Litteratur och kritik m.m.

(1)

Litteratur och kritik m.m.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1962_litt

Fornvännen 1962, s. 50-58, 63-64, 183-187, 191-192, 246-256, 354-360, 366-380

Ingår i: samla.raa.se

(2)

LITTERATUR OCH KRITIK

ROBERT J. BRAIDWOOD, Människor före historien. Under m e d v e r k a n av CARL-AXEL MOBERG. F o r u m s förlag, Stockholm 1960. 262 s., 70-lal teckningar, diagram och kartor. Pris kr. 24:50.

Under det senaste decenniet h a r det publicerats otaliga populärvetenskap- liga verk, främst på engelska och tyska, om Gamla världens forntidskulturer.

Några av dem h a r också blivit översatta till svenska. Det senaste tillskoltcl är författat av amerikanen, Chicago-professorn Robert J. Braidwood, Origi nalets titel är "Prehisloric Men" och publicerades första gängen 1948 och vann en sådan publikframgång, alt det sedan dess h a r h u n n i t k o m m a ut i ytterligare tre upplagor. Den senaste upplagan presenteras nu under medver kan av Carl-Axel Moberg till svensk publik. Den är inte enbart cn översättning av den a m e r i k a n s k a , utan är i s a m r å d med författaren tillrättalagd för svenska läsare samt förd up to date med forskningens senaste rön.

Det bör genast sägas ifrån, alt det är en djärv bok i sitt slag, (som för övrigt de flesta liknande s a m m a n s t ä l l n i n g a r ) , därför att den s p ä n n e r över elt så stort o m r å d e både i r u m och tid, som ingen arkeolog ensam kan be h ä r s k a mer än i vissa delar. Därför är det också naturligt, att det finns åt- skilligt i framställningen, som kan ge anledning till diskussioner. Boken gör först intryck alt vara sammanställd efter slenograferade föreläsningar men är i själva verket avsiktligt skriven i denna form, tydligen för all på så sätt göra innehållet om möjligt ä n n u mera lättillgängligt för läsaren.

Denna berättelse om mänsklighetens långa början är i första hand tänkt som en första inledande orientering för icke-arkeologer, men h a r också h ä r i landet a n v ä n t s vid universitetsstudier. Hittills h a r det p å svenska s a k n a t s en dylik sammanställning, och därför fyller den onekligen en lucka i litteraturen. Nybörjaren får i koncentrat veta det väsentligaste, om vad fornforsk- ning är för nägot, om dess mål och arbetsmetoder, om dess stora beroende numera av n a t u r v e t e n s k a p e r n a , inte minst vid undersökningen av de tidiga m ä n n i s k o r n a s miljö och villkor, om fyndens ålder, om de första varelser, som kan kallas m ä n n i s k o r m. m. och om h u r m ä n n i s k o r n a s äldsta kullur växer fram. Berättelsen blir mera utförlig, då författaren k o m m e r in på sitt eget forskningsfält i snävare bemärkelse och skildrar med f ö r s t a h a n d s k u n s k a p de tidiga j o r d b r u k a n d e och b o s k a p s s k ö t a n d e m ä n n i s k o s a m f u n d e n pä den

"bördiga h a l v m å n e n s " bergsluttningar vid floderna Tigris och Eufrat i Syd- västasien.

F r ä n vår kulturs trösklar i F r ä m r e Orienten för författaren sedan fram berättelsen till E u r o p a och ger några spridda drag av dess betydligt senare forntidskulturer samt av de sannolika v ä g a r n a och tiderna för utbredningen av det j o r d b r u k a n d e bysamhällets levnadssätt till vär världsdel. H a n väljer de brittiska ö a r n a som exempel p ä förhistoriens a l l m ä n n a förlopp i E u r o p a och följer utvecklingen där till den r o m e r s k a ockupationens början år 43 e. Kr.

50

(3)

L I T T E R A T U R O C H K R I T I K

Till d e n n a skildring h a r i den svenska upplagan fogats ett kapitel om den nordeuropeiska förhistorien, författat av Carl-Axel Moberg. Det ansluter sig n ä r a till de synpunkter, som präglar skildringen av forntiden på de brittiska öarna. F ö r f a t t a r e n poängterar detta ytterligare genom att göra läsaren upp- m ä r k s a m bl. a. på en viss "kulturell parallellitet" mellan Storbritannien och Norden, men p å p e k a r samtidigt, att det är tusen års tidsskillnad mellan för- historiens slut i de b å d a o m r å d e n a .

Till bokens odisputabla plussida h ö r också de förträffliga illustrationerna av Susan T. Richert, som återger elt urval av förhistoriska redskap, ofta till- s a m m a n s med deras t ä n k b a r a m o d e r n a motsvarigheter, och som bättre än beskrivningar visar, h u r den ena eller a n d r a föremålstypen såg ut, var formad och vad den eventuellt k u n d e a n v ä n d a s till. Också den relativt fylliga litte- raturlistan hälsas välkommen av den, som efter den första k o n t a k t e n vill för- kovra sig i ämnet.

Lili Kaelas

S I E G F R I D JUNGHANS, E D W A R D S A N G M E I S T E R , M A N F R E D S C H R Ö D E R : Metall-

unalgsen kupferzcilticher und fruhbronzezeitlicher Bodenfunde aus E u r o p a . Studien zu den Anfängen der Melallurgie, Band I. Berlin 1960.

Som klart visas av Otto och Witter i " H a n d b u c h der Metallurgic", h a r mctallanalysen som hjälpmedel vid bearbetningen av arkeologiskt material gammal hävd. Dess a n v ä n d b a r h e t h a r emellertid begränsats främst genom att folomelriken icke medgivit tillräckligt tillförlitliga m ä t n i n g a r av fotoplätar- nas spektrallinjer. Till detta k o m m e r också metodens relativa d y r b a r h e t i förhållande till bearbetning på traditionellt sätt av museimaterial.

Värdet av Otto och Witlers h a n d b o k begränsas också av att a n a l y s e r n a främst tagits pä tyskt o m r å d e och att Witter ganska tidigt kommit till uppfattningen att det sachsiska området ägde prioritet framför det spanska. Me- todiskt visade sig även försöken alt i större skala utföra "Lagerslättefor- schung" säsom farligt. Metalltypernas variationer inom en enda gruva k u n d e vara för slora för att tillförlitliga resultat skulle k u n n a nås, desto mer som det inle alltid var möjligt att exakt fastställa vilka gruvor de förhistoriska bergsmännen bearbetat.

I E u r o p a är det nu tre forskargrupper som i större skala arbeta med rae- lallanalyser. Det är Pitlioni i Wien, Junghans-Sangmeister-Schröder i Stutt- gart och Hawkes i Oxford. E n redogörelse för de olika g r u p p e r n a h a r Pitlioni lämnat i Archaeologia Auslriaca, H. 26, 1959. Pittionis genomgäng är n a t u r - ligtvis färgad av h a n s syn på problemen. H ä r skall endast n ä m n a s , alt m a n n u m e r a allmänt anser, atl om ingrepp skall göras i förhistoriska föremål, det bör vara för en kvantitativ analys och icke enbart för en kvalitativ. Till vilken decimals säkerhet m a n når, är i del s a m m a n h a n g e t mindre betydelsefullt. Det viktiga är, att säväl materialet som fotoplåtarna n ä r som helst k a n o m p r ö v a s utan nya ingrepp i föremålen.

