att dessa alltid är olika från film till film (Murch, 2001. s11). Även vem som klipper har stor betydelse på filmredigeringen, då valet i vilken ordning filmscener ligger i kan avgöra och framkalla olika känslor i filmen (Murch, 2001, s.13). David Bordwell och Kristin Thompson skriver i sin bok Film Art (2017) att klippningens slutsats är enkel, men väldigt mäktig. Det är ett klipp som för två olika filmklipp ihop vilket tvingar dessa till att binda ett samspel mellan deras egenskaper och där det vid varje klipp bildas en grafisk relation mellan dessa två bilder (Bordwell och Thompson, 2017, s. 218-219).
Murch (2001) fortsätter kommentera om hur en klippare kan påverka åskådaren genom hur mycket klipparen styr publikens uppmärksamhet. Författaren jämför en redigerare med en överaktiv tourguide och hur det kan bli jobbigt för publiken om allt de ska titta på
kommenteras, pekas på och läggs vikt vid, vilket kan få åskådarna att känna sig tvingade och fasthållna av guiden. Det samma gäller för en redigerare eller klippare och därför påpekar Murch att det är en redigerare med större självförtroende som vågar släppa publiken till att få upptäcka själv, bilda sina egna tolkningar och använda deras fantasi när de tittar på film (Murch, 2001, s.16).
I ett filmskapande enligt Murch (2001) är det klipparens arbete att locka ut den riktiga
visionen regissören har, detta genom att ge olika exempel på hur filmen skulle kunna klippas, till exempel när det gäller tempo eller ordning på filmklippen. Det är dock oftast regissören som har det sista ordet och som är den som säger hur det ska vara. Murch (2001) säger att regissören är drömmaren med visionen och att klipparen ska fånga den drömmen och efterlikna den så bra som möjligt (Murch, s. 26-27). Rosenberg (2011) beskriver hur det kan finnas en fördel med en regissör som har en känsla för att klippa, då den kan visualisera ungefär hur det ska klippas under inspelning men tydliggör att det är klipparen som har störst påverkan på filmen (Rosenberg, 2011, s. 70).
4.2 Förståelse för klipp
I boken In the Blink of an Eye berättar Walter Murch (2001) om vad han har för sex kriterier för det bästa möjliga klippet, det ideella klippet. Första kriteriet är känslan, känslan i stunden är det viktigaste att uppnå och att få publiken att uppleva det du som klippare velat att de skulle känna genom hela filmen. Murch (2001) fortsätter och säger att filmens känsla är det åskådarna kommer ihåg bäst och inte skådespelet eller kameraarbetet. Andra kriteriet är handling och hur viktigt det är för klippet att avancera berättelsen framåt. Nästa kriterium är att klippet inträffar i ett ögonblick som känns rätt och rytmiskt intressant, det vill säga rytmen. Det fjärde kriteriet är uppmärksamhet, alltså att klippet bekräftar din tanke om vart åskådarna ska titta, var fokuset ska ligga och vad deras ögon ska följa. De två sista
kriterierna, i ordning, handlar om det tvådimensionella planet och tredimensionella rummet.
Att klippet respekterar det tvådimensionella planet vilket Murch (2001) säger görs genom att hålla rörelsen på rätt håll och att det följer föregående rörelser. Klippet ska respektera det tredimensionella rummet genom att vara medveten var människorna befinner sig och deras relation till varandra samt att ta hänsyn till 180 gradersregeln.
Vidare beskriver Murch (2001) hur stor betydelse de olika kriterierna har i en klippning, i relation till varandra och att det första kriteriet, känslan, är det som man absolut inte ska klippa bort. Det går att ta bort de andra kriterierna men om klippet ska vara så bra som möjligt, så ska så många som möjligt och helst alla dessa kriterier uppfyllas (Murch, 2001, s.
18-19).
Liknande det som Murch (2001) pratar om rytm i klippning gör även Bordwell och
Thompson detta i deras bok Film Art (2017), om hur möjligheten att klippa med rytm uppstår när flera tagningar i rad skapar ett mönster. De säger att det finns möjligheter för att skapa en jämn takt, en rytm som blir långsammare och långsammare vilket bidrar till en lugnare känsla eller en rytm som gradvis ökar för att få en stigande spänning och intensitet i filmen.
Spänning som uppfylls då du tvingar publikens uppfattningsförmåga att öka och stressas, något som ofta används i dagens filmer. För även då åskådare inte räknar sekunder på hur långa klippen är kan de oftast känna en rytm i klippningen och hur tempot skiftar i de olika scenerna och klippen. Vidare påpekar Bordwell och Thompson (2017) om hur detta blir ett sätt för filmskaparen att kontrollera, genom rytmen i klippningen och hur mycket tid de som åskådare har att reflektera och förstå, vad det är publiken ser (Bordwell och Thompson, 2017, s. 224-225). Författarna kommenterar också hur rytmen och längden på olika filmklipp, kan skilja sig när det handlar om att hålla längre på större och vidare bilder som innehåller mer information (Bordwell och Thompson, 2017, s. 230).
4.3 Klippa komedi
John Rosenberg är författaren till boken The Healthy Edit. Creative Editing Techniques for Perfecting Your Movie (2011). Boken handlar om klippning i komedifilm och hur komedi är en av de svåraste genrerna. Rosenberg (2011) skriver att komedi kräver bild för bild precision och otrolig timing för att lyckas samt att det är klipparens ansvar att skämten fungerar.
