Skelettgravarna i Nordens äldre järnålder : ett bidrag till diskussionen Ekholm, Gunnar Fornvännen 1957, s. 273-293 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_273 Ingår i: samla.raa.se

(1)

Skelettgravarna i Nordens äldre järnålder : ett bidrag till diskussionen Ekholm, Gunnar

Fornvännen 1957, s. 273-293 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_273

Ingår i: samla.raa.se

(2)

SKELETTGRAVARNA I NORDENS ÄLDRE JÄRNÅLDER

E t t b i d r a g till diskussionen A v G u n n a r E k h o l m

Det meningsutbyte, som under de senaste årtiondena pågått i de skandinaviska länderna om skelettgravens första uppträdande under järnåldern, har i någon m å n kommit på avvägar genom att m a n över lag godtagit Anathon Bj0rns tidsbestämning för de båda norska gravarna från R0kke och Gj0rv i Ti^ndelagen.1 Ett studium av inventarienotisen över förstnämnda fynd borde dock ha varit tillräckligt bestyrkande för K. Ryghs datering av denna grav till äldre bronsåldern. I och med att detta nu också fast- slagits från svensk sida², får även Gj0rv-graven anses avförd ur diskussionen. Bj0rns tidsbestämning för denna grundar sig näm- ligen på den fullständiga överensstämmelsen i fråga om en i båda fynden ingående tutulas »av aller seneste art utan ornaraenter», en karakteristik, som antyder ett tidigt stadium i typens utveckling.1

Numera har det av Stenberger sammanställda materialet av tidiga skelettgravar' utökats. I detta s a m m a n h a n g märkes från Uppland den grav av detta slag, som 1947 undersöktes vid Brillinge l5 i Vaksala av Sverker Magnusson. Denna grav visar sig nämligen vara av det slag, som Bj0rn trodde sig ha konsta- terat vid R0kke, med gravgods bestående av en spiralhuvudnål.⁶

1 To nordenfjeldske m a r k f u n n fra den addste j e r n a l d e r . Det Kgl. Norske Videnskabers Selskabs Skrifter 1935 Nr 37.

2 C.-A. Moberg, Zonengliederungen der vorchristlichen Eisenzeit in Nord- e u r o p a (Lund 1941), s. 75.

3 Jfr typens senaste u t l ö p a r e i Eberts Reallexikon IX, Taf. 133 a—d, 134 a.

* Gotland och den äldsta j ä r n å l d e r n s gravskick s a m t Gravfyndet från Autsarve i Foh>. F o r n v ä n n e n 1938 och 1940.

5 Härom n ä r m a r e förf. 1 Tor III, 1957, s. 88 f., samt N. S u n d q u i s t och S. Magnusson i Uppl. f o r n m . tidskr., Hd 4 8 : 1, 1957.

273

(3)

Denna, som i Vaksalagraven visade en längd av 21 cm, ehuru spetsen var avbruten, erbjuder vissa möjligheter för anknytning mellan Nordens forntid och den kontinentala Hallstattkultur, varifrån Stenberger härleder våra äldsta kända järnåldersgravar.

Ifrågavarande nål är liksom så mycket annat i vår bronsålder av italiskt ursprung och upptas i sin begynnelseform, nära över- ensstämmande med R0kke-nålen (utan k n ä ) , av Montelius som en av ledtyperna för Italiens bronsålder, per. III (1650—1350 f. Kr.).e Till oss har den tydligen inte kommit på samma väg som huvudmassan av våra bronsåldersformer — över Danmark.

Enligt Mullers Ordning II, Broncealderen (Kj0benh. 1888) 300 med text förelåg denna nålform vid detta arbetes tryckning i ett enda exemplar, nämligen från Balsmyr Mose på Bornholm, där det funnits tillsammans med bl. a. 16 st. holkyxor av Mälar- dalstyp. Såsom framhållits, få holkyxorna antagas införda från Uppsverige och sannolikt även nålen.' Detta antagande bestyrkes av den omständigheten, att nålen i fråga även i Broholm, Dan- m a r k s Broncealder", upptas som D a n m a r k s enda i sitt slag. Under det mellanliggande dryga halvseklet har sålunda inte en enda dylik nål kommit till Danmarks Nationalmuseum. Sedan 1920 h a r däremot enbart i Uppland skett en ökning med 2 exemplar0, det ena av dem påfallande likt Vaksala-nålen. Dessa förhållan- den berättiga till slutsatsen, att spiralhuvudnålen tillhör den grupp Hallstatt-typer, som nått oss direkt från kontinenten och bidragit till uppkomsten av den uppsvenska kulturgrupp, som gör sig gällande under yngre bronsåldern.¹⁰ Vid jämförelse mellan Vaksala-nålen och de båda förut kända från Sjölunda under Ullfors i Tierp", visar sig de senare genom sina stora spiraler och knä på övergången mellan huvud och nål vara senare. Då i

0 Pre-Classical Chronology in Grecce and I t a l y . J o u r n a l R. Anthr. Inst., Vol. 20 (1897), P l . 6:139. — Denna kronologi b e k r ä f t a s av en r a d fynd frän l ä n d e r n a n o r r om Alperna ( L u n e b u r g e r b l ä t t e r 5, 1954, s. 124, F u s s n o t e 6 1 ) .

7 Förf. i Upsala Nya Tidnings j u l n r . 1953.

9 Bd 3 (K0benh. 1945), s 244, och Bd 4 (1949), P l . 26:2.

9 G. Anvidson i Uppl. f o r n m . tidskr., Bd 46 (1938—43), s. 76 ff.

10 E k h o l m , Studier i Upplands bebyggelsehistoria II (1921), s. 68 ff.;

II. A r b m a n , Mälardalen som k u l t u r c e n t r u m u n d e r yngre b r o n s å l d e r n i W i n - ther-Festskrift, K0bcnh. 1938.

11 E k h o l m , a. a. fig. 135.

(4)

S K E L E T T G R A V A R N A I N O R D E N S Ä L D R E J Ä R N Å L D E R

Fig. 1. S k e l e t t g r a v a r n a s s p r i d n i n g p å g e r m a n s k t o m r å d e u n d e r den tidigaste j ä r n å l d e r n . Streckat o m r å d e anger stort a n t a l fynd. Efter O. Klindt- J e n s e n . — Die Ausbrcitung d e r Skelettgräber auf

germanischem Gebiet z u r friihesten Eisenzeit.

Sjölunda-fyndet ingår en fragmentarisk halsring som ÄEG, Taf.