Junghans-Sangmeister-Schröder arbeta med utgångspunkt härifrån och frän

(4)

åsikten att de slora analysserierna endast k u n n a erhållas genom internationellt samarbete. De h a utverkat att Otto ställt sitt och Witters stora analysmaterial till förfogande för en ny bearbetning. Vidare sker samarbete och ut- byte av analyser med Hawkes och Case i England, Briard, Maréchal och Giot i F r a n k r i k e , Novotnä i Tjeckoslovakien, Ufuk i Turkiet, Selimchanow i Ryss- land och förf. till dessa r a d e r i Skandinavien. Dr. B. Blance, E d i n b u r g h , h a r rest i Spanien och Grekland, F. och E. Schubert i Sydösteuropa och J u n g h a n s - Sangmeister själva i Italien. Man r ä k n a r med att o m k r i n g 15 000 föremål skall k o m m a att analyseras, varav nu (1961) omkring två tredjedelar ä r o färdiga. Bearbetningen av de slora metallgrupperna kring Erzgebirge (Aunje- titz) samt från Sydöst- och Sydvästeuropa är praktiskt taget avslutad. F ö r n ä r v a r a n d e p å g å r arbetet i Ungern.

Som en första del i den serie av materialpublikationer som planeras före- ligger nu "Metallanalysen kupferzeitlichcr und friihbronzezeitlicher Boden- funde aus E u r o p a " . Boken b e h a n d l a r de första 2300 analyserna och är fram- för allt elt samlande av de hittills n å d d a spridda analysresultaten och ett uppställande av en arkeologisk arbetsplan. I boken redogöres även för den a n v ä n d a metodiken — h u r de enskilda analyserna s a m m a n s t ä l l a s lill grupper.

Därjämte publiceras en analyskatalog, en materialgruppskatalog, en konkor- dans mellan olika bearbetade analysmaterial och en katalog över a n a l y s e r n a s fördelning pä tids- och kulturgrupper. Till sist k o m m a några exkurser över sydtyska specialproblem, den s n ö r k e r a m i s k a kulturen och klockbägarkulturcn.

Man förvänas över b r e d d e n i framställningen och den stora uppläggningen av det hela, till dess m a n erinrar sig, att vad m a n h a r framför sig är ett team- work, där tre forskare gemensamt publicerat en enhetlig text.

Katalogavdelningen är klart uppställd m e n är k a n s k e nägot tung att a r b e t a med. Detla torde emellertid helt enkelt bero p å vår vana att publicera forsk- ningsresultat i bokform. I det aktuella fallet h a d e det varit enklare att trycka ett häfte med anvisningar plus kort alt a n v ä n d a s i en s t a n d a r d d a l a s o r l e r i n g s - maskin.

ö v e r s i k t e n över k u l t u r g r u p p e r n a är k a n s k e det parti av boken som mest omedelbart intresserar de arkeologer som icke ä r o särskilt tekniskt inriktade.

I ett antal kapitel och p ä en utvikbar sida i slutet av boken ges en syntes av de tre författarnas uppfattning av k u l t u r f ö r h å l l a n d e n a under eneolitikum och tidigaste bronsålder. Intressantast är h ä r kapitlet om Iberiska halvön. Date- ringen av Los Millares tillbaka till 2400 f. Kr. m å s t e få viktiga konsekvenser för uppfattningen om kulturutbredningens ålder i Västeuropa, absolut och i förhållande till Nord- och Sydösteuropa. F ö r f a t t a r n a s uppfattning av den ungerska koppartidsutvccklingen är icke g r u n d a d p å forskningens senaste rön. Ida Kutzians datering av Bodrogkeresztur till ett tidigare skede ä n Pecclerkulturen m o t s v a r a r bättre den nu tillgängliga stratigrafien. F ö r nordeuropeiska forskare k a n dateringen av neolitikum synas sen, men m o t s v a r a r troligen i stort sett verkligheten.

Ett p a r felaktigheter i texten kan n o t e r a s . P å sidan 132 står del a t t Case publicerat analyser i Proceedings of the P. S. for 1959, skall vara 1957. Den

52

(5)

r o m e r s k a siffran XII p å s. 169 skall vara XXII. Tabell nr 10 slutligen är ett felgrepp. Man skall inte behöva ta till linjal för alt k u n n a avläsa de absoluta procenttalen.

Värdet av att ytterligare metallanalysresultat publiceras torde ligga i öppen dag. Detta är ä n n u ett av de m ä n g a o m r å d e n där nutilldags naturvetenskapen hjälper arkeologien framåt i utforskandet av förhistorien.

Carl Cullberg

GERHARD E I M E R , Die S t a d t p l a n u n g im schwedischen Ostsecrich 1600—77/5.

Mit Beiträgen zur Geschichte der Idealstadt. Scandinavian University Books, XV + 576 s. ill., Sthlm 1961.

Gerhard E i m e r h a r i sin p ä våren 1961 vid Stockholms Universitet venti- lerade doktorsavhandling som den förste b e h a n d l a t stadsplanekonsten u n d e r den svenska stormaktstiden i hela dess omfattning. Till detta omfattande problemkomplex fogar h a n en grundlig översikt av idealstaden i Väster- landet, av stort värde för förståelsen av de svenska stadsprojekten. Arbetets betydelsefullaste källa utgöres av stadsplaner; en stor del av de över 370 tcxtbilderna framställa originalritningar från 1600-talet, i flera fall h ä r pub- licerade för första gängen. Krigsarkivet h a r l ä m n a t h u v u d p a r t e n , men även a n d r a arkiv i Skandinavien, Italien och F r a n k r i k e ha flitigt utnyttjats. Dess- utom liar författaren personligen gjort sig förtrogen med de viktigaste stads- anläggningarna — dock med u n d a n t a g av de baltiska städerna, som av k ä n d a skäl icke varit tillgängliga för studier.

I n n a n författaren går in p å en djupanalys av de n o r d i s k a städerna tar h a n upp idealstadens utveckling på mycket bred basis. Analysen är rik på material, ibland allt för rik — det r å d e r en påfallande trängsel av huvud- problem och detaljfrågor. E n grundlig utredning av Francesco di Giorgio Martinis idealstäder är välmotiverad med tanke på den b a n b r y t a n d e roll som h a n spelat som fästningsingenjör och s t a d s p l a n e r a r e ; den stora mängden av originalritningar i Turin och Florens ha dock frestat till cn allt- för rik illustrering av detla avsnitt. I dessa städer — liksom i idealanlägg- n i n g a r n a i övrigt —• f r a m h ä v a s endast p l a n e r n a s egenskaper ur civila synpunkter. Detta blir särskilt m ä r k b a r t , n ä r det gäller Francesco di Giorgio.

I dennes liksom i efterträdarnas projekt är det civila och det fortifikatoriska nämligen intimt beroende av v a r a n d r a . Att analysera h a n s radialer utan alt la h ä n s y n till k a n o n e r n a s inverkan på stadsplanens utveckling, ger cn ofull- ständig bild av skeendet. Av a n d r a radialstäder h a r bl. a. Grammichele fått en mönstergill beskrivning, u t a n motstycke i litteraturen om de italienska idealstäderna. F ö r f a t t a r e n s egna iakttagelser på platsen h a r gjort analysen myckel levande. Kapitlet om idealstaden avslutas med k o r t a notiser om teoretikernas roll i den svenska stadsplanekonsten. E n d a s t cn teoretiker av format h a r varit i svensk tjänst, nämligen Georg Rimpler, o m n ä m n d i samband med arbetena i Stade, Friedrichstadt och Carlsburg. Det k a n tilläggas,

53

(6)

att Rimpler under 1650-talet även tjänstgjorde vid svenska a r m é n i Livland och bl. a. ledde Rigas försvar mot r y s s a r n a 1656.

Arbetets huvuddel börjar med en analys av de städer som anlades i Sverige under n e d e r l ä n d s k ledning under 1600-talets första decennier med Göteborg, Kalmar och J ö n k ö p i n g i spetsen. Var och en av dessa städer innehåller vikliga problem. I Göteborg-Hisingen tolkas en r u n d b y g g n a d som k y r k a , vilket låter mycket övertygande; enligt Lilienberg skulle den ha varit en försvarsanläggning. Radialstadcn i Kalmar anses med rätta vara den svenska sladsplanekonstens intressantaste problem. Planen tillskrives h o l l ä n d a r e n Andrics Sersanders (1613), en åsikt som framlades redan av Sven Rosman på 1920-lalet och sedan n ä r m a r e b e h a n d l a t s av Martin Olsson.

