Projektet E14/E45

Projektet innebär att utreda möjligheterna för en förbifart av E14/E45 i området öster om Brunflo. Syftet med projektet är att uppnå det övergripande

transportpolitiska målet genom att öka framkomligheten och förbättra tillgängligheten på E14/E45 förbi Brunflo samt att uppfylla de

arkitekturpolitiska målen och de 16 miljömålen som är aktuella för projektet.

Projektet E14/E45. Delen Lockne-Optand. Förbifart Brunflo är år 2015 utpekat av Trafikverket Planering som ett projekt som ska ha en högre nivå på gestaltnings- kvaliteten än normalprojektet. Projektets gestaltningskvalitet kommer att följas upp och bedömas av en nationell grupp med specialister, dels med utgångspunkt i vägplanen (plan/beskrivning) men även på resultatet, den färdiga

väganläggningen.

Inom utredningsområdet är tre förslag till vägkorridorer framtagna. De tre alternativen studeras för nysträckning av E14/E45 varav det ena alternativet utgör riksintresse för kommunikationer.

 Korridor Skogen, alternativ grön öst (framtaget av EQC år 2015)

 Korridor Dalen, alternativ röd öst (framtaget EQC 2015)

 Korridor Dalen, alternativ lila väst (Riksintresse kommunikation, framtaget av Trafikverket år 2000)

 Som jämförelsealternativ finns Nollalternativet.

Tre olika landskapstyper förekommer i utredningsområdet:

 Dalen med öppet odlingslandskap.

 Skogslandskap med uppväxt sammanhållen skogsmark.

 Samhället med samlad bebyggelse.

Det öppna odlingslandskapet är känsligt för storskalig påverkan som en vägbyggnation innebär. Landskapet är mycket känsligt för uppbyggnader, som exempelvis vägbankar och bullerskyddsvallar. Sådana uppbyggnader minskar överblickbarheten och bryter långa siktlinjer eller skapar oönskade nya blickfång. Det historiska och geografiska sambandet kan till stor del ännu avläsas i odlingslandskapet öster om Brunflo. Det visuella intrycket av ett historiskt levande landskap med karaktäristiska landskapselement och strukturer har bevarats fram till idag. Det historiska landskapets struktur och samband med ängsmarker i botten av dalgången, sedan åkermark, bebyggelse och utmarker är fortfarande bevarat. Området har kontinuerligt brukats sedan järnåldern.Utblickarna är särskilt värdefulla i landskapet och viktiga att behålla.

Utan dem skulle det över huvud taget inte vara möjligt att uppleva det omkringliggande landskapet.

E14 och E45 är nationella stamvägar som båda ingår i TEN-T nätverket och är av särskild internationell betydelse. E14 utgör tillsammans med järnvägen en del av den mittnordiska transportkorridoren för godstrafik som genererar trafik mellan Trondheim i Norge via Östersund och Sundsvall vidare in i Finland. E45 sträcker sig från Göteborg i söder till Karesuando i norr och är en viktig

förbindelse i inlandet för person-och godstrafik. E14/E45 går ihop mellan Brunflo och Östersunds tätorter och har en viktig funktion för näringslivets transporter, besöksnäringen samt för pendling. E14/E45 är tungt trafikerad och går genom Brunflo tätort. Detta leder till brister och problem inom Brunflo centrum i form av bristande framkomlighet för alla trafikantslag, bristande trafiksäkerhet och flera miljöstörningar.

Projektet innebär att utreda möjligheterna för en förbifart av E14/E45 i området öster om Brunflo. Förbifarten ska utredas som en mötesfri landsväg med skyltad hastighet 100 km/tim.

Syftet med projektet är att uppnå det övergripande transportpolitiska målet genom att öka framkomligheten och förbättra tillgängligheten på E14/E45 förbi Brunflo samt att uppfylla de arkitekturpolitiska målen och de 16 miljömålen som är aktuella för projektet.