Rosenberg (2011) påstår att timingen i komedi är avgörande för att kunna skapa en spontan befrielse som framhäver de skratt som vi gillar i en bra komedifilm (Rosenberg, 2011, s.67-69).
Rosenberg (2011) skriver om två olika sätt att skapa komedi med klippning, detta gör han med ett klassiskt exempel som att halka på ett bananskal. Rosenberg (2011) beskriver att det ena sättet är att visa skådespelaren gåendes sedan klippa till ett bananskal på marken för att sedan klippan flera gånger mellan dessa bilder och på det sättet bygga upp en sorts
förväntningar och komisk effekt hos åskådarna. Det andra sättet är att följa skådespelaren hela vägen tills den plötsligt halkar för att sedan visa publiken att det var ett bananskal som var orsaken. Detta för att överraska tittaren och på så sätt få dem att skratta. Dessa två varianter skiftar klipparen mellan för att bibehålla det humoristiska intresset (Rosenberg, 2011, s. 69).
Rosenberg (2011) förklarar också hur komedi är unik i vägledningen, då det är möjligt att direkt märka av reaktioner från publiken, detta genom skratt, till skillnad från andra genrer som thriller och drama. Skratt kan därför användas för att se hur stor effekt skämtet har på publiken och om filmskaparna behöver förändra något i timingen. Jon Poll blir citerad i The Healthy Edit. Creative Editing Techniques for Perfecting Your Movie (2011) där han säger att de bästa skämten oftast behöver bli vårdat och hjälpt likt ett litet barn. Något som också måste räknas in enligt Rosenberg (2011) är att vad en publik skrattar åt skiljer sig åt sett till geografi, kultur och erfarenhet (Rosenberg, 2011, s.67-69).
I uppsatsen Humor as a Double-Edged Sword: Four Functions of Humor in Communication (2000) skriver författare John C Meyer om tre teorier för humor. Första teorin befrielse teorin där humor fokuseras på fysiologisk frisläppning av spänning. Andra teorin är
inkongruensteorin som består av humor när något är orimligt och bryter mot våra inlärda mönster eller vår vardag. Den tredje teorin om humor beskriver Meyer (2000) innehåller känslan av vinst eller triumf och kallas överlägsenhetsteori (Meyer, 2000, s.310).
Teorin om befrielsehumor fokuserar på humor där spänning byggts upp för att sedan släppas ut vilket kan vara energin från nervositet. Denna typ av humor ses ofta som en
självförsvarsreaktion, då skratt kan underlätta en stel eller allvarlig situation (Meyer, 2000,
Humor utifrån inkongruensteorin är enligt Meyer (2000) när människor skrattar åt saker som förvånar och överraskar dem, något som är oväntat eller annorlunda på ett ofarligt vis. Han fortsätter beskriva inkongruens humor som när ett mönster bryts eller något olikt märks av som är tillräckligt nära normen på ett ofarligt sätt, men tillräckligt långt ifrån normen för att anmärkningsvärd. Det är just detta som inkongruensteorin menar skapar humor för
åskådaren, något som är olikt men inte chockerande samtidigt inte för vardaglig. Detta betyder att åskådaren måste ha förstått det normala mönstret, det verkliga mönstret, annars går det ej att uppfatta humor utifrån inkongruensteorin. Vidare skriver Meyer (2000) om hur överraskning är en huvudingrediens i humor från inkongruensteorin. Författaren tar upp ett exempel på när en komiker svara på kritik med ett “Uuursäkta mig!” vilket inte är ett vanligt svar på kritik, vilket får publiken att skratta. Medans då ett normativt sätt är om kritiken hade försökts att skylla på någon annan antagligen inte gett samma effekt (Meyer, 2000, s.313).
4.3 Kontinuerlig klippning
Bordwell och Thompson (2017) berättar om hur viktig en kontinuerlig klippningsstil är och hur den har varit dominant i över 100 år, samt hur det blev en stil med ett kontinuerligt narrativ. Detta blev en stil som fångades upp av filmskapare runt om i världen och som än i dag är stilen man bör ha vetskap om. Bordwell och Thompson (2017) fortsätter och tar upp hur filmstil uppstår när en filmteknik med ett mönster i klippningen sker och anser att den kontinuerliga stilen är ett bra exempel på en stil, där filmskaparen väljer ett visst sätt att redigera vilket ger en speciell effekt på åskådaren. Kontinuerlig redigeringsteknik är en stil som försöker, så mjukt och klart som möjligt, leda det narrativa igenom flera scener vilket kan ske genom att välja att forma tid och rum. Detta enligt Bordwell och Thompson (2017) betyder att klippningen och redigeringen spelar en roll i narrativet (Bordwell och Thompson, 2017, s. 230).
Vidare när det gäller kontinuerlig klippning pratar Bordwell och Thompson (2017) om 180 gradersregeln eller systemet, som det också kallas. Det handlar om den rumsliga
kontinuiteten och hur en kamera inte får röra sig hur som helst under en scen. De säger att uppbyggnaden av en påhittad linje görs där scenens rörelse eller fokus sker, det kan till exempel vara en diskussion mellan två personer eller någon som går. Ifrån den linjen får kameran max röra sig 180 grader, det vill säga i en halvcirkel runt själva händelsen.