Radialstadcn i Kalmar var planerad som cn fästningstad. Den fortsatta utvecklingen i Norden visar också klart, h u r m a n tillgrep radiattypen, n ä r det gällde städer på strategiskt viktiga orter. E n sådan radial tillkom så sent som 1722 i F r e d r i k s h a m n i Finland, anlagd efter freden i Nystad som gräns- fästning mot Ryssland. Denna anläggning faller emellertid utanför a v h a n d - lingens hitre tidsgräns. Man måste dock sätta ifråga, om det inte varit rikti- gare att låta d e n n a gräns m a r k e r a s av gränsfästningen frän 1722, där man sammanfattat alla erfarenheter frän del gångna seklet, än av Steltins kapitula tion 1715.

Den under stormaktstiden o m h u l d a d e regularitcten blir ledmotiv för två fortifikalionsofficerare — Olof Hansson ö r n e h u f v u d och J o h a n W ä r n s c h i ö l d . Örnehufvud h a r ritat regleringsprojekt bl. a. för Falun, Neumiinde, Stock- holm-Klara, Åmål, Kristinehamn och Vänersborg, det sistnämnda m å h ä n d a hans bästa skapelse. P l a n e r n a äro strama och för t a n k a r n a till fältlägren under 30-åriga kriget. Som materialet i övrigt visar, utgjorde detta endast cn början på en utveckling som i vissa falt fortsatte nästan o f ö r ä n d r a d under hela stormaktstiden. Detta för t a n k a r n a lill Lilicnbergs tes om de svenska s t a d s p l a n e r n a s militära k a r a k t ä r — av författaren kritiserad i avhandlingens inledningskapitel. Man k a n dock k n a p p a s t förneka fortifikations- officerarnas roll i stadsplaneringen och fästningsslädernas betydelse för de civila anläggningarna. Flera mycket belysande exempel på samspel mellan det civila och det militära finnas bland de stadsplaner som ä r o ritade av J o h a n Wärnschiöld, en militär och teoretiker från Leidenskolan. F ö r f a t t a r e n n ä m n e r en traktat av h o n o m (sid. 226), skriven på latin under hans studie- lid, tryckt 1634 i Stockholm, men förbigår en a n n a n , tryckt på svenska i Stockholm 1673. I denna senare — " F r a g m e n t e r aff fortificalionsfundamen- t c r n e " —• talar en erfaren militärarkitekt, som h a r försvaret som utgångs- punkt och u n d e r o r d n a r stadsplanen rent krigiska, funktionella krav. Detla visar h a n i sina projekt för Varberg 1666 och för det nya Kalmar på Kvarn- holmen.

I motsats lill ö r n e h u f v u d och W ä r n s c h i ö l d h a r Anders Torstensson icke ritat några fästningar, men han tillhörde fortifikationskåren och i hans täm- ligen begränsade f o r m s p r å k lever den s t r a m a kvarterindelningen kvar. Om Torstenssons verksamhet l ä m n a r författaren en mycket givande beskrivning.

54

(7)

E n b r e d a r e analys av den interna utvecklingen i Sverige hade varit önskvärt, främst dä i s a m b a n d med det slutna torget k o m b i n e r a t med en axial gatu- linje, som j u blev Torslenssons ledmotiv. Man behöver väl k n a p p a s t leta efter förebilder härtill i sydligare trakter, än m i n d r e tolka Torstenssons gymnasialavhandling i Strängnäs 1630 "De statu ecclesiastico" som en analys av Sixtus V:s gaturegleringar i Rom och Domenico F o n l a n a s publika- tioner. Det var väl om k y r k a n s tillstånd, Strängnäsgymnasisten skrev i sin sludciituppsats — är 1630 var det mycket m a n hade att säga i d e n n a fräga.

Under 1600-talets mitt börjar en viss klyvning i Sveriges sladsplanekonst.

Medan det under å r h u n d r a d e t s förra hälft utbildade s t r a m a kvartersystcmet lever kvar i småstäderna, införs av de ledande a r k i t e k t e r n a i större riksstäder en mera konstnärligt betonad plantyp i barockens a n d a . Den nya stilen in- ledes av Tessin d. ä., om vars verksamhet författaren h a r l ä m n a t en fyllig och idérik skildring. Helgeandsholmens bebyggelse analyseras ingående, nästan för ingående, men detta kan motiveras med Helgeandsholmens viktiga ställ- ning i axcllinjen norr-söder. F ö r f a t t a r e n s analys åtföljes av instruktiva bilder, bland dessa ett fågelperspektiv av Björn Henrik Hallström, som även i övrigt h a r berikat bilddelen med sina skickliga teckningar. Rekonstruktionen av Finska k y r k a n konfronteras med en teckning av Erik Dahlberg som avbildar S:a Maria della Salute i Venedig 1655, då k y r k a n ä n n u icke hade fått sin ytterkupol. Denna företeelse spelar en viktig roll i författarens analys — enligt h o n o m torde denna ofulländade kupol ha bildat skola i Stockholm. Men kan m a n verkligen bygga en utveckling på cn dylik tillfällighet? Martin Olsson h a r j u visat, h u r Finska k y r k a n s projekt vuxit fram ur k o n t a k t e n med romersk barock. Dessutom låg b a k o m denna kupoltyp P a n t h c o n och den påtagliga a n t i k d y r k a n i Sveriges barockarkitektur. Finska k y r k a n står ej ensam — i J ä r l ä s a påträffar vi cn liknande låg kupol; även Drottningholms slottskapell kan n ä m n a s i detta s a m m a n h a n g .

Jean de la Vallées roll i Stockholms stadsplanering h a r icke fått fasta konturer, däremot redogörcs mycket grundligt för hans betydelse i Eskilstuna Carl-Gustafs stad. ö v e r t y g a n d e jämförelsematerial k a s t a r nytt ljus över d e n n a egendomliga anläggning. Även Magnus Gabriel De la Gardie som s t a d s g r u n d a r c och p l a n e r a r e i J a c o b s h a m n och Lidköping h a r blivit föremål för en givande analys. Här granskas stadsplanerna icke endast ur estetisk synpunkt, utan därjämte u p p m ä r k s a m m a s det sociala innehållet. Magnus Gabriels samarbete med Olof Falck belyser denne stormaktstidens märkligaste konstmecenats syn på samhällslivet; stadsplanens rcgularitet blir liksom en symbol för tidens inrutade liv med alla dess sociala skillnader. Rekonstruktioner och citat illustrera analysen; bland de sistnämnda finns elt utdrag ur de många pro- gramkoncept som Magnus Gabriel De la Gardie h a r efterlämnat (sid. 387):

"Den H a u s b a u betreffend scheint es fiir das gemeine Volk, das nicht a m Märkt baut am besten, dass ihm der Bau von einheitlichen (Enfalldigc) Häusern erlassen wird, aber die u m den Märkt wohnen, (sollen) nach best humlen Rissen, der Stadt zur E h r e und Verschönerung (bauen)." I citatets första avsnitt h a r en tankeförskjutning ägt r u m vid översättningen. I kon-

55

(8)

ceptets punkt 7 är ordalydelsen följande: "Betreffandhe Husebygningen sä tyckes best vara för dhet gemena folkel som icke bygga till torgiett att dhen) effterlåthess bygga enfaldige hus som dhe f ö r m å . . . " — vilket ju betydligt ä n d r a r meningen i delta ytterst viktiga citat (vars mellersta avsnitt borde i översättningen lyda: ". . . dass ihm der Bau von schlichten Häusern zugc- lassen w i r d " ) .