De åtgärder som studeras i vägplanen kommer i första hand att utvärderas mot nedanstående projektmål.

 Att tillsammans med myndigheter och allmänhet arbeta fram en vägplan som kan vinna laga kraft.

 Arbeta fram kostnadseffektiva lösningar i projekteringen.

 Utreda förutsättningarna för en förbifart med minimal störning för omgivningen.

Gestaltningsprogram upprättas för alla vägprojekt för att säkra en hög arkitektonisk kvalitet i väghållningen i enlighet med regeringens krav. Enligt väglagen (1999) ska en estetiskt tilltalande utformning eftersträvas och hänsyn tas till stadsbild, landskapsbild samt natur- och kulturvärden.

Gestaltningsprogrammet knyter an till utformningsfrågor såväl med hänsyn till landskapet med sina natur- och kulturvärden som till trafikantens upplevelse av och från vägen.

Vägens inre och yttre rum behandlar trafikantens närmiljö och vägens relation till det omgivande landskapet. Trafikanten har vägens inre rum nära inpå sig,

det är en del av trafikantperspektivet. Det inre rummet präglas av vägutrustning, t.ex. skyltar, vägräcken, belysningsstolpar, bullerskydd och stödmurar. En del av elementen i det inre rummet påverkar även det yttre rummet. Exempelvis påverkar bullerskyddsskärmar vägens relation till omgivningen. Vägens yttre rum relaterar till åskådarperspektivet. En så tilltalande miljö som möjligt ska skapas för betraktaren vid sidan av vägen.

Riksdagen fastställde 1998 regeringens förslag ”Framtidsformer” (Prop.

1997/98:117), för att främja god arkitektur och formgivning. Följande sex nationella mål har angivits av regeringen för arkitektur och formgivning och är i tillämpliga delar aktuella för gestaltning och markanvändning i vägars

närområde:

 Arkitektur, formgivning och design ska ges goda förutsättningar för sin utveckling.

 Kvalitet och skönhetsaspekter ska inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden.

 Kulturhistoriska och estetiska värden i befintlig miljö ska tas tillvara och förstärkas.

 Intresset för hög kvalitet inom arkitektur, design, formgivning och offentlig miljö ska stärkas och breddas.

 Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande ska på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor

 Svensk arkitektur, formgivning och design ska utvecklas i ett fruktbart internationellt samarbete.

Projektet E14/E45. Delen Lockne-Optand. Förbifart Brunflo är år 2015 utpekat av Trafikverket Planering som ett projekt som ska ha en högre nivå på

gestaltningskvaliteten än normalprojektet. Projektets gestaltningskvalitet kommer att följas upp och bedömas av en nationell grupp med specialister, dels med utgångspunkt i vägplanen (plan/beskrivning) men även på resultatet, den färdiga väganläggningen.

Inom utredningsområdet är tre förslag till vägkorridorer framtagna. De tre alternativen studeras för nysträckning av E14/E45 varav det ena alternativet utgör riksintresse för kommunikationer.

 Korridor Skogen, alternativ grön öst (framtaget av EQC år 2015)

 Korridor Dalen, alternativ röd öst (framtaget EQC 2015)

 Korridor Dalen, alternativ lila väst (Riksintresse kommunikation, framtaget av Trafikverket år 2000)

Som jämförelsealternativ finns Nollalternativet.

Nollalternativet beskriver situationen som den förväntas bli om det inte byggs en ny E14/E45 eller görs förbättringar av befintlig väg. Nollalternativet innebär att E14/E45 fortsätter att gå genom Brunflo tätort.

Alternativet Noll+ beskriver situationen som den förväntas bli om det inte byggs en förbifart för E14/E45 men det görs förbättringar av befintlig väg. Detta innebär att E14/E45 fortsätter att gå genom Brunflo tätort men

trafiksäkerhetshöjande åtgärder utförs för trafik och oskyddade trafikanter.