2: 19, får detta anses bestyrka antagandet, att bronsålderns slut- skede och den förromerska järnålderns äldre parti till avsevärd del sammanfalla." De typologiskt något äldre uppsvenska nå- larna k u n n a då anses tillhöra bronsåldern. I anslutning till Mon- telius' Minnen hänföras också av Arwidsson de sedan 1920 funna exemplaren till per. V. Skulle den n ä m n d a Bornholms- nålen få anses nedlagd samtidigt med de i fyndet ingående holkyxorna och dessas av Montelius givna datering godtagas, finge nåltypen ytterligare skjutas något tillbaka i tiden. Broholm, som u p p t a r hela fyndet under per. VI, anser emellertid, att de där ingående föremålen nedlagts på olika tider, och att nålen snarast

u E. Nylén, Gotl. arkiv 1955, s. 29 ff. med litt. — Jfr h ä r m e d IV. Gaerte, Urgeschichte P r e u s s e n s , Königsberg i. P r . 1929, s. 92 ff., d ä r b r o n s å l d e r n s per. VI s a m m a n s l å s med ä. j ä r n å l d e r n till 150 f. Kr.

275

(5)

tillhör järnålderns början.¹³ En dylik nål från ett schlesiskt grav- fält har emellertid förklarats häntyda på per. V, ehuru samtidigt andra delar av inventariet ansetts tala för bronsålderns slut- skede." Även Sprockhoff gör s a m m a datering av en liknande nål, under det att en med Sjölunda-exemplaren mer överensstäm- mande av honom hänförts till per. VI.15 Då det förefaller, som om dateringarna av dessa främst vilar på Montelius' auktoritet, kan det vara befogat erinra om att typen i ett av hans tidigare arbeten hänförts till per. VI.16

Vaksala-gravens hänförande till yngre bronsåldern bekräftar Stenbergers slutsats, att våra tidigaste skelettgravar från j ä r n - åldern tillhöra ett skede, innan inflytelserna från La Téne-kulturen göra sig gällande hos oss. Bestyrkt blir också hans uttalande, att impulserna till det nya gravskicket når oss från sydost, ej från väster. Detta utesluter dock på intet sätt möjlig- heten, att utgångspunkten är att söka på keltiskt håll. Hur långt mot öster kelternas område sträckt sig före deras stora expansion i mitten av det sista förkristna årtusendet är visserligen osäkert. Det förtjänar emellertid beaktas, att det keltiska ur- hemmet av en svensk språkman ansetts omfatta ej blott Böhmen utan även delar av Schlesien." Vidare märkes, att de i Hallstatt jordade i övervägande grad skola ha tillhört den nordeuropeiska folkgruppen." Då vid denna tid germanerna ej k u n n a tänkas ha trängt så långt mot söder, torde ett keltiskt folkinslag här få anses sannolikt. Att i varje fall Hallstattkulturen i stor utsträck- ning uppburits av keltiska folk är sedan länge allmänt antaget

13 Brev till förf. av d. 13/2 1957.

" O. Wilpert, Die Ausgrabungen bei Adamowitz. Schlesiens Vorzeit, Bd 6 (1894), s. 205.

16 Die germanischen Vollgriffschwerten der j u n g e r e n Bronzezeit. Böm.- g e r m a n . Forsch. 12, 1934, Taf. 3 1 : 2 , 3 2 : 12.

10 Om t i d s b e s t ä m n i n g Inom b r o n s å l d e r n . KVHAA:s H a n d l . XXX, 1885, P l . 6 : 1 3 9 .

17 K. F. J o h a n s s o n s k a r t a i Eberts Beallexikon IX, Taf. 103. — För r i k t i g - heten h ä r a v t a l a r , a t t rena H a l l s t a t t f o r m e r u p p t r ä d a i en schlesisk grav från La Téne I (Jf, J a h n , Die Kelten in Schlesien, 1931, Taf. I, 2 o. Abb. 32—34) samt a t t Schliz betecknar k r a n i e t från en a n n a n H a l l s t a t t s t i d s g r a v som

»typisch keltisch» (jfr J a h n , a. a., s. 8 ) .

18 Reche, H a l l s t a l t b e v ö l k e r u n g i E b e r t s Beallexikon V.

(6)

Fig. 2. Skelettgravar av l i k n a n d e k o n s t r u k t i o n från Gotland, Skåne och Öland. Efter Stenberger, S t j e r n g u i s t och Nylén. — Skelettgräber ä h n l i c h e r

K o n s t r u k t i o n von Gotland, Schonen und Öland.

(7)

och bekräftas framförallt av de utförda omfattande gravfälts- undersökningarna.

F r å n slutet av stenåldern anser man sig spåra »urkelterna», identifierade med zonbägarfolket, i ett brett bälte, sträckande sig från mellersta F r a n k r i k e över Rhenområdet och Sydtyskland lill Böhmen, ett bälte, kännetecknat av skelettbegravning i högar.

I början av järnåldern tränger från söder in ett alpinskt folk- element med brandgravskick, men skelettgraven får snart åter fullständigt övertaget. F r å n bronsåldern ned i La Téne-tiden är högar med obränt lik det förhärskandc gravskicket inom detta område. Brandgravarnas uppträdande i norra F r a n k r i k e och Rhenområdet under La Téne III har förklarats som frukten av germansk påverkan, deras förekomst i de södra landsdelarna av romersk. Även Marne-områdets krigargravar under flat m a r k har man förklarat med hänvisning till de påträngande germanerna, vilkas tryck redan under Hallstatt-tiden gjorde sig gäl- lande i Rhentrakterna, och som något senare skall ha blivit or- saken till de keltiska folkvandringarna.™

Av ovanstående framgår, att kelterna segare än något annat av Väst- och Mellaneuropas folk fasthållit vid skclettgravskicket.

De berörda förhållandena antyda även, att kelternas vänstra flygel redan mot slutet av Hallstat-tiden var hårt ansatt av germanerna och delvis stadd på reträtt. Det kan därför betraktas som fullt förklarligt, att impulserna vid denna tid kommo till Skandinavien från de östliga keltområdena, där utvecklingen fick fortgå mera orubbad av yttre störningar, och där också Hallstatt- kulturen visar stor livskraft. I viss mån synas dessa förhållanden ha fortgått den följande tiden, att döma av styrkan hos östger- manernas La Tenc-kultur.20

Att skelettgraven kommer till oss från kelterna torde även få anses naturligt med hänsyn till att detta folk utgjorde ger-

19 Déchelette, Manuel 11:3, 1914, passim samt E. R a d e m a c h e r , a r t . B d g e n , F r a n k r e i c h , H a l l s t a l t h u g e l g r ä b e n Ostfrankrcichs och K d t e n i Flberts Beallex., Bd V och VI ( h ä r t i l l k a r t o r n a Taf. 49 och 68 i Bd IV). — Déchelettes för- klaring (a. a., s. 1015), a t t m a n h ä r . befann sig i ett nyerövrat land, ä r egentligen identiskt med B a d e m a c h e r s : den osäkra besittningen av l a n d e t h a r skapat ett gravskick, ägnat att försvåra p l u n d r i n g a r .