I s a m b a n d med Erik Dahlbergs första arbeten analyseras eu plan för Bodckull-Karlshamn (sid. 408), som tillskrives Dahlberg. Arbetena därstädes skulle ha tagit sin början redan 1658. Ett av författaren icke utnyttjat brev av Anders Berg från 1659 (Riksarkivet, Städers acta, K a r l s h a m n nr 29) visar emellertid, att m a n 1659 icke ä n n u hade börjat med arbetena i själva staden utan endast på Boön och på Frisholmen. Av s a m m a brev att döma kan den ovan omtalade planen med tämligen stor säkerhet tillskrivas Anders Berg; möjligen h a r han utnyttjat den idéskiss som Dahlberg förfärdigade 1658 vid sitt besök i Bodckull.

Kapitel X "Die Landmesser in der S t a d l p l a n u n g " bildar ur materialels synpunkt cn kontrast till den utveckling som är analyserad i s a m b a n d med Tessin d. ä. och J e a n de la Vallée. Det är egentligen icke så mycket l a n t m ä t a r e det gäller — bland dessa fanns även ingenjörer, demobiliserade forlifikations- officerare m. m. — u t a n det gäller främst alt visa, h u r den nya rcgularilelen utbreder sig och lever k v a r i mindre städer under en tid, då i de centrala riksstäderna nya drag allt mera infördes. Ur den s y n p u n k t e n är det fram- lagda materialet av stort värde; författaren h a r med stor flit samlat både planer och arkivaliska uppgifter om dessa småstäder. Här hade det varit behövligt alt främst framhäva stadsplanens rent praktiska funktioner. Det rörde sig ju om saneringsvcrksamhet med olika vardagliga k r a v . det gällde att fä bredare gator, det gällde det obligatoriska tullstaketet, ocli sist men icke minst — det gällde skyddsåtgärder mot eldsvådorna.

Avhandlingens återstående del b e h a n d l a r stora fästningssläder frän 1600- talets a n d r a hälft. Vi fä vikliga uppgifter om olika projekt och diskussioner i Nyen. Med analysen av Carlsburg vid Geeslcmynningen h a r författaren skri- vit ett helt nytt och innehållsrikt kapitel i stadsplanckonstcns historia under stormaktstiden. E r i k Dahlbergs utveckling som forlifikationsofficer och stads- p l a n e r a r e under enväldets period får en bra belysning genom de olika projekt som utarbetades för L a n d s k r o n a . Dessa h a r författaren analyserat på ett mönstergillt sätt. Skillnaden i konstnärlig målsättning mellan Tessin d. ä. och Dahlberg framhäves i s a m b a n d med arbetena i Karlskrona. Författaren redo- gör utförligt för flera diskussioner, m o t s ä t t n i n g a r och förslag, som k a s t a r nytt ljus över denna högst märkliga stadsplan. De b e r ö m d a diagonalgatorna h a r gelt anledning till cn lång exkurs, från Piazza del Popolo i Rom lill Versailles. Men del viktigaste problemet i Karlskrona är knutet lill k y r k o r n a s läge i stadsplanen. Denna fråga illustreras av en ritning (sid. 487), som visar k y r k o r n a s ursprungliga läge och deras p l a n e r a d e eller genomförda förflyttning till stadens c e n t r u m : Amiralilclskyrkan till Amiralitetsplatsen, Gamla stads- k y r k a n Hedvig Eleonora till torget, d ä r den senare byggdes som Fredriks-

56

(9)

k y r k a n , och Tyska k y r k a n från cn plats i väster lill Stortorgets södra sida, d ä r den uppfördes under 1690-talet enligt Tessin d. y:s ritningar. Allt detta skulle visa motsättningar mellan Tessin d. ä:s och Dahlbergs konstuppfall- ning: m e d a n Dahlberg ville ha k y r k o r n a i periferien, borde dessa enligt Tessins ö n s k a n uppföras i stadens centrum.

Det k a n dock ifrågasättas, h u r u v i d a m a n kan dra dylika slutsatser av k y r k o r n a s läge. Amiralilclskyrkan byggdes på sin n u v a r a n d e plats endasl som elt provisorium, och redan från början hade m a n tänkt sig en stenkyrka uppförd pä Amiralitetstorget. Detsamma var förhållandet med Gamla stads- k y r k a n , som invigdes 1685 som cn halvfärdig inlerimskyrka, vars flyttning till Stortorget dröjde pä grund av de oroliga tiderna. Vad Tyska k y r k a n be- träffar, så tilldelades den ju från början ett idealiskt läge, mitt på ett torg

•—• en utpräglad barock-komposilion. När k y r k a n sedan uppfördes vid Stor- torget, var det en ur stadsplanekonstens s y n p u n k t olycklig lösning. Stads- planen haltade och det gör den än i dag. Ar det icke s n a r a r e så, atl flyttningen skedde av rent praktiska skäl. Som författaren själv h a r framhävt, spelade på 1690-talet militära h ä n s y n in i K a r l s k r o n a : det gjordes ä n d r i n g a r i den ursprungliga stadsplanen med tanke på försvaret.

Dahlbergs p r o g r a m fick under 1600-talets sista fjärdedel en gynnsam jord- m å n i Baltikum. Hotet österifrån framtvingade stora fästniugsarbeten, men m a n glömde ej heller stadsplanekonsten. Störst voro arbetena i Narva, en n u m e r a försvunnen b a r o c k s l a d som h a r fått sin hyllning av Sten Karling.

Om Dahlbergs fantasi vittnar bl. a. h a n s projekt för Domberget i Reval (sid. 522), d ä r h a n ä m n a d e uppföra en tät r a d av kraftiga r u n d t o r n vid bergsluttningen med det senmedeltida "Kick in de Kök" som förebild. Det låter nästan otroligt, ett Carcassonne i barockupplaga! — Som en stark k o n t r a s t till denna mililärt betingade utveckling står arbetets sista kapitel om Tessin d. y:s förslag till omgestaltning av Stockholm. Del är elt rent estetiskt frågekomplex, tidigare ingående b e h a n d l a t av Ragnar Josephson.

I analysen av Tessins projekt för Gustav Adolfs torg a n k n y t e r författaren till Lavedans tanke om relationerna mellan Stockholm och Berlin. Såsom bildparet på sid. 546 visar, är likheten slående. Problemet tarvar cn special- undersökning, liksom den växelverkan mellan slottsbyggnaderna i Stockholm och Berlin som uppenbarligen existerat — frågor som endast antydningsvis berörs.

Gerhard Eimers avhandling är elt pionjärarbete inom sitt o m r å d e . Med tanke på materialets överväldigande omfång torde det vara förklarligt, att icke alla problem fått sin slutgiltiga lösning, att det icke alltid h a r varit lätt alt skilja mellan huvudlinjer och olikartade fängslande sidoproblem. Men författaren h a r lyckats med att orientera sig och sina läsare i denna labyrint, att fast ställa k o o r d i n a t e r n a , alt k o m m a med problemställningar. Han h a r visat en omfattande m a t e r i a l k ä n n e d o m , både n ä r del gäller idealplanerna i E u r o p a s sydligare t r a k t e r och de planer m a n ritade och delvis även utförde i Norden.

Först med Eimers arbele h a r ett viktigt kapitel i Nordens konsthistoria in- förlivats med Västerlandels stadsplaneforskning. Armin Tuulse

57

(10)

A K T U E L L T

J O H A N E X N E R och H E L G E F I N S E N : Kirken i l a n d s k a b e t . Gyldendal 1961.