Författarna beskriver också varför det är bra att hålla sig till regeln, då detta system säkrar de relativa positionerna i tagningen och att dessa positioner förbli konsekventa. Systemet används också för att få en konsekvent blickriktning samt en rörelseriktning, till exempel om personen i bild går från höger till vänster kommer den rörelse ske konsekvent och inte byta riktning (Bordwell och Thompson, 2017, s. 231-233).
4.4 Elliptisk klippning
Bordwell och Thompson (2017) pratar om elliptisk redigering, ett sätt inom redigering som visar en handling på kortare tid på skärmen än vad den är i berättelsen. Genom att bara visa utvalda delar av händelsen är detta ett användbart sätt att effektivisera en berättelse samt kan elliptisk redigering koncentrera det som är intressant för tittaren och det som bidrar till filmens story.
Bordwell och Thompson (2017) beskriver hur det fungerar med tre olika exempel med samma scenario, en man som klättrar upp för en stege. De beskriver hur klipparen med ett klipp, en toning eller upplösning till nästa bild, från att mannen börjar klättra på stegen till att mannen är uppe och slutar klättra, förkortar denna händelse. Ett annat sätt är att mellan filmklippen på mannen som börjar och slutar klättra, klippa till en annan inklippsbild eller händelse som inte har samma tidslängd som det tar för mannen att klättra upp för stegen.
Bordwell och Thompson (2017) fortsätter med att övergångar som tona ut, upplösning eller svepande är ett sätt att berätta en elliptisk händelse på (Bordwell och Thompson, 2017, s.
228-229).
4.5 Grafisk liknelse
En grafisk överensstämmelse är då filmskaparen länkar tagningarna via klippet genom grafiska likheter beskriver Bordwell och Thompson (2017) som påpekar att det används som redigering för att uppnå en mjuk fortsättning eller en abrupt kontrast. En grafisk liknelse kan bestå av form, färg, generell komposition eller rörelse i en tagning som tas upp i tagningen efter klippet, något som används ibland som en övergång och kan uppmärksammas av filmskaparen. Författarna fortsätter med att det inte behöver vara en exakt grafisk liknelse mellan bilderna men att det absolut viktigaste är att åskådarens intresse ligger på samma ställe som i bilden innan, där det oftast är i mitten av bildkompositionen det viktigaste befinner sig (Bordwell och Thompson, 2017, s. 219-221).
Bordwell och Thompson (2017) skriver även om hur en diskontinuerlig grafisk klippning kan ge en effekt, en effekt som ändå har balans och symmetri. De tar upp ett exempel där två personer pratar med varandra över ett bord, där personen till vänster sitter och har sitt ansikte centralt till vänster på bilden och i nästa filmklipp sitter personen till höger, likt en
spegelvänd bild av filmklippet innan, med sitt ansikte centralt höger (Bordwell och Thompson, 2017, s. 221).
5. Relaterad forskning
Forskning har gjorts tidigare inom samma område som denna uppsatsen, det vill säga att analysera klippning i film. Den forskning jag presenterar här nedan är en uppsats som har en liknande forskning, fast med ett annat material och annan frågeställning. Något som jag har kunnat använda mig av för att få en djupare förståelse för ämnet klippning.
Den forskning är ett examensarbete av Matilda Schön, The New Way of Editing (2017).
Schön undersökte Steven Mirriones och Juliette Welflings klippstil och användandet av jumpcuts i filmen The Hunger Games som lanserades 2012. I uppsatsen beskriver Schön olika situationer som använder sig av jumpcuts och vad de har för funktioner och deras relation till narrativet. Schön använder sig också av teori från Murch (2001) samt Bordwell och Thompson (2017) som hjälpte mig att se teorin, om klippningsformer och tekniker, utifrån Schöns perspektiv (Schön, 2017, s.2-3).
6. Metod
För att så tydligt som möjligt svara på frågeställningen gör jag en kvalitativ undersökning för att kunna fördjupa mig i materialet och med hjälp av visuell analys och filmanalys tittar jag på materialet samt sätter det i relation med den valda teorin. Detta för att förstå relationen mellan klippningens rörelse, fokus, förflyttning i tid och rum med humorn som finns i klippen och övergångarna. Jag kommer titta på tre sekvenser från olika delar av Scott pilgrim vs the world (2010) för att hitta liknande delar som kan visa ett mönster eller regler som används i filmen för att få en förståelse hur relationen mellan klippningen och humorn fungerar.
Uppsatsen tittar först på hur och varför klipp och övergångar används och skriver det under rubrik resultat, för att sedan analysera resultatet genom teorierna om humor och klippning i Analys.
Uppsatsens analys grundar sig i de valda teorier som David Bordwell och Kristin Thompson diskuterar om klippning och övergångar i deras bok Film art (2017). Även teorierna i Walter Murchs bok In the Blink of an Eye (2001) där anledningen till varför och hur filmklippning fungerar tas upp. För att sedan koppla klippningen till humor används teorierna från The Healthy Edit. Creative Editing Techniques for Perfecting Your Movie (2011) och Humor as a Double-Edged Sword: Four Functions of Humor in Communication (2000). Tolkningar görs också utifrån mitt perspektiv baserat på mina kunskaper inom filmproduktion som framförallt baseras på tre års universitetsstudier på programmet visuell kommunikation.