20 M. J a h n , Ober Beziehungen zwischen Ostgcrmanen, W e s t g e r m a n c n und K d t e n w ä h r e n d der Spät-Latinezeit. Mannus V, 1913.

(8)

S K B L K T T G R A V A R N A I N O R U K N S Ä L I) R K J Ä R N Å L D E R

Fn/. 3. Skelettgrav (hög 10) från gravfältet p å Knapegården, Ytter Restad by, u n d e r s ö k t 1915 av G. S a r a u w . F.fter fotografi från Göteborgs arkeologiska m u s e u m . — Skelettgrab (Htigel 10) vom Grabfeld auf Knapegården, Ytter

Restad by, 1915 uon G. S a r a u w u n t e r s u c h t .

m a n e r n a s närmaste grannar mot söder och var det enda, med vilket vi under det senaste halva årtusendet f. Kr. haft någon n ä r m a r e beröring. Antagandet av inflytelser från detta håll även i fråga om gravskicket bestyrkes därav att vapnens uppträdande i germanska brandgravar från La Te ne III otvivelaktigt är att tillskriva keltiska inflytelser21, samt att de tidigast observerade svenska järnåldersgravarna, Nosaby i Skåne och Ysane i Ble- kinge, utvisa ett inventarium, tillhörande la Tene-kulturen.22 Att i dessa gravar med Stenberger se en l o k a l retardering av gravskicket från järnålderns början förefaller som överdriven för- siktighet. Ä a n d r a sidan måste m a n instämma i vad som från samma håll betonats, att skelcttgravskickets uppträdande under den äldsta järnåldern ej kan tagas som uttryck för ett tillfälligt

21 Vapnen k o m m a 1 H a n n o v e r med La T é n e - k u l t u r c n s genombrott i Seedorf- skedet. Schwantes i P r ä h . Zeitschr. 1909, s. 157.

M Om dessa g r a v a r se Stenberger, a. a., s. 170. Även de tidiga skelettgra- v a r n a (se n e d a n ) ö v e r e n s s t ä m m a n ä r a , såsom framgår av J a n F i l i p s f r a m - ställning i Kcltové ve s t r i d n i Evrope (Die K d t e n in M i t t e l e u r o p a ) , Monu- m e n t a archaeologica, T. V, 1956, s. 347 ff.

279

(9)

uppblossande av de äldre bronsålderstraditionerna. Befogad är också anmärkningen, att det nya gravskickets kraftiga utbredning vid tiden för Kr. f. får uppfattas som verkan av nya främ- mande, sannolikt markomanniska inflytelser. I belysning av ovan refererade forskningsresultat torde dock få betraktas som sanno- likast, att dessa ytterst komma från kelterna, och att den roll som spelats av m a r k o m a n n e r n a endast varit av förmedlande art.

Var och när kontakten skett mellan keltisk och germansk gravrit har varit föremål för olika meningar. Martin J a h n s teori13, att den ägt r u m i Böhmen, och att m a r k o m a n n e r n a upptagit det nya gravskicket från de keltiska bojerna synes vara den arkeo- logiskt bäst underbyggda. Den stöder sig på Sophus Mullers av- Oscar Almgren²¹ bestyrkta framställning av detta folks viktiga roll som förmedlare av romerska kulturpåverkningar till Nor- den. Häremot invänder dock W . Preidel25, ehuru han helt ansluter sig till uppfattningen om m a r k o m a n n e r k u l t u r e n s ställ- ning och betydelse, att bojerna under La Téne III torde ha över- gått till likbränning eller att i varje fall ingen säker bojisk skelettgrav från denna tid k u n n a t påvisas. I stället hänvisar han till Böhmens sydliga granne, den romerska provinsen Noricum, varifrån m a r k o m a n n e r n a bevisligen mottagit impulser, och där en skelettgrav från 1. årh. f. Kr. kan påvisas. Härtill genmäler dock J a h n (brev av den 2 6 / 3 1957), att i Noricum liksom i övriga sydöstliga keltområden brandgravarna starkt överväga. Själv för- klarar han sig r ä k n a med att skelettgraven också k u n n a t upptagas från Schlesiens böjer av de hit invandrande vandalerna. Det är möjligt, att från de sistnämnda utgått impulsen till de jylländska skelettgravarna (fig. 1). Med dessa ha ju i fråga om lerkärlen påvisats så stor överensstämmelse, att den ansetts bestyrka teorierna om Vendsyssel som vandalernas urhem.2" Till förmån för J a h n s teori om m a r k o m a n n e r n a s roll i detta s a m m a n h a n g talar, att de böhmiska skelettgravarna från tiden omkr. Kr. f. föreligga

• Mannus-Bibl. 22, 1922, s. 85, 89.

u Z u r Bedeutung des M a r k o m a n n e n r e i c h s in Böhmen fiir die E n t w i c k l u n g der germanischen I n d u s t r i e in der friihen Kaiserzeit. Mannus V, 1913, s. 265 ff.

25 Die germanischen Kulturen in Böhmen I, 1930, s. 328 ff.

" L i t t e r a t u r e n om v a n d a l e r n a förtecknad och refererad av Chr. Pescheck i Quellenschriften z u r ostdeutschen Vor- und Fruhgeschichtc 5, 1939, s. 146 ff.;

h ä r t i l l B. N e r m a n i F o r n v ä n n e n 1930, s. 365 ff.