Tre olika landskapstyper förekommer i utredningsområdet:

 Dalen med öppet odlingslandskap.

 Skogslandskap med uppväxt sammanhållen skogsmark.

 Samhället med samlad bebyggelse.

Det småskaliga odlingslandskapet breder ut sig på naturligt formade terrasser som har varit bebodda och uppodlade sedan järnåldern. En bördig jordmån och berggrund av kalkskiffer och skiffer har gett goda förutsättningar för odling på den böljande högslätten som karaktäriserar Brunflos kulturlandskap. Det öppna odlingslandskapet med sin ålderdomliga prägel är än idag relativt fritt från modern påverkan.

Ridåer av tall och lövskog i ägogränser bryter utblickarna och delar in det öppna odlingslandskapet i mindre rum.

Det öppna odlingslandskapet är känsligt för storskalig påverkan som en vägbyggnation innebär. Landskapet är mycket känsligt för uppbyggnader, som exempelvis vägbankar och bullerskyddsvallar. Sådana uppbyggnader minskar överblickbarheten och bryter långa siktlinjer eller skapar oönskade nya blickfång.

Skillnaden i skala medför att en ny väg blir ett främmande inslag. Landskapet delas upp i mindre brukningsenheter som riskerar att växa igen. Trädridåerna, de väggar som avgränsar rummen, är känsliga för påverkan.

I den östra delen av utredningsområdet tar skogsmarker vid. De domineras i huvudsak av granskog. Terrängen är högre och där öppningar i vegetationen uppstår får man fina utblickar ner över samhället och Storsjön med

Brunfloviken.

Skogslandskap är normalt den landskapstyp som är minst känslig för en

vägexploatering. Närmiljön utmed vägen påverkas men syns inte på längre håll.

Slutet skogslandskap som är mer tåligt mot visuellt intrång som bankar, skärningar och broar.

Trafikantmiljön kan upplevas som tråkig, men blir bättre med tiden genom att nya brynzoner med lövinslag utvecklas. Vägkorridorens bredd, avståndet till uppväxt vegetation och skogstyp påverkar trafikantupplevelsen. Växling mellan öppet och slutet kan skapa en rytm i färden och förtydliga utblickar.

Befintlig väg E14/E45 löper i huvudsak parallellt med järnvägen genom Brunflo.

Vägen har en karaktär av en landsbygdsväg även där den passerar genom samhället. Ett brett och diffust vägrum med till exempel öppna diken gör att vägen inte ger ett intryck av en stadsgata. Bebyggelsen utmed vägen är relativt gles och vägrummet upplevs som extra brett på grund av de många stora asfalterade ytorna i anslutning till vägen. De fungerar som parkeringar och uppställningsplatser till handel och verksamheter. Verksamheterna bidrar också till att det finns ett stort antal utfarter mot genomfartsvägen.

Det finns ingen tydlig början och slut på samhället utan karaktären kring vägrummet övergår från natur till samhälle på ett otydligt sätt. Vägsträckan genom orten saknar en genomgående och medveten gestaltning.

I södra delen av orten finns en planterad enkelsidig allé av björkar på västra sidan av vägen fram till stationen. Den skyddas av generellt biotopskydd men den upplevs som otydlig då den inte är sammanhängande och genomgående på hela sträckan. Enstaka stora vackra solitära tallar återfinns här och var utmed E14/E45. På övriga partier i centrum avgränsas vägrummet av vildväxande vegetation, häckar och staket.

Där E14/E45 passerar centrum bjuds trafikanten på fina utblickar ut över Brunfloviken som är en del av Storsjön.

Bebyggelsen i området består främst av radbyar och äldre gårdar från 1800- talet.

I området öster om Brunflo finns den s.k. terrassbebyggelsen längs den gamla landsvägen. Här ligger byarna uppradade stegvis i etapper på terrasserna.