F ö r tjugo å r sedan började prosten J o h a n E x n e r i Randers p å Jylland en märklig aktion för a t t bereda de s m å vackra l a n d s k y r k o r n a i D a n m a r k bättre miljöskydd. H a n fann först inle alltför mycket förståelse h o s myndigheterna, men efter att p å egen hand ha genomfört en r a d betydelsefulla fridlysningar genom frivilliga överenskommelser m e d b e r ö r d a j o r d ä g a r e lyckades h a n få Stalsministcriets u p p d r a g att fullfölja arbetet. Under t r e å r s tid genomreste han landet, besökte 2.000 kyrkor, höll otaliga konferenser och föredrag och slöt betydelsefulla överenskommelser, s o m sedermera blev registrerade, ö v e r e n s k o m m e l s e r n a v a r av alla möjliga slag från omfattande fridlysningar lill s m ä r r e detaljbestämmclser. Med mycket fä u n d a n t a g — b a r a omkring 10 °/o

— gick allt efter lians ö n s k a n och ulan kostnad för staten. Arbetet omfattade inte mindre än 4.500 fridlysningar, och resultatet blev inte bara en reglering av bebyggelse och planering kring k y r k o r n a utan även — som E x n e r b e r ä t t a r

— i mänga fall en riktig estetisk väckelse, s o m lett till att många fått u p p ögonen för kulturmiljöns betydelse även i a n d r a s a m m a n h a n g . Fridlysningarua har nämligen givit impulsen lill omfattande företag av liknande slag i bygden.

P å ett nästan gripande sätt b e r ä t t a r prosten Exner om sitt arbete i den n y u t k o m n a boken, Kirken i landskabet. H a n k a n nu se tillbaka pä cn gärning av m i n d r e vanligt mått, och det m å s t e r ä k n a s s o m en n ä s t a n enastående prestation, alt eu enda m a n på mycket kort lid lyckats n å ett betydelsefullt resultat på delta o m r å d e . Vi vågar inle länka p å h u r mycket, som borde göras i vårt land på detla o m r å d e .

Bengt Cnattingius

AKTUELLT

FRÄN VITTERHETSAKADEMIEN

Akademien valde den 6 februari 1962 professorn E r l a n d E h n m a r k till svensk arbetande ledamot i den historisk antikvariska klassen och d e n 6 m a r s förre försle antikvarien vid statens historiska museum Andreas Olde- berg till k o r r e s p o n d e r a n d e ledamot.

ANSLAG FRÄN KUNGAFONDEN

F r å n Konung Gustaf VI Adolfs 70-årsfond för svensk kullur ha under år 1961 bidrag lämnats till bland annat följande ä n d a m å l inom k u l t u r m i n n e s v å r d e n : till Föreningen Nordens institut för iständsältniiigsarbeten i den gotiska källarsalen pä Biskops-Arnö; till Nordiska museet för fotografering och u p p -

58

(11)

NOTES AND REVIEWS

.1 bronze casket from the late Vendel Period in Gotland. B. Nerman gives an account of a small bronze casket preserved in fragments in the Museum of Visby, Golland (Fig. 1; a drawing of a reconstruction of it is given in Fig. 2).

According to available information, it was found at Hägleips in the parish of Hejde on Gotland at the edge of a bog; p e r h a p s it belonged to a depot, per- haps it has been löst in the bog. It forms a parallel to two bronze caskets from Bornholm and Själland, published by C. J. Becker in Acta archaeologica XXIV, 1953, the former interpreted as a "work-basket" on account of the yarn found in if. These come from the seventh century A. D., whilst the Got- land casket is dated to the first half of the eighth century on account of the o r n a m e n t riveted to the descending edge, which is seen in Fig. 2a (cf. the r o u n d Gotland buckle in Fig. 3), and in which the simple animal heads in Salin's style III are also included. Ninety-eight pearls, which are supposed to belong to the find, point to the same period. T h e a u t h o r interprets the casket as presumably a "trinket b o x " (it is, however, uncertain if the pearls lay in it).

Two graves of noblemen in S ö d e r m a n l a n d . I. Särlvik gives an account of an examination in 1959 in the r u r a l district of Trosa-Vagnhärad in Söderman- land of two large m o u n d s each containing a cremation grave. The first con- tained, inter alia, one bead (Fig. 1), two finger-rings (Fig. 2), sundry fragments of gold, some fragments of a comb case, 61 beads or fragments of them and 112 fragments of glass, some of which could be joined together to form a fluled beaker (Fig. 3) and three of which come from a lobed goblet (Fig. 4).

The dating of this grave is somewhat uncertain. The lobed goblet and the o r n a m e n t a t i o n of one of the finger-rings with S-shaped punchings point to a dating in the Vendel period, while the shape of the finger-rings and the gold bead argue principally in favour of the Viking Age. The other m o u n d conlained, inter alia, a fragment of a crest for a helmet of the same type as in the Vendel graves 1 and XII. This grave can consequenlly be dated in the Vendel period.

L. Kaelas reviews the Swedish edition of R. J. B r a i d w o o d s "Prehistoric Men", which has been published in collaboralion with Carl-Axel Moberg. T h e reviewer approves in particular the comprehensibility with which the subject is presented to the layman, and also the excellent illustrations which give an admirable idea of the primitive types and their course of development.

C. Cullberg reviews J u n g h a n s ' , S a n g m c i s t e r s & Schröder's w o r k on the metal analyses of Early Bronze Age objects. A report is given of the extensive team-work of the three a u t h o r s . Analyses results and metal tests from all över E u r o p é a n d adjoiniug p a r t s of Asia were collected for investigations in Stutt-

(12)

N O T E S A N D R E V I E W S

gart. T h e reviewer points out the i m p o r t a n c e of the fact t h a t the m e t a l analyses were carried out in large series. This is the only m ä n n e r in which statistical treatment methods can give an acceptable measure of certainly.

The a u t h o r s ' opinion of the south-easterly chronology is somewhat dated, but special attention will probably be given to this in a subsequent work. T h e a u t h o r s ' results already show the value of metal analysis in relation to problems concerning the earliest E u r o p e a n metal t r a d e routes.

A. Tuulse here reviews a study by Gerhard Eimer of the art of town^r planning in Sweden's Baltic E m p i r e (1600—1715), containing contributions to the history of the ideal town. The most i m p o r t a n t source of the study consists of town plans; a large p a r t of the ovcr 370 illustrations in the text show original drawings from the 17th cenlury, in m a n y cases published here for the first time. A t h o r o u g h analysis is devoted to the radial towns. The origin and spread of the rectangular street system in Sweden is discussed in detail, likewise the large fortified towns from the second half of the 17th century. Besides the leading architects, such as Nicodemus Tessin the eider, Nicodcmus Tessin the younger and J e a n de la Vallée, military engineers, headed by E r i k Dahlberg, played a great part in town planning, which often occasioned a certain stiffncss in the town plans.

B. Cnattingius reviews a book by J o h a n E x n e r and Helge Finsen entitled

"Kirken i l a n d s k a b e t " (The Church in the L a n d s c a p e ) . Dean J o h a n Exner, of Randers in Denmark, has carried out över a period of m a n y years the large-scale task of preserving the surroundings of 2100 Danish c o u n t r y churches. This w o r k has now been completed and nearly 5000 different voluntary preservation rcgulalions have been made by voluntary agreements.

News. Information is given about certain business dealt with at the meetings of the Royal Academy of Letters, History a n d Antiquities; g r a n t s from H. M. King Gustaf VI Adolfs 70th Birthday F u n d for Swedish culture and from the State Lotteries F u n d made in 1961; a donation to lhe Academy;

official inquiry into lhe work and organisation of the Central Office of National Antiquities and the Museum of National Antiquities; government proposal of the 26th J a n u a r y , 1962, respecting a grant for the restoration of Uppsala Cathédral; a r e m a r k a b l e coin find; new methods of conserving wood and leather; and, finally, regional inspeclor for the Stockholm län.

64

(13)

LITTERATUR OCH KRITIK

Jiiii NEUSTUI-NY, IVAN H Å S E K , J I T K A HRALOVÅ, J I R I B R E N och R U D O L F T U R E K .

P r a v e k Ceskoslovenska. P r a h a 1960 (Orbis), 490 s., 75 pl. med 125 bilder, 195 textfigurer.