(10)

I K E L E T T G R A V A R N A I N O R D E N S Ä L D R E J Ä R N Å L D E R

Fig. i a. Detaljer från graven fig. 3. Det frilagda roset. Efter fotografi från Göteborgs arkeologiska m u s e u m . — Einzelheiten uom Grab Abb. 3. Die frei-

g d e g t e S t e i n a n h ä u f u n g .

från det av m a r k o m a n n e r och qvader bebodda området, samt att från Böhmens La Téne II (omkr. 300—100 f. Kr.) äro kända skelettgravar, orienterade N—S som de nordiska.27 Huruvida de antagna bojiska förebilderna vid denna lid varit vapengravar känna vi ej till, men även om så varit fallet, kan vapnens från- varo i de nordiska gravarna förklaras med hänvisning till det här rådande gravskicket.2"

Att i det nya gravskickets starka expansion under romersk järnålder företrädesvis se verkningarna av främmande inflytelser förefaller dock nu mindre nödvändigt än när dessa utta- landen gjordes. Sedan materialet från Simris blivit framlagt2*, är man benägen ställa frågan, om de tidigaste järnåldersgravarna verkligen stå så isolerade, som det kan förefalla. Vid en jäm- förelse mellan Stenbergers och Stjernquists gravbilder med åt- följande beskrivningar visa sig påfallande överensstämmelser (fig. 2 ) . Kännetecknande för Simrisgravarna är att de ligga

" J. Schrånil, Die Vorgeschichte Böhmens und Mährens. G r u n d r i s s der slav. P h i l o l . 4, 1928, s. 226 ff. Se även F i l i p , a. a.

-8 A n m ä r k n i n g s v ä r d ä r s j ä l v s t ä n d i g h e t e n hos t i d e n s g e r m a n k u l t u r t r o t s alla f r ä m m a n d e p å v e r k n i n g a r . J a h n (Mannusbibl. 16, 1916, s. 213) h a r visat, att av de keltiska v a p e n f o r m e r n a endast det tveeggade svärdet efterbildas.

" Berta S t j e r n q u i s t , Simris. Acta archaeologica Lundcnsia. Ser in 4°, N° 2, 1955.

281

(11)

under flat mark, att orienteringen är N—Smed smärre avvikelser samt att graven utgöres av en stenbyggd kista eller stundom dylik av trä, i så fall att döma av de kringställda stenarnas pla- cering i form av kluven och urholkad stock. Flertalet av dessa drag återfinnas i Stenbergers material, och träkistan uppträder i Vaksalagraven.⁸⁰ Märkligast är kanske, att stenkistans »båtform»

är gemensam. Det torde k u n n a betraktas som högst egendomligt, att så i detalj gående överensstämmelser föreligga mellan olika gravgrupper inom samma kulturområde utan att något inte sam- hand förefinns. E n hänvisning till de mellanliggande å r h u n d r a - dena förefaller icke vara fullgod motivering. Ett gravskick kan bibehålla sig under långa tidrymder, och såsom framgår av vad som ovan anförts om kelterna, under vilkas inflytande vi stodo vid denna tid, voro hos dem traditionerna på detta område synnerligen starka. Vad beträffar Skandinavien, kan exempelvis hänvisas till yngre bronsålderns brandgravskick med rengjorda ben och sparsamt inventarium, fortlevande ned i romersk j ä r n - ålder — låt vara tidvis vid sidan av andra gravriter. Den lucka, som föreligger i fråga om de här diskuterade gravarna, torde för övrigt delvis få sin förklaring i den nästan fullkomliga från- varon av gotländska fynd från järnålderns per. II." Försiktig- heten torde bjuda ett räknande med möjligheten, att ett samband föreligger, och att de felande länkarna skola komma i dagen genom framtida fynd.

Den kronologiska luckan mellan Stenbergers och Stjernquists gravgrupper torde för övrigt ej vara så stor, som den på Mon- telius' siffror grundade järnålderskronologien låter förmoda.

Under hänvisning till det historiskt kända och daterade för- loppet av kelternas inbrott i Italien har Nils Äberg gjort gäl- lande"2, att La Tene-tidens början snarare infaller efter än före 400. Under det sista årtiondet ha vidare nordiska arkeologer, såsom C. J. Becker, C.-A. Moberg och E. Nylén k u n n a t avsevärt datera ned viktiga fynd och fyndgrupper från detta skede."" Slut-

• Enligt Magnussons g r ä v n i n g s b e r ä t t d s c , som ställts till m i t t förfogande av l a n d s a n t i k v a r i e n S u n d q u i s t . Denna nu utg. i tryck, ovan s. 273 not 5.

•> ÄEG, s. 139.

32 Bronzezeitlichc und fruheisenzeitliche Chronologie 2, 1931, s. 109.

M Swedish archaeological bibliography 1949—1953, Stockh. 1956, s. 53 f.

(12)

S K E L E T T G II A V A R N A N O R I) E N S Ä L D R E J A R N A I. D E R

Fig. i b. Detaljer från granen fig. 3. Graven utgrävd med i n o r d ä n d a n glas- bägare och 2 st. l e r k ä r l . F.fler S a r a u w . Einzelheiten vom Grab Abb. 3. Das ausgegraben» Grab mit dem Glasbeeher am Nordende nnd zwei Tongefässen.

ligen får det ovan berörda allmänna medgivandet, att brons- ålderns slut och järnålderns början lill avsevärd del sammanfalla, anses innebära en betydlig förkortning av detta tidsskede.

Frånvaron i Danmark av liknande gravar får delvis sin för- klaring av vad som ovan framhållits om deras samhörighet med den östliga Hallstatt-kultur, som starkt påverkar Sveriges under yngre bronsåldern men ej gör sig gällande i Danmark. Denna iakttagelse får nu sin komplettering i de senare årens forskningsresultat beträffande det danska gravskicket under för- romersk järnålder.³' I detta land kan man numera urskilja de tre senare stadierna (Jasdorf, Ripdorf, Seedorf) från de tidiga gravfälten i Hannover, vilket visar, hur starkt Danmark under förromersk järnålder var knutet till helt andra, västliga delar av Europas fastland.

" E. Albrectsen, Fynska j c r n a l d e r g r a v c I, 1954, s. 59 ff.; C . J . Becker, Fra J y l l a n d s a-Idste j e r n a l d e r . Kuml 1956, s. 57.

283

(13)

Med någon kontinuerlig utveckling av skelettgravskicket från järnålderns början fram till kejsartiden r ä k n a r ej heller Berta

Stjernquist.1 Oaktat sina i allmänhet ganska utförliga redo- görelser för det föreliggande materialet ägnar hon Stenbergers gravar endast ett helt kort omnämnande. Till något bestämt resultat leda ej hennes försök att finna upphovet till det nya gravskicket. Hennes diskussion av problemet u t m y n n a r i tre alternativa förklaringar, som starkt avvika från varandra. Ä ena sidan skymtar en benägenhet att — utan n ä r m a r e motivering — ansluta sig till uppfattningen, att det i sista hand stammar från kelterna och således är av inhemskt, europeiskt ursprung. Men samtidigt framhålles möjligheten, att gravskicket kommit till oss från Ungerns sarmater, som i sin tur övertagit det från sky- tcrna. Med sarmaterna ha germanerna enligt hennes mening kommit i beröring, ehuru egendomligt nog inga spår därav skymta i det arkeologiska materialet. En helt ny syn på problemet röjer slutligen förklaringen, att gravskicket i fråga spritts i samband med de romerska importvarorna. I överensstämmelse med sin antigotiska inställning opponerar hon slutligen mot Folke Sällströms mening, att graven vid Lilla Jored represen- terar den från sydost kommande kulturströmmen. Invändningen är, att dessa stora gravkamrar äro kända redan från tiden för Kr. f.