Byarna har på senare tid växt med mindre villor i en- eller enochenhalvplan.

Brunflo centralort som ligger närmare Storsjön är ett stationssamhälle med tidstypisk bebyggelse från senare delen av 1800-talet. Idag domineras orten av villabebyggelse i en- och tvåvåningar från 1950-talet och framåt. I centrala delen finns även flerfamiljshus med två och tre våningar. Längs med befintlig E14/E45 ligger olika verksamheter som affärer, matställen och bensinmack.

Brunflo kyrka och den medeltida kastalen är unika landmärken i landskapet.

Andra tydliga landmärke i landskapet är gårdsbebyggelsen med de röda ekonomibyggnaderna. Även kalkstensbrottet som ligger i nordöstra delen av utredningsområdet är ett framträdande element.

I Brunflo finns en vacker stenmur, av röd kalksten från orten, som löper utmed vägens östra sida vid stationsområdet. Gustabäcken korsar E14/E45 under en stenbro i den centrala delen av samhället.

Brunflo är en bygd där det finns spår av en bofast befolkning från 400-talet.

Brunfloområdet är det område som vid sidan om Frösön har Jämtlands största mängd av fornlämningar från järnåldern. Det finns gott om järnåldersgravar vid gårdarna i utredningsområdet och många av fornfynden vittnar om ett tidigt välstånd i bygden.

Utredningsområdet ligger till största delen inom Storsjöbygden som är av riksintresse för kulturmiljövården och har stora kulturhistoriska värden.

Riksintresset pekar på en central, ålderdomlig jordbruksbygd med rötter i förhistorisk tid. Området kring Brunflo har brukats i mer än 1500 år, och ett mycket stort antal fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar liksom strukturen i landskapet som helhet visar detta. Området visar ett kultursystem som är bevarandevärt även ur europeisk synpunkt. Det är ett öppet

jordbrukslandskap med radbyar och äldre gårdar med 1800-talsgården som dominerande gårdstyp. I Brunflo märks kyrkomiljön med medeltida kastal och prästgård, gravfält och spridda gårdar samt välhållna gårdar i Vamsta.

Kalkstensbrott, gravfält och odlingsröseområden finns i de centrala delarna av området, kring byarna Åkre-Gusta-Berge.

De landskapliga värden, visuellt samt natur- och kulturvärden som finns i området är väl värda att bevara.

Det historiska och geografiska sambandet kan till stor del ännu avläsas i odlingslandskapet öster om Brunflo. Det visuella intrycket av ett historiskt levande landskap med karaktäristiska landskapselement och strukturer har bevarats fram till idag. Det historiska landskapets struktur och samband med ängsmarker i botten av dalgången, sedan åkermark, bebyggelse och utmarker är fortfarande bevarat. Området har kontinuerligt brukats sedan järnåldern.

På flera platser i utredningsområdet finns vackra ängs- och hagmarker som hyser stora naturmiljövärden.

Utblickarna är särskilt värdefulla i landskapet och viktiga att behålla. Utan dem skulle det över huvud taget inte vara möjligt att uppleva det omkringliggande landskapet.

För trafikanternas orienterbarhet är landmärken som kyrkan och kastalen betydelsefulla. De är viktiga för igenkänning och bedömning av avstånd i landskapet.

Den huvudsakliga målsättningen är att utbyggnaden av vägen ska göra så gott eftermäle som möjligt i landskapet. Genom att eftersträva vägarkitektonisk enkelhet och en lågmäld gestaltning kan vägens påverkan på det omgivande landskapet minimeras.

Utformningen av vägutbyggnaden ska även ge trafikanten möjlighet att ta del av det karaktäristiska odlingslandskapet kring Brunflo med vackra utblickar och landmärken. Längs sträckan finns flera platser och vyer som kan tillföra trafikanten en positiv upplevelse av det omgivande landskapet.

Vägens barriäreffekt kan inte undvikas men minimeras, såväl upplevelsemässigt som funktionellt.