T i d e n efter del a n d r a världskriget liar k o m m i t alt medföra en ojämförlig acceleration i den förhistoriska fornforskningen i Tjeckoslovakien. En ström av d c t a l j p u b l i k a t i o n e r h a r snabbt gjort mycket av resultatet tillgängligt, å t m i n s t o n e p r e l i m i n ä r t . Mol en s å d a n b a k g r u n d h a r m a n anledning att med särskild tacksamhet mottaga nya hjälpmedel till översikt. Ur denna synpunkt h a r de senaste å r e n s verksamhet vid den förhistoriska avdelningen av n a t i o n a l m u s e e t i P r a g k o m m i t alt tilldraga sig stor u p p m ä r k s a m h e t . Man h a r nämligen d ä r främst inriktat sig på att ge s å d a n översikt. Genom syste- m a t i s k a diskussioner och detaljstudier förbereddes en storstilad utställning 1958 över Tjeckoslovakiens forntid. Såväl förarbeten som följdskrifter h a r publicerats.

Två ä r efter utställningens ö p p n a n d e h a r de fem arkeologer, som n ä r m a s t svarat för d e n s a m m a , publicerat del översiklsarbele, som h ä r skall presenteras, " P r a v e k Ceskoslovenska". Tillkomsthistorien leder osökt t a n k a r n a till utställningen och p u b l i k a t i o n e n "Tiolusen år i Sverige".

F ö r s a m m a n h å l l n i n g e n i boken liksom i utställningen s v a r a r Jifi Neuslupny, som också författat ett inledningsavsnitt om fornforskningen och dess m e t o d i k samf kapitlen om s t e n å l d e r n frän dess paleolitiska b ö r j a n lill och med eneolitisk k l o c k b ä g a r k u l l u r . Ivan Håsek skildrar b r o n s å l d e r n s början och mitt, varefter Jitka Hralovå b e h a n d l a r dess slut samt hallslatl- tidens k u l t u r f o r m e r . Med dessas sena fortlevande ä n n u u n d e r laténetid be- gynner de avsnitt av Jifi Bfen, vilka fortsätter framställningen in i folk- vandringslid. Om de sista för- och fornhisloriska skedena berättar Rudolf T u r e k .

Trols omfånget är boken ganska hanterlig. Härtill m e d v e r k a r den syste- matiska uppställningen i lagom slora underavdelningar med särskilda rubriker saml den rikliga användningen av marginalrubriker. Textfigurerna är sfreck- leckningar. De är merendels tillräckligt belysande, men i en del fall dock sä enkla att karakteriseringen blivit otillräcklig. Planschbilderna är aulolypier efter stundom mycket goda förlagor. Bokens beroende av den slora nyupp- slällningen i Prag ger väl förklaringen lill bildurvalels k a r a k t ä r — med mänga enslaka föremål, förhållandevis fä slutna fynd och fyndplatsbilder.

Den är mera konventionelll museal än i vidsyntare mening arkeologisk. — Atl påfallande många av de avbildade föremålen kan k ä n n a s igen av den som besökle utställningen av förhistorisk konst frän Tjeckoslovaklen pä Statens historiska m u s e u m i Stockholm 1961 vittnar övertygande om att ur- valet till denna utställning gjordes med verklig generositet. — Besvärande är den totala frånvaron av k a r t o r , storleksuppgifler och register. E n enda krono- logisk översiklslabell — från och med magdalénien till och med äldre medeltid — är j ä m t e elt p a r tecknade detaljscheman över stickbands- och

(14)

snörkeramik allt vad som bjuds ifråga om grafiska framställningar. Flera s å d a n a skulle ha gjorl det lättare alt få överblick över de ofta komplicerade kulturella och regionala förhållandena.

Helhetsintrycket av den redaktionella utformningen och stiliseringen är dock, all man ganska väl lyckals nå målet att å s t a d k o m m a en översikt, som både är av intresse för fackmannen och tillgänglig för de orienterings- sökande lekmän, som den främst är avsedd för; men den ställer bestämda krav pä de sistnämndas bokliga träning. Den kan i dessa avseenden j ä m f ö r a s med I. ex. Brondsteds D a n m a r k s Oldtid.

Av störst intresse ur den utländske läsarens s y n p u n k t är givetvis h u r den i della nya verk skisserade helhetsbilden av Tjeckoslovakiens forntida historia förhåller sig (ill den m a n k u n n a t få tidigare, främst genom J a n Filips Pravéké Ceskoslovensko (Praha 1948).

1 ögonenfallande, m e n likväl av begränsad betydelse, är skillnaden i den huvudsakliga periodindelningen: kapitlen är nu gruppvis s a m m a n f a t t a d e under sådana rubriker som "Det primitiva malriarkaliska stamsamhället",

" P å feodalismcns tröskel", etc. Härigenom m a r k e r a s alltså en dogmatisk marxistisk samhällshislorisk uppfattning, liksom i a n n a n samtida tjeckoslo- vakisk arkeologisk litteratur (exempelvis J. Bohms katalogtext lill utställ- ningen i Stockholm 1961). 1 de särskilda kapitlen ägnas emellertid endast föga u t r y m m e ät dessa synpunkler, och de kan icke sägas päverka innehållet väsentligt.

Redan i skildringen av den paleolitiska stenåldern möter betydelsefulla nyanser. I samband med den ä n n u ganska o s a m m a n h ä n g a n d e bilden av äldre och mellersta paleoliticum diskuteras viktigt nytillkommet material. Del redan tidigare glansfulla övre paleoliticum i Mähren kan med slöd av efterkrigs- lidens viktiga iakttagelser och rika fynd b e d ö m a s bättre, såsom ell skede av väsentlig kulturhistorisk betydelse.

Till den neolitiska kullurmosaiken h a r fler bitar k u n n a t fogas, särskilt i öster. Detsamma gäller flera av de följande e p o k e r n a : omfattande forsknings- arbeten i Slovakiet h a r givit rika resultat. Som helhet är Neusfupnys skildring av den yngre stenåldern klar — sä klar all den medför risker för en orealistisk underskattning av svårigheter, problem och meningsskiljaktigheter på detta o m r ä d e .

I dessa viktiga avseenden är Håseks och Hraloväs behandling av brons- ålder och hallstattid mera tillfredsställande. Här ligger enligt recensentens uppfattning en av t y n g d p u n k t e r n a i boken.

E n rad regionala former av den tidiga b r o n s å l d e r n s kultur, som tidigare delvis b r u k a t n ä m n a s mera i förbigående i skuggan av den d o m i n e r a n d e Unetice-gruppen, behandlas h ä r under egna r u b r i k e r ; de m ä h r i s k a eller slovakiska Otomani-, Madarovce- och Veterov-grupperna fär nu förhållande- vis stort u t r y m m e . E h u r u i mindre utsträckning gäller nägot m o t s v a r a n d e ifråga om bronsålder och hallstattid, liksom vissa fortsättningar av dessa skedens regionala grupper in i laténetid. Naturligt nog är den genomgående lendensen i den arkeologiska bildens förändring atl fler fynd och mer in-

184

(15)

gående studier visat att förhållandena är mer komplicerade än m a n t ä n k t sig tidigare. Bronsålder och äldre j ä r n å l d e r i dessa centrala och för skilda in- flytanden exponerade o m r å d e n ter sig snart sagt lika komplicerade som den yngre stenåldern. Ifrågavarande avsnitt av verket syns göra denna veten- skapliga utveckling rättvisa: de låter de många byggstenarna i kulturbygg- naden urskiljas tillräckligt tydligt.