6.2 Visuell analys
I boken Visual methodologies: an introduction to researching with visual materials (2016) menar Gillian Rose att det är väsentligt för en kritisk visuell analys att innehålla tre
huvudsakliga kriterier. Det första är att man tar de visuella bilderna seriöst och studerar dem noggrant samt har en förståelse att bilderna har sina egna effekter. Det andra är att man tänker på de sociala effekterna av det visuella materialet och sättet det fördelas på. Sista kriteriet kommenterar författaren är att man tar med och reflekterar över sitt egna sätt att studera bilder på (Rose, 2016, s. 22).
I Bordwell och Thompsons (2017) bok använder de sig av en filmanalys och ett sätt att placera bilder för att visa övergångar mellan två eller fler bilder och detsamma gäller för klippning. Liknande deras metod, kommer att användas i uppsatsen för att försöka visa rörliga övergångar med stillbilder, som kan vara ett bra försök till att förtydliga filmklippning och övergångar (Bordwell och Thompson, 2017).
6.1 Kvalitativ undersökning
Denscombe (2009) beskriver hur en kvalitativ undersökning är en metod för att skapa förståelse och finna mönster för hur olika företeelser hänger samman kontextuellt. En
kvalitativ undersökning går att tillämpa på ett flertal olika material, allt från film till skrift och är utmärkande då undersöksenheterna är begränsande men av hög detaljrikedom. Dock är inte en kvalitativ undersökning lika lättpresenterat som kvantitativ, som presenteras med hjälp av tabeller och siffror. Vidare beskriver Denscombe (2009) hur det material som forskaren har samlat in och tolkat är det som resultatet bygger på (Denscombe, 2009, s.307-308 och s.386-387).
7. Material
Materialet i denna uppsats utgår från filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) som handlar om den 23 årige, kanadensiska lata killen, Scott Pilgrim och hans dröm att bli tillsammans med en amerikansk tjej, Ramona Flowers. Ramonas sju föredetta partners har bildat en pakt som gör allt för att förhindra henne att träffa någon ny. Materialet i denna uppsats är valda från tre ställen där kreativa övergångar och klippningar med humor sker i filmen Scott Pilgrim vs the World (2010). I filmen finns det flera tusen olika klipp och övergångar där dessa tre är valda utifrån den tillämpade teorin där Bordwell och Thompson (2017) pratar om elliptisk klippning, grafisk liknelse och svepningar samt om rytm i klippning, vilket även Walter Murch (2001) gör. Klippningsteorier inom komedi av Rosenberg (2011) och Meyer (2000) har också påverkat valet av de tre sekvenserna. De tre utvalda övergångarna och klippningssekvenserna är tagna ur olika delar av filmen för att visa på vilka övergångar som Scott Pilgrim vs the World (2010) använder igenom hela filmen, första sekvensen är från 17:17-17:34 (Minuter:sekunder), andra från 39:31-40:25 och tredje från 58:13-58:20.
Materialet är också valt på grund av att filmens stil och redigering intresserade mig samt att jag ansåg att den passade bra in till uppsatsens syfte och frågeställning då filmen är en av Edgar Wrights senare filmer.
7.1 Materialavgränsning
I materialet jag valt ut kommer största fokus ligga på det visuella i övergångarna från de olika filmklippen, det vill säga att En annan viktig aspekt så som ljud kommer sekundärt. Jag är också medveten om att det finns fler olika klippningar och övergångar i Scott Pilgrim vs the World (2010) som också skulle kunna användas med den utvalda teorin för att försöka svara på min frågeställning men dessa kommer jag inte lägga någon vikt på i min uppsats.
Materialet i denna analys består av korta filmsekvenser som vanligtvis innehåller 25 bilder per sekund. Därav finns det alltid en risk att stillbilden inte ger läsaren en tydlighet i vad som analyseras vilket är anledningen till att händelserna i bilderna beskrivs med ord. De stillbilder som har valts är oftast antingen precis innan ett klipp eller precis efter ett klipp beroende på längden av filmklippet men har som huvudfokus att försöka representera filmklippen så bra som möjligt.
8. Resultat
I detta avsnittet tas resultatet fram av mitt valda material utifrån den tidigare nämnda teorin och med hjälp av de metoder som presenterades. Sekvens 1 använder sig av bilder ett till sex (se bilagor 1.1 - 1.6), Sekvens 2 av bilder ett till tretton (se bilagor 2.1 - 2.13) och Sekvens 3 av bilderna ett till fyra (se bilagor 3.1 - 3.4).
8.1 Sekvens 1
Enligt Bordwell och Thompson (2017) ska handlingen visas på kortare tid på skärmen än vad det tar i verkligheten för att skapa en elliptisk klippning och en metod att skapa det är via en inklippningsbild. Detta kan hittas från första bilden i sekvensen till tredje (se bilagor 1.1 - 1.3), där Scott, via en inklippningsbild på Wallace, har förflyttat sig från datorn till dörren.