Teorien att det nya gravskickets utbredning gått jämsides med den främmande importen förutsätter, att gravskick och import komma från samma håll. Att den senare under större delen av äldre kejsartiden haft sin utgångspunkt i Italien råder det ingen tvekan om. Skelettgravskicket var däremot företrätt endast inom ett fåtal romerska gentes. Brandgravskickel var praktiskt taget enrådande inom den romerska världen. Förklaringen till den n ä m n d a hypotesen torde få sökas i författarinnans benägenhet att härleda skeleltgravskicket från sarmaterna i Ungern. Vore detta riktigt, kunde möjligen import och gravskick tänkas slå följe på vägen från söder upp mot Mellaneuropa och Norden.

Att germanerna i Ungern kommit i kontakt med sarmaterna är också sannolikt. Men någon anledning till n ä r m a r e förbin- delser dem emellan har man svårt att tänka sig. Utan tvivel ha

• a. a., s. 42 f., 65 ff.

(14)

. S K E L E T T G R A V A R N A I N O R D E N S Ä L D R E J Ä R N Å L D E R

också sarmaterna mottagit italiska importvaror av olika slag, men den transitering norröver, som möjligen förekommit, h a r givetvis ej k u n n a t uppta konkurrensen med direktimporten på romarnes väl inarbetade exportlinjer. De sarmatiska skelettgravar i t r ä k a m m a r e under hög, som k ä n n a s från Ungern, ha sannolikt släktskap med de nordiska, men släktskapen består i så fall i att de ha samma orientaliska ursprung. För övrigt äro dessa gravar jämförelsevis sena — sarmaterna anses ha kommit till Ungern först under det 1. å r h u n d r a d e t f. Kr. — och k u n n a så- ledes icke vara prototyper för skelettgravarna från tiden dess- förinnan. I stället få dessa, såsom ovan framhållit, snarast anses ha uppkommit genom upprepade impulser från det keltiska om- rådets Hallstatt- och La Tene-kulturer, inom vilka skelettgravskicket aldrig var helt avlyst. Detta ger också förklaringen till att det nya gravskicket ungefär samtidigt dyker upp på spridda håll i Nordeuropa. Vad beträffar de tre områden, Posen, Schle- sien och Sachsen-Thiiringen, som förklaras uppvisa skelettgravar från tiden före Kr. f., märkes att de äro gamla keltiska om- råden. I fråga om skelettgravarna från sistnämnda landsdels för- romerska tid påvisas också, att de äro orienterade ö—V, vilket just kännetecknar det stora flertalet keltiska gravar.30 I Sachsen anser man sig kunna under den äldre järnåldern uppdraga grän- sen mellan kelter och germaner med ledning av de förras skelett-, de senares brandgravar."⁷

I diskussionen av de olika teorierna om det nya gravskickets framträdande under slutet av den förromcrska järnåldern ställer sig Stjernquist avvisande till O. Klindt-Jensens uttalande om ett samband med Schlesiens skelettgravar, den även av J a h n förfäk- tade meningen (se ovan). Att där intet dylikt samband föreligger motsäges dock av de stratigrafiska förhållandena på gravfältet vid Gross Siirding: germanska skelettgravar från La Téne III ligga här omedelbart över keltiska dylika från La Téne II."

" Déchelette, a. a., s. 1032.

• P h . Kropp, Laténezcitliche F u n d e an der keltisch-gcrmanischen Völkcr- grenzc zwischen Saale und Weisser Elsler. Mannus-Bibl. 5, 1911; Déchelette, a. a., s. 1075 med d ä r ang. litt.

:,s Foreign influences in Denmarks early iron age. Acta archaeologica XX, 1951, s. 177.

285

(15)

Vad beträffar invändningen mot Sällströms teori, att de stora g r a v k a m r a r n a under yngre kejsartiden sammanhöra med den gotiska kulturströmmen^{3 0} denna gravtyp förklarar Stjernquist vara rikligt företrädd i Nordeuropa redan under föregående tidsskede — vilar den på en stark överskattning av dessa äldre gravars monumentala karaktär, en överskattning, som tydligen grundar sig på Eggers' framställning av de germanska »furste- gravarna».'" Se vi n ä r m a r e på de gravar Liibzow-Sandhcrg III, vartill Stjernquist särskilt hänvisar, finna vi emellertid, att ingen av dem blivit fackmässigt undersökt, och att slutsatserna om deras konstruktion därför äro osäkra. Gemensamma drag är nedskärningen i marken till ett djup av ca 2 m saml den för- härskande orienteringen N—S. Hög är säkert iakttagen blott i 3 fall ( T u n n e h u l t ) . Primitiv stenkista av Skr0beshave-typ synes föreligga i Liibzow I, 1908. Grav Liibzow II, 1910 innehöll en stenpackning, omkr. 2 m lång, orienterad ö—V. I grav III, 1913 fanns stenramen till en träkista, som möjligen varit täckt av ett stenflak. Av de 1937—39 undersökta högarna vid Tunnehult visade två rektangulära stenpackningar med spår av träkam- mare om 3 X 2 och 4,5 X 3 m. I den sistnämnda fanns i trä lämningar av en kista samt en del konstruktioner i liggvirke.

Bland de övriga till ett 30-tal uppgående, av Eggers uppräknade gravarna k u n n a möjligen ytterligare 2 st. göra anspråk på att benämnas kammargravar, nämligen nr 9 (Wichulla-Ehrenfeld) och 14 (Leq Pickarski), enär de båda uppvisa en av stenpackning omsluten »Holzkammer» av storlek resp. 4,20 X 2,10 och 5 X 2,50 m. Vad beträffar de på Eggers' förteckning upptagna 4 st. skandinaviska gravarna av detta slag, anges ingen av dem i orginalpublikationerna som kammargrav. Dubbelgraven vid Dollerup betecknas som »rechteckige Eingrabung» om 3,15 X 2,90 m. Den ena Juellingc-graven förklaras såsom till ett djup av ca 2,25 nedskuret schakt, som på bottnen visar en storlek av 3,25 X 0.50 m. Den andra låg på samma djup men visade mindre dimensioner. Graven Store-Dal 6 anges som nedskuren grav med

39 Lilla Joredfyndets gravläggning. KVHAA:s Handl. 55, 1943.

40 / / . / . Sggsrs, Liibzow, s i a germanischer F u r s t e n s i t z der älteren Kaiser- zeit. P r ä h i s t . Zeitschr. XXIV/V, 1949/50.