Målet med utformningen av det yttre rummet är att förankra vägen i landskapet så att en tilltalande miljö skapas även för betraktaren vid sidan av vägen.

Oavsett vilken vägkorridor som väljs för fortsatt projektering av E14/E45 kommer byggnationen av en ny förbifart förbi Brunflo att ha stor påverkan på det omgivande landskapet. Den nya sträckningen kommer att ta ny mark i anspråk.

Skogsmarker kommer att öppnas upp och domineras av vägen med

kringanläggningar. I det öppna landskapet kommer vägen att bli en ny visuell barriär. Nya korsningspunkter och enskilda vägar kommer att förändra landskapet och dess struktur.

Uppsättning av mitträcke kommer både att utgöra en fysisk och en visuell barriär.

De trafikanter som färdas längs den nya vägen kommer att kunna uppleva en ny del av landskapet. Tidigare dolda områden blir tillgängliga och den nya vägen kommer att medföra möjligheter till nya utblickar.

Boende i anslutning till befintlig väg kommer att uppleva en positiv förändring av landskapsbilden. Den tidigare trafikdominerade miljön kommer att upplevas som lugnare när trafiken flyttas över till den nya vägen. Den gamla

vägsträckningen kommer att kunna användas för lokala resor och utflykter i större utsträckning.

Många gestaltningsfrågor är gemensamma för samtliga av de föreslagna vägkorridorerna. Här följer en beskrivning av generella gestaltningsprinciper som gäller för vägen och dess närområde oavsett vilken lokalisering som väljs.

Föreslaget växtmaterial ska vara anpassat till det omgivande landskapets naturtyp. Vägslänter, vallar och bankar som sås in etableras med extensivt gräs med övervägande magra skogsgräs eller med ängsfrö anpassat till platsen.

Beroende på var i utredningsområdet den nya vägen placeras blir

konsekvenserna av utbyggnaden olika. Olika landskapstyp är olika känsliga för intrånget som en ny väg innebär.

Nollalternativet beskriver situationen som den förväntas bli om det inte byggs en ny E14/E45 eller görs förbättringar av befintlig väg. Nollalternativet innebär att E14/E45 fortsätter att gå genom Brunflo tätort.

Då inga fysiska förändringar sker förändras inte heller landskapsbilden inne i samhället Brunflo. Nollalternativet bedöms inte ge några konsekvenser för landskapsbilden i området.

Alternativet Noll+ beskriver situationen som den förväntas bli om det inte byggs en förbifart för E14/E45 men det görs förbättringar av befintlig väg. Detta innebär att E14/E45 fortsätter att gå genom Brunflo tätort och

trafiksäkerhetshöjande åtgärder utförs för motor trafik och oskyddade trafikanter.

E14/E45

Bullerskyddsplank utformas så att de harmonierar med bebyggelsen i samhället.

Utformning av cirkulationsplatser och korsningspunkter i samhället görs med en stadsmässig karaktär.

Trädrader längs med den befintliga vägen bevaras och skyddas under byggtiden.

Korridor Skogen, alternativ grön öst avser i huvudsak en lokalisering i skogsmarkerna i de östra delarna av utredningsområdet.

När vägen placeras i uppväxt skog mildras effekten av vägen. I skogsmark blir den nya vägkroppen inte lika iögonfallande och den visuella barriäreffekten mindre. För människor och vilt som vill passera vägen utgör vägutrustning som räcken och eventuellt viltstängsel dock en fysisk barriär.

För landskapsbilden bedöms konsekvenserna av en ny väg placerad i

skogsmarkerna i de östra delarna av utredningsområdet bli mindre än om vägen istället placeras i jordbrukslandskapet på högslätten.

I öster där terrängen är högre får trafikanter som färdas på den nya förbifarten vackra utblickar över jordbrukslandskapet, samhället och vidare över landskapet bortom Storsjön. Kopplingen mellan kalfjäll och odlingslandskap blir påtaglig.