Filmklippet på Wallace är cirka fyra sekunder, vilket innebär att Scott tagit sig från datorn, som inte syns på bild 3 (se bilaga 1.3) vilket kan tyda på att den är ett par meter ifrån dörren, till dörren på den tiden. Vilket mest troligt visar en elliptisk klippning, men för att konstatera det finns ljudet i bild 2 (se bilaga 1.2). Där hörs ett datormusklick efter en sekund i
filmklippet, detta borde betyda att Scott är kvar på den positionen, vilket minskar de fyra sekunderna ner till tre.Vilket tydliggör att det sker en elliptisk klippning här.
Mellan bild 4 och bild 5 (se bilaga 1.4 - 1.5) sker ett klipp från Wallace som tittar upp till en vit dörr. Precis i klippningen spelas ett ljud från en ringklocka upp och Scott skjuter sig upp från sittandes till ståendes snabbt, snabbheten förtydligas med en ljudeffekt. Murch (2001) tar upp om hur det ideella klippet ska respektera det tvådimensionella planet genom
rörelseriktning och klippet mellan bilderna 4 och 5(se bilaga 1.4 - 1.5) gör detta via Wallace ögon och huvudförflyttning, nerifrån och upp, med Scotts resning.
bild 5 (se bilaga 1.1 - 1.5) befinner sig Scott hela tiden till vänster i bild och Wallace till höger, även när de är ensamma i filmklippet. Detta är enligt Murch (2001) för att förenkla publikens förståelse över hur det tredimensionella rummet är uppbyggt och det rumsliga förhållandet mellan karaktärerna. Fortsättningsvis att något som också kan ge en scen en effekt av balans samt ge publiken bättre förståelse är en diskontinuerlig grafisk klippning.
Från bild 1 till bild 2 (se bilagor 1.1 - 1.2) sker detta, Scott sittandes till vänster med ansiktet centrerat och Wallace sittandes till höger med ansiktet centrerat. Detta hjälper publiken att ha blickriktning och fokus på samma ställe, i detta avseende centralt i bild.
8.2 Sekvens 2
Precis som i Sekvens 1 (se bilagor 1.1 - 1.5) finns även i Sekvens 2 (se bilagor 2.1 - 2.13) klippning som är grafiskt diskontinuerlig, detta sker mellan bilderna 1 till 6 (se bilagor 2.1 - 2.6)där Knives befinner sig centralt till vänster och Scott centralt till höger. Vilket innebär att även Sekvens 2 (se bilagor 2.1 - 2.13) upprätthåller 180 gradersregeln. En elliptisk klippning sker också då Scott rör sig från skivaffären till bussen utan att det visas. Något Bordwell och Thompson (2017) påstår är att en övergång som innehåller en svepning är ett sätt att berätta en elliptisk händelse. Vilket kan visa att en elliptisk händelse sker även i svepningen mellan bild 12 och 13 (se bilagor 2.12 - 2.13) där övergången förflyttar Scott från bussen till replokalen.
Enligt Murch's (2001) beskrivning om hur klippning, utifrån det tvådimensionella planet, respekterar rörelseriktning så innehåller Sekvens 2 (se bilagor 2.1 - 2.13) detta, mellan bilderna 6, 7 och 8. För rörelsen på Scott som försvinner ur bild, plockas upp av kamerans åkning och som sedan tas upp av bussen är alla rörelser i en gemensam riktning. Denna rörelse från höger till vänster fortsätter sedan vidare i bilderna 9 till 12 (se bilagor 2.9 - 2.12) när ett bildspel av Scott, Knives och Ramona sveper förbi.
Både Murch (2001), Bordwell och Thompson (2017) beskriver hur rytmen i klippningen kan påverka känslan i scenen. I Film Art (2017) skrivs det att en rytm uppstår när flera tagningar
stressig. Sekvens 2 (se bilagor 2.1 - 2.13) innehåller klippning med cirka 5 sekunders
filmklipp, de flesta närbilder vilket innebär att bilderna innehåller mindre information. Enligt Bordwell och Thompson (2017) som säger att rytmen och längden kan skilja sig när det gäller större och vidare bilder som innehåller mer information. Det vill säga att sekvensen får ett lugnare tempo då mindre information visas på längre tid och åskådarna stressas inte upp.
8.3 Sekvens 3
I boken Film Art pratar Bordwell och Thompson (2017) om hur en klippning kan uppnå en mjuk övergång via en grafisk överensstämmelse. De säger att det kan innebära en rörelse, som övergår från det ena klippet till nästa, men också form och färg. I klippet mellan bild 2 och 3 (se bilagor 3.2 - 3.3) infinner sig en sådan övergång. Där både rotationen av Scott överförs till Stephen samt att de båda befinner sig centralt i bilden med ungefär samma utsnitt vilket ger en grafisk liknelse. Även färgen på de olika scenerna är snarlika med det bruna, lite mörka i bakgrunden och den färglösa klädseln.
9. Analys
I detta avsnitt analyserar jag mitt resultat, som presenterades i förra avsnittet, med hjälp av den teori och de metoder som tidigare nämnts. Jag har här valt att lägga dessa under fyra titlar som jag anser är små sammanfattningar på vad resultatet samt teorin här ovan ger. Den första titeln har namnet Rörelse och tar upp rörelse som finns i kontinuerlig klippning, elliptisk klippning, grafisk liknelse och rytm inom sekvenserna 1 till 3. Andra titeln, Rum och Tid, tar upp hur kontinuerlig klippning kan förflytta berättelsen i tid och rum i sekvenserna 1 till 3.