286

(16)

storlek 3,25 X 0,90—1 in." Av vad slag de träkonstruktioner varit, som känneteckna de tre sistnämnda gravarna torde vi ha antydningar om i två av de tre undersökta skelettgravarna vid Gödåker. I Gödåker 7 funnos utom de brädstumpar, som lågo på tvären över schaktet endast 2 st. i gravens längdaxel liggande plankor.42 Om en primitiv kista av liggvirke kan däremot talas i fråga om Gödåker VIII." När Stjernqvist gör gällande, att mot- svarigheter till dessa träkonstruktioner saknas i Västeuropas gravar, kan detta icke utan vidare godtagas. Det förtjänar i varje fall övervägas, om vi ej i dessa konstruktioner ha att se primitiva efterbildningar av kelternas spikade träkistor, som i sin tur återgå på etruskernas av samma slag. Huru dessa faktiskt upptagits på keltiskt håll visa gravarna i Montefortino." Att denna gravtyp i Norden betecknar ett främmande inslag förefaller sannolikt i betraktande av att den från bronsåldern nedärvda kistan av kluven och urholkad ekstock ännu är i bruk under romersk järnålder (Dollerup, Simris).

I jämförelse med de i jorden nedskurna, ovan jord vanligen helt omarkerade gravarna måste de på m a r k e n av upprättstående hällar uppförda kistorna av typ Lilla Jored te sig som något helt nytt. Detta gäller också den med tiden allt mäktigare hög, som kröner graven. Bland de av Eggers sammanställda nordiska gravarna är det en enda, som enligt litteraturen varit täckt av hög, nämligen Store-Dal 6.'° Med hänsyn till att dess diam. var 22,5 m, får dess höjd över m a r k y t a n av 0,95 m, betecknas som obetydlig. Det förefaller, som förelåg här en flackhög av Göd-

41 Eggers uppgift om dessa gravars stora likformighet i n n e b ä r en stor överdrift. Ej ens s k d e t t g r a v s k i c k e t å t e r f i n n e s hos alla, i det a t t 3 st. äro b r a n d g r a v a r (på E : s k a r t a är Bornitzgraven felaktigt m a r k e r a d som skelett- g r a v ) . G e m e n s a m m a drag ä r o h u v u d s a k l i g e n de rikligt u p p t r ä d a n d e import- v a r o r n a samt f r å n v a r o n av vapen.

42 F o r n v ä n n e n 1915, s. 8 5 : fig. 5.

43 F o r n v ä n n e n 1925, s. 336 ff.: fig. 167—69; Sällström, a. a., fig. 13 (jfr F i l i p , a. a., s. 28 f: fig. 84: 10).

" Déchelette, a. a., s. 1033 f.

46 Som hög betecknar Eggers även den 1843 u n d e r s ö k t a från Gross K d l e , Mecklenburg. Vid dess o m n ä m n a n d e tillfogar dock R. Beltz: » ( N a t u r ? ) » (Die vorgeschichtlichen Altertiimer des Grosshcrzogtums Mccklenburg-Schwe- rin, Schwerin i M. 1910, s. 343).

287

(17)

Fig. 5. S k a n d i n a v i e n s fynd au o r i e n t a l i s k a glas från tiden 200—550 e. Kr. • Gröna, tjockuäggade, med ovaler. o A n d r a typer. O Gravar med flera glas ( o m a r k e r a d e för D a n m a r k ) . — Orientalische Gläserfunde S k a n d i n a v i e n s a u s der Zeit 200—550 n . C h r . • Griine, dickwandige, m i t Ovalenschliff.

o Andere Typen. O Gräber m i t m e h r e r e n Gläsern (fur D ä n e m a r k u n m a r k i e r t ) .

åkerstyp, d. v. s. snarast ett jordtäckt stenflak." Den största ny- heten innebär dock gravens inre. Inventariet uppvisar ej de äldre gravarnas italiska importvaror utan sådana av sydostligt u r s p r u n g . E n viktig nyhet är också vapnen. Märkligast är dock den träsarkofag av pontisk-grekisk typ, vars konstruktion Säll- ström lyckats klargöra, och vars bäst bibehållna motsvarighet han finner i graven vid Pilgramsdorf vid nedre Weichsel. Säll-

46 I Gödåker förekomma också verkliga högar, som dock ej blivit u n d e r - sökta. När och varifrån högen k o m m e r till Uppsverige är ä n n u o u t r e t t .

(18)

Fig. 6. S k a n d i n a v i e n s fgnd au inskrifter med de äldre r u n o r n a ( t i d e n o m k r . 200—700 e. Kr.) p å a t e n m o n u m e n t s a m t t r ä - och m e t a l l f ö r e m å l , så- som vapen, a m u l e t t e r och smycken. Efter O. von p-rtesen. — Die F u n d s t e l l e n S k a n d i n a v i e n s von I n - schriften auf Steinen nebst hölzernen und m e t a l - lenen Gegenständen ( A m u l e t t e n , Waffen und tueib-

lischem Schmuck) m i t den älteren R u n e n .

ströms mening, att denna gravlyp upptagits av goterna, och att dess spridning sammanhänger med den förut av Bernhard Salin påvisade, från Svartahavsområdet utgående kulturströmmen får stöd av det olikartade sätt, varpå den gör sig gällande på skandi- naviskt område. Den sannolikt från kelterna upptagna seden (se Filip om deras gravskick) att skära ned graven i den naturliga m a r k e n och låta den ovan jord vara helt omarkerad har tydligen starka traditioner särskilt i D a n m a r k och Sverige. Fler- städes, såsom i Simris och Gödåker, framträder därför den nya

289

(19)

strömningen inom gravskicket huvudsakligen i inventariets sam- mansättning, där vapnens uppträdande är en av de mest fram- trädande detaljerna. Den omfattning, vari stenen kommit till användning, är tydligen delvis beroende av materialtillgången — i Juellinge endast ett fåtal stenar, i Skr0beshave och Gödåker ett stenflak över hela graven. F r å n Norge synas flatmarksgravar föga kända från yngre kejsartiden", utan här är det den i Sverige endast sporadiskt uppträdande högen (fig. 3 ) , som under denna tid är den dominerande gravformen. I sin vidareutveck- ling, vanligen kombinerad med den äldre gravtypens ofta trä- inredda och i N—S orienterade nedskärning sätter denna gravlyp, som till sin konstruktion är bäst känd genom Högomfyn- det⁴⁸, sin prägel på Norges gravskick under folkvandringstiden.'⁹

Uppträdandet av denna gravtyp i Norge kan ej gärna förklaras på annat sätt än som verkan av ett starkt främmande inflytande.