Vad laténetiden beträffar, lycks framställningen vara förvånansvärt föga påverkad av Filips nyare forskningar. Skildringen av laténetid och romersk j ä r n å l d e r förefaller som helhet tämligen konventionell. Den syns samtidigt i viss män ä n d r a k a r a k t ä r . Detta betingas naturligtvis till en del av föränd- ringarna i underlaget, i och med att skriftligt källmaterial börjar spela större roll. Man får dock elt intryck av att den b u n d e n h e t vid enhetligt uppställda

"frågeformulär", som givit verkets första hälft dess styrka, icke h a r full mot- svarighet i de senare partierna, till förfång för bokens helhetsverkan. Detta gör sig starkt gällande i verkets a n d r a tyngdpunkt, skildringen av tidrymden ca 500—1000 e. Kr. Efterkrigstidens planmässiga forskningar p å bred front har h ä r resulterat i väsentliga nya iakttagelser, särskilt beträffande det stor- m ä h r i s k a riket under en del av vär vikingalid. Resultaten är av största intresse ur skandinavisk synpunkt. Det förefaller recensenten, som om T u r e k s i och för sig uppenbarligen mycket förtjänstfulla avsnitt h ä r o m i flera avseenden kommit att stå isolerat gentemot de föregående, genom att helhets- greppet på uppgiften är elt annat.

De n ä m n d a diskordanserna är dock ej sä stora, alt de på något sätt får överhanden över framställningarnas belhelstendens alt betona befolkningshisloriska s a m m a n h a n g genom tiderna. Närmast bortom slutskedenas självklara klassificering av fynden som vittnesbörd om slaviska befolkningar möter visserligen under j ä r n å l d e r n s olika tidigare delar inslag, som författarna inte tvekar alt på tämligen vederlaget sätt beteckna med s å d a n a n a m n som avariska, hunniska, germanska ocli keltiska. Men sä långt tillbaka som i samband med mellersta b r o n s å l d e r n s lausitzkultur talas det om "förslaver".

Det sker dock återhållsamt och med tydligt avståndstagande frän a n d r a forskares mera kategoriska åsikter härvidlag, vilka emellertid refereras. Mera iögonenfallande är förslagen till tolkning av de ä n n u tidigare epokernas etniska historia såsom en i huvudsak s a m m a n h ä n g a n d e ulvcckling, där invandringar under snörkeramisk lid mera tillmäts k a r a k t ä r e n av kraftiga tillskott till ett ä n d a sedan allra tidigaste neolitiska tid d o m i n e r a n d e indoeuropeiskt befolk- ningsunderlag. Recensentens förmåga att tro alt m a n k a n vela sä myckel om sädana befolkningshisloriska förhållanden räcker pä sin höjd till för de senare av j ä r n å l d e r s k a p i l l e u ; man vågar anta atl endast myckel få läsare inom facket kan a n a m m a de i verket framförda åsikterna i de yttersta konsekvenser, som antyddes nyss.

Den nya museala översiktsframslällningen av Tjeckoslovakiens forntid i nationalmuseet i P r a g h a r blivit livligt debatterad. Det är naturligt att detsamma gäller även den nu föreliggande presentationen i bokform. Den h a r i sitt hemland redan utsatts för härd kritik, från håll d ä r m a n stär n ä r m a r e

(16)

fronlen i den forskningsoffensiv, vars resultat författarna haft alt söka skissera. F ö r eu utomstående b e t r a k t a r e måsle det te sig som tacknämligt, att en grupp arkeologer vägat la ilu med den svära och ingalunda enbart tacksamma uppgift, som elt sådant översiktsarbete alltid innebär. De h a r åstad- kommit elt nyttigt verk med vikliga positiva egenskaper. Även i de avseenden, d ä r berättigade a n m ä r k n i n g a r måste riktas mot det, är det otvivelaktigt lill nytta genom att k u n n a väcka diskussion och bidraga till klarläggande av problemställningar. Verkets betydelse fär motivera atl det h ä r m e d presenteras inför nordiska fackkrelsar. — Det är avfattat enbart pä tjeckiska. Den av J. och E. Neustupny 1961 utgivna Czechoslovakia before the Slavs (Ancient peoples and places 22; London) kan i viss m å n a n v ä n d a s som engelsk sam- manfattning av det tjeckiska verket — dock med förhållandevis m i n d r e för- del ifråga om de avsuilt, som ovan betecknats som deltas tyngdpunkter.

Carl-Axel Moberg

STEWART CRUDEN, The Scottish Castle, E d i n b u r g h 1960, 272 s., ill. + 48 pl.

Den skotska borgens särart är vida k ä n d ; materialet h a r tidigare ingående behandlats av bl. a. W . D. Sirnpson (1924) och W . M. Mackenzie (1927). Se- dan dess h a r emellertid mycket detaljarbete utförts i fältet. När nu chefen för Skottlands m o n u m e n t v å r d Stewart Cruden k o m m e r med etl översiktsverk om sitt h e m l a n d s borgar, kan detta uppfattas som ett resultat av nya forskningar därstädes.

Det är en stimulerande leklyr, präglad av elt fast grepp om ämnet. P å elt elegant sätt lägger författaren fram analyser av de viktigaste borgbyggnader- na, varigenom läsaren föres in i utvecklingen. Även om b o r g a r n a s konstruk- tion och planlyper dominera beskrivningen, äro de sociala, politiska och krigs- tekniska aspekterna icke bortglömda. E n av författarens huvudteser är, alt medeltidsborgens historia är tornets och m u r e n s historia. Dessa två element kombineras efter r å d a n d e lokala förhållandena vid borgens uppförande.

F u n k t i o n e n är avgörande och leder också till en viss typologi. Det skotska materialet kan uppdelas i klart avgränsade grupper — från de tidiga, dystra kustborgarna till dekorativa renässansslott. Självfallet ha s å d a n a k ä n d a anlägg- ningar som Caerlaverock, Bolhwell och Kildrummy i boken fått en ingående beskrivning, varvid bl. a. relationerna till de s. k. koncentriska b o r g a r n a på brittiska öarna i övrigt klarlägges. Svårare tycks det ha varit alt reda ut frågan om eget och f r ä m m a n d e , ty Skottland hör till de länder, d ä r allt som lånas utifrån med ens omgestaltas till något eget. Detta framhäver författaren mycket klarl i s a m b a n d med de franska inflytelserna under 1500-talet; i mindre skala berörs samma problem i de egentliga medellidsborgarna.

Skottland är såsom bekant t o r n b o r g a r n a s land. F ö r f a t t a r e n delar upp dessa byggnadsverk i olika grupper och förbinder formernas u p p k o m s t med politiska och ekonomiska faktorer. Bland a n n a t l ä m n a r h a n intressanta uppgifter om de s.k. kastali från 1100- och 1200-lalen. E n av dessa l o r n b o r g a r pä ön

18()

(17)

Wyre synes av beskrivningen alt döma tillhöra s a m m a kategori som kastaler- na på Gotland. Denna företeelse hade varit värd alt notera vid sidan av de lornborgar i Provence som författaren n ä m n e r som jämförelsematerial.

Medeltiden levde kvar i Skottlands borgarkitektur ä n d a fram till 1600-talets förra hälft, även om del funktionella i försvarsdetaljerna säsom hängtorn, machikulifriser och p a r a p c t m u r a r allt mera omvandlades lill rent dekorativa element. En egendomlig addition och konservatism styr utvecklingen. F r å n detta postgolikens tidevarv h ä r r ö r ett antal vackra l o r n b o r g a r och fasta hus, främst i den s. k. Aberdeenshiregruppen. Några av dessa ha på sin tid av August H a h r framhävts som paralleller lill tornborgens utveckling i Skandi- navien. Givetvis finns i Norden under denna lid ingen direkt k o n t a k t med Skottland — med u n d a n t a g av Rosencrantztornet i Bergen frän 1562—63 — utan utvecklingen bar löpt parallellt med gemensamma förebilder som ut- gångspunkter. Författaren betonar särskilt F r a n k r i k e s roll; det k a n emeller tid ifrågasättas, om icke Nederländerna och Rhenlandet haft lika stor betydelse.