Den tredje titeln, Fokus, pratar om hur klippning ger filmen ett fokus utifrån teorier som Murch (2001) tog upp. Den sista, fjärde titeln, är Humor, där teorierna från Rosengren (2011) och Meyer (2000) tas in.
9.1 Rörelse
Walter Murch (2001) beskrev klippningens betydelse för filmskapande och hur dem bildar en resa utifrån det material som filmats. Vidare anser Bordwell och Thompson (2017) att
klippningens slutsats är mycket betydelsefull, ett arbete som för ihop två olika filmklipp vilket tvingar dem till att bilda ett samspel mellan deras egenskaper, som rörelse. I alla tre sekvenser som uppsatsen innehåller får åskådaren följa med på en resa som i Sekvens 2 (se bilagor 2.1 - 2.13) förkortas med hjälp av en elliptisk klippning. Det går även att se ett samband mellan två filmklipp, när övergången arbetar med svepningar som för publiken vidare till nästa scen eller när Scott gör en rotation som övergår till Stephen i liknande
rörelse. Med grafiska liknelserna som enligt Bordwell och Thompson (2017) på ett mjukt sätt sammanknyter de två olika filmklippen vilket bör göra resan mer flytande.
I alla tre sekvenser hittar jag rörelsen i bild, till exempel en rotation av skådespelaren eller en körandes buss. Eller så har hela bilden förflyttat sig åt något av hållen, en svepning där ett träd har fungerat som en teaterridå eller baksidan på en soffa. Men även kameran gör åkningar åt något håll som när den följer bussen. Väldigt ofta sker även dessa rörelser i en riktning som följs av en annan rörelse i samma riktning och här kan Edgar Wright blanda in kameraåkningar, skådespelsförflyttning och svepningar av hela bilden i en och samma övergång.
Rörelse kan också befinna sig inom en sorts rytm, hur klippen rör sig i det mönster som klippen bildar, likt en dans. Bordwell och Thompson (2017) säger att rytmen ger en möjlighet för att skapa en takt som kan påverka intensiteten i filmen. Vilket enligt mitt resultat berättar att dansen av bilder är en typ av dans som går långsamt men som ofta innehåller mycket rörelse i sig.
9.2 Rum och Tid
I Film Art (2017) beskrivs kontinuerlig redigeringsteknik som en stil där förflyttning av tid och rum försöker ske så mjukt och klart som möjligt. Övergångarna och klippen i Scott Pilgrim vs the World (2010) skapar ofta en förflyttning i rum och tid, vilket vi kan se från resultatet. I alla sekvenser förflyttar klippen oss i antingen rum, tid eller både och. I Sekvens 1 (se bilagor 1.1 - 1.6) förekommer inga stora förflyttningar i varken tid eller rum men de påverkar ändå narrativet, då Scott rör sig nästan omänskligt snabbt och väntar på något som i verkligheten tar längre tid vilket kan ge en komisk effekt på åskådarna. I den andra sekvensen förflyttas tiden och rummet längre, där rör det sig från en skivaffär till ett helt svart rum och vidare utomhus in i en buss. Här sker några rumsförflyttningar mitt under en dialog, vilket skapar en resa utan ett abrupt slut och mer som en övergång då det känns som fokuset inte läggs på att berätta förflyttningen. Både i boken Film Art (2017) och i In the Blink of an Eye (2001) beskrivs 180 gradersregeln som en viktig pjäs i den kontinuerliga klippningstekniken, vilket i en förflyttning gällande tid och rum är viktigt. Det hade varit mycket svårare, om denna regel inte respekterats såsom filmen gör, att veta var vi förflyttar oss i både tid och rum vilket antagligen bidragit till förvirring.
9.3 Fokus
Murch (2001) beskriver hur en klippare kan bli överaktiv och visa allt som du ska titta på och fokusera på. I uppsatsens tre sekvenser har det ofta varit tydligt vart man som åskådare ska titta. I delar av Sekvens 1 (se bilagor 1.1 - 1.5) följer vi ansiktena som utan större förflyttning ligger på ungefär samma ställe på skärmen och i Sekvens 3 (se bilagor 3.1 - 3.4) är det fullt fokus på karaktärerna, då det inte är något annat som riktigt stör i bilderna med den bruna bakgrunden och gråa klädseln. Enligt mina tolkningar så finns där alltid något publiken ska fokusera på inom film, men att i dessa sekvenser så är det extra tydligt. Det finns inte många olika ställen åskådaren kan fokusera på utan det är karaktärerna i fokus och vad deras
ansiktsuttryck säger, vilket antagligen är anledningen till varför fokus ligger där. Som oftast befinner sig detta fokus i mitten av bilden så igenom alla tre sekvenser hade du som åskådare kunnat i princip fästa blicken mitt i bilden.
Ett annat exempel är när Scott tar ett steg ut ur bild så är han det enda som inte är helt svart, så fokuset fastnar på honom. I ögonblicket han försvinner introduceras vi av ett träd, som vi bara kan se ena halvan av för att den ska fungera som en svepning av bilden. När detta träd är i mitten av bilden rör sig, i ett annars nästan helt stilla filmklipp, till en buss. Fokuset tror jag då förflytta sig till denna bussen och tvingar åskådaren att titta på det Edgar Wright vill.