Då samtidigt med denna gravtyps förekomst ett nytt element kan spåras i Skandinaviens och framför allt Norges gravgods, måste h ä r antagas ett samband. Sannolikheten härav ökas starkt vid iakttagelsen, att detta element kommer från samma håll och på samma väg — från sydost och utefter Weichsel. Det är den importström av tjockväggade och rundbottnade, vanligen olivgröna glas, som härmed åsyftas."0 Ytterligare bestyrkt blir denna sammanställning av gravskick och kulturström vid ett studium av fyndnotiserna för dessa orientaliska glas. Därvid

47 H. Schetelig, Vestlandske gräver fra j e r n a l d e r e n (Bergens Museums skrifter III, 1912), s. 53 ff.

48 D. Selling, Hövdingasvärdet från Högom (Arkeologiska forskningar och fynd, Studier med anledning av H. M. Gustaf VI Adolfs s j u t t i o å r s d a g 11/11 1952) ; S. J a n s s o n och D. Selling, En s t o r m a n s g r a v från Högom i Selångers socken ( F r ä n stad och bygd i Medelpad 1953).

40 H. Schetelig, Die norwegischen S k d e t t g r ä b c r der Völkerwanderungszeit.

P r ä h . Zeitschr. IV, 1912. — S. u p p f a t t a r dessa g r a v a r som direkt utvecklade u r äldre k e j s a r t i d e n s . De sydostliga inflytelserna b e t o n a s starkt, men att de i n n e b ä r a nägot väsentligt nytt framhålles e j . Vapnen f ö r k l a r a s som »Erb- schaft der friiheren einheimischen Grabform» (s. 354). I Norge äro också k ä n d a v a p e n g r a v a r med skelett från äldre k e j s a r t i d .

M Se f ö r f : s u p p s a t s e r De o r i e n t a l i s k a glasens vägar mot Norden ( F o r n - v ä n n e n 1956), Orientalische Gläser in Skandinavien w ä h r e n d d e r Kaiser- u n d friihen Merowingerzeit (Acta archaeologica s. å.) och Nordisk-orientalisk h a n d e l ett h a l v t å r t u s e n d e före v i k i n g a r n e (Nordisk tidskrift s. ä . ) .

(20)

S K E L E T T G R A V A R N A I N O R D E N S Ä L D R E J Ä R N Å L D E R framgår nämligen, alt ett 30-tal av de norska h ä r r ö r a från stora, i regel N—S orienterade och ofta med vapen u t s t y r d a skelettgravar, mer eller mindre a n k n y t a n d e till typen Lilla Jored. -—

Det torde också vara berättigat att sammanställa utbredningen av dessa med den sydostliga k u l t u r s t r ö m m e n s a m m a n h ö r a n d e gravar och glaskärl (fig. 5) med spridningen av de äldre r u n i n - skrifterna, Nordisk Kultur VI, 1935, Karta I ( h ä r fig. 6 ) . Olik- heten mellan de båda k a r t o r n a torde väsentligen ha sin grund i att av glasen upptagits materialet till omkr. 550, under det att äldre runinskrifter gå ytterligare h a l v t a n n a t å r h u n d r a d e ned i tiden. För Salins teori om r u n o r n a s sydostliga invandringsväg får denna k a r t o r n a s överensstämmelse b e t r a k t a s som ett avsevärt stöd.31 Med hänsyn till de senaste årtiondenas forskningsresultat^

bjuder dock försiktigheten, att h a n s tes modifieras till att even- tuellt gälla impulser till r u n o r n a , men att frågan om tidpunkten och platsen för futharkens tillkomst lämnas öppen.

Efterskrift. Sedan ovanstående uppsats förelegat i utarbetat skick när- mare en månad, utkommer av trycket Tor III, 1957, innehållande bl. a.

Nyléns artikel Till frägan om gravskicket under Nordens förromerska järn- ålder. De dår hävdade synpunkterna överensstämma i stort sett med upp- satsens. I fråga om det nya gravskickets uppkomst ansluter sig också Nylén till Stenberger och hänvisar till impulser från Hallstattkulturen. Från denna ha inflytelserna på Skandinavien varit så starka under hela den förromerska järnåldern, att även skelettgravskicket kan antagas ha fortlevat under denna tid. Som stöd härför hänvisas till ett par hittills opublicerade öländska skelettgravar från tidsskedets senare del, en av dem här återgiven i fig. 2 : c.

61 Jfr härmed H. Norling-Christensen i Aarb0ger 1945, s. 193, som anser sig kunna draga slutsatsen, »at Tanken om Bunernes Fremkomst som F^lge af 0stlige Förbindelser ikke har noget fast Grundlag». — Enligt Otto uon Friesen (Upps. univ:s årsskr. 1924) skola runorna från goterna förts till Norden av herulerna i mitten av 200-talet. Att detta folk haft en viss betydelse för runornas spridning år också möjligt. Men omkr. ett halvt år- hundrade tidigare uppges de under hänvisning till det norska Stabu-fyndet ha varit kända i Skandinavien (Norling-Christensen, a. a., s. 189 f.).

02 F. Askeberg, Norden och kontinenten i gammal tid (Uppsala 1944, akad.

avh.) ; E. Moltke, Er runeskriften opstået i Danmark? Fra nationalmuseets Arbejdsmark 1951 (med litteratur). — Beträffande vad Moltke uttalar om Nordens antagna sjöförbinddser med det Bomerska riket hänvisas till min uppsats i Scandia X (1937), s. 153 ff. med där anf. litt.

291

(21)

ZUSAMMENFASSUNG

Gunnar E k h o l m : Die Skelettgräber zur älteren nordischen Eisen- zeit, ein Diskussionsbeitrag.