Flera fina lägen för en ev rastplats finns utmed sträckan där terrängen är hög.

Gestaltningsprinciper för sträckan i Korridor Skogen, alternativ grön öst handlar huvudsakligen om att låta skogen komma så nära vägen som möjligt för att mildra ingreppet.

Alternativet kommer innebära skärning då vägen passerar Berge. I

skärningen bör berget användas som kvalitet och lyftas fram. Det är viktigt att det blir variation och att skogens karaktär bibehålls eller återskapas så nära vägen som det är möjligt. Detta kan åstadkommas genom att

skärningsslänterna terränganpassas med mjuk anslutning mot omgivningen.

Väglinjen ska följa det omkringliggande landskapets form för en harmonisk linjeföring och ansluta till befintlig sträckning med mjukt balanserad kurva.

I början av sträckan där vägen går genom öppet odlingslandskap bör vägen följa det kuperade landskapet. Där vägen behöver gå i skärning bör de utföras med propellerbladsslänt för ett harmoniskt uttryck.

Trafikplatsens i söder med tillhörande bro placeras så att den får stöd i

terrängen. En bro i dalgången ska ligga lågt och diskret, det är landskapet som ska framhävas.

I alternativ Korridor Dalen, alternativ röd öst placeras vägen huvudsakligen i det öppna ängs- och åkerlandskapet i dalen öster om Brunflo. Vägdragningen

passerar genom ett mycket känsligt landskap med tydliga karaktärsdrag av ett levande landskap som kontinuerligt brukats sedan järnåldern.

I det öppna landskapet bedöms konsekvenserna av en ny vägsträckning bli mycket stora. En ny väg som anläggs i jordbrukslandskapet delar det öppna landskapet i två delar. Det kommer att leda till fragmentering av de

karaktäristiska långa skiftena som finns i Brunflobygdens kulturlandskap.

Förståelsen för det historiska landskapets samband med ängsmarker i botten av dalgången, sedan åkermark, bebyggelse och utmarker kommer att brytas upp av vägen.

Barriäreffekten av en väg placerad i det öppna landskapet blir både visuell och fysisk då kopplingen mellan byarna Gusta, Åkre och Vamsta samt Gärde, Lunne och Hälle och Brunflo som centralort kommer att gå förlorad.

Fortsatt exploatering av samhället mot den nya förbifarten kommer att göra så att ytterligare arealer av det känsliga kulturlandskapet går förlorat.

Värdefull ängsmark passeras där vägen bör ligga lågt med flacka slänter och mjuk anslutning till omgivande mark.

I det öppna jordbrukslandskapet är det extra viktigt att vägen följer terrängen och landskapets egna rumsavgränsningar, det vill säga brynzoner och

höjdskillnader.

Den södra trafikplatsens placering studeras särskilt för en god förankring i landskapet.

Vägens barriärverkan ska minimeras genom nogsam utredning om

rörelsemönster i den korridor som väljs och placering av passagemöjligheter utefter denna. Många planskilda passager finns i alternativet. De bör utformas med omsorg för att smälta in landskapet. Slänter bör vara flacka och krönen bör anslutas till omgivande mark med mjuk rundning. För en naturlig karaktär används avbaningsmassor, i annat fall sås slänten med naturligt förekommande arter.

Korridor Dalen, alternativ lila väst utgörs av Riksintresse för den gamla vägsträckningen från vägutredningen 2000.

Alternativet innebär samma mycket negativa konsekvenser för landskapsbilden som Korridor Dalen, alternativ röd öst. Det öppna odlingslandskapet är känsligt för storskalig påverkan som en vägbyggnation innebär. Landskapet är mycket känsligt för uppbyggnader, som exempelvis vägbankar och bullerskyddsvallar.

Sådana uppbyggnader minskar överblickbarheten och bryter långa siktlinjer eller skapar oönskade nya blickfång.