9.4 Humor
I alla tre sekvenser finns där antydan på komedi utifrån klippningens effekt och detta med fokus på det som Rosenberg (2011) tycker är viktigast, den komiska tajmingen samt Meyers (2000) beskrivning om i inkongruensteorin, när något känns olikt det människor är vana vid.
I sekvens 1 kan humoristisk timing finnas på flera ställen. En är när Scott ska förflytta sig från dator till dörr (se bilagor 1.1 - 1.3), något som går overkligt snabbt, vilket har den komiska effekt som Rosenberg (2011) beskrev i att bygga upp förväntningar hos åskådaren.
Denna komiska inverkan tydliggörs när vi implicerar inkongruensteorin och dess antydan på hur situationer som inte riktigt är vardagliga eller stämmer enligt åskådarens förutfattade mönster framkallar skratt. Att gå från filmklipp på en diskussion mellan Walter, sittandes i sängen, och Scott sittandes vid datorn för att bryta den med ett överraskande klipp till Scott sittandes vid dörren. Förväntningarna här skulle kunna vara att klippet skulle ta oss tillbaka till Scott vid datorn men som Edgar Wright och redigerarna valt att ersätta med bild 3 (se bilaga 1.3).
I samma scen finns det filmklippet då Scott ställer sig upp (se bilaga 1.5) där samma teori kan appliceras. Förvåningen över att det ringer på dörren bara några sekunder efter att Scott beställt paketet ger publiken en överraskning. Överraskning som är en av centraldelarna i inkongruensteorin enlig Meyer (2000).
I sekvens 2 är timingen också tydlig till att försöka få fram det överraskande momentet i timingen som enligt Rosenberg (2011) och framhäver skratt. Detta gäller när Scott och Knives står i det mörka rummet och diskuterar (se bilagor 2.3 - 2.6) och Scott lite märkligt tar ett steg ut ur bild. I denna sekvens kan även teorin om befrielsehumor identifieras där Meyer (2000) skriver om en spänning mellan filmen karaktärer kan speglas till publiken, genom igenkännelse. På så sätt kan ett skratt, en försvarsreaktion, inträffa när Scott förflyttar sig ur bild för att avsluta det jobbiga samtalet med Knives.
Det går även att hitta humoristiska drag i sekvens 3 och detta genom överraskningen när Scott växlas ut till Stephen genom ett klipp (se bilagor 3.2 - 3.3). Här förväntar publiken sig antagligen inte detta och humor utifrån inkongruensteorin sker, enligt Meyer, (2000)
annorlunda från det normativa men inte tillräckligt långt ifrån för att bli konstigt.
10. Sammanfattning och diskussion
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Edgar Wright, Jonathan Amos och Paul Machliss använder sig av klippning och övergångar i tre sekvenser från Scott Pilgrim vs the World (2010) och hur klippningens relation förhåller sig till humor och komedi. Studiens syfte grundar sig i att förstärka klippningens status, hitta samband mellan klippning och övergångar till humor samt öka intresset hos filmpubliken om klippning, övergångar och deras påverkan i filmskapande. Frågeställningen lyder såhär: Hur använder filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) övergångar och klipp mellan scener för att skapa ett komiskt filmskapande genom användandet av rörelse, tid och rum samt fokus? Frågeställningen besvaras genom en visuell analys och en filmanalys där klippteorier från Murch (2001), Bordwell och Thompson (2017) samt teorier om humor från Rosengren (2011) och Meyer (2000) har varit i fokus för studien.
Sammanfattningsvis syns tydliga spår på hur Edgar Wright, Jonathan Amos och Paul Machliss har via klipp och övergångar med rörelse, fokus samt tid och rum hittat ett filmspråk som har en stark relation till humor och komedi. Detta genom
överraskningsmoment och bryta mot normens vardag, förväntningar eller mönster. Att inte förstöra möjligheten till komedi med svåra och stora fokusförflyttningar, utan istället ge åskådarna goda riktlinjer till vad de bör titta på för att få bästa upplevelsen. Utan stora
förflyttningar av fokuset kan publiken få uppleva ett överraskningsmoment utan att störas och där överraskningsmomentet kan bestå av till exempel en övergång, med en grafisk
överensstämmelse, som den mellan Scott och Stephen i sekvens 3.
Samtidigt kan förflyttningar genom tid eller rum via ett klipp fungera som ett
överraskningsmoment eller som inkongruensteorin framhäver, att något litet som bryter mot publikens uppfattning av verkligheten kan skapa humor. Något vi kan se i sekvens 1 när tiden mellan två klipp är väldigt kort men det ändå sker en förflyttning av Scott som borde tagit längre tid. Det inte är speciellt långt ifrån hur lång tid det i verkligheten skulle ta för en person att göra samma förflyttning som Scott, men tanken av hur han gjorde det och hur det såg ut kan skapa humor hos publiken.
Rörelsen i klippningen hjälper även den till med överraskningsmomenten och bryter många gånger de normativa mönster en publik kan ha. I sekvens 2 rör sig Scott ur bild samtidigt som kameran förflyttar sig ut bakom ett träd, vilket antagligen ifrågasätter publikens
förväntningar. Att istället för att följa Scott i rörelsen, byts det ut till ett träd och en ny miljö.