Bokens avslutningskapitel b e h a n d l a r artilleriets betydelse för krigsarkitek- turen fram lill 1700-talet, d ä r många viktiga fakta framläggas. Materialet i övrigt är väl avvägt med representativa exempel från tidiga anläggningar till skilsmässan mellan borg-fästning-slott. Vackra planschbilder och instruktiva ritningar bidraga till all ge en god helhetsbild av dessa säregna försvarsverk

Armin Tuulse

(18)

NOTES AND REVIEWS

Pick-axes from the Storne Age in Dalarna. L. Cederschiöld describes a p i c k a x e , found in the parish of Slora T u n a in Dalarna. This pick-axe is a finely shaped specimen, 34.6 cm long. T h e largest pick-axe found in Sweden is 48.5 cm long and comes from the parish of Sund in Östergötland. Two olher fragmentary pick-axes from Dalarna are also discussed. The firsl was found in Hedemora and the second in the parish of Vänjan. The three axes from Dalarna were all found at a comparatively great lleight above sea-level and their shaft holes were m a d e with solid borers. As stray finds they cannot be dated, but lhe heights at which they were found, as well as the boring technique used in making them, are not inconsistent wilh their belonging lo lhe Mesolithic period. T h e type also occurs, however, in lhe Neolithie period.

T h e Dating of the Platt from Bärby. G. E k h o l m now feels able to agree with Dr. Thorkel Mathiassen in his dating of lhe ship on the Rörby sword. No support was given to tbis dating by lhe schedule of ships in rock carvings presented by Dr. Mathiassen. But a heller reproduclion of the ships on the bronze horn from W i s m a r shows a close resemblance between them and lhe Rörby ship. And Ihis horn is dated to lhe beginning of Period III of the Bronze Age. The Rörby sword is attributed lo about lhe same time by lhe new chronological results for lhe earliest period of the Bronze Age in Seandinavia.

The Iron Aye in Northern nnd Southern Sweden. W. Holmqvist reviews two books, one by Dr Inga Serning on the Iron Age in upper Norrland and lhe olher by Dr Märta Strömberg on lhe late Iron Age in Skåne, publications of archaeological material which supply a perceplible deficiency in the litera- lure. T h a t Dr Strömberg1! treatise is so m u c h more comprehensive than Dr Seming*! is due lo the more a b u n d a n t material available in Skåne and lhe grealer number of scienlific investigations carried out there. In both books great care is devoted lo the dassification and description of lhe finds and lhe reproduetions are plenliful. Dr Strömberg gives in addition a full account of more up-to-date investigations carried out by herself and others. It would have been very m u c h appreciated if this excellent examination of material could have been supplemented in some way by lhe results of lhe inventories made of lhe permanent ancient m o n u m e n t s .

Svenska Fornminnesföreningen 1962. A report on the activities of the Swedish Archaeological Association in 1962.

Svenska Arkeologiska Samfundet 1962. An account of lhe activities of the Swedish Archaeological Society in 1962.

191

(19)

N O T E S A N D R E V I E W S

C.-A. Moberg presents "Pravek Ceskoslovenska", the new survey of the pre-hislory of Czechoslovakia by J. Neustupuy, 1. Håsek, J. Hralovå, J. Bren and R. Turek. He describes it as a useful w o r k wilh important positive qualities. Il may slimulale discussion in lhe respecls in which it must be crilicized. Dr Moberg attachés most importance to lhe sections on lhe Bronze Age, the Hallstatt period and lhe early medieval period and is most critical of certain p r o n o u n c e m e n l s on elhniral and lingiiistic conditions in central Europé long before the period of written source-material.

A. Tuulse reviews Stewart Cruden's book "The Scottish Castle". This w o r k is the rasalt of fresh research into Scottish fortress architecture and the construction of the castles is examined in relation lo military technique and social and political aspects. A great deal of attention is given to the turretted castles. The final chapfer of lhe book deals with the importance of artillery in relation lo fortress architecture up lo lhe beginning of lhe eighteenth cenlury.

News. Information is given about certain business dealt with at the meetings of llie Boyal Academy of Letters, History and Antiquities; certain grants and donations to the Academy; acquisition of certain properties for the Academy;

restoration and invesligalion of medieval buildings on Golland; decoralive paintings al Vimmerby; personal notices.

(20)

att deltaga i ICOM Comity's m ö t e i Barcelona, a n o r d n a t i direkt a n s l u t n i n g till Bomkongresscn, liksom studiebesök i Stockholm av flera personer, som varit speciellt i n r i k t a d e p å att s t u d e r a r i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t s texlilkonser- vcringsanstalt och d i s k u t e r a olika h i t h ö r a n d e problem. S o m m a r e n 1961 k o m bl. a. Dr Lcene och ingenjör Lodewijks från T e k n i s k a H ö g s k o l a n i Delft och nu i vår deras l a n d s m a n , miss J. M. Balkenstein vid D r ä k t m u s e e t i Haag, den senare för att förbereda en konferens r ö r a n d e textilkonservering inom r a m e n för den ICOM-kongress, som d e n n a gång förlagts till Holland.

I s a m m a n h a n g e t bör också n ä m n a s ett b e t y d a n d e a m e r i k a n s k t företag, en verklig högskola för utbildning av k o n s e r v a t o r e r , vilken nyligen s t a r t a t s inom r a m e n för the New York University Institute of F i n e Arts •—• även före den definitiva starten, hösten 1960, stödd med b e t y d a n d e bidrag från Bockefcller F o u n d a t i o n . Undervisningen är b å d e k o n s t h i s t o r i s k och n a t u r - vetenskaplig och bygger p å en intim s a m v e r k a n m e l l a n specialister från olika a m e r i k a n s k a forskningsinstitut. G r u n d u t b i l d n i n g e n o m f a t t a r i p r i n c i p fyra år, vartill b e r ä k n a s ytterligare p r a k t i k . Som " A d m i n i s t r a t i o n Officer"

för detla "Conservation Center" h a r utsetts Mr L a w r e n c e Majewski. H a n är b å d e kemist och k o n s t h i s t o r i k e r och h a r tidigare bl. a. tjänstgjort som chef för det a m e r i k a n s k - b y s a n t i n s k a institutet i I s t a n b u l . Vid elt besök s o m m a r e n 1961 på vår textilavdelning, u t t a l a d e h a n sin u p p s k a t t n i n g av de h ä r tillämpade arbetsprinciperua — vetenskaplig analysering och dokumen- tering i direkt s a m b a n d med det praktiska konserveringsarbelet —• vilka h a n betecknade som förebildliga för all konserveringsvcrksamhet.

A. G r

LITTERATUR OCH KRITIK

W. F. GRIMES: Excavations on Defence Sites 1939—3*945. I. Mainly Neolithie - Bronze Age. Ministry of W o r k . Archaeological Beports No. 3. Her Majesty's Stationery Office, L o n d o n 1960. 259 s., 48 planscher och 102 textfig.

Som framgår redan av bokens titel redovisas h ä r u n d e r s ö k n i n g a r av de fornlämningar — mest gravhögar — som hotades av total förstörelse vid utbyggnaden av örikets försvarslinje under a n d r a världskriget. Trots att dessa u n d e r s ö k n i n g a r skedde under svåra förhållanden och inte sällan i tidsnöd, h a r utgrävningsledaren, London-professorn Grimes, ä n d å lyckats genomföra dem på eft föredömligt sätt.

I England liksom på a n d r a håll i E u r o p a h a r m a n vid tidigare undersök- ningar av s t c n k a m m a r g r a v a r nöjt sig med all u n d e r s ö k a endast valda delar av dessa m o n u m e n t , i h u v u d s a k k a m m a r e n och förgården, samt d r a upp några provschakt för att i stora d r a g fastställa högens uppbyggnad, dess yttre k o n t u r m. m. Inte sällan h a r s a m m a gravhög "bitvis" u n d e r s ö k t s i flera o m g å n g a r och av olika forskare. Grimes beslöt sig emellertid att frångå den tidigare p r a k t i s e r a d e metoden och undersökte i stället m o n u m e n t e n i dess helhet. Detta visade sig vara synnerligen värdefullt. Han gjorde en hel

240