Skillnaden i skala medför att en ny väg blir ett främmande inslag. Landskapet delas upp i mindre brukningsenheter som riskerar att växa igen.

Precis som i alternativ röd öst är det extra viktigt att

Vägens barriärverkan ska minimeras genom nogsam utredning om rörelsemönster i den korridor som väljs och placering av passagemöjligheter utefter denna.

Ut över det öppna odlingslandskapet bör vägkroppen ligga på låg bank eller skärning för att inte bli en barriär. Väglinjen bör om möjligt följa bryn och uppväxta vegetationsridåer för att få stöd i landskapet.

Vid utformningen av vägens sidoområden ska skötselaspekten vägas in. De som ansvarar för skötseln ska därför kopplas in tidigt så att inte åtgärder som är svåra att sköta ritas in med effekten att de intentioner som finns inte kan uppnås. Detta kan till exempel röra säkerhetszoner, slänter och gång- och cykelpassager.

Målsättning är att så långt som möjligt undvika sidoräcken, genom en utformning med släntlutning 1:4.

Det är viktigt att bullerskyddsåtgärderna är långsiktigt hållbara och har låga skötselkostnader.

För att underlätta skötseln av viltstängsel ska utrymme avsättas på utsidan av stängslet och tillräckligt stort vägområdet fastställas.

Vägslänter slås en gång per år. Räckesstolpar och skyltfundament placeras så att driftförutsättningar inte försvåras. Sidoräcket placeras 1 m från vägbanekanten för att underlätta snöröjning. Det ger även positiva effekter med tanke på det visuella intrycket som trafikant upplever. Vägsektionen upplevs mindre trång.

De intensioner som beskrivs i detta gestaltningsprogram ska föra vidare till nästa fas av projektering. De tankar och idéer som genomsyrat processen ”Val av lokalisering” ska även arbetas in i nästa skede då man går vidare med valt

lokaliseringsalternativ.

För att gestaltningen i ett projekt ska följa med ända in i byggskedet är det viktigt att de mjuka parametrar som beskrivs i så stor utsträckning som möjligt skrivs in i de tekniska beskrivningar som upprättas. Stor vikt ska läggas vid att beskriva de mjuka värdena och göra dem kalkylerbara så att de följer med hela vägen till byggnation.

Särskilt viktiga punkter att ta med och utreda vidare i nästa skede är:

 Ett väsentligt gestaltningsarbete bör genomföras integrerat med vägprojekteringen där väglinjen justerats i höjd och sidled för att passa väl in i landskapet.

 Bullerskydden framförallt i alternativ Noll+ ska ägnas stor omsorg för bibehållen visuell kontakt mellan de olika delarna av samhället Brunflo.

 Vägens barriärverkan ska minimeras genom nogsam utredning om rörelsemönster i den korridor som väljs och placering av

passagemöjligheter utefter denna.

 Projektering av skyltning ska ske i samarbete med gestaltningsansvarig så att skyltarna inte placeras så att de skymmer utblickar i landskapet.

 Särskild omsorg ska ägnas åt placeringen av viltstängsel så att det följer terrängen och inte vägområdeslinjen i plan.

Handbok för gestaltningsarbete och gestaltningsprogram i infrastrukturprojekt, Trafikverket.

Infrastruktur i landskapet Råd för landskapsanalys, Trafikverket.2011:103

Landskapshistorisk analys inför vägdragning genom Brunflobygden, Kulturhistorisk utredning, Jämtlands läns Museum. 1999.

Råd för gestaltningsprogram och gestaltningsprogram i olika skeden Vägverket Publ 2009:161.

Vackrare Väg, arkitektoniska kvalitetsfrågor i väghållningen, Vägverket Publ 1997:88.

Trafikverket, Nättviksgatan 8, 871 45 Härnösand, Telefon: 0771-921 921 www.trafikverket.se