Det går att hitta överraskningar vid nästan varje klipp, antingen via en övergång där en sak blir en annan eller en oväntad förflyttning av tid och rum, där fokus hjälper publiken att lättare uppleva överraskningarna eller det lite skeva.
Några ord som fastnat och visat sig för mig under denna forskning är driva, resa, rörelse och framåt. Vilka är ord som alla kan innefatta energi, det krävs energi för att driva en film framåt, en resa kan både ta energi och ge energi, detsamma gäller rörelse som tar energi att men som kan omvandla sig till annan energi samt att skratta är ett sätt att uttrycka energi.
Energi blir ordet som kan beskriva Edgar Wrights sätt att använda sig av klippning och övergångar. Han driver på och tar energi från ett filmklipp till ett annat, han startar en rörelse som bygger upp energi, likt kolvarna i en motor, för att ta starta en resa framåt från ett filmklipp till ett annat. Skulle man kunna säga att Edgar Wright alltid har en tanke på energi när han bestämmer övergångar eller klippning? Tänker han också då på om det ska vara positiv energi, något som bygger upp glädje och skratt.
Jag anser att denna sortens klippning är mycket intressant att följa, det är otroligt få pauser, nästan alltid rörelser i klippningarna och övergångarna samt väldigt ofta överraskningar. De gånger jag sett filmen Scott Pilgrim vs the World (2010) har jag nästan fått en känsla av utmattning efter ett tag, vilket jag tror har med just hur filmen använder sig av klipp med rörelse, tid och rumsförflyttning samt överraskningar. Kanske blir det för tufft att följa allt som händer i bild och reagera på alla överraskningar.
Jag tyckte det Murch (2001) säger om hur regissören är drömmaren med visionen och att klipparen ska fånga den drömmen och efterlikna den så bra som möjligt, är väldigt intressant.
Det är den sista meningen från teoristycket om relationen mellan regissör och klippare som jag anser tydligt visar på hur viktigt det är att relationen finns där. Jag har ju även själv klippt film, detta på amatörnivå, och vet att om jag arbetar med ett material som jag själv skaffat så har redan en process i hur jag vill klippa infunnit sig. Men är det någon annans material gäller det att ha en god diskussion för att få ut det bästa från båda.
Jag anser att denna undersökning har varit både intressant och givande. Att få studera sättet att klippa och att använda sig av övergångar inom komedifilm har gett mig en bättre och mer ingående förståelse för dessa ämnen. Hur en regissör, som Edgar Wright, kan med några olika tekniker och en god relation till klipparna, som Jonathan Amos och Paul Machliss, kan skapa sig ett filmspråk som utifrån de filmer jag sett sticker ut från normen, men som ändå använder sig av liknande metoder som de, enligt uppsatsens teorier, flesta filmregissörer gör.
Det skapar också ett sug och en vilja att fortsätta analysera och forska på både Edgar Wright men också på Jonathan Amos och Paul Machliss och deras filmtekniska visioner.
Och kanske finns där fler intressanta klippare, redigerare och regissörer med samma teknik, med liknande vision och med samma dröm att skapa framgångsrika, unika och prisvinnande filmer?
11. Referenslista
11.1 Tryckta källor
Bordwell, D., Thompson, K. & Smith, J. (2017). Film art: an introduction. 11. uppl. New York: McGraw-Hill Education.
Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Meyer, J. C. (2000) Humor as a double-edged sword: Four functions of humor in communication, Communication Theory, 10(3), pp. 310–331.
Murch, W. (2001). In the Blink of an Eye: a perspective on film editing. 2. uppl. Los Angeles:
Silman-James Press.
Rose, G. (2016). Visual methodologies: an introduction to researching with visual materials.
4. uppl. London: Sage.
Rosenberg, J. (2011). The Healthy Edit. Creative Editing Techniques for Perfecting Your Movie. 1. uppl. Routledge
11.2 Otryckta källor
IMDB. (u.å.). Edgar Wright. https://www.imdb.com/name/nm0942367/?ref_=tt_ov_dr (Hämtad 2020-04-17).
IMDB. (u.å.). Scott Pilgrim vs the World. https://www.imdb.com/title/tt0446029/ (Hämtad 2020-04-17).
Movies Ireland. (2010). SCOTT PILGRIM director Edgar Wright interview [video].
https://www.youtube.com/watch?v=AeZoMAJ4Ejs (Hämtad 2020-05-02).
This Guy Edits. (2018). 10 Lessons from the Top Film Editors [video].
https://www.youtube.com/watch?v=Ehvh5adVqMo&t=915s (Hämtad 2020-06-03)
https://www.youtube.com/watch?v=pij5lihbC6k&t=225s (Hämtad 2020-06-07)
Schön, M. (2017). The New Way of Editing?. Examensarbete, Högskolan Dalarna, Falun.
http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1180210/FULLTEXT01.pdf
BAFTA. (2018). Baby Driver editors Jonathan Amos & Paul Machliss backstage interview at the EE BAFTAs 2018 [Video].
https://www.youtube.com/watch?reload=9&v=F8xfB9RLkYM (hämtad 2020-05-16)