Der Meinung Stenbergers, dass die von i h m z u s a m m e n g e s t e l l t e n , etwa 20 Skelettgräber von Gotland und Öland der ausgehenden Bronze- und friihesten Eisenzeit Einfliissen aus dem östlichen Hallstattgebiet zuzuschrci- ben seien, s t i m m t der Verfasser zu. Bestätigt w i r d diese Auffassung d u r c h ein im J a h r e 1947 bei Vaksala in der Nähe von Uppsala u n t e r s u c h t e s , erst neulich publiziertes Grab dieser Art m i t Holzsarg u n d einer grossen Spiral- k o p f n a d d vom A d a m o w i t z t y p als Belgabe. Diese U m s t ä n d e b r a u c h e n aber nicht — wie Stenberger m e i n t — zu bedeuten, dass keltische Einflusse hier ausgeschlossen seien. Auch die keltischen Völker sind in weiter Ausdehnung Träger der H a l l s t a t t k u l t u r . Das zähe F e s t h a l t e n d e r Kelten an der u n v e r - b r a n n t e n B e s t a t t u n g s p r i d i t dafiir, dass das Auftreten des neuen B i t u s bei den G e r m a n e n letzten Endes von j e n c m Volk h e r r u h r t . Die Kelten w a r e n j a schliesslich die siidlichen N a c h b a r n der G e r m a n e n und die einzigen, zu denen w i r w ä h r e n d der letzten vorchristlichen J a h r h u n d e r t e nach den keltischen V ö l k e r w a n d e r u n g e n Verbindungen besassen. t)ber welches Land oder welche L ä n d e r der Kontakt zwischen dem keltischen u n d germanischen G r a b r l t u s gekniipft w u r d e , lässt sich nach Meinung des Verfassers schwer entscheiden. Mit J a h n und Stenberger ist er a b e r gencigt, vor allem die M a r k o m a n n e n als V e r m i t t l e r der neuen Grabsitte nach dem Norden zu b e t r a c h t c n , wobei fiir J u t l a n d a b e r a u c h die schlesischen W a n d a l e n in Betracht k o m m e n durften (Abb. 1 ) .

Es ist aber — so findet der Verfasser — n u n m e h r nicht w e i t e r notwendig, die Meinung von der isolierten Stellung der friihen Gräbergruppe aufrecht- z u e r h a l t e n . Die C b e r e i n s t i m m u n g m i t den später vorgelegten kaiserzeit- lichen Gräbern von Simris (Schonen) erweist sich a l s so s t a r k und auf- fallend (Abb. 2 a — b ) , dass ein Z u s a m m e n h a n g wenigstens als w a h r s c h e i n - lich a n z u s e h e n 1st. Mit Bucksicht auf den Konservativismus der Grabsitten b r a u c h e n die dazwischenliegenden J a h r h u n d e r t e nicht als Hindernisse b e - t r a c h t e t zu werden. Obrigens d e u t e n neue Beobachtungen, vor allem auf gotländischen Gräberfeldern d a r a u f hin, dass die fundloscn J a h r h u n d e r t e nicht so v i d sind, wie cs die b i s h e r geltendcn chronologischen Ziffern angeben. Des w e i t e r e n fullen zwei neuveröffentlichte öländische Skelett- g r ä b e r die zeitliche und geographische Liicke zwischen Gotland und Schonen z . T . a u s (Abb. 2 c ) .

Mit einem solchen Z u s a m m e n h a n g m i t der ä l t e r e n Gräbergruppe h a t jedoch die Verfasserin der Dissertation iiber das e r w ä h n t e schonische Gräberfeld nicht gerechnet. Die nordischen Skelettgräber beginnen i h r e r Meinung nach eigentlich erst w ä h r e n d der ausgehenden La Ténezeit. Ihre E r ö r t e r u n g iiber die E n t s t e h u n g des neuen G r a b r i t u s leitet jedoch zu keinem positiven Schluss, n n d den wichtigstcn Ergebnissen S ä l l s t r ö m s gegeniiber stellt sie sich a b l e h n e n d . Diesem ist doch der Nachweis gelungcn, dass

(22)

m i t dem grossen, stelngebauten K a m m e r g r a b von Lilla Jored ( B o h u s l ä n ) , einen hölzernen Sarg in Pfostenbau griechisch-pontischer Art einschliessend, ein ganz neuer Grabtyp a u f t r i t t . Die italischen E i n f u h r w a r e n w e r d e n n u n d u r c h solche aus dem Schwarzmeergebiet ersetzt, u n d dazu trelen auch Waffen auf. Der gegen diese Schliisse gerichtete E i n w a n d der Verfasserin, dass das K a m m e r g r a b schon w ä h r e n d der bcginnenden Kaiserzeit in Nord- europa gut vertreten sei, g r u n d e l sich auf die ziemlich ungenugende Dar- stellung Eggers' von der B a u a r t dieser Gräber. Der Schluss Sällströms, dass dieser Grabtyp m i t dem gotischen K u l t u r s t r ö m verbreitet worden sei, wird d u r c h die Ergebnisse des Verfassers iiber die orientalischen Gläser gestiitzt.

Die Verbreitung dieser Gläser (Abb. 5) zeigt n ä m l i c h eine auffallende U b e r e i n s t i m m u n g mit denen der betreffenden Gräbergruppe, welche spärlich in D ä n e m a r k und Schweden (Abb. 3—4), a b e r reichlich in Norwegen ver- t r e t e n ist. Durch eine Musterung der F u n d n o t i z e n der in Norwegen gefun- denen orientalischen Gläser wird weiter klargelegt, dass eine beträchtlichc Zahl von diesen aus eben solchen K a m m e r g r ä b e r n wie e t w a Lilla Jored h e r r i i h r e n .

Von grossem Interesse ist auch die u b e r c i n s t i m m e n d e Verbreitung der betreffenden Gräber u n d Gläser m i t dem V o r k o m m e n der älteren B u n e n i n - schriften (Abb. 6.) Die Abwelchungen der beiden Karlen durften vor allem d a r i n i h r e E r k l ä r u n g finden, dass die eingetragenen Gläser n u r bis 550 n. Chr. f e s t s t d l b a r sind, die B u n c n i n s c h r i f t e n dagegen ein a n d e r t h a l b c s J a h r - h u n d e r t langer fortleben. Es lässt sich nicht leugnen, dass mit der Ober- e i n s t i m m u n g dieser Karten die These B e r n h a r d Salins von dem sudöstlichen Ursprung der Buncn besser u n t e r b a u t werden k ä n n . Dieses b r a u c h t aber nicht zu bedeuten, dass sie u n t e r den Goten e n t s t a n d e n sind. Die neuen dänischen F u n d e von Inschriften mit älteren B u n e n sowie die Forschungsergebnisse der letzten J a h r z e h n t e ( F u s s n o t e 52) sprechen fur die Mögliehkeit, dass auch das älteste B u n e n a l p h a b e t in Skandinavien geschaffen sei. Der Meinung des Vcrf:s n a c h darf jedoch die Wiege der Bunenschrift ebenso gut in Norwegen als in D ä n e m a r k gestanden sein.

293